Välkommen käre Ulrik

Årets roligaste helg när det gäller utställning brukar vara rasspecialsutställningen, där också vinnarna i huskycupen tilldelas sina priser. Jag hade en idé om att kanske fara dit med Nisse Uppström, som lånat två hundar av oss, men höggravid som jag var tyckte Johan det var en dålig idé. Och jag var väl faktiskt tvungen att hålla med. Tur det! Istället för att vara med på middagen och motta mitt pris i 6-spannsklassen, fick jag och Johan vår egna guldklimp under dagens utställning. Ulrik!
 
Eftersom han föddes i sätesbjudning blev det lite brått på slutet, vilket gjorde att han var tvungen att få hjälp att andas. Så jag fick inte träffa honom med en gång. Här är en bild på pappa Johan och Ulrik, när han får hålla honom för första gången.
 
Jag fick träffa Ulrik några minuter då de lade honom jämte mig, innan jag skulle rullas ned på operation och sövas för att sys ihop. Johan sa att det var första gången Ulrik riktigt öppnade ögonen för att titta, det var när han kom till mig.
 
Ulrik föddes den 15 september, elva dagar för tidigt. Han vägde 2944 och var 49cm lång.
Mitt hjärta!
 
Nu vill jag bara bli pigg så jag ska orka med att ta hand om honom. Och imorgon får han nog komma ner till mig från neonatalavdelningen, hoppas jag. Idag fick han blodtransfusion för han hade låga värden. Imorgon får jag se om jag också ska få det, det beror lite på hur mina värden ser ut. Jag längtar tills vi blir utskrivna båda två och kan få komma hem och bara vara en liten familj;
 
jag, Ulrik och min älskade Johan!!

Mina snygga killar


Min bästaste sambo Johan med finaste Attor



Attor. Tungan är ett minne från valptiden i Orsa. Han besväras inte av den på något vis, vilket är skönt.


Höjden av lycka

Jobbar sista natten för den här veckan. Det känns skönt! Jag är trött nu och vill sova... Meeen, så vill jag ju alltid sova. Jag gillar att sova och har alltid gjort det, så det är väl kanske inte så konstigt egentligen. Kanske gillar jag det för att jag alltid drömmer väldigt intensiva drömmar? Nå, drömvärlden är häftig, om man kan komma ihåg drömmarna... Det är inte alla som gör det, nämligen, så jag tror att jag har tur...


Vad är då höjden av lycka?

För mig kan höjden av lycka vara olika saker; God mat som avnjuts i gott sällskap, en bra film och slapparkväll i soffan med min älskade, dvs Johan :-) Som för övrigt i detta ögonblick är på väg hem till Fjällandet igen. Men han kommer nog hem sent inatt, vad det verkar som.

Idag fick jag uppleva höjden av lycka i form av ett väldigt oväntat kommandotagande av en hund jag absolut inte skulle göra det.

Jag körde 4-spannet som jag ska tävla med på Polarhundsmästerskapen i helgen. Egentligen körde jag 5-spann, för jag vill ju träna alla hundarna. Och EGENTLIGEN skulle jag också köra 6-spannet som jag ska tävla med i helgen, men i brist på laddade batterier var jag tvungen att avstå från att träna 6-spannet.

Yep, that's right, jag ska köra två klasser. Och det enbart för att få lite rutin på 3 st hundar som inte tävlat förut. Och 4-spannsklassen är en kort bana på 8km, vilket gör det perfekt att starta dom och Trickster på. Han som egentligen inte riktigt kan spara på krafterna ännu och tar ut sig helt och hållet. Sista gångerna jag har kört honom dock, har han inte ens fått diarré. Men så kör vi oftast samma sträcka vi har, 17km. Ska man köra kortare måste man vända på ett ställe där det är helt öppet, vilket vanligtvis inte är smidigt alls, då alla hundarna allt som oftast är helgalna och bara vill springa på.

Och höjden av lycka idag var när jag stannade spannet för att se om jag kunde få Tióne att göra en sväng bakåt och vända hemåt. Det gick inte ens 10 sekunder när jag sagt "vänster om", när Tricky kikar bakåt på mig och gör precis det jag ville att Tióne skulle göra. Okej, en u-sväng, men utan trassel! Duuuktig Trickster!

Och hela rundan på strax över 12 km gick smärtfritt. Det kommer att kännas bra att starta honom i 4-spannsklassen där rundan inte är så lång. Det borde han klara galant! Med i spannet kommer Uno och Ithil vara i wheelposition. Det ser ut som att pålitliga Tióne ska ta ledarplatsen där fram tillsammans med sin systerson. Tióne har haltat lite på träning när jag kört henne, om jag nu räknar tillbaka, för 3ggr sedan, men inte de sista två träningspassen, eftersom att hon fått vila lite extra. Så det ser lovande ut!

