Julafton

Vi tog en sväng, jag och hundarna. Det är för tungt med den fyrhjulingen(350cc) för bara fyra hundar. Men de kämpar på tappert ändå, fast jag får hjälpa till mycket. Bestämde mig för att köra så många höger och vänstersvängar jag kunde och vägar vi inte brukar köra. Så det blev mycket svängar och ett rätt långt stopp när Pya och Niro verkligen inte fattade att vi skulle höger, för vi brukar aldrig ta höger där, för då kommer man hemåt. Till slut kom vi vidare, efter att jag fått visa dom rätt några gånger, så det gick bra.



      
Tióne öppnar julklapp - Silve ger på Prisma - Fina vovvar - Niro - Tiwas öppnar julklapp



Nu struntar jag i hur långt vi kör. Jag har bestämt mig för att köra så många svängar jag bara kan, under 2 månader nu. Det märks på Niro att han fattar, ibland är han dock osäker och han litar rätt mycket till Pya, det märks tydligt, för han gör oftast alltid som hon säger. Och det märks klart och tydligt nu på Pya att hon kan göra precis vad jag ber henne om, fast jag önskar att det kunde gå fortare för henne att svänga när jag säger kommandona. Vid en 4vägskorsning där vi t ex brukar svänga höger, kanske vi ska vänster och då blir det oftast ett stopp, för hon är ju så van att vi ska höger och då måste hon tänka till. Så det är därför vi bara ska köra huller-om-buller numera. Ingen väg ska längre vara den vägen vi brukar köra. Det ska nog göra susen!!

Tilläggas ska att den här gången jag var ute var det + 4 och det betyder inget fruset vatten, två gånger tänkte hon stanna för att dricka, men jag brölade "-Nääeeeeeej!" Det gjorde susen, hon stannade inte! När jag körde den 23e stannade hon och då gick jag helt sonika fram till henne och donkade till henne och sa "Nej" på samma sätt jag sa igår.
Wihooo! Framsteg!? I hope!


X-mas spirit

I am about to celebrate, probably one of the worst and most boring, Christmas Holidays ever!!

Well well, it will also be the last! Nevermore.
NO taste of good food and NO spending time with my family.

Thank God I have my wonderful dogs to turn to! They always have a tendency to make my spirit fill up with joy and happiness and they always, always calm my heart. I love my dogs! On Christmas Eve they will get big marrowbones I bought for them, and we will cuddle and run around in the pen, imagining we are up in the swedish mountains, running loose...  trying to catch white snowflakes that is falling from the blue, blue sky.

Merry Christmas and Happy Holidays to everyone out there!

image87

Vänner

Vad gjorde jag utan vänner? Som kommer med mer än man begär?

Tack för i fredags Anna och Anneli, jag hade verkligen supertrevligt!!

Jag hoppas att vi inte tappar bort varann, i tiden som kommer. Jag diggar er ;-)

Öm som... dum som...

Jaha ja... nu dröjer det inte länge...

*suck*
_______________________________________________


Öm som en tegelbricka och
dum som en träig docka


Omtanke som en åsna och
egocentrisk som en piraya


________________________________________________


Jaha ja... nu dröjer det inte länge...


*suck*

Snart är det jul!

Nanaimo

Nanaimo bor i Värmland och har snö under tassarna

 I led i ett 10-spann, nästan en 25 kilometers tur
© Brenda G.

Det är bättre än Småland och ingen snö under tassarna.
Efter mycket funderande beslöt jag mig till slut för att försöka omplacera Nanaimo. Det blev till slut en tjej som heter Brenda som ringde och vi talades vid ett flertal gånger innan vi bestämde oss för att de skulle ta Nanaimo på prov. Brenda och hennes man var de som köpte de flesta hundarna från kennel Snöälven, när de beslutade sig för att lägga ner sin verksamhet. De har en campingverksamhet på somrarna och nu till vintern är planerna att börja köra turister lite smått.

Nanaimo for med mig hem till mamsen i Kolbäck, där Brenda och hennes dotter hämtade upp honom. Han skötte sig exemplariskt redan från början i deras hem och träffade deras innehund och sen flyttade han genast ut i en hundgård och fann direkt sin kompis, en tjej vid namn Zazza.

Jag håller tummarna för att det fortsätter gå bra för honom. Men det tror jag nog, då han är en sån go och duktig kille, som gör allt för att få lite kel.

