Beauty & the Beast

Jag och hundarna var ut en sväng igår som jag skrev. Nån bild blev det aldrig, utan här kommer en bild från starten igår här. Hmm... man kan tydligt se vilken del av rubriken som passar in på den första bilden här nedan.



Och så är det! Niro spöar ofta på kamraten som står bredvid. Därför har jag aldrig satt honom bredvid Silve eller Haldex. Målet för säsongen är ju ändå att kunna starta ut med just Niro o Haldex. Om det nånsin kommer att gå, återstår att se. Stackars Loddie får utstå en hel del jämte Niro. Nu är det så att Loddie inte alls är någon ängel i starten, men hon förtjänar kanske inte riktigt den här behandlingen. Så passa Niro noga, det får man allt. Dock så fungerar det mycket bättre att ha Loddie bredvid Niro, än Haldex, lustigt nog. Se på Silve och Haldex däremot, de står så fint bredvid varandra, utan att bråka. Det känns verkligen roligt.



Här är då den andra delen av rubriken! Tióne har precis vänt spannet...

Idag satte jag faktiskt upp Haldex bredvid Tióne, men efter 200m bara fick han flytta bak. Det visade sig fort att han vill gå alldeles för mycket på vänster sida av vägen, och där vill jag inte ha spannet. Tióne lyssnade verkligen bra på mig när jag gav kommando högerkanten, och hon gjorde flera tappra försök att få med brorsan, som följde med, men det tog ju bara sekundrar, sen hade han dragit tillbaka hela spannet på vänster sida. Jag beslöt mig för att flytta honom bak till Loddie och bara testa att köra Tióne i singelled. När vi startade stod vi fortfarande på vänster sida och när jag sa högerkanten åt henne, var det som att svänga med en bil *hihiiiiiiii* Det kändes helt otroligt att se... det var TIÓNE som verkligen gjorde det: HELT SJÄLV!!! Och det var kul att se att det jag sett innan, att hon kan, ja, det kan hon utan Pya där fram också. Fantastiskt!!!!


Liten paus i vattenpöl. Tióne vill inget ha... Snart hemma på 7km's rundan vi tog.


Det här är skönhet utan dess like.

Framtiden kommer att vara Tióne, det är jag redan på det klara med. Måhända att hon inte är snyggast av systrarna jag har hemma, men hennes temperament; Mjuk, fin och go, tillsammans med hennes otroligt fantastiska förmåga i selen, ja-aa... det är nog inte mycket som slår det faktiskt. Jag är så otroligt lyckligt lottad över att ha fått Tióne, hon är en på miljonen.


Härliga morgon

Jag hade en väldigt trevlig morgon med mina mysvovvar. Jag gick upp tjugo över sju och gick ut och vattnade dom, sen sprang jag in och hoppade ner i "sängen" igen. Det betyder alltså soffan :-) Den där soffan är tydligen ett under för min rygg, för jag får sova riktigt ordentligt utan att krevera och kan sova gott i MER än 8 timmar... om jag vill *ler*   Så jag vette sjutton om jag ska sova nån annanstans. Nån som vill köpa min säng?? ;-)


Nåväl, jag vaknade till de trevliga tonerna av min telefon och en Mari som ringde och väckte mig. Det gjorde inget, för jag skulle ju ändå upp och ut, men nog latade jag mig allt lite grann sådär strax efter åttasnåret. Jag hann inte ens äta frukost innan jag var ute med hundarna och någonting måste ju ha hänt med Loddie, för hon är inte alls bråkig längre. Hon stod som en ängel på ena kojtaket när jag tog på henne selen och var hur snäll som helst. Jösses amalia, vilken skillnad det är nu. Själv tror jag det kan vara 'friheten' i hundgården som gör det. Alltså, nu är hon inte stressad längre och försöker ta sig ut, utan har accepterat sin frihet under begränsade förhållanden, och visst måste det vara skönare att få vara lös och fri, än att hela tiden sitta fast i en koja??

