Resultat dag 1

http://www.shejrix.com/lista.jpg

http://www.shejrix.com/lista1-jpg


Nöj er med det, så länge. Nu ska jag åka och käka buffé!!

Annika hälsar....

Lördagen startlista



Klicka här för att komma till listan

Dagen har varit lång. Jag fick min jacka i stan av Urban som mötte mig där. TACK FÖR DET, Urban!! Väl på plats skulle vi iväg till förarmötet och Annika for före mig, för jag matade hundarna. Självklart så  kom jag inte loss med bilen, utan fick vänta, tills det kom en i huset, då dök jag på henne för att fråga om hon hade bil. Ja, sa hon. Med fyrhjulsdrift? Ja, sa hon igen. Snäll som hon var, fick jag användning för min nyinköpta bogserkabel, så hon drog loss mig. Nu är jag dötrött så jag ska sova. Annika ska rasta hundar och greja, men jag ger upp för ikväll och slänger mig i sängen. I morgon är det upp tidigt igen, för att mata vovvar och åka på veterinärbesiktningen.




Slutfinishen

Hundarna springer i rastgården och jag har fått i den nya fräscha halmen i deras boxar. Nu kommer de åka och sova gott på vägen ner till Hamra. Det mesta är packat, det är bara min väska och torrfodret kvar och hundarnas skålar som är kvar. Det blir en varm dusch innan jag sticker också, man vet aldrig hur det ser ut på plats. Det blir ju vårt första besök där i Hamra, så jag ser fram emot en spännande och rolig helg!


En halv, tack!

Jag kom hem skapligt sent från jobbet. Tog det lite lugnt och drack gott te och åt knäckebröd med messmör, sån som man skivar(vilket jag lärt mig på senare år). YUM! Jag har inte gjort lika mycket som jag tänkt, men men, det är Fia i ett nötskal. På något lustigt vis så jobbar jag allra bäst när det är kort om tid. Jag bara funkar så, och vad jag kan minnas så har jag nog alltid funkat så. Bäst under press!


Jag har packat halva bilen iallafall och i morgon åker resten in. Sen är det bara att packa in hundarna i släpet och mig själv i bilen och göra första stoppet i Östersund, där jag ska handla lite tejp och kanske lite snöre också, till Malin som behöver till sina selar. Men just nu så är det dags för sängen. Jag är himla trött.



I helgen kommer ni att kunna följa tävlingsresultaten här på bloggen. Jag skall försöka göra inlägg så snart jag bara kan efter lördagens körning. Så det är bara att hålla koll om ni vill vara uppdaterade....

... men för nu.. sov gott och god natt!


Snart dags igen

Sista dagen på jobbet för helgen. Ikväll byter jag halm i hundsläpet och packar hundgrejorna i bilen. Hundarna får leka i rastgården under tiden. Sen blir det 'final touch' i huset. Att komma hem till ordning och reda är ju det bästa. Sen slänger man in alla grejor i huset vid hemkomst, så är det rörigt igen ;-)

Cykellampslyse

Jösses!

Jag är nyss inkommen från hundkörning. Jag är dötrött helt enkelt. Eftersom jag slutade efter fem idag, blev det körning i mörkret och naturligtvis har jag förlagt min crappiga pannlampa nånstans, så jag inte kunde hitta den. Vad göra? Jo, jag hittade en gammal cykellampa som jag satte i lite nyladdade batterier i, så tejpade jag fast den på hjälmen :-) Det funkade! Faktum är att den fasikens funkade bra mycket bättre än min crappiga pannlampa. Nåja, man är fan inte snygg om man skulle möta nån, men sannolikheten för det är ju nära på 0 mitt i natten och funktion går före snygghet, bara så ni vet. Så nu har jag tränat hundarna. Silve fick stå över, för jag ville ha lite snabbhet på 2-spannet idag.

2-spannet är Pya och Quadra och de jobbade riktigt bra. Det var full fart på Loddie och hon kändes pigg och fräsch. Jag kan inte klaga. Jag körde inte alls lika långt med dom, för det var sent. Och ett 2-spann ända till Nyby.... ehm.. näe, jag tror inte det. Vi körde vår lilla korta väg, som jag tror är runt 4-5km, men jag vet ju inte riktigt.  4-spannet däremot körde jag som jag gjort innan, med Tióne och Niro fram. De jobbade tokbra idag och det var skitkul att köra i mörkret. Ingen rädder för vargen här inte! Och sen består ju spannet nästan av vargar så...

Jag är skitnöjd med Tiwas insats idag. Hon hade inga problem med farten och jobbade jättebra. Tióne är otrolig och får upp farten på killen jämte, kanon! Inga missar, bara klockrena svängar, och speciellt ute på 'vändningsplan' i Nyby. Där fick jag minsann se Tióne ta vänsterkommando in på ett spår vi inte varit på innan. Det går sååå bra! Jag är mallig!

