En barnvante + en valp -> kan sluta med katastrof!
Idag var vi ute hos hundarna på eftermiddagen, jag och barnen. Ulrik hjälpte mig att plocka bajs och Allis sov gott i vagnen utanför. När vi plockar bajs passar vi på att rasta alla vovvarna. Valparna var ute och sprang, Ulrik rände omkring när han inte hjälpte mig att plocka bajs. Helt plötsligt kommer han till mig och säger "Min vante" sådär gnälligt som ett barn kan göra. Tittar på hans händer och ser att båda vantarna är borta. Anar snabbt att valparna är dom som är de skyldiga och ser direkt att Accio har en vante som hon gottar sig på. Snabb är jag, för jag vet att en slukad vante kan bli ödesdiger för en liten valp. Får tag i vanten och kollar efter vante nummer två. Den finns inte! Jag frågar Ulrik om Lumos tagit den, för han såg sannerligen lite märklig ut. Svaret blir JA! Håller koll på Lumos när han plötsligt börjar kräkas. Jag efter, för Accio springer nästan i munnen på Lumos för att kunna tjuva... om det nu skulle komma nåt intressant. Han spyr upp vanten, men inte sjutton får jag tag i den. Och självklart slukar han den i panik över att jag ska ta den ifrån honom.
Tova anländer med mina hundar. Jag är förbannad. Insåg där i detta då att jag inte lagt in Accio och Lumos i flockförsäkringen än. Och inser, att om den där jäkla vanten inte kommer upp, så står vi inför två alternativ. 1. Operation = extremt mycket pengar då försäkring saknas och vi skulle aldrig kunna lägga ut dom pengarna
2. Avlivning :(
Alternativet känns inte roligt. Jag ringde direkt distriktsveterinären då klockan var 1700. Möjligheten att åka in med två sjuka barn varav den lilla fortfarande sov, och ingen av dom ätit mat, kändes inte lockande. Sån tur hade jag att snälla Karin kunde komma till oss. Hon var framme vid halv sju och direkt så gav hon Lumos kräkmedel. Jag kunde gå ut med honom när han skulle kräkas medan Karin tog hand om barnen, matade Allis och pratade med Ulrik. Så himla snällt!!
Lumos kräktes. 5 gånger. Det kom ingen vante.
Vi gick in igen. Jag kände mig ganska dyster! Jäkla vante! Han fick en dos till, för han hade fått en lägre dos. Och han var vid gott mod. Ut igen och lämna trötta och gnälliga barn med Karin. När vi stod därute och han kräktes igen och ingen vante kom upp kände jag dysterheten bli än starkare. Jag såg framför mig hur vi fick avliva honom... eller skrika på hjälp på facebook; "Hjälp oss rädda Lumos!"
Så jag sa till honom: Nu kräks du upp den där jäkla vanten!!! Och en gång till kräktes han! EN GÅNG TILL!!
OCH DEN FÖRBENADE VANTEN KOM UPP!!
Jag tog Lumos i famnen och störtade in i huset! Han fick extra vätska umder huden också för han var lite uttorkad. Ett jättestort tack till veterinär Karin för all hjälp!!
Med detta vill jag säga: Glöm för sjutton inte bort att ha din hund försäkrad, om du inte sitter på en buffert, i tid!! I morgon ringer jag mitt försäkringsbolag!!