Vilodagar


Här är lilla Saria och Trickster. Bilden är tagen den 17 oktober.

Igår var vi till Strömsund och vaccinerade alla vovvar som skulle ha vaccinering. Jag har nästan alltid haft vaccinering på dom mitt i december, så jag har nu skjutit fram den lite, så det skall sluta med att jag vaccinerar dom i augusti, istället för mitt i säsongen. Nu har de alla fått för kennelhosta och nu ska de vila i 2 dagar innan vi kör igång med träningen igen. Alla skötte sig fint hos veterinären. Saria kändes igenom i kroppen då hon helgen som var skrek en hel del, så fort hon rörde sig. Jag trodde att det var något fel på henne, det var hjärtskärande att se henne verka ha ont.

Jag tog in henne och hon fick sova i sängen med mig hela helgen och bara ta det lugnt. Fredagskvällen pep hon hela tiden, men på lördagen var hon mer som sig själv igen och nu är det inga fel på henne alls. Dock så har Saria som bodde med Loddie och Trickster fått flytta in till Haldex och Tióne istället. Jag misstänker att det är så att Loddie, som ju är allmänt lite het, har varit lite hård på Saria och att Saria har tyckt att det varit otäckt och därför garderat sig med att skrika. Nu får hon istället bo med Loddies syskon, som inte alls är lika hårdhänt när man ska leka och jag kan väl inte påstå att Saria är överlycklig över att få bo med dom, men det funkar och hon har slutat skrika till. Det är bättre att hon får bo med två snälla vovvar som inte är för hård med henne än med Loddie som leker med valparna som om de vore leksaker.


Hundhelg

Den här helgen har inte alls varit lugn, någonstans :-)

Jag bestämde mig för att jag ville göra någonting annat än att bara sitta hemma och göra ingenting. Och jag tyckte att mina hundar ville göra någonting roligt också, än att bara vara hemma. Så i lördags klockan elva satt vi alla i bilen, på väg till Daniel i Mattmar, för att köra hund. Nu var meningen att vi skulle köra kickbike och cykel med våra hundar, men eftersom att vi hade planer på att åka till Sundpro för att beställa lite hundselar, så blev ordning på allt inte riktigt som vi tänkt oss. Jag kom till Daniel och stallade upp alla hundar på kätting emellan två träd. Nova och valparna fick komma in i huset och OJ så Trickster härjade. Han åt väl upp allt som han kom åt, och jag och Daniel kom nog på att han borde nog ha hetat Krokodil istället för Trickster.

Vi for till Sundpro där jag kollade mina gamla tävlingsselar som inte passade på vissa hundar längre och beställde därmed nya. Och det visade sig då att Tirith kunde ha Haldex gamla tävlingssele, så jag behövde inte köpa någon ny till henne. Däremot får hon ny träningssele. Haldex får ny träningssele och har redan fått en ny för träning. Niros gamla tävling satt perfekt fortfarande i halsen, men däremot hade de 4 cm som Iris(som äger Sundpro) tagit bort för 2 säsonger sen, kommit tillbaka på Niro, så hon kunde förlänga selen, istället för att jag skulle köpa en helt ny. Niros gamla träningssele passade perfekt på Daniels ena hund, så den köpte han av mig istället. Nu är ju inte just de gamla träningsselarna använda särskilt mycket, så de är fortfarande i nyskick. Perfekt. Loddie får ny träning, men Pyas sitter bra, Tiónes också, men hon får en för träning. Och sen beställdes ny sele till 'Dimmen' dvs Dimrill och två halsband, ett till Dimme och ett till Kenneths andra hund, Sälka. Det blev en hel del beställningar, men det känns bra att ha selar som sitter perfekt. Men jag glömde nog att beställa halsband till träningsselarna, så jag får säga till om det.

När vi var på väg hem blev vi inbjudna att äta tacos hos familjen Neimans. Det var mycket trevligt att få träffa Daniels vänner och snacka lite hund och byta lite tankar. Jag hoppas kunna åka dit nån gång när det är ljust, så jag kan få se på kenneln också, nu såg jag mest insidan av huset. Men trevligt var det.

