Med livet som insats

Galningar!

Ja, det finns nog inget bättre ord för dom. För alldeles galna är dom. Och inte förstår dom bättre än att leka med livet som insats... utan att veta om det. Att kattungarna viner runt benen på Silve när han är inne, ja det förstår jag fullkomligt. Silve är inte den typen som bryr sig så värst mycket om vad kattungarna håller på med. De har ju börjat gå ut också, för de är såå vilda att hålla dem inomhus är ett fullt sjå, så de får springa ut och in, lite som de vill. Ikväll när jag skulle mata hundarna fick de vara ute. Då sover vi alla gott på natten sen.

Jag höll precis på att plocka ihop matskålarna och klappa hundarna ett sista god natt, när kattungarna skriker som bara sjutton. Jag fattar inte riktigt varför, och ser mig omkring. Tror ni inte det springer en liten kattunge runt Quaddie?? Och stackars Quadra ser ut som ett stort frågetecken och undrar vad det där är som springer runt alldeles förvirrat och låter knasigt. TACK OCH LOV att Quadra är van med katter sedan tidigare. Hade det där varit Niro, ja, då hade kattungen varit trasig vid det här laget. Jag sjasade kattungen mot dörren och tamejsjutton, tror ni inte att det SITTER en kattunge UPPE PÅ DÖRREN! De hade alltså klättrat över hundgårdsdörren för att komma in. De ville väl vara med mig antar jag. Snacka om att leka, med livet som insats, utan att ha en aning om det.
Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: