Bra inlägg

Här hänvisar jag alla er intresserade av siberian huskyn att läsa ett inlägg av Malin Sundin.

Gå till www.ylajarvis.se och läs inlägget under v.25. Jag säger bara: Instämmer med föregående talare!!!

Torneryds K-Nova

Nova slappar på golvet och jag slappar i soffan. Nu är vi lite lata efter en rask promenad bland alla biljoner  myggor som finns här i Fjällandet. Vi träffade inte på någon björn iallafall, bara en fågel som Nova glatt sprang in i skogen och jagade iväg för att sedan dyka upp framför mig på stigen igen. Hon lyssnar ändå väldigt bra på mig tycker jag och det känns roligt. Det är jag och Nova som ska 'bonda' nu och göra oss en bra relation. Johan har ju fått ett par månader att 'bonda' med mina hundar och det har funkat jättebra.

Jag har provat på lite med klicker på Nova. Kravet är ögonkontakt innan hon får någon belöning. Jag har själv egentligen aldrig använt klicker på mina hundar, men jag fattar hur det funkar och igår när Johan var hemma hade han en hund som han är hundvakt åt nu, som heter Akela. Nova är inte sådär superförtjust i att andra hundar är jättenära henne, så när Akela skulle gå in buren jämte buren där hon själv låg, så bara gruffade hon och var sur. Så medan Johan fick se till att Akela kom in i buren tog jag lite frolic och klickern och vände Novas uppmärksamhet mot mig i stället. Och varje gång hon tog ögonkontakt med mig fick hon ett klick först, och sen en godis. Och VIPS! så var Akela inne i buren utan att Nova sa ett knyst :-) Och sen gick det bara hur bra som helst.

Nova är lite speciell då hon inte är helt frisk. Hon har fel på bukspottskörteln, vilket gör att hon inte kan ta till sig all näring som hon får via maten, som normalt friska hundar gör. Hon får äta medicin varje dag.  


Här är fina Nova. Hon älskar pinnar. När man är på en promenad kan hon bära pinnar hela vägen fram och tillbaka. Och ibland inte bara en pinne, utan flera samtidigt. Hon kommer från en kennel i Ronneby, Blekinge. 

Möt Torneryds K-Nova.
Hon kommer att stanna i Fjällandet då hon och husse ska flytta in :-)


Inte som jag tänkt mig

Häruppe verkar sommaren dröja. Det är inte något höjdarväder, men idag fick jag njuta av lite sol och då passade jag på att vara ute hos hundarna i nästan 3 timmar, för att mysa och framförallt fortsätta att borsta ur dom. Dom har fällt hur länge som helst, känns det som och jag bara borstar och borstar....

Tirith verkar aldrig bli av med sin päls. Nato har nästan fällt klart nu, medan Tirith har stora sjok kvar av tjock päls. Fick väl bort ganska mycket idag i alla fall, fast att bli borstad är inte hennes favorit direkt.


Söta Tirith, still för nån sekund



LoddieRod, hon är tjock hon. Magen syns tydligt nu att valpar i magen, det finns. När hon inte var på marken och betade gräs la hon sig förtjust på bordet och blottade magen så matte kunde klappa. Det är beräknat den 13 juli för Loddie. Innan dess skall vi ha byggt hundgården och förberett valplådan inomhus. Den här parningen är på 6,8% inavelsgrad.

S41240/2002
Trahimus Gretzky
S33157/99
Unisak's Brimer
S70098/90
Unisak's Jehu
S55959/92
Unisak's Ottey
S54300/2000  
Fenrisulven Akela
S14190/92
Axias Qurry
S28877/95
Fenrisulven Freja
 
S44484/2007
Shejrix Quadra Drive Ii
S54296/2000
Fenrisulven Fox
S14190/92
Axias Qurry
S28877/95
Fenrisulven Freja
S67159/2004
Vox Celesta's Harpya
S26788/97
Vox Celesta's Sting-Jr
S54527/98
Vox Celesta's Tölva



Jag fick skratta gott idag när jag upptäckte att busungarna Nato & Tirith hade sprungit in längst in under hundgården för att stoppa ut huvudena och äta av gräset. Vilka grejer dom hittar på. Synd  bara att inte jag har mer skog i rastgården än de tre träden som står där. Jag tror dom hade uppskattat det.


När solen är framme passar gottehundarna på att sola sig på däck. Det är väldigt uppskattat att bara ligga där och gotta sig och ta det lugnt. Här Nato längst till vänster, ni ser att han är en riktig yngling nu, utan sin valppäls.


Haldex spanar efter katten. Jag har börjat ge dom vitaminer nu, så jag hoppas pälsen tar sig lite fortare tillbaks.


