Shejrix-valpar


Fr.v Puff - Vit-Tippa - Piff - Svarten

De växer och har redan passerat 3 veckors ålder. Mamma Tióne är duktig och tar hand om sina småttingar som redan är stora och ena riktiga små tjockisar :-)

Minnesvärd helg

Jamenvisst-ja, jag ska ju berätta om helgen, för er som inte redan hört om den. Den är absolut värd att minnas och det pga många olika faktorer vill jag lova. Jag vill bara först säga att: Allt händer på facebook, så ni som inte redan är medlem där: Bli det! *hint hint*

Nåväl, i torsdags gjorde jag allt och lite till. Jag gick upp tio i fem på morgonen, och alla som känner mig vet väl att jag är värsta morgonmänniskan... eller NOT! Jag gillar inte att gå upp tidigt, jag gillar att ligga och dra mig i sängen, men jag skulle jobba klockan sex, så med hjälp utav en kollega på jobbet som ringde och väckte mig... TACK LOVISA!!! så kom jag i tid till jobbet. Efter jobbet var det städning, packning och allt som skulle göras inför avresan. Jag var som en zombie den kvällen och visste nog knappt vad jag höll på med.

Och för er som inte vet... mitt i veckan slutade Volvon att fungera. Från tisdag till onsdag sov jag så extremt dåligt att jag förstod att jag inte skulle kunna vara på jobbet ens och kunna vara människa. Jag hade ringt till alla möjliga människor, för att försöka få någon hjälp med bilen. På onsdag morgon fick jag tips av min hyresvärdinna att det fanns en kille i Nyby(bara 7km bort) som skulle vara jätteduktig med bilar. Jag skaffade fram numret till honom och det visade sig, lustigt nog, att han jobbat på Bilbolaget inne i stan. Han gjorde alla möjliga felsökningar på bilen, men det tog 2 turer hit på onsdagen och 2 turer hit på torsdagen, innan han hittade felet. Bensinpumpen!

Han knackade igång den och sa att det förmodligen skulle funka att köra den. Så jag körde till jobbet på torsdagen med 4,5 timmars sömn, eftersom att han slutade jobbet så sent innan han var här. Jag funderade starkt på om jag skulle bila ner till Skara, inte bara för bilen, men även för Silve, som inte har mått något bra alls sedan i torsdags. Han har varit trött och sliten och jag har inte riktigt vetat varför. Förmodligen har han haft någon blödning igen, som jag inte sett. Sen har han varit extremt känslig för Nova som löper, så till slut bestämde jag mig för att köra ändå. Jag tänker som så att det kunde vara bra för Silve att komma ifrån Nova som höglöpte och han är ju lika dålig, eller bra, hemma som borta. Så han åkte kungligt i bilen på vägen ner till Götene och Micke. Hemma med valparna och resten av hundarna som inte följde med, var Agnes och hennes pojkvän Brian! Tack så hemskt mycket för hjälpen!!

Vi tog ett första stopp i Åsarna, där vi hämtade upp Loddies son, Pil, från familjen Christoffersson. Sen körde vi vidare och gjorde nästa stopp hos Sundin i Orsa, där jag långrastade alla vovvar, lånade toaletten och sen hämtade jag Skacke, som ska bo hos Niklas Olsson. Sen körde jag raka vägen till Lundsbrunn i Götene. Jag var framme halv tio på kvällen. Det blev en sen kväll och inte konstigt, för jag försov mig ju och kom inte hemifrån förrän klockan var tjugo över elva. Inte direkt den tiden jag hade tänkt att åka.

Jag hade fin hjälp av Micke med allt och vi matade hundar och medan vi väntade på att de skulle rastas igen for vi och köpte oss varsin pizza. Vi kom väl i säng strax innan 01:00 och bestämde oss för att gå upp runt sjutiden. Åkte mot Skara och såklart hade jag glömt kameraväskan, så jag valde att vända om och hämta den, så vi kom fram lite senare än planerat, men det gjorde ingenting, vi hade gott om tid ändå.

Alla hundar skötte sig hyfsat fint, jag fick säga åt några vovvar några gånger när dom skällde på stake-outen, men överlag gick det bra. Det var så varmt väder att alla hundarna bara låg och jäste i solen. Hua! Den solen skulle senare visa sig tagit lite för mycket på mitt huvud för dagen.

Ut först av hundarna var Tricky och Pil, brorsorna. Micke fick visa Pil och det gjorde han galant, som alltid.
 

Pil fick Excellent med en 3e placering i juniorklass.

Här är hans kritik:
10 mån, maskulin, välformat huvud med bra ögon o öron. Bra hals, stark rygg, bröstkorgen behöver utvecklas. bra benstomme o tassar, balanserade vinklar, rör sig med bra steg. Ngt lös i fronten, trevligt temperament.




Tricky visade jag själv. Han visade sig vara en riktig softis och jag tyckte han kändes lite klen, mentalt, i ringen, skulle jag vilja påstå. Med andra ord: Jag ska träna honom mycket mer och försöka ta med mig honom lite, för att socialträna.


Trickster fick Very Good

Här är hans kritik:
10 mån, maskulin, välformat huvud med bra ögon o öron. Bra hals, ngt välvd rygglinje med lite avfallande ländkors, bröstkorgen behöver utvecklas. Bra benstomme o tassar, välvinklad, rör sig med ett bra steg, men lös i fronten, trevligt temperament.


Haldex gick mot Ylwas Io i bruksklass och Haldex har fortfarande ingen päls, den växer ju inte så fort på en vecka... *haha* Nåja, nu har jag ställt honom två gånger utan päls och båda gångerna har han fått Very Good. Det är stor skillnad i intryck på honom, så jag kommer inte att anmäla honom några fler gånger om han inte har päls. Han är anmäld till Ånnaboda, så jag kommer väl ställa honom ändå. Har man anmält så har man ju.

Här är hans kritik:
4-årig hane. Huvud med ganska bra proportioner, bra ögon och öron, lite kort hals, stark rygg, outvecklad bröstkorg, lite platta tassar. Balanserade vinklar, rör sig med bra steg och påskjut. Trevligt temperament.

Silve fick vara med på utställningen fast han var lite krasslig. Han låg och sov mest hela dagen, så det var bra att han ändå fick röra lite på sig. Det gick väl inget vidare i bedömningen, men jag är nöjd att han klarade dagen. Idag mår Silve nästan som vanligt igen kan jag tala om. Det syns lite att det har varit nåt knas, men han är mer som sig själv... Silve fick Good.

Här är hans kritik:
Stor maskulin, 11 år. Huvud med bra proportioner, bra ögon, lite brett ansatta öron, bra hals, rygg o bröstkorg. Lite trång front, balanserade vinklar, rör sig med lite knappt steg, korsar ngt fram och ngt kohasig. Trevligt temperament.



Sen var det dags för Tirith och Loddie.... eller var det det?

Inte nog med att jag nästan missade Silve in i ringen, jag tog helt fel hundar och började värma upp. Typiskt jag. Jag tror jag får sluta anmäla så många hundar, men det blir ju lätt så när man ska fara så långt.

Nåja, där stod jag med Tirith när Niklas Olsson kom och ropade på mig att jag skulle in i ringen. Näe, redan? tyckte jag.... - Ja-aa, juniorklass! Näe!! Jag hade glömt bort Saria!

Och jag som räknat ut att jag faktiskt skulle ha tid att värma upp varje hund, eftersom att jag hade hjälp av Micke, men nu fick jag vackert springa in i ringen, och jag hann inte ens springa tillsammans med de andra hundarna, utan fick helt enkelt vänta på våran tur. Då passade jag på att öva lite utanför ringen och kände genast att det skulle bli svårt att visa Saria. När det var vår tur och jag skulle springa med henne kändes det som fullkomlig katastrof. Jag tror jag har blivit lite väl slarvig nuförtiden, för jag kan ärligt säga att jag inte tränat någon av mina hundar på ringträning, eller gå fint i koppel. Just där och då, ångrade jag att jag inte gjort just det. Så domaren Jesper Andersson talade om att han gillade hennes typ och allt, men om hon inte kunde visa att hon kunde röra sig... ja-aa...

