Shejrix Airk Thaughbaer

Airk är ett monster!
 
Nä då... eller JO, ett stort, starkt monster som är superstark(redan). På den här bilden ser han dock liten och klen ut, men tro mig... Han är den största hunden vi har(förutom Nova) och redan urstark. Det är nästan lite läskigt när man ska gå med honom till spannet, ska man orka? eller inte?

Utgrävning

När vi byggde nya hundgårdar förra året blev det ganska jobbigt att skotta på vintern, så vi bestämde oss för att fråga Fredrik om han kunde komma upp med sin grävis och gräva ut lite åt oss. Och han kom. Och han grävde!
 
Här har han börjat gräva bort, så vi får en något plattare gång, så det ska bli lättare att skotta.
 
Här är det faktiskt färdiggrävt. Tror jag får leta reda på en gammal förebild för att ni ska se ordentligt.
 
Nya gårdarna längst till vänster. Där var jorden ända uppe vid dörrarna, lika hög som kullen till vänster, om ni ser. Nästa sommar bygger vi nog ett trädäck framför gårdarna, precis som på de andra gårdarna.
 
Det blev hur bra som helst, om än att vi på en gång önskade att det skulle komma kyla, så det skulle frysa till. Att flytta flera ton jord blir ju inte direkt 'ogeggigt' när man kliver i det. Blir super nästa år, tror jag. Tack för hjälpen, Fredrik!
 

Mera, mera!

Jag gick hem ett par timmar tidigare idag för jag kände mig inte pigg. Och vad händer hemma, när jag lagt mig på soffan, somnat och sovit ett tag? Jo, jag vaknar av att det är ett jäkla liv därute. När jag kom hem tog jag in Nova direkt från hundgården, släppte ut Niro och Nato från valpgården och släppte också ut Saria och Loddie. Löpen är slut, så det skulle inte vara några konstigheter.

Ibland är det bara tröstlöst, känns det som. Just nu känns det som att allt som händer runtomkring mig bara är för att mitt tålamod ska testas. For real, liksom! Är det nu, när jag är som mest 'icke-mig-själv' som jag ska utmanas och att det slutgiltiga testet kommer att vara: Klarar du av allt det här?


Nå.
Ni undrar varför?


Slagsmål. Igen! Och jag har ingen aning om varför. Det fanns ingen anledning för de två killarna att slåss, men de gjorde just det. Jag anar att det är Nato som startade det hela, så har det varit ett par gånger innan med Niro, så den här gången var säkert inte något undantag. Men jag kan inget säkert säga, bara att dom slogs. Och jag fick dela! Och jag blev ledsen! Och Nato fick två små hål i högra benet!


Och nu har jag fått nog!


Nu blir det så, som jag hade hoppats slippa, egentligen. Men nu blir det så!

Hane/tik i varje hundgård!
 
Och så får det vara bra så! För jag orkar bara inte med slagsmål just nu. Jag önskar mig lugn och ro och det var då sjutton om jag inte ska kunna få lite mindre huvudbry de sista månaderna!! (oh, btw, Nato är inne och mår bra, lite halt och ompysslad och Niro mår bra, ute)


Någon fyller...

... ÅR!!

Idag blir min rara gammelgubbe Silve, hela 12år gammal! Det betyder märgbenskalas till hela bunten! 14 stycken märgben inhandlades innan jag for hem från jobbet och serverades till alla vovvar omgående när jag kom hem. För de ska ju hinna äta dom innan natten är här! Självklart, när de har gnagt sina ben, börjar det låta illa därute. Trickster försöker sno Eloras ben och Elora blir tvärarg och gör allt för att han inte ska ta det. Mest låta illa då då, uppenbarligen. Födelsedagsbarnet själv får lyxa allena ute i rastgården!

Stort grattis till syskonen: Cémbra, Pinéa och Strobbe!




Bästaste Silve!




