SPHK Sollefteå

Igår kom Malin upp till mig. Lite sent blev det, men vi kom i säng till slut. Upp tidigt för att packa hundarna. Det var ett gäng som skulle med, Uno, Haldex, Loddie, Tirith, Tióne, Silve och Pya. Pya skulle bara med i fall jag skulle ha avelsklass, vilket det också blev.


Här springer jag och Haldex i fullt ös.

Jag kände mig inte alls taggad för utställningen, då jag hade en riktig bråk-kväll dagen innan. Jag bråkade med buren som skulle in i bilen och så fick jag för mig att städa hela bilen och höll på med det i tre timmar. Dammsög och gjorde rent HELA bilen inuti, med sånt textilskum som jag sprutade på överallt, t om taket som jag ägnade en hel del tid åt att göra rent. Och det blev jättefint i taket :-)

Vi kom fram och tog upp alla hanar som skulle in i ringen. Jag provsprang lite med Haldex innan, men klen som jag är blev det inte så mycket, jag får sjuttsingen ont i ryggen på en gång. Kändes inte alls som att Haldex heller var taggad. Men så fort vi gick in i ringen, var det där... Tagget! Haldex öste på och jag öste också på! Och tamejsjutton att det räckte hela vägen för att vinna brukskonkurrensen. Domare Lennart Edfors flyttade upp oss på första plats direkt, och där fick vi stå kvar. Men många varv blev det, jag kände mig helt slut.

Så efter att ha provat att ställa Haldex tre gånger utan päls, och fått resultatet Very Good alla de tre gångerna, kommer jag inte att prova att ställa honom utan päls någon mer gång. Nu är han ju inte fullpälsad heller, men det är bättre än innan. Att Haldex sedan var klippt pga lite fuktexem gjorde inte någonting. Jag som hade funderat på att inte ens ta med honom.



Efter Haldex var det dags för Uno att gå in i ringen. Han är ju tyvärr lite tjock då, och jag har bantat honom i en veckan sedan han kom hit, så lite hull har han tappat. Det kändes bra när vi kom in och Uno skötte sig väldigt bra och fick Excellent med CK. Jag har faktiskt ganska dålig koll på vilka hundar som var inne i ringen, men det var ganska många. Uno slutade på en fjärde plats i den öppna klassen, vilket jag känner mig mycket nöjd med, då han som sagt är i lite tjockaste laget just nu. Det gör ju att han blir lite tung.


Ja, en snygg Uno, men mindre snygg låne-matte...


Efter Uno var det dags för Silve att gå in i ringen. Ylwa hade lovat att visa honom åt mig. Hon är väldigt duktig på att visa hund, så det kändes kul att få stå och se på, det är ju inte så ofta det händer. Silve som vanligtvis tycker det är ganska tråkigt att gå på utställning, tyckte helt plötsligt att det var hur kul som helst. Och det märktes! Han glänste lite extra... Så pass mycket extra att han gick och fick Excellent och inte bara det, men CK också!!


Silve med uppfödarmatte Ylwa!


Snygg-Silve!


Skaplig gubbe för sin ålder, 11 år.  Tack Ylwa för hjälpen!



Jag hade ju anmält Tióne och Tirith också, men där gick det inte alls idag. Tióne ser ju inte så vacker ut nu, helt utan päls, men jag tänkte att jag måste chansa, då hon trots allt fick sitt första cert av Lennart. Men idag blev det bara ett Very Good. Nåja... jag provade åtminstone. Tirith tyckte domaren att hon var för grov. När jag ser på kritiken blir jag lite förvånad ändå, för kritiken är suverän. Loddie var den som gick längst och fick Excellent. Hon fick dock stå utan ck idag, då även hon är lite tjock för tillfället.

Men det var ju bästa hane också, som vi skulle in i. Vi fick springa och Haldex hamnade upp på andra plats, efter Io som stod först. Där fick vi också stanna, så då var det klart: Haldex fick sitt andra CERT! I bruksklass fick vi gå in, då de gjort som så att bästa bruksklass skulle gå bir och bim, inte bästa bruksmeriterade. Där blev han BIM.



Haldex med sina rosetter och en stolt matte.



Kennel Shejrix ställde upp i uppfödarklass, där kom vi trea av fyra stycken. Avelsklass var det bara vi, så det blev HP och sedan BIS. Tyvärr var det bara vi i Bis:et, så det var ju svårslaget.

Tack Nedre Norra för en fin utställning och tack till alla som hade en hand över för att hjälpa oss!! Tack Malin för sällskap och lite extra tack för all hjälp!!

Bygge och hundar på kollo

Vi har skaffat så mycket hundar att vi var tvungna att bygga ännu en hundgård, ja, eller två rättare sagt. Det blir i samma format som innan och vi beslöt oss för att bygga utåt skogen, från den stora hundgården. Det blir två gårdar, en till Nova och Silve där vi ska ha värmeelement i kojorna. Om vi ska bygga kojor eller små hus, har vi inte bestämt oss för än, men det återstår väl att se vad vi bestämmer oss för.

