Jag brukar alltid låta mina valpar springa in sig lite grann i selen redan när de är rätt unga. Nu fick Pamir göra sin debut tillsammans med vår ”gammeltant” Pya som fyller hela 9 år nu i oktober. Jag tog kickbiken och startade redan uppe vid huset. Jag sätter nästan aldrig fast hundarna i neckline när de går bara två stycken, eller på de hundarna jag har i led. Om det är en hund som brukar kunna göra fula u-svängar får de oftast ha neckline, men annars brukar vi försöka köra utan. Det är bra, för då får man verkligen se arbetsmoralen på hunden, så det är lätt att avgöra om den är en latmask, eller inte!
Pamir fick springa 2.2 km tillsammans med Pya och jösses Amalia, säger jag bara. Det var som att hon inte gjort något annat och hon var verkligen nöjd när vi kom tillbaka hem igen. För en gångs skull fick vi tyst på Pamir! Hon har annars den mest hemska rösten jag hört, hon slår t om sin mamma Saria som ärvt den hemska rösten efter sin far, Vytok. Men det var ju bara väntat, vi brukar ju oftast få de hemskaste hundarna när det gäller skrik och gap och tugga linor och selar, såklart!
Två gånger har Pamir fått springa med lös när vi kört 2an. Det är bra för henne och hon tycker det är roligt.
Vilken underbar bild när Pamir kikar rakt in i kameran :)
Husse?!?!