Råbocksbajsälg

Igår när jag var på väg hem efter jobbet, slutade 23:00, pratade jag med Johan i telefonen. Han är i Ottsjö nu och håller på att packa, packa, packa för att fylla släpet vi lånat av Stefan. Det är inte många dagar kvar nu innan lägenheten skall vara tom och städad. Eftersom att jag jobbar hela veckan får stackars Johan göra allt jobb själv, men han sliter på och det går bra. Han blev nog lite uppiggad igår kväll när jag åkt halva sträckan hem och skrek till, sådär som bara tjejer kan när man blir rädd, när jag var en hårsmån från att krocka med min andra råbock i mitt liv. Tack och lov så missade jag precis, men jag var så nära att jag var tvungen att stanna till och kika ut i bushen, för att se så han verkligen hade skuttat iväg helskinnad.

Det är så läskigt. De kommer från ingenstans och precis när jag hade sagt till Johan nånting om att nu får jag se upp för alla älgarna som kommer komma fram, kommer den där bocken susandes från vänster sida och fullkomligen kastar sig ut framför bilen. Per automatik reagerar man utan att veta vad man gör, och ens utan en tanke på om det kommer bli rätt, men jag vejade. Och jag bromsade. HÅRT! Så hårt att jag efteråt vid färden hem kände att jag hade fått ont i benet t om. Men bocken klarade sig och jag med, med blotta förskräckelsen. Jag körde inte fort hem efter det vill jag lova.

Vidare på vägen stötte jag på en söt liten katt som sprang över vägen och satte sig i diket och tittade på mig. På grusvägen hem från Nyby körde jag nog max i 60km/h och jag är glad för det. Djur nummer två sprang från höger sida, rätt över vägen och hade jag kört lite fortare hade jag tagit honom. En stor älghanne med fina horn på huvudet. Jag såg nåt stort och svart precis när han var över vägen, men jag hade omöjligt hunnit se honom om jag hade kört snabbare. Ibland har man tur, tror jag bestämt. Inte långt efter sprang det ett till litet djur på vägen och jag saktade ner och fick se en söt lite rävunge. Jag stannade bilen och han sprang lite förvirrat runt på vägen, framför bilen, från sida till sida i vägkanterna och såg ut som att han funderade på vart han skulle ta vägen. Han var verkligen söt. Till slut hoppade han in i skogen och jag fortsatte min färd hemåt.

Väl hemma gjorde jag hundmat till alla vovvarna och gick sen genast för att ta in Loddie och valparna. De flyttade ju ut häromdagen, men igår ramlade Trickster ut ur kojan och ner på backen och hade legat där en lite stund och frusit innan vi kom ut. Så jag tyckte det var bäst att hålla lite koll så han fick värmen tillbaka i kroppen ordentligt. Men ack så jobbigt att ha Loddie inne. Hon började med att hämnas(jag tror verkligen det var så) med att komma upp i sovrummet och bajsa på golvet när jag gått och lagt mig. Så jag fick lägga mig i soffan, för den bajslukten var inte att leka med. Vid 4-tiden fick Loddie för sig att hon skulle ut, så det var bara att knata upp och ut. Kissa en gång. Gå och lägga sig igen. Men NÄE, det räckte inte. Ut igen och hon är sååå långsam(säkert bara för att få vara ute) på att göra det hon ska. Till slut kom jag i säng igen och fick sova till halv nio. Så jag är trött idag, men att veta att Trickster mår bra gör det värt det.

Det finns nya valpbilder på hemsidan www.shejrix.com. Även våran Saria hos Snörokk har nya 5 veckors bilder, så kika in på http://snorokk.wordpress.com/


Det här är Saria. (bild lånad från Snörokk)


Till Salu

Ja, jag har inget till salu, men mina vänner i Skåne har.

De har en fin hundbuss med fina burar som rymmer 10 hundar i normalstorlek och så har de även ett stort släp för plats upp till 18 hundar till salu.


För dig som är intesserad, kika in här:

http://nyheter.unayok.se

Utfly(k)t

Jag sitter på jobbet och fick ett MMS av Johan. Idag fick Loddie och valparna flytta ut i nya valpgården. Och man kan nog säga att hon såg rätt så nöjd ut över att äntligen ha fått hamna därute. Igår var hon och valparna in med Johan till Ejra och tog bort stygnen på magen, så nu vågar vi låta henne vara ute. Hon har ju skött sig hyfsat väl inomhus, om man nu bortser från hennes knasiga nattrutiner som har bestått i att komma upp i vårat sovrum och ställa sig och SKRIKA, förmodligen för att vi skulle vakna och gå ut med henne. Det roliga i det hela är att hon inte velat göra någonting ute, säkert 75% av alla gånger hon varit ut, utan hon har mera velat att vi skulle umgås med henne, istället. Lustig hund. I ärlighetens namn är inte Loddie någon inomhushund, utan riktig hundgårdshund. Hon trivs bäst ute, helt enkelt.

Trickster har även han öppnat ögonen nu och nu är det bara lille Riddick kvar. Det skymtar blått i ögonen på både Pilen och Trickster, så det ska bli kul att se om det fortsätter att vara blått. I Trickster högra öga där det är vit päls runt, ser det ut som att han blir brunögd, medans det andra har blåskiftningar. Det är svårt att säga såklart när de är så små, men snart nog ser man om jag hade rätt eller fel. Pilen ser ut att ha blåa skiftningar i båda ögonen.

Hoppas de små trivs därute i friska luften nu, för de får nog stanna där, så husse och matte får sova ut nån gång. Glada blir nog Silve och Nova, för de är välkomna in i huset igen :-) Mindre glada blir nog katterna över att Nova kommer in igen, hon har nämligen lite mycket intresse för dom ibland. Jag längtar efter att få sova ut ordentligt och i morgon kommer bli en underbar morgon... yeeehaaaa!!!


Besök & valpar

Tiden går och valparna växer som bara den. Trickster är den som är tjockast av dom. Han bara äter och äter.. och äter. Han ska bli stor stark, tror jag han har planerat.  Eftersom att Riddick redan har bytt namn en gång, från att vara tjej till kille, tyckte jag inte det var mer än rätt att Pilen fick ett lite 'coolare' namn i stamtavlan. Det blir Quartzpil som blir stamtavlenamnet, men så länge han är här på kenneln kommer han att kallas för Pilen. Och när ni ser bilderna så förstår ni att det är för det vita märket i nacken som gjort att han fått namnet. Kanske kan man även tänka sig ett finskt uttal på bilen, som han ju faktiskt föddes i.

Vi har haft besök här på kenneln också. Först av Elin & Krister, Nattfrostens kennel, som har hundar från Ylajärvis. De var här i lördags och hämtade upp mig på jobbet och så åkte vi hem och grillade och hade det trevligt innan de fick skjutsa tillbaka mig till jobbet. Det är inte ofta man får ha så trevligt när man har delat pass.
Vi hade från måndag till tisdag besök långväga ifrån av min gamla barndomsvän Tessan och hennes sambo Jimmy, som är en gammal klasskompis till mig från grundskolan. Det är alltid lika trevligt att träffa er och jag ser fram emot att hälsa på er nästa gång jag kommer hem. Synd att det är så långt emellan oss bara, kan jag tycka.

Tack för besöket och välkomna åter!

Bilder på valparna är uppdaterade på hemsidan. Igår gjorde vi ett besök hos veterinären igen för Loddies ena stygn hade gått upp, men det var ingen fara utan såg bra ut enligt veterinären, så det kändes bra. Men det är bättre att kolla en gång för mycket, än en gång för lite.

Vi har även fått räkningarna från båda veterinärerna. Tack och lov att man har försäkring, säger jag bara, för utan försäkring skulle man bli fattiglapp. Idag har också Pilen öppnat sina ögon och blir sådär supersöt som bara små valpar blir när de får små ögon. Nu väntar vi på Riddick och Trickster också.


Duktig mamma



Loddie är en duktig mor och tar hand om sina små med kärlek och omtanke. De äter med god aptit allihop och har redan tjocka magar. De kommer att bli ena riktiga tjockisar med den mjölkbaren som de har :-)

En av hanarna är möjligtvis till salu till rätt hem. Det är bara att höra av sig via mailen: sofia@shejrix.com


Vi ska själva behålla en och en skall till Inger och Agnes Christoffersson. De kommer för att hälsa på sen när valparna har öppnat ögonen. Innan dess händer det ju inte så mycket av intresse. De äter och sover bara.

Jag har gjort ett sånt galleri som jag alltid gör när jag har valpar. Det ligger på hemsidan www.shejrix.com

Nato 1år




Ejra byter namn

Det här var bland det roligaste jag varit med om. Jag och Johan har i princip skrattat ihjäl oss. Jag sprang ut med Loddie en snabbis och han klappade lite på valparna och när jag kom in sa han: Du Fia! Könsbestäm dom två vita. Va!? sa jag... Vaddå då?