Ja-aa... vad ska man säga... Då har turen kommit till kennel Shejrix att få uppleva hur det är att ha fått en tjuvparning. När jag trodde att Pya var långt klar med löpet, fick hon bara för en stund vara med Niro i en hundgård. Det var när vi hade Gretzky hemma för parning. Ingen hane visade intresse för Pya, men tamejsjutton när jag och Johan satt inne och åt middag, så tjöt det till ute och vi hurrade, för vi trodde att nu hade dom hängt sig(Gretzky hade inte visat nåt vidare intresse av Loddie nämligen).

Jag kikar ut och ser att det är helt fel hundar som hänger ihop. Eftersom jag vet att Pya är riktigt jobbig vid parning, sprang vi fort ut och det blev ju en hängning på närmre 15 minuter. Efter rådgörande med kennelkollegor var vi ganska överens om att det förmodligen inte skulle ta sig efter så långt gånget i löpet, så jag tog beslutet att inte spruta henne. Men som det ser ut nu, så ser hon allt lite tjockare ut än vad hon gör i normalfallet, så jag tror ju ganska starkt att även hon väntar valpar, om än kanske inte så många som Loddie, då hon inte är så tjock.

Jag hade inte planerat att para på Niro eftersom att han är så het i temperamentet, men med facit i hand så är han en av mina bästa hundar, och det är Pya också, så det är absolut topphundar med 0% inavelsgrad. Blir det valpar som jag misstänker kommer det att bli hårt arbetande hundar som passar i arbetande hem.

Så blir det så ska Pya bli både mamma och mormor inom loppet av en vecka. Pya är beräknad ca en vecka före Loddie, så hon kommer att få använda valplådan först. Kanske blir det mycket valpar i Fjällandet i år?

S66169/2005
SE (POLAR)CH

Caraganas Eniro
S59288/2003
SE (POLAR)CH SE UCH

Fenrisulven Bele
S54135/99
Kvarnmyrens Two Moon
S28877/95
SE (POLAR)CH

Fenrisulven Freja
S42452/99
Dejomas Phu
S54451/91
Axias Reflex
S48171/91
Nebraska
 
S67159/2004
Vox Celesta's Harpya
S26788/97
Vox Celesta's Sting-Jr
S52838/86
Haski's Sting
S61608/94
Vox Celesta's Arktis
S54527/98
Vox Celesta's Tölva
S52255/93
Chamsin's Grizzly Bear
S61546/92
Vox Celesta's The-Fly


Halmd(r)ag

Igår var den där dagen när det var dags att städa ur och byta halm i alla kojor. Alla hundar blir jämt superglada när man kommer där med ny halm, som man lägger på golvet innan det ska in i kojan. Nato gjorde sitt bästa för att hjälpa till genom att hoppa på halmen och försöka sprida ut den på golvet.

Så jäkla kul att byta halm tycker jag inte att det är, så jag kom på idén att byta en koja och sen köra hundarna på 2hjuling en 2.2km's runda. Så jag och Johan tog varsin hund och började med Niro & Loddie och körde en lugn runda, eftersom hon förmodligen är på tjocken. Det gick jättebra. Johans debut med husky och cykel :-)

Sen följde det på i samma anda, vi bytte halm och fortsatte med Pya, Nato o Tirith. Johan tog ynglingarna medan jag tog Pyan. Det gick super om än att det var lite hett i starten för Johan som drog iväg före mig. Pya var som galen, såklart. I hennes ögon finns det ju inte att få vara den som startar sist. Hon är rolig hon.

Sist ut var de helgalna syskonen, Haldex och Tióne. Jag tog Tióne som var nybadad nån dag innan. Snabbaste rundan, helt klart. Tióne går som ett spjut. Haldex ska jag faktiskt kolla halsen på, för han kracklar liksom, fastän att han inte är sjuk, men jag vill kolla, så det inte är något med hans halsmandlar eller nåt, för ibland kracklar han som bara den :-(

Silve & Nova fick nöja sig med en 2,2km's promenad. Silve är nöjd med det och Nova skadade ju trampdynan för ett tag sen och är inte helt ok än, då hon ibland börjar halta lite lätt, så det är lika bra att ta det lite lugnt.

En härlig söndag som slutade i soffan med nån film som gick på teven :-) Inte helt fel det inte....


Lek & Bus

Lek och bus i rasthagen är en av hundarnas favoriter. Idag fick de rusa runt, och rusa runt, det gjorde dom. Dom jagar varandra som galna och är överförtjusta över att få bita och dra i varandra. De flesta är duktiga på att komma när man ropar, det är väl Nato och Tirith som tycker att de borde få göra lite som dom själva vill, så ibland kommer dom när man kallar på dom och ibland inte. Äh, det är inte hela världen… Snart nog har de blivit vuxna och då kommer de att lugna ner sig lite. Men som det är nu får unghundarna vara ungdomar, precis som det skall vara.  

