Jag känner...

... att förändringar är bra. Så jag har bestämt mig för att byta telefonnummer. Så när allt är klart skriver jag ut det nya numret både här och på hemsidan.

Fjällandsnytt

Det har varit skönt att vara lite ledig. Det kändes nästan som hela helgen, om än att den här dagen har gått lite för fort. Men jag fick sova ut åtminstone och jag och katten Meleia hade mysmorgon tillsammans. Så härligt :-)

Det är fullt ös i hundgården med tre tikar som löper suktar hanarna... Nu har det iaf lugnat ner sig lite grann, för några dagar sedan fick jag inte ens sova ordentligt. Urk, vad det är jobbigt med löp. Silve som numera bor inne på heltid är knasig när han är därute. Idag t ex fick han vara ute större delen av dagen och han stod bara och skällde hela tiden. Men inne har han visat sig vara lugn, så det känns skönt. Vid tidigare löp har det inte ens gått att ha honom inne, då han hela tiden har pipit och hållt låda.

Den här dagen har jag ägnat åt tvättmaskinen. Det har tvättats kläder, selar, linor, necklines och nu så här på kvällskvisten ligger det en matta där och snurrar. Det är skönt att få rent bland alla hundgrejor som blir så smutsiga den här tiden på året. Tacka vet jag när snön kommer. När släden åker fram och man får köra i kallt väder, med en massa kläder på, så man inte ska frysa. Ändå fryser man om händer och ansikte, men åh, vad jag längtar dit.

Hundkörningen har gått lite sisådär på sista tiden, men vi har kommit igång igen, så det känns bra. Jag har äntligen bestämt mig för hur jag ska köra i vinter och det blir sprint det här året också. Men sannolikheten för att vi kliver upp i 6-spannsklassen är stor. Frågan är bara om jag ska köra alla tävlingar i den, eller bara testa nån. Jag tänker på unghundarna och att det inte ska bli för mycket för dom. Tiden fram till tävlingarna får avgöra hur det ska bli. Men det känns skönt att ha bestämt sig för att tävla. Och vilka tävlingar har jag också bestämt.

Igår körde jag Tirith i led tillsammans med Tióne och det är kul att se hur pass bra hon klarar den positionen. Då körde jag med 3hjulingen och bara ett 3-spann. Idag blev det atv:n och alla 7 hundar. Tanken var att ha Tirith längst fram igen, men hon är så mjuk och tycker att allt liv som blir när hundarna börjar komma i spannet är lite för mycket, så troligen får hon gå i led när jag kör småspann istället. Så bygger vi upp förtroendet. Niro var inte alls snäll i starten idag och dängde på Nato så mycket han bara kunde. Usch, vad jobbig han är när han håller på så. Nato var smart och bara duckade...

Valparna börjar bli stora. I Finland har the none-theme litter's halvsyskon fötts. Jenni Hasa på kennel Kefeus var och parade sin tik med Gretzky. Grattis säger vi till dom. Nu till helgen ska Floppy flytta... Ja, det är Pilen alltså. Hans öron hänger på halvstång och han är bara såå söt. Min kull får passa sig rätt ofta för damen som bestämmer. Hon kan vara rätt vass på de andra och dänga till dom titt som tätt.

Nu är det bara kväll och snart är det dags att sova. En arbetsvecka på fyra dagar och sen... SEN har jag semester :-) Äntligen! Hela tolv dagar ska jag vara ledig och jag kan lova att det är tolv efterlängtade dagar. Då ska jag minsann leva livet och baara softa och ha det gött.


Grisar eller bara svin, helt enkelt?

Jo, eller hur!?! Jag ska specificera det där med svin för er strax. Men när man möts av den här synen när man kommer hem, trött och dan efter jobbet... i regnet, och ska plocka in de två soffgrisarna, så blir man inte särskilt glad när man upptäcker att man har en ny hund i hundgården. Ja, det vill säga Silve. Jag tror att han helt enkelt tittar på Nova hur hon ser ut, och vill försöka sig på det där med att vara siberian husky i schäfer disguise. Han vill i alla fall inte vara vit. Och i normala fall är han ju det, men inte idag. Jag kan för mitt liv inte lista ut om han legat och rullat sig i geggan, eller stått bakom Nova när hon hoppat runt som en galning.
Vad tror ni?