Själva körningen gick hur bra som helst, det är bara gubben Silve som inte riktigt vill. Men det syns på honom också, han leker bara tag-a-long, för han springer med lätt, men han vill inte jobba. Nåja, han får ju haka på så länge det går, för jag vill inte göra fjällturer utan honom i vinter. Och fjällturer ska det bli.

Alla hundar jobbade bra annars. Ledarhundarna har dock fått för sig att gå lite mer i mitten och på vänster sida på 'den nya' vägen, där de lagt ny jord, så idag fick jag kämpa för att få dom att gå på högerkanten. Mycket tjat och lite effekt idag, tydligen. Men vaddå... det kan inte alltid gå jättebra. Jag är nöjd idag och vi körde 6,6km tror jag det blev. Bra väder med några plusgrader bara. Bättre blir det bara med snö och minusgrader ;-)

Bilder kommer kanske ikväll...


Nallehusky


Min nallehusky - Haldex

Det är ju så, att Haldex har blivit en oumbärlig kille i spannet. Han har lugnat ner sig betydligt i starterna ser jag nu sen vi startat upp den här hösten. Han har väl mognat en del, men det går att starta med honom och Silve bredvid varandra, vilket jag inte gjort sen förra hösten. Då rök dom två ihop i starten och Haldex fick ner Silve på rygg. Idag har Haldex landat rätt rejält i sin plats i flocken, för han är inte på något vis störig mot de andra två hanarna, utan håller sig mer undan om det är så att han tycker att det behövs. Han är en väldigt trevlig hane med ett otroligt trevligt temperament och målet för den här säsongen är att kunna starta honom bredvid Niro. Innan säsongen är slut, skall vi ha klarat det, tänkte jag. Fortsätter Haldex i samma stil som förra säsongen, kommer han att vara tillgänglig för avel senare, för godkända tikar. 


Niro


Min starke Niro - en fantastisk hund i selen

Jag brukar inte ha med så mycket bilder på Niro, men det är inte för att jag inte gillar honom. Han är så himla svår att fota, men emellanåt visar han upp sig och ibland får jag till ett foto. Här står han på bordet jag och Daniel byggde. Utan all sin päls är han inte så värst lik en jämthund, men fullpälsad ser han rätt grov ut. Niro är anmäld till Arboga utställningen och till den kommer han att vara riktigt snygg med lite mer päls.


Gott med älgben


p.s. Jag mår bra!

MysPyan


Min duktiga ledarhund - Pya

Hon har inte så mycket päls just nu, men den är på väg ;-)
Just nu kör jag Pya och Tióne tillsammans och Pya som ju är jätteduktig kan nog i princip se sig omkörd av dottern. Tióne visar otrolig snabbhet på kommandon och hon verkar lära sig precis lika snabbt som mamma Pya när det gäller nya saker. Tillsammans visar de att det där med att lära sig att vända på en väg där man aldrig vänt förr, ja.. det gjorde dom på fjärde gången vi gjorde det, UTAN neckline t om. Det säger ju ganska mycket, tycker jag. Och den fjärde gången klev matte inte ens av fyrhjulingen.  De första tre gångerna klev jag av och lockade på dom lite, men det var bara första gången jag ledde dom runt. Så snart sitter det där kommandot!!!

Det är helt otroligt vad hundar kan lära sig snabbt och det är så kul att se hur det funkar när det gäller det här med drag, för det är ju verkligen inte alla hundar som ens kan gå i led. Jag är riktigt bortskämd och har minst tre stycken av mina hundar som är riktigt duktiga där fram. Pya, Tióne och Niro. Sen går ju både Haldex och Loddie i led också, men de är inte prioriterade just nu. Bortskämd... ja, så känner jag mig ;-)


Mitt i natta

Alla dagar är sig inte andra lik, så mycket kan jag ju lugnt säga. Idag visade sig att slutet på min dag, eller natt rättare sagt, skulle ta en lite annan vändning än alla andra dagar. Det är sent och jag kom hem strax efter tre, fast jag slutade jobbet halv tolv. Jag är trött nu, men också lite skraj. Det är faktiskt inte alldeles lätt alltid att vara helt själv, och inte veta orsaken till varför jag satt på akuten efter jobbet.

