Tur med vädret

Kanske hörde någon min klagan om vädret? Alla andras klagan också för den delen. På Facebook kan man läsa mycket reflektioner över det knasiga vädret.

Idag stod vädret på min sida och jag såg till att ta chansen direkt den kom. Det töade igår och smälte undan en del och idag snöade det på lite, så snön fastnade på de isiga delarna och jag kunde ta ut hundarna på en sväng. Det gäller att passa på så fort chansen ges nu, för man kan inte veta med det här vädret när nästa möjlighet kommer.

Jag fick nya däck till pickupen idag, så jag for in till Lit och fick dom monterade på de fälgarna vi har nu. Kändes hur skönt som helst att åka därifrån med dubbdäck på pickisen och jag provbromsade och det funkade super, utan att rumpan på bilen kom på sidan. Så nu känner jag mig rätt säker att köra med den.

När jag kom hem satte jag genast fart för att komma iväg med hundarna. Med andra ord så fick Haldex bli lite ledsen, för han får ju inte följa med ännu. Valparna fick inte heller följa med då jag tänkte passa på att få lite sträcka eftersom de stått så länge. Med lite snö på backen valde jag att inte heller socka någon hund. Tricky och Loddie fick vänta till sist med att få på sina selar. Tur att Tricky är rätt snäll när han väl hamnat i spannet och inte gör som Loddie kan göra, äta sönder selen. Så han gick in i spannet före Niro och Nato och sist av alla tog jag Loddie. Det går förvånansvärt fort nu tycker jag att sela på och sätta in 10 hundar i spannet själv. Hundarna har också vant sig vid att det inte går lika fort som när man bara kör mindre spann, så de är faktiskt ganska så lugna(nåja, de lever ju fan ändå, men om jag jämför med föregående säsonger när jag bara kört mindre spann).

Vi körde en härlig runda på strax över 15km. Den är trevlig, då man kör förbi en stor STOR grushög, eller berg kanske man egentligen ska kalla det, och när det är snö är den alldeles snötäckt(såklart) och då ser allt så mysigt ut. I vändningen är det en stor rondell(jag är bortskämd med såna här) och det går lätt att vända. Men det märktes att det var ett tag sedan vi var ut. Tycker att det var lite ofokus på vissa hundar. Saria t ex, men det kan ju också vara för att hon löpt. Tióne och Tirith gick i led och även där var det lite ofokus, så jag provade att möblera om lite däruppe, så gamla trogna Pyan fick ta täten själv, men även då var det lite si och så, så till slut hamnade Tióne däruppe igen. Just då saknade jag Haldex.

Haldex är en suverän ledarhund som bara maler på och tappar nästan aldrig fokus. Han är helt klart en av mina allra bästa hundar. Det är möjligt att Tiónes löp påverkat henne också, men hon är snart klar. Annars är hon min bästa hund på kommandon. Det ska verkligen bli spännande att se om Airk eller Elora har ärvt några fina egenskaper från både mor och far. När vädret tillåter kommer de att få gå fler träningar. De är rätt så larviga fortfarande, så det känns inte som att det gör så mycket att de får ta det lite lugnt i början.


Skitväder

Okej okej, nog för att det alltid brukar vara lite isgata ibland och man inte kan träna hundarna, men INTE I NOVEMBER!!! Usch! Jag är riktigt less på det här nu. Vi provade att köra hundarna 2,5km i söndags, men lönlöst. Halt och med stor risk för skador. Det är ingen idé.

I helgen kom det snö, idag tö. Regn.

Den här säsongen har börjat uruselt, sämsta någonsin, faktiskt. Känns rätt meningslöst och jag undrar ens om vi kommer att ha någonting att erbjuda konkurrensmässigt sett den här säsongen.

Det enda positiva just nu är att Haldex ska vila och han inte behöver bli ledsen för att inte få gå med i spannet. Spannet som ändå står still. Jag hoppas på en massa plusgrader och att all is bara töar bort så det blir bar mark igen. Allt är bättre än som det är nu.

Borta: mandelstygn!