Päls finns det fortfarande gott om, speciellt på Tirith som ännu inte släppt all sin päls, bara en del. Nato, han har fällt det mesta, men ser rätt lustig ut, för han har fortfarande tjock päls kvar på bakdelen av kroppen, men inte fram. Borsten är framme och används flitigt. Blir det bara lite varmare ska även alla hundar få ett bad. Jag skall se om det går att fixa så man kan dra en slang genom badrumsfönstret, då kan man bada dom utomhus, så det slipper att klogga igen i badrumsavloppet. Det finns ju som sagt en hel del päls på dom ännu, som säkerligen släpper när de får bada.


I full fart. Haldex först, tätt följd av Tirith och Nato.


Jag blir påmind om när Haldex var runt året då han fick en 'delfin' som mask i ansiktet. Nu är det Tiriths tur att få lite kajal målad i ansiktet. När man är på väg från ungdom till vuxen får man ju faktiskt sminka sig.


Tirith passar på att få lite mys med Johan.


Varför tävla?

Jaha... vad göra när man sitter här och väntar på att få börja jobba?
Man kan ju fundera en del förstås...

Utställningar t ex.. Varför ska man gå på dom?

Ett par av mina valpköpare tycker egentligen att utställning inte är så viktigt, men de är snälla att ställa ut sin ShejriX:are ändå, för min skull. Hur rart är inte det? För min kennel är det viktigt att få visa upp ett jämnt och fint resultat på mina uppfödningar och då är det väldigt viktigt att inte bara mina egna hundar ställs ut, utan även de som är sålda. När sedan någon blir intresserad av min kennel, kan de gå in på hunddata och se hur jämna mina hundar är i exteriören, eller inte. Det är ett viktigt resultat, som bara kan visas upp genom att de ställs ut på officiella utställningar.

Själv tycker jag att det är intressant att gå in på olika kennlar på hunddata och se resultaten på de olika kennlarna. En del kennlar går det jättebra för, för de egna hundarna på kenneln, men sämre för de sålda valparna. Det är ju intressant. En del ligger förmodligen i att uppfödarna själva behåller de allra bästa hundarna, men ibland funderar jag hur mycket det kan ha att göra med 'snörbedömning' på utställning. För en del hundar man ser ute på utställningar, vare sig det är SPHK eller SKK, ser helt enkelt inte 'rätt' ut vad det gäller exteriör, men går bra ändå, kanske för att matte/husse kan visa upp hunden??


En gång var det en mycket van utställare, som själv har showhuskies, som sa till mig att: Jag kan ta vilken av dina hundar som helst, och göra den till champion. Då menade han att bara man kunde visa upp hunden och förbereda den genom att bada och fixa pälsen, öva mycket vad det gäller att visa hunden, så kunde i princip nästan vilken hund som helst få bra utställningsresultat. Ja-aa... vad ska man säga om det??

Jag ställer alltid ett önskemål till mina valpköpare om att de åtminstone skall ställa ut sin hund en eller ett par gånger när den är vuxen, så att det blir ett registrerat resultat. Nu är inte det här det allra viktigaste, för det viktigaste är ändå att hunden bor i ett älskat hem där den blir omhändertagen på allra bästa sätt.

I år har jag själv bara varit på SPHK Vaggeryd, där det gick okej, men nog hade jag hoppats på bättre resultat. Det är ett par utställningar i höst som jag planerar in också, men det här året blir nog ett av dom åren då jag inte åker så mycket på just den här varianten av tävling. Jag har blivit lite 'mättad' av det hela. Jag tycker att det är jättekul, men det kostar väldigt mycket pengar att åka och med många hundar man vill ha meriterade blir det ju en del pengar som rasar iväg. SPHK Hammerdal och rasklubbens utställningar är inplanerade, sen får vi se om det blir någon utställning i Arboga, då kanske jag åker på den också. Det är ju ändå 'hemma', så då passar jag på att hälsa på mamma och Nisse, såklart ;-)

Vad gäller tävlingar på släde kommer jag självklart att tävla nästa säsong också. De tävlingarna slår alla utställningar tycker jag. För det är där man verkligen kan visa hur pass bra hundar man har. Nästa säsong kommer att bli mycket spännande då jag kommer att kliva upp och in i 6-spannsklassen. Så konkurrenterna får se upp ;-) Man vet ju aldrig när jag kommer med ett team med enbart Shejrix-hundar eller Shejrix:are/Ylajärvar. Det kan bli farligt :-)

Ett samarbete med Ylajärvis har ju redan visat på gott resultat då vi vann guld på Sham-draget, så nog finns tankar om ett sådant eventuellt samarbete med i planerna igen. Jag tycker att det är otroligt roligt att Ylajärvis hundar visar framtassarna på ett sådant fantastiskt sätt att de även drar hem en guldpeng till kenneln i sprintklassen, när de egentligen är avlade för långdistans. Så vi får väl se hur det  hela utvecklas :-)

Oh, å by the way... I'm back in the blogbusiness... Hope you like it :-)


Typiskt jag

Jaha...

Då sitter man här på jobbet och har precis insett att jag är lite för tidigt ute...
....  typ, 2½ timme för tidig :-(

Jag hade visst bytt pass med en kollega och glömt av att ändra i min kalender, så då får jag sitta här och glo ända fram till halv tio. Kan man säga mer än att: Det suger!! Det är ju inte direkt som att det finns massor att göra, för jobba, ja, det får jag inte, även om jag är tidig.

Jag får helt enkelt höra med en coach när dom kommer in, om det går att tidigarelägga mitt pass. Det finns ju inte att jag åker hem igen 45min för att sitta hemma en stund och sen åka tillbaka. Det skulle bli sammanlagt 20mil och det är ju inte något man bara gör sådär, för att det är skoj. Det innebär 11timmar på jobbet idag, om jag inte får byta pass :-S Är man klantig, eller är man bara klantig??


Gamla minnen

Så här fint hade Pya bäddat när hon födde Haldex. Kommer ni ihåg??  Det var ju Småland de guldkornen kom och idag är de stora och duktiga. Tänk att hundar kan vara så tokiga :-)



Om nu Loddie får valpar, hoppas jag att hon kommer att ha det lika lätt för sig vid valpningen som Pya haft vid båda sina. De har gått suveränt bra, och då håller man tummen för att det har gått i arv. Jag har hört nånting om att sånt kan vara ärftligt, någon som vet något om det??

Min låtsaspappa Nisse ska komma upp och hälsa på och även bygga lite hundgård, igen :-) Han är världens snällaste tror jag bestämt. I lördags fick jag ett paket på posten, men 2,6 kilo musik som han hade skickat upp till mig. Då blev jag superglad, för nu har jag lite mer skivor att spela i bilen, på väg till jobbet och hem. Varje dag jag åker spanar jag även efter älgar, som det ju finns gott om på min väg till Lit. Eftersom jag såg så många förra året, håller jag nu räkningen från nyår och jag är uppe i 24 nu, men bara räknat från Fjällandet-Lit och tvärtom.


Valpdrömmar

Shejrix Quadra Drive II bara liten valpis, men redan hela tre år fyllda. Och kanske ska hon bli mamma i juli. Det betyder ju även att Pya skulle bli mormor :-)



Jag har planer på att bygga en valpgård, som även skall användas till Silve och Nova. Den skall stå lite mer mot skogen, så att det blir lite skugga. Jag vill inte komma hem en dag när jag har valpar och hitta dom avslagna under solens hetta. Det var för otäckt, tycker jag. Så nu hoppas jag att Loddie har valpar i magen. Och kanske kommer dom se ut som hon själv, när hon var liten valpis. Söt som socker!!


Kära vovvar

Tänk att 3 år redan har gått. Tiden fullkomligt flyger iväg. Det känns otroligt när jag tänker efter hur bra det gått för mig och hundarna sen vi flyttade upp till Jämtland. Livet leker och alla på Shejrix är nöjda och glada :-)


Tióne ger syrran Loddie en födelsedagspuss


Min vackra Tióne. Det är inte ofta öronen står rakt fram så här...


Tuggisbenen. Loddie tycker det går lite för sakta, tror jag bestämt...


Midjan börjar sakteliga minska på henne, så jag misstänker starkt att hon har små valpisar i magen. Man ser det tydligare från ovansidan än från sidan dock...

4WD blir 3år


En björn i krokarna

Den 20e maj gick jag och Johan en promenad med Silve och Nova. Vi tog vägen jag lade upp en film på i vintras, den där jag kör i backen ner och upp. När man går åt det ena hållet funderar man inte så mycket på vad för spår som eventuellt kan finnas på vägen, men när vi vänt om och gått en bit på vägen, tyckte nog Johan allt att spåren som var markerade i gruset såg liiite annorlunda ut än mot vanlig hund.

Mycket rätt hade han, björnspår. Och det är inte det första spåret vi ser av björn på den vägen. Bara ett par veckor innan hade vi sett björnbajs när vi gick där, så de här spåren var ju bara grädden på moset. Trodde jag... Vi gick vidare och sen stannar Johan till och kollar på bajs som ligger på vägen... pillar lite i det och självklart är det alldeles färskt björnbajs. Johan skrattade gott när han kommenterade: "Jag tror bestämt att takten hemåt ökade nu..."