Ajöken 2009!

Sista dagen på året. Sista dagen på jobbet för 2009.

Hemma väntar Daniel och hundarna på att jag ska komma hem. Det blir en lång dag idag, då vi ska både äta gott och packa inför resan som startar i morgon. Veckan har varit intensiv då jag jobbat mycket och idag är inget undantag. Jag jobbar till klockan nio ikväll och sen far jag hemåt för att fira in 2010 tillsammans med Daniel.

Hundarna har stått sen i söndags, då jag inte haft tiden till att träna i tisdags, så nu får de stå i hela 5 dagar innan det är dags att selas in framför släden igen.

Mitt tävlingsspann är:
Led: Haldex och Tióne
Wheel: Loddie och Niro

Pya kommer att gå med i Daniels spann, då hans Rulle haft lite tassproblem. Det är bara 3 startande i C-klassen, lite tråkigt. Det blir till att se om man kan spöa några i A-klassen, tidsmässigt. Något slags mål måste man ju ha.

NU startar tävlingssäsongen! Jag hoppas det blir en god en, för alla!!!


----- GOTT NYTT ÅR -----


God Jul



Träning i Lillholmsjö

Tisdagen hade jag bytt arbetsdag med en kollega så jag blev ledig samma dag som Daniel. Vi for till Lillholmsjö för att köra tillsammans och Daniel fick prova på att ta med Pya i sitt spann, då en av hans hundar har lite knas med ena tassen. Förmodligen lånar han Pyan till första tävlingen och jag kör med Loddie. För det är ju inget kul om han måste starta med bara tre hundar. Hur får jag då nån konkurrens :-) Ja, man måste måna om sina konkurrenter..

Det var en hel del tyskar där när jag kom dit, en sisådär hel timme försenad. ALLT gick fel på morgonen, men ibland är det bara så det är. Daniel var iaf snäll och väntade på mig, och hade gjort klart sin släde och allt i väntan på mig. Vi släppte iväg två långdistans spann innan vi for iväg. Jag hade Tióne och Haldex i led och startade från släpet och satte upp Tióne först, som naturligtvis var olydig. Istället för att sträcka upp, vände hon om och skulle till Daniels spann istället! Så släden hamnade nästan på Loddie där hon stod vid sidan av släpet. Stackars Loddie flyttade på sig så gott hon kunde. Hrm hrm...

Så fort jag fick upp Haldex var det iaf full kontroll på åt vilket håll vi skulle stå.
Haldex skötte sig perfekt!


Vi for iväg och sen bromsade vi för att vänta in Daniel. Det blev väl inte riktigt som vi tänkt oss, då vi planerat att vi skulle kunna träna lite omkörningar, men vi hittade bara plats för en omkörning. Så det blev att Daniel körde om mig, och sen körde vi så. 8km går rätt fort....


Daniel med Pya - Tióne - Niro

Efteråt fick Daniels hundar lite köttblask och så tog jag fram Tirith och selade henne och så skiftade vi lite grann i spannordningen och jag körde Haldex i singelled och hade Loddie och Tirith bak, medan Daniel körde Pya i led och fick låna in Tióne och Niro bak. Det funkade bra, men inte så värst efter att Daniel kört om mig, för då slutade mina att dra... alltså... Daniels spann av mina hundar. Kanske är de lite förarbundna??

Vi körde iaf 4km och Tirith skötte sig alldeles utomordentligt i mitt spann. Hon beter sig som att hon aldrig gjort något annat än att arbeta i spannet. Känns otroligt roligt att se henne så lugn först, och sen bara WROOOM!!! Efter körningen märks det inte ens på henne att hon gått de där kilometrarna och så ser hon ut som att hon växt, MINST, flera tum. Hon är lovande!

Sist, men verkligen inte minst, tänkte jag att lilla Nato, 5mån gammal, skulle få debutera på några hundra meter. Och då tyckte jag att Silve minsann kunde ställa upp och springa de där 2-300 metrarna eller vad det kunde vara från sista kurvan in till mål. Daniel hjälpte mig, och stack sen iväg till målet för att vänta in oss... och vänta, ja, det lovar jag att han fick göra. Det funkade inte alls och Silve betedde sig rent ut sagt rätt så dåligt och Nato trasslade in sig och fick panik och bet i linorna och Silve som bara skulle av spåret och pinka på träd och hålla på. Hmm... jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte blev förbannad. Så det var inte någon hit och det slutade med att vi tog en promenad tillbaka till bilen.

Och jag kunde ju inte låta Nato komma ihåg strulet, så jag tog ut Tióne och så gick vi tillbaka till 'starten'. Lite trixigt, för nu var ju Nato osäker, så han fokuserade på mig istället för att springa med Tióne. Då ställde sig Daniel på släden och jag sprang framför och då var Nato glad och sprang efter. Sen bytte vi och Daniel sprang och helt plötsligt var det ingen som sprang framför 2-spannet. Nato har gjort en riktig debut!! Vi avslutade på en mycket positivt sätt.



Nato och kompisen Tióne

Efteråt körde vi båda till Krokoms värdshus och åt lite mat och passade på att prata lite. Ja.. ända tills vi fick bordet fullt av andra gäster, som tydligen inte kunde nöja sig med det alldeles tomma bordet bakom oss. Till slut gav vi upp och gick och pratade i bilen istället. Plötsligt var klockan halv sju, så det var dags att fara hem för oss båda. Tack Daniel, för en trevlig, men alldeles för kort, hundkörardag ;-)


Härliga vinterdag


Jag har tur jag... Som får jobba sena pass och ha möjlighet att köra hundarna i dagsljus. Det är härligt väder nu, men jag önskar mig lite mer snö, och att ingen plogar upp vägen hemma. Mer snö så jag kan köra vägen till Nyby genom skogen. Jag och hundarna har kortat ner våra pass lite grann nu. Ska vi köra sprint på 8-10km så lär vi inte gå på 16-19kilometers turer precis inför tävling. Med andra ord: Snart är det tävling, så jag får korta ner på distanserna nu.



Hundarna känns otroligt pigga och starka. Loddie går mycket, mycket bra och det lutar faktiskt åt att jag kommer att ta henne på första tävlingen. För att se om hon håller, helt enkelt. Häromdagen tuggade hon sönder sin sele :-( Idag ryckte Niro som bara den i linorna innan starten. Det gäller att vara snabb som attan, så inget går sönder. Fast det är ju ändå bättre att de biter sönder, än att ge sig på spannkamraten och slåss, som en del hundar faktiskt gör. De enda två jag måste hålla lite extra koll på är just Loddie och Niro. Loddie är het och vet ju hur man drar i linorna, fast hon tar inte i lika hårt som Niro. Niro och Loddie är alltid de sista jag sätter in i spannet och numera så selar jag bara Loddie precis innan jag tar henne till spannet. Vilken tur att de andra hundarna är snälla där de redan står och väntar på spannkamraterna.

Nu håller jag tummen för att Tirith och Nato skall bli lika snälla  som de andra, men mycket talar ju för att Nato kommer att bli en sel/lin tuggare, då han vid promenaderna blir förbannad om han råkar trassla in sig i linorna. Då åker de genast in i hans mun... så vi får väl se. På tisdag ska Tirith få springa i spannet igen. I lugn och ro. Nato, han får vänta ett tag till, han är ju fortfarande bara valpis :-)


Vi trivs

Vi trivs i Fjällandet, jag och hundarna. Bättre än så här kan man knappast ha det!!


Debutvecka

Rapporter från valpköpare förtäljer att flera av LOTR-valparna har spanndebuterat med goda resultat. Nando hos Malin Sundin gjorde stordebut på Koppången i storspann. Enligt Malin kämpade Nando på bra, trots att sträckan kanske blev lite lång för att vara första gången. En hel mil blev det, men han jobbade bra med lite paus på släden, som han inte ville sitta på. Det var väl egentligen därför han fick gå en hel mil...


Nando i storspannet. På vänster sida, trea bakifrån.




Fler som debuterat är Uno och Ithil som bor hos David och Mia i Rödeby.  Ithil eller Ithan som hon också kallas, jobbade på jättebra, medans Uno var lite mer som en gummiboll, enligt David. Några gånger till, så sitter det nog tror jag. Ibland mognar en del valpar senare än andra...


Uno på bilden


I helgen kommer Dimrill att debutera i spannstil. Dimrill har redan provat på kickbike och cykel med husse Kenneth och han visar mycket goda dragegenskaper. Kolla in den här lilla filmen jag fick av Kenneth förut...





Sist, men inte minst, har min egen lilla Tirith gjort sin debut i ett 3-spann tillsammans med mamma Pya som kamrat och halvsyster Tióne som ledarhund. Vi körde 2,2 km i sakta fart, på släden. Tirith var lite fundersam de första 10-15 metrarna, men sen gick hon som en klocka. Jätteduktig!!
Kolla in första filmerna på Tirith i spannet...




Vår Lucia-start

Vi startar alltid från gårdsplan, bara några meter ifrån hundgården. Det är skönt att kunna starta direkt hemifrån och ha många långa vägar att kunna köra på, och välja mellan. Idag lyckades jag filma starten och det är halt under den lilla snö som ligger, så man får passa sig. Det är 5-spann som gäller, för det är så... Silve har pensionerat sig, och verkar vara riktigt nöjd med det ändå.

Här är filmen från starten.



Vi tog en runda idag och jag hade bara Haldex i led. Han är så jäkla duktig. Nu har jag tre hundar som går i singelled utan problem. Pya, Tióne och Haldex. Och idag visade Haldex stor mognad och att han verkligen är en hund av toppklass. Ja, jag är nöjd med honom och de andra från första kullen. De ledaregenskaper de visar redan nu, Tióne och Haldex... det ska bli kul att se hur mycket mer de kan utvecklas i framtiden.




När vi var på hemväg, fick vi faktiskt möte i skogen. DET är något som inte brukar hända direkt, så man fokuserar på att fokusera på hundarna och på att man ska ta sig igenom mötet utan några incidenter. I det här fallet var det två jägare som stod längs vår väg och inte nog med det, de hade även en jämthund med sig. JÖSSES, tänkte jag, hur ska det här gå?

Genast bestämde jag mig för att låtsas som ingenting och inte göra någon skillnad. Vi körde på och minskade varken ner eller ökade på farten. Jag märkte att Haldex började snegla på de där två underliga figurerarna som stod där vid sidan(tack och lov så flyttade de in sig så långt de kunde, ca 5-6m) och även den där hunden. Jag gav kommandot RAKT FRAM och även några GÅ PÅ, GÅ PÅ, för så säger jag när de inte får stanna. Haldex gör precis som jag säger och tar spannet framåt utan att ens göra minsta antydan till att vilja hälsa på den där hunden. Hade det varit Tióne där fram också, är jag övertygad om att hon velat hälsa, för hon är så nyfiken.

Jämthunden sa inte ett knyst, vilket jag är väldigt tacksam för och jägarna skötte sig även de perfekt :-) När jag sedan tog en promenad med Silve och valparna kom faktiskt markägaren(som var den jag mötte i spåret visst) och han stannade och pratade lite grann. Det var helt okej att möta mig ute i spåret vad jag fattade, så det kändes skönt att veta att det är helt okej att jag tränar hundarna där, även fast de jagar. Fast det är ju inte riktigt dom man vill möta i skogen... Jag är glad att det gick bra iallafall.

Strax efter fick vi även möte med en bil, så då fick vi excellent träning där också. Perfekt!
Och följande film visar upp en excellent ledarhund =)



Vi gratulerar!

Nåt vi alla gör, stod det i ett korsord jag löste för några dagar sen... Fyller år!

Och det har du just gjort, Joakim :-) Eftersom du jobbar natt hade jag inte så brått att slänga upp den här filmen, men du får njuta av Matics syster i led, på ett 4minuters klipp - som vi spelade in på din födelsedag! Hoppas du hade en god sådan!!!

Många kramar från oss i Fjällandet!




Och länk till en film jag spelade in den 6e Haldex i singelled
och på Picasa kan det ibland ligga nya bilder utan att jag talar om det...

Herr Räv

På väg till Krokom och verkstan igen för att få ny fläkt mötte jag herr Räv som stod vid kanten på vägen. Nyfiken som jag är stannade jag till och han klev ner och satte sig i diket. Han undrade väl vad jag var för en figur och han satt där och tittade på mig. Jag skyndade mig att få upp mobilen och tog första bilden genom en immig ruta, eftersom jag inte har någon värme i bilen. Så den första bilden gjorde jag svartvit, för den blev ju inte så bra.



När jag vevade ner rutan för att försöka få en bild utan vindruta emellan sprang herr Räv dock in i skogen. Jaha, tänkte jag, då var han borta... Men inte! Han sprang bakom en stor sten, vände om och hoppade upp på den, för att sedan sätta sig ned på den, och titta på MIG! Jag undrar egentligen om det var han eller jag som var den som var den intressanta?!? Då fick jag iaf till bilden nedan... Vad synd att jag inte hade systemkameran med mig...




Herr Räv satt där och jag provade att öppna bildörren för att kliva ut och se om jag kunde få en närmre bild, men då tyckte han jag var dryg och hoppade ned bakom stenen och tog några kliv in bakom träden. Så jag lämnade honom ifred och åkte vidare till Krokom istället.

En dag börjar minsann bra, när man får njuta av lite sol och vackert gnistrande snö och sen möta ett sådant vackert djur, som räven verkligen är.