Det blir mörkare...

... men ljusare ändå!


Jag fick sova ut idag. Ingen mer värk i munnen och det var skönt att få välförtjänt sovmorgon efter 3 hårda dagar på jobbet. Idag tog jag och hundarna en tur i dagsljus. Det var Tióne och Pya, som löper, som fick vara ledarhundar idag. Haldex fick gå i singelpoint och Loddie och Niro fick gå bak. Silve fick stå över, han är ju helt enkelt billig i dessa dagar. Det är ingen idé att ha honom med i spannet, för han har ingen arbetsmoral whatsoever när det är löp. Det går faktiskt inte ens att ha honom inne i huset, för han bara piper och löjlar sig, så man står inte ut. Nå, det är skönt att de andra hanarna faktiskt inte alls bryr sig om någon löptik när vi arbetar i spannet. Det är väldigt skönt, jag kan t om ha de andra hanarna bredvid Pya under höglöp utan att de gör något. Sen är Pya inte det minsta 'billig' när det gäller mina egna hanar, så det känns som att jag inte behöver oroa mig alltför mycket.

Turen vi tog idag blev lite längre. Vi körde 11,8km och det sjuka är att de bara gick bättre och bättre. På bortåtvägen lät jag dom gå i 15km/h. Det är en bra fart när Silve inte är med i spannet. När han är med går vi på 13km/h. Men nu var alla jättetaggade efter att ha vilat i två dagar. Det mest märkliga var ändå att när vi vänt och var på hemvägen så taggade de till extra mycket och det kändes precis som när vi får syn på älg och de börjar jaga... farten gick upp, så jag lät dom hållas... och vi sprang på hemåt mellan 20-23km/h.

De lade ju på ny jord på vägen tidigare i höstas, eftersom de avverkat i skogen. Idag sög fyrhjulingen fast rätt bra då det var plusgrader, så efter körningen fick jag lov att spola av den.

Efter körning kommer matning och gos och mys. Valparna är som tokiga när man kommer hem och vill genast komma ut ur hundgården för att springa lösa i rastgården. När jag håller på att selar alla hundar inför avfärd är det intressant att titta på valparnas beteende. Tirith springer omkring medan Nato sätter sig i ett hörn vid dörren för att titta på vad det är jag gör för något. På kvällarna brukar jag ta en pläd och sätta mig i hundgården på 'verandan' för att kramas med vovvarna. Genast har jag minst 2-3 hundar på pläden, gärna en på var sida om mig och nån i knät. Är Niro ute då så hamnar han ofta i knät, och det är ingen respekt för att jag sitter där, han rantar bara rakt över mina ben om han känner för att han ska gosa. Han pussas gärna också och det bästa han vet är att bli kraaaamad, hårt och länge. Han är som en liten valpis...

Här kommer en bild jag tog den 25e



En bild på Niro från idag

och en bild på Tirith idag. Hon börjar växa till sig...


En i gänget

Gänget väntar


Alla utom Silve kan matas ihop nu. Pya löper, så det är HELT omöjligt att ha henne i närheten av Silve. Det går bara inte... han är helt omöjlig. Det spelar ingen roll för honom att hon inte ens höglöper... Men här kan ni se resten av gänget i väntan på ett *Vassego'* från matte. Duktiga lilla Nato lärde sig på tre gånger.


Alla äter med god aptit



Det är vackert där jag bor


Vi tog en sväng idag, jag och 5-spannet. Alltså, ingen Silve här heller. Sist han var med för några dar sen, jobbade han inte ett smack när Pya var med. Lönlöst alltså. Hoppas löpet går snabbare än kvickt...

Det var, som vanligt, spännande i Fjällandet. Satte som vanligt in Tióne först i led och sen Pya och  Haldex. När jag hämtade Loddie och Niro så när jag tittade mot spannet, var det enda som fanns på ledarplatsen, en sele på backen... - Å näej, Tióne fanns inte och kom inte när jag ropade. FAN! Grannens hönor! Snabbt som fasen fick jag in de andra i hundgården och kopplade loss draglinan från 4-hjulingen. In och snabbt ta ett koppel och sen brassade jag ner till grannen det första jag gjorde. Tióne har redan tagit hönor för grannen förut och absolut inget jag vill att hon gör igen, så det blir en ful ovana. Jag hann faktiskt bara komma ner på gården där så kom Tióne springandes från hön-hållet. *suck* Jag kopplade henne, blöt var hon vilket tyder på att hon badat i bäcken. Sen gick vi upp och kollade där hönorna brukar hålla till, men det var inte en enda höna i sikte. YES! De var nog inte ute. Vilken tur! Vi började om från början, men den här gången fick Tióne gå sist in i spannet. Sen var vi på väg.


Ett vackert team

Ett ganska ovanligt kort faktiskt. Se på Tiónes öron :-)  Vackra tös, ett ögonblick där jag lyckats fånga henne med öronen framåt, för en gångs skull.



Idag tog jag även ut valparna på en liten promenad i sele. Vi siktade mot postlådorna och jösses Amalia vad Nato jobbade på. Fokuserat höll han sig på vägen och inte i diket, som Tirith. Han hade en liten promenadsele på sig, för jag har ingen dragsele som passar honom. Vi körde lite startkommandon och varje gång drog han på, ungefär som värsta ledarhunden :-) Det ser mycket lovande ut för lilla Nato. Tirith å andra sidan tyckte det var lite roligare att gå nere i diket, även när vi sprang. Men hon drog också, fast inte riktigt lika fokuserat.


Mina duktiga små valpar


SM i barmark

I helgen gick SM i barmark av stapeln i Ånnaboda utanför Örebro. Jag hade flera vänner som deltog i olika klasser, men stoltast är jag över Shejrix X-Drive som tog sig igenom banan på egen tass med sin förare Mikael Lann. Tyvärr hade alla konkurrenter dragit tillbaka sina anmälningar så de blev ensamma kvar i klassen, men det är strongt gjort av Exxa att som ensam liten huskytös klara av den jobbiga banan. Jättemånga grattis!!



Och SEN vill jag gratulera Daniel, som gjorde en fantastisk insats i tvåspannsklassen(9 i klassen) och drog till med att ro hem guldet. Han körde sina tjejer, Vitara o Laphrohaig(uttalas Lafroj) och var snabbast dag 1 och även allra snabbast dag 2. STORA GRATTIS-kramar!!!


Daniels medalj (jag tvingade honom att mms:a en bild åt mig)



Även grattis till Silves uppfödare Ylwa, som knep silvret
                                 och grattis till Natos uppfödare, Iréne till 6e platsen.

Läs resultatlistan här

2 killar


Niro fyllde 4 år igår. Grattis gubben!

Två killar jag inte visste om de skulle kunna gå jämte varandra


Igår tog jag ut hundarna på en tur. Vi körde 10,4km på en timme. Under den turen hade jag singelledarhund i form av Haldex, Pya, Tióne och Niro. Ett kommando jag kan säga att Haldex INTE kan än, ja, det är 'rakt fram'. Han ville vända på en plats där vi ofta vänder i början på säsongen, en runda som inte blir så lång. Så då bytte jag honom mot Pya istället, för hon kan ju alla kommandon. I början hade jag henne längst bak och Silve framför henne, men det var helt omöjligt... Silve bara struttade och vände sig om heeela tiden. Han är verkligen helt omöjlig när det är löp och kan han inte få tag i den som löper, ja, då tar han nån av de andra tjejerna...

De ANDRA killarna kan stå jämte Pya när hon höglöper t om, och jag tror det kan bero en hel del på Pya också, som faktiskt inte tillåter att dom är på henne(Silve skiter helt enkelt i det). Eller så är dom väl drillade ;-)

Efter 6,3km när jag provat Niro en liten stund i led och han, av osäkerhet, backade tillbaka för att gå bredvid Pya som stod i singelpoint, fick byta honom, så hamnade han bredvid Haldex. Jag tänkte bara att om jag var riktigt snabb skulle de inte hinna ryka ihop innan jag hunnit börja köra... Min tveksamhet visade sig vara helt obefogad, för de två brydde sig inte ens om varandra och under resten av turen stannade jag flera gånger för att teamet skulle få vila och de hade inte den minsta tendens till att tjafsa med varandra.

Loddie jobbade mycket mycket bra och det har hon gjort de sista gångerna vi varit ut, så hon börjar kännas riktigt bra. Silve är egentligen inte så mycket idé att ha med, han jobbar inte så mycket, men hänger ändå på rätt bra, så fortfarande... han får hänga med så länge det går och han mår bra. De andra fyra, järngänget... ja, de jobbar alltid bra.

Nu har vi alltså klarat halva vårat mål för säsongen; Att kunna köra Haldex och Niro jämte varandra. Det ska jag fortsätta med och hela målet är ju att klara en start med dom utan att dom börjar slåss. Det ser ljust ut för att det ska kunna lyckas. Jag VILL att alla mina hundar ska klara att gå jämte vilken hund som helst.

