Hemligheten

Jag sitter, som alltid, i soffan, när jag skriver mina inlägg. Det är bästa stället i hela huset, förutom min säng. Just nu är det bara jag och katterna inne. Silve har gått ut i hundgården, men inte vet jag om han är glad för det inte. De flesta hundarna är ute och leker i rastgården idag innan jag skall till jobbet.

Egentligen var det meningen att vi skulle träna idag, och jag gick upp och vattnade och så, men Nato smet ut ur rastgården sen och han kom inte på en gång, så jag fick fånga in honom. När jag skulle sela Pya kände jag bara: Nääee... jag vill faktiskt inte köra hund idag!

Och jag bestämde mig för att gå på känslan och strunta i hundkörningen för idag. Och det är helt okej! Man måste inte köra hundarna bara för att man bestämt det dagen innan. Och man måste inte alltid följa sina planer till punkt och pricka. Det allra viktigaste, tycker jag, är att man ser till att det man gör med hundarna, först och främst, skall vara en rolig grej, vad man nu än hittar på.

Jag brukar oftast bestämma mig hur jag ska köra hund efter hur mitt schema ser ut på jobbet. Ibland blir det inte alls som jag tänkt mig, men då gör vi vårt bästa ändå. När jag ser tillbaka på hundkörningen här i Fjällandet, eller överhuvudtaget, så kan jag lugnt påstå att våra sämsta dagar alltid har varit när jag inte har känt för att träna med hundarna. De pejlar läget på matte och sen går det som det går. Den gången när ATV:n åkte nedför slänten var en sån gång. Jag kände inte riktigt för det, och allt brakade åt skogen. De bästa körningarna har egentligen varit de som ofta varit lite med 'impulsiva', där vi alltså bara... - Jameh, vi kör! Och allra roligast är de körningarna där varken jag eller hundarna har en aaaning om vilken väg vi skall ta. Det är då matte bara bestämmer sig för att ta en väg, vilken som helst. Dom är nog allra bäst faktiskt!

Jag har några gånger fått frågan hur jag tränar hundarna, för att de ska gå så snabbt. Jag ska avslöja hemligheten för er nu, tänkte jag. Joo-ooo.. jag gör så här: VI HAR KUL IHOP!! Och det är faktiskt den enda. Jag tränar inte på något särskilt sätt, jag bara kör. Kort eller långt, tungt eller snabbt, det spelar mindre roll för mig. Naturligtvis börjar vi grunden på hösten med att jobba lite långsammare och tyngre, för att få muskler, men sen när snön kommer, ja, då bara kör vi. Och det är väl som en vän till mig sa: Ja, jag tror ärligt på att du inte gör något särskilt. Du har väl bara turen att ha snabba hundar. Ja, nåt sånt var det. Och så är det nog.

Har man roligt tillsammans med sina hundar och lägger en god grund, ja, då tror jag att man kan komma långt på det. Det spelar ingen roll om det är dragträning, lydnad eller vad det nu är. Så länge man kommer ihåg att...

.... HA KUL TILLSAMMANS!




VM = Väldigt motigt

Det ÄR med tungt hjärta jag får inse att det inte blir något VM för oss. Idag ringde jag SVA för att kolla provsvaren på rabiessprutorna och när jag direkt fick svaret att första hunden, Four Motion, inte hade gått igenom kände jag hur hjärtat sjönk. Utan Tióne klarar jag mig inte i räser-spannet. Hon är för bra, helt enkelt.

Sen kom nästa hund som inte klarade testet, Pyan. Pya som är en hund att lita på när det gäller tävling. Nej, utan henne klarar jag mig inte heller. Efter Pya kom svaret att Haldex klarat sig och sen fick jag veta att Loddie skulle köras om, för hon låg rätt högt på värdet. Även Niro hade klarat sig, turligt nog.

Men av 5 hundar varav 2 som inte går igenom och kanske en tredje... nej, det går ju inte alls.

Hade Pya och Tióne legat relativt högt hade det varit värt att göra om blodproverna, men det gjorde dom inte, så det är ingen mening, utan jag måste göra om vaccineringen på dom. Det känns verkligen trist, för jag ville verkligen åka. Hundarna är i toppform, starka och snabba, så jag tror vi hade kunnat göra en god insats ändå. Men men... bättre lycka nästa år kanske..

:'(


En Silve i soffan

Nu är han här igen, Silve-gubben visade bestämt igår kväll att han ville komma in igen. Så då fick han det, och jag fick återigen sova i lugn och ro, för nu hade han ju själv valt att få vara inne. Det är en mycket nöjd Silve som ligger i soffan jämte mig och gottar sig. Han verkar vara rätt så nöjd med livet, även fast han inte är med och drar i spannet längre. Men det är huvudsaken, att han är nöjd. Jag tycker det är lite tråkigt att han inte vill vara med längre, men såklart, jag tvingar honom inte.

