2 x fjälltur

Då har jag och hundarna äntligen varit på vår efterlängtade fjälltur.
Och vilka två fina dagar vi fick!!

Första dagen var vi i Edsåsdalen och alla hundarna utom Silve var med på turen. Daniel var med oss och tolkade på skidor bakom, fastsatt i släden. Vi körde 2,2 mil. Valparna jobbade riktigt riktigt bra. Nato drog nog ca 15km skulle jag tro och Tirith gick hela rundan förutom ca 300m.. Hon vägrade helt enkelt vara i slädsäcken, men Nato han skötte sig jättebra under tiden i säcken. Här följer film från tillfället.
 


OTTSJÖ - en sådan vacker plats


På söndagen fick Nato stanna kvar i bilen tillsammans med Silve, men Tirith följde med och vi körde en bit över 2 mil. Vi stannade i ett vindskydd och njöt av varm choklad och bullar. Hundarna var mycket lugnare den här dagen än dagen innan, så det gick bra att verkligen bara sitta och prata och se ut över den vackra utsikten över sjön. Vad vackert det är i Ottsjö - dit vill jag verkligen igen. Tack för guidningen och turen!! Jag hade superkul!!

Vi hade även sällskap en bit på vägen till vindskyddet. Kolla in filmen...


Tävlingsavslut

Nu är tävlingssäsongen över för min och hundarnas del. Kanske avslutade vi inte på det sättet jag tänkt, för nog hade jag planerat att försvara min bronsmedalj, men den här gången gick det inte riktigt hela vägen.

Jag har under den här säsongen fått riktigt fin rutin på det här med tävling, känns det som. Vi har alltid varit i god tid till starten och jag har nästan alltid varit klar när mina handlers kommit för att hjälpa mig fram till start. Jag tycker att jag har förmedlat positiv, lugn energi till hundarna innan och bara igår vid startlinjen sa Fredrik Filander till mig att jag såg för lugn ut. Det var ju kul att höra, för jag vill att mina hundar skall känna att jag är lugn och säker. De ska framförallt känna att matte vet vad hon håller på med, och att matte är någon att lita på. Utan tillit kommer inte något team särskilt långt. 

Lördagens race
bjöd på en norrman vid namn Viggo Jörgensen. Han har kört för jäkla bra den här säsongen och när jag stod där på släden hörde jag inte ens när han kom. Helt plötsligt var hans ledarhundar på min vänstra sida och jag blev sådär rädd som när man blir skrämd av någon. Tjup! så var de bara där! Haha, det var jättekul. Vi körde sen sida vid sida och den här gången gick det verkligen bra. Jag hade inga som helst problem med Niro och det var bara Tióne som var liiite återhållsam med att gå direkt jämte Viggos ledarhundstik. När Tióne kom upp precis bredvid tryckte nämligen den tiken lite mer åt Tiónes håll(utan att vara elak), men Tióne tyckte väl att det var lite läskigt, så då höll hon undan lite och backade lite på farten. Men överlag gick det super och det kändes jättekul när jag manade på mina, för då drog Viggos hundar på extra när vi kom upp och försökte ligga snäppet före. Så vi fick upp farten lite extra på Viggos hundar, som också tog åt sig av mina positiva rop till Tióne. Jag hade nog kunnat köra hans hundar också ;-)

Jag och Viggo gasade i mål samtidigt och vid sista vänsterkurvan låg jag på innersidan och när vi skulle i mål så var vi verkligen sida vid sida med slädarna. Så pass att vi krockade dom lite grann med varann. Det var den roligaste målgången jag har haft på alla mina tävlingar. Så himla kul!! Jag vet att Niklas har tagit en massa fina bilder på oss i målgången och han har lovat att jag ska få, så jag ska påminna honom om det.

Det är roligt att få köra tillsammans med folk när det går så bra. Det är ju inte ofta som jag får göra det, inte ens hemma, så det blir lite extra roligt för mig, och alldeles säkert för mina hundar också.

