Vackra Loddie



LoddieRod - en vacker tjej som verkligen är lik sin mor. Inte utseendemässigt direkt, men när det gäller talang! Att studsa över hundrastgården på ett ögonblick är gjort på ett kick - kan man säga. Idag rymde hon ut och jagade katt till råga på allt. Men ingen fara... Meleia är snabb på tassarna och flög upp i ett träd, eller hoppade...

Loddie fångades in och får alltså tillbringa dagen på kättingen i skuggan. Vi bygger och håller på, så det är svårt att ha hundarna i några hundgårdar, eftersom det inga finns, förutom till Pya och de små. De andra vovvarna får idag vara i minirastgården vi fixade till, för idag är det lite moln på himmelen och alltså inte stekhett däruppe. Det finns ingen skugga där, så det är nästintill djurplågeri att ha dom där när det varit så varmt som vi haft det de senaste dagarna.


Valpar


Nando


Solljud

Fantastiskt väder i flera dagar har det varit, nästan lite för fantastiskt. Stora vovvarna får flytta ut ur hundgården om dagarna och stå på kätting i skuggan, annars blir det helt olidligt för dom i hettan. Pya och valparna har det bra i sin nya lilla hage där skuggan lyser med sin närvaro tak vare plåttak och skydd av en gran och en vägg. Jag har äntligen fått hjälp av pappa Nisse med att fatta att det fanns ljud på kameran jag lånade i höstas och från och med nu kan jag alltså filma valparna med ljud och det kommer jag att börja med ikväll. Alltså, jag slipper använda mobilen för att göra det. Blir ju helt kalas! Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ta mig in till stan en sväng. Här ska handlas kaffefilter, liniment och välling till valparna. Valparna är för övrigt hur söta som helst nu, men det går ju knappt att gå in till dom och tro att man ska överleva. De rycker, sliter och drar i allt de kommer åt. Är det sen mina skosnören, näsa eller kepa, ja det spelar nog mindre roll för dom. Pössas vill de gärna! En som pussas mest av alla är nog ändå Eithel.... hon är helt galen när man tar upp henne och ska ha båda tassarna på kinderna på en och baaaara pössas! De är så himla goa, de små kottarna...

Billie Jean - Gone 4ever

Jag minns så väl en morgon när jag vaknade när jag bodde hemma i Kolbäck när jag var liten. Jag hade alltid radion på medan jag sov och en dag när jag vaknade visste jag med säkerhet att Prinsessan Diana var död. Att hon dött i en bilolycka. En oväntad förlust för världen och en förfärlig tragedi. Det här hände 1997 och nästan 12 år senare kommer pappa Nisse in efter att ha lyssnat på radion ute och säger att Michael Jackson har dött. WA????

En stor musik ikon är borta. Gone 4Ever och med sig tar han sin otroliga talang. Under min uppväxt spelades det mycket Michael Jackson hemma hos oss. Teven var det alltid musikkanaler på och det var alltid lika fascinerande när någon av hans videor kom igång. Det är svårt att fatta att han inte finns med oss mer. För det är ju lite som att de alltid skall finnas med oss, så länge vi lever iaf. Nu blir det ingen mer Jackson musik... vi får vackert hålla till godo med den musik han under sin livstid gav oss. Valde att dela med sig...

Så jag säger RIP Michael Jackson, och tack för den musik du gav oss!

Dundra in

Nu kan ni GENAST dundra in på hemsidan och gotta er i små bilder på valparna. Har haft fullt upp och inte hunnit uppdatera, men det har jag tagit igen nu, med råge...

Valparna mår jättebra och har flyttat till en liten hage på gräs. Med tak över huvudet och några presenningar på sidan får de gott om skugga. Pappret för registrering är ivägskickat idag och i måndags blev de avmaskade igen och fotade och de äter kött med god aptit och busar och leker gärna när man går in till dom. Bitas och draaa i kläderna är ju en stor favorit. De ser jättefina ut allihop och det känns jättekul. Eithel som varit lite blyg ett tag börjar ta sig ordentligt och hon vill jättegärna komma och sitta i mitt knä. Dimrill är också en sån liten valp.. han vill gääärna komma och sova lite grann i knät. Han kan slockna precis varsomhelst. Uno är lite halvgalen och ser även lite galen ut med sin blå/bruna ögon, OJ så rar han är den lilla pojken. Lilla Minas är precis lika busig som alltid och Nando, ja han ska vi inte ens tala om. Fast det är svårt att avgöra om det är han eller Uno som är värst faktiskt! Tirith är bara gudomligt söt i sin lilla köttbulleliknande kropp. Lilla KöttbulleBjörn! :-)

Gå direkt  till Valpkalendern med ett klick!

Kull II


Hela gänget samlat!

Nu är det full fart precis hela tiden. De håller igång i 10-20min, sen slocknar dom, en efter en. Det är riktigt lustigt när de bara somnar, sådär rakt av. Som ni ser på bilden är det bara Minas och Tirith som fått upp öronen. Uno har ena upp och andra ner och så söt han är alltså. Dimrill har båda sina hängande och han är sådär gudomligt söt så man bara vill ta upp honom och gosa med honom som med en liten nallebjörn. Han har ett sånt milt uttryck och ser ut att vara en vis liten kille. Han kommer att bli jättevacker och det ska verkligen bli roligt att se om han växer upp till att likna Syncro lite grann. Valparna börjar bita på mig! De drar i mina vantar och byxor och äter på allt. Det är inte direkt nåt finväder och jag klär mig varmt när jag går ut för att sitta med valparna en stund. Idag har jag handlat välling och mer avmaskningsmedel. De ska ju avmaskas flera gånger, så det är lika bra att ha hemma så det räcker. Jag har skickat iväg papprena till Hopes för underskrift att det är Mithril som är pappa, så jag väntar på att få dem i retur,  men sen skickar jag in dom till SKK.

I morgon är det midsommarafton. Jag jobbar ju i vanlig ordning, men sen... SEN är det semester!!!! :-)

Ternstedt Landgång

Tack och lov för det dåliga vädret, för det betyder att Pya och valparna kan vara uppe i hundgården utan att jag ska behöva vara orolig för värmen. Nu hoppas jag bara det dåliga vädret håller i sig tills nästa fredag, då min semester börjar.


Milli/Tirith på backen och Uno närmast kameran. Mille/Nando längst upp.

Häromdagen byggde jag en landgång till kojan. Som ni hörde på filmen förut hade ju Strecket/Dimrill ramlat ut och lagt sig under pallen, så det behövdes en liten bräda de kan klättra ut och in på. Idag visade valparna inga fegtecken, utan sprang genast ut ur kojan när jag kom in i hundgården. Först ut av alla var Pyret/Uno. Inga betänkligheter, utan rätt ut, tvärsöt till råga på allt. Här på bilden har de redan varit ut och in och vänt flera gånger.

Jag jobbar som bara den och har knappt 12 h mellan passen, så jag hinner inte(läs orkar) uppdatera med bilder på kalendern just nu, så ni får vackert vänta. Ledsen för det förstås. Faktum är att jag lär gå och knoppa nu, i morrn ska jag upp kvart i fem, för klockan sex ska jag sitta och ta första kunden.


På tal om kunder... Idag var det rätt skoj på jobbet. Det är ju inte ofta man får in kunder som man av en eller annan anledning har någon relation till, men idag hände just en sån grej. Det är andra gången för mig... Nån timme innan jag skulle gå av mitt pass ringde det in en kille, som inte presenterar sig vid namn och som skulle ha ett nummer till 3, ni vet, telefonföretaget. Han säger företaget och jag konfirmerar att det är det han tänker på och eftersom jag så väl känner igen hans röst säger jag: Jag tycker jag känner igen din röst, vad heter du? Jag var helt bombis på att det var en särskild person, det var enbart därför jag frågade...

Ja.. Christian, säger han och låter lite så där självsäker och presenterar sig sen med: Ja, det är jag som var med i Robinson....  (ungefär som att det är självklart att alla vet vem han är och lite som att jag skulle bli impad av att det var just han)

Jag börjar skratta och säger: "Nämen, hej Christian, det är Fia." Och jag skrattar, för han tror att jag känner igen hans röst pga Robinson, men jag känner igen hans röst för att han är gift med min kompis Karin och för att jag träffat honom såklart. Christian frågar: "Vilken Fia??" Han fattade ingenting. "Karins Fia", utbrister jag skrattandes! Ja, då fattade han också och tyckte nog det var lite lustigt att han kom till mig, av alla de hundratals människor som jobbar på 118118. DET var ju faktiskt dagens skratt, så det var kul att du bjöd på den Christian...

Namn på valparna


Nu är alla hanarna klara till vilka hem de ska till och därmed har alla valparna fått sina namn.

Pärlan - Eithel Ivrin
Pyret - Cirith Ungol, kommer att kallas Uno
Mille - Nanduhirion, kommer att kallas Nando
Milli - Minas Tirith, kommer att kallas Tirith
Misty - Minas Ithil
Strecket - Dimrill Dale, kommer att kallas Dimrill

Och här kommer en liten film från idag...



Valpfilm


Paket! till mig?



Jag fick ett paket på posten igår!

Det var från familjen Erman i Blekinge som skickat upp ett stort schabrak på posten, så jag funderade - Vad i allsindar kan det här vara? Först trodde jag de skickat ett helt TP-spel på posten för det var en stor låda i det  vadderade kuvertet, men det visade sig vara en hel låda full med gottigt te, i olika smaker :-)  David o Mia vet att jag är en 'sucker' för te. I paketet låg även en cd-skiva från utställningen i Vaggeryd och en, säkerligen, god olivolja från när David var i Italien, jag har ännu inte hunnit prova den. Senaste veckan som varit har David flängt runt överallt tycker jag. Just nu är han i Spanien och förra veckan var han i Tyskland...

Bäst av alla mina presenter var nog ändå den vackra tavlan på lilla Tiwas, som nu bor hos David och Mia. De tog hem henne veckan före Vaggerydsutställningen och bortsett från en incident när Visko löpte nu, så har Tiwas kommit in i familjen på en mycket bra sätt. Hon har bidragit till att Visko äntligen förstått varför man ska arbeta i selen ordentligt och tillsammans går de i led med kompisen Lup bakom. Viskos aptit har också förbättrats sedan Tiwas kom och Tiwi själv har fått en bra familj, som kan ge henne det hon behöver och förtjänar. Framförallt slipper Tiwas känna pressen från en tik som verkligen inte gillade henne. Med andra ord... Tiwas har kommit till Blekinge för att stanna och vi här uppe i norr önskar er alla jättemycket lycka till! Jag är verkligen glad över att ni är så förtjust i henne och att det går så bra!!

TACK David och Mia! Ni är bäst!

Sveriges nationaldag

Ingen solig dag direkt. Vi har fått nöja oss med de få solglimtar som tittat fram, så då passade jag på att vara ute lite grann. Annars har jag mest fixat bilder till valpkalendern och just nu lyssnar jag på valparna som har en ylserenad tillsammans. Det är lustigt, men jag antar att ingen valpkull är den andra lik. Just den här kullen har sin charm genom att valparna pratar en hel del. Först ut att yla av alla var Mille och han var även den som kikade över valplådekanten också, sen Milli. De är igång och busar med varandra och kan närsomhelst utan förvarning dyka på ett syskon för att bitas lite. Nötfärs fick de för första gången smaka på igår och det var så poppis att de trodde det gick att äta upp syskonen sen, för de hade ju nötfärssmak på nosen. Ja, de är för söta och jag ljuger nog inte om jag säger att alla vid det här laget är favoriter. Det är omöjligt att inte gilla dom. Bilder finns i valpkalendern på hemsidan.



Bild genom vardagsrumsfönstret

Jag låter hundarna vara lös tillsammans i rastgården, men lyssnar noga om det skulle bli något tjafs. Det verkar dock inte som det, utan de ligger bredvid varandra och kopplar av, springer och jagar katterna genom nätet och dunsar nästan in i varandra utan att säga något till den andre. Oftast brukar syskonen hålla ihop, men på bilden här kan man se killarna Niro och Haldex ligga nära utan problem. Åh vad det är roligt att ha sams i flocken! Ni anar inte. Silve han ligger i nån koja och gottar sig förmodligen, han är för gammal och vis, för att ens bry sig om de andra. I morgon får vi besök av Daniel som jag skrev om tidigare, så då ska jag se om han vill hjälpa mig, så ska jag försöka få till ståbilder på småttingarna.

Grattis!



Klicka på bilden!


Jag är glad att få gratulera Shejrix första valpkull, på deras 2-årsdag! 
Första kullen har satt ribban högt för de efterföljande syskona, som i måndags fyllde 2 veckor. Bl a har Haldex, Tióne, Quadra och Matic fått bra placeringar på SPHK- utställningar. Flera av valparna från första kullen går i led. Tióne och Haldex har fått flera 1a priser i polarhundprov 3 vintern som var.

Quadra har flyttat tillbaka till kenneln och kommer att stanna. Här har hon gjort bra ifrån sig i dragsammanhang och även debuterat i dragtävling, tillsammans med Iréne och Kenneth. Utställd 4ggr varav hon stått i bästa tik 3 av dom gångerna.

Matic och Atto har varit på vintersemester och Matic har även gjort sin första tävling på Fäboddraget tillsammans med matte Mari. Matic har fått CK på utställning och även blivit placerad i bästa tik. Atto är utställd med Hp och placeringar i kk.

Syncro, den enda hanen förutom Haldex, debuterade i tävlingssammanhang på Kosta Off Snow i höstas och sprang en vända tillsammans med husse Johan. Utställd med Hp.

Visko har fått större familj i form av både kompisen Lup och av Tiwas som flyttade dit tidigare i vår, vilket visade sig perfekt då Visko helt plötsligt klarar att vara 'riktig' draghund och går i led, tillsammans med Tiwas.

Exxa, som jag sålde lite motvilligt har tränats i både drag och lydnad. Men framförallt i agility, där hon visat sig vara en stjärna och de hamnade på inte mindre än 7e plats i nybörjarcupen som precis avslutats, så GRATTIS till er!!


Det är verkligen roligt att följa er och 'mina' valpars händelser i livet och jag tackar för alla bilder, mms, sms och blogginlägg och allt som gör att jag kan följa med, så här på håll! Det är verkligen uppskattat ska ni veta!!

Uppdat

Jag sitter i soffan och läste precis Annikas kommentar på mitt förra inlägg... det är tårar som skymmer min sikt nu. Minns den hemska lördagen och är så himla tacksam för att allt gick bra!


Hemsidan är uppdaterad med nya bilder från i måndags när de blev 2 veckor gamla. Fler bilder kommer senare. Det känns som att jag inte har tid, och heller inte lust, att sitta vid datorn....

Pya och valparna trivs bra där nere i stallet. Hon är glad och pigg när jag hämtar henne efter jobbet, så det känns jättebra. De kommer inte att få vara uppe i rastgården nåt mer innan jag har semester, så jag kan koll på dom. Nu är dom spralliga och glada och ser för goa ut när de springer omkring. De har börjat leka lite med varandra och bitas...  De är bara för söta. På söndag ska vi få besök av Daniel. Vi ska gulla med valpar och äta leverstuvning ;-) Kul med en annan 'goof' som gillar udda mat! 2 jobbdar kvar, sen har jag ledig långhelg(skrev ons i förra inlägget, men det är torsdag). Ska bli skönt!! Tycker jag jobbar mest hela tiden...


På väg in från stallet. Små trötta krabater. De börjar bli tunga också...

Grattis! Tur! Lättnad!

Först av allt, vill jag börja med att gratulera Annika och Sirius - till fantastiskt resultat i helgen på specialutställningen i Norge!!! Stora grattiskramar till er från oss här i Fjällandet! Annikas egenuppfödde IGAIS tassar Canis Major Sirius kan numera titulera sig SUch NuCh och det är han väl värd!




Och på tal om Annika.. vad gjorde jag utan dig? Du 'räddade' mig från total hysteri igår kväll och tack vare dig i telefonen lyckades jag med att inte bryta ihop. Så TACK för det!!


Ni undrar nog varför... jag ska berätta...

Igår jobbade jag och hade ett pass från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen. Jag jobbar alltid 8 timmar, men är på jobbet i minst 8h 40min. Någon lunch har vi inte inräknad i arbetstiden. Restid till och hem från jobbet är 2h. Jag är borta ganska länge alltså. Och igår var inget undantag. Egentligen vill jag nog inte skriva om det här, men jag gör det iallafall, alltid är det någon som kan lära sig av det...

När jag jobbat klart åkte jag och handlade lite mat, sen hem. Väl hemma såg jag att det låg en valp utanför kojan... - Ameh Pya, ta upp valpen då, sa jag! Gick in i hundgården och fattade först ingenting.. förrän jag såg att Pya hässjade... och hässjade... och hässjade. Oh my god! Jag känner mig som ett dumt jävla pucko! Så jäkla puckad, så ni anar inte. Det var jättevarmt den dagen och jag mitt dumma nöt tänkte väl inte på att det var så varmt ute när jag satt där på jobbet, inomhus. Näe usch... jag vet att jag anklagar mig själv, fast jag vet att jag inte borde. När jag fattade faran i det hela, jag tog bara valpen som låg i halmen på marken och tog med Pya och SPRANG in i huset. Slängde valpen i valplådan(ja, inte slängde, men jag hade fan jäkligt bråttom) tog korgen och KUTADE ut, plockade valpar som kändes som om livet runnit helt ur dom. Det var helt fruktansvärt. Jag VET att man ska kyla dom, men visste att jag skulle knäckas om jag inte ringde till någon. Jag hade för inte så länge sen pratat med Annika, så jag ringde till henne. Hon har en förmåga att kunna få mig lugn i stressade lägen, att tänka efter före osv.

Med henne i luren och själv halvt hysteriskt livrädd för valparnas skull, slängde jag en stor tjock filt på golvet i duschen, spolade iskallt vatten på den och hämtade valparna och lade dom där. Det positiva i det otäcka var att se valparna känna vätan under sig och börja slicka på filten. Alla utom en. Mille var fruktansvärt apatisk och hans ögon såg helt livlösa ut. Jag tog honom och spolade kallt vatten på magen, under frambenen, ja faktum är att jag nog blötte ner nästan hela honom. Han var fruktansvärt varm och alldeles lealös. De andra valparna såg ut att vara vid liv eftersom de slickade på filten, så jag fokuserade mest på Mille och att hans glasartade blick i ögonen skulle försvinna.

Att stå och spola iskallt vatten på en liten valp och den inte reagerar det minsta - usch så hemskt. Jag är inte den som egentligen flippar ut, men igår gjorde jag nästan det. Det här var den värsta dagen i mitt liv och jag är bara så himla tacksam, för att jag kom hem i tid och inte en minut senare. En minut senare hade det kunnat vara för sent, känns det som. Annika tror nu, såhär i efterhand att de troligtvis bara var matta, för de återhämtade sig trots allt relativt fort ändå. Men under dagen när det varit så varmt, blev det olidligt varmt i kojan och valparna åt förmodligen ingenting. Det märktes på Pyas juver, för de var hårda på ett sätt de inte brukar vara när valparna diar som de ska.

Jag spolade varje valp, även de som var lite piggare. Blötte handdukar med iskallt vatten och la i valplådan under valparna. Tog iskalla handdukar ovanpå valparna och även på Pya. Eftersom jag själv var så stressad var Pya det också, så jag sa åt henne att lägga sig ner i lådan vilket hon gjorde. Så lade jag dit valp efter valp och lyckligtvis började de tutta. Jag la dit Mille och han började snutta lite, men tappade av, så jag satt och skakade på honom, som för att påminna honom om att han var tvungen att dricka. Han gjorde det. Varje kvart var jag där och la valparna vid Pyas tuttar - och varje kvart diade de. Magarna svällde upp mycket på dom under kvällen. Tack och lov kändes de lite piggare, lite mer som sig själva, efter några timmar. Då började det vara lite liv i dom igen.


Idag har det varit en varm dag igen. Pya och valparna har inte varit ute i någon koja. Faktum är att Pya och valparna har fått ett nytt 'bo' där ingen sol kan komma åt dom. Nedanför mitt hus finns ett gammalt stall. Det är inte snyggt, det är inte perfekt - men det kan rädda valparnas liv vid sådan hetta som det varit i dagarna. Så här ser det ut där de ska vara från och med nu. Betonggolv och här i boxen trägolv. Halmen värmer men i övrigt är det svalt och skönt. Pya och valparna fick vara där några timmar idag och det verkade fungera bra. På nätterna kommer de att sova inne. Jag vill gärna ha lite koll på dom. Jag hoppas verkligen att den här incidenten inte ger några bestående men på valparna.


Gott om plats att röra sig på.



Idag har jag, mot min vilja, varit tvungen att släppa alla andra hundar i rastgården, utan att vara där med dom hela dagen. Jag brukar inte låta hanhundarna vara tillsammans utan att jag är med, men med dagens värme valde jag helt enkelt att göra så, så de kunde komma undan den värsta värmen genom att lägga sig i skuggan. Det är så dumt hos mig, för det finns inga naturliga skuggor där jag har gårdarna nu, utan det är de skuggor som blir av hundkojorna och det är inte mycket. Det har gått hur bra som helst i vilket fall och jag känner mig nu mycket trygg i min hundflock. Jag har idag sett tecken på att de verkligen vet var de har varandra. Haldex kaxighet som fanns i höstas är som bortblåst och när Silve säger till honom lyssnar han. Lika med Niro. Jag ser verkligen fram emot att få börja bygga de nya hundgårdarna...


Grannens fina fåglar hade gått uppför bäcken idag och var och hälsade på oss. Panda och Meleia var väldigt nyfikna på dom och kollade genast läget när de fattade att jag var på fotojakt.. Ankorna tyckte nog det var bäst att börja sin hemfärd.

I skrivande stund blir Pya överfallen av små hungriga valpar. De är för söta när de lullar runt på sina ben och går precis som stora hundar. I skrivande stund känner jag mig verkligen lättad och det känns bra att jag bara ska jobba tre dagar nu och sedan vara ledig från onsdag e.m till måndag, då det är jobb igen.