6-spannet blir som följer:
Haldex och Tirith i led, Saria och Pya i team och Nato, Niro i wheel. Så är planen, åtminstone...
Jag hade lite otur sist jag körde det här spannet. Nato är hetsig i starten, men det brukar gå bra att starta honom bredvid Niro, men så inte sist... Det tog för lång tid, då jag satte neckline på ledarparet och Tirith drog av sig halsbandet.

Nato och Niro stod och drog i stamlinan tillsammans och när jag var tvungen att fixa hennes halsband blev det tydligen lite för mycket för dom, så dom rök ihop. Uja! Då kändes det något jobbigt att stå där själv. Så jag lyckades knäppa loss Niro från necklinen och draglinan, men de två hade ett bra grepp om varandra. Det såg ut som att Niro skulle lyckas slita sönder hela kinden och ögat på Nato, men oftast ser det värre ut än vad det är.

Jag fick vänta på att de skulle släppa taget och när de gjorde det tog jag undan Niro, kollade snabbt efter skador och bytte honom mot Saria. Niro fick ett litet jack i kinden, medan ingenting syntes på Nato. Med andra ord skall man se till att det inte blir nåt strul i starten, för då går det bra att starta dom, men det är ju svårt att säga det till dom andra hundarna. Vi körde vår runda och allt gick bra och när jag sedan släppte in Niro och Nato i deras hundgård började de genast att pyssla om varandra och tvätta på varandra. Det kändes precis som att de sa förlåt. De två älskar ju varandra, så det känns ju lite märkligt att de ska flyga på varandra, men det är väl så med två hetingar i starten. Jag kommer INTE att starta själv med dom två bredvid varandra igen. Man kan ha tur en gång, men varför chansa, när man dessutom är själv hemma?


För er som vill följa mig på tävlingen i helgen, kan ni kika på Facebook eller, om jag har tid, bloggen. Allt talar för att det blir facebookande...

Ni hittar startlistan här: Polarhundsmästerskapen


Plotten Attor

Välkommen Attor!!

Han har varit en hemlighet i flera veckor. Nu har han varit hemma sen Sollefteå-utställningen, då han kom upp med Malin. Hemligheten var att jag, tillsammans med Johans familj, har köpt honom till Johan i för tidig födelsedagspresent. Johan hade inte en aning om det hela och det var svårt att vara tyst, men jag lyckades t om lura Johan att jag hade tråkigt en dag, så jag satt och letade efter namn på internet, om vad vår blivande plott vi planerade att köpa nästa år, skulle heta.



Plott är en ras, som ännu inte är erkänd av SKK, men den är godkänd som ras av FCI anslutna AKC (American Kennel Club) och UKC (United Kennel Club, ej FCI ansluten). Den nordiska plotthundklubben arbetar för att bli en av UKC´s godkända dotterklubbar.

Plotten är en hund man jagar rovdjur med: björn, lodjur m.m

Johan har velat ha en sån under hela den tiden jag känt honom, och varför vänta till nästa år, när han kunde få en nu? Jag fick kontakt med Manollo Rodriguez i Leksand i somras, framstående jägare, som jagat björn lite överallt. Det började egentligen med att jag bara ville förankra en kontakt inför framtiden och helt plötsligt hade han en kull och idéen om att Johan kanske skulle kunna få en till när han fyllde år, blev sann.

Den 29e augusti när Johan kom hem från jobbet och Nova skällde vilt när hon hörde bilen, stack jag ut huvet och sa åt Johan att stanna vid bilen. Jag gick in och knöt ett rött band runt halsen på Attor och släppte ut honom och ställde mig vid dörröppningen och fnissade hejvilt för mig själv. Johan trodde att jag släppte ut Panda, men sen såg han de stora öronen och förstod till slut att hans första plotthund hade kommit till Fjällandet!

Jag gick fram till Johan och hälsade honom med 'grattis i förskott' från mig och hans familj. Sen frågade jag: Vad heter han då? Till svar fick jag: Han heter Venator. Och ja-aa, det gör han... Han heter Rodriguez Ursus Venator, vilket jag sökt mig fram till på internet. Eftersom att Ursus är samlingsnamnet för björn på latin, hittade jag att jägare heter Venator... Med andra ord: Rodriguez Björn Jägare är hans namn, och smeknamnet blev Attor!


En lycklig husse med sin fina, blivande jakthund; Attor


Hurra, idag är Silves födelsedag!

Idag har Silve hunnit bli hela 11 år gammal! Det känns underbart att han hänger med och idag är pigg och glad och jag hoppas han stannar kvar hos oss i några år till, minst. Helst tio :-)
Födelsedagen firades med pompa och ståt, efter kvällsmaten fick alla smaskiga märgben, som jag och Micke hittade inne i stan på Coop igår. Jag köpte märgben för 335:-, så det blev en hel hög. 15 användes nu, men det är många hundar i flocken som firar födelsedag senare i höst, så de går nog åt.

GRATTIS till Silves syskon, Cémbra, Pinéa och Strobus!
Hoppas ni får många underbara år kvar tillsammans!!


Lilla tunnan

Inget är som väntans tider...

Jaha... nu sitter man här i soffan, med en katt i famnen och en liten, flämtandes Tióne som försöker anpassa sig till värmen här inne. Trots att det blir lite extra varmt vill hon gärna ligga i soffan med mig och katten Arwen, som för övrigt inte alls har varit något snäll idag.

Jag som gjorde i ordning valplådan tackades för det av Arwen som satte sig och kissade i den. Jag fick byta innan det ens kommit några valpar på plats. Det var första gången det hände, vill jag lova.


Någon mat vill inte damen ha, men en liten tuggpinne slinker ned ändå...


Tióne som vid invägning när vi var på ultraljudet, vägde inte mer än 17kg. Hon lär nog väga lite mer nu, med tanke på hur stor magen än. Jag visste ju att hon var liten, men trodde nog att hon vägde mer än 17. Säger väl en del om hur ofta jag väger mina hundar ;-P

Johan har farit till Norge igen och jag misstänker starkt, och hoppas, att han kommer missa Tiónes valpning. Varför jag hoppas? Jo-oo, därför att om hon inte fått dom innan så går hon över alldeles för länge och det bådar ju aldrig gott. Så jag hoppas ändå att han snart får se fram emot ett mms som visar en stolt mamma med sina småttingar...


SM-mästare

SM-mästare i barmark!


Ett stort grattis till Daniel som knep 1a platsen i 2-spann i helgen i Mora. Även ett stort grattis till Daniels pappa Jonathan som körde med Rulle och Nisse, Daniels andra två hundar. Jonathan körde in på andra placeringen och det är ett bevis på att Daniels hundar är i toppform och det känns jätteroligt med tanke på den träningen Daniel lagt ner i början på säsongen. Nu inväntar vi resultaten på 4-spannsklassen...


SM i Mora

Det är så spännande, jag önskar att jag varit där.

Jag kunde inte hålla mig, utan var tvungen att ringa Daniel när jag visste att han kört klart sin klass som han tävlar, som är 2R-klassen. Han kör Vitara och Laprohaig som kommer från Fredrik Neiman. Han LEDER!! trots en del strul som blev när han skulle köra om framförvarande spann. Petra Nielsen råkade ramla rätt över spåret när Daniel skulle köra om, så han var tvungen att rycka bort sina hundar och sen fick han trassel. Det innebar att han var tvungen att stanna och reda ut, vilket betyder att det var många sekunder till spillo där; Vilket iochförsig bådar gott inför morgondagen.

På delad andra plats har vi Moa Björk som kämpar mot Daniels andra spann, som körs utav Daniels pappa, Jonathan. De två ligger 13 sekunder efter ledande spann och de får nog kämpa tappert inför morgondagen om de ska komma ikapp. På fjärde platsen ligger Ylwa Malmberg.

--- wow... så kan det gå när man pratar på telefon ibland, det är ju TVÅ sekunder till 2an och 3an och 13sek ner till 4e platsen. Med andra ord, riktigt hårt kommer det att bli imorgon dag ---

I morgon håller jag tummarna hårt för Daniel och alla hans hundar. Jag räknar kallt med att han, även i år, ska plocka med sig guldet upp till Jämtland. Det vore ju superkul om hans pappa kom in på en andra plats, men man vet ju aldrig vad som kan hända.

I vilket fall önskar jag att jag hade varit där...


1a plats

Njae... nästan iaf :-)

Jag visste ju med rätt stor sannolikhet att Gunilla inte skulle gilla mina hundar, eftersom jag ställt Haldex för henne en gång förut. Kändes som att jag hade lite rätt, då varken Haldex eller Tióne fick sig något CK i bruksklassen. Nato var väl den som gick bäst och fick ett HP, men även där var placeringen som nummer 2 i konkurrensen. Nato tyckte domaren var läskig men än läskigare tyckte han Annika Uppström var, som var där som domaraspirant. Annika gjorde det hon tyckte var bäst för Natos skull och lät honom vara. Han är ju så ung, så hon tyckte det var dumt att känna på honom när han inte ville. Jag är glad att domaren åtminstone fick känna igenom honom. Med andra ord blir det mer socialisering för Nato.


Nato - en blyg liten kille

Kritik:
Ngt blyg unghane, bra huv o uttryck, korr bett, trevlig modell o storl, b-korg får inte bli grövre, passande b-stomme, rör sig bra fram o bakifrån, ok från sida, bra päls



Haldex skötte sig som vanligt utmärkt.

Kritik:
Hane av trevlig modell, fint huv o uttryck, korr bett, bra ö-linje, tillr b-korg, ngt framskjuten skuldra vilket gör att han inte får stadga i sina rörelser, bra kors o svans, rör sig bra fr sida o bakifrån, ngt brett framifrån, lösa tassar, bra päls



Silve deltog i veteranklassen och placerade sig som nummer tre av fyra. Han skötte sig helt okej och vi var ju bara med för skojs skull, så jag är glad över den fina kritiken han fick.


Silve

Kritik:
Väl bibehållen veteranhane 10 år, bra bett, bra rygglinje, rör sig bra fr sida o framifrån, ngt hastrångt bakifrån, härlig pälskvalitet.




Tióne blev placerad som nummer 4 i konkurrensen, men som sagt, inget CK för hennes del, vilket förvånade mig lite ändå, för hennes kritik var utmärkt i typen och det var bara fina ord om henne.

Kritik:
Tik m bra huv o uttryck men kunde ha ngt mindre o bättre plac öron, välvink, bra b-korg, rör sig väl fr alla håll, bra pälskval.

Jag bestämde mig innan för att ta med Pyan för att ställa upp i den inofficiella klassen parklass. För skojs skull. Vi tränade lite grann på fredagen, bara för att jag skulle få se om det gick att gå med dom två överhuvudtaget. Det funkade, så jag beslöt att ställa upp för femti spänn, som det kostade. Det skulle vara 8 par som deltog, både samojeder och alaskan malamute, grönländare och sh var med. Det var 7 st par vad jag räknade till. Vi stod som nummer ett och jag samlade upp kopplena i handen och tamejsjutton om inte båda två tänkte att de skulle sköta sig så fint de bara kunde. Vi stod fint och sprang fint. De uppträdde som att de gått i parklass hur mycket som helst. I själva ringen var det mer eller mindre kaos efter vad jag förstod på beskrivningarna jag hörde sen. Hundpar som drog matte rakt upp i rumporna på de framförvarande och hundar som inte rörde sig en meter i ringen.

Vi sprang så fint vi kunde, i samlad trupp och sen började Gunilla placera dom. Malamuterna kom på 5e plats vilket förvånade då de ändå skötte sig fint. Grönländarna på 4e och ett par SH på 3e. När de var placerade tittade domaren på samojederna och sa att hon ville ha dom på 2a plats och sen pekade hon på mig och sa: Dig vill jag ha på 1a plats, för när du sprang med dina hundar såg det ut som att det var en hund som rörde sig. Så fint!!

Så ja-aa, vi vann inga andra priser, men vi tog iaf hem första placeringen i en av de svåraste tävlingarna. Att prestera en fin uppvisning på två hundar, som skall vara så lika varandra som möjligt. Och i mina ögon betyder ändå det här rätt mycket, för det betyder att Pyas avkomma och hon ändå har lika steg, och att de är lika varandra, ja, det går inte att ta miste på.

Tack Hèléne och Pernilla, för eran sista Hammerdalsutställning. Det har ni gjort bra. Jag hoppas att det är någon som vill ta vid efter er, annars misstänker jag att det här var slutet på den här utställningen. Vi ses i Bjursås!!


Pya närmast mig och Tióne. Ett elegant par i mattes ögon...


Nedanstående bilder tagna av Hélène Moubis. Tack för bilderna, Hélène



Är man skitig...

... måste man bada!


Silve är snäll när man badar honom. Han gör precis som jag vill och det är jag ju glad för. Han var jättesmutsig och fick sig ett välbehövligt bad. Han måste ju vara fin när han ska på utställning sen.


Lagomt road var Pya över det hela och hon började med att hoppa på mig och riva. Men då satte matte ner foten och då blev hon lugn och gjorde som jag sa. Hon fällde så mycket, så hennes bad behövdes sannerligen också.

Får väl se om det är fint väder i morgon också, så får några till bada. Så länge jag inte sätter mig ner efter jobbet så orkar jag en hel del, har jag märkt. Det är när man dimper ned i soffan som det är kört. Har lyckats få ut några bilder på valparna på hemsidan som vi tog igår. Kika in på www.shejrix.com vet jag.

Charmörerna


Brorsorna tillsammans - söta som få.


Jobbhelg

Det är helg igen, jag borde sova. Jag känner mig, minst sagt, död. Önskar jag hade semester och just nu känns det definitivt som att jag hade behövt ha semester i sommar. Jag är trött i kroppen, trött i hjärnan, trött i ryggen och i axeln. Hela jag är trött och grinig nu, känns det som och det känns som att det enda jag gör är att jobba. Inte blir det bättre av att jag inte får sova ordentligt. I min enfald trodde jag att det skulle gå bra att ha Nova ute natten som var, men inte då. Hon schäfer-skällde, sådär som bara schäfrar gör, natten igenom och jag orkade inte göra något åt det, utan lyssnade på eländet och svor nån gång åt henne genom fönstret. Inatt sover hon inne.


Valparna blir bara större och större för varje dag jag ser dom. Jag har inte världens bästa jobbpass om dagarna nu heller, så jag hinner knappt se dom. Man pressar tiden för att få lite fritid också, och det är inte bra. Ibland känns det som att jag snart är på väg tillbaka dit jag var förra hösten. Stressa för mycket och jobba för mycket med för lite sömn. Det känns som att jag måste passa mig lite... Just nu önskar jag bara att jag var ledig...

Söte Trickster har precis druckit lite vatten


Besök & Valpbilder

Helgen har varit väldigt rolig. David från Blekinge har varit här och vi har tillsammans varit på seminariet hos kennel Vargevass. Det var lärorikt och trevligt. Det var anatomikurs och historia som stod på schemat och jag kan nu säga att jag har blivit upplyst om en del saker jag tyckte var intressant. David passade på att bekanta sig med valparna och det känns mycket roligt att få tala om att han och Mia ska ta en av valparna. Det blir den 4e Shejrix-hunden för dom och det är väldigt skönt att veta att den sista valpen kommer att få ett sådant bra hem, där han även får jobba. Det betyder att alla tre valparna hamnar i draghundshem, och det ska bli roligt att få följa deras utveckling på de olika ställena. Bättre kunde det inte bli :-) 

Valparna här hemma har börjat ta sig ur hundkojan redan och det är inte ovanligt att hitta en valp på trägolvet tillsammans med mamma Loddie. Ta sig in i kojan igen, det har de inte lyckats med än, men det kommer i sinom tid det också. De äter bra och är tjocka och fina. Alla valpar har blått i något öga och det är första gången som hela kullen har blått i ögonen. Det trodde jag inte riktigt, då pappa Gretzky har bruna ögon och Loddie ett och ett halvt brunt. Så där ser man... Jag har uppdaterat valpbilderna på hemsidan, men det är några datum som jag inte gjort ännu, så de kommer nog i morgon. Kolla in på www.shejrix.com


I morgon är en ledig dag och det känns skönt. Då får jag äntligen ägna mig lite åt hundarna. Hundmat har kommit idag och jag har varit lat och bestämt mig för att ta in den i morgon. Nova får vara inne igen och är väldigt glad och det och jag också, för då slipper jag lyssna på hennes pip i hundgården.

Anmält hundar till Hammerdal har jag också gjort, fast jag är tveksam på om domare Gunilla Sandberg kommer gilla mina hundar. Haldex fick en 1a av henne sist, medan Niro fick en 2a. Någon mer hund än Silve, som jag ställde i, tror det var junior eller unghund, har jag inte ställt för henne. Silve fick då i alla fall en 1a och blev placerad som 4a i konkurrensen, så jag har faktiskt anmält honom i veteranklass nu. Tyckte jag kunde vara lite kul, även fast att han inte gillar utställningar särskilt mycket. Och så har jag anmält även Nato i unghundsklass och Tióne i bruks. Tirith valde jag att inte anmäla då hon inte har något vidare med päls och hon är tunn i huvudet. Så det blir till att bada hundar i morgon om vädret tillåter.

Riddick


Råbocksbajsälg

Igår när jag var på väg hem efter jobbet, slutade 23:00, pratade jag med Johan i telefonen. Han är i Ottsjö nu och håller på att packa, packa, packa för att fylla släpet vi lånat av Stefan. Det är inte många dagar kvar nu innan lägenheten skall vara tom och städad. Eftersom att jag jobbar hela veckan får stackars Johan göra allt jobb själv, men han sliter på och det går bra. Han blev nog lite uppiggad igår kväll när jag åkt halva sträckan hem och skrek till, sådär som bara tjejer kan när man blir rädd, när jag var en hårsmån från att krocka med min andra råbock i mitt liv. Tack och lov så missade jag precis, men jag var så nära att jag var tvungen att stanna till och kika ut i bushen, för att se så han verkligen hade skuttat iväg helskinnad.

