1a snö-anmälan

Ja, nu har jag precis anmält mig och hundarna till första tävlingen som går här uppe i Lillholmsjö. Det blir ett 4-spann, då både Tiwas och Quaddie verkar lite "off" just för tillfället. Sen är det väl också lite tävlingsnerver och allt inför starten för min egen del. Jag har ingen handler, så jag kan inte anta att det kommer finnas någon som kan hjälpa mig, vilket betyder att jag måste se till så att jag klarar av allt själv. Och efter vad jag har hört, är det en bit att ta hundarna, från bilen och till startplatsen. Näe, jag har bestämt mig för att starta lugnt och på ett sätt som känns bra. För känns det bra för mig, då känns det bra för hundarna också.

god sönda´morgon

Det är tidig söndagmorgon och tro det eller ej, men folk är uppe, och ringer nummerupplysningen. Jag har redan haft några förfrågningar, bland annat en kille som ville jag skulle söka på "farmor" "farfar" och "tomten"  *suck*
En del tycker det är såå roligt att skoja med oss på nummerupplysningen.

Jag är ganska pigg ändå, med tanke på att jag hade svårt att somna igår. Tror dock inte själv att jag har några problem att somna en släng på soffan när jag kommer hem idag. Och tro mig, det tänker jag göra också  :-) Gott med söndagslur!


Älg & Julklapp

Det ska bli skönt att få några dagars ledighet efter julen, det känns som att jag behöver det. Julaftonen spenderade jag större delen på jobbet och man kan ju tycka det är helt otroligt att människor ringer 118118 på självaste julklappsbytedagen. Men så är det, och det ringer mycket också. Men sen är det ju så, att nummerupplysningen har öppet dygnet runt, och ja-a, behöver man ett nummer så... Who you gonna call??   ;-)



Jämte mig i soffan där jag sitter nu, ligger lilla Panda. Kissen jag bestämde mig för att behålla. Hon är ursöt och jättetrevlig och brukar sova med mig i sängen på nätterna. Hon och Meleia är de två som är kvar nu, och vi väntar på att få en tredje kamrat, Pamir från Umeå också. Det blir väl tillfälle snart hoppas jag, så jag får hämta hem henne.



Jag undrar hur många som tränar sina hundar på julaftonsdagen egentligen. Jag är iallafall en av dom. Med släkten så långt bort, och jobb, blir det inte just så mycket julfirande, så varför inte göra det jag tycker är roligast? Det blev en runda med samma gäng som igår och idag var de lika duktiga som igår. Jag är imponerad! Men planen om att köra 10,5 km's rundan gick om intet, då hundarna kände superfärska spår av älg, så där vi skulle svänga, gick de bara rakt fram. Det betydde att jag körde den nya rundan jag tog häromdagen, där vi kommer fram till en plogad väg. Alltså, ingen bra runda egentligen, när man måste vända manuellt. Men jag fick inte stopp på dom (haha, positivt att inte få stopp på ett 4-spann=starkt gäng)??

Precis där de skulle svängt såg jag en stor sak röra på sig, bara något tiotal meter ifrån oss... urk, en stor jäkla älg. Jag gillar dom inte, för det kryllar av dom. På väg hem från jobbet upptäckte jag en stor älgtjur springandes jämte min bil i mörkret. Hjärtat tog dubbelsprång inne i bröstkorgen, då jag för några år sedan krockade med en stor råbock, vilket inte alls var trevligt, i över 100km/h. Så känslan sitter kvar, och ikväll var jag enbart glad åt att älgtjuren stannade kvar där nere i diket och sprang. Nej, jag är inte superförtjust i älgarna, de är alldeles för många har jag märkt. Och att ha dom i mörkret framför hundsläden är inte heller något favorit. Idag slocknade pannlampan såklart, men jag hade en reserv med mig, men den gav bara lite ledljus. Det är dags att köpa en ny visst. Så mycket man vill ha...

Oh, by the way, släpades jag på knä ett antal metrar i starten idag... svårt med första kurvan efter nedförsbacken, för där är så mycket snö... men jag lär mig väl...


Julklapp fick jag idag och för första gången på många år fick jag en julklapp som jag verkligen uppskattade. Det var en tavla från min mor, föreställandes en bild på min morfar och mig. Jag är inte gammal på bilden, kanske runt 7år skulle jag tro och den visar en lycklig Fia som skrattande sitter i morfars knä. Det kändes verkligen i hjärtat att få den gåvan, då min morfar dog när jag var liten, av en hjärtattack. Det var runt juletid om jag inte minns fel och han och mormor var och ute och dansade när det hände. Jag var förkrossad när mamma skulle åka till sjukhuset och ville så gärna följa med, men jag fick inte. Nu idag förstår jag nog varför... han hade inte klarat sig. Det sista minnet jag har av min morfar, är när han går från vår lägenhet och gjorde sin grej på mig: 'Han satte bilnyckeln i magen på mig och låtsades vrida om'. Så den här julklappen värmde mitt hjärta och nu sitter tavlan ovanför min soffa.