STORA GRATTIS Viggo, till din fina slutplacering. Jag ser fram emot att mötas i spåret igen :-)



... och eftersom grattis ändå är på gång, vill jag gratulera Marie till hennes fantastiska avslutning på säsongen. Det är otroligt att du med två 9,5 åringar fortfarande står högst upp på pallen. Det visar på vältränade, omhändertagna hundar med otrolig arbetsmoral. FANTASTISKT!!!

... och så har vi AGNES!! En junior som kör så jäkla bra med sina hundar, att hade hon kört i vuxenklassen hade hon stått som nummer 2 på prispallen! Otroligt också, eftersom att hennes hundar då är 8 år gamla. Vi andra får ju nästan skämmas... GRATTIS Agnes!!

Och sist, men inte minst, Camilla Buvall-Juhlander som kör Heidiburgh's team, som knep silverpengen efter helgens sista tävlingsdag. Bra kört och många grattis!!!
 

Söndagen
började med en väldigt seg Fia som inte ville gå upp ur den sköna sängen. Huja, vad seg jag kände mig och allt jag ville var att ligga kvar. Men det var bara att ta sig upp och ut till bilen för att ta ut hundarna. Sen vattna dom och under hela helgen åt tävlingshundarna, och resten, väldigt bra. Så välvattnade var de, minsann, och jag upptäckte att under lördagen och söndagen då tävlingsgänget fick en liten slurk köttvatten nån timme innan start, gjorde att de inte tog snö, för det gjorde dom på fredagen. Så vi har plockat med oss nånting nytt till nästa säsong.

Vid rastningen på söndagen märkte jag att Loddie inte var nåt bra i magen. Men hon var helt okej, så jag kände att jag kunde starta henne åtminstone. Det är första gången som jag egentligen ser mina hundar se hur uttråkade som helst i starten. Jag undrade om de ens ville springa?? Det tog en stund efter att vi satt in dom, innan dom började skrika och gapa. Värst av alla var såklart Loddie, men det var hon under alla tre dagarna. Men de kändes lite sega i start. Vi kom iväg fint och jag tyckte de kändes jäkligt bra, faktiskt.

Men allt intensivt tävlande tog nog ut sin rätt på dom nu, för i den långa backen kände jag hur arbetslusten tröt på dom. Jag kämpade mig svettig för att hjälpa dom framåt. Och just då, just där... önskade jag att jag hade haft Teddy Kårwik i sikte, så hundarna hade haft lite mer glöd i att ta sig framåt. Men inte såg vi skymten av honom ens. Teddy körde otroligt jämnt alla tre dagarna och det är bara att gratulera för en jättefin prestation efter helgens tävlingsdagar. Grattis till mitt brons, Teddy :-)

En sisådär 3-4km kvar till mål, så lade Loddie av. Hon var superduktig fredag och lördag, men sista dagen orkade hon helt enkelt inte. Jag upplever ju att Loddie har växt otroligt mycket den här säsongen, men jag tror inte att hon är den där riktiga kortsprintaren, som ju 4-spannsklassen är, utan hon passar bättre för lite längre distanser. Niro, som egentligen aldrig är den som lägger av, orkade inte heller riktigt den här helgen, och han svackade lite grann under små perioder. Så man kan väl säga att jag hade 2½ hund som drog på slutet.

Tióne är min allra bästa tävlingshund. Hon är fantastisk!!! Hon står för farten tillsammans med Haldex, men det är hon som sätter farten och igår var det hon som ökade när jag bad om det och hon är bara helt otrolig på att ta oss fram. Vilken liten plutta, en otrolig liten tjej som jag är otroligt stolt över att få ha i mitt spann. Haldex, ja, han bara gör sitt jobb. Lyssnar en hel del på Tióne på tävling, men hemma är han den som glänser lite mer. Det är lustigt hur hundar kan bete sig olika, när man är på olika ställen. Men super, för på tävling måste man ju ha de där hundarna som ger lite extra.