Nu har Haldex äntligen varit på sitt återbesök till veterinären. Han är ordinerad vila i 10 dagar. Det har gått så lång tid nu att han hunnit vila i halsen och veterinären kunde se att det fanns lite kvar av halsmandlarna. De bitarna var tvungen att tas bort, för annars finns det chans att det kan växa tillbaka igen. Så Haldex fick sövdes ner och resterna togs bort. Veterinär Maria tyckte att han var i väldigt fin kondition och hade bra hull. Han hade också väldigt fina trampdynor tyckte hon, då hon tidigare på dagen haft en annan draghund inne som tassarna varit helt förstörda på. Det kändes som ett fint betyd, tyckte jag. Haldex behövde ingen medicinering, vilket känns bra, så det är enbart vila som gäller. Han fick vara inne igår natt med oss och nu har han flyttat ut igen i hundgård.

Saria har löpt klart och flyttat tillbaka till Loddie och Trickster. Niro och Nato får prova kojorna och de verkar vara väldigt nöjda med att slippa stå nere i valpgården. Snart är Tióne och Ithil klara med sitt löp också och då går allt tillbaka till det normala och alla vovvar kan vara på sina vanliga ställen. Matte och husse längtar....

Ithil bor med Elora nu och hon verkar mer framåt när hon bor med henne än när hon bor med brorsan Uno. Så vi får se om vi kanske kan ha det så och stoppa in Haldex där sen när löpet är klart. Men å andra sidan vill nog gärna Tióne bo med sin dotter, men just nu bor hon med mamma Pya.

Attor har levt lyxliv under måndagen då han var hos en kollega hos mig under tiden jag jobbade. Tänk att man har så snälla kollegor. Det var tydligen lättare att få hundvakt till honom än att bli av med passet under dagen. Attor har också tagit bort sina stygn och i morgon har han ätit en annan typ av antibiotika än den han fick först, då provsvaren talade om att han fått e-coli bakterier. Och han är pigg och glad och säkerligen nöjd med att ha fått bort de där stygnen på magen.

Någon hundträning står inte på schemat just nu då det är isgata häruppe. Vi hoppas på att det släpper till helgen åtminstone så det blir någon träning den här veckan. Vi väntar också på ett paket från vår snälla vän Mari(som har Tella, Atto och Matic) som innehåller ett par flaskor laxolja och lite hundsockar. De beställde hundsockar från ett ställe i USA förra året som de inte haft användning för i år ännu, så vi har fått några stycken som vi ska prova och är de bra ska vi lägga en beställning. Det är alltid bra att få tillfälle att testa produkterna först innan man beställer, så jag hoppas de ska vara bra, då priset på dom är bra.


Slutet är början

För min del ser jag snart slutet på allt evigt passande och nej:ande på Attor. - O ja, det är MASSOR med NEJ till Attor. För att han ska vara lugn är han ju burad en del under dagen, men han får också vara lös och sitta ute på snöre, för han kan inte sitta i bur hela dagarna. Och när han är inne och är lös, så är han inte helt olik Elles son, Wille som är här emellanåt tillsammans med kompisen Daniel. Det är mycket pilleri-pill på Wille, för när man bara är 2 år, så är man nyfiken på det mesta och OJ så kul det är i Fjällandet, där det finns så mycket att pilla på. Det är mycket nej:ande till Wille och jag kan inte undgå att tänka lite på Wille, när Attor är i farten.

Idag kom de allihop hit och jag fick handlerhjälp av Daniels lillebror, Marcus. Daniel hjälpte mig så snällt att socka hundar som behövde sockas, bl a Trickster. Trickster är ingen lätthanterlig hund och han, ja, jag måste säga det, frestar verkligen på. Han är intense så in i norden, det har han kanske fått av sin mamma, hon har ju inte fått sitt smeknamn för intet. Så när jag kan få hjälp med Tricky, ja, då tackar jag helt enkelt inte nej.