Nu ska vi vila inför helgen och bara leka i rastgården och ha kul :-)   Och NU ska den här matten gå och sova, jag måste nämligen upp fem i morgon bitti *urk* 

Söndagskörning

Igår tog vi vändan till Nyby igen, jag och hundarna. Stefan kom upp för att ploga vår gård precis när jag satt upp släden och tagit fram alla grejor. Då gjorde jag mig beredd att flytta på bilen, så han skulle kunna ploga hela gården, men självklart gick en splint på plogen, så han var tvungen att gå hem och hämta en ny och laga lite tillfälligt, så han hann inte riktigt ploga gården, så just nu är det ganska mycket snö på den. Vi pratade lite om min körning till Nyby och Stefan trodde nog, liksom jag tror, att det är längre än 14km. Vägen till Nyby är ju kringelikrok vägar och det är bilvägen som är 7km. Det känns längre, men jag ska få låna Stefans GPS nån dag, så jag kan mäta. Räcker ju att mäta en gång, som Mari sa, sen vet man ju hur långt det är :-) Hade varit lite kul att veta innan tävlingen.

Jag tog första gänget  och det blev samma som i lördags, Tióne, Niro fram och Haldex och Tiwas bak.  Sanningen att säga, så ville jag testa Tiwas ordentligt nu innan Hamra. Eftersom att jag har lite problem med vattningen på Pya, vill jag inte pressa henne i onödan och kan jag ha med Tiwas istället den här gången, så kommer jag att göra så. I morgon blir sista körningen innan helgen och det blir då jag avgör om jag tar med Tiwas i tävlingsspannet eller inte.


Här har vi precis vänt i en cirkel

Matningen/vattningen för dagen blev en ny approach. Jag matade på morgonen, nån dl torrfoder och ca 5dl köttvatten. Precis innan körning vattnade jag alla hundar med ca 2dl. Det funkade bra och alla drack. Sen körde vi. Tjohooo! Gick hur bra som helst och hundarna gick hur bra som helst. Fullt ös, trots att det snöat mycket under natten och var tunga spår. Tyvärr glömde jag klockan, så det blev ingen tid tagen. Inga möten med någon skoter, men vem vill väl vara ute när det snöar rätt så skapligt? Bara hundförare, alla andra väljer att sitta inne och glo på teve eller gör nåt annat.


Haldex - Tióne - Tiwas - Niro efter körningen

Spännande i Nyby med tanke på att skoterspåren snöat igen och där vi skulle svänga höger såg jag bara skymten av spåret ett tiotal meter bort. Jag stannar till där vi ska stanna och ger kommando "Höööööger" och Niro fullkomligen KASTAR sig ut i snön, så han sjunker ner. Tar med sig Tióne som glatt följer med och båda två börjar sträva efter att känna spåret under tassarna. Alla hundarna hoppar framåt i djupsnön och det är bara att fortsätta. Jag hejade på hundarna och tycker det är helt otroligt vad duktiga de är, som bara tar till sig och gör som matte önskar. Vi går på och kommer till spår där vi ska vända, där det i princip blir samma sak igen. De ger sig ut i djupsnö och tar sig sakta men säkert runt i en cirkel, så vi kommer tillbaka till spåret vi körde dit. Jajamän! DUKTIGA!!!


Pya - Quadra - Silve

De fick ta en liten sväng de också, men vi körde bara till bodarna och tillbaka, så vi skulle hinna hem innan det blev mörkt. Det går inte fort med tre hundar, men de var duktiga. Vid bodarna svängde vi runt ett träd och det är roligt att se att Loddie är duktig och följer med sin mamma, utan att tveka. Hon jobbade på bra och det blir mindre och mindre slack på linan. Alla tre drack också innan vi stack iväg, vilket gjorde underverk under träningen. Pya tog knappt nån snö alls, utan jobbade på som den ihärdiga myra hon är.  Loddie som hade börjat få komma in i huset och sova med mig, har blivit utkastad igen. Det visade sig snabbt att hon inte alls äter nåt bra när hon får vara inne och sista dagen hon skulle sova inne så demolerade hon bara saker. Drog sönder papper och strimlade alla leksaker hon kom åt. Och när det var dags att sova, stod hon bara vid dörren och pep, och när jag väl tog ut henne var hon lycklig för det. Som det är nu vill hon heller INTE äta torrfodret, utan slurpar gärna bara i sig köttvattnet. Idag har jag redan matat dom, och då fick hon bara kulor först, vilket hon åt, SEN fick hon köttvatten. Ibland undrar jag om hon längtar hem till Öland?



* tack för tips Sofia, jag tar till mig och ska med spänning testa leverpastejs-varianten
 




shejrix.com

TJO!

ville bara påminna;

Ni glömmer väl inte av att kika in på hemsidan ibland?
Jag har tjuvuppdaterat galleriet med ett album fyllt med Huskylyans hundar...

Så kika in vetja www.shejrix.com

Hip Hurra

Idag firar jag 2-års blogg-födelsedag!


Nya rundan - ca 14km

Äntligen har jag och hundarna tagit den nya rundan som går till Nyby. Jag hade tänkt att åka till Fjälls egentligen, men eftersom kompisen inte kunde, bestämde jag mig igår för att spara in på bensinpengarna och träna hemma istället och utforska den nya vägen. Och YÄEJ! vilken rolig runda det är! Den är nästan perfekt måste jag säga.


Team One - Pya, Loddie och Silve
Jag funderade lite först vilka hundar jag skulle köra och bestämde mig för att köra Pya och Quadra i led och Silve bakom. Nu tänkte jag inte chansa, utan tre hundar fick räcka när vi skulle ta den nya rutten. Loddie kändes bra och hon skrek som en galning i starten. Hon är faktiskt rätt så jobbig måste jag säga, för hon skriiiiiker högst av alla och precis som Silve, passar hon på när man ska sätta fast hennes nacklina och gapar rätt in i örat på en, så man blir halvdöv. Tror nästan jag får börja med öronpluggar... Hon drog i mina koppel som satt i mitt bälte också. Och hoppade på ryggen på Pya. Vilken tur att Pyis är så snäll... Nu förstår man ju varför Niro alltid trycker till Loddie när de står jämte varandra...

Pya passar på att gosa lite med snön. Loddie undrar vad morsan håller på med

Nåväl, efter att ha blivit närapå döv, for vi iväg och hundarna var pigga och glada och sprang på riktigt fort. Det är inte så långt till stället där vi skulle svänga av och jag var naturligtvis nyfiken på hur det skulle gå den här gången(med förra försöket i minnet). Älgtornet kom på höger sida och strax skulle vi då svänga höger, nedför en liten 'slope' och väl där sa matte kommandot: Höööö-ger! Jag bromsade in lite innan svängen, så Pya skulle förstå att vi inte skulle rakt fram där vi brukar köra och vid kommandot hade hon inga som helst problem med att ta den vägen. Och Loddie, duktig som hon är, följde fint med sin mamma. YES! Vad kul att det inte strulade.

Kolla till höger om Pya... där har hon gjort en snöängel

Det var lite trixiga kurvor och så i början, och alltid lite pirrigt att köra på nya vägar när man inte vet vad som väntar efter vägen. Överlag var det jättefint, det var väl nåt litet träd som låg mitt i vägen som jag inte var så förtjust i, för medarna tar ju stryk av att köra över den. Spåret var lite smalt i början och hela spåret går mitt i skogen, så det vill till att ha koll på granar som kan hänga ner och träd som står nära i kurvor. Men det var inga problem, vi tog det lugnt. De jobbade på bra och Loddie såg fräsch ut och verkade tycka det var kul. Silve är lite tung och hade en förmåga att kunna trampa på jättemånga ställen där han bara sjönk ner, så han strupplade runt. Lite jobbigt när det blev så, speciellt väldigt mycket på hemvägen. Han orkade inte riktigt med i Pyas tempo heller. Loddie å andra sidan hade inga problem med det, men orkade inte hela vägen hem, så hon slackade emellanåt på linan på hemvägen. Men det var mycket bättre än förut, så nu hoppas jag verkligen att det ska få hålla i sig.

Här är bodarna

När vi kom till Nyby, var det spännande att se hur det skulle gå med vändningen. Vi tog och följde nåt skoterspår och där letade jag efter två som korsade varandra, så jag kunde ge kommando om att ta nåt av de spåren. Det blev höger från det stora spåret och sen blev det tre spår att välja på så jag tog den i mitten och därefter blev det en 90graders vänster-sväng och det kändes så kul att se Pya ta kommandot på en gång, speciellt efter den där skitrundan vi hade häromdagen.

Vi stannade flera gånger under turen, dels för att de skulle få hämta sig lite och för att Pya skulle få ta lite snö med tillåtelse från mig. Sen tycker jag det är bra att träna att stå still. Hundarna ska ju kunna göra det, utan att få spel. Vi kommer att träna det mer i fortsättningen också. Hundarna gjorde ett bra jobb tycker jag. Jag är nöjd. Tre hundar är lite fjuttigt att köra, men bra när man vill känna sig på den säkra sidan. Vi var ute i 1h och 20min. Tilläggas ska att jag stod på bromsen ganska mycket också, jag gör gärna det när jag inte vet hur banan ser ut.

Några kilometer kvar hem....

Väl hemma fick de nåt att dricka och JÄTTEMYCKET beröm. Eftersom Silve inte heller drog på så mycket bak, satte jag Loddie som sällskap åt honom, så Pya fick ta oss hem i singelled. Hon är lika duktig där fram själv, som när hon har sällskap. Jätteroligt. Vilken duktig tjej hon är.



Team Two - Tióne, Niro, Haldex och Tiwas
För att vara säker på att komma åt rätt håll, vågade jag inte sätta Haldex fram med Tióne, utan Niro fick ta ett kliv framåt. OJ vad mycket tjut det var i början. De var totalt craaaazy, men det gick bra. Niro ville bita i linorna till att börja med när han fick stå längst fram själv. Han vänder sig om och sen tar han tag och tuggar på nåt. Om det är sele eller linor, det struntar han nog i. Han har under den här säsongen blivit lugnare och lugnare och det känns verkligen bra. Jag sa bara åt honom en gång, sen vände han sig om och stod framåt.

Jag tar numera alla hundar jag ska köra i koppel fram till starten och det gick ju jättebra att göra det med det här gänget också. Det är bara att se till att Niro och Haldex inte kommer så nära varandra när de blir så uppspelta, så det gick bara fint. När jag fått fast alla var det bara att knäppa fast linan i mitt bälte(yep, jag sätter alltid fast mig själv med spannet - jag vill verkligen inte tappa dom). Måhända somliga tycker det är dumdristigt, men till mitt försvar kan jag iallafall säga:  Jag har iallafall hjälm på huvet  när jag kör mina hundar - Har du?

Iväg for vi, och fort gick det. Nu när jag kan, så är det så lätt att styra släden och speciellt när man har fyra hundar framför som är duktiga på att dra. Kan ju tillägga att det inte var så lätt med förra gänget. Har man inget drag från de bakersta hundarna får släden ett eget liv. Och det är inte lätt att svänga utan drag.

Inga som helst problem med svängen nedför 'slopen' och sen gick det bara hur bra som helst. Det är så kul att se Niro i full galopp jämte lilla Tióne. Jag har verkligen hittat en bra kamrat till honom när han ska gå i led. För tillsammans med Pya vill han gärna gå ner i en bekvämlig trav, vilket betyder att hon inte är den rätta kamraten längst fram. Näe, Niro och Tióne gör ett riktigt gott jobb i led.

Niro mular sig själv...

På den här rundan finns det några bodar där man kan stanna till om man vill. Med första gänget var det ingen som var där, men nu när jag kom den här gången såg jag genast tre skotrar som stod på spåret. En skoter stod halvvägs ut i leden och jag tänkte hastigt att jag säkert skulle köra in i den, beroende lite på hur hundarna gick. Jag började styra släden så den kom ifrån skotern, men tamejsjutton att det poppar upp en jämthund bakom en av de bakre skotrarna och börjar vrålskälla. Tack och lov satt den fast i koppel, men de var inte direkt snabba med att ta bort den, så jag kunde fortsätta min färd. Naturligtvis var ju allt det här i en nedförsbacke också och jag stod bara på bromsen som vanligt och väntade på att de skulle flytta bort hunden - men icke. Istället började gubben prata och vifta med armen, och säga att jag kunde köra ut i skogen och vända där   -Hmmm....


- Kan ni flytta på hunden?

Gubben började gå åt mitt håll och börjar prata med en dialekt som jag inte riktigt greppade ordentligt. Hundkräket står och skäller och ingen flyttar på den och mina hundar blir bara mer och mer triggade och vill fram till den där gaphalsen. Gubben står och jiddrar om att jag kan vända där i skogen och jag säger att jag inte ska vända, för jag ska ända till Nyby. Han bubblar om nån tax som finns i Nyby och att den är lös. Sen säger han att de ska äta surströmming och snäll som han är, erbjuder han mig naturligtvis att stanna och smaka.

- Nej tack, var mitt svar. Jag måste hem innan det blir mörkt.
Till slut tog de in hunden i boden och jag drog upp ankaret och hundarna satte full fart och jag hann inte med. Att jag sen stod ca 3m ifrån skotern gjorde ju inte saken bättre, och jag rände rakt in i den och välte släden och blev liggandes. I med ankaret igen och ner med skotermatten och med fötterna på både broms och skotermatta drog jag upp ankaret igen och det blev en jäkla fart nedför backen. Jag hörde gubben skratta bakom mig..... I ena meden på släden blev det ett jack, vilket betyder att jag nog måste lämna in medarna, för det jacket kan jag inte fixa till.... *suck* Jag slog i höger knä, och har skapligt ont i det nu, men det går ju över. Släden är hel åtminstone.

Vidare till Nyby och vända där. Kul att se Tióne ta och lyssna på mina kommandon vid svängarna och även att se att hon använde sin näsa lite grann och gick på spåret efter det förra gänget. Vi tog dock inte riktigt samma sväng längst bort, utan en annan, som jag ska försöka memorera, för den var lite bättre. Det gick sååå bra! Duktiga vovvar!

Väl uppe vid bodarna igen såg jag att hunden var ute, men jag skrek till, så tog de undan den genast. BRA!

Och efter mulningen såg han ut så här :-)

Vi körde på och när vi sen skulle ta av en högersväng, som kommer när man minst anar det, var det otroligt skoj att se Niro ta högerkommandot på nån sekund bara. Svängen kom, de var på väg förbi och var precis där spåret var, när jag såg det och sa höger och Niro bara svängde rakt av. JÄKLAR att han kan och är duktig!!! Han behöver bara lite mer självförtroende. För när han går med Pya, då litar han blint på henne. Kanske kan jag skapa bättre självförtroende för honom genom att ha Tióne bredvid honom? Jag ska försöka med det...

Haldex gick som alltid bra. Det är fasikens aldrig någon skillnad på den hunden. Han äter alltid och jobbar alltid stenhårt och vill alltid gå på och helst i ett riktigt högt tempo. En riktigt duktig kille, som alltså inte bara drar bra, utan som är snygg att se på också :-) Tiwas hängde med mycket bra. Hon blev lite tröttare än de andra på slutet, men inte så konstigt eftersom hon tränats lite mindre än dom. Men hoppet är tillbaka om att hon kommer kunna vara med i spannet på tävling. Hon kan ha haft en period bara, men nu ser det ut som att hon är 'tillbaka'. Mycket roligt att se henne och Haldex jobba på så bra tillsammans.  Och att det gick så bra i starten jämte honom. Hon stod rätt så still, men det är väl för att hon inte ville bli påhoppad av honom. Starten gick ju verkligen super idag.

Vi var ute en mycket kortare tid. Nu kände jag ju till hur banan gick, så det blev inte så mycket bromsande. Jag stannade klockan på nästan 57minuter och då inkluderar ju den tiden även här stopp och några små viloperioder.



Summering: Jag är jäkligt nöjd med dagens körning. Hundarna känns överlag riktigt bra, även om jag känner att vi kan få lite bättre koll på det här med vattningen. Det är svårt att veta hur lång tid innan körning man ska vattna. Som jag skrivit innan försöker jag lägga om lite, vilket betyder att idag gav jag hundarna lite mat på morgonen - 1dl foder och köttvatten - och sen köra på det. Efter körning får de köttvatten igen, men problemet är ju Pya, som inte vill dricka. Jag måste hitta alternativ. Senare på kvällen får de ett riktigt mål mat, då äter alla. I morgon ska jag prova att ge lite frukost, men sen ge lite vätska precis innan körning. Ca 2dl ska jag ha i dom, så ska jag se hur det fungerar under körning.

De flesta tog lite snö idag, det var Niro och Tiwas som egentligen inte tog nåt. Inte för att de andra, förutom Pya, tog några större mängder, men nån mun iallafall, vilket räcker för att förlora tid på när det gäller tävling. Så det är bara att testa varianter, tills jag hittar den som funkar för oss! Nån gång ska vi väl finna den :-)





Det var den skitrundan


Som jag skrev om tidigare, hade jag en skitrunda när jag körde hundarna igår. Jag skulle ta och köra den nya vägen, som går till Nyby, vilket skulle bli minst en 14km lång runda. Nåväl, jag ska inte gnälla på hundarna, det är ju inte alldeles lätt att ge sig av det välkända spåret, rätt ut i skogen, på en liten jäkla skitväg man inte ens tror att man kan springa på. Sen är ju den här matten, dvs jag, rätt så pucko  när det gäller att ta nya vägar, lite smått förvirrad kan man nog kalla mig. Det blev inte riktigt rätt, så efter att ha kämpat med hundarna, för Haldex och Tióne som jag hade i led, förstod inte att vi skulle ut från spåret, nedför en liten kulle. Jag prövade med att leda dom rätt, men det lyckades inget vidare, då Haldex och Pya slängde sig ner för att rulla i snön. Det slutade med att jag tog loss dom och kopplade dom(jag har alltid fyra kortkoppel med mig) för att sedan byta till Niro och Pya som ledarhundar. Jag ledde ner dom på samma spår och de fattade direkt. Vad sen MATTE inte fattade, var att vi skulle fortsätta på högerkanten och inte ta den vänstra, vilket jag trodde efter beskrivningen från Stefan(förmodligen kommer den y-korsningen sen) vilket slutade med att vi tog oss uppför en riktigt brant kant(efter att ha tjatat på hundarna ett bra tag - DE fattade ju att vi inte skulle däråt) och det slutade med att vi inte hade någon egentlig led att köra på, så hundarna irrade runt förvirrat och jag fick ta och leda dom ut på vår gamla träningsled. I djupsnö som gick mig upp till midjan *suck* Stackars hundar...

Näe, fy farao! Det var ingen piano-körning för fem öre igår och när jag väl stod på släden igen efter allt jäkla trassel var jag helt dyngsvettig innanför ytterkläderna! Pust! Så när jag ska köra den här rundan nästa gång, då tänker jag inte alls ta fyra hundar, snarare tre, så blir det lite lättare att hantera om det går galet. Turen går förmodligen på lördag, jag tänker absolut inte köra den i mörkret, med pannlampa som sett sina bästa dagar. Det är nog dags att investera i en ny...

Sen körde jag Silve, Tiwas och Loddie. Jag startade ut med Silve och Tiwas i led och det gick bra, men som vanligt skulle Silve försöka stanna för att pinka, så jag bytte ut honom mot Loddie. Det gick bra!! Det var ingen raketfart direkt, mer behaglig trav, men vi kom framåt och Loddie hade linan sträckt - inte slack! Det kändes hoppfullt.


Hon känns dock inte riktigt som sig själv och när jag kände och klämde igenom henne, pep hon faktiskt till när jag stretchade hennes bakben. Jag gjorde så flera gånger för att kolla om hon skulle pipa igen, men hon sa inget mer, så det kan ju ha varit en tillfällighet. Jag hoppas det. Men jag funderar på att ta henne till ett proffs, som kan känna igenom henne ordentligt. Nu misstänker ju jag, med flera andra, att det är så att hon kan vara skendräktig, så det kan ju bero på det. Men man vill ju gärna veta om hon har ont någonstans.  Stackars Loddie, jag önskar hon var lite mer glad, hon känns inte superglad, så nånting är det som spökar. Igår tog jag in henne och hon fick sova inne med Silve. Faktum är att hon ska få fortsätta sova inne nu, så får jag lite mer koll på henne. Vilket faktiskt betyder att jag ska gå och hämta in hundarna nu... det går så bra att ha henne inne. Hade 3!! hundar inne idag tidigare, det gick hur bra som helst och nu är tanken att ta in hundar varje dag en stund, så de får lära sig att vara duktiga och inte jaga katterna. Den enda jag inte litar på när det gäller katt är Niro... Tiwas lite också kanske... hon är lite hetsig....

Spårförgörare

Min ledig dag idag och Stefan kom upp för att ploga min gård. Bra att jag var hemma faktiskt, tyckte jag efteråt. Han frågade om jag skulle ut och köra hundarna och - Ja, det ska jag, replikerade jag. "Det är ingen idé att du åker åt det där hållet", sa han och pekade åt vägen där jag brukar köra mina hundar, "för där har han som levererade dina brädor varit och plogat upp hela vägen".

WA????        Näääääeeeeeej!        Tamejfaaaaaaen!       Jäkla gubbe!

Inte nog med att han inte levererade rätt sorts virke som jag bett om när jag beställde, utan han måste förstöra mina braiga körvägar. Inte en enda kotte har varit och plogat upp den där jäkla vägen, men HAN måste komma och göra det, efter flera månader. Vilken jäkla idé!

Tur att jag har den lilla vägen att köra på genom skogen. Så nu är jag förpassad till den helt enkelt. Den vägen är iaf uppkörd nu från Nyby, en liten by jag passerar på vägen till och hem från jobbet. Jag skulle köra den idag med hundarna, men det gick inget vidare bra. Men jag lägger ett inlägg om det senare. Nu har jag en del saker att göra.

* note:  gårdagens inlägg, som aldrig publicerades, av någon anledning

snö, snö, SNÖ

Yäej! Det har kommit mera snö, tack och lov. Nu blir det super att köra släden, inte lika hårt i backen och mycket skönare för hundtassarna också skulle jag tro. Idag blir det ingen träning, jag är supertrött efter mina knasiga arbetstider, där man först jobbar sena kvällar/natt och sen ska det övergå till att bli fm/em igen, vilket betyder 11 h vila emellan passen. Ingen hit direkt, eftersom jag har två timmars bilkörning så känns det inte alls som att jag är ledig nåt vidare. När jag slutat 22:00 en kväll, så börjar jag 09:30 morgonen efter. Och med bilfärden på det, ja-aa... ni kan ju lista ut själv hur det blir. En sån dag hade jag idag och det slutade med att jag försov mig, för svårt att somna igår hade jag ju, när jag varit hemma efter två på nätterna. Kom inte jättemycket försent, en halvtimme, men det räcker ju till....

Så nu sitter jag här på jobbet och har min sista rast. Slutar klockan 18:00 idag och jag bara längtar efter mitt lilla gröna hus... soffan och teven. En film kanske, om ögonen orkar hålla sig öppna. Men definitivt en soffa..... å en kopp te - åsså Silve brevè...   Goa gubben! Han börjar bli lite till åren. Det är svårt att tänka sig att han ska fylla 9 det här året. Jag hoppas bara att han ska hänga med i många år till, och att det där anfallet han hade inte egentligen ska betyda något allvarligt!

I morgon blir det härlig hundträning och i helgen, om det blir fint väder, ja, då blir det kanske fjälltur för mig och hundarna. Konstigt tycker ni kanske, när man borde träna snabb körning inför tävlingarna? Äh, vaddå... man måste ju ha kul oxå :-)


00:32:02

Snabb träning

Idag körde jag ett gäng. Tyvärr hann jag bara med att köra det här gänget. Började jobba vid halv fyra, så det var lite kort om tid. Det snöade lite idag så jag valde att köra osockat, vilket gick bra. Som vanligt var hundarna rätt galna, vilket de brukar bli när man tar fram släde och selar. Hårt i backen och med räser-släden gjorde att det gick undan. Jag fasade lite inför den första svängen efter nedförsbacken eftersom jag kände igår att släden bara kanar lite hursomhelst. Upp med ankaret och dra i startsnöret så öglorna löses upp. Av Annika har jag lärt mig världens bästa sätt att göra luftöglor, och det är bara att dra i snöret sen, så går dom upp. Det är perfekt...