Här är en bild på det halvfärdiga bygget. Johan är jätteduktig på att bygga och det blir jättefint. Det blir en liten höjdskillnad, för annars hade vi fått gräva ut alldeles för mycket, det skulle bli för mycket arbete. Nu ska vi bara göra väggarna och mellanvägg, sen är det bara att sätta upp sektionerna. Fast dom har vi inte beställt än...



Jag är glad, för jag har ju börjat jobba natt och det känns som att det passar mig utmärkt. Mer sammanhängande ledighet gör att jag känner mig mer utvilad. Och jag kan utan att känna mig trött, EFTER att ha kommit hem från jobbet, ägna mig åt hundarna INNAN jag åker till jobbet, men utan stress. Jag är som piggast på em/kväll, när jag har fått sova ordentligt. Det är skönt att efter att ha stått i kö i över mer än tre år, äntligen ha fått in en fot på natten. Nu lämnar jag inte min plats till någon annan, skulle jag tro...

Lite bilder på vovvarna från gårdagen...


Shejrix Trickster - har blivit en stor kille. Definitivt störst av de tre syskonen, och säkerligen den som är mest intensiv. Ibland funderar jag t om på att sälja honom, för att han är så jobbig. MEN, han blir säkerligen en bra draghund och det får ju väga mer, än att han är lite jobbig emellanåt.


Elora tar skydd under valpgården, efter att Tricky har jagat henne. Sträcker hon måntro ut tungan åt honom när han vände ryggen åt??



Shejrix Elora Danan - så fort han lämnade fri väg, var det full fart på henne igen. Hon blir nog snabb på tassarna, tror ni inte? Hon springer nästan ifrån Tricky redan nu :-)



Alla leksaker någon annan har, är de som är mest intressanta. Här är Airk lite sugen på Sarias leksak.



Men nej, han vågar sig inte på att försöka ta den.



Valpar har stor respekt för de äldre hundarna, även en yngling som Tricky. Han är väldigt snäll med valparna, vilket förvånade oss lite, då vi trodde han skulle vara väldigt på. Men kanske är det skenet som bedrar?








Shejrix Airk Thaughbaer - en liten intensiv valp. Skriker högt i hundgården när man ska mata. Så högt och intensivt att jag idag tog ner honom på jorden lite, genom att slänga lite vatten på honom. Det funkade.



Och så var det hundarna som kommit på kollo till kenneln.



Välkomna, säger vi till Shejrix Minas Ithil och Shejrix Cirith Ungol, alltså: Ithil och Uno! De kommer från Blekinge där de bor tillsammans med sina 6 fyrbenta vänner och matte Mia och husse David. Men nu har de kommit för att bo lite på kollo och bli inkörda ordentligt tillsammans med sin släkt.

De verkar iallafall trivas efter några dagar på kenneln. Båda äter om än att Uno tycker att det är lite konstiga kulor i maten(han har bara ätit kött innan). Tills de nya gårdarna är klara, så har vi tryckt ihop hundarna lite grann. Meningen var att de här två skulle bo i valpgården, men damen Ithil tyckte att hon trivdes bättre i rastgården, så hon grävde sig ut, det första hon gjorde. Det var ingen glad Fia som gick ut mitt i natten när det var ett jäkla liv på hundarna, och sen flytta om, så de fick vara däruppe istället. Nåja, det kommer att bli super när de nya gårdarna blir klara.



Ithil - en väldigt trevlig tjej. Påminner starkt om sin mamma Pya. Skall bli kul att se vad hon kan prestera i selen sen.


Tack för förtroendet, David och Mia!
(Jag ska försöka vara lite duktigare på att blogga hädanefter)




Nattuggla

Det är lite mer action i natt på jobbet, än vad det var föregående natt. Igår hade jag endast 17 samtal inom Sverige och några samtal för utlandet, så det var verkligen ovanligt skönt att sitta på jobbet och ha en känsla av att inte vara stressad. Riktigt gött! Jag gick av mitt pass klockan sju på morgonen och for hemåt med Malin i lurarna. Ja, jag började bli lite trött, så jag slog en pingla till bonden, som ofta är upp med tuppen.


Jag kom i säng strax efter åtta efter att ha tagit in Silve, Nova och Haldex. Haldex som nu har fuktexem får vara inne och vara torr, så hoppas jag eländet ska försvinna, fortare än kvickt, helst igår. Det börjar se bättre ut nu iallafall... Haldex har inte direkt varit inne så mycket förr, men det visade sig snabbt att han är hur snäll som helst och gosig som bara den. Speciellt när man ska sova! Så innan jag somnade fick jag en lektion i hur-man-gosar-ihjäl-matte. Efter goset var han nöjd och lade sig fint på mattan på golvet och sov.


