Glöm det, matte!!

När jag kom hem från jobbet, låg Pya som vanligt med huvet i kojstruten och kikade ut, väldigt nöjd med livet såg det ut som. Jag gick in och gjorde maten till hundarna och när den var klar tog jag med den ut och matade alla hundarna. Sen hämtade jag korgen och satte den som vanligt vid sidan av kojan, tog av locket för att ta lite kort innan valparna skulle åka ner i korgen. Pärlan var den som kom först... men TJI FICK JAG!!!! Pya stod inte snällt och såg på, som hon brukar göra, utan statuerade genast att hon inte alls det ville komma in längre.


- Åh näe, ser Pya ut att tänka... Pärlan ska inte alls in i huset.


Tillbaks in i kojan till de andra. Sen var Pya nöjd.

Så inatt sover valparna ute och jag kommer att få sova ordentligt i morgon bitti. Pya har ju 'bara' väckt mig varenda morgon vid sex-tiden, för att gå ut... Har jag trott iaf... till slut visade det sig att hon bara  ville ha sällskap...


Nästan alla valpar har fått ögon och se så söt Milli är med små korn till ögon :-)

3 djur på R

TRANOR - REN - ROVFÅGEL - RÄV
Min värld kantas av härliga djur 


Det är ingen hejd på alla vilda djur som korsar min väg. Idag när jag for till jobbet passerade jag ett vackert tranpar längs min grusväg. Tyvärr alltid lite tidspressad, så jag hade inte tid att stanna och titta närmre på dem. Men vackra var de vill jag lova. Efter en, inte så lång stund, ser jag plötsligt en ren som står och betar längs vägen på väg in till Lit. Den hade inga stora horn, så det är möjligt att det var en ung ren. Den var själv, så jag antar att den gått ifrån flocken...

På vägen hem gjorde en rovfågel en djupdykning framför min bil, in i skogen, förmodligen på jakt efter nånting att äta eller helt enkelt ute på en härlig kvällsflygtur. Och nu ikväll skällde hundarna febrilt och med Silves intensiva skall undrade jag naturligtvis vad som stod på. När jag öppnade fönstret så jag den här lilla krabaten jag fångade på bild. Inte undra på att hundarna skällde. Jag sprang upp till mitt sovrum och tog några bilder på räven, som bara satt och tittade mot hundgårdarna, inte speciellt rädd. Lite för dåligt ljus för perfekta bilder, tyvärr....


Om räven verkligen mår bra vet jag inte...  Jag tycker den ser lite skabbig ut på baken(ser ut som ett rött sår) och ena ögat är 'mystiskt' likt en hunds öga som fått glaukom eller katarakt.    Vad tror ni?


Räven satt still en lång stund och bara tittade på hundarna... Tióne kikar nyfiket på den...

Jag smög ut för att försöka få lite bättre kort på den. Utanför trappen satt båda katterna på trappan och betedde sig inte riktigt som sig själva. Jag tog in dom genast och smög ut. Fast räven var redan på väg igen, så det blev bara bilder på skapligt avstånd. Det är dags att införskaffa sig ett skapligt zoomobjektiv tror jag bestämt...

Ooops! jag glömde visst

Oj då!
Jag gjorde ju ett album förut, men har helt visst glömt av att länka till det från hemsidan.
Här kommer en länk så länge, till albumet från utställningen i Hammerdal.

Jobbar igen
Händer inte så mycket annars än att jag jobbar och står i igen. Idag fanns möjlighet att 'byta dag' på schemat för det är så många som ringer in den här veckan. Jag hade en ledig dag i morgon men hade möjlighet att byta den mot en ledig dag nästa vecka istället. Så jag gjorde så och jobbar nu ända till på lördag, sen är jag ledig en dag och sen jobbar jag till torsdag nästa vecka, men fick då ledigt på fredagen istället för i morgon. Vilket betyder 3 lediga dagar, så det blir långhelg. Åh, vad härligt! Och roligt att få vara hemma med valparna då. Det är mer värt med tre lediga dagar än en ledig dag mitt i veckan. Det är bra med det här jobbet, att man kan byta och trixa med dagarna, och vill jag sova längre ibland på morgnarna, ja, då skickar jag bara ut önskemål om det och ser om någon nappar, så kan jag få ett senare pass. Görbra för en sån som jag som är lite morgontrött :-)

