Snopet Shejrix

Träningsrundan som ikväll skulle te sig som en ny, spännande runda, där vi aldrig vet var vi hamnar, slutade snopet. Med hjälp utav startkablar fick jag igång fyrhjulingen som trilskas när det är kallt. Det tog ett tag, men till slut var den igång och jag selade hundar och satte in dom i spannet. Såklart var allt det här rätt sent, eftersom jag var hemma efter halv åtta, och då ska de vattnas lite först. Så när hundarna väl satt i spannet och vi for iväg, visade det sig att inte EN ENDA växel hoppade i när jag försökte växla. SKIT OCKSÅ!

Jag kan tala om att med en Haldex i led och med galna hundar  är det omöjligt att försöka stoppa och vända. Det går bara inte. Och när vi startar, snackar vi i NEDFÖRSBACKE. Så det går inte att stanna där, vilket betydde att vi for iväg och matten på sätet försökte febrilt växla, växla, väääxla. Men inte...  Hundarna å andra sidan, ja, de blev lite förvånade i första backen, när det blev tvärstopp. Med mycket snö är det  inte direkt lätt att dra fyrhjulingen och de trodde verkligen att jag skulle hjälpa till. Vad skulle jag göra? 

- HÄPP!    JA-A!     JAA-AA...  KOM IGEN DÅ!

Med intensiva tillrop och glatt humör hoppade jag av  från sätet och med en hand på styret, hjälpte jag till att putta igång och hundarna tog i och uppför backen kom vi. Jag fick vara snabb med att hoppa på igen. Fyrhjulingen for runt i snön och det gällde att hålla den på vägen, så den inte hamnade i diket. För i diket skulle det vara kört. Det var mycket tungt för hundarna och skulle så vara och för att hundarna inte skulle få slita livet av sig, valde jag att köra en bit och sen vända på ett lämpligt ställe. Dom blev väldigt förvånade när jag parkerade fyrhjulingen, efter att ha halvvänt den åt andra hållet, och gå fram till dom och vända dom åt hemåt-hållet. Pirrigt också med en Quaddie som alla hanar vill åt, i spannet. Det gick bra iallafall och sen var det full fart igen. När vi nu vände så tidigt, så slapp vi alla 'hemska' uppförsbackar, det blev bara några stycken.

Hundarna var verkligen såå duktiga och jag är riktigt stolt över hur de skötte sig ikväll. Ja, ni kan ju tänka er den fina backen på vägen hem, alltså, den som är en nedför när vi startar, hur kul den var att ta sig uppför. Det var bara att hoppa av och försöka hjälpa till. Jag har nog aldrig krävt så mycket att mina hundar någon gång tidigare, men jag var ju tvungen att få hem fyrhjulingen till tomten. Jag var väldigt intensiv på hundarna och de svarade på mina tillrop. De tog i så jag har aldrig sett dom sliiiita på det sättet. Som när man ser en hund på weight-pulling, så såg de ut. Det var riktigt tillfredsställande att se dom lyssna och göra sitt allra bästa. Det slutade med att ATV:n nu står på gården :-)    FY FARAO vad jag har duktiga hundar!!! Mer nöjd än vad jag är nu, efter en körning på 2,4km.. ja, det kan man knappast vara.
Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: