Hundträning

Det är mörkt när man vattnar upp hundarna. Det är mörkt när man selar. Det är mörkt när man far iväg. Och det är väldigt skönt när man kan få hjälp....

Jag har tur. När Johan är iväg finns inte så mycket hjälp att få när jag ska iväg med spannet, men nu har Daniel och Elle börjat köra hemma hos oss. De får låna fyrhjulingen av oss och jag är fräck att passa på att få lite hjälp med att få in hundarna i spannet när de är här. Och ibland får jag även sällskap på turen. Det är skönt att ha sällskap, speciellt när jag kör alla elva hundar. Det funkar nog inte alltid riktigt att gå av fyrhjulingen för att lösa trassel och då är det särskilt skönt att ha en person med sig, idag följde Daniel med mig medan Elle och sonen Wille gick in och hade mysstund i soffan framför teven :-)

Nu är Trickster tillbaka i spannet och det verkar gå bra med tassarna. Jag ökar farten när han är med, så han inte sliter så hårt på klorna. Jag hoppas att han ska lära sig att 'tagga ner' lite grann under turerna vi gör nu, så jag kan sänka farten lite grann. Han står i point i spannet också, så han inte ska behöva känna att han måste slita hårt för att ta sig fram. I lördags var jag och Johan ute på en vända och jag testade att sätta honom i led efter lite mer än halva vägen hemåt. Han drog upp farten på Haldex så det hette duga. Nu verkar det som att det finns flera lovande ungdomar som sätter mera fart på spannet. Tirith är bevisligen en av dom och även Saria visar lovande framtassar. Det känns jätteroligt.

Träningen känns bra i år. Vi kom igång väldigt sent pga det konstiga, varma vädret, det är fortfarande alldeles för varmt för min smak den här tiden på året, jag önskar kylan kunde komma nu. Vid det här laget brukar jag sitta på fyrhjulingen bakom hundarna och nästan frysa rumpan av mig, men inte i år.

Uno och Ithil är jätteduktiga och jag tror nog inte de vill flytta tillbaka till Blekinge igen... hehe... De kan gääärna få stanna här, men jag tror att matte och husse skulle protestera högljutt. Just nu har de positionen framför wheelhundarna och de gör ett riktigt gott jobb. Går det långsamt drar de verkligen snett, men jag har upptäckt att de 'rättar till sig' i ledet och går jättefint och rakt när farten blir mer anpassad till dom, dvs det ska gå fortare än 20km i timmen. Uj, så fint de springer då. Så farten, den har dom verkligen.

Pyan kändes lite stel idag. Jag tror att vi ska sätta ihop henne med Attor sen, så hon får bo i en hundgård där det finns värme i kojan. Det kan ju inte skada utan snarare bara ge henne bättre återhämtning. Så jag och Johan bygger nog ordentligt hoppskydd på en av de gårdarna, nästa gång han kommer hem. Tänka sig, vi verkar aldrig bli klara med våra projekt.

Faktum är att vi nog kommer att investera i framtiden och göra värme i alla kojor till hundarna, just för att vi tror att det blir bättre återhämtning under vinterhalvåret. Det kan ju inte skada? Men först så ska vi se hur de kojorna vi byggt nu funkar under den här vintern, så får vi se om vi ska investera nästa år.

Ibland känns det som att man är lite tokig, som lägger så mycket pengar på hundarna, men när man väl står där på släden, en vacker och solig vinterdag, då är det det bästa som finns och man förstår varför man gör det. Just nu längtar vi alla till snön och vintern, så slädarna som står redo i stallet, får komma ut och användas. Ja-aa, oj vad vi längtar...


Datahaveri & Grattis till Exxa

Jaa, dessa datorer, vad ska man göra när de inte gör som man vill? Nu har jag iaf fått ordning på den, tror jag. Iallafall för tillfället. Så nu passar jag på.

Jag fick den här fina bilden på Shejrix X-Drive "Exxa" som var på barmarks SM och knep sitt första SM brons. Stort grattis till Exxa och matte Jennie och självklart till föraren: Malin Granqvist. Nu ser vi fram emot att se Exxa på fler tävlingar i framtiden, men med en frisk matte bakom tramporna :-) 


En tur den 12e

Vi har inte dött, men jag har inte så mycket tid att blogga.

Här kommer iaf en länk till lite bilder som Johan tog den 12e då jag och Elle körde ett 10-spann. Jag och Johan har bestämt att Trickster får vila sina klor lite innan han får vara med igen, då han slitit ner dom och blöder. Även Uno som jobbar extremt hårt har slitit sina klor på baktassarna, men det är inte lika mycket och det verkar gå bra att bara socka honom, så han får vara med. Räknar med att Tricky är tillbaka i spannet om nån vecka eller så. Träningen går super annars och hundarna verkar tycka det är jätteroligt att få gå i större spann. Det märks i uppförsbackarna att de gillar det.

Nykomlingarna, Uno och Ithil verkar trivas bra här i Jämtland. Uno är störtgalen när han fattar att vi ska ut och köra. Båda två äter som vargar och ylar med resten av flocken. Det är ett nöje att få köra dom i spannet. Intensiteten de visar är glädjande och att ha fått köra brodern Dimrill förra säsongen och nu de här syskonen, visar mig att kombinationen Pya och Mithril var en väldigt lyckad parning. Ibland kan jag tycka att det är synd att jag inte sparade en av hanarna själv, men å andra sidan så tycker jag nog allt att Tirith blev en jäkligt fin och duktig hund hon också, trots att hon såg ut som en riktig liten pälsboll som liten.


Höstträning med 11-spann

Ja, då var äntligen ShejriX siberians på gång igen då. Vi har kört några gånger nu. Det har varit trögt med vädret, men nu börjar det hålla i sig i lite kallare temperaturer(njae runt +10 iaf), så vi har kunnat starta vår höstträning. Det har varit varmt länge och jag undrar hur årstiderna funkar nuförtiden egentligen? Jag tycker värmen dröjer sig kvar, långt in då det borde vara ordentligt med höstrusk. Men men, det är lika för alla, så man ska väl egentligen inte klaga alltför mycket.

Jag och Johan körde alla hundar tillsammans tidigare i veckan och nu har han farit för att jobba, så jag tänkte att jag försöker mig på att köra alla elva själv. Uja, det tog lång tid att få in alla i spannet, tyckte jag. Men bara dubbelt så lång tid, som när vi är två, såklart. Men klart, det känns ofantligt mycket lättare när man är två på så många hundar.

Jag har gjort en teamlista, för att underlätta för oss när vi skall köra alla hundar. Då kör vi ungefär samma konstellation varje gång, med kanske nån hund som byter plats ibland. Den sätter vi upp vid dörren ut ur rastgården, så kan man kika på den när man ska in med de hundarna man håller i kopplet. Så slipper man tänka. Det ska gå snabbt och smidigt när man ska sätta in hundarna och behöver man stå och fundera alltför mycket, eller fråga den andra om var hunden skulle vara, ja, då tar det mycket längre tid.



Siffrorna som står framför hundarna anger i vilken ordning det är bäst att sätta in dom i spannet. De fyra första är de allra snällaste hundarna, som aldrig krånglar i princip. Det sista gänget är det mest komplicerade gänget, med Niro som drar i linor och kan ge på kamraten, Tricky som tar ut sig alldeles fullständigt redan innan spannet är iväg och Loddie, som både tuggar sönder selar, drar i linor och bråkar med kompisen bredvid.

Ja-aa, trevliga hundar man har :-)

För att göra saker och ting lite säkrare när vi ska köra alla hundar samtidigt, startar vi från en bil som jag ställt nedför grusvägen, istället för att starta från granen, som jag alltid annars gör. Men då måste man runda ett träd direkt, och skulle man starta ut därifrån, skulle hundar smocka rakt in i det trädet, när man väl lossat på säkerhetssnöret. Ne, jag tror inte det... Så från bilen blir det rakt fram istället för att man ska måsta svänga, det känns bra.



När jag och Johan körde tyckte jag det gick alldeles utmärkt att sätta in hundarna i spannet och jag hoppades på en lika fin insättning idag. Sagt och gjort! Tricky gömde sig i kojan när jag skulle sela honom, så när han väl kom ut, vågade jag inte ens släppa honom igen. Han åkte in i spannet som en av de första, tillsammans med Tióne. Sedärja! Då hade jag redan ommöblerat i placering ut! Men det gick faktiskt jättebra det med.

In med resten av gänget! Loddie selades sist och Niro som då blivit placerad bredvid Pya, vågar inte ens försöka att ge sig på henne. Perfekt! Nu var det bara starten kvar. Spännande!



Halva gänget på sina platser. Ithil och Uno längst bak. Lugna och fina i starten. Inte alls som mamma Pya som ofta är en tok i starten!




Och iväg kom vi! Fyrhjulingen for och haschade på tvären nedför backen när vi startade ut. Jag kände mig fjäderlätt och bromsade hårt, men att bromsa var nog inget bra, för då ställde sig ATV'n bara mer på tvären, så det var bara till att släppa på bromsen och låta hundarna springa på en stund tills dom lugnat ner sig.

Det blir ett långt spann framför fyrhjulingen och det känns spännande att köra själv med så många. Jag tog med mig kameran och hoppades att jag skulle kunna kliva av sen, för att ta lite bilder framifrån. Jag provade efter att ha kört många kilometer och det funkade faktiskt. Och med Haldex i led. Jag körde Haldex och Tióne fram för vi skulle ta en väg till vänster kort efter att vi startat.

Jag vet ännu inte hur pass bra Tirith är på kommandon,  men med så här många hundar ville jag ha hundar fram som jag vet kan ta mina kommandon. Vänstersvängen kom och de tog den klockrent. Denna rundan har en rondell i vändningen och det känns skönt att köra på en sån väg med det här spannet. Jag har ingen lust med u-svängar e.d. Det är alldeles för många jyckar i spannet för det, och med en sån oerfaren matte bakom styret.


Trickster - heting, som när han lärt sig, troligtvis blir en oumbärlig tillgång i spannet. Här har han nog bitit sig i tungan, för att det är rött på den vita pälsen, ja, det kan man ju tydligt se...

Jag försökte hålla tempot nere för Trickys skull, som första gången vi var ut, släpade med tassarna i gruset, då han tog i så hårt. Andra och tredje gången vi körde låg vi på ca 10km/h, vilket visade sig fungera bra för Tricky. Så det blir verkligen långsam körning för gänget. Men hellre det och att han kan lära sig hur han ska tackla draget, än att man ska behöva träna honom separat. Så även idag blev det tungkörning.

Nästan hemma ville jag försöka ta en finkort på hela spannet, så jag stannade ca 100 m hemifrån, klev av och gick ut på ängen för att ta mitt kort.


Ja-aa, man kan väl säga att hundarna drog utan mig!!

Trots broms och låg växel, så är väl det ingenting för ett 11-spann!! Jag fick hoppa på i farten, men det gick bra då det inte gick så fort. Jag tror att nästa år, då måste det nog bli uppgradering av ATV. Nån som är intresserad av att köpa denna då?

Se fler bilder här seriXone at Picasa