Valparna
Ja, dom små kottarna är redan över veckan gamla. Det är faktiskt lite svårt att fatta det, men varje gång jag tittar på dom, så inser jag att det faktiskt är så. Tiden har verkligen gått fort och snart så flyttar de väl till nya hem. Det jag ser fram emot just nu är att de ska öppna ögonen och bli sådär supersöta. Jag har några favoriter bland valparna, men alla är mycket fina. Lilla Pyret(han heter så för att han är mest lik Pya - nöjd nu, Malin?) blir bara mer och mer lik Pya i ansiktet. Han är helt underbar och lugn och fin när man lyfter honom. Milli ser ut som en liten björn, hon är för söt. Valparna skulle säkert kunna sova ute, men det känns bra att få ha dom inne om natten. Läste på Ylwas blogg att hon lagt extra halm under kojan ifall nån valp skulle ramla ut... hihi..... precis så tänkte jag också i söndags när de fick vara ute . Mjukt och skönt ska det ju vara om de råkar ramla ut. Fast när jag kommer hem från jobbet ligger Pyan där med huvet i kojhålet och tittar nöjt på  mig och hon har stenkoll på sina barn, så jag behöver nog inte oroa mig. Hon är en mycket duktig mor.

Snabbvisit


På dagen ute, men natten inne.

Tydligen blev jag, likasom Ylwa titulerar sig själv, hönsmamma vad gäller valparna. På dagen får de vara ute när jag jobbar, men när jag kommer hem, tar jag fram korgen och valparna åker korg-och-dalbana in i valplådan och spenderar natten där istället för ute i kojan. Det gäller väl att passa på att njuta av dom så länge de är lugna och stilla :-) Det dröjer inte länge nu förrän de öppnar sina ögon. Tittar man noga på dom ser det ut som att de bara blundar och så tänker man: Men titta på mig då! De ÄR ju bara för söta.


Valpkalendern på hemsidan har troligtvis många fler besökare än bloggen just nu, här händer inte mycket. Igår till idag hade vi besök av Joakim, som är Atto och Matics husse. Han och Mari har köpt ett släp som fanns att hämta i Örnsköldsvik, så Joakim bestämde sig för att ta omvägen förbi mig, på ca 40mil, för att stanna över natten och få chansen att se på de små en snabbis. Han kom väldigt sent igår och det blev rätt sent i säng, men jag hoppas att valparna i lådan gjordet det värt besväret. Lilla Misty tuttade på fingrarna på honom och visade sig från sin bästa sida.

För er som har dålig koll så finns valpkalender här: Valpkalender

brummeli-Brum.Björn

När man minst anar det...!


Ända sedan jag var liten, har jag varit fascinerad över att få se en livs levande björn ute i den svenska naturen. Jag har alltid varit tålmodig när det gällt något jag verkligen velat ha/se/göra och när jag brukade åka bil med mamma och pappa bestod min bilfärd ofta av att kika ut genom fönstret, in i skogen, för att inte missa när den där björnen skulle komma lommandes mellan träden. Jag fick dock aldrig se någon björn.

Idag skulle jag in till Lit en sväng. När jag är mitt emellan Nyby och Lit och kommer i en riktigt kurvig nedförsbacke, det regnar lite lätt, så ser jag en stor newfoundlandshund mitt på vägen.... tror jag iallafall...


I mitt huvud far tanken: En brun newfoundland.... Vad gör den här? Jag kanske måste fånga den..! Utan matte/husse...


Hjärnan kopplade verkligen inte på en gång och när "newfoundlanden" började röra på sig efter att ha tittat åt mitt håll, såg jag att rörelserna på den inte alls var likt en hund....
Det var en BJÖRN!!

Snabbt som ögat vänder björnen på klacken och rusar in i skogen. I mitt huvud tänkte jag hur jag skulle hinna ta kort på den  med mobilen... (fast jag hade vanliga kameran i passagerarsätet). Jag insåg på nån sekund att jag aldrig skulle hinna, så jag tittade bara på den och njöt av de få sekundrarna jag fick se på den. Äntligen! fick jag se min björn!!



Jämtland är fantastiskt!!


Där jag bor kantas naturen av diverse djur och varje dag jag åker till jobbet, vet jag att jag, närsomhelst, kan få se en älg eller något annat djur, som kommer korsa min väg. Jag har inte bott här ett år ännu, men jag har hittills sett; Älgar, rådjur, rävar, bäver, uggla stor som armen, rovfåglar, kaniner, orrar, tjädrar, fåglar av alla de slag och nu äntligen björnen.

Ja-aa.. Jämtland är fantastiskt!!

Valpkalender

Nu är valpkalendern igång. Den ligger på hemsidan www.shejrix.com

Korg-och-dalbana



Jag tycker inte det var så länge sen jag var i Norge hos Snørokk kennel och parade Pya, men tänk vad tiden rinner iväg och nu är de små underbara valparna redan här, och två dagar gamla. Det var egentligen inte meningen att de skulle komma förrän tidigast fredag, men de bestämde sig för att komma lite för tidigt, så igår och idag åkte de tvättkorg in och ut. Igår när de skulle in syntes det klart att Pya räknade valparna när jag satte ner dom, en och en.

Idag åkte jag hem tidigare från jobbet med ont i magen :-(  Pyan och valparna fick komma in och katterna åkte ut. Nu ligger jag i soffan och tänkte jag skulle försöka vila lite, se om det känns bättre om en stund.  Nu ligger alla i valplådan och valparna gör lustiga, förnöjda ljud när de diar på mamma Pya. De är verkligen jättefina, allihopa.

SURPRISE!!!


När jag kom hem från jobbet igår, kände jag på en gång att något inte var som det skulle. Det var alldeles tyst i hundgården och alla hundar var ute, utom Pyan, som låg inne i sin koja. Åh näee.... jag gick genast upp och tittade... såg isolering utanför kojan och när jag lyfte på locket... vad låg där, om inte en liten valp!!!

Jaha... Pya kör en repris och börjar utan mig. Första tiken kom och det var Pärlan. Jag flyttade över Pya till kojan jag tvättat rent i söndags och hon bäddade genast och fick sen, i ordning, Pyret - Mille  och Milli ute i kojan. Sen orkade jag inte vänta på resten, utan tog valparna i tvättkorgen och tog in alla. Inne fick hon senare, utan problem Misty och Strecket.

Mor och barn mår  bara bra och de ser alla pigga och krya ut. Jag som inte har ledigt förrän på torsdag, fick improvisera och byta pass med en kollega (TACK Jossan) så jag kunde börja lite senare idag. Med andra ord har jag inte tid att skriva mer, utan måste sätta ut Pya och valparna i kojan och göra mig klar att åka. Ikväll får hon och valparna komma in igen, så de inte ska ha det så kallt om natten. På onsdag kommer de in och stannar inne till på söndag...

GRATTIS till er som bokat valp! Himla kul att ni får det ni ville ha!!! :-)

SPHK Hammerdal


Shejrix Quadra Drive II


En lagom härlig dag, utan regn och med moln som skymde solen, hade vi en bra dag på Nedre Norras utställning i Hammerdal. Hundarna dog inte av värmen, och inte heller vi tvåbenta led, snarare var det väl så att vi hade rätt skapligt med kläder på oss, då det blåste lite kallt. Undertecknad hade t om tunnare handskar på sig, tills hon sprungit sig varm.

I morse släppte jag ut hundarna så de fick springa av sig i rastgården, sisådär en 50min innan vi skulle åka. Perfekt! Vi kom iväg strax efter åtta och kom fram strax före nio, så vi hade gott om tid att packa ur och installera oss, mitt på gräsmattan, med bur och krok i gräsmattan. Nu använde jag inte kroken utan satte två hundar i buren och en som satt fast i buren. Funkade alldeles utmärkt.

Bruksklass hanar
Efter en hel del borstande på Haldex - usch, han hade ingen päls alls kvar - så var det vår tur och i bruksklassen var det många fina hanar, med päls. Jag förstod att det skulle bli tufft och önskade bara att vi skulle få ett rött band åtminstone. Herr Törnlöv visade sig vara mycket tuff i sin bedömning - troligtvis mer som en domare skall vara - och han delar inte ut ettor och ck till höger och vänster. Det var många i bruksklass och den klassen var mycket större än de andra klasserna, alltså helt tvärtom mot vad det är i de mer södra delarna av landet. Han skötte sig bra, men var inte riktigt sugen på att visa upp sina fina rörelser. När vi skulle springa själva så struttade han mest :-(   MEN!!! Vi fick vår etta :-) Jag var jättenöjd och vi kom t om sist i konkurrensen, men efter att ha fattat hur han dömer, så är ju det mer värt, än om ALLA fick ettor. Och domaren höll sin linje, det syntes mycket väl i finalerna, så jag är supernöjd.

Unghundsklass tikar
Efter borstande på en fällande Loddie, gick vi in i ringen tillsammans med två andra tikar. Loddie skötte sig från bästa sidan och visade i vanlig ordning upp sitt snygga steg och fick sitt första pris.  I konkurrensen fick vi ställa oss på första platsen och vi fick ett av de få CK:na som delades ut till tikarna. YES! Vad glad jag blev.

Bruksklass tikar
Jag sprang snabbt och bytte till Tióne. Hmm.. om jag inte minns fel så gick hon direkt in efter Loddie och det betyder att det inte var några tikar i öppenklass. Jag skyndade mig och hann inte byta stryphalsbandet, så jag fick ett för stort stryp på henne, vilket hon inte alls gillar... då ruskar hon bara på huvudet. Men det gick faktiskt bra ändå. Efter att vi varit in sprang jag iväg och bytte halsband. Tióne fick ett första pris hon också. I konkurrensen fick jag och Tióne flytta upp oss till andra plats. Sen fick vi stanna kvar där och det betyder att hon kom 2a i konkurrensen. Tyvärr fick vi inget CK, men okej, vi fick ju den där ettan iallafall. Med andra ord känner jag mig jättenöjd.

Bästa hane respektive bästa tik
I bästa hane fanns Nordviken hundar och Vargevass. Hanen som vann var son till Nathan av Vargevass, så vi säger grattis till Uppströms på Nordvikens kennel, som är ägare av hunden. Det var ganska många hanar i bästa hane och vi gratulerar även Karsten på Vargevass, för mycket fina resultat. BIS uppfödargrupp bl a.

I bästa tik, så visade det sig att det bara var tre tikar som fått CK. Och en av dom var ju Loddie. Vi blev snabbt placerade på andra plats, då tiken från bruksklass klev ett steg framåt. Det kändes jättekul att få stå där, med Loddie, som i Vaggeryd stod på BTKL3.



Jag ska försöka göra ett album i morgon, men jag är ganska däckad efter den här dagen, så ni får nöja er med en snyggbild på Loddie, som Daniel hjälpte mig att ta. TACK Daniel, för att du agerade fotograf åt mig. Verkligen uppskattat!!

wow! vilken Torsdag...

OJ DÅ!

Det var ju inte meningen...

Jag som skulle vila i en tjugo minuter, vaknade till strax före nio på kvällen när Annika ringde. Ooops! Det tog en hyfsad stund för mig att vakna till, vilken hon kommenterade :-)  Okay, I'm a sleepyhead... eller jäkligt trött, helt enkelt. Med andra ord blev inte torsdagskvällen alls som jag tänkt mig. Inget gjort, men jag får väl göra det i morgon då. Inte svårare än så.



I helgen väntar utställning i Hammerdal. Väderprognosen visar på sol och svag vind, så jag håller tummarna för att det ska hålla i sig. Jag har anmält tre hundar till utställningen och eftersom det är så nära åker jag bara med dom hundarna, så får resten stanna hemma. Pyan ska ju inte åka bil nu iallafall för hon är så tjock, så det passar ju bra att hon får lite sällskap hemma av de andra hundarna. Eller ja.. det blir ju hälften som kommer med och hälften stannar hemma. Tänk vad svårt det är att koppla egentligen att jag bara har sex hundar nuförtiden. Det känns väldigt lite faktiskt, men ändå rätt lagomt egentligen. Men men... snart kommer vi att vara dubbelt så många här, hoppas jag.

Äh.. nu ska jag gå och knoppa! Jag är visst fortfarande dötrött. Lika bra att sova, på lördag blir det ju ingen sovmorgon...

Linslusar

Det var många år sedan, jag kunde ha alla mina hundar tillsammans. Det är en fantastisk känsla att återigen få ha en samlad trupp, och jag hoppas att det ska hålla i sig. Så här är de, alla vovvar som bor hos mig nu. Och tänk, att snart är vi t om dubbelt så många. Matte hade lite Frolic med sig in i idag och mutade dom lite, så de skulle sitta lite still för ett samlat kort. Och tänka sig, det funkade :-)



Jag skulle försöka ta ett till kort på alla, men på ett annat ställe, men Haldex som blir så till sig, kunde inte alls vara still, utan hoppade som en grobian, så vid ett tillfälle hoppade han så dant att han dunsade rätt in i stackars Silve som satt så fint och väntade på att få sin godisbit. Jag är noga med att säga namnet på den hunden som ska få godisen, för det är viktigt att hundarna vet om att de inte får sno eller försöka ta mat från någon annan.

