Åter på nätet

Det har hänt en hel del här sen sist jag bloggade. Orsaken till att jag inte kunnat blogga har varit havererad dator, men nu har det löst sig och jag hoppas kunna blogga om en hel del som skett den senaste tiden.

Silve, min gubbe

 
Jag vet inte längre vad jag ska säga annat än att det är tomt utan dig! Jag vet att du lyste upp vägen för mig när jag for från Åre efter att ha lämnat husse. Att du visade mig solskenet och en bit av regnbågen. Jag tror du menade att jag inte ska vara ledsen, utan att jag ska se den tiden vi haft med varandra som ett liv av färger, som du och jag tillsammans skapade genom åren. Jag har inte gråtit än, Silve, förutom när jag lyfte dig så du låg bekvämare och när jag tog bort kanylen på ditt ben. Jag kunde inte lämna dig med den kvar i benet. Du somnade så fort att jag inte ens hann märka att du gick... Du for... och skapade en regnbåge... Jag älskade dig och kommer alltid att älska dig. Nu väntar jag bara på att du skall komma hem igen. Komma hem till mig, där du hör hemma. Vi ses snart gubbe! Vi ses snart!
 

En vanlig dag

Vi började dagen med mys i soffan. Silve är snart 14 år gammal och Ulrik är första bebisen han har och han är verkligen snäll med Ulrik. Det känns verkligen roligt att Silve fick vara med och uppleva mattes lilla valp :)
Eftersom att vädret idag var bättre, satsade vi på en långpromenad. Jag och Ulrik tog med oss snälle Attor som går så fint bredvid vagnen. Han drar inte på samma vis som huskyna. Ja, en del av våra huskisar går fint också, men andra... njae, inte så fint. 
Molnigt, men soligt.
 
Även fast det är mobilen jag tagit bilderna med, tycker jag man kan ana det vackra i naturen.
 
Det enda jag inte är så förtjust i, är när Attor beter sig som att han får upp en lukt och vädrar och spanar in i skogen. Jag som av någon anledning blivit rätt skraj för björnar(hade många hemska drömmar om björnar när jag var gravid) förfasas vid tanken av att vi skulle gå på en björn. Men det känns tryggt att ha Attor med sig då, han är väl den hunden som skulle kunna rädda mig.
Det går en bäck längs vägen vi gick på. Attor och jag gick ut på trumman för att kika.
Jag går med vanligt koppel när vi promenerar, men tog med flexit, så jag bytte till det och Attor gick ner vid vattnet och spanade lite. Attor har aldrig varit förtjust att gå ner i vatten och husse kan inte få i honom.
Attor väljer att plumsa ut i vattnet. Jag har fått honom i vatten en gång förut. Nu sa jag bara att han skulle gå och bada, så då gjorde han det.
 
 

Timman sen

Timman är sen. Jag nattade Ulrik för en stund sen och sprang sedan ut och slängde åt vovvarna käk. Idag blev det verkligen så, jag slängde åt dom maten och sen gick jag in igen. Vi började dagen med att vakna supersent, dvs halv elva och klockan 12 skulle vi vara på babymassage, vilken vi såklart kom försent till, då Ulrik bestämde sig för att han skulle äta precis när jag skulle packa ihop oss för att fara.
 
Efter att vi var klara på massagen åkte vi in till stan och gick upp på jobbet en sväng för att vänta på att Maria skulle sluta jobba. Idag skulle jag och Ulrik hämta hem Nova. Självklart blev vi överfallna av kollegor som ville titta och gulla med Ulrik. Och såklart, en sån liten sötis är väl svår att låta bli...
 
När Maria var klar packade vi ihop oss och gick hem till henne där Nova väntade. Måste jag ens berätta att vi återigen blev överfallna. Åh, så lycklig hon blev och hon kunde knappt lämna vår sida. Hon ville pussas och pussas och hade hon själv fått som hon velat hade hon nog pussat ihjäl Ulrik. Vi var kvar där och blev bjudna på mat och den tackar vi för, den satt verkligen fint i magen. Så gick Maria ut en sväng med Nova(hon drar så mkt när man går två) och när hon kom in igen blev hon släpad av Nova in i rummet där vi satt. Hon var tvungen att kolla att vi verkligen var kvar! Och så packade vi till slut ihop oss igen och gick ut till bilen, där SJÄLVKLART backluckan kackade ihop totalt och jag fick spänna fast den med ett spännband då det inte ens gick att stänga. Suck! Jag blev redigt frustrerad vill jag lova. Nåväl, vi kom hem till slut och nu är det kväller för både vovvar, katter och tvåbenta, dvs jag. Så fort man far till stan blir det så långa dagar att man är helt slut när man väl kommer hem.
 
Hundträning  har det inte blivit något mer. Hundarnas tassar slits hårt på den hårda marken och jag tyckte de nog skulle må gott av att vila lite extra. Men de var ut i måndags innan Johan for på jobb och kan jag lyckas med två gånger till den här veckan kommer jag att känna mig nöjd. Det är inte helt lätt att träna hund med en liten bebis, men Ulrik gör så gott han kan ;-P
 
Oh... btw... Det snöar! :-D
 
Här en bild på Johan med alla hundarna som är hemma. Två är ju utlånade.
 
 

Gillar, gillar inte

Jag gillar:
 
verkligen att Blogg.se har fått ännu fler funktioner. Ett tag tänkte jag nästan byta bloggplats, för jag tyckte det var så trist att blogga och inget roligt med kommentarer. Nu kan man svara på kommentarerna på ett lätt sätt istället för att behöva lägga en egen kommentar. Jag har inte hunnit kolla in alla nyheter än, men det kommer och eftersom att min dator varit inne på lagning så...
 
... gillar jag inte:
 
det faktum att min laptop ska dö! Det är oåterkallerligt och jag kan inte göra mycket åt det. Att lägga ner 4-5000 kr på en dator jag köpte 2008 är inte för mig ett alternativ, även om jag älskar min dator. De pengarna kan jag ta och köpa en ny, bättre dator för, med bättre prestanda. Men inte nu. Med alla utgifter nu har vi helt enkelt inte råd, så vi återupplivar Johans stationära och har idag införskaffat oss ett trådlöst tangentbord och en trådlös mus och i morgon dag köper vi en skärm, så får jag helt enkelt använda den. Men eftersom jag i januari satte i en ny hårddisk, så kommer jag lätt att kunna lägga över mina grejer till den stationära och kommer därmed inte förlora något. Men grafikkortet på den här kommer att lägga av, frågan är bara när...
 
 
Jag gillar:
 
att Attor har fått en till medicin. Fick ett sms av veterinär Calle idag om att han skulle ha ytterligare en medicin. Har aldrig gett den förr, men hoppas att den fungerar bra. Attor är besvärad, det märks tydligt. Men efter besöket hos Calle igår är jag inte orolig. Hon sa att såret ser fint ut och att det läcker är okej. Det som läcker ut är väl inte så fräscht direkt, men bättre det, så det ska läka.
 
 

"Urken"



Det här är Airk, Shejrix Airk Thaughbaer.


Han fick följa med matte och husse på den sista dagen, söndagen, då det var försäljningsstånd på stan. Vi bestämde oss för att fara in till stan och socialisera lite med Airk. Jag mådde riktigt pekka den fredagen när Johan kom hem från jobbet för att vi skulle fara till Fäviken Game Fair. Jag var ute i hundgården och ägnade mig lite åt just Airk och jag upplever allt som ganska jobbigt just nu pga min dåliga rygg och Airk är så otroooligt intensiv, att jag helt enkelt inte orkar med honom. Men jag försöker! Men just den där fredagen flippade jag. Airk var superjobbig på mig(han hoppar på mig, river med tassarna och nyper i händerna) och när jag sen plockade bajs och hade jätteont i ryggen, stod jag helt enkelt och bölade när Johan kom hem. Måste jag säga att han inte fattade nånting av varför jag grät?

Jag fick så fruktansvärt dåligt samvete över hundarna, men speciellt över Airk. Samma tankar malde om och om igen i huvet på mig: Jag måste sälja honom, jag orkar inte ge honom det han behöver... Han förtjänar bättre än det jag kan ge honom... osv osv...

Självklart sa min rara sambo det alldeles rätta: Vänta ett par månader, så ska du se att du inte vill sälja honom!

Och såklart! Inte vill jag sälja honom. Han är lovande och trevlig, om än lite intensiv. Blir säkert superstark, så jag inte ens kan ta honom till spannet. Johan sa på promenaden i stan att han var stark och han är ju helt otränad, så med andan i halsen ser jag fram emot att se hur han blir när han blivit körd en säsong! På stadspromenaden gick Airk som om han aldrig gjort nåt annat. Hur duktig som helst och med svansen på topp. Kändes riktigt roligt att se, med tanke på hur dåligt jag faktiskt har socialiserat de här två sista valparna. Men det var inga konstigheter alls, tyckte Airk. Och folk tyckte han var sååå fin. Och det är han ju =)

När det är jobbigt med Airk, försöker jag numera tänka på Tricky. Tricky som var den drygaste valpen jag nånsin haft, men som blivit så otroligt bra nu. Han sitter på kommando innan jag ska klappa honom och det har jag lärt honom på sista veckorna, för det är inte skönt när de hoppar och sätter tassarna i magen. Så med det i minnet, ska jag härda ut när det är som jobbigast med 'lilla' Airken!!


Juliaresan

Snart är det dags!


Juliaresans grundare ska starta sin cykelresa från Östersund till Öland! Den 14 juli sätter dom sig på sina cyklar och trampar iväg! Alla vi här i Fjällandet hejar på och hoppas ni ska få så lite skavsår som möjligt ;-P


****************************************************

För mig betyder Juliaresan en sak: KÄRLEK!

**********************************************


Min relation till Julia tog sin början genom en slump, kan man säga. På mitt jobb, får vi erfarna, utbilda nyanställda och hjälpa dom på sin väg för att klara av uppgifterna som krävs för att jobba hos oss. Och jag blev tilldelad Beatrice; BEA! Det tog inte lång tid innan det kändes som att Bea var som en lillasyster och jag kan ärligt säga att det kändes trist att hon slutade ganska kort efter att hon börjat, men orsaken var förståelig: Det handlade om Julia! Bea ville vara och umgås med sin kusin Julia, som var sjuk i cancer, och det var vad hon bestämde sig för att göra. I efterhand hörde jag att Julia gått bort. Mycket sorgligt!

Så när jag fick höra om att Bea startat Juliaresan tillsammans med sina och Julias vänner, bestämde jag mig för att vi skulle donera en slant. Insamlingen går till Barncancerfonden och det finns olika sätt att skänka en peng på. Gå in på Juliaresan - Barncancerfonden för att även du, ge en liten peng, liten som stor, varje slant gör skillnad! Jag och Johan skänkte en femhundring, men det finns från 25:- och uppåt, så kom igen nu och gör en god gärning!! 


För att lära känna och läsa mer om Julia och kamraterna,  gå till Juliaresan


Lycka till, Bea med vänner!!
Ni gör en fantastisk gärning för de som är sjuka! All heder till er!!




Fulla veckor

Fjällands-livet trallar vidare. Jag hade egentligen inte tänkt vara så himla personlig här, eftersom att jag tycker att bloggen är min blogg för mitt liv med hundarna, men faktum är ju, att den som påverkar mig nu, kommer att bli en del av allt som har med hunderiet att göra. Livet går trögt just nu, känns det som. Jag försöker att hålla humöret på topp, men i själva verket känner jag mig ganska osmidig, trött och ja-aa, inte riktigt som den Fia jag känner igen när det gäller hunderiet.

Ibland känns det jobbigt. Kanske är det för att jag känner att jag inte orkar med hundarna, att jag inte ger dom det jag brukar. Jag mår dåligt för det. Jag har också haft oturen att ha fått slagsmål mellan hundar, både tikar och hanar och varit tvungen att gå emellan och det har alltid hänt när jag varit själv. Jag fick också en tjuvparning och sen slagsmål direkt efter, mellan två hanar. Jag var trött och grinig och man kan väl lugnt påstå att hormonerna slog till och sista tiden har jag gråtit för ingenting. Näe, jag känner inte riktigt igen mig själv ibland. Tjuvparningen är inget vi önskar, men jag tror inte själv att det blir något, men vi ska göra ultraljud på dag 28 och jag hoppas vi slipper spruta.

Så jag försöker verkligen hålla humöret på topp och tänka positivt! Och när jag känner att humöret tryter, så låter jag helt enkelt bli att vara ute med hundar som hoppar på mig och pockar på min uppmärksamhet. Det är bättre att de får träffa en glad matte och inte en suris. I september ska bäbben komma och då får jag tillbaka min kropp och smidighet. Jag är väl helt enkelt inte en av de där kvinnorna som fullkomligt ääälskar att vara gravid. Men det gör inget, jag köper det, och mår inte dåligt för att jag känner så. Jag vet att jag inte är ensam. Ovanan att kroppen inte orkar är inte något jag är överförtjust i.

Idag har jag städat hundgårdsgolv. I skrivande stund har jag en gård kvar att göra. Jag gillar att köra högtryckstvätten och tycker det är rätt rogivande att stå därute medan hundarna som bor i den gården brukar springa i rastgården under tiden jag gör rent golvet. Ibland vill de kika närmre på vad jag gör, så då gäller det att passa så jag inte råkar köra över dom med högtrycken. Det blir väldigt fint när man gör rent och jag känner mig mycket nöjd över dagens arbete.

Med andra ord: Det är dags för mig att gå ut och göra den sista gården och rasta sista gänget. Sen ska de få kvällsmaten och jag kan få mig en dusch och invänta Johan som är på väg hem från att ha hälsat på sina föräldrar hemma i Blekinge. Jag hoppas på nån timme tillsammans ikväll, för i morgon far han till Norge för att jobba och nästa gång han kommer hem, är det jag som far hem till Västmanland, där jag inte varit sedan april 2010. Och jag lovar, jag längtar faktiskt efter att få 'lite ledigt' från alla göromål hemma för några dagar. Kanske får jag lite energi laddad på resan :-)


Pälsvård

Jag brukar läsa Mattis blogg. Han kommer med bra tips, utvärderingar av prylar å ting och av den här filmen fick jag mig ett gott skratt! Det är ju verkligen så här det är och frågan som ställs... Jaa, den är tänkvärd, speciellt när man bor i lägenhet :-)



Glad Midsommar!

Vi hoppas ni alla får en jättetrevlig midsommarhelg!!


En bild på söta Saria som valp.
Hon fyllde 2 år den 20e juni och det firade vi med tuggis till alla vovvar!

Hur har ni firat?

Eftersom att klockan slagit efter tolv, får jag lov att fråga:
Hur firade ni era Shejrix:ares femte födelsedag?

Det är nu fem år sedan första kullen såg dagens ljus och det känns väldigt konstigt att de redan ÄR fem år gamla! Var tar tiden vägen? Hemma har jag 'järngänget' Haldex, Tióne och Loddie. De två förstnämnda är de två jag redan tidigt valde ut i valplådan. Det var inte så svårt, egentligen, Tióne valde jag för hennes svarta svans, henne kallade jag för 'Svartsvans' och Haldex såg ju redan tidigt ut som en liten nallebjörn och han kallade jag för 'Axel'. Två val jag aldrig har ångrat!! Genom åren har Tióne och Haldex utvecklats till duktiga ledarhundar och de har sina olika egenheter, som gör att man väljer de två i led vid olika tillfällen.

Haldex t ex väljer vi när det är mycket snö och det måste plogas fram. Haldex är envis och brukar inte ofta ge sig, utan kämpar på. Johan har fått mycket erfarenhet tillsammans med Haldex i led och från att ha *tjafsat* med varandra från den första säsongen de körde, är Haldex idag ganska lyhörd för det Johan vill att han skall göra. Tióne är väl mer min ledarhund, faktiskt. Hon har en förmåga att ibland härma sin mamma och göra lite som hon själv vill. Specialitet: Vända u-svängar när man ska vända och inte gå genom rondellen. Haha! Men jag har gärna henne fram på tävling, hon är ruggigt snabb och ger mig alltid 110%!

Loddie kom ju tillbaka till mig och hon är en alldeles egen liten hund. Inte vår bästa draghund. Faktum är att hon är väldigt upp-och-ner när det gäller draget. NÄR hon är bra, ja, då är hon lika bra som syskonen, men när hon väljer att vara lat, då är hon sååå lat. Tror att det är livet som sällskapshund hon hade innan hon kom hem igen, som gör att hon är som hon är. För på sonen hennes märker vi inga konstigheter vad gäller draget.

Vi i Fjällandet hoppas ni alla fortfarande är lika nöjda med era Shejrix:are, som vi är. Vi hoppas ni får många år kvar tillsammans och jag hoppas att vi alla kan samla oss till en träff, nästa år i Vaggeryd! Ta hand om er!



Skitsäsong

Hmmm... Ja-aa, vad ska jag säga?

Jo just ja... Jag skulle säga att jag tycker att hela den här säsongen har varit sämsta säsongen... EVER! Kan inte låta bli att tycka så, inget har blivit som jag tänkt. Ja, förutom att jag gjorde det jag siktat på och det var att vinna första tävlingen. Och andra tävlingen, Ryssjön, började bra, men slutade desto sämre. Och några fler tävlingar än de två har det inte blivit. En tävling kvar, den som blev inställd, PM, kommer att gå till helgen som kommer. Vädret är på plus-sidan. Alldeles för varmt, om du frågar mig. Hemma tär plusgraderna hårt på snön och hundarna har inte gått mycket alls sen vi kom hem från Ryssjön.

Efter SHAM-draget såg jag att Trickster klarade av att hantera sina tävlingsnerver på ett mycket bra sätt och jag planerade att äntligen få toppa mitt spann till nästa helg. Vad händer då?

Självklart så går alla planer i stöpet, då Tricky efter körning i torsdags, hoppar mot nätet och fastnar med baktassen på en pigg på dörrsektionen, som han hoppat sönder. Han sliter och drar och innan Johan hinner hjälpa till får han loss tassen och sliter sönder simhuden ordentligt mellan tårna. Det blir så pass att vi får lov att besöka veterinären på fredagen. Jag hinner sluta jobbet innan det är dags för Tricky att komma in, så jag kan vara med själv och höra vad som sägs. Det känns skönt!

Veterinären kikar på det och konstaterar att det inte ser bra ut. Det finns två alternativ, säger hon. Det första är att låta det självläka och hålla rent, men då får han en större glipa mellan tårna. Det andra är att sy ihop det. Jag frågar genast vilket av alternativen som är den snabbaste läkeprocessen och hon svarar att det är att söva ner honom och skrapa bort, så att det går att sy ihop. Beslutet är inte svårt att ta. Trickster rullas in till op-salen, efter att han fått lugnande. Jag och Johan får vänta ute i väntrummet tills de är klara. Efter en stund kommer våran vita prins med vääärldens största tratt på huvet, med förklaringen att han har väldigt långa ben. Väl hemma ser vi att Trickster inte bryr sig om sin tass och vi byter den stora tratten mot en mindre, som passar honom mycket bättre. Han är snäll, fast han i princip aldrig varit inomhus och det går bra att ha honom inne. Det följde med strikta instruktioner från veterinären om att ha socka och plastpåse om tassen när han ska gå ut. I 12-14 dagar ska han ha stygnen. Eftersom att det är en tass, är det också längre tid innan stygnen får tas. Den kommande veckan har vi löst som så att Johan får lov att vara hemma från jobbet, för jag kan bara inte vara hemma något mer för sjuka hundar nu. Hur vi löser de sista två dagarna med Trickster återstår att se, men just nu orkar jag inte bry mig om det så mycket...

Så PM'et blir inte heller som jag tänkt. Det kommer att vara för varmt för att ta med Pya i spannet och Loddie tänker jag inte ens överväga. Då återstår Tirith. Tirith som stått mycket för att tassarna ska läka ihop på henne.

I helgen hade jag och Johan planerat att fara till fjällen för att köra, men det slutade med att jag skickade iväg honom själv med 7 av hundarna. Pya fick stanna hemma, hon är lite känslig när det är så varmt och vi vill inte förstöra henne. Tirith gick med, med dubbla sockor och det gick jättebra. Så Johan hade en härlig fjälltur idag och jag var hemma och lät Silve, Pya, Airk, Elora och Attor springa hela dagen i rastgården istället, medan jag själv ugglade inne med Nova och Trickster. Tittade på nån film, bakade lite kakor, som jag troligtvis aldrig kommer baka igen, för så god var inte smaken, och så bökigt var det ändå att baka dom!

Jag fick en alldeles underbar födelsedagspresent på posten igår. Johan med föräldrar och hans systers familj hade gått ihop och jag fick en super kamera som heter HD HERO2. Jag hade stått och dreglat över Viggo's kamera som satt på hans slädstyre när vi var på SHAM-draget och bättre present än en sån kunde jag inte fått! Tack så hemskt mycket! Idag fick jag se resultat av filmandet från när Johan var i Ottsjö och det är superkvalité. Så den ska användas nästa helg. 

Motivationen att tävla nåt mer, ska erkännas, är väldigt låg. Men tävla ska jag, det är sista tävlingen på ett tag. Sen hoppas jag att den här snön bara kan försvinna i ett jehu, för det lär ändå inte gå att köra släde här hemma om nån vecka. Som det är nu, är det inte ens kul att köra på den snö som ligger.



Jag och Johan på fjälltur i Ottsjö dagen innan jag fyllde år.


Dator, men ingen SOC

Idag blev min dator klar, så jag och Attor for till stan och hämtade den, då jag ändå behövde köpa kattsand. Snabbt in och snabbt hem var det som gällde, men först fick Attor följa med in på Djurmagazinet och få ett grisöra som han snabbt mumsade upp i bilen på hemvägen.

Det har varit bökigt för mig, det här med att kunna lösa problemet med Attor. Eftersom att jag skulle jobba dag i morgon, fanns det bara en kollega som kunde byta pass med mig, men efter att ha pratat med honom kvarstod problemet då han inte ville byta pass. Så det var bara till att ringa till min coach och kolla läget och det som blev av det hela var att jag får tjänstledigt i morgon, utan betalning. Men det är ändå bättre än att behöva ta en till semesterdag. Eftersom att jag har fått ta två oväntade semesterdagar har jag funderat och kommit fram till att jag skippar att åka till Åsarna på SOC'en. Jag har funderat på det från och till...

Allt känns stressigt. Attor ska ta bort sina stygn nästa torsdag, dagen innan tävlingen. Och jag sökte om semester nästa fredag, alltså ytterligare en dag minus på semesterkontot. Jag känner att så viktig är inte den här tävlingen för mig, speciellt då den inte ens är meriterande. Så jag och Johan bestämde tillsammans att vi avstår från att tävla på den, sparar våra pengar och satsar på att Attor ska bli frisk ordentligt och sen blir Polarhundsmästerskapen den första tävlingen för vår del. Och jag får tillbaka min semesterdag på fredagen. Som jag kan använda på ett bättre sätt.

Nu behöver jag heller inte känns sån stress över att jag får dålig träning på hundarna den här veckan. Jag var ut igår en sväng, men det känns verkligen inte bra att behöva lämna Attor. För ett spann tar det tre timmar innan jag är klar. Sen kommer all tid då jag måste ta hand om hundarna på det vardagliga planet, jag måste mata och plocka bajs. Det tar tid, men det känns väldigt skönt att ha tagit beslutet att inte fara till Åsarna. Jag kan koppla av lite grann. På lördag kommer jag att kunna köra alla hundar iaf då Maria kommer att ha Attor till söndag morgon. Det känns bra. Under tiden får hundarna springa i rastgården, då håller de igång lite åtminstone.