Jag packade ihop mina grejer på jobbet och ringde Daniel en sväng. Konstigt nog så kände jag ganska snabbt att jag inte kunde gå rakt, vilket jag sa till Daniel. Det var lite som att jag var lite lullig efter några bärs... Ingen förklaring på det hela och tänkte väl att jag bara var lite vinglig.

Ut och satte kosan mot bilen. Jag började bara vingla mer och mer och ni vet när man försöker gå rakt, fast man är full? och inte lyckas?? Bästa beskrivningen jag kan ge er.

Efter en liten bit insåg jag att det här inte kändes bra, så jag avslutade samtalet med Daniel och ringde sjukvårdsupplysningen och sa helt enkelt som det var:
Jag kan inte gå rakt! Och jag är inte full!


När jag nästan var vid min bil fick jag helt enkelt rådet av sköterskan jag pratade med, att vända på klacken och gå till akuten. Hon tyckte jag skulle kolla upp det här, för jag kände mig lite snurrig och benen var inte alls med mig. Min fart var nog inte ens hälften av vad den brukar. Så för att ha sällskap på vägen ringde jag Daniel igen, om något skulle hända, så kunde han iaf ringa på ambulans. Tack Daniel, du är så snäll!

Väl vid akuten var det bara att gå in och bli insläppt omedelbart. På sjukvårdsupplysningen hade dom anmält att jag skulle komma in, så det gick utan problem. Inlagd och de snälla sjuksköterskorna tog blodprover, EKG och temp och blodtryck. Allt såg bra ut, men jag fick vänta på att få svar på blodproverna. Medan jag låg där fick jag svårt att andas... Det var som att luften bara sakta försvann ifrån rummet och det blev tungt... riktigt tungt...

Jag ropade på sköterskan och jag kände mig riktigt rädd... Mitt hjärta började slå... riktigt, riktigt fort. Min högra arm domnade bort  och hjärtat rusade åstad och det enda jag kunde tänka var; Nu får jag en hjärtattack!

Den där hjärtattacken uteblev, tack och lov, men det kom tillbaka flera gånger till. Först kom svårigheten att andas och efter det kom hjärtklappningarna, och de var inte svaga direkt. Jag var tvungen att gå på toan sen och när jag tittade mig i spegeln kände jag knappt igen liket som stirrade tillbaka.

Efter ett par timmar kom läkaren och tog en titt på mig. Jag fick göra lite tester och han hade ingen som helst förklaring att ge mig, på något av de symtomen jag upplevt och haft. Så jag valde att åka hem. Och på vägen hem, på min egen grusväg, mötte jag Herr Grävling, som jag nu kan lägga till samlingen "Djur sedda mellan Lit och Fjällandet."

Jag ska försöka sova nu, tänkte jag. En sån här grej får mig dock verkligen att tänka till...

Vad skulle hända om jag dog? Vem skulle ta hand om mina djur? Nu har jag faktiskt skaffat gudmor och gudfar till mina hundar, men mina katter då? Vem vill ha dom? Jag är ju faktiskt helt ensam här uppe. Det är långt hem till mamma i Västmanland om det händer mig något, och tvärtom,  naturligtvis. Det känns lite jobbigt... Och idag var jag ganska rädd när jag var på akuten. Jag tänkte på min morfar... Han dog knall och fall i hjärtattack, så det är klart... Säker, det kan jag ju aldrig vara! Jag hoppas bara att det inte händer mig något när jag är ensam hemma. Men ni vet ju... ser ni mig inte på FB, eller får några blogginlägg... eller om jag inte svarar på SMS... tja-aa... då kan ni väl börja fundera på om det hänt mig nåt :-)  Nattinatt. Hoppas ni sov bättre än jag i natt!! *kram*


En länk

Hej på er!

Här kommer det en länk till mitt galleri på Picasa http://picasaweb.google.se/serixone

Körning x 2

Faktiskt var jag och hundarna ut en sväng idag, på förmiddagen, innan jag for till jobbet. Och faktiskt förvånade de mig, både Loddie o Niro. Vi var nämligen ut i fredags också, och då betedde dom sig som idioter, båda två, så tji! fick jag, tydligen, för uppenbarligen kan dom sköta sig rätt okej, bara jag tar dom i rätt ordning in i spannet. Den 19e tog vi en kortare sväng och man kan nog skylla det mesta på mig... hehe...

Sela alla hundarna och ha lite koll på dom två som har förmåga att kunna sätta tänderna i selarna, med andra ord, Loddie och Niro. I med ledarhundarna först, Pya och Niro.... Skulle jag inte ha satt Niro där på en gång... Han är lite för het för att stå där, såhär i början på säsongen. Det blir bättre... HAN blir bättre och lugnare när man kört några månader. Under tiden som jag satte in Tióne hade jag lämnat dörren öppen till rastgården och helt plötsligt hade jag en Loddie som sprang ute på tomten. Jag tänkte mig inte så mkt för när jag satte in henne i samma gård som Haldex, vilket betyder att Loddie hoppade upp 2,20m och tog sig över stängslet och hoppade ner 3,10, för att komma ut. - Hmmm... snacka om knasig vovve ;-) 

Men det var lätt att fånga in henne och sätta henne i spannet bredvid Haldex. Inte heller det var någon hit. Medan jag hämtade Silve, och under tiden jag satte in honom i spannet, krånglade Niro i selen och tog sig nästan ur genom att böka runt och snurra och det blev brått att få loss honom och få på selen igen. Under DEN tiden flippade Loddie ut bredvid Haldex och ville inte alls stå jämte honom och drog ur huvet ur halsbandet och började ta sig ur selen. Jag tror inte hon gillar att stå bredvid honom, för han är så het på henne.

Jag snabbade mig bara sådär jättesnabbt och sket i halsbandet på henne utan drog iväg med hundarna på en gång. *pust* Sen gick det bra iaf :-)



IDAG körde jag en sväng med hundarna och jag har kommit på att när jag selar Loddie inne i hundgården så går det faktiskt jättebra. Hon hinner som inte flippa ut(fast hon försökte bita i selen idag, i hundgården). Och jag satte in ledarhundarna, Tióne och Pya först. Sen Haldex och Loddie. Sen kom Silve in bredvid Haldex och sist av alla tog jag Niro i lugn och ro. - Åh, det var som magi... De skötte sig superbra!!! Inget bit på selar och inget drag i stamlinor, annars är ju både Niro o Loddie bra på det. TJOFF!!! Ivääääääg!!!

Vi körde ca 2,5km sen var det dags att vända på en väg igen. Jag klev bara av fyrhjulingen och hjälpte dom genom att locka lite på dom, samtidigt som jag sa kommandot. Tänkte på det efteråt och jag tror jag sa både Vänster Om och Vänd Om. Men jag tror jag ska använda Vänd Om som kommando, eller Helt Om kanske t om. Jag får fundera på det.

I vilket fall så så mycket som pillade jag inte ens på hundarna, och utan neckline på Pya och Tióne klarade de att vända hela spannet utan strul. Det känns mycket, mycket lovande med Tióne. Hon svarar otroligt fort på kommando och när det gäller att gå höööger-kanten på vägen blir det gensvar på 2 sek. Hon är, redan, min allra bästa hund, så ni som rycker i henne.... GLÖM DET! Hon är inte till salu för allt guld i världen!!!


Borta bra...

Hemma efter en ganska jobbig färd hemåt under natten. Tungt i ögonen med två stycken sovpauser, den första i Svenstavik och den andra i Östersund. Vi kom hem till slut...


Alla Shejrix-vovvar på stenen.


I helgen avgick den årliga rasklubbsutställningen i Bjursås. Alltid lika trevligt att umgås med likasinnade och träffa nytt och gammalt, välkänt folk. Jag hade anmält mina tre syskon ur första kullen och de fick alla ettor, så det känner jag mig nöjd med. Även Shejrix 4Matic och Quattro var anmälda och även de fick röda band. Sen blev vi alla avtackade i konkurrensen, Haldex som nummer sex, så det var jag mycket nöjd med. Vi ställde även upp i avels- och uppfödarklass och fick både 1a pris och HP, vilket kändes kul.

Jag fick också nöjet att få ställa Mithril, som är pappa till andra kullen. Vilken fin hund han är! och med ett sånt supertrevligt temperament. I tuff konkurrens kom Mithril på en tredje placering i öppna klassen, så det var vi nöjd med. Det var verkligen kul att få träffa honom och hans matte igen. Tack för det Kari! :-)

Vi får gratulera Malin Sundin till fina resultat i uppfödar- och avelsklass! Vilken fin grupp med vita hundar hon hade... den enda gruppen med vita hundar, så det var häftigt.


Väl hemma igen tar sig Haldex en vilopaus



Lilla Björn kikar nyfiket på mig



Det är skönt att kunna ligga och sola på däcket


Alla hundarna skötte sig jättebra när vi var borta tyckte jag. Speciellt lilla Tirith som aldrig suttit på kätting satt där och var tyst och snäll tillsammans med resten av sin flock. Det är bra när man har stora hundar som är ett gott föredöme, då tar valpen nämligen efter. Men en sak är säker... Borta bra, men hemma bäst!!!


TACK ALLA för en mycket trevlig helg!       Bilder kommer under veckan.


Stora Björn

Det är underligt. Jag har alltid känt mig väldigt fascinerad över hur många djur jag får se längs vägen mellan mitt hem i Fjällandet och Lit. Idag slutade jag 21:00 och jag for hemåt i Daniels bil som jag fått låna, för min är det ju nästan körförbud på... Nej, men det är väldigt dålig, så Daniel är fruktansvärt snäll att låna mig sin, för han har inte lika långt till jobbet som jag, vilket betyder att byte av bil, gör att min bil går många mil mindre. Idag på vägen hem pratade jag med Daniel på telefonen och vi pratade just om det här med djur och jag berättade om de olika djuren jag fått se längs vägen. Uggla, bäver och en massa älgar och björn och.. ja, ni vet ju...

Bara en ca 400meter ifrån min brevlåda, precis till höger ligger det ett fält, så ser jag helt plötsligt ett stort djur på fältet och tror först att det är en älg, men inser att den är för liten för det. Tänker järv... men det finns det väl inga här? Så jag saktar in lite och inser, för andra gången i mitt liv, att "Det där är varken älg eller järv" Det är EN BJÖRN!!!!! Tack vare extralysena på Daniels bil ser jag att den är väldigt stor och mycket glansig i pälsen.

Den tar fart och rör sig snabbt över vägen. I kraftfulla språng tar den och korsar min väg, medan jag sitter skrikandes i bilen: Det är en björn! Det ÄR EN BJÖÖ-ÖÖÖRN!!!!

Jag som väntat hela mitt liv, på att få se vild björn, vet att jag är lycklig när jag säger: Jag har sett två, den första var den 21 maj. Somliga förlovar sig, somliga gifter sig, men jag.. JAG ser min andra björn på det fantastiska datumet 090909   :-D


Litpromenad

Nu är det ju faktiskt så, att andra valpkullen inte är så värst gamla än, men jag måste ändå bara säga att hittills så känner jag mig vääldigt nöjd med det jag ser, i alla fall hos Tirith. Det enda stället hon har varit på tidigare är hos veterinären och en sväng hos Moonrun's, men sen har hon inte hunnit få någon socialträning. Med andra ord passade jag på att ta med henne, tillsammans med farbror Silve idag, när jag skulle in till Lit för att köpa två nya framdäck till bilen. Tirith valde att krypa upp i mitt knä, för att ligga där bekvämt och kika på vad som hände inne på däckverkstan. Varför ligga på golvet när man kan ligga i mattes knä?? 


Tirith, riktigt cool med farbror Silve som agerar mycket föredömligt.



När vi var klara med däcken åkte jag en sväng till bilverkstan i Lit. Det är nåt fel på min bil. Tydligen nåt mera fel än bara bromsbeläggen. Förmodligen bromsoket :-(

Nåväl, när vi var klara där, åkte jag och parkerade på ICA och sen tog jag och vovvarna en promenad i byn. Det var som att Tirith alltid gått på promenad i koppel. Och hon har inte haft koppel och halsband på sig särskilt många gånger. Hon var verkligen duktig.


Äldsta och yngsta vovvarna på kenneln.




Som typisk hanhund tänker Silve markera på stolpen



Efter promenaden satt vi en stund på en bänk vid Ica innan de fick hoppa in i bilen medan jag handlade lite innan vi for hemåt igen. Väl hemma ringde jag och bokade en tid för bilen. Rekommendationen är att inte åka med den - helst inte alls. - Hmmm... det går ju inte, men jag ska göra mitt bästa.





På förmiddagen städade jag upp resten på gården och klippte gräset. Framför huset kan man ana en hög med grejer, det är överblivet, sönderklippt hundgårdsnät och några tomma burkar färg. Nu kan hösten få komma för nu är gården klar. Jag har fortfarande bär kvar på vinbärsbuskarna, jag ska se om jag hinner plocka dom. Igår efter jobbet åkte jag hem till kollegan och fick plocka på mig röda krusbär, jag som älskar röda krusbär, tror ni jag blev glad, eller?? Så ikväll gjorde jag krusbärskräm, blev riktigt gott!


På riktigt?

Skall man tro att det ska hålla i sig nu? Vädret?

Nå, igår sent på kvällen for jag och 5 av hundarna ut. Silve fick stanna hemma med Tirith, han är så stressad över Tiónes löp att jag kände att det var lika bra att lämna honom hemma. Tur att man inte hinner tänka så mycket på hur hundarna ska bete sig, för då hade jag nog spänt mig lite inför selningen på Loddie. Efter 2300 satte jag fart och satte upp fyrhjulingen och fixade alla linor och började sela hundarna. Tióne fick gå i led tillsammans med Pya, så jag satte in dom först i spannet. Jag vet att det inte blir något trassel, så in med dom först medan jag selade Loddie precis innan hon skulle in i spannet. Jag har lärt mig att hon inte ska ha en sele på sig en lång stund innan, för då kan den gå sönder ;-)

Jag selade henne precis vid dörren på rastgården och sin vana trogen började hon gapa å skrika och hoppa på dörren, så jag tog snabbt tag i henne och satte henne mellan benen för att sela. Hon bööörjade med att bröla, bita och bli alldeles blockad, så jag sa egentligen bara ett 'bröl' åt henne(vilket betyder LÄGG AV!) och peppar, peppar, men hon verkade komma av sig och stod sen fint och jag kunde sela på henne utan problem. YIHOO! In med henne i spannet på wheelplats, där sedan Niro skulle stå jämte henne. Inga problem!

Sen hämtade jag Haldex och satte honom i mitten och då fick jag passa armarna när jag skulle ta draglinan, för där var Loddie och högg efter mig *haha*   Inte så farligt som det låter, men hon tog tag och drog i stamlinan och såg ut att vilja ta tag i min arm också. Sen hämtade jag Niro och så var vi klara att fara iväg.

Redan nu längtar jag efter snön och få köra på släden. Men det är också skönt att få börja med fyrhjulingen och känna hur man långsamt men säkert arbetar upp hundarna i kroppen, så de blir starka och uthålliga. 7km och 5 grader. Jag fick t om ha halsduk på mig =)


Tióne och Pya längst fram. Visst ser de lika ut? Haldex i mitten och Loddie och Niro bak.


Mooo-ot minus!

När jag kollar vädret ser det ut som att temperaturen ska börja sjunka, under 10-strecket. Med andra ord kommer jag kunna börja träna hundarna nu... äntligen!

Annars jobbar jag bara, som vanligt, som en idiot. Lediga helger är en joker i kortleken ;-)