Sur-Haldex

Det är löp hemma. Först löpte Tióne. Och då var Haldex knäpp. Nu löper Saria. Och nu är Haldex knäpp. Han är så knäpp att han faktiskt bråkade med Airk för nån dag sen och jag var tvungen att springa ut och ta bort Haldex från ynglingen Airk. Båda två var naturligtvis ledsna efteråt, det är ju ingen av dem som är någon bråkstake, men tydligen flippade det över för Haldex, för Saria är hans tjej, liksom. Och då får ingen komma nära staketet till henne. Förmodligen flippade han för att Silve och Attor var ute också och de gjorde säkerligen lite anspråk på att vara nära Saria, så när då Airk kom liiiite för nära, så... ja-aa.. Ni vet, löptikar och hanar, VILKEN kombo!

Summan av det hela är att jag inte släpper ut några hundar i rastgården när jag inte är där och kan hålla koll. Det är så onödigt att få slagsmål mellan hundar bara för att de blir påverkade av löpisar och av andra som springer i rastgården. Men snart är löpet över, tack och lov. Vi får se om Pya är på gång att börja löpa också, för jag tycker Tricky luktar lite väl mycket på henne. Ibland luras hon... Vi får se!


Snön ligger ännu

Familjen. Tióne med sina ohängda barn, Airk och Elora.



Snön ligger ännu kvar i Fjällandet. Jag önskar nu att den bara kunde försvinna, helst för en månad sen, men inte, den hänger sig envist kvar. Någon träning av hundarna sedan PM har inte varit möjligt alls, varken med släde eller ATV. Och snön ligger kvar. Envist, envist vägrar den att smälta undan snabbt. Spring i rastgården får det bli för vovvarna och det uppskattas alltid av alla. Kameran har varit dåligt använd på sistone, men den 20e lyckades jag få med mig den ut, så jag bjuder på lite tokbilder, mest på killarna bus, Airk & Tricky, som hittade varandra denna dagen och röjde loss ordentligt. Följ länken här, så hittar ni till albumet: Wild & Crazy

Shake it!

Idag hanns det med att rasta två gäng innan jag for till veterinären för att ta bort dränet på Attor. De ville att jag skulle göra det där, så de fick se hur det såg ut. Veterinären tyckte vi skulle ta det utan lugnande, men efter att ha tillkallat ytterligare en veterinär för att hålla Attor, som fick panik och skrek och fäktade, så sa jag att jag föredrar nog att han får lugnande.

Jag vill ju inte att han ska få samma behandling som Nova fick när hon var liten, på Östersunds djursjukhus, då fyra stycken tvångshöll henne. Idag är det jättesvårt att handskas med Nova när det är någonting som gör ont på henne. Jag vill inte att Attor ska bli sån. Så istället för tvångshållning, trots att det bara var två stygn, fick de ge lugnande... Jag kan ju ta stygnen på honom hemma, när han sover, då går det jättebra. Men det går ju knappast att få honom att sova hos veterinären, då känner han ju allt och alla, tror han, och viftar ihjäl alla med sin långa svans.


Elora och Airk fick vara ute och springa medan jag tog bort snön på hoppskydden på hundgården.


Fina Ithil fick också vara ute och röra på sig. Hon är verkligen inte tjock någonstans längre :-)


En skakning kan bli rolig på bild. Elora shakar loss!


Uno älskar Novas lekdäck. Han skrynklar väldigt roligt på näsan här.


Och se så stolt han är över att det är han som har däcket.


Airk vet också hur man shakar loss. Dock inte lika snyggt som syrran... eller?


Det är fler än Uno som tycker det där däcket är intressant. Ithil har precis bitit i det, men det är någonting med tassen som gör att hon känner att hon måste.... SHAKA LOSS!!


Medans syskonen är upptagna passar Uno på att knipa däcket.


När Airk väl är still, är han rätt fin ändå.


Elora är en liten favorit ändå. Så otroligt trevlig att ha att göra med. Jag gillar att de är mjuka i temperamentet, det passar mig bra, tycker jag. Fast jag vill inte att de ska vara mesiga för det, så det är tur att hon har lite temperament. Det får man se när hon busar med brorsan...