Daniel sockade alla fyra tassar på honom. Sist vi körde selade och sockade Daniel honom och vi tog ut honom ur hans gård, så Loddie inte skulle råka bita sönder selen på honom igen. Så vi satte honom på kojan i rastgården, och när Daniel hämtat honom för att sätta in honom i spannet, sa han bara: NY SELE!!! - Vaddå  ny sele? undrade jag. Ja-aa, han har ju en ny sele. Nee, det var väl inte riktigt så Daniel menade utan han menade att vi var tvungen att sätta på en ny sele. Trickster hade nämligen trashat sin. *suck* Nu har vi TVÅ hundar som tuggar selar. Vad är det för dumheter dom håller på med?

Just i det här läget är jag otroligt glad för att Niro och Nato har slutat att ta sönder selar, för jag skulle inte orka med fyra stycken hundar som bara tar kål på sele efter sele. Dels blir det dyrt i längden och mycket att laga.

Så idaaaag, satte vi bara på sockorna på Tricky och skulle sela honom och Loddie sist då. Vi började sätta in lite hundar i spannet och när jag skulle ta nån hund uppifrån, såg jag... DET HÄR:



- Oooo jaa... Inte nog med att han krubbar selar, han gillar även sockar.

Jag frågade Daniel om han hört om nån annan hund som gjort så här, men det hade han inte. Nån därute som känner till några sock-krubbar hundar? Jag har aldrig varit med om liknande. Nu har jag nog allt fått vad jag förtjänar. Jag säger bara: Aldrig igen att jag låter en hund få välja själv om han ska stanna här eller inte!

Men det är bara att acceptera faktum och göra det bästa av saken. Learn to live with it, liksom. Jag har lärt mig, speciellt sedan Attor kom in i min värld, att nonchalera... Just det, ni läste rätt! NONCHALERA!!! Och varför har jag nu lärt mig att nonchalera? Jo, därför att blivande jakthunden Attor(som f.ö spårade räv igår natt) minsann kan skälla, och det är ihållande. Och jag vill inte kasta vatten på honom just nu(för att han återhämtar sig och för att det är lite för kallt ute ändå). Så just nu nonchalerar jag ljudet av en skällande Attor. För övrigt lyssnar han sämst i världen på att vara tyst ändå när man säger till honom. Jag har aldrig varit med om en mer envis hund, men han är intelligent och fattar ändå, men han skiter i det, helt enkelt. 

(En parantes om temat krubba bara... Attor fick sitta på koppel på utsidan av rastgården medan jag matade alla. Han förstod nog inte varför han skulle sitta där, så efter att jag nästan var klar med hundarna, bestämde han sig helt enkelt för att trasha snöret han satt fast i. Så det bet han fort av och jag såg det direkt, så jag skyndade ut för att få fast i honom innan han sprang fram till Nova som också satt ute på linan.)

Så jag anammar lite idéen av att nonchalera även när det gäller huskisarna, men då är det mer att jag nonchalerar det faktum att jag känner mig färdig att slå nåt hårt i huvet på dom. ARGH! De hetsiga kan göra mig fullkomligt galen ibland, men då har jag bestämt mig för att andas lugnt och helt enkelt nonchalera! Det fungerar förvånansvärt bra måste jag säga. Och framförallt så känns det bra inuti, att inte bli arg på dom, när dom har sönder en alldeles sproilans ny sele, nya sockar eller står och rycker och drar i linorna i spannet eller ännu värre, slåss med nån som står bredvid. Jag har kommit till det faktum att jag bara... accepterar! Därav inte sagt att jag är en mes och accepterar dumheter, men det är skönt att bara acceptera att: - Jaha, nu gjorde den hunden så här, och den så här... Och sen går livet vidare!




Nå, idag körde jag och Marcus 11 hundar och det flög sockor både här och där. De känns sjukt taggade trots att det varit väldigt dåligt med träning på sista tiden. Vissa hundar är t om feta har jag märkt. Hmm... matte matar nog lite för mycket, men man är ju van att mata på extra mycket vid den här tiden på året. Det är ju bara ett fel, vädret är helt tokigt. Jag måste erkänna att jag inte alls känner mig motiverad att träna heller, mycket pga vädret. Underlaget på marken sliter hål på mina hundars tassar och jag är inte alls van vid det. Det sliter hårt nu och vi behöver snö! Det var ändå roligt idag. Hundarna hade ett högt tempo och tyckte det var kul.


SPANNDEBUT


Småpluttarna har fått debutera i spann. Jag körde en sväng extra med Tióne och Haldex i led och Airk och Elora bakom. Hela 2,5 km i fin och lätt galopp. Det var lite 'bumpningar' på dom mot varandra, men överlag är jag förtjust. Och OJ så nöjda dom var efteråt. Jag har haft den lugnaste matningen på kvällen, någonsin! Annars är Airk och Elora riktiga stortjutare vill jag lova!

Men just nu är timmen sen och jag som gick upp tidigt går ut med vovvarna och slänger mig sedan i säng. I morgon är en ny dag och den vill jag inte sova bort, fast jag lovar att jag skulle kunna :-)


Skit och stress

Somliga dagar har jag ju bara lust att gå och lägga mig i sängen och dra täcket långt över huvudet och inte komma fram förrän nästa dag. Suck! Idag blev en sån dag.

Jag fick sova ordentligt åtminstone, så jag är glad för det. Jag hämtade upp Attor i morse hos Maria och for hem med Malin i lurarna, för jag var så trött. Vi kom i säng vid åttasnåret efter att ha rastat Nova och jag hade matat båda hundarna och gett dom medicin. Attor var snäll och lät mig sova till 12:19.

Sen gick jag upp en sväng, rastade båda hundarna och matade Attor igen. Sen till sängen igen för att, förhoppningsvis sova lite till. Jag tänkte jag skulle låta Attor sova i sängen, men det gick inte alls. Han for omkring som en tätting och när han väl lagt sig till rätta knackade(läs rev på dörren) Panda på och då for han upp igen. Så han fick lägga sig i buren. Väl där lade han sig snabbt och somnade som en stock, och det gjorde matte också. Jag fick sova länge, ända till efter tre och det kändes riktigt skönt att få sova ut.

No pressure!

Jag tog hand om vovvarna och när jag sen gick ut till huskyna för att ta hand om dom fick Attor följa med ut medan Nova fick sitta på snöret(vi har en löplina precis utanför huset). Attor fick gå in till Silve, som tyckte att Attor nog luktade lite konstigt, för han snosade igenom hela Attor. Jag började städa i hundgårdarna och släppte ut de hundar som var i dom, gård för gård medan jag gjorde rent. Haldex som ju sitter på koja fick besöka varenda hundgård medan jag släppte ut de andra. Det tyckte han var spännande.

Själv tyckte det var en bra idé att Attor kunde följa med ut, nu när han är piggare. Då slipper han att bara sitta inne hela tiden. Jag vet inte om Attor själv tyckte om det, för han stod och gafflade konstant och hoppade på gallret. Nåja, när han väl kom in sen somnade han pladask.

Dagen började bra, och jag var ute i god tid när jag skulle fara till jobbet. Men....

.... när jag skulle rasta Nova innan vi skulle fara, drog hon som en avlöning, bara för att jag lät henne vara lös.

.... när jag åkt iväg med bilen kände jag efter mitt smartcase och kunde inte hitta det, så jag fick åka tillbaka till huset och vände på ängen. Men efter att ha letat överallt, kunde jag ändå inte hitta det. Jag behövde bensin i bilen och fick åka ner till stallet för att ta det lilla som var kvar i bensindunken.

.... när jag var halvvägs till Lit stank det i bilen och Attor hade skitit i buren. Jag fick stanna och sätta över honom i den andra buren och fick skit på handen.


Jag kom ändå i tid till jobbet, men inte så värst glad. Men efter en timme här har jag lugnat ner mig och den här dagen tänker jag glömma, snabbt som attan.

Veterinärbesök

Idag behövde jag inte fara in till jobbet, för en snäll kollega tog mitt pass och det kändes som att det var bra, då vi fick lov att åka in till veterinären så de fick kolla på Attors sår. Det har under helgen luktat lite och det har droppat. Som sårvätska, men lite för mycket, så vi tyckte det var lika bra att vi ta och komma in en sväng.

Jag ringde på morgonen till Ejra och vi fick en tid halv elva. De har alltid tid när man vill komma in, så de är verkligen super på det. Vi var där prick på utsatt tid och fick efter några minuter komma in där en veterinär kikade på såret och konstaterade att det förmodligen är en infektion. Så antibiotika var ett faktum.

Hon tog också ett prov på vätska, som skickas iväg så de ska veta vad det är för infektion, så att han går på rätt sorts antibiotika. Om några dagar får vi svaret.

Lilla Attor fick åka lyxvariant i bilen, dvs i mattes knä. Vi brukar verkligen inte ha hundar på det sättet, men vi hade Nova med där bak och hon kan vara lite sur, så för att hon inte skulle sura och hålla på och morra åt Attor fick han åka fram hos mig. Men han är en sån snäll kille och satt så fint i knät på mig. Han somnar så fort bilen börjar rulla. Samtidigt känns det ju bra att få ha honom still och inte upprörd där bak. Vi gör allt för att han ska hålla sig lite lugn och fin nu medan såret ska läka ihop.

Annars är han en vilde, som vanligt då. Men inne får han oftast ligga i bur för att han ska hålla sig lugn och vara lös med jämna mellanrum under kontrollerade förhållanden.

Nu har Johan farit på jobb igen och jag och alla vovvarna är själva i en vecka. I morgon jobbar jag natt så då far Attor till Maria och sover. Jag hoppas att det ska gå bra. Sen är det bara att hämta upp honom på morgonen och åka hem igen. Så här blir det ända till fredag morgon och sen är det bara för mig att ställa om mig till dagtid igen.

För att jag ska kunna träna de andra hundarna utan att behöva lämna Attor själv inne i flera timmar, ställer Daniel upp och kommer hit. Det är mycket snällt av honom att göra det. Huskyna har inte alls fått den träningen i helgen som vi hade planerat. Vi var ut igår med dom. Men det blev bara två gånger förra veckan, så jag är tacksam för att Daniel ställer upp och hjälper till. Det skulle inte kännas bra att lämna Attor inne i flera timmar, som det tar om jag är själv, där han lever rövare i buren.

Jag önskar att några veckor bara kunde passera med dunder och brak, så Attor var frisk igen och alla tikar slutat löpa. Det underlättar inte därute dire kt. Yl och tjut är det i skrivandes stund, men överlag går det bra. Så länge inte Tirith börjar löpa nu, för då är det kört med hundgårdsplaceringen.

Ithil har fått en ny rumskamrat i form av Elora och det funkar super. De leker med varandra och har kul tillsammans. Tirith har flyttat in till Uno och Airk och Tióne som också löper har flyttat in till mamma Pya. Haldex får lov till att bo på koja under den här tiden och jag är tacksam för det, för han protesterar inte alls, utan tycker det är helt okej. Nu får man ju inte ha hundar på koja enligt reglerna, men det är inte för någon längre tid, för  Saria är snart klar med sitt löp och han kan stå med henne. Vi byggde två gårdar till och det räcker faktiskt för våra egna hundar, men med två extra hundar och många löptikar, var vi tvungen att göra så här. För valpar har vi faktiskt inte planerat så här, mitt i säsongen.


Tååålamod - matte & husse

Det tog en dag. Sen var Attor sig själv igen. I torsdags var han en liten kille som varken matte eller husse kände igen, och under hela onsdags- och torsdagsnatten fick husse knappt sova någonting. Under torsdagsnatten tog Johan hand om Attor för att jag skulle få sova, så jag skulle orka jobba. När jag var på väg hem från jobbet igår sa husse att jag inte skulle känna igen Attor - och mycket riktigt, Attor var en vilding när jag kom hem från jobbet.

Fullt ös - medvetslös!!


