SPHK Ånnaboda på 5 dagar

Start: Fjällandet Jämtland
Mål: Örebro Västmanland
Mil: 128
 
Antal individer ner: 1 vuxen, 2 barn, 6 hundar
Antal individer upp: 1 vuxen, 2 barn, 5 hundar
 
Sovplatser: Orsa - Örebro - Kolsva - Orsa
 
Förväntningar: Inga
Förhoppningar: Överleva resan utan att dö på kuppen

Jag börjar med att säga att jag är stolt över mig själv! Ja-aa, jag är faktiskt det. Förut har jag rest med Ulrik, ända ner till Ystad, när han var under året. Då åkte vi ner till Sösdala för att leverera en valp, han och jag och passade på att hälsa på släkten ännu längre ner. Det var lätt! Nu skulle jag för första gången resa med Ulrik som hunnit bli 2.5år och så Allis, som snart blir 11 månader. Och med det 5 egna hundar och en hund jag skulle leverera, i bagaget. Egentligen skulle vi ju varit ner till Vaggeryd i april, jag, barnen och alla hundarna, men jag har varit så sjuk ända sedan polarhundsmästerskapen, så det gick bara inte att företa sig den resan. Jag trodde aldrig jag skulle bli frisk, men det blev jag och det känns så härligt att det inte ens går att beskriva. Jag känner mig fylld(nåja, jag tar i lite kanske) av energi!! Nä, men det känns som att livet har kommit tillbaka och jag har mycket mer ork, till precis allting. Det känns så underbart. 
 
Söndagen den 10e kom Dimma hem till oss. En jättefin tik från Awanga's som skulle ner och bo tillsammans med valpen Piksi som kommer från mig. Ja, Helena och Peter har numera en flock hundar och äger bl a Dimmas bror Cumulus redan. Självklart fick hon en plats i vårt släp. Jag hade god hundvakt av Tova, så slapp jag ta med 6 hundar. Så de som följde med på resan var Tricky, Lumos och Accio, Pya och Tióne.
 
Målet var att ställa ut valparna, men eftersom Pya var gratis fick hon följa. Tióne var med för avelsgruppen på valparna. Hade hon inte varit snaggad i pälsen hade jag nog ställt henne, men nu fick det vara. Jag kände att jag nog borde ha tid för en brukshane också, så det fick bli Tricky som var fin i pälsen. Och med facit i hand så är jag glad för det, för det blev domarbyte och nu var det en domare som jag faktiskt ställt Tricky för innan. Då fick han excellent och blev placerad 4a i bruksklassen.
 
Jag är nog tidsoptimist. Jag är värdelös på planerande. Något jag måste bli bättre på. Jag hade inte packat en pryl när dagen för avfärd anlände. Tisdagen. Samma dag Johan skulle åka på jobb. Samma dag som hundfodret var tvunget att hämtas upp. Det var en galen tisdag. När ungar och hundar var packade fick jag styra kosan mot Postnord i Lillänge för att hämta foder, så Tova skulle ha nån mat att ge till hundarna. Klockan var strax efter 15 när jag kom iväg. När jag hittat stället var det ombyggnationer och jag körde in med mitt långa ekipage bland hus, byggsektioner och bilar parkerade överallt. Ungarna sov och jag funderade på hur jag skulle ta mig därifrån. Fick kuta in för att genast få veta att jag var tvungen att köra runt alltihopa för att få fodret. Lubbade ut, lyckades vända. En snäll kille kom ut med pallen foder när jag hittat rätt och han var så hjälpsam att redan där gav jag bort en hembakt morotscupcake och att han blev överlycklig för det gjorde att jag blev gladare och lite mindre stressad. Sen var det iväg för att träffa Tova och ge henne foder. Medan hon höll koll på kidsen fick jag dra in på ICA för att köpa saker jag glömt hemma i all stress. 
 
Vi stannade i Åsarna och åt mat. Ulrik fick pizza och skrek HALLÅÅÅ till alla som satt där och åt mat. Folk blev så glada att de hallåade tillbaks med leende ansikten. Vi kom fram till Orsa strax före 22 och jag fick hjälp med barnen så jag kunde ta hand om hundarna. Fröken Dimma som var med var hur lätt som helst. Hon kändes som en i flocken... Lugn och fin och väldigt snäll att hantera. Med andra ord ingen hund som var till något bekymmer. Jag hade redan hunnit bli förtjust i henne på hemmaplan förstås. Lite blyg var hon och jag tror inte hon pinkade nån gång alls under resan hemifrån till Örebro. Inte vad jag såg iaf.. troligtvis pinkade hon på stakeouten i Orsa. För åt sin mat gjorde hon ju åtminstone. 
 
Dimma, helt urfälld, men en riktigt fin tik, tycker jag.
 
Vi kom iväg halv tolv sen, efter att vi tittat på fåren och hästarna, som jag lovat Ulrik. Jag hittade till Helena som bor i ett område strax utanför Örebro. Jag fick låna en hundgård och eftersom det var både hoppskydd och grävsäkert så stoppade jag in alla mina fem vovvar där. De var rätt glada för det, för där fanns massor med ätbara saker i gården. Jag tror säkert de gjorde slut på allt som fanns att stoppa i sig. Tyvärr går tiden alldeles för fort när man reser och jag hann aldrig hälsa ordentligt på alla hundarna, men nästa gång planerar jag att förhoppningsvis kunna åka själv, så kanske det blir mindre stressigt. Vi kom i säng tidigare än vad vi gjorde i Orsa och det kändes skönt. Vaknade till liv vid 5-snåret, men gick upp strax före 6 medan båda ungarna fortfarande sov. Gick ut och rastade vovsen. Hade räknat ut att jag skulle in i ringen med Lumos efter 10, då jag hade nr 38. Rutinerad som man är nuförtiden, tänkte jag ju inte alls på att det var två ringar :/ Vi kom till Ånnaboda efter vad jag tyckte var gott om tid. Ut med stakeouten och börja göra i ordning efter att jag fått ut ungarna. Helt plötsligt skriker alla på mig att jag ska in med Lumos. WTH??
 
Lumos och Accio låg fortfarande i släpet så jag river ut Lumos, kastar på honom ett stryp och springer iväg. Jag hade knappt ens fått mina kritiklappar som jag skickat Helena att hämta. Så när jag kommer till ringen säger dom att tikvalparna går först... Ameh :( Jag har ju tikvalp också. Så då blev det stressigt, inte bara för mig utan för Helena och Peter också, som skulle gå in med båda sina tikvalpar. Så jag kastar Lumos till Maja Antoniusson, som såg ut som att hon hade en hand ledig (inte alls stressad). Springer och hämtar Accio och säkerligen skriker jag åt Helena o Peter att Piksi o Charlie ska in NU (inte aaaalls stressad)!
 
Så står vi där inne i ringen, jag och Accio. Vi som tränat mest ståträning när vi varit i hundgården, men endast en gång med utställningskoppel. När det är våran tur så sköter hon sig faktiskt mycket bättre än vad jag trodde. För hemma är hon helt galen. Men jag tror jag fick till några steg på henne. Domaren Ewa verkade väldigt förtjust i henne. Av 5 valpar(tror det var fem) så placerar sig Accio FÖRST. What? Hur gick det till? Jag fattade som ingenting, men kände mig såklart glad. Som tvåa kom Peter och Helenas lilla fina Charlie. Jättefin liten tik. Trea kom Piksi. Alla de här tre valparna behöver definitivt tränas mer för utställning. Jag tror faktiskt att det var Piksi som var mest tokig i ringen, Accio stod åtminstone still.. hehe.. Så det blev Helena som fick bjuda på efterrätten eftersom att min valp vann över hennes!
 
Lumos fick komma in efter tikarna. Han drog som bara sjutton tyckte jag. Han fick iaf hederspris och sen var det bara gå in med både Lumos och Accio. Ylwa som värmt upp Lumos åt mig fick visa honom. Han tycker jag är lite mindre känslig än vad Accio är. Accio är väldigt lik sin mamma och halvsyster Elora, som är bäst att visa själv. Det blev Accio som vann den rödgula kokarden för dagen. Direkt efter blev det avelsklass på Tióne och även där fick vi HP, likaså i uppfödargruppen. 
 
Puh...! Nu var DET över och jag kunde gå tillbaka till släpet och fixa med stakeouten som alltid ska krångla med mig när jag sätter upp den. Det är bara för att den är ställbar efter hur underlaget på marken ser ut. Ibland hatar jag att jag aldrig får fast den och det är lätt för starka hundar att flytta den, men jag är väldigt tacksam för den på vinter när det kan vara trångt vid tävlingsparkeringen eller väldigt ojämnt på marken. 
 
Jahaja... helt plötsligt skriks det igen! Från ringen! Att jag ska in med Tricky. Ameh vafaeeenn... Han låg i släpet. Och var tog de hundarna som skulle ställas i unghund vägen då? Så det var ju bara att kasta sig huvudstupa in i ringen... IGEN! Stackars Tricky! Nåväl.. kanske är det så här det ska vara? Jag tog ju med Tricky istället för Pil eftersom Pil fällde för fullt. Och då går Tricky och vinner bruksklassen! Före fina Everth t om. Domare Ewa var benhård på päls i fällning och det var många hundar som fällde för dagen(inte så konstigt kanske). Jag vågade inte ens tänka tanken att vi faktiskt hade chans på cert. It ain't over til the fat lady sings!
 