Airk

Det är dåligt med bilder i bloggen nu för tiden. Mestadels för att vår kamera bestämde sig för att börja bråka för flera månader sedan. Nu har Johan lånat en kamera, så jag testade den lite grann igår och fick ett par fina bilder. Det var länge sedan jag fick några bilder på ynglingarna, men jag lyckades få några på Airk.

Han har vuxit sig riktigt stor och man kan väl minst sagt beskriva honom som ett matmonster. Han är överlycklig, jämt och ständigt, och är väl ganska så 'på' skulle jag väl vilja säga. Så fort man är i närheten är han där med sin mun och försöker knipa vantarna på en, så det gäller att passa sig. Han hoppar också väldigt mycket. Jaa, en väldigt intensiv hund, helt enkelt. Har provat några gånger att dra och han verkar ha talang för det.




Träff i gården

Attor är en intensiv liten kille, så han kan må bra av att träffa lite hundar, så han kan busa av sig och bli lite trött. Han har redan träffat snälla söta Elora, men idag fick han träffa resten av gänget i den gården: Haldex, Tióne, Airk och självklart igen, Elora.


Haldex är en jättesnäll kille. Han är lugn och kommunicerar alltid väldigt tydligt. Med andra ord är Haldex ingen bråkstake och han känns som en trygg kille att släppa ihop med lille Attor. Trots allt är Attor ännu ingen stor kille, och pälsen är ingen polarpäls, så man vill gärna inte ha några hundar som kan 'nypa' honom i sidan. Den korta pälsen Attor har, skyddar alls inte lika mycket som en polarpäls.


Elora - mamma Tióne - morbror Haldex


Ibland glömmer jag av att Haldex även är morbror till Trickster. Kanske är det för att Tricky är vit och inte alls påminner om släkten, förutom huvudet kan jag tycka. Men lilla Elora är en kopia av sin mamma och jag tror säkert att det kan bli svårt i framtiden att se skillnad på dom i spannet.



Mamma Tióne och Elora Danan. Lika mjuka i sättet, men Elora är lite mer skrikig än jag minns att Tióne var som valp. Dock är hon precis lika söt som Tióne var som valpis.



Slank och högbent. Vilken dag som helst ska jag sätta på henne sele och promenera lite för att se hennes beteende. Kommer hon möjligtvis visa samma förmågor som sin mor? Jag kan bara hoppas!



Airk lär Attor allt dumt han kan - som att äta lera! Yum!



Alla kikar på något kul utanför rastgården. De tittar på Panda som skuttar runt utanför.

Här hemma har inte någon hundträning påbörjats ännu. Det har varit varmt och våra hundar går helt enkelt inte bra när det är varmt. Helst ska tempen ligga runt 0:an när jag börjar, om jag får välja, men jag kommer snart köra igång, så länge det är under 10 grader. Sen ska det vara ljust, då jag kommer att ha många 'nya' i spannet och minns jag inte helt fel, en hel del bråkstakar så här i början på säsongen. Jag både längtar och inte längtar.

Wings of a Butterfly


Mamma & Dotter


Stora valpar


Här är lilla Svarten, söt som få. Jag tycker han påminner om Tiónes morbror, Bjärven.



Här är söting Piff. Han är så himlans söt att han kallas för Ekorre el. Korren...



Här är Puff och Vit-Tippa på stenen i rastgården.

Piffigt grönt

Helgen har varit full av folk i Fjällandet och idag blev, nästan, en ledig dag. Folk har varit här och tittat på min bil som jag ska sälja. Jag har klippt gräs, tvättat massor med tvätt och rastat alla vovvar. Men på eftermiddagen idag passade jag på att ta med mig en filt ut i rastgården och bara mysa med Tióne och valparna.


Picnic på filten...




Här är Piff. Han är en riktigt söt liten kille.
Framåt och härlig i temperamentet, såklart som de flesta valpar är :-)


Söting


Här är en liten söting minsann... Lilla tjejen i grabbgänget!