Sent hem vattnade vi hundarna och vi körde hund från klockan elva till strax efter tolv. Sen var det dags att ta sig hemåt och hundarna var glada att vara hemma igen. Vid 03:00 lyckades nog matte somna med en söt liten Saria som sällskap i sängen. Hon är för go den lilla vovven. Ypperligt trevligt temperament har hon. 

Idag slocknade jag i sängen för ca 4 timmar mitt på dagen, slut som jag var efter att bara ha sovit 6 timmar på natten. Det var skönt att sova ut lite och sen stack jag och hundarna ut på en tur. Trickster är så intensiv att jag slängde åt honom och Saria varsitt älgben innan jag stack, så de skulle vara tyst. Jag har aldrig varit med om mer intensiv valp än Trickster. Måtte han lugna ner sig med tiden... Nu är det bara kväller kvar och imorgon är det vanlig jobbdag igen. På tisdag är det vaccination av hundarna och katterna och sen blir det lite vila på det. 

Och idag fyller Niro faktiskt år, hela 5 år. Tänk vad tiden går fort. Alldeles nyss var han liten valpis som såg ut som en liten råtta. Han är en av mina bästa hundar och det är så roligt att han och Nato har funnit varandra. De brukar leka tillsammans i hundgården och det funkar jättebra att köra dom två tillsammans i spannet. Niro är rentav riktigt snäll mot Nato i starten. Äntligen har jag funnit en bra spannkamrat till Niro som han inte spöar på i starten, och som är av samma kön som han själv. Det känns bra. Grattis Niro! och syskonen också!!

Allting talar ju för...

... att det här är en rätt så otypisk siberian husky. Man hör både det ena och det andra och ska man tro det man hör, så är det här en rätt så ful siberian. Vi går på utställning för att få dagens domares omdöme av hunden man ställer ut och sen är det bara att acceptera att man får en 2a, en slät 1a eller något ck eller ännu värre/eller bättre bedömning. Med åren har jag haft många tvåor på mina första  hundar...  Tióne är bara utställd på SPHK's utställningar. På SKK skulle jag inte ens ställa upp med henne, då hon i sin slanka arbetstyp förmodligen skulle 'skämma' ut sig bland de andra varianterna som oftast visas upp. I mina ögon är hon en bra representant för siberian huskyn om än att hon kunde ha något bättre bröstkorg.  I vissa domares ögon är hon perfekt, medans andra mera tycker att hon är en slät etta. Släta ettor är också det 'sämsta' hon har fått, men två gånger har hon fått det där certet som kan leda fram till champion, om man får tre stycken. Det ena fick vi som placerade på andra plats, då den som vann redan var champion. Det andra fick hon på rasklubbens utställning, utställd i arbetsklassen. Jag har hört att hon inte är fin enligt vissa och av många som man brukar få grattis ifrån, hörs det inte yppas ett knyst, när det väl visar sig att min hund gick och vann. Det är så lustigt, tycker jag... att avundsjuka är så grön, att vi inte kan unna varandra vinsten... 

Det är så drygt, att den här hundvärlden är så full av skitsnack. Ibland har jag lust att bara lägga ner blogg, nyheter och allt vad internet heter. Min kompis sa till mig en gång, att hon inte tycker att Silve är fin. Ok, så tycker inte jag. Men hon tycker så, och hon sa det till MIG åtminstone. Man behöver ju inte ha samma smak, och det HAR VI INTE HELLER och jag måste ju säga:  tack och lov för det!  



Shejrix Four Motion - Tióne


SM-mästare

SM-mästare i barmark!


Ett stort grattis till Daniel som knep 1a platsen i 2-spann i helgen i Mora. Även ett stort grattis till Daniels pappa Jonathan som körde med Rulle och Nisse, Daniels andra två hundar. Jonathan körde in på andra placeringen och det är ett bevis på att Daniels hundar är i toppform och det känns jätteroligt med tanke på den träningen Daniel lagt ner i början på säsongen. Nu inväntar vi resultaten på 4-spannsklassen...


SM i Mora

Det är så spännande, jag önskar att jag varit där.