Han var sitt vanliga gamla jag! Vild, galen och ÖVERALLT! Heeela tiden! Husse hade inte fått vila några längre stunder, vilken resulterar i en rätt så tjurig Johan. Så jag fick helt enkelt tvinga Johan att gå och lägga sig några timmar. Han är väl lite som en tjurig hund ibland, vägrar nästan ge med sig, men efter lite tjat valde han ändå att gå upp och vila några timmar. Efter vilan var han mer den Johan jag känner igen. Lika envis som jag kan vara, kan Johan vara. Han är ofta inte snäll mot sig själv, så det är väl bra att jag tvingar honom att lyssna.

Jag och Attor vilade lite i soffan, tro det eller ej. Men Attor är som ett litet barn ibland. Konsekvent är ett ord som passar bra när man har med Attor att göra. Jag har, ända sedan han var liten, varit tvungen att hålla fast honom tills han lugnat ner sig, för att han ska koppla bort och ta det lugnt. Första gången jag gjorde det var jag konsekvent i gott och väl 15 minuter. Nu går det fortare och fortare när jag håller honom och det tar bara några minuter innan han slappnar av och ger med sig.

Den här natten var lugn, han sov faktiskt ända till strax innan åtta, men när han vaknade tog jag honom och gick ut och Johan får sova vidare i lugn och ro tills han vaknar. Vi gick ut och kissade och sedan pinkade jag Nova. Väl inne var det som vanligt, Attor är överallt och för att han skulle lugna ner sig valde jag att koppla honom och sätta mig i soffan. Som vanligt är han inte riktigt nöjd när han inte får som han vill, men jag är konsekvent och höll bara fast honom i kopplet, så det tog inte många minuter innan han valde att hoppa upp i soffan, där han nu ligger och sover så sött.

Han har fått en halv deciliter specialmat. Det är kött som vi fick med från veterinären, men Attor vill så gärna ha så mycket mer, så han snor från hundköttet som vi tinar vid spisen. Han hann ta nån mun innan jag hann på honom. Stackarn, han är så hungrig så hungrig. Trots att jag gärna skulle ge honom mycket mat så han känner sig ordentligt mätt, får jag inte göra det. Hans operation var stor och hans system måste vänja sig vid maten och allt måste långsamt få komma tillbaka för att fungera som det ska, så lilla Attor får vackert få de små portionerna vid flera tillfällen under dagen.

Jag har världens bästa kollega och kompis, Maria! Nästa vecka skulle ge mig stort problem, eftersom att Johan far på jobbet på måndag. Jag kan inte lämna Attor ute i hundgården. Maria brukar ha Nova ibland. Dels för att Maria tog bort sin gamla hund tidigare i år och saknar hundsällskap, dels för att avlasta mig ibland, när Johan är på jobbet. Nova mår super hos sin lånematte och husse Peter och får mycket mer stimulans än vad hon får när hon bara är hemma med mig. Jag hinner inte göra allt som jag tycker Nova skulle behöva. Inte med 15 andra hundar, som skall tas om hand - tränas, matas, rastas.

Det är någon som får stå tillbaka och i det här fallet är det tyvärr Nova. Silve tränas ju inte, men han är nöjd med livet som gammal gubbe och valde ju redan i december 2009 att han inte ville vara med i spannet längre. Och då måste man lyssna.

Så det är skönt att ha Maria som ställer upp och hjälper till med Nova. Och nu hjälper hon till och tar Attor åt mig nästa vecka när jag jobbar natt. Jag hoppas bara också att Attor ska tycka det är okej att jag måste sova på dagen när vi är hemma. Jag har tack och lov bara en fyradagars vecka nästa vecka. Det är måndagen som jag kanske måste skänka bort, för att Johan skall komma iväg till jobbet i tid. Den dagen har en annan kollega redan lovat att ta, antingen några timmar eller hela dagen. Tack och lov för snälla kollegor, säger jag bara.



Något annat som inte passade så bra just nu var löptikarna. Men såklart, det var bara väntat. Saria drog igång. Sen kom Tióne. Och igår såg jag att även Ithil börjat löpa - och, självklart, även Nova. Det gör allt lite mera trixigt med placeringar i gårdarna. Så idag blir det till att göra lite ändringar därute, så det fungerar. Måtte nu bara allt funka med det, annars får den här matten krupp. Det blir skönt när alla löp är klara, Saria och Tióne borde vara färdiga snart, så då underlättar det lite.

Även hundkörningen blir väldigt trixig för mig nästa vecka. Jag vet inte om jag kan lösa det. Jag ska fråga Daniel om han kan tänka sig att komma hit, för att hjälpa mig vara hundvakt åt Attor, för jag vill inte lämna honom själv under de timmarna jag måste vara ute för att hålla på med hundarna, det kommer ändå bli mycket eftersom att jag måste mata och städa ute i hundgårdarna. Annars får hundarna helt enkelt stå hela nästa vecka, det är inte så mycket att göra, Attor måste komma i första hand!

Jag längtar redan till nästa gång Johan kommer hem igen...

Operation Attor

Hela natten igår spydde Attor från och till. Både jag och Johan tog hand om honom, men mest Johan eftersom att jag skulle jobba idag. Trots att Johan tog honom vaknade jag minst varje timme då Attor rörde sig när han väl låg i sängen och sov. Jag var orolig. Detta tecken var inte något bra och vi bestämde snabbt på morgonen att vi skulle åka till veterinären med honom. Jag som skulle till sjukgymnasten och få mitt första träningspass för ryggen, fick avboka då jag var helt slut. Jag orkade helt enkelt inte, så jag får skjuta upp det lite grann.

Vi bestämde att vi skulle fara in tillsammans och så skulle Johan släppa av mig på jobbet för att sedan åka med Attor till Ejra. Jag frågade min coach om det fanns några ledigheter ute idag, för jag kände mig trött och hade ont i ögonen. Men det fanns inte det. Så fick jag sms från Johan om att det blev operation på Attor, då han ätit något som fastnat i tunntarmen på honom. Då blev jag såklart ledsen och berättade för min coach om vad som hänt. För jag måste lösa det på något sätt när Johan är i Norge nästa vecka. Hur tar jag hand om en nyopererad hund, som absolut inte kan vara ute i hundgården i kylan? Jag får tyvärr inte ha med hund på jobbet, annars hade det ju varit lätt. Nu löste det sig, tack vara min kollega och vän, Maria, som ställer upp och tar Attor nästa vecka, när jag jobbar på natten. Och då borde han vara ordentligt på väg att krya på sig, så det skulle gå bra, sa veterinären.

Min snälle coach såg till att jag fick bli ledig från lunch idag, Johan kom och hämtade mig på jobbet och vi fikade en sväng på Tages på Frösön innan vi for för att hämta upp Attor på Ejra.

- Åh, lille plutten. Så liten och tunn, men en riktig tuffing, enligt veterinären. Han hade rest sig direkt på operationsbordet när han var klar och gått därifrån själv. Det är det inte många hundar som gör tydligen. Vi packade in oss i bilen med mig i passagerarsätet och en Attor i knät. Han gjorde inte många knop på vägen hem. Vi tog ut medicin på apoteket innan hemfärden och väl hemma gick Attor raka vägen upp i soffan och lade sig.

Han har varit duktig och kissat ute. Det hamnade på frambenet, men vad gör det när man är liten och sjuk? Nu piper han emellanåt och det gör ont, nu när morfinet har börjat släppa på honom, så natten hoppas jag ändå blir så bra som möjligt för honom. Det blir väl stackars Johan som får stå ut med att sova för lite i natt, för jag måste jobba i morgon. Men sen har jag helgen ledig och då avlöser jag Johan, så han får vila upp sig.

Så! Nu sitter vi här hemma, 8500 kronor fattigare. Vår nya flockförsäkring vette sjutton om den var så bra, tydligen betalar inte dom momsen på den ?? Så den skall jag genast se över! Nåväl, vad är väl pengar egentligen? En bunt med papper man kan göra mycket roligt för, men både jag och Johan är otroligt glada för att vi for in med lilla Attor och inte väntade en dag till. För vad är väl en slant mot en förlorad hund? Ingenting!!


