En funderare...

Nu har jag funderat lite. Så funderade jag lite till. Och lite till...

Jag och en vän hamnade i en diskussion på facebook. Allt händer på facebook...
Diskussion handlade om att någon ringt den här vännen och kommenterat någonting om att Tióne, med valpar, bara vägde 17 kilo. Diskussionen var igång.

Jag sa till min vän att jag inte bryr mig om att folk snackar, men såklart tar man åt sig i alla fall, speciellt när folk diskuterar saker som de kanske inte ens har alla fakta om.

I det här fallet misstänker jag att det kan vara att jag skrev i ett blogginlägg att Tióne bara vägde 17 kg (läs här), men inte i samma inlägg där jag skrev att jag vägde henne på hennes 29e dag som gravid(läs här), då vi gjorde ultraljudet. Den här personen kanske bara läste inlägget där det stod att hon vägde 17 kg och trodde att det var som höggravid, det vet jag inte, men jag tror att det kan vara så.

Om man läser folks bloggar, så måste man ta reda på fakta, innan man drar sina slutsatser. Läser man något som man reagerar på, då kanske man alltid ska läsa den bloggen. Jag själv skriver blogg och antar att de som följer den, följer den ganska regelbundet och inte läser enstaka inlägg. Läser man bara enstaka inlägg och reagerar på något är man alltid välkommen att slå mig en signal, för att fråga, eller ta reda på fakta.

Mitt nummer är 072-743 57 49.

Diskussionen som följde blev ju såklart om jag kanske hade ett dåligt hundfoder eller kanske att mina hundar har dålig aptit. Själv tolkade jag allt såklart som att den här personen som 'skvallrat' tror att jag ger mina hundar alldeles för lite mat, eftersom att nu Tióne bara vägde 17 kg. Jag förklarade för min vän att Tióne, liksom sin mor, ätit väldigt dåligt under perioder under sin graviditet och att hon sista 1½ veckan åt som en häst. Alltså, Tióne är varken tunn eller undernärd. Och det går faktiskt inte att proppa i hundar mer än vad de äter. Så är det bara.

Att en kennel, i det här fallet min, skulle sköta sina hundar på ett dåligt sätt, som att ge tikar som ska ha valpar, för lite mat, eller för övrigt de andra hundarna på kenneln, tror jag nog skulle resultera i väldigt dåliga resultat på tävlingar. Mina hundar har bevisligen presterat på tävling med gott resultat, det talar medaljerna jag har i hyllan om för mig, och innan du tänker 'skvallra' om mig, så ber jag dig: Ska du läsa min blogg, så tolka den rätt och är det så att du inte förstår något jag skriver eller undrar över något: RING MIG!

Ta inte ett enstaka ord ur sin kontext och omvandla den till verklighet, för kanske en mening hör ihop med ett tidigare blogginlägg, som jag antar att du redan läst. Jag vill inte vara den som måste fundera och tänka på vad jag bloggar om och jag vill heller inte bli dömd för att jag bloggar. Det jag skriver är sanningen och de som känner mig vet att jag inte ljuger. Jag står också för allt jag gör och jag kan ärligt säga att jag är stolt över mina hundar och min kennel, som sköts på ett bra och alldeles korrekt sätt.

Så lycka till med bloggläsandet och välkommen att höra av dig till mig om du undrar över något!!


Allting talar ju för...

... att det här är en rätt så otypisk siberian husky. Man hör både det ena och det andra och ska man tro det man hör, så är det här en rätt så ful siberian. Vi går på utställning för att få dagens domares omdöme av hunden man ställer ut och sen är det bara att acceptera att man får en 2a, en slät 1a eller något ck eller ännu värre/eller bättre bedömning. Med åren har jag haft många tvåor på mina första  hundar...  Tióne är bara utställd på SPHK's utställningar. På SKK skulle jag inte ens ställa upp med henne, då hon i sin slanka arbetstyp förmodligen skulle 'skämma' ut sig bland de andra varianterna som oftast visas upp. I mina ögon är hon en bra representant för siberian huskyn om än att hon kunde ha något bättre bröstkorg.  I vissa domares ögon är hon perfekt, medans andra mera tycker att hon är en slät etta. Släta ettor är också det 'sämsta' hon har fått, men två gånger har hon fått det där certet som kan leda fram till champion, om man får tre stycken. Det ena fick vi som placerade på andra plats, då den som vann redan var champion. Det andra fick hon på rasklubbens utställning, utställd i arbetsklassen. Jag har hört att hon inte är fin enligt vissa och av många som man brukar få grattis ifrån, hörs det inte yppas ett knyst, när det väl visar sig att min hund gick och vann. Det är så lustigt, tycker jag... att avundsjuka är så grön, att vi inte kan unna varandra vinsten... 

Det är så drygt, att den här hundvärlden är så full av skitsnack. Ibland har jag lust att bara lägga ner blogg, nyheter och allt vad internet heter. Min kompis sa till mig en gång, att hon inte tycker att Silve är fin. Ok, så tycker inte jag. Men hon tycker så, och hon sa det till MIG åtminstone. Man behöver ju inte ha samma smak, och det HAR VI INTE HELLER och jag måste ju säga:  tack och lov för det!  



Shejrix Four Motion - Tióne


För mig ock alla andra!

Förresten...

.... något jag funderat på mycket och länge nu, är den här biten med att man ska få ha sina egna åsikter - utan att bli påhoppad för det. Det är ju så i det här landet, yttrandefrihet har vi - men är det verkligen så?


Yttrandefrihet omfattar rätt att yttra sig muntligt samt rätten till att föra fram åsikter i radio, tv och liknande medier, utan censur eller bestraffning. I FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna formuleras den som "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser."



När jag läser det här, tolkar jag det helt enkelt som att: Jag har rätt att yttra mina åsikter, mina tankar, här i min blogg, utan att någon egentligen har befogenhet att lägga sig i. Det är ju mina tankar, mina åsikter!  Funkar det så? Nej, naturligtvis inte! Jag har personligen upplevt det som att vissa saker jag skrivit inte varit 'populära' hos vissa människor och konsekvensen av det hela har blivit dispyter med desamma. Mycket tråkigt. Självklart står jag för ALLA mina åsikter. Gjorde jag inte det, ska jag inte yttra mig. Det tråkiga med detta är att hur mycket jag än tror på yttrandefriheten, frihet att säga vad jag tycker och tänker - så har det begränsat mig!

På vilket sätt?
Jo, jag tänker mig numera för innan jag skriver om något jag normalt sett kanske inte skulle funderat över så mycket, utan bara skrivit ned. Jag måste fundera över vad det kan få för konsekvenser av det hela. Kommer jag att 'få fan' för det här, om jag skriver det här? Kommer jag att få en massa fula kommentarer som inlägg? Telefonsamtal där folk tycker si, tycker så? Upprörda mail?

Ärligt talat
Jag blir förbannad av det här! Jag blir så jävla arg av att jag inte ska kunna skriva vad som händer här hos mig utan att jag ska måsta fundera på vad jag skriver. Jag blir så djävla tokig på att läsa andra människors bloggar, där de konstant får påhopp av människor, som har sina åsikter om deras liv och göromål. VAD FAN!!!!


* LÅT OSS TYCKA VAD FAN VI VILL!

* LÅT OSS VARA IFRED - NI MÅSTE INTE DELA VÅRA ÅSIKTER!

* SLUTA LÄS VÅRA BLOGGAR OM NI MÅSTE REAGERA GENOM PÅHOPP!



Det här är ett blogginlägg, inte bara för egen del, utan även för alla andra som får skit för sina åsikter!!!



Min egen åsikt

Visst är det så att jag har åsikter. Det har ju alla. Visst är det så att jag är en sådan person som vågar stå för mina åsikter - det gör faktiskt inte alla. Visst är det så att jag har förklaringar på varför jag gör som jag gör - det har inte alla. Jag fascineras av människor som vågar säga och stå för det de gör - och också vara stolt över det. Jag kan inte låta bli att gilla såna människor och ibland är det personer som gör saker jag aldrig själv ens skulle göra, för jag tycker det är på tok åt fel håll, men jag kan ändå inte låta bli att förundras över och gilla personerna iallafall.

I hundvärlden får man höra både det ena och det andra. Under mina år i hundvärlden har jag faktiskt, när jag tänker efter, blivit stöttad av samma personer hela tiden. Jag har under mina år i hundvärlden varit i konflikter där jag varit tvungen att 'välja sida' och också gjort det. Jag har blivit ifrågasatt om det jag tänkt göra och när jag faktiskt tänker efter, har jag inte egentligen haft nån som stått vid sidan och 'hejat på' i mina åsikter. Mina vänner har alltid sagt; Gör det du tror på. Mina andra, mindre goda vänner som jag faktiskt inte umgås med idag, bekanta får jag väl kalla dom, har sagt; Ska du verkligen göra så?

Diskussioner om hundar kommer alltid att finnas. Det kommer alltid att finnas dom som gör rätt - och dom som gör fel. Vi kommer alltid att dela upp oss i olika lag, för vi är olika personligheter och attraheras såklart till olika individer. Om man sen är i 'rätt eller fel' lag - ja-aa... det kan vi själva bara avgöra. Jag för min del anser att jag är lite i laget 'inte-så-omtyckt-av-alla'. Men det gör inte så mycket, jag håller mig gärna till mina gamla, goda vänner som jag gått igenom en del med redan. Vi har varit med i blåsten och vi har våra rötter kvar i marken. Det gäller att inte hamna under grävskopan bara.

