Snödjup tur

Jag bestämde mig för att prova ett sexspann framför släden. Fast det finns fortfarande inte så det går att få ankarfäste, men jag har tyckt att det går så trögt med 3- och 4spann, så nu blev det så här. Starten gick otroligt bra må jag säga. Det är pirrigt att ta sex hundar, när jag i princip är en rookie på så många, kalla det om ni vill, ni som kör dubbelt så många :-) 

Men speciellt också eftersom det inte får bli strul när man kör, för det går ju knappast att gå av och knata fram och tillbaka och förvänta sig att hundarna ska stå kvar. Alla heter ju inte Annika direkt.... *skratt*

Det blev Silve som fick stå över. Det blir väl lite så, eftersom han inte ska vara med och tävla ändå. Och att ta alla hundarna utan ankarfäste, ja, det vågar jag inte. Det räcker gott och väl med sex. Tillräckligt vågat för min del. Hur gick det då?   Jodå... det gick hyfsat bra måste jag säga. Mycket roligare att köra sex, för det går inte så förbaskat långsamt och jag behöver inte sparka som en idiot i uppförsbackarna. I led hade jag Pya och Tióne och point/team Quadra och Niro. I wheel då Haldex och Tiwas. Niro han drog i linorna i starten, men jag röt i åt honom och han lyssnade och slutade. Bra jobbat Niro!

Haldex är så het, så han ger sig på Tiwis också. Jag donkar till honom så han slutar med det. Stackars Tiwas hon vill inte ens att jag skall sätta fast henne i necklinan för att hon vet att Haldex ger sig på henne, så hon försöker göra så att jag inte ska få henne så nära linan, så jag kan knäppa fast henne. Quadra har blivit rena rabiata hunden och hon ställer sig upp på bakbenen och *fajtas* som en jäkla känguru när jag ska ta henne. Och hennes gap och skrik, ja, det ska vi inte ens tala om. Hua! säger jag bara.  Idag tog jag ett stadigt tag i hennes halsband när vi var på väg till släden, så fick hon hoppa på bakbenen dit istället. Det funkade mycket bättre. Hon har blivit helgalen, så det gäller att ha koll på henne. Det är ju kul ändå, för det märks verkligen att hon älskar att dra.

Självporträtt med blixt

Vid rondellen där vi skulle vända fuskade Pya igen och gjorde en skarp U-sväng, vilket resulterade i att de bakersta hundarna kunde komma åt henne och Tiwas var snabb med att 'visa sitt missnöje' mot Pya och gruffa lite. De var så nära mig att jag  kunde ta nåt steg av släden och bara ta tag i ledarhundarna och dra dem vidare, och sen snabbt hoppa på släden igen. Men självklart så hade Tiwas lilla framfart gjort så hon helt var intrasslad och jag var tvungen att gå av för att knäppa loss henne helt. Tack och lov stod hundarna still medan jag gjorde det, men SÅ FORT HON VAR LÖS, satte dom fart. - Hmmm.....


Vi plogade snö!
Eftersom jag alltid sätter fast mig själv i bälte med en lina till stamlinan, så drogs jag ner i backen, fortfarande hållandes Tiwas i selen, och släpades efter släden. Tiwas, ja, hon släpades också, men av mig... Det är en hund jag absolut inte släpper. Det var inte långt iallafall och jag kom snabbt upp på fötter, men nu gällde det att få tillbaka Tiwas på sin plats och det var inte det lättaste vill jag lova. Haldex han har bra *geist* för hela spannet, för även om han står längst bak, så får han genom att rycka till, alla med sig... och framåt går spannet. Han ska definitivt gå i led när jag tävlar! För vilken motor den hunden har. Han kommer säkerligen bli min allra bästa hund med tiden. Nåja, jag fick tag i Tiwas lina och lyckades få fast henne igen, men någon neckline blev det inte för hennes del.