Tack mamma!
för min bästa julklapp någonsin!

dan före dan



Efter jobbet tog jag ut ett 4-spann på en tur. Det blev Haldex oxh Pya i led, eftersom Haldexens ben nu var helt okej. I wheel satte jag Tióne och Niro och jag säger bara: GOD DAMN! Helt SJUKT vad bra de gick. Jag tror aldrig att mina hundar har gått så bra som de gjorde ikväll. Vi körde bara 10,5km eftersom jag hade lite annat att göra också, och de galopperade nästan hela vägen i full fart. Det var superkul att se dom så taggade och jag undrar lite hur mycket av det som är Haldex förtjänst. Han har ju visat tidigare att han har ett helt otroligt driv och får upp farten mycket bra på sin mamma. Det är ungefär liknande vad Tióne verkar göra för Niro. Det gäller ju att para ihop rätt hundar, så man får ut det allra bästa av dom som par och det verkar som att jag börjar hitta rätt nu. Det här gänget känns tryggt och starkt. Just nu känns det som att det är det här gänget jag kommer tävla med. Tiwas och Quadra får fortfarande stå, jag hoppas de ska hitta formen igen, men vi får  väl se hur det går sen när de är med igen. Under min ledighet, som börjar om exakt en vecka, får jag verkligen chansen att köra ihop 6-spannet ordentligt, och det blir väl då jag avgör vad för klass jag ska tävla i.

Ledigt efter jul - JAAA!

Min snälla coach hjälpte mig att skänka bort en dag mitt i lediga dagar, vilket betyder att jag helt plötsligt fick 6 dagars ledighet efter den 29e. YEAH! Det betyder att jag och hundarna kommer att göra någon resa för att ha ett trevligt avbrott från att bara köra hemmavid. Jag ser verkligen fram emot det och det ska bli en upplevelse, både för mig och hundarna. SPÄNNANDE!!


Våra julkort kan ni se på vår hemsidawww.shejrix.com

Nytt vägval

Haldex är fortfarande lite öm i frambenet så han fick stanna hemma. Då blev det ett 3-spann med Tióne och Niro och Pya, vilket var rätt kul för DÖM OM MIN FÖRVÅNING såg det ut SÅ HÄR!!! (se bilden nedan) när jag kom ut på stora vägen från min lilla skogsväg från huset. SURPRISE!! Någon har kört med nån sorts maskin(pist kanske?) och det blev jättefint att köra helt plötsligt. YIHOO! För nu är skogsmaskinspåren ett minne blott, vilket underlättar min körning och VIPS så kan jag åtminstone köra 10,5km utan problem igen. Kör jag det och tar min lilla skogsväg också, får jag ihop runt 15km. Men idag körde vi en alldeles ny väg, och följde den fina vägen... hur långt det blev har jag ingen aning om...


Se så fint det har blivit på min väg där jag kör hundarna.
"Tack till vem det nu var som körde upp vägen..."

Pya fick prova på att gå bak, för en gångs skull.


Jag valde att köra Tióne ihop med Niro i led och Pya var som galen i starten när hon insåg att hon inte skulle gå längst fram. Det gick bra och JÄDRAR vad hon jobbar på extra när hon måste gå bak. Jag ska faktiskt försöka köra henne lite mer bak, nu när jag har Niro och Tióne som fungerar så bra längst fram. För det kan vara skönt att få variera lite tror jag.


Debut i singelled


Det var inte bara lite nytt för Pya idag, utan för lilltjejen,Tióne också. Hon fick för första gången testa på att gå ensam i led och det klarade hon galant. Ingen tvekan utan fullt ös gällde. Riktigt duktigt gjort av henne, då det inte var stenhårt i snön, utan hundarna sjönk ned lite grann med tassarna på sina ställen, vilket gjorde det lite tungrott ibland.


Se vilken fin liten plutta, så duktig....


Eftersom vi bara var tre hundar och jag, passade jag på att göra något jag velat göra ett tag, men det är bäst att börja smått. Jag och hundarna gjorde en solfjäder. Det gick, men Pya var väl inte överförtjust i att trängas med de andra två.


Det ser ut som att Niro och Pya säger något till varandra. Undrar vad?