Det är så läskigt. De kommer från ingenstans och precis när jag hade sagt till Johan nånting om att nu får jag se upp för alla älgarna som kommer komma fram, kommer den där bocken susandes från vänster sida och fullkomligen kastar sig ut framför bilen. Per automatik reagerar man utan att veta vad man gör, och ens utan en tanke på om det kommer bli rätt, men jag vejade. Och jag bromsade. HÅRT! Så hårt att jag efteråt vid färden hem kände att jag hade fått ont i benet t om. Men bocken klarade sig och jag med, med blotta förskräckelsen. Jag körde inte fort hem efter det vill jag lova.

Vidare på vägen stötte jag på en söt liten katt som sprang över vägen och satte sig i diket och tittade på mig. På grusvägen hem från Nyby körde jag nog max i 60km/h och jag är glad för det. Djur nummer två sprang från höger sida, rätt över vägen och hade jag kört lite fortare hade jag tagit honom. En stor älghanne med fina horn på huvudet. Jag såg nåt stort och svart precis när han var över vägen, men jag hade omöjligt hunnit se honom om jag hade kört snabbare. Ibland har man tur, tror jag bestämt. Inte långt efter sprang det ett till litet djur på vägen och jag saktade ner och fick se en söt lite rävunge. Jag stannade bilen och han sprang lite förvirrat runt på vägen, framför bilen, från sida till sida i vägkanterna och såg ut som att han funderade på vart han skulle ta vägen. Han var verkligen söt. Till slut hoppade han in i skogen och jag fortsatte min färd hemåt.

Väl hemma gjorde jag hundmat till alla vovvarna och gick sen genast för att ta in Loddie och valparna. De flyttade ju ut häromdagen, men igår ramlade Trickster ut ur kojan och ner på backen och hade legat där en lite stund och frusit innan vi kom ut. Så jag tyckte det var bäst att hålla lite koll så han fick värmen tillbaka i kroppen ordentligt. Men ack så jobbigt att ha Loddie inne. Hon började med att hämnas(jag tror verkligen det var så) med att komma upp i sovrummet och bajsa på golvet när jag gått och lagt mig. Så jag fick lägga mig i soffan, för den bajslukten var inte att leka med. Vid 4-tiden fick Loddie för sig att hon skulle ut, så det var bara att knata upp och ut. Kissa en gång. Gå och lägga sig igen. Men NÄE, det räckte inte. Ut igen och hon är sååå långsam(säkert bara för att få vara ute) på att göra det hon ska. Till slut kom jag i säng igen och fick sova till halv nio. Så jag är trött idag, men att veta att Trickster mår bra gör det värt det.

Det finns nya valpbilder på hemsidan www.shejrix.com. Även våran Saria hos Snörokk har nya 5 veckors bilder, så kika in på http://snorokk.wordpress.com/


Det här är Saria. (bild lånad från Snörokk)


Utfly(k)t

Jag sitter på jobbet och fick ett MMS av Johan. Idag fick Loddie och valparna flytta ut i nya valpgården. Och man kan nog säga att hon såg rätt så nöjd ut över att äntligen ha fått hamna därute. Igår var hon och valparna in med Johan till Ejra och tog bort stygnen på magen, så nu vågar vi låta henne vara ute. Hon har ju skött sig hyfsat väl inomhus, om man nu bortser från hennes knasiga nattrutiner som har bestått i att komma upp i vårat sovrum och ställa sig och SKRIKA, förmodligen för att vi skulle vakna och gå ut med henne. Det roliga i det hela är att hon inte velat göra någonting ute, säkert 75% av alla gånger hon varit ut, utan hon har mera velat att vi skulle umgås med henne, istället. Lustig hund. I ärlighetens namn är inte Loddie någon inomhushund, utan riktig hundgårdshund. Hon trivs bäst ute, helt enkelt.

Trickster har även han öppnat ögonen nu och nu är det bara lille Riddick kvar. Det skymtar blått i ögonen på både Pilen och Trickster, så det ska bli kul att se om det fortsätter att vara blått. I Trickster högra öga där det är vit päls runt, ser det ut som att han blir brunögd, medans det andra har blåskiftningar. Det är svårt att säga såklart när de är så små, men snart nog ser man om jag hade rätt eller fel. Pilen ser ut att ha blåa skiftningar i båda ögonen.

Hoppas de små trivs därute i friska luften nu, för de får nog stanna där, så husse och matte får sova ut nån gång. Glada blir nog Silve och Nova, för de är välkomna in i huset igen :-) Mindre glada blir nog katterna över att Nova kommer in igen, hon har nämligen lite mycket intresse för dom ibland. Jag längtar efter att få sova ut ordentligt och i morgon kommer bli en underbar morgon... yeeehaaaa!!!