Jag kunde inte hålla mig, utan var tvungen att ringa Daniel när jag visste att han kört klart sin klass som han tävlar, som är 2R-klassen. Han kör Vitara och Laprohaig som kommer från Fredrik Neiman. Han LEDER!! trots en del strul som blev när han skulle köra om framförvarande spann. Petra Nielsen råkade ramla rätt över spåret när Daniel skulle köra om, så han var tvungen att rycka bort sina hundar och sen fick han trassel. Det innebar att han var tvungen att stanna och reda ut, vilket betyder att det var många sekunder till spillo där; Vilket iochförsig bådar gott inför morgondagen.

På delad andra plats har vi Moa Björk som kämpar mot Daniels andra spann, som körs utav Daniels pappa, Jonathan. De två ligger 13 sekunder efter ledande spann och de får nog kämpa tappert inför morgondagen om de ska komma ikapp. På fjärde platsen ligger Ylwa Malmberg.

--- wow... så kan det gå när man pratar på telefon ibland, det är ju TVÅ sekunder till 2an och 3an och 13sek ner till 4e platsen. Med andra ord, riktigt hårt kommer det att bli imorgon dag ---

I morgon håller jag tummarna hårt för Daniel och alla hans hundar. Jag räknar kallt med att han, även i år, ska plocka med sig guldet upp till Jämtland. Det vore ju superkul om hans pappa kom in på en andra plats, men man vet ju aldrig vad som kan hända.

I vilket fall önskar jag att jag hade varit där...


Drag med Dimrill

Igår fick Dimrill vara med i spannet. Vi körde 7 km, eftersom att Dimrill har gått upp till 4km hittills den här säsongen. Han hängde på bra. Han är längst bak till vänster, jämte mamma Pya.


SPHK Arboga

I fredags packade vi in oss i bil och släp och for ner till Västmanland för att delta på sista polarhundsutställningen för året. Det var i Arboga som den skulle hållas och på vägen ner stannade vi först i Sveg för att hämta upp David och Mias valp från kennel Arktisk Storm. Lilla Skade fick hoppa in i släpet tillsammans med Trickster och brorsan Riddick, som skulle bli hennes nya lekkamrat. Det känns skönt att få leverera en egen valp som direkt får en kompis som ska till samma ställe. Skade som var lite mindre än mina två var dock snabb på att lära de andra två hur man snabbt tar sig ut ur släpet, dvs hoppa ut, så senare satte vi Trickster och Saria tillsammans och Skade och Riddick fick vara själva i en box. Det räcker ju att hon får lära Riddick de där dumheterna... hehe...

Nåväl, i Arboga fick jag fin hjälp av Krister(kennel Nattfrostens), Kenneth som äger Dimrill och så självklart, David och Mia. Jag som anmält alla hundar fick det lite stressigt när jag skulle direkt från unghund som jag varit inne i med Nando, som följt med från Orsa på vägen ner. Först ut var dock Nato i juniorklass. Han fick ett 2a pris för dagen, då han inte alls ville vara med och låta domaren känna på honom. Hon önskade mycket mer tillgänglighet på honom, och det förstår jag, han verkar ha sina upp- och nerdagar. Mera träning för honom med andra ord.

I unghundsklassen ställdes både Nando, Dimrill och Uno, alla från min andra kull. Vann klassen gjorde Ylwa med sin Io och tvåa kom Dimrill, 3a Uno och jag och Nando fick nöja oss med 4e platsen.

Sen var det stressigt att byta till bruksklassen och jag med Haldex och David med Niro sprang in i ringen. Jag har aldrig varit med om att visa Haldex så dåligt som jag gjorde i lördags och det kändes sisådär, för han ville inte alls visa sig från sin bästa sida. Direkt från boxen in i ringen gjorde att Haldex inte alls sprang så fint som han brukar och det var mest bara galopp och stuts i ringen när vi sprang tillsammans med de andra. Jag hade tur som fick springa ett eget varv sen när vi skulle fram och då gick det lite bättre. Haldex fick sitt CK som han förtjänar, men fick sen nöja sig med 2a placeringen i konkurrensen. Niro kom på 3e platsen men utan CK. Det blev heller ingen placering i bästa hane för Haldex.