Och så här såg det ut bakifrån


Pya verkade inte helt bekväm med att springa sådär och trängas, så istället för att lösa upp allt jag knutit upp i linorna, valde jag att stoppa in henne i slädsäcken. Eftersom mina hundar aldrig åker där, har jag bestämt mig för att vänja varje hund med det. Hon var INTE nöjd med det, och var inte alls lika duktig som sin dotter Quadra, utan skrek och gol istället.  Men när hon insåg att hon inte skulle få komma ut igen, tystnade hon och fann sig i att ligga där. Duktig Pye.


Väl hemma fick de som jobbat lite mat och matte tog fram stora ryapläden och la i rastgården och lade sig på den. Genast fanns en Haldex och slingrade sig som en orm runt mig. Hur han lyckas med att ringla sig sådär, han måste vara en orm-hund... Men vilken nallehusky. Det är så kul att alla valpar har ärvt mamma Pyas trevliga temperament. De är bara för goa' alltså. VAD JAG GILLAR DOM!

10,5 + ca 5

Nu är det minusgrader igen, tack och lov. Gott om snö har vi fortfarande också, och när jag började köra idag kom snön också. Det är bra, jag vill inte att den ska försvinna.


Led: Tióne/Pya - Team: Quadra - Wheel: Niro/Tiwas

Bilden är från första körningen

Idag gjorde vi två starter, det är bra träning för hundarna. Först körde vi ut genom skogen, jag och 5 av hundarna. Eftersom att Haldex och Silve hade en liten fajt igår, fick Haldex inte springa idag, då Silve lyckades bita honom i benet. Och när jag då klämde lite idag och Haldex pep, ja, då fick han vara hemma. Man ska inte pressa på även om det ser okej ut när han går och springer i hundgården. Silve fick inte heller vara med. Han fick ett riktigt jack under ögat, så jag var faktiskt tvungen att sätta ett stygn där. Med en sån pistol jag en gång fått av en veterinär. Det är ungefär som att ta hål i örat, så jag ser ingen anledning till att inte sätta en mäla om det behövs, för att det inte ska bli ett fult ärr. Och för att underlätta med läkningen, naturligtvis. Han var duktig och sa inte ett pip, men jag fick lägga en handduk över hans öga, för han tyckte det var läskigt med den där grejen så nära ögat.

Tillbaka till körningen.
Det var riktigt hårt i backen och lite isigt, så det var lite pirrigt att köra, då släden for fram och tillbaka. Och det är ju inte så jäkla lätt som man tror, att inte råka tippa över släden i en skarp sväng, eller än värre, bara ramla av. Det har jag gjort några gånger nu, så det är klart, jag har lite vana förstås, men jag gillar det inte. Annika(IGAIS) säger till mig "Man ska inte hålla krampaktigt hårt i styret".   Nähä... *haha* Men det GÖR ju jag, när det känns som att jag ska ramla av. Och det blir gärna när jag kör där i skogen förstås. Men jag jobbar på saken och bättre går det hela tiden.

Ny spannkamrat
Idag testade jag också att sätta Niro bredvid Tiwas istället. Det gick alldeles utmärkt, t om i starten och det var något jag var lite osäker på, eftersom de båda två är så heta i starten, men Niro han gjorde ingenting mot Tiwas. Skönt det. Det gick jättebra, så det kändes kanon. Tióne hon låter hur mycket som helst när man sätter in henne och Quaddie, ja hon har lärt sig hur man ska ta tag i nacklinorna eller stamlinan för att dra-aaa lite grann. Tänk vad de skriker och skriker, mina låter mest, men de hoppar inte upp och ner något direkt. Och så fort man tar upp ankaret och släpper säkerhetslinan, hinner man inte ens säga "Framåt" innan släden rör på sig. DÅ är de nöjda och tystnaden lägrar sig, förutom ljudet av medarna som skrapar mot snön och hundarnas flämtningar och tassarna som går  i backen.

Efter första körningen och väl hemma igen, gav jag hundarna lite köttblask, för att sedan göra i ordning för start, men åt det andra hållet. Nu skulle vi köra 10.5km och jag tänkte att hundarna kanske inte skulle vara sugna, för vi brukar ju oftast stanna kvar hemma när vi kommit tillbaka efter körning, men de var sååå sugna och precis lika hetsiga i starten som innan. Det gick bra att köra och hundarna var duktiga och gick i mitten av vägen där Stefan kört upp skoterspåret, alltså, där skogsmaskinerna kört. Där är det inte platt direkt och jag får öva mig på att hålla släden i mitten på vägen och också öva balans ganska bra. Inga problem vid vändning heller, men vaddå, det är ju uppkörd rondell, så det SKA INTE vara några problem.