Skadad som jag blivit av alla slagsmål jag hade förr i tiden när jag bodde i Småland, är jag lite försiktig när jag har alla ihop, för jag vill verkligen inte att hanarna ska bli osams. Det känns som att jag liksom 'glömt bort' lite av det här flockspråket som hundarna har, eller rättare sagt, det är svårt att lita fullt ut på att hundarna ska kunna klara av allt utan att börja slåss. Idag kändes iallafall som en seger - för mig alltså - när Haldex dunsade rakt in i Silve och Silve blev sur på det och bet ifrån. Alltså, han bet Haldexen över näsan, sådär som mammorna gör på sina valpar. Haldex pep till och vek undan utan att säga nåt tillbaka. Mycket bra kändes det. Att Silve är en säker hund, det har jag alltid vetat, men det kändes skönt att få se en bra kommunikation mellan honom och Haldex. De andra hundarna satt precis runt omkring och Niro hade hur lätt som helst kunnat hoppa in i tron att det skulle bli fajt och börja slagits, men jag var på min vakt på honom och när han började stirra på Silve på ena hållet och Haldex på andra hållet, ja, då pratade jag med honom och sa att han inte behövde bry sig om dom. Och det fungerade... Annars är ju Niro den som är absolut hetast av alla mina hundar. Och stark. Han vill jag inte ska slåss med någon. Tur att han lyssnar så bra på mig.


Det är svårt att fota Niro, men jag tänkte jag skulle försöka ta några porträtt. Vem kommer då tror ni? Och som ni ser, sätter hon sig rakt framför Niro. Nåväl, upp med kameran och ta några kort på sötisarna.


Niro fick värsta rycket idag och rusade runt som en galning. En tjej som gillar att busa med Niro är Loddie. De två fungerar verkligen bra tillsammans och jag har bestämt mig för att Loddie och Niro ska få bo tillsammans när jag har byggt om hundgårdarna. Just nu är Niro kung och bor själv i hundgården. Men vad ska man göra? Det är ju ingen idé att försöka stoppa in Loddie där, för hon studsar ju bara ut på en gång. Så för tillfället får han vara ensam, fast det är inget han är överförtjust i, det märks.


För er som har dålig koll, så har jag uppdaterat hemsidan med ett galleri från Vaggeryd, så kika in där www.shejrix.com

Familjen


Tióne - Loddie - Haldex, bakom ligger mamma Pya

Igår fick alla vovvar vara lösa. Jag fick syskonen att sitta på rad så jag kunde ta en härlig syskonbild. Mamma Pya ligger bakom och är tjock :-)

Hundarna tycker det är skönt med värmen och brukar ligga och sola. När det blir för varmt efter mycket spring dricker de vatten i någon av alla skålar som finns tillgängliga. När jag är med dom blir jag oftast påhoppad av en eller annan 'valp'. Att sätta sig ner i hundgården går knappt vilket jag fick uppleva igår, när Haldex kom kutandes i full kareta och satte tassarna i bröstkorgen på mig, så jag föll i backen... Dessa rara valpar... som faktiskt inte är valpar så länge till. Det är lustigt egentligen hur vi funkar, men vi kallar våra minsta för valpar, så länge det inte kommit in någon ny valp i familjen. Men så är det. Och här hemma kommer vi snart att ha en ny valpkull. Det känns pirrigt och lite spännande. Jag känner på Pyas mage och små livfulla krabater sparkar därinne i magen. Jag är nyfiken på vad det skall bli, det verkar som att fördelningen på tikar och hanar i de kullar som kommit på andra kennlar, är... antingen övervägande hanar eller övervägande tikar. Och Pya fick ju flest tikar förra gången. Jag hoppas fördelningen ska bli lite mer jämn denna gång.

Pya - tjockare för varje dag

Så tjock som Pya är trodde jag att det skulle gå bra att ha henne i hundgården nu, så jag satte in henne med Silve. Där satt hon ett tag, men när jag var inne på toan hörde jag ett jäkla liv, kikade ut snabbt och såg Pya som hängde i hörnet på hundgården... Hmmm... så tjock och ändå tar önskan om att ta sig ut över. Problem hade hon att ta sig över, men nu vet jag att det inte går. Nu får hon vänta med att vara i hundgård tills hon har fått sina valpar.