Jag fick springa två varv och det gjorde makalöst ont i min arm, då Saria drog som bara den. Hon uppförde sig inte alls och hon fick nog en och annan att fundera på vad jag höll på med, jag som brukar kunna visa hundar. Nåväl, ni ska få se nåt helt annat när vi kommer till Ånnaboda. That's a promise :-)

När vi sprungit våra två varv sa domaren, spring ett varv till. Han såg väl att jag började få ordning på henne. Jag hade också talat om att jag råkat förbereda fel hundar, därför såg det ut så här. Hmm...  Jag skyller allt på mig själv. Strunt samma nu, i vilket fall så fick hon iaf ett CK!! Yihooo!! När vi gick in för konkurrensen hade jag noll koll på hur många hundar som skulle stå där, så jag sprang in fint med Saria efter lite tips från Ylwa för att visa att vi visst det kunde röra på oss, eller iaf Saria. Jag tittade efter de andra när jag kom fram, men såg ingen annan och blev så paff(jag hade noll koll på vad som hände i ringen) att jag bara fick fram: Eh.. men är det bara vi? - Jaaa, sa domaren, räcker inte det?

Saria blev oplacerad i bästa tik, då hon drog och inte visade sig så fint, men jag är supernöjd!! Nu är det bara att börja träna på hemmaplan och stackars Johan får nog allt ställa upp och leka domare...


Saria fick alltså Excellent och var den enda i klassen som fick CK, det var 5st, så det kändes lite kul, tyckte jag.

Här är hennes kritik:
11mån feminin tik, välformat huvud, bra ögon o öron, bra hals o rygg, tillräckligt bröstkorg för åldern, tillräcklig benstomme, rör sig bra när hon vill, välvinklad runtom.


SEN var det dags för Tirith och Loddie att gå in i ringen. Micke fick ta Loddie medan jag tog Tirith. Jag vill egentligen inte gärna låna Tirith, eftersom att hon är så mjuk i temperamentet. Så vi mjukade upp dom tillsammans och inne i ringen gick det bra. Både Tirith och Loddie blev tilldelade CK. Tirith stod en bra stund på första platsen i bruksklassen, men till slut blev den äldre tiken från Vänervinds kennel framplockad före Tirith, då hon rörde sig bättre för dagen. Tirith var också lite bekymrad och vände på huvudet flera gånger och det blir ju inte bra i rörelserna då. Det var 6 stycken i bruksklassen och Tirith blev placerad som nummer två. Loddie lyckades knipa 4e placeringen och det var jag verkligen nöjd med. Nu var det helt plötsligt 3 Ck'n, vilket betydde att jag behövde hjälp med en hund. Jag frågade Pernilla(Vintervisa kennel) om hon kunde ta Tirith. 




Även om jag då helst inte lånar ut henne, så är det samma sak med Saria, hon är också väldigt mjuk och då valde jag helt enkelt att låta den äldre hunden gå med någon annan och ta Saria själv. Tirith fick stå kvar på sin plats, men framför både henne och tiken från Vänervind, plockades den numera välkända Shadi upp på första platsen. Och så blev det! Vänervind Laika fick dock CERTET då Shadi är fullcertad och blev därmed utställningschampion för dagen. Stort grattis till familjen Hörnlund!! 

Och grattis till Niklas, som återigen tar första platsen med sin Shadi!!

Men jag säger nog ändå det största grattiset till Silves syster Cémbra's barnbarn Io,
som för dagen blev utställningschampion!!




... fortsättning följer!


... åsså glömde jag..



Jag tror jag måste vara världens sämsta uppfödare. Jag kan bara skylla på trötthet å förvirring, men självklart så fyllde ju även Tella år igår, men mitt i alla bilder föll hon bort, och jag har aldrig lärt mig att räkna :-)

Grattis på söta Tella, såklart!!

Hip Hurra!!