I vilket fall som helst har det ju ingen betydelse med att de två hållt på som grisar i hundgården, men det jag inte blev så glad över var att Nova helt enkelt har förstört dörren på den nya gården. Hon har bitit sönder nätet och gnagt på dörren och kikar ni riktigt noga på bilden ser ni att hon har huvudet ut ur hålet. När jag tog bilden såg jag inte det först, men så här i efterhand kan jag faktiskt tycka att det var riktigt svinigt gjort.


Valplivet i Fjällandet

Livet i Fjällandet går vidare. Valparna växer och frodas. Det går inte att sätta sig på huk, för huliganer som de är så har man helt plötsligt handen i deras mun... eller tröjan som sitter fast mellan gaddarna på dom och den dras självklart åt alla möjliga håll och kanter. Värst av valparna är helt klart Pilen och därefter Trickster. Mina stövlar är det numera hål i, så vatten kommer igenom. Undra jag vem som ska ersätta dom?? (hrmm hrmm.. familjen Christoffersson kanske.. och därmed inte sagt vilken valp det var.. haha)


Riddick, som ska flytta till Blekinge, är en busig liten herre, fast just här sitter han fint för fotografen.


Alla valparna trivs bra tillsammans. Men den som bestämmer är nog nykomlingen i flocken....


... som är den här lilla damen. Saria, vår fina tjej från Kari och Ulf.


Väldigt tjusig Saria, och trevlig är hon.


De två vita bröderna....


... som två tvillingar gör de samma vänding, exakt lika.


Och iväääg mot nya äventyr. Bara bus, vill säga.


Värstingen som har små sylvassa tänder. Jag avundas inte familjen Christoffersson kan jag lova. Men han blir säkert snäll och rar när han väl flyttat dit och förlorat konkurrensen av brorsorna.


Pilen är ju killen som påminner mest om pappa Gretzky.


Supersöt med ett öra som har envisats med att ena dagen stå upp och sen nästa kanske hänga lite grann.


Han flyttar inte så långt. Strax utanför Åsarna ska han bo, tillsammans med pappa Gretzky. Helgen den 1a ska han flytta dit och det känns jättebra att ha fått ha honom så pass länge ändå.


Påmind

Ibland blir man påmind av gamla vänner. I det här fallet var det Annika som var min påminnelse om hur saker och ting såg ut för några år sedan. Vi talade om Tiónes fantastiska resultat på rasklubbsutställningen då Annika vackert påpekade att det här trodde jag nog inte för några år sedan, när Tióne var skadad så illa, att det var osäkert om det skulle bli helt bra med henne igen.

Ja-aa... vad ska man säga? Hundar har en fantastisk förmåga att läka sig hela igen. Jag var hemskt osäker på om Tióne ens skulle klara av att läka eftersom att hon hela tiden hade sönder sitt bandage som var tvunget att sitta på då det var väldigt viktigt att hon hade benet still. Hon hade skadat sig och krockat med någonting i hundgården, förmodligen en annan hund eller kanske rentav hundgården. Det resulterade i att hon fick en liten liten benbit som gick sönder och flyttade på sig. En benbit som är så viktig för att rörelserna ska fungera, så veterinärerna på Jönköpings djursjukhus drog tillbaka den, de centimetrarna som den hade flyttat sig. I 3 månader kändes det som att jag hade husarrest, då jag inte kunde lämna Tióne själv. Någon gång provade jag att bura henne tillsammans med mamma Pya i samma rum, då jag körde en sväng med de andra hundarna, men då slet hon sönder sitt bandage och levde rövare i buren.

Då trodde jag inte att Tióne någonsin skulle läka ihop. När jag tänker på det här, tycker jag att det är helt fantastiskt. Idag är Tióne helt klart en av mina bästa ledarhundar(om nu att jag har flera som är bra), men hon är det där lilla extra, speciellt på tävling. Hon är snabb på kommandon, snabb i tassarna och ger alltid det där extra som man efterfrågar. Helt enkelt är hon alldeles exceptionell!!

Det gläder mig att jag har en inplanerad parning på henne nästa år med den jättefina Junior från Vikerkollens kennel i Norge. Jag har redan bokning på den kullen och kommer själv att behålla minst en valp, men säkerligen två. Det här är en hund som är i toppklass och det känns verkligen roligt att få äga en sådan vacker och duktig hund, som Tióne sannerligen är.



