SPHK Sollefteå

Spring! Ur Ylajärvis senaste kull. Det är Silves systerson, Melos som är pappa till honom.
 
Det gjorde gott i själen!
 
Att åka hemifrån för en stund kändes skönt. Slippa påminnelsen om en mycket saknad gubbe. Det behövdes och jag fick tanka lite energi från olika människor som var på utställningen. Jag och Ulrik förberedde oss och åkte redan på fredagen för att sova hos Camilla, som bor där i Sollefteå. Vi kom fram ungefär halv sex på kvällen och blev bjudna på grillat. Sen for vi iväg till utställningsplatsen där det bjöds på korv. Det var bra att komma dit en sväng redan på fredagen och jag satte ut de fyra hundarna jag hade med mig; Tióne(som var den enda hunden jag anmält), Nova(som ju äter medicin två gånger om dagen), Nato(som nyligen är kastrerad och hade strut) och så lilla valpen Pamir som behövde det sociala. Resten av hundarna matade jag och mockade i deras gårdar innan vi for, sen fick dom vänta oss tillbaka på lördagen.
 
Ulrik kom i säng ca 3h försent, men eftersom han sov i bilen på vägen till Sollefteå gick det rätt bra. Han var lite orolig två gånger dock efter att han somnat och var halvvaken och grät och höll på. När han för andra gången somnade bredvid mig där jag skulle sova, bestämde jag mig för att han fick sova kvar där och sen sov han hela natten.
 
Tidig morgon blev det, men det kändes okej ändå. Vi kom iväg tidigt till utställningen och jag satte upp buren vid ringen. Där tänkte jag att Pamir och Tióne skulle få vara, men det var mest för Pamirs skull. Jag visste att hon skulle vara jätterädd, för allt. Och jag hade rätt. Hon fick skynke så hon bara behövde se ena sidan av området, den sidan där det var minst hundar. Då kunde hon också se halva ringen, och det tyckte jag var bra. Pamir låg där och tryckte och ville inte alls komma ut när jag ville rasta henne, så jag lät henne ligga där. När utställningen var över tvingade jag henne att komma fram och snälla Sofia Holmgren satte sig ned på marken och totalnonchalerade Pamir, vilket gjorde att hon till slut vågade sig fram för att hälsa på henne. Vilket framsteg!! Jag gick runt med henne i ringen också, för att se om hon skulle våga gå runt där med mig, och det gjorde hon. Det kändes ändå bra att hon fick följa med och gå igenom det här, hon behöver det.
 
Okej okej, utställningen.
 
Jag anmälde bara Tióne, dels för att det blev efteranmälan och dels för att jag skulle vara ensam med Ulrik och ändå ha med mig fyra hundar. Jag ville kunna fokusera på bara Tióne och försöka få till den där glada känslan som jag saknat de sista åren när jag ställt hund. Innan vi skulle gå in i ringen stod jag utanför och faktiskt projicerade fram känslan jag hade när jag ställde Attor i Svenstavik. Jag kunde känna hur leendet kröp fram på läpparna när jag stod där och tänkte tillbaka. Och gissa vad! Det FUNKADE!!!
 
Jag var glad när jag ställde Tióne. Och jag tror det påverkade henne också. Ylwa sa att hon såg glad ut! Det kändes bra och jag blev glad när vi fick ett Excellent. När det var dags för konkurrensen och vi kom sist av de fyra tikarna gjorde det inte så mycket att vi stod där. Glädjande nog fick Tióne också ett CK, så dagen var gjord. För min del var känslan jag hade höjdpunkten på dagen. Att kunna få till det och känna mig glad - oavsett resultat!
 
Här kommer Tiónes kritik:
Mycket bra proportioner. Fint huvud med bra ögon, nos och bett. Lite brett ställda öron, Fin överlinje och svans. Lite rakställd i överarmen, bra bak. Lång bra bröstkorg. Bra rörelser. Tät bra päls. Utmärkt temperament.
 
När domaren Erna-Britt Nordin skulle kika på öronställningen på hundarna i konkurrensen tog jag upp en liten sten och kastade den när hon kom till oss. Den landade på Erna-Britts ben, så jag sa: Nu kastade jag en sten på dig, och dom som hörde det skrattade och det gjorde Erna-Britt också.... Så knäppt! Tióne såg inte ens den där stenen, men jag vet att hon är svårflörtad med att visa öronen... hihi. Jag tror inte jag har visat någon egen hund för Erna-Britt tidigare så det var roligt att göra det. Det blir fler gånger och jag får tillfälle. Hon är duktig med hundarna, supertrevlig och lättsam att prata med. Önskar fler domare var som henne!
 
Nu fick ju inte jag till så många bilder från utställningen och det är helt enkelt därför att jag ju var tvungen att ta hand om Ulrik. Den lille killen som ändå ganska många andra hjälpte till att roa - ingen nämnd, ingen glömd, men tack så hjärtligt för hjälpen! Ulrik skötte sig rätt bra själv och var inte särskilt kinkig under dagen. Han är för snäll, min lille son.
 
Melos, en fin kille som nu får gå i veteranklass
 
 
 
 

Silve, min gubbe

 
Jag vet inte längre vad jag ska säga annat än att det är tomt utan dig! Jag vet att du lyste upp vägen för mig när jag for från Åre efter att ha lämnat husse. Att du visade mig solskenet och en bit av regnbågen. Jag tror du menade att jag inte ska vara ledsen, utan att jag ska se den tiden vi haft med varandra som ett liv av färger, som du och jag tillsammans skapade genom åren. Jag har inte gråtit än, Silve, förutom när jag lyfte dig så du låg bekvämare och när jag tog bort kanylen på ditt ben. Jag kunde inte lämna dig med den kvar i benet. Du somnade så fort att jag inte ens hann märka att du gick... Du for... och skapade en regnbåge... Jag älskade dig och kommer alltid att älska dig. Nu väntar jag bara på att du skall komma hem igen. Komma hem till mig, där du hör hemma. Vi ses snart gubbe! Vi ses snart!
 

Svenstavik SKK, 3 aug

 
 
Eftersom att Attor numera är registrerad i SKK bestämde jag mig direkt för att jag skulle anmäla honom till Svenstavik-utställningen. Sagt och gjort. Då tyckte jag att jag lika gärna kunde ta med en siberiantik, så Tióne fick också följa med. Johan var hemma och följde med, Attor är ju ändå hans hund, så det skulle vara roligt att han fick se med egna ögon hur det gick.
 
Jag hade bara tränat med Attor två gånger innan med stryp och utställningskoppel och då bet han i kopplet och bökade lite, så jag tänkte att det får gå som det går. Det handlade mer om att få en bedömning på honom för att få veta hur "snygg" som Plott han egentligen är.
 
Vi packade ihop unge och hundar och for iväg strax efter åtta. När vi kom fram var det redan varmt och värmen skulle fortsätta under dagen. Vi hittade snabbt en plats vid Uppströms och trängde in barnvagnen i skuggan, så Nisse fick hoppa lite åt sidan :-) Men han tål sol bättre än Ulrik, så det gjorde han så gärna.
 
Först ut var Tióne och jag tränade lite med henne nere vid vattnet. Hon skötte sig rätt bra förutom det evigande sniffandet i marken. Såklart så hade hon börjat löpa och därmed tyckte väl inte hon att det där med utställning var det allra roligaste. Så fort vi klev in i ringen kände jag att hon tyckte det var lite trist, men hon skötte sig OK iaf och fick ett Excellent.
 
 
Lite väl varmt för att vara ute och springa, tycker Tióne.
 
Såklart var det fler huskisar än våran.
 
Här är Annica Uppström med Nordvikens Kuling. Han fick Excellent, CK, CERT.
 
Här är Aslakkgårdens Mysiga Midas. Han fick Excellent, CK, CACIB och blev bästa hanhund och sedan BIM.
 
Annica hade även med sig en jättefin 'grand old lady', Isslottet's Skrika. 10 år gammal. Hon fick Excellent, CK och blev bästa tik och knep även BIR:et.
 
Även Nordvikens Tolga var med. Hon flyttade från Malin Sundin till Sofia Holmgren för inte så länge sedan. Hon fick Excellent, CK och blev 3e bästa tik med R-Cert och R-Cacib.
 
Även Victoria Rytty hade pallrat sig ned till utställningen. Det var trevligt att få växla några ord med henne, för henne har jag bara sett på Instagram och Facebook. Devana och Victoria fick CACIB. Väl värt den 75 mil långa resan.
 
 
Och så kom då dagens, i mina ögon, höjdpunkt! Attors första gång i ringen!
 
När jag stod utanför ringen råkade jag titta på domaren Ann Carlström fick jag ett leende av henne, så jag log automatiskt tillbaka. Sen väntade vi på att vi skulle få gå in i ringen. Till slut gjorde jag och Attor vår entre.
 
Jag som trodde han inte skulle uppföra sig, blev förvånad. Attor verkade gilla det.
 
Och så lätt han sprang. Jag försökte fokusera på att jag själv skulle se bra ut *haha*. Jag har ju kommit av mig lite med utställning de senaste åren och det är nog mera JAG som behöver träna på det, inte hundarna. Attor visade sig vara en stjärna och domaren var helt lyrisk över att få döma sin första Plott.
 
Attor gillade nog skarpt att alla tittade på honom, för så fint som han sprang och skötte sig... Ja-aa, jag kan väl säga att detta inte var den sista utställningen för honom.
 
Och som han viftade på svansen när hon skulle känna på honom. Att han ens stod still var för mig ett under!! Men som sagt; Han ÄLSKADE det! Det är kanske precis det här jag behöver, en nytändning när det gäller utställning och en helt annan ras. Det var verkligen superkul att få ställa Attor.
 
Vi fick springa två varv för Ann och hon som bara hade sett Plott på bild och läst om dom, var så glad över att få döma rasen och tyckte att han var väldigt fin, men att han kunde vara lite kraftfullare. Det håller jag med om. När vi fick betyget Excellent jublade jag och kritiken kan man inte klaga på.
 
KRITIKEN:
Tilltalande helhet. Välmusklad. Kunde vara något kraftfullare. Maskulint huvud. Korrekta öron. Fint uttryck. Mycket bra hals och rygg. Bra bröstkorg. Korrekt ansatt svans som bärs korrekt. Något öppna vinklar. Utmärkta ben och tassar. Rör sig något trångt bak. Något lösa armbågar. Bra pälskvalitet. Brindle med sadel.
 
Att kliva ut från ringen och vara så glad som jag var, det var länge sen, om jag ska vara helt ärlig. Det var länge sedan jag blev så glad över att få betyget Excellent *bara*. Men den här domaren var så sprudlande glad att det smittade av sig på mig så det hette duga. Och jag kommer att bära med mig det här minnet när jag ska ställa ut mina huskisar i framtiden. Då kanske jag smittar av mig på dom och vi kommer att bli ett gladare ekipage.
 
Tack för en trevlig utställning och trevligt sällskap av ni som var vid ringen. Lite särskilt tack till Nisse som passade Ulrik när vi var iväg till en annan ring och ställde Attor.