Jag kände att vi inte skulle klara att ta den där bronspengen från Teddy, så vi kämpade på, för att förhoppningsvis klara meriteringen. Tyvärr tror jag vi inte klarade den heller, och då är det bara att satsa inför nästa säsong. Men som Malin säger, det ska ju vara svårt att bli polarchampion.


Summa summarum:

Jag är otroligt nöjd över helgen och avslutningen på tävlingssäsongen. Sista tävlingen fick vi avsluta med otroligt positiva omkörningar och samkörningar med bara bra erfarenheter och efter Norge så var det precis vad jag och mina hundar behövde. Ordinarie hund som passar bättre in i 4-spannet går på antibiotika och det kändes ju lite i kraft, såklart, men Loddie har fått lite mer tävlingsrutin inför nästa säsong och det känns jättebra.

Sm-helgen har helt klart varit den allra roligaste tävlingen för mig, då jag haft så kul ute i spåret när jag fått köra tillsammans med andra. SOC var en alldeles ny upplevelse tillsammans med landslaget och vi blev en masstart-erfarenhet rikare.

Den här helgen då jag bott hos Agnes familj har också helt klart varit min bästa helg på hela säsongen. Tillsammans med dom har jag fått många skratt och jag har verkligen trivts tillsammans med dom. Agnes pappa, Stefan, sa på söndagsmorgonen att det kändes som att de under helgen haft en till tonåring i huset... hehe

Men såklart... Jag är ju bara junior :-P



TACK SÅ OTROLIGT MYCKET!! Agnes med familj, för en sån jättetrevlig helg!! Jag har verkligen haft superkul tillsammans med er och ser sannerligen fram emot att få umgås med er alla igen!

... och TACK Daniel! för att du så snällt tog hand om mina katter under de här veckorna som jag har varit på resande fot! De trivdes uppenbarligen hos dig, men de var glada över att få komma hem igen :-)

(bilder kommer sen)







SM - dag1

Årets SM bjuder på inte så himla kallt väder. När jag kommit hem från Norge var det fullt med + grader och snön började rasa från taken. Hundgården har börjat tina upp och gården hemma var lite isig. Jag hoppas det hinner undan snabbt, gärna till söndag när jag kommer hem.

Nu halvligger jag i soffan hos Agnes Christoffersson. Hon bor tillsammans med familj i Kvarnsjö som är ca 1,5mil söder om Åsarna och här har jag det sååå super. Jag är väldigt tacksam för att jag får bo här. De bor jättefint och jag sover i en jättesöt lite stuga. Agnes mamma Inger lagar väldigt god mat och det känns lyxigt att få äta mat tillsammans med en familj, det är ju inte så ofta det händer, eftersom jag är själv. Så det är kul.



Igår åkte jag direkt till Åsarna för att besiktiga hundarna och få nummerlapp. Det gick bara bra och inga problem med att få igenom hundarna. Pyan är inte med i SM-spannet för hon går på antibiotika. I tisdags fick vi åka till veterinären och det visade sig att hon har fått in bakterier i tandroten om jag förstod det hela rätt. Det kan bli en långdragen procedur att få bukt med det, men vi provar med medicin först. Fungerar inte det, så får vi helt enkelt lov till att dra ut tanden. Jag hoppas vi ska slippa det. Pya mår bra trots sin stora bula i ansiktet. Den börjar gå ner nu och hon äter som vanligt och är lika glad som vanligt.

Så med i tävlingsspannet är LoddieRod. Jag beslutade mig för att starta med spannet som jag normalt gör. Först var jag tveksam till om jag skulle ha Niro på höger bak, eftersom att masstarten i Norge gjorde att han gjorde några utfall mot Lisbeths hundar. Det var inga stora problem, för han kom inte åt någon hund, men man blir ju ändå orolig för att han skall göra så igen. Och Tióne och Haldex som blev rädd också...

Jag bestämde mig i alla fall för att chansa och 'köra som vanligt'.

Och jag tog helt rätt beslut. Vi startade ut fint. Det var egentligen bara Loddie som var knasig i starten. Jag hade raggat fin starthjälp av Janne o Nettan från Mullsjö. Det gick super! Tack för hjälpen!! Vi drog på och jag tyckte ändå att hundarna gick rätt bra. Hade lite dåligt glid märkte jag, ibland 'nöp' det till lite under skidorna. Men med hela 3 tävlingsdagar så gör det  inte så mycket, för vi ligger ändå bra till i listan.

Det tog en bra stund, men sen såg jag Joakim Pettersson. Fast jag hade på känn att Marie skulle komma, och mycket riktigt... När jag vände mig om så var hon helt plötsligt där! Hon gick om efter en stund och det gick jättebra. Sen jagade hon efter Joakim och med honom hade vi även Gro Teslo från Norge. Jag hakade på Marie och i den uppförsbacken så gick hon om och där märkte jag mitt dåliga glid, för jag fick sparka på rätt bra för att ligga kvar efter henne. Inte tänkte jag släppa henne för en sekund, nu när jag hade sånt bra häng. Så jag uppmuntrade henne att lägga i 5e växeln, så vi där bak skulle få bra tid.

Vi som var omkörda nöjde oss med att ligga kvar bakom. Trots att mina hundar hade druckit bra, så var det två som tog lite snö, värst var Loddie. Så det slutade med att jag och mitt team hamnade 1min 2sek bakom Marie och på en 3e placering för dagen. Helt perfekt inför morgondagen!! Vi har en liten bit upp till 2an som är Camilla Buvall, 27 sek.

Nu kan allt hända!!

Följ SM:et här

PD rapport

kl 17.59
Malin skickar snygga MMS(som jag inte kan lägga upp, eftersom jag är på jobbet) på sig själv med colaburk i hand och en fin spannbild på hundarna när solens sista strålar skiner på molnen.


kl 17.32

Nu har de kört 10,5 mil . Hon släppte Fredrik, men ser honom ibland. Hon har inte sett någon annan och kör in i grå zon för mobiltelefon. Hundarna rapporterar hon går jämnt och bra.


kl 16.47

Malin rapporterar via sms att Fredrik Filander har kört ikapp och att de ser Agneta ibland.

Brons på masstarten

Söndagens race var sannerligen i en egen division vill jag lova. Pirrigt var det att starta samtidigt som alla andra, för jag visste ju inte hur mina hundar skulle reagera. Vi gick ut jäkligt bra när flaggan sänktes och kom iväg först och blev tvåa ut från platsen, precis bakom Teddy Kårwik som kom upp jämte mig och tog ledningen. Finnen hade problem redan vid start, då hans hundar ville gå över snövallen och ta det gamla spåret som vi körde på dagen innan. De tyckte väl att det var ett mycket bättre spår.

  

Jag och Teddy kom iväg och det tog inte lång stund innan jag insåg att jag var  tvungen att åka om honom för att det gick för sakta. Så jag sa så, helt enkelt... Teddy, jag tror vi måste åka om dig, det går lite för sakta. "Okej, gör så", sa han. Det gick jättebra och sen fick jag Lisbeth efter mig när jag väl såg mig om efter ett tag. Jag ledde fint hela första varvet och det kändes ju som att guldet redan låg i handen på mig. Men på en sån här galen tävling kan allt hända.
Och det gjorde det också!


   
(alla foton från Ylwa Malmberg)

Mina hundar kommer in fint vid varvningen, och nu när jag ser på bilderna kan jag tydligt se hur svårt det är att se spåren. Haldex springer ju glatt på, rätt ut i lössnön. Inte ens lite kvistar utlagda, för att visa spåret. Ni ser ju på bilderna vilket virrvarr det var. När mina hundar hade gått ner i snön tänkte jag först att de skulle nog ta sig upp och följa efter de andra hundarna sen, men det var ett sånt trassel på dom att jag var tvungen att ankra och kliva ner i snön som gick mig nästan upp till midjan och reda ut härvan. Jag trodde det var kört, så jag tog det väldigt lugnt och sansat. Fick upp dom till slut och när vi väl kom iväg igen så gick det rätt bra.

