Lite bilder

Pamir - vår lilla sötpropp med en oooh, så hemsk röst
 
Pil - nykomlingen som redan visar framtassarna i spannet
 
Trickster - vår fartgalning och vår snabbaste hund
 
Bröderna Pil och Tricky. Det är Tirith som är bakom dom. Brorsorna är väldigt lika i temperament, hetsiga men ack så snälla och oj så snabba :-)

Pamir har debuterat

Jag brukar alltid låta mina valpar springa in sig lite grann i selen redan när de är rätt unga. Nu fick Pamir göra sin debut tillsammans med vår ”gammeltant” Pya som fyller hela 9 år nu i oktober. Jag tog kickbiken och startade redan uppe vid huset. Jag sätter nästan aldrig fast hundarna i neckline när de går bara två stycken, eller på de hundarna jag har i led. Om det är en hund som brukar kunna göra fula u-svängar får de oftast ha neckline, men annars brukar vi försöka köra utan. Det är bra, för då får man verkligen se arbetsmoralen på hunden, så det är lätt att avgöra om den är en latmask, eller inte!

 

Pamir fick springa 2.2 km tillsammans med Pya och jösses Amalia, säger jag bara. Det var som att hon inte gjort något annat och hon var verkligen nöjd när vi kom tillbaka hem igen. För en gångs skull fick vi tyst på Pamir! Hon har annars den mest hemska rösten jag hört, hon slår t om sin mamma Saria som ärvt den hemska rösten efter sin far, Vytok. Men det var ju bara väntat, vi brukar ju oftast få de hemskaste hundarna när det gäller skrik och gap och tugga linor och selar, såklart!

Här är vi på väg mot den hemska lilla sista uppförsbacken
 
Husse?!?!
   
 

Två gånger har Pamir fått springa med lös när vi kört 2an. Det är bra för henne och hon tycker det är roligt.
 
 

Förstärkning

Surprise!

 

Ibland gör livet bra lustiga svängar. Man tar svåra beslut som man grunnat över i flera flera månader. Mitt beslut var ju att jag funderade på att dra ner lite på hundantalet och för att de hundar som var riktigt bra skulle komma till sin rätt. Vår plan har länge varit att försöka köra medeldistans, men nu med facit i hand(Ulrik) får vi vara glada om vi klarar att träna för distansen som krävs i 6-spannsklassen. Saker och ting hade nog sett lite annorlunda ut om Johan hade haft ett jobb i Sverige, men nu är det inte så, så jag och Ulrik gör vårt bästa.

 

Träningen hemma har kommit igång till slut och det känns riktigt skönt att komma ut med hundarna. Ulrik är med i sin gamla bilbarnstol och det har fungerat riktigt bra de sista gångerna vi varit ut. Han har suttit tålmodigt och väntat medan jag har fått in hundarna i spannet. Nu kör inte jag några större spann när jag har med Ulrik, för jag vet att om jag tar 3-4 hundar som är lite stökiga, kan jag reda ut det. Och så har jag ett väldigt snällt 5-spann jag kan köra, där jag vet att hundarna gör som jag säger och vill. Det är viktigt för mig att det känns bra med hundarna framför mig och Ulrik.

 

Nå, samma dag som jag åkte för att lämna Airk till Angelika och Marco för vidare transport mot sitt nya hemland, Italien, så fick jag ett oväntat samtal. Ett samtal där jag genast förstod att jag var tvungen att ta ett beslut. Det blev ett beslut som egentligen strider lite emot min tanke om att dra ned på hundantalet, men här kände jag att jag inte hade något val. Det var lite som att ödet skrattade mot mig, eller var det för att jag precis gjort mig av med den sista ur Willow-kullen? En av de starkaste hundarna vi hade i spannet?

 

Det var Inger som ringde. Inger är Agnes mamma. Och alla vet vi hur bra Agnes kört. Och alla vet vi hur bra hundar de har. Och nu kom då det jag funderat över ett tag sedan Agnes förkunnat att hon inte ville tävla mer: Kommer Pil, Trickys bror, komma tillbaka till oss?

 

Det var ju inte självklart, men jag säger alltid att jag vill ha möjligheten att ta tillbaka min egen uppfödning och i det här fallet kunde varken jag eller Johan säga nej. Jag frågade lite om hur Pil är och hur han för sig med andra hanar och fick bara positiva svar. Så vi bestämde att jag skulle hämta upp honom när jag åkte hem från min pappas 70-årskalas, då jag redan var söderut. Jag och Ulrik kom hem sent, så Pil fick sova i släpet över natten och på morgonen tog jag in honom en stund innan jag släppte honom i rastgården för att sedan sätta in honom tillsammans med Tirith. Det var lite som att han alltid bott här. Ingen hund sa någonting om att han kom in i flocken. Och när Johan kom hem började jag köra hundarna direkt på tisdagkvällen. Pil kändes jätteduktig och minst lika bra som bror sin.

 

Så från att gå från ett lite svagare spann har vi helt plötsligt fått förstärkning av en kille som blivit upplärd tillsammans med de bästa; pappa Gretzky & Company!

 

Det är inget snack om saken: Pil har kommit tillbaka för att stanna och äntligen har Johan fått den hunden han valde som valp!

 

 

Shejrix Quartzpil (e: SE(polar)CH Trahimus Gretzky u: Shejrix Quadra Drive II)
 
 
TACK Inger och Agnes för förtroendet!!