I bästa hane vill inte Tricky längre. Han krånglar. Så vi hamnar på 4e placeringen, men vi kunde ju lika gärna blivit avtackade, så jag är nöjd med det. På första placeringen står Viggo med sin fina Echo från Heidiburghs kennel. Som tvåa står Marlene med sin Gantu och före oss en öppenklasshane. Eftersom att Echo redan är utställningschampion tar han inte certet, Gantu är junior och får det inte heller och öppenhanen har inte bruksmeriten = Tricky får certet!! Jaaa! Vad glad jag blev!
 
Sen är det bara Pya kvar. Jag och Helena borstade ur henne, ja, Helena fick borsta mest eftersom jag lovade att hjälpa David(som har flera hundar från mig) att ställa en av hans hundar. Han hade anmält Seven som kommer från kennel Unayok och sin relativt nya tik Nävertassen Seif Yla, som kallas Soja. Jag provade först att ha Seven, men varje gång David sprang ifrån mig och Seven blev hon lite galen, så det var bättre att göra tvärtom. Soja fick Very Good och placerades sedan som 4e tik i konkurrensen. Seven fick för dagen nöja sig med ett Good.  
 
Jag hade tid att värma upp Pya vilket kändes bra. Det var fem tikar i veteranklassen så jag räknade väl inte med så mycket att hämta där. Så döm om min förvåning när Pya är den enda tiken som får excellent. Domaren höll ck't då hon var i fällning. Så jag frågade om hon skulle in sen igen och då sa dom nej. Så ännu en gång skriker alla på mig när veteranhanen är klar, att jag ska in. *suck* Det här var en utställning jag aldrig hade klarat själv kan jag säga, för utan alla som gormade åt mig, så hade jag inte kommit in med en enda hund utom Pya i rätt tid. Så nu skulle jag och Pya gå mot den utställningsrutinerade hanen Liac(Snowstreams Tradus Iliacus, som f ö är farbror till Lumos och Accio). Inte väntade jag mig nåt där heller och döm om min förvåning när jag hör domaren säga att "Idag vinner tiken". Eva var väl inte helt nöjd med Liacs päls, då Ylwa hade badat honom. Så även att båda hundarna såg lite skabbiga ut, så tyckte väl domaren att Pyas päls var bättre just den dagen. Så nu skulle vi in i BIS-final veteran. Första gången för oss.
 
Men först var det BIS-final för Accio. Hon sköter sig riktigt OK och jag känner att jag får till rätt fina rörelser på henne efter en sisådär 3 varv i ringen. Det var en samojed, en alaskan malamuten och så siberian huskyn Accio. De börjar placera tredje placeringen först och jag tror vi ska gå dit, men det fick vi inte. Inte heller på plats två fick vi gå dit. Så helt plötsligt inser jag att jag fått min första BIS-valp på en polarhundsutställning någonsin. Yäejjj!
 
 
Shejrix Lumos Maxima blev BIM(bild från avelsgrupp, Sofia Holmgren är den som ställer honom så snyggt)
 
Pya kommer 3a i BIS-finalen veteran av de tre som deltog.
 
Själv fick jag inte till en enda bild från utställningen. Fast att alla andra tog hand om mina ungar så sprang jag nog mest omkring som en yr höna och visste varken ut eller in(det kändes så iaf). Och jag anmälde inte många hundar just för att det inte skulle bli så. Men jag känner ju att jag är orutinerad nuförtiden, så allt började galet, men tack vare alla andra så lyckades det ändå. Så stort TACK till precis ALLA som hjälpte mig.. med hundar, med barn, ja-aa.. med allt! Utan er hade allt blivit pannkaka!
 
Gör jag om en sån här resa? Just nu säger jag.. näe, förmodligen inte. Om några månader... ja-aa, då säger jag säkerligen ja! Haha.. Vi har haft roligt, mött vänner även om det varit väldigt kort. Och till er säger jag, superkul att träffas! Till andra säger jag GRATTIS!!!(ni vet vilka ni är). 
 
Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer, så jag avslutar med att säga något jag tyckte var himla roligt och det var att kunna läsa den röda tråden i Evas bedömningar. 
 
BIS-valp Shejrix Accio
BIS SE UCH Snowstreams Magnolia Lilliflora
 
De delar samma pappa; SE UCH SE(polar)CH Snowstreams Tradus Philomelos :-)
 
1 Ylwa skriven

Stort grattis! Du fick verkligen full pott på dina fina vovvar! :) Klart du ska åka igen. Det har väl gått väldigt bra för dig de senaste gångerna. Allting löste sig och alla vovvarna kom in i ringen. Vänner fanns där och hjälpte till och hejade på, det är väl det som är vänskap. Nästa gång är det du som får rycka ut och hjälpa någon. Hoppas vi syns snart igen! Kram!

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: