Sista turen


Strax ska jag bege mig ut med hundarna på sista turen i Fjällandet på ett par veckor.
I morgon Småland - på söndag Skåne!

Jag är rätt så trött, det skall medges. Jag är inte van med tidiga morgnar längre, så att gå upp och jobba tidiga pass, ja, det gör mig riktigt seg faktiskt. Men nu står iaf 13 dagars semester på schemat och jag är överlycklig för det. Jag har packat och grejat och nu skall vi ut på sista turen, sen blir det vila i två dagar, då vi mest åker bil faktiskt. Morgondagen består i att ta sig ner till mamsen där kattfamiljen ska lämnas av. Sen blir det att fortsätta färden ner till Småland, där jag åker till kompisen Anneli och stannar över natten. På söndagen blir det till att möta Karins föräldrar på A6 i Jönköping, för att hämta upp vår fyrbente kamrat Busen =)  Han skall få leva lite hundliv med oss, och förhoppningsvis ska allt gå bra, så han kan vara med och tävla med oss i Kosta. Så det blir inte så mycket blogga under helgen tror jag, men visst, är jag seg och vill vila lite kanske jag startar upp datorn i bilen, för att roa mig med lite surf ;-) Jag är förväntansfull på resan och hoppas att jag och hundarna inte ska halka av vägen. Har ju förstått att det är halkigt i södra delarna av landet....

Tjingeling på er!

Kärra klar

Hundarnas släpkärra är klar och jag ska hämta den efter jobbet. Det passar perfekt då jag slutar halv tre. Idag klev jag upp halv fem, inte så normalt i mitt fall, då jag vanligtvis har turen att jobba em/kväll, så jag börjar bli ganska så seg vid det här laget... och hungrig på det..

Idag är det hem och rumstera om, göra packlista och lägga fram allt som skall packas på fredag kväll. Tidig morgon på lördag far jag och hundarna från Jämtland, för att göra stopp hos mamsen i Västmanland, där katterna ska semestra, tills jag är tillbaka från Skåne. Vilken tur att man har en snäll mamma som ställer upp som kattvakt =) Katterna kommer säkert tycka det är jättespännande att åka på semester. De ska fara i stora hundburen ner. Redan nu ligger dom ju i den och sover och ibland delar de buren med Silve-gubben. Eftersom nån kattunge pinkade i min säng förut, får ingen av dom vara i mitt sovrum längre, och i morse när jag klev upp låg alla i en fåtölj utanför min dörr, och Silve låg under den. Alla samlade på ett och samma ställe. Ursöta! Vad jag älskar mina djur!


14,5


Vi var ut idag, jag och hundarna på en runda på 14,5km och hundarna jobbade mycket  bra. Med några kilometer kvar hem började det snöa lite smått på oss. Då blir alla glada och jobbar på lite extra. Snö verkar ha en glad inverkan på såväl fyrbenta som tvåbenta.  Nu får det gärna komma snö, för nu sitter det fyra nya vinterdäck på min bil. På väg hem från däckbytet stannade jag till vid Örån, där det ser ut som på bilden. Hoppfullt! I Handog på hemvägen kan man se det här vackra trädet, jag kan aldrig låta bli att se på det när jag passerar. Och i y-korsningen vill hunden åt sitt ben, men varje dag jag svänger höger, har han aldrig lyckats med att få tag i det. Jag fascineras av (na)turen till och hem från jobbet varje gång jag kör. Det är vackert här uppe och jag undrar hur det kommer se ut när vintern har kommit och allt blir mer 'öppet'. Jag längtar och hoppas att vintern är här, när jag kommer hem från Skåne igen.



Springa för livet

Han låtsas om att han inte gjort något, när jag tar bilden. Men han har precis jagat katten uppför trädet, som synes på beviset jag här presenterar. Var det katten som fick springa för livet? Å näe, tro inte det, för det var nämligen JAG som fick springa för livet!!

Jag berättade tidigare för er att en gång när jag skulle ut och dra, så lyckades Tióne hoppa upp dörren och hon och Quaddie for ut och sprang iväg åt det hållet vi brukar köra när vi drar. När jag kom hem igen efter att ha letat efter dom, var de ju här båda två. Jag vet nu var de var någonstans....

Efter att ha jagat katten, drog Silve till med sin 'jag-hör-inte-vad-du-säger-matte' och fastän han är gammal gubbe vid det här laget sprang han iväg som en lycklig unghund, nedför vägen, mot grannens hus. Vad finns där nere? Jo, både hundar, katter och höns och ankor. Och vad tror ni hände när Tióne och Quaddie var lösa? Jo, de hade varit ner dit och dräpt, inte en... men sex hönor för min granne! Tror ni jag var livrädd när Silve sätter fart? Jajajmän, för han har nämligen både anka, kanin och igelkott på sitt samvete.

Silve drog vägen, så jag satte fart riktigt snabbt, i stövlar och inga strumpor, rätt över fältet, för att försöka tjäna in lite tid. Med en kamera i handen gav jag järnet i mina stövlar. Faaan, vad jag kutade! Nåväl, han kom ju före mig och när jag väl nästan är uppe på kullen där huset är, ser jag att han inte ger sig av mot hållet där hönorna är åtminstone. Men det kommer en stor svart hanhund åt mitt håll och Silve är uppe och hälsar på en jämthundstik som reser ragg och inte riktigt beter sig helt korrekt. Det slutar med att den svarta hunden går dit och tror att han ska hjälpa till, så naturligtvis slutar det hela i hundslagsmål mellan honom och Silve.

Jag försökte göra mitt bästa för att få loss dom från varandra, men det gick inte så bra. Det är inte så lätt att säga åt Silve att sluta ge sig på en främmande hund(händer det nåt hemma med nån av våra går det bra), så när den andra hunden inte hade nåt grepp, hade Silve fortfarande ett grepp ovanför ögat på den. Tack och lov kom stora, starka Fredrik utdundrandes ur huset och kunde hjälpa mig. Till slut släppte Silve iallafall och jag försökte hämta andan efter min 150meter spurt. Så här fort har jag nog inte sprungit sen jag gick i skolan. Jag var livrädd för hönsens skull. Nu är Silve i hundgården och han ylar och skäller, och är inte helt nöjd med att vara där. Han kan väl inte förstå vad han gjorde för fel. Nej, nu var det sista gången han fick gå lös mellan huset och hundgården. Uppenbarligen är han inte att lita på, den ungdomen.

En snöflinga

Idag när jag gick ut till bilen var det vitt.... - VITT -  SNÖÖÖÖ.

Det var snöflingor överallt, inte mycket, men tillräckligt många för att humöret genast blev på topp. Jag fick köra försiktigt för det är inte förrän i morgon jag får mina nya vinterdäck till bilen. Det är så härligt med snön, för den gör verkligen att man blir glad, det blir så ljust och vackert. Och hundarna fullkomligen älskar den ju och då blir man glad för det, när man får se dom rusa runt i rastgården och gör snöänglar, speciellt Silve är duktig på det. Den lilla busen rymda ut ur rastgården idag, när han skulle in där när jag skulle åka till jobbet. Han puttade upp dörren med näsan och sprang ut, vilken rackare =)  Han ville åka bil han.

Den här vecka skall mitt släp bli klart också. Alla reflexer var trasiga och hundarna hade bitit av elkabeln, så det var tvunget att åtgärdas innan skåneresan. Då passade jag på, så de får sätta dit ett stödhjul också. Det blir nog bra. Så jag hoppas det är klart till i morgon, så kan jag hämta det då. Jag är ledig i morgon, så det skulle passa bra.


Back again

Tillbaka på jobbet - YÄEJ!

Fast det känns sådär om jag ska vara ärlig. Ögonen gör fortfarande ont och jag har en stor klump i halsen. Men jag sitter här ändå och gör mitt jobb. Har varit till optikern idag och ska få ett nytt glas till mina nya glasögon. De nya blev ju inte helt perfekta, vilket är jättejobbigt. Högeröga som alltid haft starkare styrka har nu svagare, vilket gör mitt vänstra dominerande, vilket min hjärna INTE ALLS vill vara med på. Det känns skumt. Så det blir bra att få det fixat.

förkylning=bläh

Den är på väg att ge med sig, men inte riktigt än. Gårdagen kändes ganska bra, men idag är en hängig dag och jag känner mig inte alls taggad på något sätt. I morse vaknade jag av att det började rinna... blod! Det började lite försiktigt, så jag svalde och kände att smaken var väldigt udda, sen var det bara att ta handen under haken och häva sig ut över sängkanten för att om möjligt inte bloda ner sängen, upp och springa ner i badrummet där jag försökte få stopp på eländet. Nu är det som en klump i halsen och ögonen gör ont. Det blir inget jobb för mig idag heller. Men en sak är säker, jag brukar inte bli förkyld, men blir jag, ja, då händer det oftast bara en gång om året. Så då slipper jag väl bli sjuk när det är dags för snötävlingarna.


Invaderad

I lördags hade jag lite småkänningar av en eventuell analkande förkylning. Jag hoppades jag skulle ha fel i mitt antagande, men klädde mig noga med halsduk och allt när jag var ute med hundarna. Igår slog den till och efter nästan en halv dag på jobbet kunde jag känna hur förkylningen var på väg in bakom ögonen på mig.

Jag HATAR att vara förkyld! Och jag gillar inte att vara hemma från jobbet.

Idag när jag gick upp för att känna efter om det var en jobbdag, kunde jag känna vissa tendenser till ont i örat. Jag tog en tablett, för ont i örat på mig, det betyder öroninflammation, vilket jag har haft tidigare i samband med förkylning. Och finns det nåt jag ogillar mer än förkylning, ja, då är det öroninflammation. SEN var det dags för att blöda näsblod i kombination med snytning. Härligt. NOT!

Just nu känner jag mig totalt "ve-och-ämmel". Huvet är fullt med snor och ögonen gör ont och jag andas med munnen. Just NU är livet pest! + att när jag vaknade hade en kattunge kissat och bajsat i sängen. Vilken fin present!


Utan oss andra

Gårdagens körning kunde ha slutat i ingen körning. Medan jag höll på att starta upp ATV:n som krånglade, med hjälp av startkablar, hoppade Tióne på dörren till rastgården så hårt att den gick upp. SWOSCH! så var hon och Quadra iväg på en egen träningsrunda. Det tog inte många sekundrar innan jag hade slängt in de andra hundarna i hundgården för att därefter slänga mig i bilen och ta upp jakten på de två unghundarna. Det har nog aldrig någonsin kört någon bil så snabbt på mina vägar  här ute, men jag var noga med att köra sakta i krönen, om det skulle komma ett par hundar springandes. Efter en tur på en av mina träningsrundor, for jag hemåt, där jag mötte de glada rymlingarna, på väg nedför backen, påklädda för drag och allt. Slutet gott, allting gott. Så en träningsrunda blev det. 7,8km. De var duktiga.

En bild från körningen, Silve inte inkluderad, han gottade sig hemma istället och var kattvakt


Alla äter med god aptit


Min gubbe

I Fjällandet finns en riktig karl :-)

Han är blond och inte så liten direkt. Snygg(tycker jag iaf) och supertrevlig att umgås med.Men framförallt är han riktigt, riktigt snäll.  Vi gick en promenad tillsammans tidigare idag. Vi njöt av solen som  har legat över Fjällandet hela dagen och det har varit mycket fint väder. Jag har passat på att fixa och dona här hemma med hjälp av gubben. Vi var tvungna att städa huset, katterna kan minsann stöka ner. Så nu har vi fikapaus innan jag ska ut med alla hundarna framför fyrhjulingen. De har vilat sedan förra lördagen, men nu är det dags igen. Det blir dubbla sockor på Pya och även nån socka på Haldex. Det är dags att köpa fleecetyg och sy mera sockor. Det är billigare än att köpa färdigsydda.

Det gäller att ta vara på de lediga helgerna. Det känns helt underbart att få vara ledig två helger i rad numera, förr jobbade jag varannan helg. Nu njuter jag av helgerna som inte längre känns som att de bara svischar iväg. Jag hoppas att mitt schema skall bli så det passar in med tävlingarna sen. Annars vill det till att försöka byta vakterna med kollegor. Men men, jag har ju haft tur förr, så det är bara att hoppas.

Grattis


Födelsedag och vila

Hundarna har fått lång vila. De har inte gått sedan förra lördagen, då vi körde 11,8km(t.o.r) in på en väg vi inte varit på förr. Spännande i mörket minsann. Hundarna gick superbra och de gjorde ett riktigt bra jobb. De börjar bli vältränade, vilket märks när jag ska ta dem till spannet, det börjar bli jobbigt att hålla i dom, speciellt Niro. Nu har hundarna gått nästan 20mil, och Quaddie har varit med hela tiden sen hon kom till oss. De är jätteduktiga!

Vi har firat Pyas födelsedag den 13e oktober. Jättestora älgben fick dom att smaska på.

Samma dag fyllde Nanaimo 6 år och nu känns det som att det var evigheter sedan Nanaimo flyttade. Jag saknar fortfarande hans härliga, vänliga personlighet, men nu dröjer det nog inte länge innan jag får träffa honom, för han och hans 'familj' har nämligen flyttat till Bräcke och från oss är det ca 7mil, det är ju inte långt. Speciellt inte nu, när man har 5mils enkel resa till jobbet. Man börjar sakta men säkert vänja sig vid avstånden.

Zleeepy Eye

Oj, jag är så trött idag. Jag gick upp tidigt idag för att lämna in bilen på verkstad för lackning av kofångaren. Det var ju ett tag sedan som jag fick ett samtal från en kille som hade rammat min bil när han skulle backa med en båtkärra. Uppenbarligen trodde han att den var mycket  mindre än den i själva verket var, vilket resulterade i ett antal hundra repor på min kofångare. Så idag fick jag en lånebil från Hertz, en ny och fin Volvo V50. Jag får väl ha den till onsdag eller torsdag, då det är meningen att min bil skall vara klar.


GÅRDAGEN

Jag packade in alla hundarna i släpet för att fara till Duved och det lilla personliga företaget SUNDPRO! Quaddie fullkomligt flög in i sin lilla boxplats och det är roligt att se att hon är så glad i att vara med oss andra. Vi for först hem till Malin Svensson för att hämta upp henne och sonen Loke. Trevligt med sällskap :-)   Väl hos Sundpro fick vi ett trevligt bemötande av Iris, som provade ut selar på mina hundar, måttade och skrev ner om hon skulle sy selen kortare eller ta upp i halsen och sen skrev hon ner vilka färgmarkörer jag skulle ha på selarna, så jag vet vilken sele som ska vara till vilken hund. Ett smart sätt att slippa skriva på selarna.

Alla hundar skötte sig suveränt, ja, alla förutom Silve som trånar efter Tiwas och han är fullkomligt stört omöjlig just nu. Såå jobbig han är vid löp. Silve fick ingen ny sele, han ska inte tävla. Men han var duktig att hoppa upp på släpet, på det lilla utrymme som fanns där.
Vilken larvpotta. Tiwas var i säkert förvar i boxen och det var det enda sättet för honom att vara henne nära. Jösses!
 
Hundarna som ska tävla har nu selar som är på väg att skräddarsys, för vi vill vara snygga i spåret och ha selar som sitter som ett smäck. Först kommer barmarksselarna nu i slutet på oktober, sen kommer våra snöselar i slutet på december, lagom till innan tävlingarna. Nu är det bara matte kvar som ska införskaffa sig lite matchande kläder.

I tofflorna

fick hon springa igår, Pyan, sockad på alla fyra tassarna.Det gick bra, även om det tog sin tid att få på henne sockorna. Hon var ju inte direkt samarbetsvillig på den ena tassen. Sen så höll jag på att storkna på de andra hundarna, för de betedde sig som ARGH och jag blev gaaalen på dom, så illa som dom lät. ALLA skällde som idioter och den värsta pipen är ju Niro. Jag tycker inte om när de låter så himla illa, det är jättejobbigt. Men samtidigt är jag inte den som behöva stoppa pluggar i öronen bara för att jag ska köra mina hundar.

Någon som har ett tips om hur jag får tyst på dom innan körning?
Den ena hunden är ju värre än den andra....

Nåväl, när vi väl var igång funkade det mycket bra. Det blev faktiskt Pya och Niro i led, men Haldexen bakom de två. Tiwas fick gå bredvid Quaddie, jag är nu helt övertygad om att hon löper, för alla är som tokiga efter henne. Jag bromsade ner hundarna och vi höll oss på ca 15km i timmen, för att innan uppförsbackarna stanna till och ha en paus, innan jag gav framåt-kommando och så drog de som bara den uppför backarna. Jag har fått tips om att göra så, då mina hundar sedan Krokavadets hemska backar ibland, vant sig vid att; Tar det emot i backen, så hjälper matte till. Ett problem som måste överkommas, så det jobbar vi nu på.

Alla hundarna gick riktigt bra och det var intressant att hålla så lågt tempo. Jag dubbelsockade Pya, men båda sockorna på framtassarna var trasiga när vi väl var hemma. Tyget på skorna var lite väl tunnt kanske. Jag ska köpa fleece och sy egna sockor f r om nu. Så blir de precis i den tjockleken jag vill ha dom.


Regn hos mej

Det regnar i hundgårdarna och hundarna är tämligen dämpade. De gillar inte när det är grått och dystert ute och vem vill väl vara ute i regnet när det finns ny halm i kojan? Inte många vovvar i Fjällandet iallafall....

Ikväll är det körning efter hemkomst från jobbet. Jag slutar vid sju och då är jag hemma åtta. Då vattnar jag dom genast och sen beger vi oss ut vid tio-tiden. Hoppas vi slipper konstiga djurdofter ikväll bara. Från och med nu kommer jag att köra Pya och Niro i led, det är de två som ska gå i led när jag kör i Kosta, och jag har ju inte kört dom ihop så mycket den senaste tiden, eftersom jag försöker satsa på Tióne som ledarhund. Så nu gäller det finslip egentligen. Som pointhund kommer jag att sätta Tiwas. Jämte henne är det meningen att Busen skall gå sen, bara han klarar av att hänga med när vi tränar några gånger innan Kosta.


Helgen stundar

Jag ser fram emot helgen. Med spänning till och med. Varför då undrar väl säkert ni?

Jo, för jag har bestämt mig för att köra ett 6-spann - med 3-hjulingen!
Det kommer att bli vår debut och det gäller att inte glömma hjälmen på huvudet. Det pirrar redan nu, för jag kommer att, som vanligt, vara helt själv, och jag har ju lite halvgalna hundar i starten, så det skall bli mycket spännande att se hur det ska gå. En sak vet jag iallafall. Jag kan nog inte starta hemifrån, för där är det värsta nedförsbacken, så jag vet inte om jag vågar starta nedför den. Det är ju faktiskt så att min cykels bromsar troligtvis inte klarar av att bromsa ner 6 hundar i starten. När jag bara kör fyra och de inte vill stanna, så har jag problem även där. Så jag räknar kallt med att inte få några möten när jag är ute och kör.

För då är det kört....

Kojor med halm i

Igår hade vi en halmbytardag i hundarnas kojor. Solen sken för omväxlings skull och jag och hundarna varvade halmbytet med pussar och kramar.

Tänk vad glad man blir av lite hundkramar.


*Haldexen är den gosigaste nallebjörnen som finns. Han fullkomligt tacklar en om man inte ser upp, så det gäller att hålla i sig någonstans när han siktar på en. Han är för go den hunden, men i spannet är han en riktig djävul. Det gäller att sätta honom bredvid rätt hund, annars kan det bli slagsmål. Han är så himla hetsig när jag har satt in honom i spannet, men inte innan. Dock inte när man ska sela honom, då gömmer han sig ju i kojan. Det verkar som att han tycker det blir jobbigt när alla andra börjar studsa och låta hejvilt.


Det är viktigt att hundarna får ny halm, åtminstone en gång i månaden, så de ligger varmt och torrt. Att även gå igenom hundarnas tassar är en viktig del i en hundförares vardag. Utan tassar - ingen körning. Pyas tassar har börjat ta lite stryk, så jag ska smörja med salva innan läggdags och hoppas det blir bättre. Det är svårt att socka hundarna där jag bor, för jag har världens vattenpölar på våra körvägar och hundarna springer rätt igenom  dom, så det blir svårt att ha sockor på då. Alternativ är att ta transporten och åka en bit, för att kunna starta direkt in på en stickväg, där jag vet att det knappt finns nåt vatten.


*Silve har faktiskt fått stå tillbaka nu. Han är ingen hjälp i spannet, utan är helgalen och vaktar nu Tiwas som en hök. Han vill egentligen bara vara soffhund och det dröjer nog inte länge innan han kan få en välbehövlig dusch och komma och bo inne med mig. Det är bara kattungarna som ska bli liite större. Just nu är de helgalna och man vet ju faktiskt inte, Silve kanske skulle kunna råka ta en utav bara farten. Han har ju tidigare dödat igelkott.


Inför vintertävlingarna

Har jag bestämt mig för att köpa in nya selar till alla hundar. För att få perfekt passform, lägger vi ner lite pengar, tid och energi och tar oss till ett välkänt företag som syr bra selar. I helgen är jag ledig, så vi skall försöka åka på lördag morgon, jag och alla hundarna. 


Och jag saknar

Mina bästaste grannar i hela världen :-) 

Stora Krokavadet, jag saknar er och även fast jag trivs här uppe, saknar jag Småland. Men när jag är på väg ner till Skåne, eller på väg hem, då ska jag minsann lyckas med att svänga in till er och hälsa på! Jag måste få se om min blomma har växt något....

Jag hoppas ni är hemma då. Vi ses i november månad!

KRAM PÅ ER så länge


Dagens körning

Efter ett samtal med fröken Malin Sundin a.k.a våran Bonde söker Fru-deltagare, beslöt jag mig trots gårdagens körning för att ta ut hundarna på 3-hjulingen för en träningsrunda. Jag berättade hur hundarna hade betett sig och frågade vad hon trodde det kunde vara för fel igår när hundarna betedde sig som de gjorde. Efter y-korsningen igår så tittade hundarna lite åt sidorna i skogen och helt plötsligt var det ju tvärstopp. Efter bytet till 'de säkra' ledarhundarna gick de ju inte alls på som de brukar.

Malin trodde starkt att det var möjligt att det kunde vara en björn som gjorde hundarna så osäkra. Hon visste någon annan som hade hundar, som betett sig likadant som mina gjorde igår, men just när de känt vittring på björn. Jag har aldrig tidigare varit med om att hundarna stannat sådär. Och Tióne och Haldex bara tvärstannade, vände sig om, och tydde sig till sin mamma. Det kändes ju jättekonstigt, och just att de jobbade halvdant på hemvägen sen.


Idag gick hundarna på som vanligt. Det var varmt och tungt. Det är ju verkligen inga plana körvägar vi har att ta oss fram på, utan det är mycket upp och ner, så jobba, de får de allt göra. Jag var lite vimsig i början och glömde som vanligt mina körglasögon men också även hjälmen när jag körde första gänget. Det kändes inte alls bra, för när man kör med Tiwas i gänget, då är det svårt att stå still några längre stunder, och att kliva av cykeln, det är bara att glömma när hon är med.

Siffrorna för dagens träning:

Längd: 9,0 km - Tid: 32.01 min - Medelfart: 17.07 - Maxhastighet: 31.0


Syskonen var duktiga!
De jobbade på bra och vi körde samma runda som första gänget. Lite osäkra vid svängarna, men vi kom åt rätt håll på sekundrar, så nog förstår de allt vad jag menar även om det inte var klockrena svängar. Högerkanten ser jag nu att båda två förstår och jag längtar redan till att få se hur duktiga de ska vara om några år, när de fått vara med lite mer, både vad det gäller att träna på snö och att vara med i tävlingar och få lite 'världsvana'.

Här är syskonens siffror för idag:

Längd: 9,0 km - Tid: 33,33 min - Medelfart: 16,63, Maxhastighet: 30,1


Nattkörning



Vid tolvslaget inatt gick jag ut för att förbereda för körning. Jag kan väl inte påstå att de är helt galna att hoppa, skrika och klättra i selarna just då, för vanligtvis ska man ju ligga och sova. Ja, det är Quaddie och Haldex som tycker så åtminstone, de andra blir det fart på rätt så snabbt när jag börjar sela den första och de förstår vad vi ska göra. Haldex har förstås fjantat sig bra länge nu när det gäller selningen. Han ligger i kojan och vill inte komma fram. Är han framme och jag kommer med selen, hoppar han snabbt in i kojan, så man måste vara snabb med att fånga honom och vanligtvis är det när han är halvvägs in i kojan och då hör man ett missbelåtet "Grumph" när man tar honom om midjan. Han är för lustig! Oftast selar jag honom sist, för när jag börjar sätta in hundar i spannet står han där och hoppar och skriker och vill absolut inte vara den som blir kvar.

Hur gick det då i natt?
Från bilden ser ni Pya och Niro  i led, men faktum är att det inte var dom två som stod där i starten och halva resans väg. Jag hade Haldex och Tióne fram och det funkade helt super. Det känns som att Haldexen också har tagit på sig lite kommandon och allt funkade skitbra. Jag bestämde mig för att ta en väg som vi inte kört på länge. Den sträckan blir 8,3km enligt fyrhjulingens mätare(med cykeln blir det nåt annat har jag märkt). När vi kom till en y-korsning fick de för sig att de skulle svänga höger fast vi skulle vänster, så jag fick leda dom rätt. Sen full fart igen, tills de HELT PLÖTSLIGT blev alldeles osäkra och bara tvärstannade, vände sig om mot mamma Pya som stod som nummer två, och sen blev sjuttsingen ALLT trassel. Så Haldex+Tióne är kanske lite för tidig kombination.

De började vimsa omkring i spannet och Silve längst bak bestämde sig för att han skulle para sig med Tiwas(det ser inte ens ut som att hon löper, men hon är lite oggig, så det är möjligt - hon är expert på att hålla sig ren) och jag fick lov att passa på honom, samtidigt som jag försökte styra upp i oredan. Jag kastade handskarna på backen och till slut fick jag ordning på allt. Med säkra kort i led, alltså Pya och Niro kom vi fram till 'rondellen' där vi vände och sen var vi på väg hemåt. Jag tyckte inte att hundarna hade någon riktig geist igår, inte på hemvägen. Kändes jättekonstigt och jag funderar på om de är missnöjda med att vi tränar fyra gånger i veckan. De blir kanske less och tycker att det är för mycket.

Meningen är att jag ska köra dom idag också, för mitt jobbschema gör att jag är tvungen att följa min almanacka och de dagar jag kan köra har jag redan kryssat för. Går jag inte efter det, ja, då blir det dåligt med träning här i Fjällandet. Jag jobbar så konstiga tider och är helt tvungen att anpassa mig efter dom. Vissa dagar jobbar jag sena kvällar och andra slutar jag skapligt. Och det är okej att köra hundarna vid tolv på natten när jag är ledig dagen efter, men det går inte att träna när jag är hemma vid ett på natten och börjar vid tolv på förmiddagen igen. Omöjligt. Så hundarna får anpassa sig de också. Viktigt är att hålla koll så de mår bra och känns på gott humör, annars får vi lägga in extra vilodagar, såklart.

Full fart i Fjällandet

Det är otroligt roligt att köra med 3hjulingen. Man blir alldeles lerig när det skvätter från hundarnas tassar. Jag glömmer alltid att ta på mig mina hundkörarglasögon när det är 3hjulingsdags, så det gäller att inte få nån liten småsten i ögat.

Jag valde idag att köra Tióne och Niro i led och Quadra och Tiwas bakom. Det är riktigt kul att ha hundar som inte gör nån skillnad i spannet, trots att de löper. Niro sniffar knappt på tikarna heller och det är också bra, det gör allt lite lättare. Det här gänget gick som RAKETER idag och snacka om att man blir glad när de är så duktiga. Fina siffror trots att jag bromsade ner dom emellanåt. Här är resultaten:

Längd: 7.72 km - Tid: 22.44 min - Medelfart: 20.61 - Maxfart: 32.3


Tióne är mycket duktig, återigen. Hon gör så Niro håller fart och högerkanten klarar de båda av riktigt, riktigt bra. Det var så kul att köra det här duktiga gänget. Lilla Quaddie (ja, inte så liten egentligen) har fantastiska rörelser och när hon arbetar ser det ut som att hon flyger fram i luften. Rör sig lätt och smidigt. En fantastisk hund! Tiwas jobbar som alltid mycket bra. Hon är verkligen en arbetsmyra i en myrstack.

WOW! Trespannet sätter fart! Härlig fartbild. Silve drog på riktigt bra och hängde även med i högre tempo. Kändes precis som att; Men visst kan han vara med när jag tävlar! ja, ända tills han faktiskt pinkade på en buske när vi skulle vända. Han är ingen tävlingshund, men jag är glad att han hänger med på hemmaplan. Haldexen imponerar återigen. Vilken hund! Och högerkanten sitter som ett smäck på Pya. Fasikens vad duktig hon är. Nu har vi börjat lära in kommandot "gå-mitten" på alla hundarna. Här är andra gängets resultat:

Längd: 7.51 km - Tid: 24.05 min - Medelfart: 18.87 - Maxfart: 30.8


Silve i ett nötskal!
Det är ju fortfarande löp och då måste man yla när man inte kommer ur spannplatsen på en gång och in i hundgården. Katastrof i starten var det idag, då jag fick ta ur hundarna och sätta in dom 3ggr, tack vare att de lyckades dra cykeln över kanten på vägen. Den tar man inte bara upp sådär, en meter i höjd *suck* Det var drygt, men jag kom på lösningen för att det inte ska hända igen... hoppas jag åtminstone.

Här är Shejrix:aren själv i spannutstyrsel.                                      photo:meofcourse

4 x Fjälkatt


En försynt liten tjej som är söt som en liten sockertopp. Har inget emot att vara lite för sig själv.

En riktig liten spjuver som far runt över det mesta. Spinner ofta om man klappar på honom.

Charmtrollet som är den första att komma när jag kommer från jobbet och när jag kliver upp på morgonen. Klättrar gärna upp i mitt knä och sitter kvar där.

Husets vilde och söt liten rackare som har otyg för sig, mest hela tiden. Alla syskonen gillar att busa med honom.

Fjuttigt

Äh! Det var då vad fjuttigt ni skrev in. Men TACK för ni som vågade =)  En stor eloge till er,  MODINGAR!


Det trista är, att jag hade gärna vetat vilka som läser min blogg. Ni som redan skrivit, känner jag ju redan, förutom Gabriella då, som jag blir lite nyfiken på. Har du en blogg? eller hemsida?

Varför är det så svårt att skriva ett fjuttigt ord? Jag bara undrar? Ibland tror jag att folk bara inte vill erkänna vilka de är. Kanske är det folk som inte gillar mig som läser om vad jag håller på med. Kanske folk som gillar mig läser om mina äventyr. Kanske folk som bara vill ha koll *haha*   Jag läser ju andras bloggar, både dom jag gillar, och dom jag gillar lite mindre. I ärlighetens namn, ska erkännas, att de jag gillar lite mindre, går jag inte in på så ofta. Vilka det är, ja det står skrivet i stjärnorna :-)

Statistik

Helt sjukt! Jag brukar kolla min statistik ibland och gjorde så alldeles nyss. WA!!?
Den vanliga kurvan som brukar vara så jämn och fin gjorde en stor bergstopp och vanligtvis brukar vi ha ca 40 besök om dagen, men gårdagen brakade iväg med 421 !!! besökare.

Snacka om att jag fick en chock och undrade genast vad som gjorde statistiken så hög igår.
Kanske var det rubriken? Vad vet jag?

Det är egentligen bara mina nära vänner som ger signaturer i bloggen, men vilka är ni andra? Sugen på att erkänna? Skriv nåt då! Jag utmanar! Våga säga vem du är!