Idag efter träningen med hundarna, fick han och valparna komma in. Vi hade det jättemysigt. Tre vovvar i soffan, det var ju knappt att jag fick plats. När Nato till slut bestämt sig för att komma upp i soffan tyckte Tirith inte att hon kunde vara sämre, så Nato låg framför mig som låg på sidan, men Tirith, ja hon stompade helt sonika upp PÅ mig och la sig på mig och på kuddarna som agerar ryggstöd. Där tryckte hon upp sig och somnade snosandes och mysandes med mig och Nato. Vilka gullepluttar dom är. Tirith är väldigt känslig och väldigt mysig. Nato är väldigt egen och personlig. Han är en sån rar liten vovve, men det är inte vem som helst som kommer in under pälsen på honom inte. Han kommer att bli en stor personlighet tror jag och han visar redan på mycket värdighet på nåt sätt.

Jag mådde så gott av att vara omgiven av gottegrisarna, så jag tror jag ska börja ta in dom lite oftare. T om Niro... jag kan ju bara kasta ut katterna under tiden, så de inte blir hundmat. Lite mer kärlek till vovvarna - och lite mer kärlek till mig. 

Träningen 
idag var rolig. Jag tog och körde två 4-spann. I det första spannet fick Loddie gå i led tillsammans med Pya och Tirith och Nato fick följa med på en tur. Vi körde kanske runt 5km, det är ju svårt att säga exakt när man inte har en gps. Jag bromsade hårt redan från början och höll tempot till Natos storlek. Han är ju trots allt inte så stor ännu, och då gäller det att ta det i hans tempo. Han har inga problem med att hänga på och han är duktig. I starten tog jag ner alla fyra hundar samtidigt och det gick bra. Loddie var betydligt lugnare i starten i led. 

Jag har testat en idé jag fick av Ylwa: Att ta bort Loddie och sätta undan henne innan man ska iväg. Jag har satt henne i hundburen istället för att låta henne stå kvar i hundgården. Eftersom att jag alltid måste ta henne och Niro sist, för att Niro drar i stamlinan och kan vara elak, och Loddie tuggar selar och måste selas i sista minuten, så är Loddies beteende under väntetiden, något... eh.. hysterisk.

Medan hon väntar hoppar hon som en besatt i hundgården och försöker ta sig ut. Hon står och krafsar på dörren och ställer sig och slickar febrilt på dörren, så man tror att tungan ska fastna om det är för kallt. Att sätta in henne i spannet först av alla är ju inget alternativ, då kommer jag inte ha några selar kvar till henne. Men det verkar som att tipset jag fick kommer att kunna fungera rätt bra, så jag ska fortsätta att testa det. Tack för tipset Ylwa!

Det kändes jättekul att se att Tirith fortfarande verkar ta det piano när jag sätter in henne i spannet. Hon bara står där, utan att vara jobbig, som storasyskonen är. Nato förvånade genom att inte bete sig som förra gången. Den här gången stod han still han också, med huvudet fokuserat på mig. Och han stod framåt, inte på sidan och tuggade linor. De var jätteduktiga, båda två. Nato fick gå i led med Pya när vi hade kanske nån kilometer kvar hem. Han är en talang. 

Sen fick Pyan gå en gång till, med räser-gänget. Dom är snabba dom. Det är ett under att jag inte vurpar under våra turer kan jag tycka, men kanske allt vurpande förra året gjorde att jag lärde mig släden. Tióne och Haldex fick gå i led idag och som vanligt blir jag alltid lika imponerad av Tióne. Idag när vi körde, på båda teamen, fick vi lite störningsövning i form av en parkerad släpvagn med en stor skoter på. Konstig sak, det där, verkade det som att Tióne tyckte, men hon är alltid nyfiken. Vi fick även nån vittring på nåt djur, för Tióne drog upp tempot så in i sjutton och just då, just där kände jag bara: DAMN!!! Kan ni inte gå SÅ HÄR på tävling??  

Tänka sig vad starka dom är ändå. Ett fjuttigt litet 4-spann. Jag längtar redan till när jag får in både Nato och Tirith och kan köra alla samtidigt. Nästa år, eller jag mena det här året,  ska jag satsa på att köpa en tobogga att ha  till träning. Då kanske Silve kan följa med också.. :-)



Min backe

Jag meckade med släden idag och satte på det dubbla ankarfästet. Åh, jag trodde jag skulle bli galen. Borrmaskinen bara laddade ur hela tiden och det tog jättelång tid och jag trodde jag aldrig skulle komma ut med hundarna för dagen. Och jättefint väder var det. Till slut lånade jag en borrmaskin av hyresvärden och då blev det ju klart omedelbums. Men nog var det lite meckigt att få dit den allt. Men det blev mycket bra när det blev klart och jag blev jättenöjd. Känns bra att nu har två ankare med sig på släden. Se på bilden vilket lyft det blev för släden. Passade ju riktigt bra med en vit också, när man är polkagris-färgad :-)




Så här ser den ut, min backe! Ni ska ju inte tro att det är så lätt att styra med bara en hand på styret. I led går Haldex och Pya. Tióne har pointpositionen och Loddie går bak med Niro. Haldex var elak mot Pya i starten idag, så jag tog faktiskt tag i honom och bet honom i nosen. Då lugnade han ner sig. Som tack för det fick jag en massa päls i munnen, nåja, inte en massa, men nåt strå som fastnade mellan tänderna, såklart. Så fick jag stå och försöka peta bort det hela turen med hundarna. Pyan gjorde ett väldigt bra jobb idag. Efter att vi kört backen drog vi motsatt håll mot hem och fortsatte mot nya rutter som vi inte kört på sen hösten vi flyttade hit.

Taggad Pya gjorde allting rätt och när jag säger 'VÄ' inför en sväng, kan jag se hur hennes öra rycker till. Strax innan jag säger 'Vänster' börjar hon redan på svängen. Det är kul när hon visar hur duktig hon är. Det känns nästan som att hon jobbar på att ta tillbaka sin rättmätiga plats. Det hade varit hur kul som helst att tävla med Pyan och Tióne i led på tävling, men chicken som jag är vågar jag inte starta ut med Haldex och Niro. Det skulle säkert gå, men då behöver jag typ 3 handlers. En för ledarparet och en vardera på Haldex och Niro som håller i bägge två ända fram till starten. Tror båda två är för heta för att stå bredvid varandra.

Ta en titt på backen nu, vetja...


VM eller inte? Helg iaf...

Äntligen är det helg. Jag softar lite i soffan innan jag ska gå ut till hundarna. Jag har unnat mig en semla som jag köpte när jag handlade lite efter jobbet. En semla förtjänar jag allt!

Idag är början på en härlig helg, det känner jag på mig. I helgen ska jag bara ta det lite lugnt... städa lite kanske, läsa lite bok, se på lite film och bara vara. Ja, allt det och träna hund förstås :-)

Vi har testat våra spår, jag och 5-spannet. Igår körde jag faktiskt Loddie och Tióne i led och det gick rätt så hyfsat. Det är bara på slutet som Loddie liksom inte riktigt hänger med. Det är som att hon slutar jobba så hårt som hon gör på väg bort. Ibland funderar jag på om det är så att hon helt enkelt tycker att vi kört alldeles för kort? Jag vet inte, men det är alltid på hemvägen, med några kilometer kvar hem som hon liksom lägger av och börjar slacka på linan. Det är jätteskumt. Jag hoppas att det ska ge med sig.

Hundarna överlag går i alla fall jäkligt bra tycker jag. De känns starka och särskilt Pya känns otroligt pigg och glad nu, och det känns väldigt tryggt. Fastän att Tióne löper gör det ingen skillnad i spannet. Hon är lika fokuserad som vanligt och även killarna har lika stor fokus när de står i spannet. Precis efter körningen skyndar jag mig att ta ur Tióne, så de inte skall kunna lukta på henne. Och framförallt ser jag till att inte släppa ihop hanarna under löptider. För några slagsmål har man inte råd med när man skall tävla...

Nästa tävling för oss är Polarhundsmästerskapet. Där är min förhoppning om att vi skall klara ett 1a pris i polarhundprov 3. Det är det stora målet för den tävlingen. Och jag hoppas verkligen att jag kan få mina nya skidor slipade inför den tävlingen, det är inte säkert. Jag skulle lämna dom till en duktig kille i Brunflo som jag fått tips om, men han ska ju naturligtvis till Vancouver och har väldigt tajt om tid, så vi får se. Han kommer inte tillbaka förrän i början på mars, så jag hoppas verkligen att han kommer kunna göra skidorna i nästa vecka, för annars måste jag hitta nån annan... nån duktig.

Annars har jag varit till tandläkaren idag. Som jag sa innan fick jag en inflammation så här sent efter tandutdraget och jag trodde jag skulle klara mig till nästa onsdag, men kände i morse att det inte skulle gå. Tack och lov hade tandläkaren där jag drog tänderna fått ett återbud idag, så jag fick springa dit vid lunchtid och hon sa bara: - OJ DÅ! Vi tar en röntgenbild... Och så kollade hon i munnen på mig och sa att så här brukar det bli 1 på 100, om ens det. Men men, det är ju typiskt min tur. Tog en röntgenbild och sen stoppade hon ner en nål i tandköttet på mig och spolade rent med koksaltlösning. Det gjorde rätt ont vid ett tillfälle och bultade som sjutton strax efteråt.

SEN fick jag penicillinkur och det bästa med hela besöket var när jag frågade hur mycket det skulle kosta mig och fick svaret: Vi säger att det går på det förra besöket, eftersom det inte blev bra. YEEEHAAAA! Så ska det va! Tack för det, tandläkare Eva Ek i Östersund!!



VM

Som ni kanske lagt märke till på Draghundsport, ligger mitt namn med i uttagen trupp till VM. Det känns verkligen roligt att ha klarat uttagningen. Nu är det ju dock så att jag inte fått provsvaren på rabies-testerna, så det är fortfarande inte helt 100 att jag kan åka. Jag hoppas på svar i början på nästa vecka. Är testen bra, så åker vi och jag önskar av hela mitt hjärta att de går igenom, för det här är en dröm för mig, som jag haft länge... Ni kan väl vara så rara att hålla tummarna?