Förresten så satte jag Loddie bredvid Pya i starten igår och det kändes mycket mycket positivt. Jag upplevde Loddie lite lugnare än normalt, så jag ska fortsätta att starta ut med henne och Pya i par, så får jag se om det kommer att vara så, för det är ju jättebra för Loddie i sånt fall.


Det avgjorde saken


En fantastisk hund - på alla sätt och vis


Jag bestämde mig för att testa Haldex uppe i täten. Häromdagen när Daniel hjälpte mig att köra hundarna, körde vi Tióne i singel. Hon hade gått singel ett par gånger innan, och det är ju ganska mycket för huvet att gå så, så den gången tröttnade hon när vi skulle vända hemåt. Då tog jag upp Haldex, bara för att testa och det verkade fungera. Så jag tänkte att jag var tvungen att prova lite till. Förra gången tyckte jag mig se att han visst det kunde kommandon... Några gånger innan hade jag kört honom med Tióne i led, men han gjorde som vanligt och prejade henne... Jag tänkte att han kanske blev lite störd, så jag lossade på necklinan dom emellan och helt plötsligt hade jag en Haldex som gick tätt ihop med Tióne på högra kanten och som inte trängdes nåt mer. Det kanske var så enkelt?

Ikväll tänkte jag att jag ska prova, fungerade det inte kunde jag bara byta på honom och Pya. Satte först upp Pya och Tióne och sen Haldex. Jag är lite bortskämd med hundar som sträcker upp linorna, jag sätter ALDRIG fast mina hundar fram, för jag anser att bra ledarhundar ska kunna sträcka upp utan att sitta fast.

Satte upp Haldex och han sträckte upp fint. I med alla andra. Tyvärr är jag inte riktigt snabb av mig just nu, eftersom jag har lite ont i munnen, men tack och lov så gick det bra ändå. Numera sitter fyrhjulingen fast när jag ska starta, det känns säkrast så. Jag satte Pya i singelpoint, för på så sätt skulle hon kunna hjälpa Haldex om han skulle bli osäker vid nån sväng. Det var första svängen som det blev så, vi skulle rakt fram, men förra gången vi drog hade vi kört vänster, så Haldex ville ta den vägen. Men jag stannade upp och sa då hööger istället och Pya visade Haldex - som fattade omedelbart och drog höger. SEN var det ingen mer osäkerhet hos Haldex. Han svängde höger där vi skulle, två gånger, vänster en gång och höll HÖGERKANTEN på vägen när jag sa kommandot. 8,3 kilometer som singelledare för ett 6-spann, för första gången någonsin. Full galopp och snittet var ca 15km i timmen, för det är ju mycket uppförsbackar som drar ner farten(och Silve var i spannet, vilket också drar ner farten).

Det här avgjorde saken; Haldex är numera tillgänglig för godkända tikar. Jag behöver inte utvärdera honom mer, han är bara helt fantastisk! Han kommer att röntgas för höft och armbågar och ögonlysas vid tillfälle.


se lite fler bilder på  http://picasaweb.google.co.uk/seriXone


Tråkdag

Fullproppad med värktabletter och det funkar ändå inte. Inatt vaknade jag och hade så ont att jag gick upp och tog piller, men jag tog också med mig en påse räkor från frysen och hade den nån halvtimme på kinden och det kändes lite bättre då. Sen var jag ju tvungen att lämna tillbaka räkorna innan de tinade. Mmm... shrimp is good for your chin!


Ja-aa... det händer inte så mycket här i Fjällandet just nu. Jag funderar på om jag ska ta och kika på en film. Men först ska jag ringa tandläkaren och boka tid för att ta bort stygnen om en vecka. Jag ska också höra om det är möjligt att jag kan få Citodon, för jag har för jävla ont...

*** yäej, jag får inte Citodon, men tydligen nåt som heter Tradolan, ska åka och hämta nu *** 

Jag

Här är jag. Kan ni se skillnaden??



Jag ska vara riktigt ärlig.. jag har såå jä-la ont. Det är så här tandvärk måste kännas kan jag tänka mig, det värker konstant och jag kan knappt få upp munnen. Äta annat än soppa går inte och jag har knaprat nästan en hel karton med Panodil Zapp sen igår. Och som Mari sa till mig... man längtar bara till nästa gång man får ta de där jäkla tabletterna. Jag kan inte prata några längre stunder heller utan att få rejält ont, så idag var jobbet uteslutet för min del. Vi får se hur det är i morgon, men som det känns nu tror jag inte på att jag kan prata en hel dag. Jag är väldigt svullen fortfarande... Inte den roligaste känslan det här. Om en vecka ska jag in och ta bort stygnen som de satte dit. Jag är iaf glad att jag bara behövde ta två tänder, för fy faaen för att ha så här ont i hela munnen.


Stora tandutdragardagen

Jahaja... då var man ett par tänder mindre. Yep! Ni läste rätt... jag hade visst turen att bara behöva ta bort två av visdomständerna. De två som var till störst besvär som satt på högra sidan åkte ut. Jag som var lite skrajsen över att göra det här, eftersom jag aldrig lagat så mycket som ett hål ens, hade ju inte behövt oroa mig egentligen.

Jag valde att få lite lugnande innan och det hjälpte lite tror jag, även om jag nu såhär efteråt tror att det gått bra ändå. Det var inte så farligt förutom när borren åkte fram för att  dela den stora tanden i underkäken i två, för då började min ben att hoppa av någon konstig anledning. Allt gick bra och tack vare Daniel kom jag hem ordentligt. Jag somnade i bilen på väg hem.

Nu skäller hundarna ute i hundgården för Daniel är ut med sina två tjejor han ska tävla med i helgen. Själv sitter jag inne i soffan och myser och bara tar det lugnt. Det börjar ju kännas i käken och jag har proppat i mig lite mer värktabletter. Nu vet jag på ett ungefär hur det känns att ha tandvärk... tror jag..


Se på visdomständerna som ligger kors och tvärs. Ingen hit direkt. Nu är det bara två kvar..


Hundkörning

Det har varit några spännande turer, de senaste, med hundarna...

Häromdagen när jag skulle köra satte jag i vanlig ordning in dom i spannet. Det var bara det att när jag skulle gå in i hundgården för att hämta hund nummer 5 så hörde jag hur det helt plötsligt blev tyst i spannet... Ehm... Tyst? Jag vände mig blixtsnabbt om och såg fyrhjulingen sakta starta ut från sin plats. Jag SPRANG fort som fan och hann precis hoppa på, innan hundarna hunnit för långt ner i backen. Bromsa in och inse att jag hade glömt att lägga i handbromsen. Sen var det snö på backen också, så det var inte så svårt för dom att dra iväg. Nu stod fyrhjulingen halvvägs ner i backen och jag skyndade mig att hämta de sista hundarna och sätta in dom. Jag funderade på att strunta i necklinesen på dom och bara köra iväg och sen sätta på dom, men dum som jag är, så satte jag på dom i alla fall. Precis när jag skulle sätta i sista, så händer precis samma sak igen. Ni som varit här vet ju hur den där backen ser ut... Inte så mycket annat att göra än att ställa sig i 'beredd-position' för att hoppa på i farten och jag lyckades väl med det(jag undrar egentligen hur allt sett ut om man sett det med andra ögon), men man kan ju inte påstå att jag hann med att styra, så vad hände?

JO! Fyrhjulingen störtade rakt ut över stupet, ner mot bäcken och precis innan den kraschade mot ett träd, hann jag hoppa av. Tur var väl det, för fyrhjulingen tippade över och hamnade med sitsen mot trädet, så det hade nog blivit en fin smäll på Fia. Hua!

Jag lyckades faktiskt resa upp den, men under fyrhjulingen var en stor rot, och motorn slocknade och blev sur av tippningen, så inte ens med hundarnas insats gick det att få upp den. Det var bara att ta ur hundarna och sätta in dom i gården igen. Jag har väl aldrig varit maken om surare Niro när jag tog loss honom först av alla.

Tack och lov blev varken hund eller människa skadade! Det är ju det enda som betyder nåt. Så det fick bli lek och bus i rastgården istället. ATV'n fick vänta en dag och sen fick jag hjälp av Stefan och putta ner den på åkern och så blev jag bogserad upp till gården.


Här ligger fyrhjulingen och väntar på att bli uppdragen.



Vi tog en tur ikväll också, jag och hundarna. Vi skulle köra en lite längre runda tänkte jag. Och så blev det ju inte direkt, men det blev värsta bodybuildar rundan istället. Ett tips till er hundfolk därute bara.... Prata aldrig med Malin Sundin innan ni skall köra hund... Hon jinxar nämligen... Ikväll mumlade hon nåt om att fyrhjulingen kanske skulle bli sur och inte starta... Tamejsjutton att det blev så också. Jag kör iväg med hundarna och har Haldex och Tióne i led, men hade inte fått igång den. Tänkte jag skulle dra igång den lite senare, men se det gick ju inte alls. Hupp! Det blev en tur utan hjälp från motorn och det var minsann spännande vill jag lova. Ja.. repris, men ni som varit här och kört, vet ju hur mina körvägar ser ut. De är ju inte direkt plana...