Tióne och Haldex blev dock rädda av allt tumult som blev med mycket hundar och med nån hund i ett spann som inte var helt schysst, hundar som prejade varandra och så som det blir i ett sånt här pressat läge. Det krävs riktigt tuffa hundar för att hantera en sån här situation och just nu så är mina ledarhundar i en känslig ålder och jag skulle inte starta på den här formen av tävling om det vore en igen. Hundarna klarar inte pressen.

Vi körde upp oss i alla fall, fast vi hade dåligt läge och låg 2a ända in i mål. Lisbeth låg precis bakom oss och när jag gav henne plats, för att vi skulle kunna 'raca' in i mål jämte varann, så blev Haldex o Tióne väldigt rädd när hennes hundar kom upp strax bakom, så de slutade helt enkelt att gå på, eftersom de blev så osäkra. Resultat blev att Pya trasslade in sig där bak och när hon nu aldrig ens försöker trassla ut sig, så tog sig Lisbeth först in i mål. Själv kikade jag bakåt för att se så ingen kom, och jag och mitt spann haltade in i mål.

JÄTTEGRATTIS till Lisbeth!!! Nu fick du revanschen från Sham och den var du väl värd!! :-)



Min känsla för den här formen av tävling är blandad. Jag tyckte det var kul i början med starten, men vid varvningen upplevde jag att det var brister från tävlingsledningens sida att inte ens kunna kvista, så man såg spåret. När det är sådana här tävlingar måste säkerheten för hundarna komma i första hand och jag upplever inte att så var fallet här. Att köra varvningar för att det skall vara publikvänligt kan jag förstå, men det är otroligt svårt för hundarna att inte vilja 'gå in i mål' när de känner igen sig, så att spärra av, eller kvista, är nästan ett måste, för att det ska bli säkert att köra, tycker jag.



Hela helgen har i alla fall varit otroligt rolig och jag tackar alla i landslaget för trevligt bemötande. Jag har lärt känna nya människor och det känns väldigt kul! Jag kan definitivt tänka mig att göra det här igen.

Landslagsdräkten tar jag på mig, anytime :-)
TACK ALLA!!  DET HAR VARIT EN SUPERHELG!!!



SOC Silver

Då var dagen avklarad. Jag och hundarna knep oss ett SOC Silver och jag är jättenöjd. Grattis till Antti Mäkiaho från Finland, som tog hem guldet. Han körde väldigt snabbt idag och jag såg inte skymten av honom. Hamnade hela 2.34 efter, på två dagars resultat. Men det är ändå okej, igår hade jag trassel och idag var det lite för varmt för Pyan som snappade snö.


Här i Hamar hade de dragit om banorna, så det var inte samma banor som när jag var här runt nyår och tävlade. Det är väldigt fina banor, välpreparerade och kul att köra på. Här kan ni läsa lite om dagen


Jag och hundarna i starten.
Tióne & Haldex var för snabba för Anna Björklunds kamera :-)


Vi sniffar

Jag hann inte blogga igår. På kvällen blev det lite glasstårta för mig och några nya och gamla vänner från landslaget. Proppmätta som vi redan var lyckades vi ändå få i oss några bitar. Trevligt snack, men ack så trött man blir ändå. Strax efter 23 låg jag och min rumskamrat i sängen och det tog inte lång stund innan vi båda sov som små barn i våra sköna sängar.

Vid kvällsfikat igår hade vi anledning att fira våra medaljörer i skidor. Min rumskamrat Anna såg även till att de firade mig, genom att sjunga. Hihi... det var år och dar sen som det var en så stor grupp som sjung för mig och nog blev jag säkert lite röd i ansiktet allt. Men det var uppskattat, så tack så mycket för sången!

Nu är det dags att göra sig klar för att fara upp till start. Bra att vara ute i god tid, så man inte behöver stressa. Idag är det ju jaktstart för de som kör 4spann och det betyder att jag startar ut 44 sek efter ledaren och att jag också behöver komma ikapp, men även gå om och komma först in i mål för att vinna. Bakom mig har jag Teddy Kårwik, bara 15 sek, så jag hoppas kunna hålla ifrån. Önska mig och hundarna lycka till!!


En underbar födelsedag

Jahaja, så var det då dags igen att fylla år. Och det gör jag. Jag satte klockan på 06:15 och gick väl upp ungefär runt min födelsetid för 34 år sedan, dvs 06:18... eller kanske var det 06:19 t om? Mamma, hjälp mig nu :-)

Jag har haft en underbar dag och hundarna har gått bra i spåret. Hade ett litet trassel, men ligger 2a som det ser ut nu. Jag fyller på den här bloggen om ett par timmar, nu är det middag, och jag är hungrig ;-P (förresten, man kunde få en kod så man får gratis internet.. wihooo)


Jag firar födelsedag med svenska flaggan på topp. Foto: Ylwa Malmberg


Online

Det gäller att vara lite smart. Det mobila bredbandet fungerar inte här i Norge, men det går ju att ta kortet till telefonen och stoppa i modemet, så går det att komma ut på nätet. Självklart glömde jag dock laddaren till datorn, så jag får minimera användandet och jag ska försöka blogga åt er varje dag.

Nu är vi på plats i vart fall och det känns bra. Jag åker lyxvariant, Ylajärvis bil med endast de fyra tävlingshundarna med mig. Idag har jag klippt tasspäls och klippt Niros klor, så nu är de tiptop allihop.

Jag hade turen att få bo i lyxig lägenhet här på Vikingskipet, medan andra får bo i enbart ett litet rum. Jag känner mig bortskämd och är glad för att få bo fint :-)

Starten går 10.20 i morgon, så det är uppe med tuppen. Vi ska hjälpas åt i landslaget, eftersom det är flera av oss som inte har med någon handler. Men det ska nog gå bra. Håll tummen i morgon!!

Första löpet

Idag har solen tittat fram och jag och hundarna har varit uppe på Grönklitt och kört lite snabbrundor. Det blev väl ca 6,5 km kan jag tänka för 6-spannet och 5 för 4-spannet. Spåret på 5 km's rundan ville jag inte ens ta, då 2½:an t om hade drivit igen på vissa ställen. Så på den längre rundan, som går över en sjö, kan jag tänka mig att man inte kan köra i tävlingsfart, så jag struntade i att köra den.

SHEJRIX DIMRILL DALE
har gjort debut som ledarhund i Shejrix spann, med mamma Pya som kamrat. Igår gick han 2,5km och med hjälp utav mamma skötte han sig alldeles utmärkt och som wheelhundar hade jag Tia & Tirith. De två verkar trivas bra ihop i par.


Dimrill på stake-outen


I 'mål'. Dimrill t.v och Pya till höger sett på bilden. Bak Tirith t.v och Tia på högra.



Körningen idag hade jag Helena till hjälp. Ingen turistkörning idag, så vi passade på. Här är bild på Dimrill i led med Sirius och även med Tirith. Dimrill som är unghund tycker väl att han har en del att säga till om ibland. Men efter att ha 'tjabbat' en gång för mycket när han gick med Sirius i led, så fick Sirius nog och röt i åt honom. Då slutade Dimrill genast med unghundsfasonerna. Det är skönt med hundar som är språksäkra.