Med några kilometer kvar hem valde jag att ta ur Quadra och sätta henne i slädpåsen. Det är andra gången det händer. Det är någonting med Quaddie nu, som jag inte kan lista ut vad det är. Hon ligger på ibland, men idag sprang hon mest bara med och när hon sen slackade på linan nästan hela tiden, ja, då fick hon gå ur spannet. Hon klev självmant in i slädpåsen, vilket också gör mig lite förbryllad. Antingen är hon en väldigt snäll hund(och det är hon ju) eller så har hon ont(men jag har klämt och känt och hon verkar inte ha ont) eller så var hon trött, och glad för att få vila. Jag vet inte riktigt, men hon ska få stå i några dagar nu, så får jag se hur hon verkar nästa gång hon är med. Det känns ju dock väldigt märkligt, från att hon varit precis lika duktig som sina syskon, till att nu inte alls vara i närheten av hur hon varit innan.

Tiwas trycker inte heller på riktigt som jag skulle önska. Det känns lite som att hon inte riktigt hänger med i den farten övriga hundar gör. Men sen är det är ju så att alla andra är mycket större än hon. Hon jobbar bra till 75% skulle jag väl säga, men resterande procent är det lite halvslack på linan. Hon ska också få stå i några dagar nu, så får vi se.

ALLA ANDRA
hundar jobbar fantastiskt bra och det är så kul att se Tióne i led som driver på så bra som hon gör. Idag drack inte Pya ordentligt innan första körningen, vilket visade sig i att hon snappade snö, därför vattnade jag lite innan andra körningen och då var det inget intressant med snö för hennes del. Jag får investera i nåt annat som jag kan göra blask av, än att använda samma kött vi har till mat. Så kanske det blir lite mer intressant, för ibland larvar hon sig och vill inte dricka. Kattmat funkar nog :-)


Bilden är från andra körningen


Minus-Misse

Det blev ingen Umeå-resa idag :-(  Anledningen ligger inte på mig, men av orsaker har resan blivit uppskjuten till efter jul. Så jag får allt vänta lite till på att Pamir ska komma hem. Däremot ska Taggen förmodligen flytta till nytt hem i morgon förmiddag. Det är en farbror i Sikås, som vill ha en råttjägare, och vem skulle passa bättre till det än livliga lilla Taggen. Eller liten och liten... så jäkla liten är han faktiskt inte. Han blir nog en stor misse tror jag och säkerligen duktig jägare, precis som sin mamma.


Helgen kommer för min och hundarnas del blir träning. Eftersom jag är ledig får jag passa på att köra 6-spannet när det är ljust, på nåt sätt känns det ändå lite mer säkert, eftersom man har större översikt över spannet. 

* Nu ylar vovvarna ute i hundgården, det är så vackert...  


 

Uppslukade av mörkret

Det var en ny erfarenhet för mig att ta mig fram i skogen utan ljus och endast skuggor som rörde sig framför släden. Det var skumt och lite otäckt att faktiskt köra hund utan pannlampa. För batterierna dog naturligtvis och jag körde ett 4-spann, ut på vägarna där skogsmaskinerna kört. De har nämligen inte kommit tillbaka och det har snöat mer, vilket har gjort det möjligt att köra, även om det är lite jobbigt just den biten. Stefan körde i tisdags upp skoterspår åt oss. Han är så snäll. Det gör att vi får lite mer längd i vår träning och det är verkligen uppskattat. I helgen tänkte han försöka köra upp ett till spår, så vi kan 'varva' lite. Det skulle vara perfekt.


4-spannet

Det var Haldex/Pya i led och Silve/Quadra bak. Stackars Silve... han hänger inte med på långa vägar. Eftersom det är uppkört nu, blir det ju lite hårdare spår, vilket gör att farten ökar betydligt. Han hänger inte med.. och ibland tror jag inte han heller vill springa så fort, för han är lite bekväm av sig. Så tyvärr lutar det mer och mer åt att han får stå över. Jag måste börja köra ihop 6-spannet nu också, för att se hur de jobbar ihop. Och för att avgöra om alla hundar kommer hålla, eller om jag måste skära ner och köra ett 4-spann. Just nu ser det ju ut som det senare, då både Tiwas och Quadra inte ligger på ordentligt. Men det återstår att se. Besluten kommer att tas sista anmälningsdagen. 

När jag körde där i mörket, kom det upp en mörk plupp, som hundarna sprang till.... Vad är det? tänkte jag, och blev snabbt varse om att det måste varit en stor tjäder, för den lyfte när hundarnas nosar var nån halvmeter ifrån.  Det var på hemväg och på bortväg när vi kom in på stickvägen, från den större stickvägen :)  fanns det tusenmiljarder spår efter djur, med alla sannolikhet älg, och hundarna blir tokiga och drog som bara den. Tur att det finns broms! Jag tyckte de var duktiga som tog oss hem i mörkret.