Vi körde inte långt, för under den nya snön var det fortfarande rätt hård skare på vissa ställen. Och vi har ingen skoter att köra upp spår med, så vi gör våra egna. Tungt i nysnön och ospårat och också lite  läskigt att springa i skare och säkerligen inte så skönt, jag hade inga sockor på hundarna. Men trots det gjorde hundarna ett mycket bra jobb, så vi avverkade 10,5km idag. Och nöjda när vi kom hem, ja det var dom minsann. Duktiga vovvar! Jag är stolt över dom.




Kattfamiljen


Nu har Leo flyttat till sin nya familj i Krokom. Vi önskar varmt lycka till!!
Sigge blir förmodligen hans nya namn.




Sista bilden där hela familjen är samlad.

Härliga helg


Taggen - Leo - Lillan

Idag for vi till Hammerdal, jag och katterna. Tidspressad lyckades jag till och med att glömma att svänga av på ett ställe, så jag hamnade på okänd mark, men snälla Anna-Karin väntade på oss trots att vi kom 20 minuter senare än bestämt. Det var ingen större omväg, men ändå. Mycket snällt av henne! Tack! Nån liten misse hade kräkts på vägen dit, säkert Leo, för han åt av Anna-Karins kattmat hon gav dom. Missarna släpptes ut på golvet i undersökningsrummet och de sprang vilt omkring och jamade och var nyfikna. Det var bara Lillan och Taggen som egentligen 'protesterade' lite mot att jag tog dom upp på bordet. Varför vara där när man kan springa runt hejvilt?? De skötte sig utmärkt och har nu en god start inför sina nya hem. I morgon flyttar Leo till sitt nya hem i Krokom, så han har en spännande morgondag framför sig. Säkert blir det lite tomt, för nu är det verkligen fullt ös varje dag, men också skönt, för det är lite jobbigt med så många katter. Annars i helgen stundar hundträning. Ser fram emot att kunna träna i dagsljus, det är allt så underbart att få njuta av naturen. Och vi ska gosa och mysa i helgen, jag riktigt längtar till i morgon dag :-)


Med livet som insats

Galningar!

Ja, det finns nog inget bättre ord för dom. För alldeles galna är dom. Och inte förstår dom bättre än att leka med livet som insats... utan att veta om det. Att kattungarna viner runt benen på Silve när han är inne, ja det förstår jag fullkomligt. Silve är inte den typen som bryr sig så värst mycket om vad kattungarna håller på med. De har ju börjat gå ut också, för de är såå vilda att hålla dem inomhus är ett fullt sjå, så de får springa ut och in, lite som de vill. Ikväll när jag skulle mata hundarna fick de vara ute. Då sover vi alla gott på natten sen.

Jag höll precis på att plocka ihop matskålarna och klappa hundarna ett sista god natt, när kattungarna skriker som bara sjutton. Jag fattar inte riktigt varför, och ser mig omkring. Tror ni inte det springer en liten kattunge runt Quaddie?? Och stackars Quadra ser ut som ett stort frågetecken och undrar vad det där är som springer runt alldeles förvirrat och låter knasigt. TACK OCH LOV att Quadra är van med katter sedan tidigare. Hade det där varit Niro, ja, då hade kattungen varit trasig vid det här laget. Jag sjasade kattungen mot dörren och tamejsjutton, tror ni inte att det SITTER en kattunge UPPE PÅ DÖRREN! De hade alltså klättrat över hundgårdsdörren för att komma in. De ville väl vara med mig antar jag. Snacka om att leka, med livet som insats, utan att ha en aning om det.

Snopet Shejrix

Träningsrundan som ikväll skulle te sig som en ny, spännande runda, där vi aldrig vet var vi hamnar, slutade snopet. Med hjälp utav startkablar fick jag igång fyrhjulingen som trilskas när det är kallt. Det tog ett tag, men till slut var den igång och jag selade hundar och satte in dom i spannet. Såklart var allt det här rätt sent, eftersom jag var hemma efter halv åtta, och då ska de vattnas lite först. Så när hundarna väl satt i spannet och vi for iväg, visade det sig att inte EN ENDA växel hoppade i när jag försökte växla. SKIT OCKSÅ!

Jag kan tala om att med en Haldex i led och med galna hundar  är det omöjligt att försöka stoppa och vända. Det går bara inte. Och när vi startar, snackar vi i NEDFÖRSBACKE. Så det går inte att stanna där, vilket betydde att vi for iväg och matten på sätet försökte febrilt växla, växla, väääxla. Men inte...  Hundarna å andra sidan, ja, de blev lite förvånade i första backen, när det blev tvärstopp. Med mycket snö är det  inte direkt lätt att dra fyrhjulingen och de trodde verkligen att jag skulle hjälpa till. Vad skulle jag göra? 

- HÄPP!    JA-A!     JAA-AA...  KOM IGEN DÅ!

Med intensiva tillrop och glatt humör hoppade jag av  från sätet och med en hand på styret, hjälpte jag till att putta igång och hundarna tog i och uppför backen kom vi. Jag fick vara snabb med att hoppa på igen. Fyrhjulingen for runt i snön och det gällde att hålla den på vägen, så den inte hamnade i diket. För i diket skulle det vara kört. Det var mycket tungt för hundarna och skulle så vara och för att hundarna inte skulle få slita livet av sig, valde jag att köra en bit och sen vända på ett lämpligt ställe. Dom blev väldigt förvånade när jag parkerade fyrhjulingen, efter att ha halvvänt den åt andra hållet, och gå fram till dom och vända dom åt hemåt-hållet. Pirrigt också med en Quaddie som alla hanar vill åt, i spannet. Det gick bra iallafall och sen var det full fart igen. När vi nu vände så tidigt, så slapp vi alla 'hemska' uppförsbackar, det blev bara några stycken.

Hundarna var verkligen såå duktiga och jag är riktigt stolt över hur de skötte sig ikväll. Ja, ni kan ju tänka er den fina backen på vägen hem, alltså, den som är en nedför när vi startar, hur kul den var att ta sig uppför. Det var bara att hoppa av och försöka hjälpa till. Jag har nog aldrig krävt så mycket att mina hundar någon gång tidigare, men jag var ju tvungen att få hem fyrhjulingen till tomten. Jag var väldigt intensiv på hundarna och de svarade på mina tillrop. De tog i så jag har aldrig sett dom sliiiita på det sättet. Som när man ser en hund på weight-pulling, så såg de ut. Det var riktigt tillfredsställande att se dom lyssna och göra sitt allra bästa. Det slutade med att ATV:n nu står på gården :-)    FY FARAO vad jag har duktiga hundar!!! Mer nöjd än vad jag är nu, efter en körning på 2,4km.. ja, det kan man knappast vara.

Silve

Silve han mår fint, för att svara på din fråga, Anneli. TACK!  för att du frågar.

Jo, han mår bara bra... han är precis som vanligt... dryg och dan... För det är ju löp hemma! å heter man Silve, så är man nästan den drygaste hunden som finns. Men det gör ingenting, för så länge han mår bra, är jag glad.  Nu är han med i spannet igen och han jobbar på rätt så bra och fortsättningsvis får han gå med, så länge han är pigg och kry. Han är ju trots allt bara strax över 8år gammal. Ingen ålder för en siberian!


Beställning hörd

Jag beställde mera snö, och det fick jag. När jag åkte till jobbet i morse, var vägarna inte plogade, men det gick bra att köra ändå. Det snöade också och med vetskapen att min hyresvärd skulle upp och ploga på min gård idag, känner jag mig glad och nöjd, för jag kommer få en platå med snö, på platsen där jag startar med hundarna. Risken för att åka ner i diket med släden kommer minska, då jag bett honom att ploga ner snön, där det är ett dike. Det är lite pirrigt att starta därifrån och när jag kört med 3-hjulingen har den, många gånger, gjort besök ner i diket.

Idag ska hundarna få vila. De har gjort ett bra jobb i helgen och förtjänar lite vila. När jag kommer hem ska de få springa i rastgården, men det gäller att ta bort Quaddie först, för hanarna är alldeles för intresserade av henne nu. I natt skällde Haldex som bara den och igår kväll fick jag skälla på Niro för att han stod och yyyylade. Oj vad det ska bli skönt när Quadra har löpt klart. Då blir det förhoppningsvik lugnt och skönt i hundgården igen.