BIS2

---  Stort GRATTIS ---
 
vill vi säga till Shejrix X-Drive, allas vår Exxa, som blev BIS2 på en inofficiell utställning i kväll. Mer info med bild kommer imorgon under dagen.

Eniro 118118 :-)

Idag fick jag gå in till chefen. Vi hade ett trevligt samtal och när jag gick därirån var jag glad. Nu, äntligen, har jag fått fast anställning :-P        Fr om den 1a juni.

ID-märkta

Panda och Meleia

Efter att Meleia försvann i fredags, och inte behagade komma hem, ringde jag till grannen för att fråga om min katt var där. De är de ENDA i området som har en okastrerad hankatt... varför man nu vill ha det??

Jovisst, hon var där. Jag gick ner och uppe på logen, låg hon och gottade sig tillsammans med deras katt(som för övrigt inte var speciellt vacker). - Nähä du, sa jag till Meleia... Nu går vi hem! Hon stretade och kämpade lite för att komma ur min famn, men gav upp när hon fattade att det inte skulle gå. Så knatade vi hem de 4-500 metrarna och genast ringde jag Pernilla för att höra om hon visste om det fanns några lediga tider idag när jag skulle vara ledig, så skulle jag genast boka in en tid för att komma in med katterna. Sagt och gjort! Jag fick en tid på min lediga dag, så vi åkte in vid tre-tiden idag och nu är både Panda och Meleia, kastrerade och öronmärkta. Vaccinerade var de innan, så det behövdes ju inte.

De sov så fint på vägen hem, och båda har vaknat till lite och mår väl lite sisådär. Meleia ville iallafall ha några kulor mat, fast man egentligen ska låta dem vänta till nästa dag med att äta, så fick hon lite grann. Panda har inte ätit något, men ville hoppa upp till mig i soffan... fast det lyckades inte så bra, så jag hjälpte, men sen hoppade hon strax ned igen. Det känns skönt iallafall, att ha kastrerat båda, så nu slipper jag oroa mig för att få en massa oönskade kattungar. Det räcker med Panda - som förstås är världens goaste :D

Katastrof SKK utställning

TILLÄGG den 7/5

Jag har redan bestämt mig, för att skicka in en skrivelse, till både SKK och SPHK's tidningar, så får vi se om de kommer med. Jag hoppas det iallafall.







Dagen efter Vaggerydsutställningen hade Malin anmält sina två hundar till en kennelklubbsutställning i Västerås. Eftersom jag kommer från Kolbäck, bestämde vi oss för att bila upp till mamma och sova där, så skulle det inte vara så långt in till själva utställningen sen. Vi gjorde så och jag hade bestämt att jag skulle komma med in till utställningen, för efter den skulle jag åka till en gammal klasskamrat och hälsa på. Sagt och gjort. Här ska jag berätta... om den mest katastrofala SKK utställningen, jag NÅGONSIN har varit på.


Det tråkiga med att gå på SKK utställningar nuförtiden, är numera det faktum att siberian husky rasen har tagit två olika inriktningar, en mera 'showig' typ, som ser mer utställningsanpassad ut och en typ som vid anblick inte alls liknar den typen vi idag ser på SPHK utställningarna, dvs de siberian som är av draghundslinjer och oftast de som vi också kan se på draghundstävlingarna. Att gå på en kennelklubbsutställning för mig, där domaren förmodligen är obekant för mig, är som att öppna lotten jag köpt och se att den är en nit. Och denna utställning bekräftade bara alla mina farhågor.

Vi kommer dit i lagom tid och på plats träffar vi Mats Lyngmark, erfaren utställare i utställningsringen på SKK. Jag har med jämna mellanrum följt Mats framfart genom åren och jag har fortfarande färskt i minnet av när han importerade sin tik från kennel Taymyrs i Danmark. Intressanta diskussioner tar sin plats och det är riktigt kul att prata med honom, efter många år av vetskapen vem han är. Förmodligen har han inte en aning om vem jag är ens, men det var sannerligen en hel del intressanta saker han har med sig i bagaget. Nåväl, tillbaka till utställningen...