Vilken helg!

Hemma igen efter rasklubbens årliga utställning. Det är först efter helgen som tröttheten kommer på riktigt och idag känner både jag och Johan av den mycket spännande helgens efterdyningar i kroppen. Med oss hem har vi Saria och vi kan väl inte direkt påstå att hon varit nöjd med sin flytt. Hon har en hemsk röst som hon gärna låter oss höra så fort inget behagar den lilla. Att hon är en liten prinsessa, som familjen Hope redan förklarat för oss, stämmer mycket väl. I släpet har hon sovit som prinsessan på ärten då Pya bäddat upp all halm i ett hörn till Saria, som legat där som på en tron. Vi tänkte att vi skulle sätta ut henne i hundgården tillsammans med Pya på en gång, eftersom hon verkar ha lite separationsångest, men det funkade inte för fem öre. OJ så hon tjöt!

Så vi bestämde att hon fick komma in och sova med gammelgubben Silve i buren och lilla prinsessan var så trött, så trött så hon slocknade på stört! Sen sov hon hela natten till 7-tiden då Johan gick upp och ut med henne. Men sova lite till i buren efter det ville hon inte, så jag gick ut med henne i hundgården och släppte ut de andra valparna tillsammans med henne. Nu, efter några timmar i rastgården, har hon lugnat ner sig, och jag är övertygad om att den lilla damen kommer att tycka det är helt ok att bo här vad tiden lider.

Tack Kari & Ulf, för en jättefin tik med en härlig personlighet! Vi ska ta väl hand om henne.


Jag, Saria och pappa Vytok, något smått uttråkad av att ta familjebild


UTSTÄLLNINGEN
Söndagens utställning skulle visa sig bli den största dagen hittills för kennel Shejrix. Vi har gjort fina resultat förut, men just den här dagen tog oss till nya höjder.

Bruksklass tikar och juniorer startade samtidigt och nu var det domarändring. Domare Mrs Chris Barry som dagen innan dömde valpar, juniorer och unghundar skulle för dagen döma brukstikarna, så jag som dagen innan hade visat Haldex till tredje bästa hane kände mig väldigt osäker på hur det skulle gå för Tióne och Pya med domarbytet. Agnes fick ta Pyan och det kändes och gick hur bra som helst för henne att visa Pya, som skötte sig mycket bra med Agnes som handler. Det känns skönt att kunna överlåta en hund till en sådan duktig tjej som Agnes, som hanterar hundar med ett mjukt och fint sätt, men ändock med en fast hand.


Agnes och Pya

Det var 17 st anmälda i bruksklass och såklart att jag hoppades på att vi skulle få etta på både Pya och Tióne. Jag stod precis före Agnes och Pya och blev så glad när Tióne fick ett rött band och även hennes mamma. Dock blev jag något förvånad när Malins fina tik, Tiónes kusin Ylajärvi's AA Tia Dalma fick ett blått band. Hon tyckte hon hade lite för lång rygg och runda ögon. När det var dags för konkurrensen var jag ganska osäker på hur det skulle gå, för jag tyckte Tióne var lite uttråkad. Utställning är väl inte det roligaste som finns direkt. Sen till råga på allt så löper hon nu också. Vi gjorde vårt bästa i alla fall och jag kikade på domaren och såg en gång att hon pekade på mig och Tióne. Jag tyckte hon såg rätt bestämd ut och var ganska säker på att hon hade bestämt sig för vilken placering vi skulle få. Men vilken?

Ringsekreteraren började ropa ut nummer och jag var så nervös att för varje nummer hon ropade fick jag kolla på min egen lapp för att kontrollera om det var mitt nummer eller inte. Hon placerade bakifrån och framåt och för varje nummer hon ropade var det inte vi. Andra placeringen var klar och så kom första placeringen: På 1a plats vill domaren ha nummer... 163!     Det var vi!!!

Jag blev så glad att jag knappt trodde det var sant! Det var jag och Tióne. Wihooo!

Nu blev jag ju riktigt nervös också. Första plats av brukstikarna. Jag skyndade mig genast att springa upp till bilen med Tióne för att springa över till den andra ringen där unghundstikarna redan var i full gång med bedömningen. Tirith skulle ju in och hon var inte med och sprang tillsammans med alla de andra hundarna, för då var jag upptagen i bruksringen. Det som är bra att man bara kunde säga till om det skulle krocka med ringarna, så noterade ringsekreterarna det, så det var aldrig några problem. Jag tog Tirith och sprang med henne lite innan vi skulle in och köa för att få vår bedömning. Tirith skötte sig inte så bra när jag övade med henne och jag tänkte bara; Nåja... det blir en bra övning för henne åtminstone.