Dagens stora surprise var när jag ställde Silve i veteranklass. Han som bäst fått 4e placering i konkurrensen när han var unghund, har inte ställts sådär fasligt mycket på senare år. Först frågade domaren hur gammal han var och när jag sa att han är 10år blev hon nog lite förvånad. När vi sedan ställde upp oss framför domartältet sa hon att hon först hade tänkt att ge honom ett HP, men sen att hon ändrade sig... Jaha, tänkte jag, då får han inget istället, men tamejsjutton att jag hade fel... Han fick sitt första CK!!! OJ vad glad jag blev, det kändes hur kul som helst och jag strålade nog som en sol med det där CK't i handen på väg tillbaka till de andra. I bästa hane blev Silve avtackad, men vad gjorde det? Han hade ju redan vunnit...

Här är Silves kritik som gav honom hans Ck:

Maskulin. Bra huvud och uttryck. Kunde vara något tätare mellan öronen. Utmärkt hals, överlinje till kroppen. Korrekt svans, bra vinkl. ben och tassar. En mycket välskött 10-åring som rör sig med utmärkt steg från sidan, är något trång bak.


Och en bild på BIR och BIM där syrran Cémbra tog hem vinster. Grattis till er!
Domaren blev glatt överraskad då hon fick veta att de var syskon. Med så olika färger, var hennes kommentar.



Det var inte bara Silve som blev dagens överraskning, utan två till väntade. Tirith gick i unghundsklass och vann den och var den enda som blev tilldelad CK. Andra platsen knep syrran Ithil och det kändes kul. Det var dock inte Tirith som var den ena överraskningen utan den kom i bruksklassen där mamma Pya fick sitt första CK, nästan 6 år gammal. Det var superkul då jag har väntat ett tag på det där CK't. Tióne fick även hon CK och det var ett svårt val för domaren att placera dem, då hon tyckte alla brukstikar var väldigt fina. Till slut gjorde hon sitt val och hon satte Tióne och Pya på 3e respektive 4e plats. Jag visste att med de placeringarna skulle vi troligtvis inte komma någon varit i bästa tik och jag hade rätt. Där blev vi avtackade, även Tirith.

I öppenklass hade jag anmält Loddie. Hon hade ingen som helst päls för dagen, men jag hade bestämt mig för att även hon skulle få vara med, när alla andra fick det. Som bäst hoppades jag på en slät etta, men vi fick faktiskt nöja oss med en 2a för dagen och det var pga pälsen. Jag skrattade faktiskt när jag fick kritiken och sa till Tina att det köper jag, för det förstår jag och det är absolut inte vad vi brukar plocka med oss från utställningar, men det kändes helt okej. Visko, som är kullsyster och som bäst har fått ettor tidigare slog till och förvånade, förmodligen mest husse som höll i snöret. När det blev placeringar höll jag tummarna så hårt när CK'na delades ut och Visko, som för dagen är den allra finaste Visko jag sett, såg till att få sig sitt första CK! Jättegrattis till David och Mia! Välförtjänt efter mycket kämpande att få upp Visko lite i vikt och muskler. Ni har gjort ett fint jobb med henne.


Jag stod i valet och kvalet om jag ens skulle ställa upp i avelsklass och uppfödargrupp, men jag gjorde det. Jag valde ut Uno, Ithil, Tióne och Visko, som synes enligt bilden är väldigt lika, både varandra och mamma Pya. Vi övade lite innan och så här fint blev det. I uppfödargrupp vann Ylwa med sina tre kombinationer mot mina två, men vi tog hem BIS avelsklass före samojderna!

Våran kritik på avelsklassen blev:

En mycket homogen grupp där tiken nedärvt sin typ. Alla har samma uttryck. En grupp att vara mycket nöjd med.



Allt som allt kom vi hem med en del rosetter och priser. Fem CK på mina hundar av 8 anmälda och en mycket trevlig dag med vänner med mycket skratt, det är väl det som faktiskt är roligast.

Innan vi for hem fick Mia och David sina valpar och jag hälsade lite på Tiwas som, som vanligt, var sprallig, pigg och glad. Det kändes kul att se att hon mår så bra på sitt nya ställe. Valparna verkade inte bry sig nämnvärt om att få byta sin plats från släpet in i buren i bilen. Och enligt rapport så går det jättebra med dom hemma. Jag och Johan fick med oss Tiriths bror Dimrill, som ska vara hos oss ett tag på träning och vi tog alla vovvar och for hem till min moster där vi skulle spendera natten. Min mamma var redan där och på matbordet serverades pitepalt och det är en av mina favoriträtter, så helgen avslutades på allra bästa tänkbara sätt.


Mia och David med Riddick.


Riddick är en snygg kille.


Tack alla för en supertrevlig helg och tack till Mälardalen för ett fint arrangemang.

Vilken dag

Är det lördag? eller är det tisdag? Vilken dag det är i veckan är nästan svårt att hålla koll på. Det är Semester, med stort S!  Det är så skönt att få sova varje morgon utan att klockan ringer tidigt. Alla som känner mig vet nog att jag inte är någon morgonmänniska,  utan mer en kvällsmänniska. Fast det verkar som att de där sena kvällarna som jag brukar vara så van vid har sett sina bästa dagar nuförtiden. Varje kväll innan klockan blir elva brukar jag sitta och gäspa i kapp med Johan. Idag är det i vart fall befogat, för idag var vi båda slow-starters, men framåt eftermiddagen satte vi fart. En snabb sväng in till stan och hem blev det, för att inhandla lite olja till min bil och lite snus till Johan. Sen hemåt igen.

Vi bestämde oss för att köra hundarna på 3hjulingen. Så först ut blev Tióne i singel med Nato och Niro bakom. Johan stod på cykeln och jag tog Loddie på 2hjulingen efter att ha hjälpt Johan i starten. Det var första gången Johan testade cykeln, så det var ju spännande. Det tog minst en minut innan jag och Loddie var på väg, om inte mer, och det tog nog ett par kilometer innan vi kom ikapp, och då trampade jag ordentligt. För en annan som inte brukar trampa på cykel blev jag ju rätt varm, men det gick bra. Loddie jobbade på jättebra hela tiden och det gick även bra för Johan med det andra spannet. Den som verkade bli mest trött var Tióne som gick i singelled. Nato gick på som ett lok och några kommentarer om Niros arbetsanda är nästan överflödiga.

Väl hemma gav vi vovvarna lite gos och lite återhämtningsdricka. Sen var det dags för det andra spannet. Haldex fick ta singelpositionen och bak hade vi Tirith och Pyan. Det här spannet tyckte Johan var starkare. Eftersom att mörkret fallit följde jag med på fyrhjulingen för att lysa upp lite extra. Haldexen som gillar att gå på vänster kant, fick öva mycket höger-kant kommando idag. Han lyssnade bra på Johan, tycker jag. Tirith jobbade väldigt bra och det blev väl lite stopp i vattenpölar här och där, men överlag så var det en bra tur. När det var nån kilometer kvar hem kände jag att det började sina lite i bensintanken. Man känner det ju när man gasar, så jag tänkte det var nog bäst att jag bara gasade på och höll jämn gas hem, så jag stack före teamet. Det blev väldigt mörkt då för Johan och vovvarna, men vaddå, bättre att jag kom så långt jag kunde, så det fick han stå ut med. Jag gasade på och höll jämna 25km/h och när jag precis svängt av grusvägen in på vår lilla skogsväg upp till huset, dog ATV:n. Jag ställde den där och hånkade med teamet när de kom förbi, sen gick jag och Johan och puttade upp den till 'stallet', istället för att lämna den där nere. Nu blir det till att fylla på tanken innan nästa tur. 

Direkt efter hundkörning gick vi det blodspår som Johan lagt ut tidigare till Nova. Det gick så fort att jag knappt hann med med min lilla ficklampa som lös upp där i skogen. Det var inga större problem för Nova att gå spåret tyckte jag. Hon hittade älgskånken och tog den stolt i munnen upp till huset. Då lade jag ett spår till Silve ute på ängen. Eh... kanske inte ett så snällt spår, fick jag höra av Johan, efter att ha gått det. Jag tänkte att jag går lite serpentiner, men eh.. det kanske inte var så smart. Spåret fick ligga en timme innan vi gick det och det var väl lukt över hela ängen, så Silve hade vissa svårigheter med att hitta rätt. Jag med, för den delen. Jag såg inte ett smack efter det blodspår jag lagt ut, men efter lite om och men, så hittade han skånken och OJ så stolt han tog den i munnen och gick upp till huset före mig och visade malligt upp den för Johan. Sen skulle han såklart släpa in den i huset också... NÄSTA gång får nog Johan lägga spår till Silve, så det blir lite enklare... 

Efter att ha varit så aktiva var vi superhungriga, så vi fjuttade på den där grillen Johan gjort i ordning innan vi körde andra spannet. Sen fixade han lite god sallad medan jag diskade och så grillade vi vårt goda kött i mörket, tillsammans med ett gott glas rött vin, som vi fått av David när han var upp. Yum! Båda två åt i tystnad, det brukar oftast betyda två saker; Man är jäkligt hungrig, eller det var jäkligt gott. I det här fallet var det båda nämnda saker. 

Mätta och belåtna, med en hel del hundaktiviteter, sitter vi nu i soffan och gottar oss. Teven på och ja-aa, inte så mycket mer. Snart hägrar sängen... Det är GÖTT med semester!  


Valpsocialisering

Med semestern igång så finns det extra tid över. Den ägnar jag och Johan tillsammans med hundarna. Så idag stod hundkörning och valpsocialisering på schemat. Och så har vi bakat också. En tårtbotten och lite drömmar, som vi håller tummarna ska smaka bra när de kallnat ordentligt. Eftersom att Johan fyllde år när han var i Norge bestämde vi oss för att fira lite så här i efterhand. I morgon blir det tårtkalas :-) 


Här är den norska tjejen. Hon är så himlans trevlig och lätt att ha att göra med. Det är ett nöje att ha henne inomhus, hon älskar att kela och gosa. Saria är rätt så lik pappa Vytok till utseendet, tycker jag.


Här är Shejrix Riddick. Han kallas numera för Iddick, som skall bli hans tilltalsnamn hemma hos Mia och David. Han har gått från att ha varit en blyg liten herre till inte så blyg. En jättefin kille som tar det lugnt inne, ända tills man håller i nånting ätbart i handen. Då förvandlas han till en hoppjerka som inte vet hur högt han ska kunna hoppa för att få tag i maten. En härlig herre som säkerligen kommer att charma familjen Erman till tusen.


Nytt telefonnummer

Igår pluggade jag och Johan in hans stereo i det lilla gröna huset. Det fanns inte så många ställen att ställa på den, förutom i köket, så nu finns det i alla fall en musikspelare här, underbart. Det finns ingen radio på den dock, och eftersom jag lyssnar mycket på radio på min telefon pluggade Johan snällt nog in sin telefon till spelaren och vi kunde lyssna på radion hela dagen. Sent på kvällen tyckte Johan att jag bara skulle prova att ringa hans telefon, vilket jag gjorde. Han svarade och sa: Säg nåt! Och nåt jag sa och man kunde höra min röst genom högtalarna... Nåja, ibland är livets små saker underhållande. Då sa Johan att mitt nummer inte syntes, vilket det brukar göra. Det stod ett nytt nummer där... Oj då! Telia bytte nummer såå snabbt alltså, och jag som kollade mailen igår och hade ingen bekräftelse eller nåt. Så sorry till er, om det är nu någon som försökt ringa mig under gårdagen.

Här är mitt nya nummer

072-SHEJRIX


Shejrix Quartzpil

Så kom då dagen då Pilen skulle flytta till sin nya matte med familj. Agnes kom tillsammans med sina föräldrar Inger och Stefan för att hämta hem sitt nya tillskott till flocken. Jag är stolt att få presentera

Agnes med sin alldeles egna hund; Shejrix Quartzpil

Nåja... när han hamnade i Agnes famn blev han plötsligt en såskopp...
Hoppas han inte blir likadan i spannet i framtiden ;-)


Han är en mycket stilig liten herre med fina proportioner


Och världens sötaste, såklart!


Självklart måste gammelmatte få en sista bild innan han flyttar

Vi här i Fjällandet önskar er lycka till med lillkillen. Vi ses snart igen!