Gott Nytt År!


Bilder på Ulrik

Tänka sig att Ulrik redan har hunnit bli över 12 veckor. Tiden går otroligt fort och för nåt år sedan trodde jag väl aldrig att jag vid det här laget skulle vara mamma. Vi planerade och hux flux skulle vi bli föräldrar. Att Ulrik är det bästa jag har finns det ingen tvekan om. Man har ju hört om hur andra pratat om att man inte kan förstå, när man inte har barn... ja-aa... Jag håller nog faktiskt med. Att få en liten bebis förändrar livet! För min egen del ändrades det dramatiskt, från att ha varit total hundnörd till att hundarna får prio två i mitt liv. Det trodde jag väl aldrig, men så har det blivit. Hundarna betyder fortfarande mycket för mig och för min egen del kommer jag alltid att försöka hinna med att ta hand om dom på bästa sätt. Men den här säsongen har vi halkat på efterkälken vad det gäller träningen, men jag köper det :-) Såklart! För det bästa jag har ligger just nu uppe i sin vagga och sover sött, redan en stor pojke. Som jag följer valparna med spänning kommer jag att följa Ulrik genom hans färd i livet och det kommer nog vara den mest spännande resan jag kommer att få vara med om i mitt liv! Lyllo mej...
 
Min söta Ulrik när vi var kvar på BB.
 
En bild häromveckan. Ulrik får en puss av mamma vid skötbordet som vi måste ha i köket, för huset är så litet. Chilisarna som hänger ovanför brukar Ulrik ligga och titta på och skratta åt dom, och prata med dom. Vad han har för hemligheter med dom har jag ingen aning om, men det är en fröjd att se när han har sina diskussioner med dom. Vi brukar säga det: "Pratar du med dina kompisar, chilisarna igen?"

Fågelträdet o hundtur

Varje år går Johan ut i skogen och fixar ett fågelträd. Det är ganska roligt, för fåglarna... Aldrig ser fågelbordet lika ut och i år blev det ett stort träd. Vi har gjort egna små 'talgbollar' i form av smält cocosfett, äpplen och frön. Den stora ringen gjorde jag av ister, frön, äpplen och russin och den verkar de uppskatta att picka på. Det här året har vi haft turen på vår sida, det fullkomligt kryllar av fåglar; domherrar(det här är bara några av dom), talgoxar, blåmesar, talltita och sen har vi återigen sett gråspetten och även en nötväcka har vi, men den är så snabb så jag hinner knappt få den på bild(två suddiga har jag lyckats få).
 
 
Dom sitter i träden utanför och rätt vad det är gör dom alla störtdykningar ner mot maten. Det är jätteroligt att sitta och titta på dom.

När pappa Johan är hemma, tränar vi hundarna. Två gånger har jag tagit mig ut i veckan och kört. Vi kör en liten ATV på 250 kubik. Den är för liten, så nästa år hoppas vi kunna byta ut den mot en större. När Johan har kört 9-spannet(och då saknas de två hundarna som är utlånade) så har de dragit iväg med den. Inte så kul.
 
Här är det 8 hundar, då Tricky varit inne några dagar för att han dragit så hårt så tassarna blivit lite trasiga. Jag trodde den här snön skulle räcka för att slippa sockor, men Elora slet sönder sina tassar. De två unghundarna Airk och Elora tar i så in i norden. Men Airk verkar klara tassarna bättre än systern.
 
Jag vågade gå av. Isklumpar under tassarna verkar vara en Haldex-grej. Vet inte varför just han får det. Nån som har en bra förklaring? De fyra främsta hundarna har inga necklines. Pya hade i starten, men lyckades få ur huvudet ur halsbandet direkt i starten, så jag fick stanna och bara ta halsbandet i fickan. Jag kör ofta utan någon neckline mellan ledarhundarna. Bakom ATV'n går det en väg upp som leder till en fin rondell att vända i. 15km blir den här turen. Härligt att få ta ut hundarna på en sådan sväng, om än att det är med fyrhjulingen. Jag hade ju beställt så lite snö som möjligt, så länge som möjligt, så jag kan träna hundarna när Johan jobbar. Kanske fick jag som jag ville, när man hör hur det är i de södra delarna av landet :-D Tjohoooo!
 
(kommentera gärna)