Här är vi på väg till 'mål' med Sirius närmast kameran och Dimrill bredvid. I wheel går Nato och Tirith. Nato förvånade idag över att inte krångla det minsta när jag selade honom. Normalt sett är han väldigt bångstyrig när jag skall ta på selen, men inte idag :-)

Dimrill gick betydligt bättre i led med mamma Pya än med både Sirius och Tirith. Idag när vi körde stannade han för att pinka, när han nu kände för det, vilket blev några gånger. En gång kissade Tirith när de stod still och eftersom hon nu börjat löpa, tyckte Dimrill att han kunde lukta där och han vände på sig så att även Tirith var tvungen att vända på sig, så de stod åt mitt håll. Jag tjoade på Tirith som, hör och häpna, drog i brorsan så att han till slut var tvungen att ge med sig, och rätt vad det var så var vi på spåret igen. Duktig Tirith!


Tirith närmast kameran. Nato bak med Sirius.


Överlag så är mitt betyg till Dimrill: Mycket lovande ledarhundsämne. Han har potentialen att vara där framme, såvida att pinkeriet upphör. Men han har farten, drivet och viljan att ta sig framåt, nu gäller det bara att förvalta de här egenskaperna på bästa sätt, så kommer han att bli en suverän ledarhund.


Syster och bror. Tirith & Dimrill. Inte så lika, men väldigt vackra att se på.



Om några dagar är vi i Norge och tävlar och för första gången någonsin kommer jag att starta första tävlingsdagen på min egen födelsedag :-) Jag kan inte fatta att jag redan ska fylla 34!?! Tiden bara flyger ifrån mig, känns det som...

Min snälla vän Malin och hennes kusin Helena ska ha kvar de hundarna som inte tävlar, så kan de gå i turistspannet och jag får lite avlastning på själva tävlingen. Det är mycket att stå i när man inte har någon handler med sig och det känns rätt skönt och lyxigt att bara ha hand om tävlingshundarna.

Det är på SOC som vi ska tävla och den här gången blir det för landslaget. Vi var ju trots allt uttagna till VM, men kunde inte åka pga rabiesvaccinationen som inte gick igenom, så det känns extra roligt att få köra för landslaget i Norge istället. 3 dagars tävling och på den sista dagen är det en variant jag inte varit med på tidigare. Man har mass start och den som kommer först i mål, är väl den som vinner. Det kommer att vara otroligt spännande, men också lite pirrigt att starta på den. Den går som sagt på söndagen...

Annars känner jag mig rätt nöjd över att ha 'provat på' 6-spannsklassen på tävling. SHAM-draget var ett utmärkt tillfälle att göra det på och jag känner mig nu helt överrens med mig själv om att det är i den klassen jag skall vara. Min kropp säger åt mig att den klassen passar mig mycket bättre, för sparka, det kan jag banne mig göra men springa... som man måste göra i 4-spann, är det värre med. Och att springa i 6-spannsklassen... ja, det hinner i alla fall inte jag med att göra, för då ramlar jag av släden...

Till SM, som går i Åsarna, är jag och gänget anmälda och det ska bli väldigt roligt att få testa att köra med, nästan, bara mina egna. En sjätte hund ska jag ju ha med i spannet såklart.

Nåt annat som hänt är att Tirith har blivit stor. Hon har börjat sitt första löp. Faktiskt igår på turistkörningen såg jag blod. Jag har ju märkt att Silve nosat intresserat på henne ett tag nu, men nu är det ett faktum. Och för bara en liten stund sen öppnade fröken Sundin dörren och skrek på mig och undrade om jag hade en hund lös. "VAA? Näääeeej, har jag väl inte", sa jag... Men såklart, Tirith hade kommit lös med kättingen och sprang och flörtade med Malins hanhundar. Men det var lätt att få tag på henne igen. Så hon får bo inne med Malin och Helena när jag är i Norge.

Inne finns en kompis som är som en piraya som hänger på varenda hunds nacke. Lilla Kraka, vars pappa just blivit världsmästare i tyskland. Stort grattis till team Lisa Lindblom! Fantastiskt bra jobbat!!!


"Krakis", "Kråkan" eller bara Kraka, som hon kallas, på Polarhundsmästerskapen