Tirith + Loddie

Yep, vi var ute en sväng idag, jag och Loddie och Tirith. Vi tog en fin liten runda där min snälla hyresvärd har sladdat upp spår. Den var rolig, tung och hundarna gjorde ett kanonjobb. Tirith är rätt så blyg i starten och det tog en liten stund att komma iväg, innan hon sträckte upp med Loddie. Nu är ju inte Loddie världsbäst på att sträcka upp heller, så lite mer träning så ska det nog gå fortare.. att komma iväg i starten alltså. Tirith är i alla fall tyst i starten och det är ju mer än vad man kan säga om LoddieRod. Fast med enbart två hundar var Loddie relativt lugn i starten, så kanske är det bra att försöka köra henne i mindre spann. Det kommer jag göra i vilket fall som helst nu, eftersom det är löp och Tióne luktar så gott. Även att jag vet att jag kan köra alla samtidigt när det är löp, tänker jag inte chansa och faktum är att det är alldeles ypperligt att få lite mer träning i mindre spann, för det krävs mer kraft från hundarna och mer spark från mig. De får lite mer kvalitetsträning och även jag.

Jag borde bli mycket bättre på egen-träning, men det är svårt när jag tycker det finns roligare saker. Just nu är det hemskt roligt att jag har börjat få ont i munnen, där de drog ut tanden i underkäken. Vilket tyder på inflammation och det kunde ju inte komma mer lägligt. Fy jäsikens så typiskt! När ska alla jäkla utgifter ta slut?? Alltså, jag menar alla dom där som man inte behöver. Näe, jag strejkar!! :-) Så nästa vecka ska jag tillbaka till tandläkaren där jag drog gaddarna och jag vette sjutton om jag klarar att vänta mer än en vecka, för det känns som att det vara blir värre och värre hela tiden... *urk*


De är hää-äär...

Ja, så kom de då till slut. Bara en helg för sent :-)

Vad undrar ni? Jo, jag beställde tävlingsskidor från Polen, från samma ställe där jag har min släde. Som jag för övrigt är väldigt nöjd med, det är bara skidorna som varit inte riktigt jättebra. Men från och med nu kommer jag att ha märket Danler under släden och de kommer att gå lättare att valla, så nu måste jag lära mig det också. Jag som är världens vallafantast *not*

Idag pratade jag med Ylwa en sväng och fick tips om en bra snubbe i Brunflo som kanske kan fixa mina nya skidor, så jag ska checka med honom om han har möjlighet. Det skall bli mycket spännande att få testa de nya skidorna och det måste jag ju självklart göra hemma en gång, innan jag ska åka och tävla. Det blir på fina, sladdade spår här hemma. Min snälla hyresvärd Stefan är schysst och hjälper mig med att sladda upp. Man kan inte ha det mycket bättre än jag, tror jag.

Jag har bett om att få en kort bana sladdad, som blir 3,3km när jag kör hemifrån. Den är väldigt brant och backig och att få det i träning nu för hundarna tror jag bara är bra. Så kör jag den med lite intervall så kan man dra den två gånger, i väldigt snabbt tempo. Så det blir spännande när jag skall köra den första gången.

I morgon ska jag faktiskt ta ut Loddie och Tirith på en runda, bara de två. Och då ska jag se om vi kan ta den rundan. Loddie har ju stått nu så hon måste ut. Jag funderar allvarligt på att lära mig själv att köra skidor med hund. Kanske kan vara kul att köra med en hund, jag får väl lov att prova det tror jag. I helgen är jag ledig, så kanske då vore en idé. Fast jag vet inte om jag har några stavar.... Nån som har ett par skidor å stavar till övers?

Nä, nu måste jag sova. Utan Silve inne i natt kanske jag får sova ordentligt. Har inte sovit ordentligt sen innan jag for till Åsarna, så det känns som att kroppen behöver det nu. Lite skönt att de andra hundarna inte ska ut i morgon, för jag har träningsvärk. Ett gott tecken på att jag också behöver börja träna. Tióne löper för fullt nu och det hörs på hundarna, det var därför Silve drygade sig i natt. Bara pep och höll på. Jättejobbig. Och Haldex pratar på därute... Nej, inte är det lätt när tikarna löper. Men Tióne verkar inte bry sig. Hon är lika glad som vanligt.


Nordic Open dag 2

Tjohooo!

Nu är hela helgen avslutad. Ett trevligt arrangemang var det, Nya Nordic Open, så dit åker jag nog igen. Det enda jag inte var särskilt förtjust i var boendet. Det var inte speciellt bra, med alltför hög värme och dålig luft och troligtvis mögel i huset. Njaaaee... jag tror nog de där anläggningarna borde ses över. Det var otroligt jobbigt att andas där och första natten sov vi i ett stekhett rum, andra natten sov vi med fönstret öppet. Vi överlevde...

På morgonen blev det visst lite stressigt, trots att jag tyckte vi hade god tid på oss. Men jag glömde ju att jag skulle packa allt, så det blev lite för hetsigt när jag skulle vattna hundarna precis innan vi skulle åka. Malin uppfattade inte riktigt och hade redan startat sin bil och tänkte ta bort kättingen, när jag kom med maten. Varken Tióne eller Pya drack och väl uppe på parkeringen fick jag Fodax-kött av Malin istället, som jag provade att få i dom. Då drack Tióne utan problem och även Pya fick lite grann i sig. Man ska nog ha med sig back-up grejer. Den här gången hade jag ju inte 'hunnit' köpa och göra en kyckling, så det blev som det blev... 

Idag var jag noga med att fixa alla startlinor och släde och allt på en gång, så när Lisbeth kom för att hjälpa till, var alla hundar redan selade och klara. Dock så tänkte jag inte på att inte ha Haldex och Niro så nära varandra på Malins kätting vid bilen, så de stod där och ylade och var helt till sig, så att dom rök ihop till slut. Jag var borta vid min bil och hämtade kameran, så jag kutade för livet för att ta dom. Malin stod och pratade med nån och vände sig snabbt som blixten och grabbade Niro, medan jag tog Haldex. Det var nån mer som kom och hjälpte till, men jag hann aldrig uppfatta vem? Tack för hjälpen! Niro såg ut att kunna få ett läskigt grepp på Haldex, men tack vare att vi var så snabba hann det aldrig bli några sår eller skador på Haldex. Uj! Tänk vad tråkigt det hade varit. Men då hade jag kört Tióne i singel, såklart.

Med hjälp så kom jag och spannet iväg och de kändes jäkligt taggade och gick ut hårt de första 4 kilometrarna. Dock kände jag att glidet på medarna var rätt kasst, så varenda uppförsbacke kändes det som att vi tappade. Det kände jag redan efter ett par kilometer och jag hade rätt i det. Igår fick jag hjälp med att valla, men t om jag med mitt otränade öga, såg att belagen jag har var i riktigt dåligt skick, med stora repor i och så var de konkav. Johan Grönberg hjälpte mig det bästa som gick med att fixa de där skidorna och jag är väldigt tacksam för all hjälp.

Jag tog beslut om att se mig om i backspegeln ute i spåret vid 5km och som jag trodde, så skymtade jag Dunvret där bakom. Hans hundar, som är Jenkis, gick för jäkla bra idag och han förtjänade helt klart sin 3e placering. Han klådde mig med 15 sek och hade jag kanske gått ut lite hårdare igår så hade vi kanske klarat bronset. Men men... Idag gjorde mina hundar en otrolig insats och svarade på mina krav; att öka takten! att ge järnet!

Och med de förutsättningarna vi hade under medarna, så gjorde de ett förbaskat bra heat idag.

Summa sumarum: JAG ÄR SKITNÖJD!!!

Här är en länk till ett litet album från målgången idag, dock inte kommenterat än.
Resultatlistan

Vinnare i 4-spannsklassen för C-hundar, Marie Israelsson. Grattis Marie!!


Nya Nordic Open

Dag 1
är avklarad och vi lyckades komma till starten i tid :-) Jag är nöjd med det. Och jag fick jättefin hjälp av Malin och Lisbeth. Jag känner mig för jäkla nöjd med hundarna idag. Pyan måste ha känt av att det var viktigt att hon drack i morse, för hon tryckte i sig 1½ skopa köttvatten, vilket jag normalt sett bara ger dom 1 och det är 6dl i en sån. Så ungefär 9dl skulle jag tro att hon drack. Det funkar mycket bra att bo tillsammans med Malin och precis allt känns bara bra med att bo med henne, så jag tackar på förhand för trevligt umgänge :-)


Starten
blev som vanligt lite vimsig, då jag faktiskt hade glömt att 'trassla upp' linorna när jag ställt upp släden. Jag startade ut från Malins bil, då min egen står lite för långt in på parkeringen. Så när vi skulle in med alla hundarna, var det liksom inte fixat och då blev jag lite nervös. Skulle vi missa starten pga det där klantiga?? Lisbeth fick stå och hålla i 3 hundar medan jag fixade till, och det blev ändå inte riktigt bra, men det dög.

Och inte hade jag koll på var min neckline till ledarhundarna var heller, så jag fick låna Malins istället, men den funkade ju fint den också. Vi for iväg och jag höll noga koll på alla, men särskilt Pyan, med tanke på sist vi körde. Hon kändes för jäkla bra. Niro är som alltid det stora ankaret i spannet. Han bara går och går...

Tióne är fantastisk
, det är inget ljug att skryta om henne, men hon är bara helt enkelt för jäkla duktig. Det är hon som står för farten och gnistan i spannet.

Så jag står där och åker... ja, åker och åker är väl att ljuga lite, det är ju trots allt lite knixigt på sina ställen. Men vi kör på och jag hade redan innan bestämt mig för att spara på hundarna till den där långa backen som jag mindes från när jag sist körde här i Åsarna. Vi körde ikapp Sebastian Dunvret, som tydligen kör Jenki Lindgrens hundar. Han visslade på sina hundar så han skulle dra ifrån och eftersom vi redan kört ikapp honom och jag förväntade mig den där backen, så tänkte jag inte hetsa på mina hundar.

Vi sparade oss till backen  SOM ALDRIG KOM!!!

Jag fattar inte hur jag kunde minnas den backen sådär och helt plötsligt slår det mig!! Jag ringer snabbt till Annika för att få det bekräftat... Jajamän... Nog är det så, den där jäkla backen jag minns är inte ens från Åsarna, det är från när jag körde Långberget. Haha, så klantigt! Men okej, det var 10 år sen, minnet kan inte alltid vara på topp.

I morgon har vi mycket att ge känns det som. Idag körde jag hund som vanligt och hejade inte på dom en gång. Jag tog väl några sparktag i nån uppförsbacke, men mer än så var det inte. Medan jag väntade på den där backen, som aldrig kom, så dök helt plötsligt målrakan upp. Jag såg byggnader och fattade inte ens att vi redan kört hela banan. Så för att avsluta med stil, tog jag några sparktag in i mål.