Dom på djurkliniken sa ju att det var en tik och jag tittade lite snabbt jag också och det såg verkligen ut som en tik. Och trött som man var... Efter att ha sovit 2h på 36 timmar, så kan jag ju förstå mig själv att jag också såg fel. Men iaf, jag kikade på dom och tamej sjutton att tiken minsann är en hane!! Jag blev ju jätteglad förstås, eftersom vi ska behålla en hane, det betyder att det blir en till att välja på. Det roligaste av allt var att jag ju beställde en hane innan Loddie var in på OP. Men jag svär på att det såg ut som en tik, men visst, även den bästa kan väl ta fel :-) Men lika glad för det är jag.

Men men... 'hon', jag menar ju han, kan absolut inte heta Ejra, för det är ju ett tjejnamn. Och med andra ord är han inte längre den förstförlöste tiken på Ejra djurklinik. Han kommer att heta Riddick. Med andra ord är alla namnen på valparna bestämda.

Temat för kullen kommer att vara non-theme kullen och namnen blir :
Shejrix Pilen, Shejrix Trickster & Shejrix Riddick.


Valparna har kommit

Igår märkte vi att Loddie förmodligen var på gång med valparna. Johan fick ta vakten i soffan för att snabbt kunna springa ut och kissa Loddie på natten när det behövdes. Jag hade tagit lördagsnatten, och var tvungen att sova för att komma till jobbet på måndag morgon. Strax före ett igår natt hörde jag att Loddie pep och var orolig och då hade jag sovit sen efter finalen på fotbollen, så jag sov väl ett par timmar iaf. Men jag gick ner till henne för att ge henne mitt stöd. Det hände inte så mycket, så jag tyckte det var bäst om Johan kunde få lite sömn, för jag hade en sån där känsla av att vi kanske skulle få lov att åka in till veterinär.

Känslor skall man inte förringa. Vid 01:30 gick vattnet och Loddie hade väl lite krystvärkar och sådär, men det kändes inte alls sådär som med Pyas födslar. Hon ville ofta gå ut och jag sprang ut med henne och hon kissade och sen in igen. Hon gjorde sitt bästa, men vid 4-snåret bestämde jag mig för att ringa till jobbet och säga att jag inte kunde komma in och jobba. Vid det här laget kände jag mig väl rätt död, efter en dålig lördagsnatt också.

Sen bestämde jag mig för att ringa den nya djurkliniken på Frösön, som har jour. Jag pratade med Johan som veterinären hette och han tyckte som jag kände, att det var något som inte stod rätt till. Vi bestämde oss snabbt för att åka in och jag väckte Johan och så var vi snabbt iväg. På vägen in mot stan krystade Loddie på rätt bra, men nästan in i stan skrek hon så man trodde hon skulle dö. Då såg jag att första valpen var på väg ut och kom med fötterna först. Osäker på om han skulle komma ut ordentligt slet jag av mig bältet och kravlade mig bak för att hjälpa till om det behövdes. Han kom ut själv iaf och Loddie var genast duktig, men oj, så jobbigt det var. Stackars Loddie!

Jag ringde Johan igen och vi for till Bromée djurklinik på Frösön och fick genast dropp och kalk till Loddie. Första hanen som kom i bilen föddes 05:05 och vid klockan 06:45 kom hane nummer två. Också han baklänges, men krystvärkarna var mer jämna och fina nu i om droppet/kalket. Det kändes bra. Så var det bara att vänta på nästa valp. Veterinären kände efter och trodde att det bara var en kvar. Vi väntade och Loddie och jag var ut och sprang på rätt bra där i backen utanför, men efter nästan 4 timmar hade hon väl haft två krystvärkar på lika många timmar. Eftersom att Johan egentligen var på väg till Sundsvall när vi kom in, så åkte vi vidare till den nya djurkliniken uppe på stadsdel Norr, Erja. Där röntgade vi genast Loddie och såg sista valpen ligga väldigt långt in och en veterinär kände efter i Loddie, men kände inte att valpen ens låg framme vid bäckenet, så beslutet att göra ett kejsarsnitt var inte så svårt. Allt för att rädda den sista valpen och för att Loddie inte skulle behöva plågas mer. Jag såg ju på henne att de första två var tillräckligt jobbiga och gjorde ont på henne. Pya har aldrig sagt ett ljud när hon har valpat, så det kändes i hjärtat när Loddie skrek vid de två hon födde fram själv.

Jag bad om att få se på operationen och fick observera vid dörrkanten när Loddies sista valp föddes. En tik. Själva operationen gick bra och uppvaket också. Tikvalpen var lika stor som hanarna, så det kändes bra. Mindre bra kändes det över att hon inte ville dia och det tog ända till efter 21:00 ikväll innan jag fick henne att dia själv. Jag gav henne mjölkersättning direkt när vi kom hem efter klockan 17:00 och nu snuttar hon självmant och tar sig till spenen och allt, så nu känns det jättebra. Eftersom att Loddie hade dåligt värkarbete och det var jobbigt för henne tog jag beslutet om att kastrera henne på en gång. Det var inget fel på hennes livmoder, och kanske var det jobbigt eftersom det inte var så många valpar att värkarbetet inte kom igång riktigt, men för mig så kändes det rätt att göra det.

Jag och Johan känner oss helt mörbultade efter en dag på djurklinikerna i nästan 12 timmar. Jag är dötrött efter att ha haft två dåliga nätter med lite sömn och jag tror knappast att jag tar mig till jobbet i morgon. Så till slut blev det 2 hanar och 1 tik och lite otippat var färgen på två av dom. Helvit med några svarta tecken!! Att den ena hanen var mörk som Loddie, det trodde jag alla valpar skulle se ut så, men förvånad blev jag när två väldigt ljusa kom ut. De är pigga och glada och fulla av liv. Loddie är en duktig mamma och fick även beröm på klinikerna för att hon var så duktig. Det är skönt att vara hemma igen, och att alla mår bra efter omständigheterna.


Äntligen hemma.Tiken är den vita med en prick på baken.


De två hanarna.



Stort tack till Bromee Djurklinik och Ejra Djurklinik som hjälpte oss!

Systern till de två hanarna blev den förstförlösta tiken på Ejra Djurklinik och det var inte svårt att välja hennes namn, naturligtvis skall hon heta Ejra. Här kommer några bilder på Ejra i förlossningssalen.


Katarina förlöser Ejra.




Hon får hjälp med att komma igång och andas.


Gnuggad torr och stimulans.

Tack till....

... pappa Nisse och Johan! Utan er hade den inte stått färdig nu. Ni har jobbat på otroligt bra och jag är väldigt tacksam för hjälpen!!!

Igår gjorde jag och Johan det sista på gården som skall vara valpgård när det finns valpar på kenneln och Silve/Nova gård om dagarna när vi jobbar(ja-aa, när det inte är valpar där, förstås). Nisse fick akut hemlängtan igår och for hemåt Kolbäck. Dagen började med regn och bygget var nästintill klart, så vi lät honom åka *skratt* Hem till att fixa elen som inte fungerade i vare sig sovrum eller vardagsrum. Jag undrar jag om han fick se fotbollen igår kväll?? Nå, han kom hem i ett stycke och ringde mig när han kom hem. Snacka om att han grämde sig över att han haft så brått att han glömt burken med den goa kakan jag bakat, som han skulle haft när han stannade för att fika på vägen. Aj då, aj då! Jag lovar att baka en ny till dig, till när jag kommer ner till Arboga, om du nu mot förmodan inte hunnit göra en egen :-)


Först var meningen att vi inte skulle göra nåt golv alls, för att göra det senare i höst, men det blev golv i alla fall. Sen skulle vi inte göra något hoppskydd egentligen, men i sista minuten bestämde vi för att göra ett sånt också.


Gården ligger lite längre mot skogen, där det finns gott om skugga större delen av dagen. Perfekt också som valphage, det blir lite mer avsides från de andra hundarna. Lugnt och skönt för mamma hund alltså. Nu är det bara vänta på Loddies valpar som ska komma vilken dag som helst. De får bo inne första veckorna, om nu Loddie vill det. Hon kom in i natt och har pipit och fjantat sig rätt så bra under hela natten. Jag som sovit på soffan för att vara med henne om det är på gång, har sovit som en kratta och Loddie längtar bara ut. När jag går till hundgården för att sätta in henne där, vänder hon om mot rastgårdsdörren och lägger sig resolut ned på marken med näsan bort från hundgården. Jag tolkar det som att hon ändå vill vara inne nu, men hon visar det på ett väldigt lustigt sätt.


Allt & Inget

Sitter på jobbet och har lunchrast. Funderar på Pyan, om hon verkligen ska ha nån valp, men just nu känns det inte som det. Hon är fortfarande tjockare än vad hon normalt brukar vara, bred över bröstkorgen, men det är inget annat som tyder på att hon skulle vara med valpar. Kanske är hon skendräktig? Idag skulle vara dagen för valpning, men man ser inga tecken på något sådant. Hon leker med sitt märgben och latar sig hela dagarna i skuggan eller på däck där solen skiner på henne. Jag har klämt och känt på henne, men kan inte känna någonting, förutom att hon känns tjock, så jag vette sjutton!?!

Däremot är hennes dotter väldans tjock istället och jag undrar hur många småttingar som tänker poppa ut. Den 13e är planen, Nato's födelsedag och det vore kul om hon kunde pricka in det datumet, men hon kan ju få vänta tills jag är hemma, jag jobbar den dagen och är inte hemma förrän på kvällen. Jag hoppas hon väntar på mig, så jag får vara med och dokumentera, annars faller den lotten på Johan. I magen på Loddie sparkar det hejvilt och hon äter med en sjudundrande aptit, den är det absolut inget fel på. Det känns mycket bra. Det verkar som att hon är nöjd med livet just nu. Hon har till och med slutat att äta inredningen i hundgården, dvs allt som är gjort av trä :-) Jag hoppas bara att det fortsätter att hålla i sig, för träätande hundar kan man verkligen klara sig utan.


Glädje & Sorg




Idag är både glädjens och sorgens dag. Min gamla gubbe fyller 10 år och firade med att motvilligt ställa upp på bild med hjälp av Johan som fotade. Efteråt fick Silve välja vad för smaskens han ville ha som födelsedagspresent; Grisfot eller märgben. Jag satte honom ner mitt i rastgården och lade de två sakerna framför honom och när han fick ta ett satsade han stenhårt på grisfoten, för att ögonblicket efteråt ångra sig och ta märgbenet istället. Smaskens!! Stort grattis till Silve och syskonen Pinéa, Cémbra och Strobbe!

Den här dagen har varit tung i hjärtat på matte då jag fick ett sms på eftermiddagen av min kompis Tessan, som tog hand om Tellus åt mig. I midsommar blev han sjuk och tyvärr visade det sig att njurarna på honom inte var bra och han har varit mycket på Strömsholm där de försökt hjälpa honom. Tessan talade om att han inte klarar det och med en stor klump i hjärtat inser jag att jag aldrig mer kommer att få träffa min Tellus igen... Min allra käraste whippet... Tack till Tessan och Jimmy som tagit hand om honom de sista åren! Bättre hem än hos er kunde han inte ha fått! Idag går mina tankar till er!!! Stor kram till er båda!


Tellus när jag hade honom. Han älskade den röda bollen.


Världens bästa jobbdag

Jag sov ca 3½ timme i natt och jag kan inte påstå att jag var glad i att jobba. Johan skjutsade mig in till jobbet t om för att jag var så trött. Men så här kan en fredag förgyllas:

Jag jobbar på som vanligt och fick för ca en kvart sen in en kund som skulle till bilprovningen. Som vanligt frågade jag om han skulle boka tid och när han skulle det undrade jag om jag kunde hjälpa honom med det. Gärna, blev svaret och jag loggade in på bilprovningens hemsida. Det här var i Stockholmsområdet och det är inte det allra lättaste att få napp där, det finns många bilprovningar och det är inte hur lätt som helst, och går inte hur fort som helst, när man skall klicka sig fram och tillbaka mellan alla olika orter för att se om det finns tid.

Nu hade han fått körförbud på bilen och var tvungen att ha något genast, men jag fann inga tider idag på de ställena vi sökte. Han sa han skulle kolla själv då, men jag tittade lite till efter att vi lagt på och huxflux så fann jag en tid idag i Vällingby. Jag gjorde något som vi inte ska göra... Jag tog min mobil och ringde upp honom och han blev jätteglad förstås och när jag skulle ta en av tiderna hade de, såklart, alla blivit bokade. *suck*

Han tyckte ändå jag förtjänade dagens ros. Jag tyckte det var konstigt att de var borta allihop, så jag provade bara att boka en gång till och FICK den tiden han ville ha. Så jag drog genast iväg ett sms till honom med tiden.

På min mobil  nån minut senare dyker det upp ett sms:
Kram på dig kära medmänniska!!!


En helg kan inte börja bättre :-)