Lilla sjukling Attor

:-(

Igår ville han bara äta lite grann. Jag tycker Attor sett lite tunn ut sista dagarna. Kanske kan det ha att göra med att Silve är lite elak gubbe på honom...

För nu löps det för fullt ute i hundgårdarna. Saria drog igång först och sen följde Tióne efter, så nu måste vi meckla om lite därute för att få det att funka. Så jag hoppas Saria och Tióne ska kunna gå ihop, men det vet vi inte förrän vi provat och det ska vi göra efter träningen idag. Men Saria är så fruktansvärt sur så det inte är sant. Tror aldrig jag haft nån mer suris än hon när det varit löp. Alla andra tikar säger inte ett pip när de löper, men Saria!! Ja, Saaaria... HON sitter i sin hundkoja och skriiiiker och tjuter det mestaste hon kan *suck* och det är INTE trevligt att lyssna på det, vill jag lova. Jag som trodde bara det var hanhundar som skrek...

Både jag och Johan har konstaterat att det ska bli intressant den dagen vi ska para Saria då Kari ska ha kull efter henne. Kommer hon att ställa upp på det, eller kommer hon bara att vara en hagga, som ska ha allt på sina villkor? Nåja, det är inte dags än på ett tag, så det får framtiden utvisa.

Attor ja... Lilla plutten ligger inne i soffan och är inte alls lik sig själv. Vi tog in honom idag efter att han inte ville äta sin frukost. Han är smal. För smal. Han kom upp i soffan till mig direkt och var så lugn, så lugn.... Attor är INTE lugn i normala fall. Han är en vilding som inte alls kan sitta still, men nu är han loj och vill inte äta och knappt dricka. Så någonting står inte rätt till. Vi tog tempen på honom, 38,5. Valpar kan normalt sett ha lite högre kroppstemperatur, så det är inte säkert att det är någon fara där. Jag kollade hur det såg ut med vätska i kroppen genom att dra i nackskinnet, för att se om det går tillbaka direkt. Nja, liiite segt.

Sen ringde jag veterinären och pratade med veterinärassistent Pernilla(som hon så fint svarade i tlf). Ett annat sätt att kolla är att kika på tandköttet genom att trycka hårt med fingret. Då ska det bli vitt och sedan ska de genast gå tillbaka till sin ursprungliga färg, dvs rosa. Det gjorde det. Pernilla tänkte genast på om han kan ha stoppat i sig något olämpligt. Jag kände igenom buken på honom, men kunde inte känna något, men i samråd kom vi överens om att vi stoppar i honom lite paraffinolja om det skulle vara något stopp.

Nu får Attor vara inne och känns han inte mycket piggare i morgon får Johan fara in med honom för att ta röntgenbilder och få en ordentlig undersökning. För en sjuk liten Attor vill vi inte ha, vi blir bara ledsna i ögat av att se honom så här hängig.

Så det får bli lite särskild hundträning idag. När Johan kommer hem från Lit(han handlar lite, dels druvsocker som vi ska göra vätskeersättning på till Attor) skall jag köra ett litet spann med löptikarna och sen får han köra ett litet spann efter mig. Så en av oss kan vara inne och passa Attor.

S(t)eger på Posten

Äntligen!!!

Ända sedan jag första gången lånade Malins Mukluks har jag velat ha mina egna, men det har aldrig blivit av att skicka efter några. Jag har lånat hennes i tre säsonger, så det var väl tredje gången gillt :-)


Det blev ett par Steger Mukluks i färgen Maple, ca 2200 SEK och med tullen på 891:- är det definitivt mina dyraste skor någonsin. Nu gäller det bara att gå in dom och sedan ska de förhoppningsvis hålla många år. Jag ska självklart köra inpregnering på dom innan de används utomhus. Lätta, snygga och varma och sedan med ett par Neo's utanpå, ja, då är man verkligen garderad för att vistas långa stunder på släden.

- SE UPP I BACKEN!
             annars springer jag ifatt och ifrån, med mina superlätta Mukluks på fötterna ;-P