Med Haldex i led kan man ju drömma om att han någonsin kommer starta på kommandot "Framåt!" Så fort jag dragit i snöret så for vi nedför backen och det var bara att  sikta in sig på det smala spåret, uuuutan att ta i kanterna, för då faller man. Fasikens vilken snygg manöver jag gjorde där, och jag lyckades undvika vurpan genom att sladda hårt och ställa släden på en med. JÄKLAR! om ni sett mig då. Snyggt Shejrix!



Sen var det kurva två som också den gick bra. Då är det bara att se fram emot kurva nummer tre, innan det blir raksträcka, mest hela tiden. Jag siktade in mig för att ta kurvan på innerkanten. Eftersom det är så hårt underlag, är det svårt att styra släden har jag märkt. Jag fick nåt jäkla felskär och hamnade ute med släden i djupsnön, där det är HELT OMÖJLIGT att styra, det är som att köra en båt på kärra rätt ut i sjön. Jag föll handlöst och blev liggandes några sekunder innan jag masade mig upp. Hundstackarna undrade säkert vad matte höll på och jag reste upp släden genast och det skulle jag ju inte ha gjort... för...

... det var genast full fart på ekipaget och jag hade inte ens kommit upp på släden, vilket hundarna sket i. Så de satte full kareta och jag hade händerna på styret och försökte få med mig benen och fötterna, men det var inte så lätt. Jag började springa.. nej.. jag KUTADE! För allt vad benen höll... och lite till. De strupplade runt i luften mest tyckte jag och ni vet hur det är när man springer och springer, men benen hinner inte med? Till slut lyckades jag iallafall genom att dra hårt i styret och, liksom, häva mig på nåt sätt, få dit ena foten på ena meden *Puh* Vilken pärs! Men kul... efteråt!!


Supergänget!


Verkar som vanan att snappa snö sitter i på Pya. Ett dåligt beteende, som jag nu ska försöka få bukt med. Jag ska även försöka ändra på vattenvanorna lite grann, för att se om det kan ha någon påverkan. Jag vill gärna att hon slutar med det, så jag måste göra allt jag kan komma på för att få som jag vill. Då går det bättre med tävlandet :-)

Jag klockade oss på skoj och vi körde på en ungefärlig tid 32:02 min. I den tiden finns flera stopp inräknade där jag lät Pya ta snö, för hon tog så mycket att hon började blöda i munnen. Och med halkan som var låg bromsen i rätt mycket.

En trevlig tur ändå. Några vurpor gör en ju bara snöhärdad.


Loddie-Rod

Jag lyckades sova jättelänge idag och i vanlig ordning brukar en gul liten herre vid namn Silve komma upp och väcka mig, när han tycker att det är dags för mig att gå upp och släppa ut honom, så han får kissa. Faktiskt var klockan efter 11, men vaddå, jag förtjänar väl att få sova ut när man kommit hem efter klockan två på natten? Jag jobbar samma tid idag, så i morgon lär väl jag vara halvdöd när jag ska gå upp. Jag har vant mig vid att jobba dagtid numera...


Jag gick ut och vattnade hundarna ganska genast efter att jag piggnat till. För idag skulle vi träna. Efter frukosten tog jag fram selar och sockar, släde och linor och bestämde mig rätt snabbt för att jag bara skulle hinna köra ett gäng. Så jag ville prova att köra Quadra med tävlingsgänget för att se hur hon gick idag. Förra körningen kändes hon ju galant. Idag tog vi turen på 10,5 km och spåren var hårda och snabba. Gamla trähäck-släden som jag körde for lätt över det platta spåret, men det är ju ingen dröm att köra den, när den enda bromsen är en liten bit skotermatta.

Det gick bra... men bara till att börja med. Loddie kändes som vanligt, jobbade på bra och hängde med lätt. Men efter halva sträckan började linan att slacka :-(   Och det blev bara mer och mer, även om att hon hängde med fartmässigt sett. Så det är bara att inse, förmodligen är det så att hon är skendräktig efter löpet i november, och det är bara att vänta lite till, för att se om hon kommer tillbaka till sitt vanliga jag. Fast fortsättningsvis kommer hon att få dra tillsammans med Tiwas och Silve, det blir lite kortare rundor med dom. Mest för att hålla igång dom. Men till Hamra kan jag nog utesluta Loddie, jag tror inte hon hinner komma tillbaka till dess. Jättetråkigt, för hon är ju verkligen så himla duktig. Men faktum är, även om hon hinner springa med, så har man ju inte en chans i 4-spannsklassen, om man bara har tre som drar, och en som springer med. Jag hoppas hon blir sig själv till SHAM-draget.  

