Välkommen käre Ulrik

Årets roligaste helg när det gäller utställning brukar vara rasspecialsutställningen, där också vinnarna i huskycupen tilldelas sina priser. Jag hade en idé om att kanske fara dit med Nisse Uppström, som lånat två hundar av oss, men höggravid som jag var tyckte Johan det var en dålig idé. Och jag var väl faktiskt tvungen att hålla med. Tur det! Istället för att vara med på middagen och motta mitt pris i 6-spannsklassen, fick jag och Johan vår egna guldklimp under dagens utställning. Ulrik!
 
Eftersom han föddes i sätesbjudning blev det lite brått på slutet, vilket gjorde att han var tvungen att få hjälp att andas. Så jag fick inte träffa honom med en gång. Här är en bild på pappa Johan och Ulrik, när han får hålla honom för första gången.
 
Jag fick träffa Ulrik några minuter då de lade honom jämte mig, innan jag skulle rullas ned på operation och sövas för att sys ihop. Johan sa att det var första gången Ulrik riktigt öppnade ögonen för att titta, det var när han kom till mig.
 
Ulrik föddes den 15 september, elva dagar för tidigt. Han vägde 2944 och var 49cm lång.
Mitt hjärta!
 
Nu vill jag bara bli pigg så jag ska orka med att ta hand om honom. Och imorgon får han nog komma ner till mig från neonatalavdelningen, hoppas jag. Idag fick han blodtransfusion för han hade låga värden. Imorgon får jag se om jag också ska få det, det beror lite på hur mina värden ser ut. Jag längtar tills vi blir utskrivna båda två och kan få komma hem och bara vara en liten familj;
 
jag, Ulrik och min älskade Johan!!

Ond mun och inga ambitioner

Ouch!!
Uttrycket "ska man vara fin får man lida pin" stämmer ganska bra. Igår var jag till tandregleringen och bytte tråd i överkäken och satte dit den undre rälsen och jag kan ju lova att jag undrar själv varför jag gör det här frivilligt?
 
Ja-aa, nu VET jag ju varför jag gör det och det är ju därför jag gör det :-) Äh, det är bara två år den ska sitta, så det är bara till att härda ut. Har precis tagit två alvedon och tänkte hålla Nova sällskap en stund här i soffan innan jag ska försöka sova en stund igen... Det gör bara så förbaskat ont att jag har lust att slita ut allt som är i munnen!! Jag glädjer mig åt kommentaren jag fick av specialisttandläkaren: Tandborstningen har du skött snyggt!
 
Det blev aldrig någon mer hundkörning för min del. Jag körde de där fyra hundarna och dagen efter var min rygg helt förstörd, så det var en heldag i soffan, och inte så mycket mer. Men så är det därför jag är sjukskriven nu också, just för ryggen. Det var bara den där dagen... och jag har längtat så länge efter att sätta igång hundarna att jag inte kunde låta bli. Tyvärr påverkade själva körningen min rygg alldeles för mycket och det skumpandet, njae... det är helt enkelt inte värt det, känner jag. MEEEN.... nu är husse hemma för att vara hemma ett tag också, så bara vädret tillåter, ska jag vackert stå som handler och se till att hundarna sköter sig i starten. Och det är också det enda jag tänker göra! Så får han göra resten! Det låter väl rättvist? Sen ska jag se till att han filmar turen, så jag kan kika på datorn efteråt, då kanske det känns lite som att jag själv var med.
 
Åh, jag trodde aldrig att jag skulle känna så mycket abstinens efter att få komma igång att köra hund. Men det känns som att jag haft semester fruktansvärt länge nu och det var inga svårigheter för min del så länge det var sommar och alldeles för varmt ute, men nu.... Nej, nu känns det jobbigt!
 
Vi har tillsammans bestämt oss för att kommande säsong kommer att bli en "inga-ambitioner-säsong", dvs vi kommer inte träna för att tävla, utan det blir vad det blir. Och vi kommer heller inte att planera in några tävlingar, för vi vet inte hur det kommer att bli. Vi är ju rookies på det här vi ska gå igenom och det känns precis lika spännande som första gången jag ställde mig på startlinjen med ett eget spann hundar. Jag hoppas ju att allt ska gå bra och smidigt, som på första tävlingen, men man kan ju aldrig veta, så har ni tur, kanske ni slipper se oss därute i tävlingsspåret. Och går det bra hemma, kanske vi kör nån tävling... som sagt, inga ambitioner för 2013!
 
 
 
 
 
 
 
 

Liten höststart

Till slut pallade jag inte trycket!

Överallt på facebook ser jag bilder på alla som kommit igång att träna sina hundar. Hemma hos oss har det inte hänt alls... förrän idag!

Johan är på jobb fortfarande och jag har tråkigt och det enda jag vill göra är att träna hund. Äh! Jag bestämde mig för att inte vara heeelt puckad, men nu klarade jag inte att låta bli. Så jag gjorde't! Jag tränade hundar ikväll! YÄEY! Och jag kan helt ärligt säga: Jösses, vad glad jag blev av det!

Jag kom på en grej jag själv tyckte var smart, och så körde jag så mycket som två stycken 2-spann. Hela 2,2km var sträckan och det var väl lagom kände jag. För att slippa leda hundarna till spannet, ställde jag hjulingen precis utanför, drog in linan i rastgården och låste dörren. Sen selade jag två hundar, ur samma gård för att det ska vara smidigt, och släppte ut dom. När de kom till dörren satte jag fast dom, öppnade dörren och IVÄÄÄÄG!

Jag känner mig mäkta lycklig och stolt över mig själv och Tricky och Tirith var först ut. Efteråt körde jag Loddie och Nato och jag måste bara säga: Nato kändes riktigt duktig och tog högerkommandot utan problem. Vi brukar ju inte köra den där svängen till att börja med, men Nato o Loddie tog svängen bättre än det första gänget. Kändes superkul!!

WOHOOOO!!! Jag känner mig nöjd och glad! I morgon ska jag fortsätta med andra hundar. Ser fram emot det. Synd bara att jag inte får köra in Attor än, men han måste ju bli frisk först.