Röntgen nr.4

image83
Som Aslan ligger på Stenbordet, tronar Tióne på undersökningsbordet på Djursjukhuset. Vid det här laget välkänd patient och van vid att få lugnande.

image84
Efter röntgen är det uppvak. Och sköterskan som väckte henne puttade på Tióne rätt ordentligt, som vaknade hyfsat snabbt och gav sig upp på benen för att i pensionärstil bege sig rakt mot papperskorgen i hörnet på rummet (den syns på bilden ovan). Där siktade hon på en pappersbit som låg på golvet, tog den i munnen, vände sig om och gick raka vägen tillbaka till sköterskan. Väl där gav hon pappersbiten till henne. Vi fick oss ett gott skratt båda två och lilla Tióne som visat framtassarna fick ett snaskigt gottetuggis istället för pappersbiten.

Vilket charmtroll!

image85
Trött vid hemkomsten vilar hon i soffan eller på golvet.

Röntgen visade att det har läkt och stiftet sitter där det ska. Tji fick jag, för efter att igår ha anat en hälta och dagens ordentligt halta Tióne, gjorde att jag trodde; att nu är det slut, nu har det gått åt skogen. Men det har det inte. Veterinären misstänker en inflammation och en irritation av stiftet, så nu går Tióne återigen på antiinflammatoriskt och smärtstillande samt antibiotika, och vi hoppas att hältan ska ge med sig. Den 16e januari ska Tióne in och operera bort stiftet. Tills dess är det fortfarande mest stillhet som gäller.

Veterinären rekommenderade mig att köpa en liten sele till henne för att, om möjligt, kunna hindra Tióne från att hoppa och studsa ute och förhoppningsvis kunna få henne att ta det lite lugnare. Så en sele har hon nu fått.


Ugglans öde

När jag kom in på sjukhuset igen, den här gången med Tióne, frågade jag om ugglan. Hemma hade jag kikat på internet om vilken art det kunde vara och när jag såg bild på en kattuggla trodde jag att det kunde vara en sån.
image81

Jag hade rätt i min gissning. Den hade brutit av hela vingen invid kroppen rejält och det var inte mycket att göra. Nu är den i himlen och förmodligen mår den mycket bättre nu.

Lilla Uggla
nu har du ro
Nu kan du jaga små möss
som du kan lägga i ditt himmelska uggle-bo


Lilla Uggla
din tid hos mig var kort
Men du är en sådan som
jag aldrig glömmer bort


Ugglan

När jag satt igår kväll och såg på tv knackade det helt plötsligt på dörren lite försiktigt. Vem kan det vara som kommer nu, mitt i natten, ja, klockan var 23:30.

En tjej hade hittat en uggla på vägen och hon hade tagit den i bagaget på sin bil, men visste inte vad hon skulle göra med den. Eftersom jag då ska in med Tióne idag, sa jag att jag kunde ta den i en kattbur och ta med den in. Jag följde med henne till bilen och där låg den, alldeles medtagen och bedrövlig. Den såg verkligen inte kry ut alls. Hon tog den under armen och vi gick in i huset där jag hade kattburen. Så lade vi i den i den, på en varm och go filt.

Jag ringde veterinärjouren när jag kom in, men blev bara hänvisad till en massa andra ställen så då beslutade jag att packa in kattburen i en pläd, för att ugglan skulle få lite värme, och hoppas att den klarade natten. Fast med tanke på hur den verkade må hade det kanske vara lika bra att den fått dö.

Nu överlevde den natten och jag ringde Djursjukhuset på morgonen och fick åka in med ugglan. Den var inte alls kry och jag fick lämna den där, då alla veterinärer var väldigt upptagna idag. När jag åker in med Tióne vid 13:00 hoppas jag på att få veta hur det har gått. De sa dock när jag ringde att om den hade brutit vingen fanns det inte mycket att göra och då fick de ta bort den.  ?? Fast vad jag vet går ju sånt att laga?

Nåväl, som jag sa, den såg inte kry ut alls, och ena benet på den kändes helt lealöst, så jag har inte mycket hopp om att ugglan är kvar i livet längre. Synd, för den var himla vacker.

Tyvärr har jag ingen bild. Jag försöker ta reda på vad det var för sort, men svårt att veta. Jag ska höra med dom på Djursjukhuset sen om de vet vilken sorts uggla den är.


HQ's dragdebut

Haldex och Quattro gjorde sin dragdebut den 8e december

What the heck, tänkte jag och tog med dom för en runda på 2,5 km, vilket visade sig att dom klarade alldeles utmärkt. Nån gång var vi ju tvungna att debutera, det kunde lika gärna bli några dar efter att de fyllt 6mån.

Jag selade, som alltid, Pya först och satte ut henne. Sen selade jag valparna och när jag stod inne hos Silve för att klä på honom såg jag Quattro: gnag, gnag, gnag.... "Nääääej! Dumma lilla valp! Gnag INTE på selen." Men det hjälpte ju inte... hon bara fortsatte att gnaga, så jag fick gå och ta av henne selen och ta på den precis innan hon skulle in i spannet.

Jag ville köra valparna medan Nanaimo fortfarande var kvar för han är en sån snäll hane att ha jämte vilken hund som helst i spannet. Och då ville jag ha honom bredvid Quattro, som ju är en bestämd liten tjej.  Nanaimo har flyttat, på prov, till en familj i Värmland som har 12 andra siberians och kör aktivt med sina hundar. Än så länge verkar det gå bra.

Jag satte in valparna sist och oj, oj vad de vimsade omkring och snurrade in sig *fniss* När vi väl kommit iväg var det lite trassligt, för de fick linorna under benen och så, men de redde ut det efter ca 100m och sen... Ja-aa, sen var det som om de inte gjort nåt annat än att dra. Helt otroligt! Jag tog det väldigt lugnt och sakta naturligtvis med vilopaus, och när det gick sakta pustade och frustade Haldex och tyckte allt att farten skulle ökas på.

image77
Mamma Pya och Niro i led, därefter Nanaimo och Quattro och bakom dom Silve och Haldex och Prisma själv längst bak.

image75

Här Haldexen som är den goaste valpen jag vet

image76

Lilla Quattro som jag misstänker kommer att vara min nästa ledarhund.

Summa summarum: Otroligt duktiga och fokuserade för att vara första gången! Skall bli så spännande framtid med dom här valparna.

I min säng

Jag befinner mig just nu i sängen där jag ligger och drar mig, med laptopen på täcket och det mobila usb-bredbandet ipluggat i en av portarna på datorn.

Hundarna och jag har varit ute och kissat redan. Katten har redan myst med mig, i sängen. Där får hon inte vara för Håkan. Jag bryr mig inte. I sängen gör det mig ingenting om hon är. Hon får dock inte vara på bordet för mig. Det tycker jag är rätt ohygieniskt. Katten Meleia är en trevlig liten tös. Så fort man ser på henne börjar hon att kurra. Spinna. Jaja, jag vet att det heter spinna. Fast jag har sagt kurra ända sen jag var liten och det kommer jag att fortsätta med!

Alltså for jag hem från mamsen igår. Men inte förrän vi hade varit en sväng till Uppsala för att hämta en säng hon hittade på blocket. Jag och min låtsaspappa Nisse satt och tittade på Pirates of the Caribbean och då kom hon in och frågade om hon kunde ringa på en annons så sent. Ja, gör det , sa jag. Och be om ursäkt för att du ringer så sent. Så hon gjorde det. Det var bara det att hon fick inget svar och då hoppade en telefonsvarare igång och då fick hon tunghäfta och kunde inte tala in något. Det är något med min mamma och telefonsvarare. Till okända människor klarar hon inte av att tala in. Märkligt.

Jag visste att hon förmodligen skulle missa sängen om jag inte gjorde en insats. Så jag ringde och talade in på den där telefonsvararen och bad om ursäkt och efter det garderade jag mig genom att skicka ett sms också och tala om att vi kunde hämta den på söndag fm och fick då ett sms-svar om att jag skulle ringa efter halv nio dagen efter, så fick vi se. Då sms:ade jag en gång till och skrev att han fick en hundring extra från oss och att den verkligen skulle göra nytta om vi fick den. Jag fick svar att ring efter nio i morrn, så löser vi det. :-) Då visste jag att vi skulle få den. Så jag ringde efter nio dagen efter och vi fick den. Jag vill gärna tro att det var den där extra hundringen som gjorde det. Smart drag av mig!

Mamsen och jag pinnade iväg och hämtade sängen. Och en extra hundring fick han! När jag talade med honom i telefon undrade han om han gjort nåt fel, för det var säkert 15 personer som hade ringt på sängen, dels från Bollnäs. Jag ville inte tala om för honom att med den sängen han satt ut och det priset, 500 kr, så var det nästan för billigt. Sängen var en 120 säng med en jättetjock mellanmadrass och sen en mindre tjock bäddmadrass. Så den kom i tre delar. Och den var jättefin!!

Jag sa till honom att det är två saker som är jättesvårt att få tag i på blocket. Den ena är kattungar. Den andra är sängar. Och det är klart. Jag hjälpte mamsen att lägga in en annons på deras två jättefina kattungar med den läckra färgen blå. Den kom in sent på fredag kvällen och efter att lördagen och söndagen gått var båda kattungarna sålda. Så visst, det är svårt ibland att få tag i det man vill ha.

En bok

Det var otroligt länge sen jag avslutade en god bok. Men det är precis vad jag har gjort nu, och det var härligt att bara ligga i sängen uppe i mitt gamla flickrum, med hundarna på täcket, och bara läsa, läsa, läsa. En romantisk bok som handlade om kärlek(såklart), älvor och härligt familjeliv. Genom olika avsnitt under hela bokens gång föll tårar ned från mina kinder och andra tillfällen föll jag i skratt. Olika situationer vilka jag relaterade till, gjorde boken mycket verklig för mig. Det var trögt i början att fokusera på boken, förmodligen för att det vara flera år sedan jag läste, men ju längre in jag kom i den, desto mer blev det sträckläsning och inatt läste jag till 02:30. Jag sparade slutkapitlen till i morse, vilka jag avslutade efter att ha gått ut och kissat hundarna. Det är gott att kunna fly undan verkligheten ibland. Just nu känns det som att jag behöver det.

I'm lost

I have lost track of time and space
my mind is not my friend, no more
My soul is gone, up the hill I guess
can I keep up, I might catch it someday

I have lost track of trust and hope
my heart is bleeding, it's sore of gloat
Things I see before my eyes
is beyond my reach; I know I can!

In me I trust, just me
JUST ME!

Allow myself to be my friend again

Västmanland

Borta bra men hemma bäst!

*snork* Inte nu kanske, för nu är jag hemma. Jag är hemma hos mamma... å får god mat. Å lagar själv god mat. Tióne är med mig, Tiwas likaså. Idag tog jag av bandaget på Tióne. Det var nog tur det, hon var jätteröd under armbågen, så det hade nog blitt skav där närsomhelst.

Har rätt nyligen blivit en facebookare jag med, och fann min kusin Henrik :-) Det blev så att han upplyste mig om att jag har en släkting(som JAG inte visste fanns) och då letade jag på honom såklart, jag har inte fått nåt svar än, men lite kul är det. Så nåt gott förde det dära Facebook med sig iaf.

Tja-aa... vad ska jag säga? Rent allmänt mår jag rätt skit! Min axel som jag gått hos en riktigt duktig naprapat för, gör så jäkla ont som aldrig förr. Förut( before naprapat) så var det som en molande huvudvärk i axeln alltid och konstant. Men nu(efter naprapat) så har jag mer som huggande värk i axeln, vilket är döjobbigt. Det är mer påfrestande, för den molande värken hade jag vant mig vid efter att ha gått med den i 4-5år. Samtidigt gör min rygg inga vidare förbättringar :-(  Och så är det lite andra saker runtikring som också gör att jag mår skit. Jag önskar just nu att tiden bara kan rinna iväg och att det redan är höst 2008(om jag nu ska vara ärlig).

Med mottot: Det löser sig till slut! hoppas jag att jag kan härda ut! :-D

kram på er alla därute som följer mitt bloggande


Djursjukhuset -återbesök

Idag har jag och Tióne varit på återbesök på Djursjukhuset för att röntga hennes skuldra igen. Det är viktigt att se så att stiftet sitter kvar där det skall vara. Efter att Tióne fått lugnande blev det att åka famnen på en djurvårdare in till röntgenbordet, som vi vid det här laget känner så väl igen. Matte fick på sig en rock som skydd för strålar och djurvårdare Inger säger hur jag ska hålla Tiónes framben för att det skall bli bra bilder. Sagt och gjort. Nu vet matte precis hur hon skall hålla.

När plåtarna väl var klara fick vi gå tillbaka till rummet för att kolla hennes ärr. Mellan förra besöket och det här fick vi åka in en gång emellan för Tióne hade fått en vätskebubbla som bara blev större och större. Till slut blev den så stor att jag trodde den skulle spricka, så vi åkte in och tömde den lite. Nu bubblade den på sig iaf, så till slut dränerade den sig självt och det blev ett litet hål vid ärrets slut och Tióne upptäckte att det kliade och kliade, så jag var till sist tvungen att linda på henne bandage för att hindre henne från att klia. Så nu har hon bandage igen *suck*

Veterinären petade iaf  i såret för att se så att allt är okej där inuti. Nyfiken som jag är bad jag att få se plåtarna igen och jag kunde tydligt se att 'det händer saker', som veterinären uttryckte sig, vid platsen där stiftet sitter. Att jämföra bilderna från förra gången och se hur det ändras, ja, det är sannerligen intressant. Det börjar byggas på med brosk och muskler och allt vad hon skall ha där, så det går verkligen åt rätt håll. WIHOOO! Men återigen har vi en röntgen framför oss, om 2 veckor. Tills dess är det fortsatt stillhet som gäller. Hon ska absolut inte flänga runt, utan ta det lugnt och fint, så ska nog detta gå bra.

Något positivt av det hela är iaf att nu så behöver jag bara säga: Tióne, gå i buren och så RUSAR hon in i buren, som att hon älskar att vara där :-) Men hon kissar forfarande inne om hon får vara lös för länge. Men hon är duktig, jag ska inte klaga.

Nu verkar lilla Tióne  vilja gå ut, så det är bäst att jag tar en liten kisserunda med henne nu.