Vi gick in och ställde oss på vår plats och snacka om att här kom dagens överraskning. När vi väl skulle fram till domaren så skötte sig Tirith perfekt!! Det var som att hon skulle visa mig att hon minsann kunde och hon sprang fint och stod ännu bättre. Surprise! Tirith fick en 1a och när det sen var dags för konkurrens trodde jag absolut inte att vi skulle gå något längre, men domaren valde ut att låta oss stanna och när väl placeringarna kom trodde jag väl inte mina öron när lilla Tirith blev uppropad att ställa sig på 3e placeringen. Och INTE NOG MED DET... hon fick ett CK. Nu blev jag såå stolt och mallig så det fanns ju inte. Jag trodde inte alls att Tirith skulle sköta sig och jag trodde också att domaren skulle tycka hon hade för dåligt huvud, men inte... Näe, Tirith premierades med sitt första ck och säkert att hon räckte ut tungan åt mig när jag inte såg på också...


Tirith på väg tillbaka mot domaren


Nu hade jag helt plötsligt 2 tikar med i tävlan om bästa tik. Agnes fick ta Tirith för Tióne är ju lite speciell för mig att jag alltid vill visa henne själv. Det är inte så lätt heller att leja ut en hund som är lite halvt uttråkad och svår att hålla motiveringen på.

Det blev lunch och jag hade svårt att få ner den lilla bit av kycklingpajen som jag gjorde i ordning innan vi for. De andra åt med god aptit och jag blev bara mer och mer nervös. Innan lunchen kom blev öppenklasstikarna klara med sin bedömning och där kammade Niklas Olsson hem segern med sin Bergtuvas Shadi, en tik som redan vunnit flera gånger på utställning och som är fullcertad, så det är klart att man börjar spekulera i hur det ska gå. Jag kände att det här är vår chans... Så nervös, det var jag allt...

I våran ring hade de sagt att tävlan om bästa tik skulle starta 13:30, så vi satt i godan ro när alla helt plötsligt började vimsa ut genom dörren och jag fattade noll. Agnes sa att de tydligen skrek nere i ringen att det skulle börja. Medan jag knöt mina skor fick Johan springa och hämta Tióne åt mig. Jag som skulle rasta och gå lite med henne innan fick bara springa rakt in i ringen och hoppas på det bästa. När vi väl stod där var det många fina tikar i klassen tyckte jag. Och jämna. Jag försökte hålla lågan på Tióne men ju mer tiden gick desto mer uttråkad blev hon. Hon tyckte t om att hon kunde markera i ringen där vi stod. Nåja, så är det ju med löptikar.

Domarna tittade knappt åt vårat håll tyckte jag och när Shadi och en annan tik fick springa tillsammans så trodde jag att det var de två som sprang om första platsen. Men efter dom fick två till springa och då kom hoppet tillbaka. Dags för placeringar. Ringsekreteraren tog den röda rosetten i sin hand och började gå... RAKT MOT mig och Tióne. Det var vi som vann! Jag kunde knappt tro det och blev helt överlycklig.

För första gången har jag och Tióne gått hela vägen fram till vinst. Och det på Sveriges största utställning för rasen. Den känns helt fantastiskt. Jag är så stolt över henne!

Bästa tikklassen


Shejrix Four Motion

Nu är det tävlan om bästa brukshund, som jag självklart höll på att missa. Jag är inte direkt van av att vara i finalerna och hade tagit ut Nato som skulle delta i Starax avels- och uppfödargrupp när de ropade på mig att jag skulle in i tävlan om bästa bruks. Jag sprang fort och ringsekreteraren frågade om jag hade tänkt ge upp nu. Jag skrattade gott och jag och Annica Uppström sprang ett varv. Tióne fick se sig slagen av den fina hanen.

Jag och Nato deltog i grupperna med Starax där Iréne fick HP i båda klasserna. Grattis!!