Besök & valpar

Tiden går och valparna växer som bara den. Trickster är den som är tjockast av dom. Han bara äter och äter.. och äter. Han ska bli stor stark, tror jag han har planerat.  Eftersom att Riddick redan har bytt namn en gång, från att vara tjej till kille, tyckte jag inte det var mer än rätt att Pilen fick ett lite 'coolare' namn i stamtavlan. Det blir Quartzpil som blir stamtavlenamnet, men så länge han är här på kenneln kommer han att kallas för Pilen. Och när ni ser bilderna så förstår ni att det är för det vita märket i nacken som gjort att han fått namnet. Kanske kan man även tänka sig ett finskt uttal på bilen, som han ju faktiskt föddes i.

Vi har haft besök här på kenneln också. Först av Elin & Krister, Nattfrostens kennel, som har hundar från Ylajärvis. De var här i lördags och hämtade upp mig på jobbet och så åkte vi hem och grillade och hade det trevligt innan de fick skjutsa tillbaka mig till jobbet. Det är inte ofta man får ha så trevligt när man har delat pass.
Vi hade från måndag till tisdag besök långväga ifrån av min gamla barndomsvän Tessan och hennes sambo Jimmy, som är en gammal klasskompis till mig från grundskolan. Det är alltid lika trevligt att träffa er och jag ser fram emot att hälsa på er nästa gång jag kommer hem. Synd att det är så långt emellan oss bara, kan jag tycka.

Tack för besöket och välkomna åter!

Bilder på valparna är uppdaterade på hemsidan. Igår gjorde vi ett besök hos veterinären igen för Loddies ena stygn hade gått upp, men det var ingen fara utan såg bra ut enligt veterinären, så det kändes bra. Men det är bättre att kolla en gång för mycket, än en gång för lite.

Vi har även fått räkningarna från båda veterinärerna. Tack och lov att man har försäkring, säger jag bara, för utan försäkring skulle man bli fattiglapp. Idag har också Pilen öppnat sina ögon och blir sådär supersöt som bara små valpar blir när de får små ögon. Nu väntar vi på Riddick och Trickster också.


Duktig mamma



Loddie är en duktig mor och tar hand om sina små med kärlek och omtanke. De äter med god aptit allihop och har redan tjocka magar. De kommer att bli ena riktiga tjockisar med den mjölkbaren som de har :-)

En av hanarna är möjligtvis till salu till rätt hem. Det är bara att höra av sig via mailen: sofia@shejrix.com


Vi ska själva behålla en och en skall till Inger och Agnes Christoffersson. De kommer för att hälsa på sen när valparna har öppnat ögonen. Innan dess händer det ju inte så mycket av intresse. De äter och sover bara.

Jag har gjort ett sånt galleri som jag alltid gör när jag har valpar. Det ligger på hemsidan www.shejrix.com

Nato 1år




Ejra byter namn

Det här var bland det roligaste jag varit med om. Jag och Johan har i princip skrattat ihjäl oss. Jag sprang ut med Loddie en snabbis och han klappade lite på valparna och när jag kom in sa han: Du Fia! Könsbestäm dom två vita. Va!? sa jag... Vaddå då?

Dom på djurkliniken sa ju att det var en tik och jag tittade lite snabbt jag också och det såg verkligen ut som en tik. Och trött som man var... Efter att ha sovit 2h på 36 timmar, så kan jag ju förstå mig själv att jag också såg fel. Men iaf, jag kikade på dom och tamej sjutton att tiken minsann är en hane!! Jag blev ju jätteglad förstås, eftersom vi ska behålla en hane, det betyder att det blir en till att välja på. Det roligaste av allt var att jag ju beställde en hane innan Loddie var in på OP. Men jag svär på att det såg ut som en tik, men visst, även den bästa kan väl ta fel :-) Men lika glad för det är jag.

Men men... 'hon', jag menar ju han, kan absolut inte heta Ejra, för det är ju ett tjejnamn. Och med andra ord är han inte längre den förstförlöste tiken på Ejra djurklinik. Han kommer att heta Riddick. Med andra ord är alla namnen på valparna bestämda.

Temat för kullen kommer att vara non-theme kullen och namnen blir :
Shejrix Pilen, Shejrix Trickster & Shejrix Riddick.


Valparna har kommit

Igår märkte vi att Loddie förmodligen var på gång med valparna. Johan fick ta vakten i soffan för att snabbt kunna springa ut och kissa Loddie på natten när det behövdes. Jag hade tagit lördagsnatten, och var tvungen att sova för att komma till jobbet på måndag morgon. Strax före ett igår natt hörde jag att Loddie pep och var orolig och då hade jag sovit sen efter finalen på fotbollen, så jag sov väl ett par timmar iaf. Men jag gick ner till henne för att ge henne mitt stöd. Det hände inte så mycket, så jag tyckte det var bäst om Johan kunde få lite sömn, för jag hade en sån där känsla av att vi kanske skulle få lov att åka in till veterinär.

Känslor skall man inte förringa. Vid 01:30 gick vattnet och Loddie hade väl lite krystvärkar och sådär, men det kändes inte alls sådär som med Pyas födslar. Hon ville ofta gå ut och jag sprang ut med henne och hon kissade och sen in igen. Hon gjorde sitt bästa, men vid 4-snåret bestämde jag mig för att ringa till jobbet och säga att jag inte kunde komma in och jobba. Vid det här laget kände jag mig väl rätt död, efter en dålig lördagsnatt också.

Sen bestämde jag mig för att ringa den nya djurkliniken på Frösön, som har jour. Jag pratade med Johan som veterinären hette och han tyckte som jag kände, att det var något som inte stod rätt till. Vi bestämde oss snabbt för att åka in och jag väckte Johan och så var vi snabbt iväg. På vägen in mot stan krystade Loddie på rätt bra, men nästan in i stan skrek hon så man trodde hon skulle dö. Då såg jag att första valpen var på väg ut och kom med fötterna först. Osäker på om han skulle komma ut ordentligt slet jag av mig bältet och kravlade mig bak för att hjälpa till om det behövdes. Han kom ut själv iaf och Loddie var genast duktig, men oj, så jobbigt det var. Stackars Loddie!

Jag ringde Johan igen och vi for till Bromée djurklinik på Frösön och fick genast dropp och kalk till Loddie. Första hanen som kom i bilen föddes 05:05 och vid klockan 06:45 kom hane nummer två. Också han baklänges, men krystvärkarna var mer jämna och fina nu i om droppet/kalket. Det kändes bra. Så var det bara att vänta på nästa valp. Veterinären kände efter och trodde att det bara var en kvar. Vi väntade och Loddie och jag var ut och sprang på rätt bra där i backen utanför, men efter nästan 4 timmar hade hon väl haft två krystvärkar på lika många timmar. Eftersom att Johan egentligen var på väg till Sundsvall när vi kom in, så åkte vi vidare till den nya djurkliniken uppe på stadsdel Norr, Erja. Där röntgade vi genast Loddie och såg sista valpen ligga väldigt långt in och en veterinär kände efter i Loddie, men kände inte att valpen ens låg framme vid bäckenet, så beslutet att göra ett kejsarsnitt var inte så svårt. Allt för att rädda den sista valpen och för att Loddie inte skulle behöva plågas mer. Jag såg ju på henne att de första två var tillräckligt jobbiga och gjorde ont på henne. Pya har aldrig sagt ett ljud när hon har valpat, så det kändes i hjärtat när Loddie skrek vid de två hon födde fram själv.

Jag bad om att få se på operationen och fick observera vid dörrkanten när Loddies sista valp föddes. En tik. Själva operationen gick bra och uppvaket också. Tikvalpen var lika stor som hanarna, så det kändes bra. Mindre bra kändes det över att hon inte ville dia och det tog ända till efter 21:00 ikväll innan jag fick henne att dia själv. Jag gav henne mjölkersättning direkt när vi kom hem efter klockan 17:00 och nu snuttar hon självmant och tar sig till spenen och allt, så nu känns det jättebra. Eftersom att Loddie hade dåligt värkarbete och det var jobbigt för henne tog jag beslutet om att kastrera henne på en gång. Det var inget fel på hennes livmoder, och kanske var det jobbigt eftersom det inte var så många valpar att värkarbetet inte kom igång riktigt, men för mig så kändes det rätt att göra det.

Jag och Johan känner oss helt mörbultade efter en dag på djurklinikerna i nästan 12 timmar. Jag är dötrött efter att ha haft två dåliga nätter med lite sömn och jag tror knappast att jag tar mig till jobbet i morgon. Så till slut blev det 2 hanar och 1 tik och lite otippat var färgen på två av dom. Helvit med några svarta tecken!! Att den ena hanen var mörk som Loddie, det trodde jag alla valpar skulle se ut så, men förvånad blev jag när två väldigt ljusa kom ut. De är pigga och glada och fulla av liv. Loddie är en duktig mamma och fick även beröm på klinikerna för att hon var så duktig. Det är skönt att vara hemma igen, och att alla mår bra efter omständigheterna.


Äntligen hemma.Tiken är den vita med en prick på baken.


De två hanarna.



Stort tack till Bromee Djurklinik och Ejra Djurklinik som hjälpte oss!

Systern till de två hanarna blev den förstförlösta tiken på Ejra Djurklinik och det var inte svårt att välja hennes namn, naturligtvis skall hon heta Ejra. Här kommer några bilder på Ejra i förlossningssalen.


Katarina förlöser Ejra.




Hon får hjälp med att komma igång och andas.


Gnuggad torr och stimulans.

Tidigare inlägg