Det blev hundkörning i nästan totalmörker, det enda ljus som fanns var min lilla pannlampa. Den enda hjälp jag kunde ge hundarna var att hoppa av fyrhjulingen, springa och styra med en hand, putta med den andra och heja på hundarna så gott jag kunde. Jag måste nog säga att jag är väldigt imponerad av gänget. När det krävdes, ställde de upp och tog i så jag verkligen såg deras jä-lar anamma-sida. Vi körde väl ca 5km tror jag och i uppförsbackarna fick vi stopp ibland och fick vila, men det betydde också omstart i uppförsbacke.

Allra sista biten hem var extrem tuff och vi kom så långt som ända upp till gården, med teamet. Fyrhjulingen blev parkerad i backen, men när jag krävde det, så gjorde hundarna det jag bad om. Tog oss hem!


Mari's födelsedag


Arboga-resultatet

Utställningen i Arboga bjöd på många fina resultat för kennel Shejrix. Ni som har koll har alldeles säkert redan kollat upp dem, men ni som inte har, får här en liten redovisning.


På självaste utställningsdagen började vi med att kliva upp vid 6-snåret efter en sen natt, som det ofta blir när man träffar vänner man inte sett på länge. Det tillsammans med matning och rastning av en hel drös med hundar gör ju att tiden fullkomligt flyger iväg. Vi kom iväg vad vi tyckte var skaplig tid på morgonen iaf och det är skönt att slippa någon längre restid. Vi var på plats i lagom tid tyckte vi. Jag fick lov att ta hjälp av Iréne och Mari för att ta ner mina hundar till utställningsplatsen från parkeringen. Det är inte lätt att gå med dragvilliga hundar, men det går om man vill. Pya uppförde sig som vanligt, inte alls... och än värre var dottern Tirith som skrek som en galning i kopplet och skulle framåt. Tack och lov hade Mari henne.. hihi... Skämt åsido...

Jag hittade en plats i skogen för mina 7 hundar. Det blev lite geggigt där och hundarna tyckte det var för långt bort från oss alla, så de stod mest och tjöt och irriterade domaren i den andra ringen. Sorry, men så är det ibland. Jag fick springa som en tok fram och tillbaka mellan hundarna och ringen och den här utställningen var minst sagt den stressigaste utställningen för mig någonsin. Jag hade två uppfödargrupper och två avelsgrupper när det blev både valpar och vuxna. Otroligt roligt förstås, men lite väl stressigt kanske. Och att sen veta vilka av hundarna man skulle välja till grupperna, ja-aa... det var inte lätt minsann.

Nåväl, tillbaka till början.

Den här utställningen var debuten för LOTR-kullen och det var himla roligt att alla var på plats; Jämtlänning, såsom skåning, blekinge-bor, dalmas och roslagsbo... Hela kullen samlad. Det fattades egentligen bara 3 st Shejrix:are från första kullen, så hade vi varit fulltaliga. Tyvärr blev det ingen bild på alla Shejrix hundar som var där samtidigt, för tiden räcker ju inte till, till alla bilder man skulle vilja ha. Men några fina fick vi på LOTR-kullen tack vare Jennies hjälp. Tack så mycket!

Först ut var hanvalparna och det var dags för Nando, Dimrill och Uno att visa framtassarna. Jag hade fullt sjå med att hinna med att hämta nummerlappar och Tirith och hämta henne, så jag missade nästan alltihopa. Den där tiden räckte liksom inte till under hela dagen tyckte jag, allt gick så fort. Jag hann inte se så mycket av själva visningen på hanvalparna, men det lilla jag såg såg jättebra ut. De skötte sig väl. Dimrill som växt på sig otroligt mycket sen sist jag såg honom, knep andra platsen efter Ylwas fina Io, som man anat länge skulle bli grymt vacker. Grattis Ylwa till en jättefin valp, han kommer gå långt i framtiden anar jag! Efter Dimrill fick Malin och Nando ställa sig på en hedrande 3e placering. Uno blev tyvärr inte alls placerad med motiveringen att han var lite för lång i kroppen. Många grattis till Kenneth och Dimrill och till Malin och Nando!!