Jag vaknade en sväng strax efter tolv, för jag behövde gå på toan, men lade mig sen igen för att sova ut. Vaknade och kände på mig att klockan säkert var fyra. Kikade på telefonen och den var kvart över t om. Första gången på flera år som jag ärligt kan säga att jag kände mig fullständigt och fullkomligt utvilad!! En riktig go-känsla infann sig och jag kände mig så otroligt nöjd, glad och känslan av att vara tonåring igen kom över mig. Jag skrattar fortfarande åt det när jag tänker på det :-)


Jag måste nog säga att det känns riktigt bra att få chansen att prova på att jobba natt igen. Jag har gjort det förr, men med mer fysisk ansträngning. Det här är bätte... såå mycket bättre!


Nostalgitripp

När hösten kommer, påminns jag alltid om tider från förr.


Doften av höst för alltid med sig en speciell känsla av nostalgi och det är nästan så jag längtar tillbaka till den tiden då jag bara hade ett par hundar och bodde i lägenhet. Vi var ute flera timmar om dagen, cyklade, gick långa promenader och umgicks med vänner som hade släkt till mina hundar.


Doften av höst för mig alltid tillbaka på något sätt till tiden jag umgicks flitigt med Annika, när hon bodde i Glåpen utanför Surahammar. Många gånger längtar jag tillbaka till känslan av hur det var att vara därute, tillsammans med henne, lära sig om hundarna och rasen. Det är Annika jag kallar mentor, men i dagsläget kanske mer, en god vän. Idag när vi träffas kan jag känna att jag saknar det gamla gänget hundar, de första siberians, förutom mina egna, jag ’föll’ för. Den urläckra vita Kero, som var en jätteduktig ledarhund och hans ’donna’, lilla Cochise, lika duktig ledarhund.


Silves pappa, Silvervargen, som jag upplevde hade hög integritet och inte sålde sig till ’vemsomhelst’, men han gillade mig, av någon konstig anledning. Och första gången jag såg Silene, som var Silves kusin, som liten valp, springandes där på tomten, hur söt som helst. När jag senare såg henne, som junior på en inofficiell utställning i Sura, var jag såld. En SÅN ville jag ha! Året jag först besökte Annika var 1997, första gången jag träffade Annika på hemmaplan och sen dess visste jag, att jag ville ’bli som hon’ en vacker dag.


Ja, det kan väl låta larvigt, men vi har alla våra idoler och jag kan ärligt säga att det är tiden med Annika och det jag fått lära mig av henne om vår ras, som har gjort att jag är där jag är idag. Och jag är glad över att Annika tog sig tid att låta mig umgås med henne och hundarna, och få följa med på lite snötävlingar. Utan henne tror jag inte att jag fått upp ögonen för att det var det här jag ville göra med mitt liv. Vilken lyckoträff, med andra ord!


Här kommer lite bilder från förr.


Belzack, min enda, bästaste och finaste Zacke. Född 1995. Jag köpte honom 5månader gammal, då han kommit tillbaka av uppfödaren. Jag kommer ihåg hur jag och min syster gick och köpte ett koppel i djuraffären. Jag som bara 'skulle låna' Zacke över helgen. Men det slutade snabbt med att jag köpte honom, på avbetalning, då jag var fattig student :-) Jordnöten till alla hundar jag har idag. Tyvärr fick han ögonfel och på inrådan av veterinär fick han somna in, endast 5 år gammal.


Lite suddig bild, men det är Annika med sitt gamla gäng. Silves pappa sitter längst till vänster och sen är det hans mamma(alltså Silves farmor) till höger om Silvervargen, Natascha. Sen kommer Silves faster Miyax och kusin Silene. Bakom Silene sitter Kero och framför honom ligger Cochise. Och till höger om dom är deras dotter Thuja.


SE(polar)CH SUCH Natascha, en av Sveriges första dubbelchampions, Silves farmor :-) Riktigt vacker och riktig slitvarg. Jag hade nöjet att få tävla med henne. I debuten körde jag henne tillsammans med min Pesetas i ett 2-spann på 5 km. Om inte jag minns fel var det tal om att han som vann körde för kort sträcka... Vi kom tvåa...


Första polarhundsutställningen jag var på. Kloten 1998. Här har vi Sussie Grönberg som ställde en hund som hette Amira. Rätta mig om jag har fel.


Silves pappa och faster. Sölve och Miyax. Jag älskar färgerna som dom hade.


Jag kommer ihåg att Sölve älskade att visa upp sig på utställning. Han riktigt gillade att alla tittade på honom. Tyvärr ärvde inte Silve den egenskapen av sin far. Silve tycker utställning är rätt så tråkigt.


Wings of a Butterfly


Valpar


På vår resa lärde sig Airk och Elora att tycka om att åka släp. Kanske för att de fick leksaker och tuggben där.


I fredags for jag och hämtade 225kg halm som jag igår bar in i stallet. Det gäller att bunkra upp ett lager, så det räcker hela säsongen. Igår fick alla vovvar ny halm i kojorna, det är alltid lika uppskattat. Här på bilden är det bara lite kvar, hela kärran upptogs av balen.


Elora. Hon är en liten söting och påminner verkligen om släkten.


Airk sticker ut lite och ser inte riktigt ut som någon av de valparna ur tidigare kullar. Han brås på pappa Juniors sida av släkten. Elora dock är en riktig Shejrix:are.