3-spannet

Niro/Tióne
i led och Tiwas bak. Jag måste säga att både Niro och Tióne har ett fantastiskt arbetshumör. Det är såå kul att se att Niro ligger på, extra mycket, när han går tillsammans med Tióne. Det måste vara något magiskt :-) Så det vette sjutton om jag inte ska ha de två i lag, så det blir lite extra räserfart i teamet. Tiwas gjorde som vanligt och lyckades trassla in sin baktass i stamlinan (ja-aa... fråga mig inte HUR gjor lyckades med det) men det var inte skönt, för hon försökte bita sig loss i stamlinan framtill, innan jag hann ta loss henne. Hon är tamejsjutton värdelös på att hålla sig trasselfri när man kör. Kanske är det så att man alltid ska ha vajer när man kör med henne, de kan ju inte sno sig sådär lätt som andra linor gör. Nåväl... jag är glad att hon inte blir skadad när hon trasslar så....



Snyggt ShejriX

Yep!

Bra jobbat, säger jag till mig själv. Idag tog jag räsersläden och satte för 6 hundar och bar iväg. Starten gick ruskigt bra om jag får säga det själv och hundarna tyckte det var superkul att få springa allihop framför släden. Med skotermattan nere genom den lite guppiga delen i skogen, tog vi oss 'safe' igenom den pirriga delen och kom ut på den lite större vägen, där vi strax mötte Stefan, min hyresvärd, på skoter med en passagerare. Hundarna tyckte det var lite läskigt, men gick på när jag sa åt dom.
 
I led: Pya och Tióne / Quadra och Niro / Haldex och Tiwas.
Tiwas gillar nog inte att gå bredvid Haldex. Han är så het i starten och ger alltid på henne. Hon blir ledsen då. Jag ska prova att sätta Niro bak med henne istället. Jag ska egentligen försöka att ha Haldexen i led, för han går på som loket och farten är riktigt bra när han går där. Jag ska testa mig fram lite, vilken som blir den bästa konstellationen. Så idag så gick Tiwas lite bakom och ville inte riktigt dra på... så brukar hon inte göra nämligen.

Jag har börjat ta alla mina hundar i koppel på väg till släden och det går riktigt bra. Jag tar inte alla 6 samtidigt, eftersom Pya och Tiwas är som de är, men 3 och 3. Och det funkar bra. Jag ska fortsätta med det. Målet är att kunna ta alla hundar samtidigt i koppel, men då får de ju inte slåss och eftersom de blir lite heta, måste vi ta lite i taget. Så småningom går det, hoppas jag.




Umeå - here I come!

Nu är det dags att snart göra en till roadtrip. I helgen som kommer väntar en resa till Umeå. Jag och kompisen Malin, som ska följa med, tänker göra stan och därefter åka lite norrut och hämta en söt, liten tjej vid namn Pamir, som varit leveransklar sedan september.  ÄNTLIGEN ska hon få komma hem! Det är med spänning jag inväntar helgen och det ska verkligen bli kul att träffa Anna-Karin, som jag bara talat med på telefon tidigare.

Jag ser fram emot den här resan.

2 x Stjärnfall


En bild jag gillar väldigt mycket. Det är Tióne som ger fullt ös och som för att checka av att de andra är med, kollar hon lite bakåt. Tog den här bilden den 10e december och den dagen hade vi verkligen roligt tillsammans. I hundgården och sen ute på släden.


En härlig bild på Haldex där han precis råkar snörpa lite på munnen. Han är en mycket duktig slädhund och jag ser verkligen fram emot att få se honom utvecklas med tiden.



Ikväll efter jobbet, tog jag och hundarna en tur med räsersläden. Det var bara att skruva dit skidorna och köra. VILKEN SKILLNAD det är att köra den mot 'gamla-trä-häck-släden'. Det gick superlätt och jag körde två 3-spann. Silve, han valde att stå över han. Nåväl, då får han väl det. Med månens sken kunde jag släcka pannlampan efter att vi kommit ut ur skogen och första gänget jobbade fint och energiskt. De är duktiga!

När jag körde andra gänget och var på väg hem igen, då föll en stjärna! Jag skyndade mig att önska mig något och vid insikten om att jag verkligen sett ett stjärnfall kom ett leende smygande... Jag trodde inte själv, att det någon minut  senare, skulle falla en till stjärna, men så blev det, och jag missade inte den heller, och då tänkte jag att det var väl lika bra att önska något igen. Mitt leende kunde inte suddas ut. Finns det något bättre än vacker natur, vit snö som gör allt ljust och en måne som lyser upp över hundarna som arbetar framför släden som låter lite knarrigt när den går över snön... och på det stjärnfall x 2? Helt otroligt" Ett fantastiskt avslut på en lördag kväll....



Lucia

Hoppas ni alla får en trevlig Lucia!!

Tidig morgon idag och utanför fönstret på jobbet kan jag se den vackra månen som ler mot mig.Den lyser upp över Frösön och jag blir alltid lika fascinerad över hur vackert det är här uppe i Jämtland. Och mina kollegor verkar inte uppskatta det riktigt, för ibland när jag står och tittar ut över Frösön, så undrar de om jag beundrar utsikten?  De vet att uppskatta Jämtland när de far söderut, säger de, för där är det så platt, så platt... och då längtar de hem igen. Det är väl så... man blir hemmablind.

För mig går livet bara lättare och lättare. Att åka de där 5 milen enkel resa för att komma till jobbet börjar kännas som en plätte-lätt, trots att det är vinter. Vägarna är väl underhållna och ofta möter jag plogbilen, så jag får trängas med den för att komma fram på min lilla grusväg. Äh, liten och liten är den väl inte, men när man får möte med en fet plogbil är det inte alltid lätt att ta sig förbi. Men det går...

Idag har jag bestämt mig för att inte åka till Lillholmsjö i morgon. Skidorna lyckades bli lokaliserade igår och jag fick hem dom, men eftersom jag inte har kunnat träna något på släden, ser jag ingen vits med att köra ett race i morgon, med ett 6-spann jag inte kört ihop. Och eftersom jag tänkt mig att tävla i just den klassen, vill jag inte köra ett 4-spann. Vi stannar hemma och tränar hemifrån istället. Skönt att ha bestämt sig, och skönt att få vara hemma på den enda lediga dagen. Jag är inte direkt ledig mer än helgen den 20/21 dec, annars jobbar jag konstant med lediga dagar som är uppdelade. Lite jobbigt är det, för det är inte riktigt så man hinner vila upp sig på de dagarna förrän det är dags att gå till jobbet igen. Men men.... man får vara glad idag att man har ett jobb att gå till.



på G? eller på sne?

Hela den här veckan har jag funderat på om jag skulle ta mig till Lillholmsjö, för tränings-tävlingen som ska vara där på söndag. Eftersom jag jobbar lördag har jag ännu inte bestämt mig, men det verkar som att jag kanske inte ens behöver fundera nåt mer på saken.

När jag flyttade, lastade jag min tävlingssläde, men varken jag eller mina föräldrar som hjälpte mig att packa, tänkte på att skidorna till släden, inte kom med. De hade nämligen lagts undan, så det var ju såklart ingen som tänkte på dom. Varpå jag då skulle använda släden förra veckan och upptäckte att, var jag än letade, så kunde jag inte finna några skidor. Ringde mamma i panik och efter mycket letande fann hon dom, hemma hos sig... i Västmanland.

Några mil för långt bort för att ta bilen och hämta dom. Så jag bad min mamma att skicka upp dom med bussgods. Sagt och gjort. Hon skickade dom i söndags. Med andra ord borde de ju varit framme nu... .men icke! Idag tröttnade jag och ringde till utlämningsstället i Lit. Då får jag höra att de har bara fått ett av kollina som skickats, det är därför de inte ringt. "Men var fan är mina skidor då?" säger jag, lagom irriterad. "- Ja, det vet ju inte jag, säger killen. Det är Bussgods problem". 

Okej... nice attityd. Min var ju inte bättre iochförsig. Men det är ju inte JAG som slarvat bort mina skidor. Nu hoppas jag att de ligger där i Östersund, så de bara glömt dom där. Så det inte hänt nåt annat, som att nån klant faktiskt har lyckats köra sönder det där inplastade paketet min mamma så omsorgsfullt slog in. Hemska tanke!

Med andra ord... jag har ingen aning om var skidorna är. Och som det ser ut just nu är de antingen på G, eller helt åt fanders på sne!

Biobesök

Mitt första biobesök i Östersund blev på den här filmen, med Leonardo Di Caprio och Russel Crowe.  Jag och kollegan Maja stämde träff och efter jobbet möttes vi upp på stan för att gå hem till henne och äta lite krubb och fika lite. Tack så mycket Maja, för den goda maten!  Tiden gick fort, så vi traskade iväg för att hämta ut biljetterna och tog sen en sväng på Stadium innan filmen började. Där fick jag ett hum om vad för handskar jag ska köpa och även hjälm. Jag ska införskaffa mig en hjälm  jag ska ha när jag tävlar med hundarna. Och den kommer även att vara bra att ha hemma, speciellt när man kör i skogen. För det räcker ju med en liten smäll...


Filmen var i vilket fall över förväntan. Jag hade sett lite reklam om den innan och trodde nog att den skulle vara bra. Den handlar om mellanöstern och kriget och Leonardo spelar en kille som jobbar på CIA och är 'undercover' och vi får följa hans framfart om hur det går med jagandet på skurken. En film som jag varmt rekommenderar! Men är man känslig, får man kanske blunda på ett par ställen. Jag kan nog säga att både jag och Maja ger filmen två tummar upp!


Skogsmaskiner

Stefan var snäll att köra upp ett skoterspår åt oss, men trist nog hade skogsmaskiner varit där och plöjt väg, vilket betydde att jag stod på diagonalen på släden. Det var faktiskt inte speciellt roligt, så jag har valt att inte köra där mer. Troligtvis ska de avverka i skogen nu, så det dröjer nog inte länge innan vägen är plogad :-(


DÅ får man hitta andra spår! Och igår var vi ut åt andra hållet i stället. Genom skogen, rakt hemifrån, fick vi köra. DET var spännande minsann. I mörkret, med en måne och en halvdassig pannlampa gav jag mig ut med Niro, Tióne och Tiwas. Fort gick det i mörkret och guppigt var det.... KUL! med andra ord. Tyvärr är sträckan inte så lång, kanske 5km och det är ju inte ens i närheten av sträckorna vi hade börjat komma upp i.

Jag ska be Stefan att köra upp en annan sträcka åt mig, som gör att jag åtminstone får till 8km. Och kan man knyta ihop sträckorna i skogen här, då kan man kanske varva, även om det nu inte är så roligt. Men det är ju så, att vi bor för långt bort för att vi ska ha tid att åka iväg på kvällarna när jag kommer hem från jobbet. Så just nu gör vi det bästa vi kan av hela situationen.

Uppkört spår

... en bit iallafall. Det får duga, för det är bättre än att inte kunna köra hundarna alls. Med den djupa snön som var, var det alldeles för tungt för några stackars fjuttiga krakar att plöja sig igenom. Faktum är: Jag måste ha en skoter!

Men men... man kan inte få allt på en gång, så den får vackert vänta ett tag till. Jag och hundarna får göra det bästa vi kan. Och på lediga dagar får vi packa in oss och fara iväg för att träna på bättre ort. Man måste ju träna på väl preparerade spår, om man ska få lite erfarenhet av farten. Jag måste ju träna i att ta kurvor, annars ligger man pladask och platt fall. På så vis vinner jag inga tävlingar ;-)

Igår var vi ut iallafall, jag och ett gäng. Jag var hemma rätt sent och kände att det räckte att ta halva gänget, så kör jag de andra idag istället. Klockan var tio på kvällen när jag var klar med att ha kört, matat , skottat och gjort rent i hundgården. Det var ändå skapligt tidigt, men hade jag kört alla hundar hade det blivit betydligt senare. Funkar inte så bra när man ska gå upp tidigt. Och ni undrar säkert varför jag inte bara kör alla hundar samtidigt? Jo, för att det känns lite osäkert vid vändningarna när Tiwas alltid strular. Så jag vill gärna att det ska vara ljust, eftersom jag heller inte har världens bästa pannlampa. Den 'tippar' liksom och känns lite halvsäker. Så med andra ord måste jag införskaffa mig en ny sådan. 

 

*åh så mycké snö*

Jahaja... körningen idag blev alldeles säkert den kortaste körningen vi gjort. Helt översmockat med snö fick hundarna hoppa sig fram och det var ruskigt tungt. Inte ens jag orkade springa och putta på släden, utan gick framåt i sakta lunk. Förhoppningsvis kan jag få hjälp att köra upp spår i helgen, annars är det nog kört. För det är mycket tufft att ta sig framåt i de här förhållandena. Det går säkert bättre med ett 6-spann, men jag är inte riktigt sugen på idén, för idag visade Tiwas, återigen, att även i ett 3-spann krånglar hon till det vid vändning. Hon KAN BANNE MEJ inte ta det lite lugnt, inte ens försöka. Och hon 'naggade' även efter Quadra idag när vi skulle vända. INTE ok! Så att ta ett sexspann och sen vända i så här mycket snö, det är upplagt för att det ska strula mellan Tiwas och Pya då. Nej, det riskerar jag inte.

Hundarna var duktiga idag. Vi hade roligt i hundgården innan och efter körning. Killarna börjar lukta på Tióne mer och mer. Jag hoppas hon inte ska löpa, för det har hon redan gjort. Quadra är i princip klar, det är bara Silve som inte riktigt fattat det än, så han gör ju sina försök.