Jag uppskattar er verkligen, mina gamla vänner! Och efter den första valpkullen har jag som bonus fått nya vänner som jag känner kommer att vara goda bundsförvanter lång tid framöver i mitt liv. Jag är glad över att ha fått er, som mina nya vänner. Jag hoppas vi blir gamla, goda vänner med tiden.

Det jag vill säga är: Det är så viktigt att vi låter varandra ha våra egna åsikter. Det är viktigt att vi kan kommunicera utan att 'hacka' på varandra. Jag brukar läsa okända människors bloggar och en del avslutar sina bloggar för att de blir påhoppade av andra. De tillåts inte att tycka som de vill. Jag tycker att det är sorgligt, riktigt tråkigt. Själv skulle jag inte vilja bli påhoppad för min åsikter. Vi behöver inte vara varandras vänner, vi behöver faktiskt inte ens gilla varandra. Men vi behöver respektera och låta alla ha sin egen åsikt!

Debatt hos min frisör

Ofta när man sitter hos frisören, snackar man om hår och hårprodukter. Hur man ska klippa sig den här gången och vad för schampoo man ska använda osv osv.

Jag och min frisör, vi klarar av hur håret ska se ut, på ca 1 minut, och sen är hon igång och klipper, färgar å grejar alldeles genast. Sen diskuterar vi allt mellan himmel och jord. Och den här gången kom vi som vanligt in på hundar. Eller rättare sagt, min frisör gjorde det.....

När jag hittade min frisör, i samband med att jag flyttade hit(som för övrigt har ett namn som påminner starkt om mitt eget ,men med en annan stavelse på slutet), hade hon inget husdjur. Men sen ett halvår, ett år, nåt sånt där, har hon en liten blandrashund, en blandning mellan Chihuahua och Dvärgpinscher. Vilken blandning! Men okej.... hon tog iaf över den från någon som inte kunde ha den och när den kom till min frisör kunde den inte uppföra sig ordentligt, så hon gick en kurs med den. Det är ju bra!


Vad handlade då diskussionen om igår?
Jo, den handlade om avel. Såklart. Min frisör har aldrig haft nån hund innan. Heller ingen direkt erfarenhet av hundar, efter vad jag har förstått och nu så ska hon avla. På en blandrashund! Varför? Jo, hon gör det för hennes skull!  


Argument nr 1: Jo, hon gör det för hennes skull! Det är så hon säger. Hon gör det för hennes skull, för att hon inte ska få livmoderinflammation... för det kan ju tikar få om de inte får valpar *stööön* Det har hon hört av andra! Okey, då är vi där.... Hört av andra... Inte tagit reda på själv. Undrar vilket argument nummer två är?


Argument nr 2:
Jo, för det vet ju alla.... Att blandrashundar är friskare än renrasiga. Jajamän, min första och enda blandrashund jag hade, Eddie, han fick fel på sköldkörteln och fick gå på medicin i över 2 år, tills han inte klarade det något mer och var tvungen att fara till himlen. Han tappade klorna hela tiden av sin sjukdom. Inte så kul, ont gjorde det. Har vi ett argument nummer tre också? Jadå, det finns faktiskt.


Argument nr 3: Hon vill ha en till hund till sin första. Okej, det är väl det bästa argumentet om man frågar mig.

Vad blir det då av det hela? Jo, om hon parar henne med en likadan hund, så blir det ju 50-50. Och tar hon en annan dvärgpinscher blir det ju 75-25. Tre flugor i en smäll. Hon får en till hund som är frisk och den hon redan har får inte livmoderinflammation. Eller???


Vad hände då i den här diskussionen? Jo, det hände så att jag talade om var jag stod. Jag kan inte med gläde i mitt hjärta sitta och hålla med när jag inte alls är glad åt det hon tänker göra. Visst tänker ni, varför bryr du dig? Ja, varför inte? Det finns redan så mycket hundar som behöver kärlek och det är väl bättre att då ta hand om någon av dom, istället för att producera mer blandrasvalpar. Jag förklarade för henne att hon faktiskt kan kastrera sin tik och därmed då slipper risken för livmoderinflammation. Hon sa att hon faktiskt hittat en annan hund hon kunde tänka sig att ta hand om. Men varför inte göra det då?


Jag säger inte att alla blandraser är sjuka, men jag anser inte att vi ska 'promota' blandraser, när det finns så otroligt många rashundar som är anpassade för olika liv. Varför kan vi inte läsa rasstandarden och söka efter en hund som vi tror skulle passa oss? Det finns ju verkligen jättemånga raser och letar man bara så finner man nog en som passar som handen i handsken. Hos rashundarna känner vi redan till de defekter som finns och riktigt seriösa uppfödare arbetar för att få bort de defekterna. Hos blandraserna vet man inte vad det är som kan 'poppa' upp. I många fall, säkert inget, men i andra fall, säkert något otäckt... som det gjorde med min Eddie t ex.