SPHK Bjurholm

Jag och Malin for till Bjurholm i fredags kväll efter att jag kommit hem från jobbet och vi ätit grillat som Johan lagat. Bäst att åka med magen full, annars blir det bara jobbigt. Sen for vi och Malin fick genast  uppleva djurriket i Fjällandet genom att se 3 st älgar på väg ut mot Nyby. Såklart att hon körde så fort att jag missade en av dom, och därmed fick jag räkna upp till min 23e älg för det här året. På vägen mot Bjurholm mötte vi på två älgar till i skymningen och den ena av dom var verkligen liten, så vi funderade allt på om den inte hade upplevt en väldigt tuff vinter med lite mat.

Väl framme checkade vi in på Bjurholms värdshus och det kändes lite lyxigt att få sova i en bra säng och sen få frukost på morgonen. Vi bodde så nära, så någon stress behövde vi inte uppleva, vilket var väldigt skönt. Jag fick skratta lite för mig själv när jag gick till sekretariatet. Innan jag ens tagit fram några stamtavlor fick jag alla lapparna, utan att ens säga vem jag var, så det kändes verkligen som att de tjejerna som stod där hade riktig koll på folk. Lite kul.

Jag hade för en gångs skull med mig det minsta hundantalet på länge, Haldex i bruksklass, Silve i veteran och Tirith i bruksklass. Jag hade helt glömt bort att Törnlöv gillar mjuka pälsar och hade helt enkelt inte hunnit med annat än att dra av pälsen på hundarna med en varm handduk. Jag och Malin var lite förvånade när vi såg att de enda hanarna i bruksklass var min Haldex och hennes Tasse. Jag hade haft funderingar innan på om jag ens skulle ställa Haldex då han fällt ur helt och pälsen är på väg tillbaka. Äh, jag hade anmält, så jag ställde honom. Han fick bra kritik, men hon tyckte att han kunde ha haft mer driv i steget och mer markerat förbröst. Jag fick nöja mig med 'Very Good' vilket motsvarar en 2a. Jahapp! Så var det med det!

Tirith tyckte hon var åt det större hållet, men hon tyckte att hon hade ett 'verkligen vackert huvud'. För Annas del var hon lite för grov förklarade hon för mig, så inget CK. Vi kom på tredje plats, och vann klassen gjorde Hedlunda husky medan Malin kom tvåa med sin Grynet.

Sen Silve då.... Efter att alla tidigare hanar utom en åkt ut, med antingen 2:or eller 1:or utan CK, så efter den nya bedömningen där även veteranerna får enskild bedömning, trodde jag allt att Silve skulle åka ut på en tvåa han också. Han har ju trots allt flest 2'or när man ser tillbaka på hans utställningskarriär. Döm om min förvåning fick han en etta och vi fick konkurrera mot Indian Tribe Husky's, som ställde Mac, som är 2½ år yngre än Silve. Det var ändå 4 stycken i veteranklassen, så jag tyckte det kändes roligt att Silve stod sig. Men i konkurrensen fick han se sig slagen av Mac. Men jag kände mig nöjd.

Grattis till Malin som gick så långt som till andra bästa tik med sin Nordvikens Tolga och tog reserv certet. Extra roligt var det att det var en samojedtik som tog hem BIS:et, även hon uppfödd med prefixet Nordviken. Stort grattis säger jag till ägare och uppfödare!


PDP Nordvikens Barohna Yarona Yamal


BIR Hedlunda husky Besses och BIM Lowlandssleddogs Flloyd - GRATTIS till er båda!

Besses tog hem andra platsen i BIS-finalen också.

Allt som allt var det en trevlig dag och det var en väl arrangerad utställning med fina priser, så blir det någon mer utställning där åker jag säkert igen. Det är alltid intressant att åka på utställningar för olika domare. Den här utställningen bjöd på en del överraskningar, som att 4 fullcertade hundar fick tvåor och en del ettor men inga ck och Haldex med ett cert inte ens fick en etta. Men så är det. En utställning är en enskild individs åsikt för dagen och det får man köpa. Det är tur att jag med åren lärt mig att inte bli lika besviken som jag blev då, när jag fick en tvåa på en hund. Men å andra sidan har jag upplevt många tvåor, så jag är ganska van faktiskt :-)


En funderare...

Nu har jag funderat lite. Så funderade jag lite till. Och lite till...

Jag och en vän hamnade i en diskussion på facebook. Allt händer på facebook...
Diskussion handlade om att någon ringt den här vännen och kommenterat någonting om att Tióne, med valpar, bara vägde 17 kilo. Diskussionen var igång.

Jag sa till min vän att jag inte bryr mig om att folk snackar, men såklart tar man åt sig i alla fall, speciellt när folk diskuterar saker som de kanske inte ens har alla fakta om.

I det här fallet misstänker jag att det kan vara att jag skrev i ett blogginlägg att Tióne bara vägde 17 kg (läs här), men inte i samma inlägg där jag skrev att jag vägde henne på hennes 29e dag som gravid(läs här), då vi gjorde ultraljudet. Den här personen kanske bara läste inlägget där det stod att hon vägde 17 kg och trodde att det var som höggravid, det vet jag inte, men jag tror att det kan vara så.

Om man läser folks bloggar, så måste man ta reda på fakta, innan man drar sina slutsatser. Läser man något som man reagerar på, då kanske man alltid ska läsa den bloggen. Jag själv skriver blogg och antar att de som följer den, följer den ganska regelbundet och inte läser enstaka inlägg. Läser man bara enstaka inlägg och reagerar på något är man alltid välkommen att slå mig en signal, för att fråga, eller ta reda på fakta.

Mitt nummer är 072-743 57 49.

Diskussionen som följde blev ju såklart om jag kanske hade ett dåligt hundfoder eller kanske att mina hundar har dålig aptit. Själv tolkade jag allt såklart som att den här personen som 'skvallrat' tror att jag ger mina hundar alldeles för lite mat, eftersom att nu Tióne bara vägde 17 kg. Jag förklarade för min vän att Tióne, liksom sin mor, ätit väldigt dåligt under perioder under sin graviditet och att hon sista 1½ veckan åt som en häst. Alltså, Tióne är varken tunn eller undernärd. Och det går faktiskt inte att proppa i hundar mer än vad de äter. Så är det bara.

Att en kennel, i det här fallet min, skulle sköta sina hundar på ett dåligt sätt, som att ge tikar som ska ha valpar, för lite mat, eller för övrigt de andra hundarna på kenneln, tror jag nog skulle resultera i väldigt dåliga resultat på tävlingar. Mina hundar har bevisligen presterat på tävling med gott resultat, det talar medaljerna jag har i hyllan om för mig, och innan du tänker 'skvallra' om mig, så ber jag dig: Ska du läsa min blogg, så tolka den rätt och är det så att du inte förstår något jag skriver eller undrar över något: RING MIG!

Ta inte ett enstaka ord ur sin kontext och omvandla den till verklighet, för kanske en mening hör ihop med ett tidigare blogginlägg, som jag antar att du redan läst. Jag vill inte vara den som måste fundera och tänka på vad jag bloggar om och jag vill heller inte bli dömd för att jag bloggar. Det jag skriver är sanningen och de som känner mig vet att jag inte ljuger. Jag står också för allt jag gör och jag kan ärligt säga att jag är stolt över mina hundar och min kennel, som sköts på ett bra och alldeles korrekt sätt.

Så lycka till med bloggläsandet och välkommen att höra av dig till mig om du undrar över något!!


Välmående mamma och barn



12.40 gick vattnet, sen gick allting, nästan, bra. Det var bara valp nummer ett som satt fast som var riktigt krånglig. Tióne skrek och högg vilt omkring. Jag som ringt till Malin för att få lite stöd(det känns alltid bra att ha någon erfaren som stöd i telefon när man är själv) fick lite råd och gjorde enligt rådet. Vagga valpens huvud fram och tillbaka och sen försöka dra lite försiktigt. Det var bara det att jag förstod när Tióne började skrika och hugga mot baken, att om jag inte sätter min arm emellan, kommer det här inte att gå bra. Så tänkt, och gjort. Min arm höll bort Tiónes huvud från valpen och hon hugg mig i fingrarna och armen. Jag skyndade mig att dra ut valpen för att hon inte skulle kunna hugga den. Så fort jag fått ut den, var det lugnt. Tióne började genast pyssla med sin lilla valp, som var en hane. Mörk till färgen med en smal liten strimma till bläs.

Att bli huggen i armen var inte ett dugg skönt och hon fick in en bra smäll, så jag har lite svårt att röra fingrarna utan att det gör tväront. Stackars Malin som satt och lyssnade på mitt gnäll(Tack Malin)!!


Nu var jag ju riktigt orolig för nummer två. Skulle det bli likadant, eller skulle den gå lättare?
Det visade sig att med ett skrik och en kryst till slut, kom valp nummer två till världen, också den en hane. Efter andra valpen gick allt galant... nästan! Nummer tre blev en vacker liten tik, kopia av sin mor. Då blev jag glad! Jag ville gärna ha en tik efter Tióne.

Nummer fyra kom.... hans moderkaka hade lossnat, tror jag. Hans hjärta slog, men det fanns ingen livsgnista i honom. Jag försökte länge få honom att vilja leva, men det var endast två små *gasps* efter luft som kom, sen blev han stilla. Jag har varit på begravning ikväll och det kändes riktigt hårt, att för första gången få gräva ned en liten liten siberian husky, som aldrig fick uppleva livsglädjen pga ren otur. Det kändes på något vis extra hårt, då han var en kopia av sin syster. Jag vet inte varför, men jag har blivit så förtjust i den teckningen på mina hundar.

En liten valp var det kvar. Nummer fem kom till världen. Även den här en liten kille. Jättefin!
Mamma Tióne tar väl hand om sina små pluttar och jag är glad och nöjd över att allt gått bra med Tióne och de små som är kvar här hos oss. Jag är glad för att jag igår bestämde mig för att ge bort min jobbdag idag till min kollega Anna, som satt precis jämte mig igår. Hon ville ha pass och jag funderade och jag bestämde mig för att det var bra att vara hemma idag... Det känns så skönt, för jag tog verkligen rätt beslut. Om jag inte varit hemma med Tióne idag... Hua!!! Det hade väl gått bra, men jag tror inte första valpen hade klarat sig helskinnad. Så jag är väldigt glad, just för idag!!


Jag vill gratulera Micke så hemskt mycket till hans två små killar som kommer att flytta till honom så småningom och vi hälsar dig varmt välkommen(åter?) till Shejrix-klanen!!


Och grattis till Vikerkollens kennel i Norge och deras NUCH SE(polar)CH Vikerkollens First Duke Jr som idag blev pappa till fyra välskapta småttingar!


Det här kommer bli en superkull :-) Det är jag heeelt övertygad om. Det finns inga valpar till salu.


Lilla tunnan

Inget är som väntans tider...

Jaha... nu sitter man här i soffan, med en katt i famnen och en liten, flämtandes Tióne som försöker anpassa sig till värmen här inne. Trots att det blir lite extra varmt vill hon gärna ligga i soffan med mig och katten Arwen, som för övrigt inte alls har varit något snäll idag.

Jag som gjorde i ordning valplådan tackades för det av Arwen som satte sig och kissade i den. Jag fick byta innan det ens kommit några valpar på plats. Det var första gången det hände, vill jag lova.


Någon mat vill inte damen ha, men en liten tuggpinne slinker ned ändå...


Tióne som vid invägning när vi var på ultraljudet, vägde inte mer än 17kg. Hon lär nog väga lite mer nu, med tanke på hur stor magen än. Jag visste ju att hon var liten, men trodde nog att hon vägde mer än 17. Säger väl en del om hur ofta jag väger mina hundar ;-P

Johan har farit till Norge igen och jag misstänker starkt, och hoppas, att han kommer missa Tiónes valpning. Varför jag hoppas? Jo-oo, därför att om hon inte fått dom innan så går hon över alldeles för länge och det bådar ju aldrig gott. Så jag hoppas ändå att han snart får se fram emot ett mms som visar en stolt mamma med sina småttingar...