På hemsidan www.shejrix.com kan ni se bilder i ett galleri jag lagt upp


Galen-Pan(d)or


Det här är Panda. Hon är en riktig galenpanna och gav mig idag tillfälle att få lite foton när hon klänger i ett träd, ca 3m upp i luften. Det kanske är namnet som gjort att hon tror att hon kan hänga med framtassarna i barken och baktassarna på lite fjuttiga grenar. Det hon dock inte har fattat än, är att pandor är rätt tunga och när man inte sitter säkert, ja-a, då faller man ner. Vilket hon också gjorde. Tur att det var go och mjuk snö där hon föll, så hon inte slog sig.
Meningen är att Panda ska stanna kvar hos mig, men vi får väl se. Hon måste sluta klättra in i hundgården om hon ska stanna. Jag vill inte att hon ska dö för hundkäftar. Det känns väldigt onödigt. Jag hoppas det ska gå bra, jag har skrämt henne sist hon försökte klättra in och sen dess har hon inte gjort det igen *peppar peppar*




Här ska köras

Några klunkar kvar av mitt fusk-kaffe och sen ska jag och hundarna ut och pulsa i snön. Förmiddagen har bestått av samtal till rådgivningen på allmänna reklamationsnämnden, då slutfakturan på släpvagnen jag lämnde in, inte alls var det vi kom överens om. Så jag hörde mig för lite, tog tjuren vid hornen och rättade till allt med ett samtal till företaget jag lämnat in den på. Det gäller att stå på sig! och jag fick rätt. Så de ska justera fakturan till min fördel. Det var lätt... med några väl valda ord... "Kan vi inte komma överens om det här, måste jag gå vidare i ärendet", gjorde att han snabbt valde att göra mig till viljes. Bra det. För man ska inte betala 1250kr mer än vad man gjort upp om.

Nåväl, med det löst gav jag mig ut och skottade snö. Det kom ännu mer snö i natt, tack och lov inte så mycket då, men tillräckligt för att behöva skottas undan. Min hyresvärd kom upp med traktorn och plogade gården åt mig och jag hittade ett nytt träd att starta hundarna på, så det blir lite lättare att ploga. Så nu är det bara att svälja resten av kaffet, göra sig klar och ge sig ut. Jag ska försöka ta några kort innan vi ger oss iväg. Idag ska jag köra två spann, så Silve får vara med också. Förmodligen blir det inte så långt, då det är riktigt mycket snö ute på min körväg. Har jag tur kan någon köra upp spår åt mig i helgen med skoter....

Blir bilder och inlägg senare idag....


Mycke' snö

Det är tur så in i attans att man har hjälp till att ploga hemma på gården, annars skulle jag kunna stå och skotta i all evighet. Idag när jag skulle till jobbet, lyckades jag med konsten att försova mig 20! min, vilket naturligtvis resulterade i att jag kom för sent. Fast jag kom bara en kvart för sent, så det var ju inte såå farligt.

I natt hade det snöat så in i helskotta, att det var bara 'snowboots' som gällde, annars skulle mina skor vara fyllda av snö, vilket skulle resultera i att jag fick gå med blöta sockar till jobbet.


IGÅR körde jag hundarna när jag kom hem efter jobbet. Hade tänkt att ta fyrhjulingen, så jag kunde ta alla hundarna, men den krånglar, så det blev inget med det. Det fick bli släden och två spann helt enkelt. Jag startade ut med Pya och Haldex i led och Quaddie bak. Hundarna gjorde ett gott jobb, och det märks att de blivit starkare, för nu hjälper jag knappt till att sparka. De kämpar på gott och det går framåt. Det gick inte att köra så långt, eftersom det kommit så mycket snö sista dagarna och då blir det tungjobbat, så när vi skulle vända fick jag också vända dom manuellt för de satt inte fast med neckline heller. Pya och Haldex gosade ner sig i snön, gäller ju att passa på när det är lite paus, verkade dom tycka ;-)


Andra gänget blev ju resterande hundar. Ja, inte Silve då då... det är som inte läge att ta med honom egentligen när jag ska köra små spann, för det är så att känner han för att pinka... ja, då stannar han och gör det. Det är ju inte riktigt den effekten jag vill ha. Och definitivt inte något jag vill att de andra hundarna ska snappa upp och tro att det är okej att göra så. Så han fick vackert stå över. Vi får väl se hur det blir fortsättningsvis. Jag hoppas ju att vilken dag som helst ska bli ankarfästedag, så jag kan köra alla hundarna framför släden.

Tióne och Niro i led och Tiwas bak är ett starkt spann och de gjorde ett riktigt bra jobb. Det var galopp nästan hela tiden. Med en skitdålig liten pannlampa som endast gav ledljus, gav vi oss iväg på en lika lång, eller kort, tur, precis som de andra. Fördel för gäng nummer två, de hade spåren att följa. Vilket fusk ;-)