Sen var det dags för tikarna och jag själv hade ju bara Tirith att visa. Det var lite stressigt kände jag ju och jag hade inte alls hunnit lugna ner mig, vilket antagligen smittade på Tirith. Tella och Ithil tyckte jag skötte sig väl och när det var våran tur så kände jag väl att det skulle bli en spännande visning. Mmmm.... man kan väl säga att koppelträningen vi gjort hemma(2-3 ggr) inte gjort så mycket för Tirith. Det var skutt och piruetter i ringen när jag skulle gå med henne, och drag i koppel. Så kul visst, att David var tvungen att filma andra varvet vi fick göra. Han skrattade nog riktigt högt inombords åt oss(erkänn David!) :-)

Trots Tiriths ovilja att visa sig, fick vi till några fina steg emellanåt och vi blev placerade som nummer 3. Före oss stod Malin Sundin med sin söta lilla Tolga som har ett fantastiskt steg, dock inte världens bästa vinklar, vilket betydde att Tella var den som knep första platsen i tikklassen. Ithil kom på 4e plats och jag kan väl egentligen tycka att hon borde stått före mig och Tirith, för hon skötte sig mycket bättre. Grattis till Mari och Tella och till Ithil och David! I tävlan om bästa tikvalp fick Tella se sig slagen av den äldre valpen.

Efter valparnas enskilda bedömningar var det uppfödar- och avelsgrupper. Stressigt värre och jag hade ju ingen aning om vilka jag skulle välja, men till slut blev det att jag valde bort de två hundarna som stack ut mest ur kullen. Tirith och Tella fick inte vara med. Jag hade Malins hjälp med Pya i avelsklassen och sen tog jag själv Nando i uppfödargruppen, eftersom Malin skulle in i ringen strax efter med Duro. Vi hade tufft motstånd av Snowstreams och döm om min förvåning när domaren ger vinsten till Shejrix:arna. LOTR-kullen upprepar det Fyrhjulsdriftarna gjorde på sin debut i Arboga för två år sedan. Jättekul!! Då sa domaren att kullen var fantastiskt jämn och vi fick höra samma sak nu.

Efter att grupperna var slut var så tiden kommen för Haldex och Niro att gå in i bruksklass efter att juniorerna och unghundarna var klara. Jag hade lejt experthjälp i form av Mikael Lann. När jag bodde i Krokavadet hade jag anmält Haldex till en inofficiell utställningen, men kunde inte åka och då tog Jennie och Micke med sig honom och Micke visade Haldex till BIS-valp för domare Tina Permo. Så nu var det liksom ett tag sen, och jag tyckte det skulle vara roligt om Micke fick visa honom igen, då jag vet att han är väldigt förtjust i Haldex. Själv visade jag Niro och hoppades på placering i bhkl med honom, men det fick vi vara utan. Vi fick vara utan CK också. För Haldex och Micke gick det desto bättre. I bruksklassen fick de ganska snabbt ställa sig först och det var med dunkande hjärta jag hoppades de skulle få stå kvar där - vilket de också fick! CK't var ett faktum. YES! Jag och Niro stod på reservplatsen.

När öppna klassen och veteraner och allt var klart var det bara bästa hane kvar. Micke och Haldex står återigen på första platsen och jag har ingen aning om hur hårt mitt hjärta slår, men det kändes nästan som när jag var inne på akuten.. njae.. nära iaf. De springer och springer och Haldex fajtas mot Koryak, den enda anmälda championhanen på utställningen. Länge länge tittar domaren på de två... känner på ryggarna på dom... känner på stopet på dom. Han säger till Koryak "Det var inte mycket till stop där inte". Han tittar igen och på sista sekunden sätter han upp championhanen före Haldex, med motiveringen att Haldex har lite karprygg. "Åh nej... mitt hjärta sjönk"... ända tills jag kom ihåg att Koryak inte får ta flera cert eftersom han redan har alla!
JA!! Haldex får sitt först CERT!

Lyckan är stor! Kennel Shejrix har fått sitt första certifikat, och det på sin förstfödda hane.


Dags för tikarna att göra entré i ringen. Jag tyckte all bedömning gick väldigt fort och det var svårt att hinna hämta hundar mellan de olika klasserna. Jag gick och hämtade Loddie och helt plötsligt springer redan brukstikarna inne i ringen och jag fattade att jag tagit fel på öppenklass och bruksklass, så det var bara att hojta till och springa och byta tik. Tydligen var inte jag den enda som tyckte det var lite stressigt, för vissa missade visst bedömning i någon klass också.

Det var in med Tióne i ringen jag skulle och vips så stod vi där. Tióne skötte sig alldeles utmärkt denna dag och var lätt att visa och tyckte inte att det var tråkigt eller nåt. Hon rörde sig fint när vi sprang och stod fint när jag ställde upp henne. Smidig, rent ut sagt. I konkurrensen får jag och Tióne kliva upp och ställa oss först och vi vinner också klassen med CK. Efter oss hade vi Malin Sundins fina tik, Tia som också fick CK.

I öppna klassen hade jag anmält Loddie, eftersom hon ännu inte har någon bruksmerit, men den fixar vi i vinter hoppas jag. Där var även Visko och Exxa anmälda och det var osäkert om David skulle ställa Visko eftersom hon tappat all päls. Efter att jag kollat på henne och tyckt att han skulle ställa henne valde dom att göra så, vilket gläder mig. Visko fick en 1a i kvalité även om hon inte blev placerad sen, men det var kul att se att domaren dömer väldigt lika som han gjorde när vi ställde för honom i Vaggeryd, när Fyrhjulsdriftarna fick sina första CK:n. Även Exxa fick sig en etta, vilket hon ska och bör ha, då hon rör sig väldigt fint. Om än att hon fortfarande är något tunn, så är hon fortfarande byggd likadant. Även Loddie fick då en etta, trots att hon kanske var lite i tjockaste laget.

I konkurrensen får jag och Loddie komma med. Det är jämna tikar som står där tycker jag och det är inte självklart att vi kommer att stå högt upp. Det gör vi inte heller, utan får nöja oss med en 4e placering, men vi får ett CK, vilket betyder att vi är välkomna in i bästa tik sen. Jag roffar åt mig Karin som handler till Loddie, för Tióne måste jag ställa själv, eftersom hon är så undergiven. Tack så hjärtligt för hjälpen Karin!!

I bästa tik klass står vi i placeringsordning, vilket betyder att jag och Tióne står allra först. Sen får vi springa. Jag har dålig koll på vad som händer i klassen, utan hoppas bara på att det inte kommer att flytta upp någon tik före oss, för då förlorar vi med stor sannolikhet det där eftertraktade certet. Minns jag inte fel får vi en efter en flytta på oss, då domaren plockar ut de han vill ha med i placeringen. Först blir det jag, och sen kommer Ylwa och ställer sig efter mig med sin championtik, Ruffan. Vilka som kommer sen har jag dålig koll på om jag ska vara ärlig.

Efter tuff fajt blir det samma resultat som med Haldex, i slutet flyttar domaren upp Ruffan, som rör sig fantastiskt lätt och fint, så det känns inte hårt att förlora mot henne. Vi fick ju CERTET, eftersom Ruffan är fullcertad redan. På samma dag har kenneln fått sina första certifikat. Det kändes jättehäftigt!

Finalerna var roliga att delta i. Med både valp och vuxen avels- och uppfödargrupp klev Shejrix in och tävlade mot samojeder och alaskan malamute. I valp tog vi BIS på båda och i vuxen vann vi avelsgruppen, men i uppfödargruppen hade Exxa tröttnat på att vara fin, så där fick vi nöja oss med den blå rosetten.





Efter allt var klart tog vi, med hjälp av Jennie, lite bilder på LOTR-kullen. Kul att se på bild hur jämna de är. Tack för hjälpen, Jennie! Tack alla som hjälpte mig, att vara superhandler, hålla-hundar-handler, ta-foton-handler.... Ja-aa... tack ALLA så hjärtligt för hjälpen! Det är ett under att ni står ut med mig på utställning! KRAMAR PÅ ER!!!

(bilder kommer senare, men kika in på hemsidan så länge vetja www.shejrix.com)


NATO

Just nu ligger jag i sängen och myser med min nya kille :-)
Han är skåning från början men kände att han ville flytta hemifrån. Jag upptäckte honom i onsdags kväll och det var på fredag morgon jag bestämde mig för att ta med honom hem, då jag sett bilder på honom. Namnet är Starax Nulato och han är efter Irénes fina Starax Afrodite och efter en fin dansk hane, A'tebs Winner Xtra of Wolf. I fredags kom Mari och Iréne upp och bodde här hos mig till lördag morgon och då tog Iréne med sig Nulato, som numera kallas för Nato, och när jag såg honom första gången blev jag bara tvärkär, om man nu kan säga så.

Nato är en mycket framåt och trevlig liten valp som hade kommit tillbaka till Starax. Av någon anledning funkade det inte där han bodde förut. För min del gör det absolut ingenting, för jag har haft turen att få en jättefin liten hund. Det var säkert meningen...


Nato i sängen igår kväll innan vi skulle somna.


Igår var vi till min moster utanför Västerås och lagade pitepalt och Nato fick komma in och umgås med oss alla. Även den stora Dunder som är en S:t Bernhard på över 80 kg funkade hur bra som helst att vara runt. Han träffade också min kusins lilla kinesiska nakenhund som är en powder puff vid namn Potter och det funkade också suveränt. Nato har inga bekymmer och han charmade både min mamma, moster, kusin, morbror och Larza. Mest Larza förstås, som stoppade ner sin kaviarmacka och tyckte det var helt okej att Nato tog en tugga :-)

Klockan är halv nio nu och vi har sovit sen halv tolv igår kanske. Inte ens nu har Nato pipit eller gjort ett endaste tecken på att ha bråttom ut. Vilken rar liten valp han är.

TACK SÅ JÄTTEMYCKET Iréne för en superfin liten valp!
Det ska bli väldigt kul att följa hans uppväxt.


(jag ska blogga om utställningen sen när jag kommit hem och göra bilder i Picasa. Så länge... tack så himla mycket för alla gratulationer)


SPHK Arboga

Jag har inte tid att blogga egentligen, så de här bilderna får tala tills jag har tid.


SHEJRIX

Eithel Ivrin - Cirith Ungol - Nanduhirion - Minas Tirith - Dimrill Dale - Minas Ithil



Morgonstund har guld i mun - NOT!

Det finns nog många som är morgonpigga som bara den... JAG är inte en av dom lyckliga :-S Men jag önskar att jag var. För tänk vad lätt det skulle vara att gå upp på morgonen och bara vara sådär glad och happy. URK!

Idag så znoosade jag lite grann... bara lite... Trodde jag! Min mobil har en härlig morgonsignal som ringer och fortsätter ringa ett bra tag, så det är bara att znoosa per automatik. Så jag låg där och myste i täcket några znoosningar och sen var det dags att palta sig upp... Kollar på klockan och *suck* inser att det bara är att ta på sig de gamla kläderna, sätta Silve ut i hundgården och kliva in i bilen och åka till jobbet.

Jag lyckades rafsa åt mig några mackor i farten och lite yoghurt, så nu längtar jag redan till första rasten, så jag får stoppa nåt i magen. Efter jobbet ska jag hem och packa för helgen, sen packar jag hundar och allt och far till kennel Lowlandssleddogs där jag hämtar upp Dakar, som ska flytta till Mari och Joakim i Skåne. Spännande!!!


Grattis x 2



Vi passar även på att säga grattis till Shejrix X-Drive (Exxa) som debuterade helgen som var på barmarkstävlingen i Falun. Efter att Exxa och Micke kämpat sig uppför den 3km långa mördarbacken, störtade dom till seger och det är en stolt uppfödare som kommer att hålla tummarna för dom i kommande tävling, som är SM! Läs gärna mer om Exxa på hennes hemsida www.exxa.se


10-spann


Vilken start på helgen!

Det blev en kortisrunda med Daniel som passagerare på fyrhjulingen idag. Vi bestämde oss för att göra nåt kul och köra alla våra hundar tillsammans för första gången. I vinter har vi tänkt att vi ska åka på slädturer, så det kan vara bra att ha tränat ihop dom innan dess.

Det gick hur bra som helst. Vi satte mina hundar längst fram och Daniels fyra bak. Körde 7km och det är verkligen mycket mer ös i ett 10-spann än ett 6-spann, det vill jag lova. Även med Daniels vikt på ATV:n, blev det en markant skillnad på farten. Tror hundarna gillade det också.

I morgon far vi till Sundsvall och går på SKK utställning där Arvid Göransson är domare. Det ska bli spännande. Med andra ord har Loddie tagit ett bad ikväll och även blivit groomad med fön och borste..!! Hon var något smutsig, fast det inte var länge sen hon badade.


Höstfärger


Tirith i härliga höstfärger



Kungen i hundgården - ingen tvekan om att det är Silve



En promenad till postlådan igår på min lediga dag. Panda upptäckte att vi gått iväg och kom efter lite senare än Meleia. De gillar att följa med på promenad, mina katter.



Jag bor bortom husen längst upp till höger. Vi har gått bakvägen för att ta oss till postlådorna.



Tirith visade upp att hon har en väldigt stark jaktinstinkt. Bra för draget, men det är inte troligt att jag kommer att kunna ha henne lös. Men, hon har jagat katterna sen hon var liten så...