Länk till resultaten för idag DAG 1

Här är en bild på mig och mitt spann, som Malin tog i mål.



Och en bild på Malin, som ligger 4a med sina turisthundar. Förbaskat bra kört, säger jag bara!


På plats

Ja, då sitter jag här, på plats i Åsarna. Klockan är inte ens elva och det känns bra. Mycket bra, faktiskt. Under dagarna som varit har alla hundar ätit mycket bra, och däribland Pyan. Jag har tagit beslutet att köra med Pya under helgen, och hoppas att hon håller. Det är fördel då det kommer att vara kallt, det gillar Pya. Hundarna känns pigg och glad och trots att Tióne löper, tror jag att det kommer att funka i spannet. Jag hoppas det åtminstone, för nu är det för sent att byta. Går det inte framåt i spannet, får jag väl helt enkelt flytta upp Pya då, för jag vet att Niro springer bredvid löptikar.

Teamet blir:

Haldex - Tióne
Niro - Pya


Skidorna är räfflade och vallade :-) Jag hämtade dom på Intersport idag och jag hoppas de skall vara bra. Själv är jag ingen hejare på att valla, men nån gång ska jag lära mig ordentligt. Tyvärr är inte intresset så stort för att just valla, men ska jag bli bäst, så lär jag nog ta mig i kragen och försöka lära mig.

Rumskamraten är Malin och vi har tagit och kört uppför backen till stadion för att veta hur mycket man måste gasa uppför :-) Det var ingen Hamra-backe iaf, så det skall nog gå bra. Jag tar fart....

Okej... nu ska jag softa lite och ladda inför morgondagen. Jag hoppas ni håller tummarna för att jag kommer till start i tid. Men med Malin som handler, ska det nog gå bra. Vi har bestämt oss för att vara superhandlers till varandra. Mig passar det bra, eftersom jag är supersökare i vardagen =)


Nato - värsta ledarvalpen

Igår körde jag hundarna. Jag tog det vanliga gänget och testade Tióne i spannet igen, och jag tror att jag ska köra med henne. Jag hoppades på att Haldex skulle strunta i henne och att hon skulle gå på som vanligt och det gick jättebra. Vad jag inte trodde skulle hända dock, var att Pyan inte skulle orka, ens halva sträckan. Men det var vad som hände. Pya som gått så bra på måndagen, kroknade och när jag skulle stoppa henne i slädsäcken, ryckte de andra hundarna upp ankaret och jag som då alltid sitter fast i säkerhetssnöre, for iväg efter med Pyan mellan armarna. Det slutade med att jag tappade henne och hundarna stannade.

Det är det där ankaret jag tycker är läskigt när nåt sånt där händer, och att inte Pyan hamnade med några ben runt släden eller så var ju tur. Nu var Pya lös och tänkte inte direkt komma till mig. Så vi körde en bit och jag fångade in henne i farten, hon var trött...

Att få in henne i slädsäcken var omöjligt, för det ville hon absolut inte. Och när Pya har åsikter, så är det inte alltid så lätt att stävja dom. Ni som har hennes barn vet nog vad jag talar om...

Nåväl. Pyan fick springa lös, men det syntes klart hur trött hon var och till slut så sa jag bara att: Näe, det här är inte okej, du är ju helt slut, så jag tvingade in henne i slädsäcken och satte fast henne i halsbandet i den där lilla kroken som är där inne. Hon var inte ett dugg nöjd med det, men jag gav mig inte, så där satt hon tills vi kom hem. Och efteråt käkade hon mat så in i norden... Jag tror det var vätskebrist, för jag har sett att hon har 'gett bort' sin mat lite grann de senaste dagarna...



NATO - min valp som har ledartalang

Eftersom nu Loddie blev kvar idag, fick hon gå i led för valpspannet. 2,2km blev det igen och Nato var en arg och frustrerad liten Nato i starten. Han gillar INTE att sitta fast och vänder på sig i spannet, och tuggar linor och håller på. Men så fort man börjar köra, vänder han sig åt rätt håll och HEJ vad det går!



När vi kom till vändningspunkten, så förstod inte Loddie riktigt. Fattar gör hon ju, men hon vände inte spannet. Det var som att Nato tröttnade, för han tog saken i egna tassar och när jag sagt åt Loddie flera gånger, hoppar Nato över Loddies lina och tränger sig vänster, förbi Tirith och vänder hela spannet och börjar kuta tillbaka. Loddie är inte sen att följa efter, och Tirith, ja hon hakade ju också på, såklart.

Nato tog kommandot och det var som den mest självklara saken i världen. "Matte säger vänd här", då vänder vi! Och inte väntade han på att Loddie skulle göra det. Så jag tog ett snabbt beslut och satte istället upp honom i led med Loddie de resterande 1,1km som var kvar hem. Vid vänstersvängen när jag ger kommandot 'VÄ' vänder Nato lite grann på huvet och kikar på mig. Ungefär som att "Gör jag rätt nu?"

Nato är 6 månader och visar redan ett huvud som är fullt av smarthet och vilja till att göra rätt. Han har ett hårt driv på att gå framåt, även utan någon hund framför. Det tyder på ledartalang. Det gäller att ta till vara på detta och jag längtar verkligen till att få börja köra lite längre sträckor med honom, och att få köra in honom med Pya, som kan lära honom allt hon kan.


Här går Nato i led på vänster sida

En film

http://www.youtube.com/watch?v=chS9I4M8ZA8


Tempchock

Det är fascinerande hur vädret kan slå om så fort. Att gå från -30 till -6 på bara några dagar. Bilar som krånglar och inte vill starta, hundtassar som dras upp i luften för kylan underifrån. Och nu ser man inte skymten av vara sig det ena eller andra. NU är det varmt!

Det närmar sig tävling igen. I helgen är det uttagningstävling i Åsarna på Nordic Open. Jag känner mig lite kluven, för jag vet inte hur det kommer att bli, om jag nu måste peta Tióne. På tävlingen i Hamar var det helt klart Tióne som stod för farten, hon var liite mera taggad än Haldex. Han å andra sidan verkar vara den som är extra taggad hemmavid, men just på tävling, så är det som att Tióne vet vad som gäller och hon tänder till lite extra. En fantastisk hund man inte gärna vill vara utan på tävling. Nu kanske det måste bli så iallafall. Det är två träningsdagar till, så det går utvisa hur det ska bli. Nu börjar Tióne lukta hemskt gott också, så jag håller hanarna på säkert avstånd, både från varandra och från henne.

Jag ska, mot bättre vetande, testa idag, att sätta LoddieRod uppe i led med Haldex. Jag förväntar mig inte att det kommer att fungera, men jag ska prova åtminstone. Får jag välja, kör jag helst inte Pya i led på tävling. Hon är snabb, men har en tendens till att kunna ta snö, vilket sinkar farten rätt bra. Och Niro är inget alternativ heller, för han går inte på lika hårt hela tiden i led. Nej, jag skulle vilja stoppa löpet på Tióne, kan inte det funka??

Det är inte ofta jag har bekymmer med hur jag ska köra, men nu handlar det ju om att hundarna ska gå så bra som möjligt på tävlingen i helgen och det är klart att jag vill göra det bästa resultatet möjligast och då är konstellationen i spannet väldigt viktig, inte minst för den mentala biten, både för förare och hundteam. Att måste göra ändringar från det man känner fungerar mycket bra kan skapa osäkerhet hos mig som ledare vilket i sin tur kan överföras till spannet... Det är ju inte lätt det här! Innerst inne hoppas jag ändå att kunna starta med Tióne. Nu är det dags för mig att börja göra i ordning för körning. Det är en vacker dag, jag hoppas jag hinner se nåt ute i spåret :-) Min hyresvärd har sladdat upp 10,5 kilometarn åt mig, så jag har hårda, snabba spår att köra på. Perfekt! Tack Stefan för hjälpen!!!


En kall dag


Söta Tirith spanar från bordet i rastgården


Igår var det jobbdag, men slutade som en dag i Fjällandet. Jag skyndade på morgonen att köra hundarna i 30- grader och det gick bra. Duschade och gjorde mig klar för jobb, men min bil som troget startat alla gånger, ville ta semester, så det slutade med att jag inte kom till jobbet. Det är nog dags att fundera på att installera motorvärmare. Egentligen vill jag inte kosta på något mer på den här bilen, för jag vill byta till en nyare. Men men, vi får se vad som händer. Det blev lekdag för hundarna i rastgården och OJ vad roligt vi hade.

Jag har lagt upp ett helt album från dagen på Picasa, så kika in där vetja. Nato han försökte göra husky-snurra på min mage när jag lagt mig ner på marken. Niro kastade sig över mig för att gosa så mycket han bara kunde, så Nato fick till slut göra huskysnurra på ett annat ställe. Tióne har börjat löpa. Lagom till Nordic Open *suck* Hon är väl lagom till höglöp då också, så typiskt. Vi får se hur jag gör på själva tävlingen. Det beror helt på hur 'billigt' hon beter sig. I värsta fall får jag lov att skippa henne och sätta in Loddie bredvid Niro och köra Pya o Haldex i led. Nåväl, vi får väl se. Jag kommer iaf att dela rum med min vän Malin, så det skall bli väldigt kul. Bäst att jag tar med en film till laptopen ifall vi får tråkigt :-)


På vägen hem från Hamar fick Malin lov att ta in Nando så jag fick träffa honom. Han är väldigt fin med ett vackert uttrycksfullt ansikte. Han påminner otroligt mycket om sin halvbror, Haldex. Både i sätt och utseende. Nando kände igen mig och blev väldigt glad i att se mig, det kändes jätteroligt. Han var sååå gosig. Nando har fått raketfart på sin karriär som draghund och är med och kör turister lite kortare rundor i Orsa Grönklitt.

Shejrix Nanduhirion - väldigt tjusig kille


HAMAR

Lördag dag1

Idag är vi lite trött och seg, det måste medges. Efter en väldigt sen ankomst, sov vi som krattor, då Daniels Vitara höll låda i ‘lådan’… Emellanåt kunde jag höra Daniel muttra “Jävla hundar” men jag… jag bara försökte fortsätta sova vidare. Eftersom vi har packat ihop oss väl, var tre hundar välkomna in i huset. Silve, Pya och Daniels Nisse, men det var inte rätt kombination, så idag har vi justerat och i släpet ligger bara Shejrix vovvar. Inatt hade jag gott sällskap av Pya som betedde sig som att hon aldrig gjort annat än att bo inomhus. Gud, så hon gottade ner sig i min säng. Ett tag hade jag henne visst som huvudkudde t om.


Vi kom så sent som runt 0200 hit och upp tidigt för att hitta till stället där vi skulle vara. Och vilket fint ställe. Starten var precis vid parkeringen och vi hade lyx att få hjälp av fantastiska Lisbeth Brax-Olofsson med hennes man, Greger. Det är inte första gången jag får hjälp av Greger och jag måste säga att han och Wilbert Golverdingen lugnt kan dela på 1a platsen som handler. Dom är såå coola och har en lugn inverkan, på både mig och hundar. Både jag och Daniel fick hjälp av Lisbeth och Greger idag, och sen hjälpte Daniel till med Lisbeths start, och jag fotade.


Här i Hamar känns allt så smidigt. Jag visade upp en stamtavla med vaccination och sa att alla såg likadan ut. Vi behövde inte springa med hundarna, utan det verkar som att man själv får ta ansvaret för att starta ut med friska och krya hundar. Men det tror jag nog att de flesta gör. Det gagnar ju inte en själv om man tar en ofrisk hund. 5 minuter innan start skulle man vara på plats framför starten. Där fick man ett chip fastsatt på släden, som sköter tidtagningen. Smidigt värre vill jag lova.


Min start gick kanon. Alla hundar var taggade. Det enda problemet var att jag startade i A-klassen, så jag hade Venke De Lange bakom mig, och hon är typ en toppförare när det gäller A-hundar, så jag som aldrig brukar se mig bakåt, jag kan lova att jag tittade bakåt för att få syn på när hon skulle komma. Och när hon väl kom så låg Tióne och Haldex på vänster sida, så jag höll vänster, tittade bakåt när hon kom, pekade stort på min högra sida och då nickade hon stort åt mig så jag skulle se att vi var överens. SWISCH!!! så var hon förbi…. Coolt! Vi hängde lite grann i början, men när jag märkte att mina hundar liksom snubblade fram för att de försökte hinna med, så höll jag dom tillbaka, så jag inte skulle få några skador på dom. Det tog lång tid, men sen kom det ett till flaxöra spann ifatt och körde om. Även den omkörningen gick jättebra, men det här spannet kunde vi dock hålla i sikte ända in i mål. Med några hundra meter kvar lät jag hundarna dra på.


Jag tyckte hundarna gick bra, men de kändes inte topp ändå. De har ju stått i 5 dagar, eftersom jag jobbat så mycket, och det var helt klart inte optimalt. Alla gick okej, men Loddie kändes som att hon hade lite tuffare än de andra, men hon hann helt klart med. Fast jag tror inte att hon hann jobba ordentligt hela tiden. Första kilometrarna var tuffa spår då de snubblade fram och det var väl inte packat ordentligt. De gick mycket bättre efter halva banan, så på slutet kändes alla hundarna som på topp.


Jag är väldigt nöjd med dagen. Mitt spann gjorde det dom skulle och vi fick två stycken omkörningar som löpte felfritt. Dom har erfarenhet, de där A-spannen.


Jag är jättenöjd med Daniel och hans spann. Det är inte många som kör sina höglöpande tikar i led med en instoppad lånetik, Pya i det här fallet, och sen en väldigt löpkänslig hane där bak. Daniel ligger endast 1,39 bakom mig, så det tycker jag är förbaskat bra gjort. Och vem vet, i morgon kan allt hända!!!


Lisbeth Brax-Olofsson som vann sin klass, trots ett flerminuters-stopp första dagen då hon, tillsammans med en annan förare ankrade upp ett förarlöst spann! GRATTIS Lisbeth, för jäkla bra kört!!!



Söndag dag2

Idag var det helt klart bättre spår. Hårdare och mer optimalt. Men mitt spann var inte bättre. Faktum är att det var t om lite tuffare för Loddie idag. Hon plumsade ut i lössnön en gång och föll platt som en pannkaka rätt ner i pudret, men tog sig snabbt upp igen. Men hon försökte ta snö flera gånger och även Haldex tog lite snö emellanåt. Vi tuffade på i vår egen fart och satsade på att hålla vår placering. Det gjorde vi och vi fick ett bestick-grillset och en fin mugg i första pris :-) Tióne utmärkte sig lite extra genom att driva på hårt hela tiden. Det verkar som att hon verkligen gillar det här med tävling... Jag är mycket nöjd med hundarna, även Loddie som dock ännu kanske inte riktigt är den hund jag kommer att ha i A-spannet. Hon blir nog reserv, men får förmodligen vara med på en eller två tävlingar till den här säsongen.

Fullständig resultatlista kan ses här

Tyvärr finns inga bilder på mig eller Daniel när vi kör... så håll till godo med denna film jag tog på andra dagen.
 



Tack för all hjälp vill jag säga till Lisbeth och Greger!!! Er hjälp var ovärderlig för oss!!! TACK!!! Och tack till Daniel, för all hjälp med mina hundar och för gott sällskap!

Tack till Hamar Trekkhundklubb för en mycket trevlig tävling och fina spår. Jag kommer säkerligen åter!!