Hanhunden med Vargevassblod i sig

När vi står där, ser vi en tjej som har en hanhund, vilken påminner oss båda väldigt mycket om Vargevass. Vi diskuterar lite jag och Malin, sen går jag nyfiket fram för att höra efter vad det är för linjer i hunden. Hon kan dem inte utantill, så jag får se på stamtavlan. Mycket riktigt är det Vargevass på pappans sida och mamman är från en annan känd långdistanskennel. Nu är det så att hunden är alldeles för stor, för hög alltså, så han borde få ett 0 pris pga det, men när domaren ska döma hunden blir jag verkligen chockad. Inte för att hunden får en 0:a, utan för domarens sätt att ge sin 'kritik'.

Före det här ekipaget står det en siberian som är av utställningstypen och när den här tjejen kliver fram med sin hund, ser jag hur domaren snörper på munnen, gör missnöjda miner och jag bara fasar för vad som skall ske. Hans ansikte fullkomligen uttrycker sitt missnöje, utan att ens försöka dölja det och till råga på allt, tar han ett steg framåt mot ekipaget och frågar:
 - Is that a Siberian Husky??


Tjejen svarar att det är det och han står och tittar en liten stund till på dom, och sen tar hon hunden och kliver iväg åt hållet där jag står och fotar. Något känns inte riktigt rätt, så jag frågar henne direkt när hon kommer fram vad han sa till henne. Svaret blev: Han sa; - I cannot recognize that as a Siberian Husky! Och hon och hunden blev diskvalificerade.

För första gången i mitt liv blir jag förbannad när jag är på en SKK utställning. Jag ber om hundens stamtavla och går fram till domarbordet och ber att få tala med domaren som står i färd med att bedöma nästa hund. Jag frågar helt enkelt om det var så att han inte kan se att det är en siberian husky och han svarar att han inte kan det. Det här är Sveriges och Norges främsta linjer när det gäller den arbetande siberian huskyn, men till svar får jag bara att han inte kan se att det är en siberian. Jag håller upp stamtavlan och visar den för honom, men han säger, och pekar in i ringen på den utställningshund som står där; - THAT is a Siberian Husky for me! Do you understand me? frågar han mig och jag säger att jag inte gör det, för nog måste han väl bedöma hunden utifrån rasstandarden???  När jag återigen säger att jag inte förstår så säger han; I only judge showhuskies!

Om jag vetat att man måste anmäla domarna på plats, då hade jag gjort det där och då, men i min enfald trodde jag att man kunde göra sånt efteråt, vilket visade sig när jag talade med SKK dagen efter, att det inte gick.

Den här domaren gjorde ett grovt misstag i mina ögon. Han delade upp siberian huskyn i två lag, ett i  'showhusky' och ett i 'arbetande'. Som domare har man absolut inte tillåtelse att göra något sådant, man ska döma varje hund efter rasstandarden och det hör väl till seden att behandla alla utställare med samma respekt. I det här fallet ska tilläggas att domaren inte ens tog i hunden och att stå och snörpa på munnen som han gjorde när han såg på ekipaget, var rent ut sagt helt för jävligt dålig stil. Fruktansvärt!! Han hade en nedlåtande stil och att ens ha mage att fråga om hunden är renrasig... Det borde väl den här domaren veta att hunden är, när den kommer till en utställning för renrasiga hundar. Eller får de ställa ut blandraser på kennelklubbsutställningar i hans hemland????

Den här domaren frågade även Malin vad hon hade för något: Working? or Show? Malin svarar sanningsenligt att det är arbetande linjer varpå domaren ÅTERIGEN svarar att han dömer show.. .. !!

Det här bekräftar ju bara min ovilja till att vilja lägga pengar på en utställning arrangerad av SKK, då domaren i mina ögon är 'okänd'. Det här är tamejfan fruktansvärt!! Det ÄR trots allt samma ras vi har, även fast det numera skiljer sig rätt markant på utseende. Att domaren inte ens tar i hunden och t om frågar om den är renrasig, när det är en SKK utställning, det tar jag som en stor förolämpning mot Svenska Kennelklubben. Och med det, minst sagt, fräcka beteendet, hade jag gärna sett den här domaren avstängd från att döma på en svensk kennelklubbsutställning, någonsin igen. Skäms på sig! Tino Pehar, Kroatien.


Det här är domarens val. Såklart långt ifrån den huskyn han frågade om den ens var renrasig.