Jag har inte riktigt tid att blogga ordentligt, så ni som väntar, får hålla ut lite...

Onsdagsledigt

Det är härligt att få vara hemma en vacker dag när solen lyser och jag får njuta lite av vovvarna i dagsljuset. Idag passade jag på att ta med kameran och fota lite grann. Jag har också skottat en del där det behövdes. Hundarna har fått vila sen helgen och i morgon tar vi fram släden och kör en sväng. Jag antar att det lär bli tunga spår, som vanligt, då jag inte har en aning om det är någon som kört med skoter på spåren. Det har varit dåligt med det, både förra vintern, och den här. Första året jag bodde här så var det några som t om åkte och sladdade jättefina spår, så den vintern var kanon. Nu är det bara att plöja sig fram med hjälp av hundarna istället. Vi får se om vi skaffar en egen skoter till nästa vinter kanske, då investerar vi alldeles säkert i en sladd också, så får man möjlighet till lite varierad träning med hundarna. 



Tricky, min lilla speciella valp. Han är som en svans efter mig när jag är i rastgården och vill gärna klättra på mig och tycker väl mest att jag bara ska ägna mig åt honom. Sista dagarna har han verkligen visat hur intensiv han är. När jag stoppar ner skålarna i hinken blir han jättefrustrerad och gör en massa konstiga ljud och ser till att han på något vis får ur de där skålarna så han kan slicka på dom. 


Saria - snyggingen från väst!





Trickster. 


Tirith. Vår duktiga tjej. Hon var en stark pelare i spannet i helgen och visade verkligen hur duktig hon är. Ett ord som passar in på Tirith är pålitlig. Det ska bli roligt att se fortsättningen på säsongen för Tirith.


Och en lite rolig bild på Dimrill och Saria. Oj så kul han har när han hittar nånting att ha i munnen när han rusar runt för fullt i rastgården med alla andra efter sig... Det märks att han trivs här.


Vilodagar


Här är lilla Saria och Trickster. Bilden är tagen den 17 oktober.

Igår var vi till Strömsund och vaccinerade alla vovvar som skulle ha vaccinering. Jag har nästan alltid haft vaccinering på dom mitt i december, så jag har nu skjutit fram den lite, så det skall sluta med att jag vaccinerar dom i augusti, istället för mitt i säsongen. Nu har de alla fått för kennelhosta och nu ska de vila i 2 dagar innan vi kör igång med träningen igen. Alla skötte sig fint hos veterinären. Saria kändes igenom i kroppen då hon helgen som var skrek en hel del, så fort hon rörde sig. Jag trodde att det var något fel på henne, det var hjärtskärande att se henne verka ha ont.

Jag tog in henne och hon fick sova i sängen med mig hela helgen och bara ta det lugnt. Fredagskvällen pep hon hela tiden, men på lördagen var hon mer som sig själv igen och nu är det inga fel på henne alls. Dock så har Saria som bodde med Loddie och Trickster fått flytta in till Haldex och Tióne istället. Jag misstänker att det är så att Loddie, som ju är allmänt lite het, har varit lite hård på Saria och att Saria har tyckt att det varit otäckt och därför garderat sig med att skrika. Nu får hon istället bo med Loddies syskon, som inte alls är lika hårdhänt när man ska leka och jag kan väl inte påstå att Saria är överlycklig över att få bo med dom, men det funkar och hon har slutat skrika till. Det är bättre att hon får bo med två snälla vovvar som inte är för hård med henne än med Loddie som leker med valparna som om de vore leksaker.


Grisar eller bara svin, helt enkelt?

Jo, eller hur!?! Jag ska specificera det där med svin för er strax. Men när man möts av den här synen när man kommer hem, trött och dan efter jobbet... i regnet, och ska plocka in de två soffgrisarna, så blir man inte särskilt glad när man upptäcker att man har en ny hund i hundgården. Ja, det vill säga Silve. Jag tror att han helt enkelt tittar på Nova hur hon ser ut, och vill försöka sig på det där med att vara siberian husky i schäfer disguise. Han vill i alla fall inte vara vit. Och i normala fall är han ju det, men inte idag. Jag kan för mitt liv inte lista ut om han legat och rullat sig i geggan, eller stått bakom Nova när hon hoppat runt som en galning.
Vad tror ni?

I vilket fall som helst har det ju ingen betydelse med att de två hållt på som grisar i hundgården, men det jag inte blev så glad över var att Nova helt enkelt har förstört dörren på den nya gården. Hon har bitit sönder nätet och gnagt på dörren och kikar ni riktigt noga på bilden ser ni att hon har huvudet ut ur hålet. När jag tog bilden såg jag inte det först, men så här i efterhand kan jag faktiskt tycka att det var riktigt svinigt gjort.


Valplivet i Fjällandet

Livet i Fjällandet går vidare. Valparna växer och frodas. Det går inte att sätta sig på huk, för huliganer som de är så har man helt plötsligt handen i deras mun... eller tröjan som sitter fast mellan gaddarna på dom och den dras självklart åt alla möjliga håll och kanter. Värst av valparna är helt klart Pilen och därefter Trickster. Mina stövlar är det numera hål i, så vatten kommer igenom. Undra jag vem som ska ersätta dom?? (hrmm hrmm.. familjen Christoffersson kanske.. och därmed inte sagt vilken valp det var.. haha)


Riddick, som ska flytta till Blekinge, är en busig liten herre, fast just här sitter han fint för fotografen.


Alla valparna trivs bra tillsammans. Men den som bestämmer är nog nykomlingen i flocken....


... som är den här lilla damen. Saria, vår fina tjej från Kari och Ulf.


Väldigt tjusig Saria, och trevlig är hon.


De två vita bröderna....


... som två tvillingar gör de samma vänding, exakt lika.


Och iväääg mot nya äventyr. Bara bus, vill säga.


Värstingen som har små sylvassa tänder. Jag avundas inte familjen Christoffersson kan jag lova. Men han blir säkert snäll och rar när han väl flyttat dit och förlorat konkurrensen av brorsorna.


Pilen är ju killen som påminner mest om pappa Gretzky.


Supersöt med ett öra som har envisats med att ena dagen stå upp och sen nästa kanske hänga lite grann.


Han flyttar inte så långt. Strax utanför Åsarna ska han bo, tillsammans med pappa Gretzky. Helgen den 1a ska han flytta dit och det känns jättebra att ha fått ha honom så pass länge ändå.


Tricuster, vem f-n är det?

Mmmhmmm... valparna blev registrerade förra veckan och såklart att en av dom kom tillbaka och hette Shejric Tricuster... Självklart tyckte jag inte det var okej, så jag har skickat tillbaka den stamtavlan och ska få den rättad, så hans rätta namn blir Trickster. Tricuster har ju ingen som helst mening för mig, så det kan han ju inte få heta.

De växer och blir bara större och större och äter med god aptit. En massa bilder ligger nu på hemsidan, men för den late kan jag bjuda på några bilder här redan...


Riddick




Pilen

Inte som jag tänkt mig

Häruppe verkar sommaren dröja. Det är inte något höjdarväder, men idag fick jag njuta av lite sol och då passade jag på att vara ute hos hundarna i nästan 3 timmar, för att mysa och framförallt fortsätta att borsta ur dom. Dom har fällt hur länge som helst, känns det som och jag bara borstar och borstar....

Tirith verkar aldrig bli av med sin päls. Nato har nästan fällt klart nu, medan Tirith har stora sjok kvar av tjock päls. Fick väl bort ganska mycket idag i alla fall, fast att bli borstad är inte hennes favorit direkt.


Söta Tirith, still för nån sekund



LoddieRod, hon är tjock hon. Magen syns tydligt nu att valpar i magen, det finns. När hon inte var på marken och betade gräs la hon sig förtjust på bordet och blottade magen så matte kunde klappa. Det är beräknat den 13 juli för Loddie. Innan dess skall vi ha byggt hundgården och förberett valplådan inomhus. Den här parningen är på 6,8% inavelsgrad.

S41240/2002
Trahimus Gretzky
S33157/99
Unisak's Brimer
S70098/90
Unisak's Jehu
S55959/92
Unisak's Ottey
S54300/2000  
Fenrisulven Akela
S14190/92
Axias Qurry
S28877/95
Fenrisulven Freja
 
S44484/2007
Shejrix Quadra Drive Ii
S54296/2000
Fenrisulven Fox
S14190/92
Axias Qurry
S28877/95
Fenrisulven Freja
S67159/2004
Vox Celesta's Harpya
S26788/97
Vox Celesta's Sting-Jr
S54527/98
Vox Celesta's Tölva



Jag fick skratta gott idag när jag upptäckte att busungarna Nato & Tirith hade sprungit in längst in under hundgården för att stoppa ut huvudena och äta av gräset. Vilka grejer dom hittar på. Synd  bara att inte jag har mer skog i rastgården än de tre träden som står där. Jag tror dom hade uppskattat det.


När solen är framme passar gottehundarna på att sola sig på däck. Det är väldigt uppskattat att bara ligga där och gotta sig och ta det lugnt. Här Nato längst till vänster, ni ser att han är en riktig yngling nu, utan sin valppäls.


Haldex spanar efter katten. Jag har börjat ge dom vitaminer nu, så jag hoppas pälsen tar sig lite fortare tillbaks.


Ja-aa... vad ska man säga... Då har turen kommit till kennel Shejrix att få uppleva hur det är att ha fått en tjuvparning. När jag trodde att Pya var långt klar med löpet, fick hon bara för en stund vara med Niro i en hundgård. Det var när vi hade Gretzky hemma för parning. Ingen hane visade intresse för Pya, men tamejsjutton när jag och Johan satt inne och åt middag, så tjöt det till ute och vi hurrade, för vi trodde att nu hade dom hängt sig(Gretzky hade inte visat nåt vidare intresse av Loddie nämligen).

Jag kikar ut och ser att det är helt fel hundar som hänger ihop. Eftersom jag vet att Pya är riktigt jobbig vid parning, sprang vi fort ut och det blev ju en hängning på närmre 15 minuter. Efter rådgörande med kennelkollegor var vi ganska överens om att det förmodligen inte skulle ta sig efter så långt gånget i löpet, så jag tog beslutet att inte spruta henne. Men som det ser ut nu, så ser hon allt lite tjockare ut än vad hon gör i normalfallet, så jag tror ju ganska starkt att även hon väntar valpar, om än kanske inte så många som Loddie, då hon inte är så tjock.

Jag hade inte planerat att para på Niro eftersom att han är så het i temperamentet, men med facit i hand så är han en av mina bästa hundar, och det är Pya också, så det är absolut topphundar med 0% inavelsgrad. Blir det valpar som jag misstänker kommer det att bli hårt arbetande hundar som passar i arbetande hem.

Så blir det så ska Pya bli både mamma och mormor inom loppet av en vecka. Pya är beräknad ca en vecka före Loddie, så hon kommer att få använda valplådan först. Kanske blir det mycket valpar i Fjällandet i år?

S66169/2005
SE (POLAR)CH

Caraganas Eniro
S59288/2003
SE (POLAR)CH SE UCH

Fenrisulven Bele
S54135/99
Kvarnmyrens Two Moon
S28877/95
SE (POLAR)CH

Fenrisulven Freja
S42452/99
Dejomas Phu
S54451/91
Axias Reflex
S48171/91
Nebraska
 
S67159/2004
Vox Celesta's Harpya
S26788/97
Vox Celesta's Sting-Jr
S52838/86
Haski's Sting
S61608/94
Vox Celesta's Arktis
S54527/98
Vox Celesta's Tölva
S52255/93
Chamsin's Grizzly Bear
S61546/92
Vox Celesta's The-Fly


Tidigare inlägg