Höjdpunkten på dagen skulle bli BIR och BIM. En fantastisk avslutning där Tióne skötte sig perfekt. Hon sprang så fint och hade flyt i sina rörelser. Domarna tyckte hanen var värd den röda rosetten och jag och Tióne blev BIM för dagen. Domare Mrs Caroline Kisko sa till mig att det är en fantastiskt vacker tik och jag fick chansen att replikera: This is the first time we go all the way! Hon lät förvånad över mitt svar, men båda domarna sa att de hoppades att hon skulle hamna här igen. Så fin tyckte de att hon är.


BIR
Komaksiut's Moose - BIM Shejrix Four Motion


Tack alla som gratulerat oss.

Stort tack till rasklubben för en fint anordning utställning och god mat på middagen på lördagen. Och inte minst tack igen till kära Agnes och min Johan för all superhjälp jag har fått under hela helgen. 
 
Och stort grattis till Brenda och Moose!!


Bjursås 2010

Ja, så var det dags för årets rasklubbsutställning. Igår hämtade vi upp Agnes i Östersund innan vi for hela vägen ner till Bjursås. Att inviga det nya släpet var en riktig höjdare. Hundarna trivs super i sina stora, fina boxar och det känns så kul att de får ha det så bra när man åker på resa. Det är flera stycken som har kommit och kikat på släpet och spanat in det, och flera som är lite avundsjuka till och med.

Vi har fått våran Saria och hon är gudomligt vacker och hur söt som helst. Alla tycker hon är så fin att de vill ta med henne hem. Hon är öppen och framåt och är inte rädd för mycket inte, så vi ser fram emot att få ta med henne hem till Fjällandet.



Hur gick då utställningen?

Jo, Niro var först ut i bruksklass och han fick en 2a i sin kvalitetsbedömning, men dock ingen dålig kritik. Så här lyder den:

Free flowing light movement. Nice head and expression. A little straight in front. Slightly short neck. Well muscled and in good condition.



Sen var det dags för Haldex som fick en 1a. I bruksklassen deltog 27 stycken hundar och jag kände mig rätt osäker på hur det skulle gå för oss. Domaren plockade ut en hel del hundar och började med att ge alla CK utan att placera oss. Sen kom konkurrensplaceringen och då kom jag och Haldex på 2a plats efter Nordvikens Kutter, som vann rasspecialen förra året. Jag kände mig jättenöjd med att få en placering. Haldex kritik lyder:

Beautiful dog. Hard lean condition in supercoat. Well muscled. Lovely head and expression. Super free flowing movement.


Måste jag nämna att det är klart den helt överlägst bästa kritiken vi någonsin fått?


Jag hann med att ställa Nato själv i juniorklassen då domarna dömde olika snabbt. Den här gången gick det jättebra med Nato och jag är supernöjd med hans beteende i ringen. Han visade sig fint och skötte sig bara bra och av 10 deltagande i juniorklassen hamnade han på en 4e placering med HP. Här är hans kritik:

Nice masculine head. Correct eyeshape. Well balanced. Good length to hight and raisure. Good level topline. Nice rearmovement.


Och det allra bästa på hela dagen var när jag och Haldex gick in i bästa hane. Jag såg att domarna tittade ganska mycket på Haldex och fick hålla lågan uppe på honom rätt länge och så var det dags för placeringarna. Före mig stod Annica med Kutter och jag visste ju att vi troligtvis skulle hamna bakom honom, men hur skulle det placeras före? Jag och Annica gjorde våran egen placering och då bestämde vi oss för att Brendas hane Komaksiut's Moose, som vann i Junsele, skulle vinna och Kutter komma tvåa. Så sa jag att jag hoppades att jag och Haldex skulle komma trea. Annica och Brenda fick springa ett varv tillsammans medans alla andra stod kvar på sina platser. Sen kom placeringarna... Domarna ville ha Moose på 1a plats... Kutter kom på 2a... och Haldex kom på 3e. Gissa om jag blev glad?



Det har varit en bra dag och jag har, för ovanlighetens skull, haft suverän hjälp av Johan och Agnes, så jag har inte behövt slita ihjäl mig med alla hundarna. Stort tack till mina handlers!! Nu laddar vi inför middagen ikväll och jag vill även tala om att jag är mäkta stolt över lilla Atto(Shejrix Quattro) som fått sin första kull på kennel Unayok. 7 valpar kom till världen igår, 6 tikar och 1 hane. GRATTIS till er!!!