Mera snö, tack!


Snö finns. Men det finns inget ankarfäste direkt. Det blir att köra små spann. Det tar en jäkla tid att köra små spann. Idag körde jag 14,5km. Hundarna är duktiga och tycker det är himlans kul med släden istället för motorfordonet. Det är skönt för tassarna nu också, när snön kommit. Den sliter inte alls så hårt på trampdynorna. Idag gick Haldexen i led med mamma Pya. Bak hade vi Silve, som nu fått börja gå med igen. Jag har inte hjärta att låta honom stå, för han blir så ledsen visst. Det har vi minsann hört tidigare, att gråta, ja, det kan han. Men om han sen gråter för att han inte var med, eller om det var för att Quadra som löper, var borta.... hmmm... svårt att säga. Idag ylar Niro iallafall sorgset för att han inte får vara ute i rastgården med Quadra. Och jag skriker på honom att hålla tyst. Det är nog egentligen inte så sorgset, utan mer uppfordrande...

Nähä.. jag måste knoppa. Jag är död, känns det som åtminstone och det är en mycket tidig morgondag för mig. Måste åka kvart över fem, så det betyder att gå upp mycket tidigare. Inte mitt game, men måste man, så måste man...

Silve och Taggen.

Plockade med mig

en fökylning från Västmanland gjorde jag visst. Jag kom hem förra onsdagen från mamsen och kände mig inte speciellt sjuk. På lördagen började jag känna mig lite krasslig i halsen, och på söndagen var det inte mycket bättre, men heller inte sämre. Jag tränade hund som vanligt, och plågade mig igenom måndagen på jobbet, fast allt jag egentligen ville var att vila stämbanden. Och igår var det inte heller nåt speciellt, men idag känns huvet som att det ska sprängas och näsan värker och det gör ont på ena sidan av käken. Men vad f-n... HALLÅ??

Jag som aldrig brukar vara sjuk, har aldrig varit så sjuk sen jag flyttade till Jämtland. Är det nåt virus som går? Jättemånga är sjuka nu. Det är helt sjukt! Jag är trött på det här och härmed bestämmer jag att: När jag blir frisk från den här förkylningen, blir jag inte sjuk mer igen, förrän om 3år och 19dagar. Fråga mig inte varför jag valde just det antalet, tyckte det lät bra.

Och Silve är ju helt omöjlig nu när Quaddie löper. Han sover ju inne och han KRAFSAR på mig, mitt i natten, när som helst och när det behagar. Han försöker tala om att han vill gå ut och jag säger bara surt: GÅ OCH LÄGG DEJ, SILVE! och vänder ryggen åt honom. Han förstår inte varför jag är så sur och gör nya försök hela tiden, men det blir samma visa igen och i natt vände jag nog på mig massor med gånger. Och hux flux står han på den sidan jag vänt mig mot, och börjar om....  Jäkla skitstövel! *ler* Låt mig sova i fred!

Nu ska snoret och jag gå ut och släppa ut några andra hundar i rastgården. Pya, Tióne och Quaddie har fått springa där, men nu kan gott Niro och Tiwas få ranta runt lite. Ska jag ändå vara hemma, kan de få springa där. Träna, som vi skulle ha gjort idag kan vi ju inte, för jag mår som om jag hade ett cottonball-head.


Jag bjuder på en bild: QuaddieRod och TióneFåne

Kan det bli bättre än så här?

Jag och hundarna har haft en fantastisk dag!   Vi har haft vår slädpremiär idag i behaglig temperatur runt nollgradigt och med en fin sol som sakta dalade, för att försätta norra delarna av Sverige i mörker igen. Jag uppskattar verkligen de dagar jag är ledig och får njuta av dagsljus. Och hundarna njuter av tiden de får ha tillsammans med mig, om det sen är i selen eller bara i rastgården, det spelar mindre roll, bara vi får vara tillsammans. Jag tog ut hundarna i två omgångar. Vi körde en runda som är 10,5km och alla jobbade mycket bra.


Tióne och Niro i led med Tiwas bak. En gång tog Tióne eget initiativ och tyckte vi skulle svänga vänster och Niro tyckte -Ok då! men matte sa att vi skulle rakt fram, och det fixade de till omedelbums. Vilket järngäng!! Faktum är att Niro går bättre tillsammans med Tióne än med Pya tycker jag. Det är mer fart på honom. Niro går ofta gärna ner i ett lite lugnare tempo, så förutsatt att Tióne eller Haldex, fortsätter visa framfötterna, så ska jag sätta honom bak sen när det är dags att tävla. En stark hund är bra att ha närmast släden, så där passar han bra. Men i led funkar han alldeles utmärkt och idag visade han minsann att han är duktig på högerkanten och att ta mina kommandon när det gäller att svänga. Tióne, hon ligger på bra, som vanligt och det är ju hemskt kul att hon lyckas att dra upp tempot på Niro. Tiwas jobbar alltid bra. Det går aldrig att klaga på henne. Hon är en fantastisk hund med ett riktigt super arbetshumör. Hon är lite liten egentligen, för ofta hamnar hon under stamlinan. Men gör hon det, så reder hon alltid ut det, så det gör ju inget egentligen. Det här gänget följde rondellen runt när vi skulle vända. Jätteduktiga!

Det här var första gänget ut. Pya går alltid ut först, för tar jag inte henne först blir hon spritt språngande galen. Quaddie fick gå med mamma Pya i led, för hon löper och det är kul att testa henne lite. Vilken hund!! Det är knappt jag vill ge tillbaka henne Martina :-)    Hon är helt fantastisk och två gånger hamnade de på vänster sida av vägen och när jag sa högerkanten, så tog Quaddie kommandot PÅ EN GÅNG! Och hon har inte alls gått i led så mycket. Inga problem med svängar på det här gänget heller, men Pya, som fattat galoppen när vi kommer till svängrondellen, fuskade lite och vände på en knappnål, istället för att gå högerkanten runt. Haldex sliter på som en liten slitvarg. En mycket duktig kille som gärna är den som försöker rycka igång gänget. Nån gång när jag kört honom i led med fyrhjulingen, har han lyckats få med sig hela gänget i synkning, så de har dragit iväg med den. Jag försöker att få mina hundar att stå still på kommando. Jag tycker det är skönt att ha kontroll på dom.


Åh, ja just ja... min bil gick igenom besiktningen idag, utan en enda anmärkning. De ni :-)


Snöyra






Jag och
6 av hundarna, for ut på en tur i kväll. 14,5km och SNÖ under tassarna. Det betydde inga sockor på Pyan. Varför inte Silve är med? Jo, natten innan jag skulle fara hemåt Fjällandet igen, så fick Silve ett jätteotäckt krampanfall på natten innan vi skulle sova. Jag trodde han fick en hjärtattack, det var helt fruktansvärt. Själv har jag aldrig varit med om något liknande, så jag blev skräckslagen. Nu är han pigg och glad och är precis som vanligt, men jag vågar faktiskt inte ta med honom i spannet förrän jag har talat med en veterinär och haft in honom på en undersökning. Det får bli när det är löning, för mina sista slantar har gått till hundmat och besiktning av bilen. Det är skönt iallafall att han är sitt larviga gose-jag när han är inne och att han gapar på, precis som vanligt, när jag kommer hem från jobbet.

Här i Fjällandet
finns så mycket snö, att jag kan ta ut släden nästa gång, om den får ligga kvar. Gissa om jag kommer göra det =)  Det blir på tisdag, då är jag ledig. WIHOO! Jag längtar, och det gör säkert hundarna också. Det var lite tungt att dra på fyrhjulingen i snön idag, men de gjorde alla ett mycket bra jobb. Ledarhundarna hade ingen nacklina ens, men Tióne trycker tätt intill mamma Pya och håller högerkanten väldigt bra. De jobbar bra som ett team. Haldex ligger på bra, som vanligt och det är verkligen roligt att se hundarna bli extra glada och pigga, av det vita som ligger på backen.

Åh... just det ja. Quaddie löper också, äntligen. När hon är klar, då har alla löpt här. Skönt att slippa det mitt i säsongen. Faktiskt så slogs hon och Tióne lite grann när jag satte ut dom när jag stoppade hos Malin Sundin, på hemvägen från mamma. Första gången, men jag flyttade bara på Quaddie, och nu är det bra igen mellan de två. Pya, hon bryr sig inte ens om att Quaddie löper. Det är bra det. Tyder på att både Quaddie och Pya har ett bra språk emellan sig.


Nya kojor

Min pappa är bäst i världen!
Han har gjort två supersnygga, lättmanövrerade, isolerade kojor till oss. De fungerar som en byggsats, bara att sätta ihop och skruva dit några skruvar. En är vår julklapp! =) Pya älskar sin koja. Så fort vi varit ute och jobbat och ätit kvällsmat, går hon raka vägen upp och lägger sig. Det finns faktiskt två andra kojor att välja på, så det är roligt att hon går till sin egen. Hon bor högst upp i hundgården. Pya trivs mycket bra med att bo på det här viset.



I Niros och Tiwas hundgård blev det en koja också. Och Pyas gamla koja flyttade in till Haldex och Tióne. Nu har vi tre isolerade kojor, vilket känns jättebra.

Klipp till mej


Sista stoppet i Jönköping stad, var naturligtvis hos min absoluta favvo-frisör,
Sofie på salong Eurostop.

Sanningen att säga, så klippte jag mig sist hos henne innan jag flyttade norröver och efter det snaggade jag lite grann själv, innan det blev så långt att jag gick till en frisör för några månader sedan. Jag är inte en sån som blir besviken ofta, men den gången blev jag det. Med förmaningen att; Klipp så lite som möjligt, men det ska vara kort på den här sidan, blev jag i princip snaggad och jag kände mig inte alls bekväm med hur hon klippte mitt hår.

När jag så väl satt hos Sofie frågade hon mig; Men vad har hon gjort med det hår? Och konstaterade att det var alldeles ojämnt(själv klippte jag bara på min korta sida och rörde inget annat). Sist Sofie klippte mig var mitt hår t om längre än det jag kom med nu, så ni kan ju bara ana hur mycket frisören i Östersund tog av. Direkt efter att Sofie var klar, kunde jag riktigt känna hur glad jag blev, över att få en snygg frisyr igen, som inte är hackig.

TACK SOFIE!
för att du är så jäkla duktig och verkligen lyssnar på dina kunder!
Jag önskar du flyttade till Östersund ;-)

I baracken

Ja, vad ska jag säga? Har man semester, så har man ju. Det är lite tufft att få tiden till att sätta sig ner och blogga när man är ute och flänger. Nu är det tidig kväller iallafall eftersom alla ska upp tidigt i morgon och jag ligger i sängen, med Busen vid fötterna. Den här veckan har jag spenderat i Skåne hos Mari och Joakim, som har Matic och Atto och jag har blivit väl omhändertagen, nästan vegetarian kan man säga ;-)

Det hanns inte med så mycket egentligen, bara två besök gjorde jag, ett hos Starax kennel och ett hos Vakarevos, där jag även köpte tofflor till hundarna. Annars gjorde jag mitt bästa för att hjälpa till att kratta lite singel och skotta lite sand, i vad som skall bli jättestora hundgårdar hos Mari och Joakim. Atto och Matic har det väldans bra hos dom och jag är verkligen glad över att ha fått hälsa på och se hur gott de har det och kommer att få.

Tack för att jag fick komma =)


NU ligger jag i Kosta och dagen har varit fullspäckad med att köra hund och att ta kort, så gott jag kunnat med detta konstiga väder som är i luften. Men det blir mer om hur det gick i helgen i ett annat inlägg, för nu är jag så jäklarns trötter, att jag ska knoppa. Det är en tuff dag i morgon också, där jag även ska springa med i ett stafettlag, Landet Runt heter vi. Jag(nedre norring), Mari(södra), Joakim(mälardalen), därav passar väl namnet rätt så bra va? Håll tummen för oss imorrn. Själv startar jag med tre hundar och hoppas på bättre tid idag. Jag ligger inte sist, men heller inte först :-)


Pit-Stop

Vi sov ut i morse, ända till kvart i åtta. Kvart i nio var vi 'on the road again' och tiden gick rätt fort och vi stannade till hos Anneli och Anders, eftersom vi inte lyckades ta oss hela vägen dit under lördagen. Väl framme satte jag upp hundarna så de fick rasta sig lite och vara ute lite i solen. Inne fick jag låna duschen och fick en härligt god paj som Anneli gjort, till lunch. Det är inte förrän man äter som man egentligen känner hur hungrig man är, och jag fick i mig med god aptit. Det var jättegott! TACK ANNELI!!!

Resan genom halva Sverige har varit intressant vad det gäller snön. På sina håll har den lyst med sin frånvaro, men på andra håll har den verkligen lyst med sina vita gnistrande flingor. Det är häftigt att åka genom landet och lämna Östersund med 8 minusgrader och ingen snö där jag bor, till att komma till Hedemora, där de t om hade plogat vid sina hus. Tyvärr fanns ingen tid för att fota, så jag har inga bilder på förändringarna. Däremot tog jag bild när hundarna upptäckte snön som fanns hos Anneli... Haldexen, ja, han gjorde så här...

... och han var ju inte den enda förstås. Hundarna gottade sig åt den lilla snön och de satt så snällt och väntade när jag var inne i huset och passade på att umgås det allra mesta jag kunde, på så komprimerad tid. Det är inte lätt med en sån snabb visit, när man har så mycket att prata om, men otroligt roligt att ses efter ett halvår ändå. Hundarna skötte sig super och Tiwas gottade sig åt att bli klappad och hälsad på av Anneli. Se själv på bilden...

Kolbäck

Meningen var att jag skulle vara i Jönköping vid det här laget, men det blir ju, som många vet, inte alltid som man tänkt sig. Strul i morse. Jag både glömde låsa dörren och ta med mig hundarnas kött, så jag fick vända hemåt efter att redan ha startat min resa. Tamej sjutton, så fick jag inte heller i den nya elkontakten som ska sitta i bilen, så jag var tvungen att ringa min gode hyresvärd Stefan, för att fråga om han kunde hjälpa mig med att få i den. Så första anhalten blev Lit alltså. Jag HATAR den där kontakten. I torsdags när jag hämtade kärran hade jag fullt sjå med att få ur den från bilen, så jag anade redan då att jag skulle få problem med att få dit den igen.

Väl hemma i Kolbäck, visade det sig att mina lampor INTE lös på kärran heller. Någon sladd hade åkt ur kontakten tydligen, men det är åtgärdat nu. Med arrival strax före sex-tiden på kvällen förstod Anneli att jag nog var ganska så seg och det blir övernattning hemma hos mamsen istället för hos kompisen. Jag ORKAR helt enkelt inte åka vidare nu. Jag har suttit i bilen i hundra år känns det som... och eftersom katterna inte kunde rastas under färden, sträckkörde jag, med endast ett stopp för tankning.

Och på Statoil då? Jo, där blev jag anfallen av en dam, som började ställa en massa frågor till mig. "-Har du hundar där bak? - Har du vatt i Sälen? - Ska du åka hem nu? Du och din man? Har du hundar där i bilen också? - Har du vatt i Sälen?" Ja, Sälenfrågan kom flera gånger. Jag hade ju planerat att springa in på toan en snabbis, men när hon talade om att hon ville ha en husky som skulle se ut sådär som Silve, ja-a, då vågade jag INTE lämna kärran och gå ifrån. Så jag höll mig lika länge som alla djuren.

Nu är det kväller i vart fall och jag ska lägga mig tidigt, så jag kan starta tidigt =)