Ströööööm

Wihoo!

Strömmen kom tillbaka. Tack vare gubbarna därute som gav sig fan på att vi skulle få tillbaka den dagen innan nyårsaftonsdagen. Man bugar och bockar och tackar ödmjukast!!

Jag stod och diskade i uppvärmt vatten på vedspisen. Pannlampan på huvet och ljus på bordet var allt som lös upp. Min snälla hyresvärd Stefan var upp till mig med extra vatten och jag fick även en tallrik med Ingegerds goda fläskpannkaka och hemmagjorda lingonsylt. Det skulle jag äta efter att jag diskat klart, så inte vattnet blev alltför kallt. Så jag fortsatte diska och HUX FLUX hörde jag ett surrande ljud jag inte först riktigt fattade vad det var. Jag vände mig om: OCH SE PÅ SJUTTON, det LYSTE en stjärna i fönstret och det surrande ljudet var kylskåpet som hade satt igång. ÄNTLIGEN!! som Gert Fylking brukade säga!

Jag blev så glad att tårarna nästan rann. Fem dagar och fem nätter var Fjällandet utan el och det kändes faktiskt riktigt jobbigt efter ett par dagar. Inget vatten, ingen ström. Jag jobbade på nätterna så något dagsljus såg jag aldrig under de här dagarna eftersom att jag var tvungen att sova efter jobbet. Med andra ord kändes det extra jobbigt, det var ett ständigt mörker. På torsdagen, när jag vaknat, åkte jag in till Jula i stan och köpte en fotogenvärmare och tre stycken dunkar med lysfotogen. Jag köpte även lite ljus och två vattendunkar à 25 liter. De fyllde jag på i Lit innan jag for hemåt. Nu var jag trött på att frysa och jag satte upp fotogenvärmaren i vardagsrummet där jag trängts med Nova i soffan. Hon på sovsäcken och jag under sovsäcken. På fredagsmorgonen när jag kom hem drog jag igång fotogenvärmaren och under dagen höjde den temperaturen från 3 grader till 9. WOW! Väl investerade pengar måste jag ändå säga. Den känns bra att ha hemma.

Jag tog en varm och härlig dusch på kvällen och städade undan i röran som hunnit bli under veckan. Och sen kom Johan hem, lagom till att det var varmt och skönt i stugan!

Stopp, igen

Hundkörningen blir lidande pga strömlösheten. Det går inte att träna hundarna utan att ha ordentligt med vatten så de får tillräckligt i kroppen. Det är heller inte kul att vara ute och köra hund och bli svettig, utan att ha något vatten att duscha i. Åh, jag hoppas verkligen att vattnet kommer tillbaka till helgen, för jag vill träna hundarna.

Hundträningen har varit o-okej hela hösten tycker jag på grund av is och skador på Attor där man inte kunnat lämna honom hursomhelst. Att Attor skulle bli skadad två gånger hade jag ju inte riktigt räknat med. Å andra sidan hade jag inte räknat med att han skulle proppa i sig en leksak heller, så han skulle vara tvungen att operera magen. Olyckor händer, så är det ju bara. Men det känns som att vi haft en riktigt dålig start på hundträningen.

Nu hoppas jag att den ska fungera bättre resten av säsongen. Igår tog jag bort stygnen på Attor. Först var jag tvungen att vänta tills han hade somnat. Alla som träffat Attor vet att Attor är en hund som knappt kan vara still. Så först fick han somna, men han tyckte väl inte att jag skulle vara där och pilla under ögat, så det tog säkerligen 30-40 minuter innan jag hade lyckats ta de tre stygnen som satt kvar. Nåt stygn hade han nog lyckats få bort själv, för det som satt i dränet tog jag bort. Men med mycket tålamod så gick det bra och på de sista två stygnen gick det ganska fort. Så efter att de var borta blev det pusskalas och OJ så glad han var då.

Så Attor sätter inga stopp för hundträningen längre och nu är det bara att vänta på att strömmen ska komma tillbaka. I morgon bitti ska jag, återigen, ringa till Härjeåns Energi för att höra vad de vet. Jag har ringt varje dag, men varje dag har de inte kunnat ge ett svar på hur det ser ut. Inte ens om de varit i Fjällandet och tittat på hur det ser ut hos oss. Mest synd tycker jag om en granne, en farbror som är sängliggandes som har hemtjänst varje dag, två gånger om dagen. Han har bara bergvärme och vanligtvis brukar det alltid vara upplyst i hans hus. Jag tycker väldigt synd om honom. I mitt hus är det 7 grader just nu och det är inte varmt, så hur hemskt måste det inte vara att inte kunna göra något? för att få lite värme i huset? Det måste vara hemskt...


Jaa... God fortsättning då...

Julen har passerat och även stormen som kom... och gick... och tog strömmen med sig. I söndags natt försvann strömmen och jag, lika med många andra, sitter fortfarande strömlös i mitt hus. Det är, minst sagt, jobbigt och omständigt. Att vara beroende av vatten är det jobbigaste. Djuren måste få sitt vatten varje dag. Jag kan leva med att duscha på jobbet, vilket jag också gör. Nu jobbar jag natt, så jag åker in tidigare och duschar.

Det är jobbigare med att inte kunna få varm mat. Igår köpte jag mig en paj och värmde på jobbet. Idag har jag mest ätit upp chokladen på första lagret i den sista Paradisasken som är kvar. Jag har tappat aptiten, för det är kallt och tråkigt hemma. Det går att elda i den lilla vedspisen i köket, men det är verkligen som att elda för kråkorna. Spjället på den är sönder. Säkerligen för att någon förr i tiden har tryckt in för stora vedklabbar som tagit sönder delar av spjället och numera går det inte att stänga ihop det som det ska heller. Så när man nu eldar går det åt väldigt mycket ved och det är väldigt mycket passning då den brinner upp fort. Tröstlöst.

I förrgår var det 10 grader inne, idag är det 7 grader. Det är kallt och jag längtar hemifrån. Just nu sitter jag och väntar på att hundmaten skall bli klar, så ska jag gå ut och mata vovvarna, men sen sticker jag mot jobbet direkt och tar mig en varm och skön dusch. Jag är glad för att det finns en dusch på jobbet.

Jag plockade fram Johans varma sovsäck och jag sover på täcket som jag lagt i soffan med den över mig. Nova kommer in och trängs med mig i soffan, så hon och jag delar värme. Idag kom Panda och kröp in under sovsäcken och sov med mig.

Energibolagen trodde alla skulle få tillbaka elen under onsdagen, men jag har även hört att somliga inte skulle få förrän efter nyårshelgen. Det känns ju riktigt uppmuntrande. Med travar av disk, odiskade hundmatskålar. Otvättade kläder och ett icke dammsuget golv. Mmmm... I hate it! Minst sagt!

Nåväl, vi får väl se när elen behagar dyka upp igen, det är väl bara att göra det bästa av saken. Forsätta hämta vatten på macken och duscha på jobbet. Och äta mat från Hemköp som jag värmer i micron på jobbet. Yääej!

Måndag

Idag blev det inte någon hundkörning, utan en plock och gör i ordning dag istället. Jag har lagat trasiga koppel och bytt ut krokar på dom och sytt dit och lagat halsband och tvättat några smutsiga såna och sockar. Plockat i hundgrejor, kastat och sparat. Men en tredje dag i rad med huvudvärk är ingen höjdare och strax efter sextiden hade jag sånt bank i huvet att jag la mig på soffan, för att vila en kvart... som blev en hel timme.

Nåväl, det gör inget, men huvudvärken släppte inte. Jag tror det är för att jag slarvat med maten den här veckan när Johan har varit borta. Jag vet att jag inte borde göra så, men det är så tråkigt, tidskrävande att stå och laga mat till sig själv bara och så blir det bara så. MEN Johan är på hemåtfärd just nu och kommer att vara hemma i skaplig tid idag, så idag blir det kotletter till kvällsmat. Yäej! Och det ska bli skönt att få hem honom igen. Alla saknar honom i Fjällandet! Mest av allt jag, förstås!


Skitväder

Okej okej, nog för att det alltid brukar vara lite isgata ibland och man inte kan träna hundarna, men INTE I NOVEMBER!!! Usch! Jag är riktigt less på det här nu. Vi provade att köra hundarna 2,5km i söndags, men lönlöst. Halt och med stor risk för skador. Det är ingen idé.

I helgen kom det snö, idag tö. Regn.

Den här säsongen har börjat uruselt, sämsta någonsin, faktiskt. Känns rätt meningslöst och jag undrar ens om vi kommer att ha någonting att erbjuda konkurrensmässigt sett den här säsongen.

Det enda positiva just nu är att Haldex ska vila och han inte behöver bli ledsen för att inte få gå med i spannet. Spannet som ändå står still. Jag hoppas på en massa plusgrader och att all is bara töar bort så det blir bar mark igen. Allt är bättre än som det är nu.

Borta: mandelstygn!

Nu har Haldex äntligen varit på sitt återbesök till veterinären. Han är ordinerad vila i 10 dagar. Det har gått så lång tid nu att han hunnit vila i halsen och veterinären kunde se att det fanns lite kvar av halsmandlarna. De bitarna var tvungen att tas bort, för annars finns det chans att det kan växa tillbaka igen. Så Haldex fick sövdes ner och resterna togs bort. Veterinär Maria tyckte att han var i väldigt fin kondition och hade bra hull. Han hade också väldigt fina trampdynor tyckte hon, då hon tidigare på dagen haft en annan draghund inne som tassarna varit helt förstörda på. Det kändes som ett fint betyd, tyckte jag. Haldex behövde ingen medicinering, vilket känns bra, så det är enbart vila som gäller. Han fick vara inne igår natt med oss och nu har han flyttat ut igen i hundgård.

Saria har löpt klart och flyttat tillbaka till Loddie och Trickster. Niro och Nato får prova kojorna och de verkar vara väldigt nöjda med att slippa stå nere i valpgården. Snart är Tióne och Ithil klara med sitt löp också och då går allt tillbaka till det normala och alla vovvar kan vara på sina vanliga ställen. Matte och husse längtar....

Ithil bor med Elora nu och hon verkar mer framåt när hon bor med henne än när hon bor med brorsan Uno. Så vi får se om vi kanske kan ha det så och stoppa in Haldex där sen när löpet är klart. Men å andra sidan vill nog gärna Tióne bo med sin dotter, men just nu bor hon med mamma Pya.

Attor har levt lyxliv under måndagen då han var hos en kollega hos mig under tiden jag jobbade. Tänk att man har så snälla kollegor. Det var tydligen lättare att få hundvakt till honom än att bli av med passet under dagen. Attor har också tagit bort sina stygn och i morgon har han ätit en annan typ av antibiotika än den han fick först, då provsvaren talade om att han fått e-coli bakterier. Och han är pigg och glad och säkerligen nöjd med att ha fått bort de där stygnen på magen.

Någon hundträning står inte på schemat just nu då det är isgata häruppe. Vi hoppas på att det släpper till helgen åtminstone så det blir någon träning den här veckan. Vi väntar också på ett paket från vår snälla vän Mari(som har Tella, Atto och Matic) som innehåller ett par flaskor laxolja och lite hundsockar. De beställde hundsockar från ett ställe i USA förra året som de inte haft användning för i år ännu, så vi har fått några stycken som vi ska prova och är de bra ska vi lägga en beställning. Det är alltid bra att få tillfälle att testa produkterna först innan man beställer, så jag hoppas de ska vara bra, då priset på dom är bra.


Skit och stress

Somliga dagar har jag ju bara lust att gå och lägga mig i sängen och dra täcket långt över huvudet och inte komma fram förrän nästa dag. Suck! Idag blev en sån dag.

Jag fick sova ordentligt åtminstone, så jag är glad för det. Jag hämtade upp Attor i morse hos Maria och for hem med Malin i lurarna, för jag var så trött. Vi kom i säng vid åttasnåret efter att ha rastat Nova och jag hade matat båda hundarna och gett dom medicin. Attor var snäll och lät mig sova till 12:19.

Sen gick jag upp en sväng, rastade båda hundarna och matade Attor igen. Sen till sängen igen för att, förhoppningsvis sova lite till. Jag tänkte jag skulle låta Attor sova i sängen, men det gick inte alls. Han for omkring som en tätting och när han väl lagt sig till rätta knackade(läs rev på dörren) Panda på och då for han upp igen. Så han fick lägga sig i buren. Väl där lade han sig snabbt och somnade som en stock, och det gjorde matte också. Jag fick sova länge, ända till efter tre och det kändes riktigt skönt att få sova ut.

No pressure!

Jag tog hand om vovvarna och när jag sen gick ut till huskyna för att ta hand om dom fick Attor följa med ut medan Nova fick sitta på snöret(vi har en löplina precis utanför huset). Attor fick gå in till Silve, som tyckte att Attor nog luktade lite konstigt, för han snosade igenom hela Attor. Jag började städa i hundgårdarna och släppte ut de hundar som var i dom, gård för gård medan jag gjorde rent. Haldex som ju sitter på koja fick besöka varenda hundgård medan jag släppte ut de andra. Det tyckte han var spännande.

Själv tyckte det var en bra idé att Attor kunde följa med ut, nu när han är piggare. Då slipper han att bara sitta inne hela tiden. Jag vet inte om Attor själv tyckte om det, för han stod och gafflade konstant och hoppade på gallret. Nåja, när han väl kom in sen somnade han pladask.

Dagen började bra, och jag var ute i god tid när jag skulle fara till jobbet. Men....

.... när jag skulle rasta Nova innan vi skulle fara, drog hon som en avlöning, bara för att jag lät henne vara lös.

.... när jag åkt iväg med bilen kände jag efter mitt smartcase och kunde inte hitta det, så jag fick åka tillbaka till huset och vände på ängen. Men efter att ha letat överallt, kunde jag ändå inte hitta det. Jag behövde bensin i bilen och fick åka ner till stallet för att ta det lilla som var kvar i bensindunken.

.... när jag var halvvägs till Lit stank det i bilen och Attor hade skitit i buren. Jag fick stanna och sätta över honom i den andra buren och fick skit på handen.


Jag kom ändå i tid till jobbet, men inte så värst glad. Men efter en timme här har jag lugnat ner mig och den här dagen tänker jag glömma, snabbt som attan.

Tidigare inlägg