De andra hundarna jobbade jättebra. Det var Tióne och Haldex i led och Niro bak. Haldex var på Tióne i starten idag när de fick vänta på att jag hämtade wheel-hundarna, och de bråkade med varann. Men okej, Tióne bråkade tillbaks, så det gör det väl mer okej. Hon blev inte ledsen iallafall. Bra det. Jag hinner inte ens säga "Framåt" innan hundarna har dragit iväg med släden.       -Hmmmm....   Niro kan man aldrig klaga på. Snabbt som långsamt, han har alltid sträckt lina. Han är en riktig klippa och han utgör en mycket stark nyckel i spannet. Han är en hund man inte vill vara utan.

Inga problem med någon styrning här inte. Tióne kan. Och det känns hur kul som helst att hon är så duktig. De ligger på bra tillsammans, hon och Haldex. Så jag kommer att försöka köra dom två ihop nu, så de är väl samkörda när det är dags för tävling.


Rast på jobbet

Nu sitter man här, på 118118 och har sista rasten. Idag slutar jag kl.0100 och jag kommer vara hemma vid två, sen ska jag försöka slänga mig i sängen för att somna så snabbt jag kan, så jag kan gå upp i skaplig tid i morgon. För i morgon ska vi träna, jag och hundarna. Inget fusk nu, för nu måste Loddie igång till Hamra. Så jag hoppas det ska funka, för jag vill veerkligen ha med henne där, men då måste hon vara tiptop.

Silve han är väl sur vid det här laget, över att få ligga ute i hundgården, nu när jag är på jobbet. När jag kommer hem kommer han att skälla som en besatt och det första jag kommer göra är att springa in i hundgården för att hämta in honom, så han blir tyst. Han vet mycket väl hur han ska få sin vilja fram, den gamla gubben :-) MIN GUBBE!

Yäej, mindre än två timmar kvar till hemfärd. Dags att jobba lite grann igen!

miNus igen

Det är kallt här idag igen, över -25, eller ska man säga under?

Sist jag tittade var det - 28 och det känns jäkligt kallt. Tidigare idag skulle jag köra hundarna och det var nästan att jag inte gjorde det, för graderna var - 22 när jag åkte till Lit för att hämta köttet. Men solen värmde på och när jag var hemma var det mellan 15 och - 20, så jag valde att ta ut alla hundarna på en kort tur. Brrrr... kallt var det minsann!

Jag tog gamla häck-träsläden idag, då det varit lite isigt i backen de sista dagarna för att det töat. Sen for vi genom skogen och första gänget ut blev Tióne och Haldex i led och Loddie och Pya bak. Jag valde att ta alla hundarna samtidigt till start, vilket gick hur bra som helst. Det är bara Loddie som jag får hålla lite extra i, hon är ju tvärgalen när hon ska iväg till spannet. Satte fast henne först för att få så lite strul som möjligt. Så fort jag satt fast henne i selens draglina började hon att slita och dra i stamlinan. Hon är verkligen ivrig, den tjejen. Sen satte jag dit Haldex och Tióne och jag måste säga att det är riktigt roligt att se att Haldex verkar ha slutat med sitt sätt han hade mot Tióne förr, att ge på henne. Kanske har han mognat på den sista månaden? Förut gjorde han ju så och han har även slutat med det där att gå och gömma sig i kojan när jag kommer för att ta på honom selen. Åh, det känns så skönt.

Det var verkligen isigt genom skogen och bromsen(skotermattan) låg i nästan hela tiden. Jag kände mig verkligen inte lyxig med den manuella styrningen som kommer med träsläden. Den andra släden är mycket smidigare och jag önskar att jag hade extra skidor, så kunde jag bara ha dom när jag tränar hemma. Och tävlingsskidorna i fint skick, alltid.

Tióne och Haldex verkar vara väl synkade och jobbar bra tillsammans. Jag kan inte klaga. Loddie kändes faktiskt precis som vanligt och hade inga som helst problem med att hänga på det andra gänget. Hon jobbade på bra och kändes på ett glatt humör. Nu hoppas jag att det håller i sig. Hon ska få fortsätta gå med, så får vi se hur det går. Jättekul att se mamma Pya med sina tre barn. De är verkligen snygga tillsammans :-)



Andra gänget blev då de hundarna som var kvar: Niro, Tiwas och Silve.
Jag tittade på Tiwas i hundgården och tänkte... "Ah, vad sjutton, ska du gå i led då, eftersom du verkar ha klarat det några gånger innan?". Yep, jag satte henne där tillsammans med Niro. Och det gick hur bra som helst. Hon kändes inte off längre och det var kul att se. Förvånande för mig var Niro. När han går i led, har han en tendens till att vilja dra ner tempot lite och gå ner i en bekvämlighetstrav, som jag kallar den. Men idag var det han som drog upp tempot, heeela tiden. Han ville bara galoppera och det var istället Tiwas som ville trava, men det ville Niro inte hänga med på. Så farten var skapligt hög och gammelgubben Silve hängde på bra. Han kan han, om han vill.


NU är det dags för mig att klä på mig overallen och gå ut och mata mina duktiga vovvar...

Karin+Christian = Robinson

Ni som följer mitt bloggande känner nog till min kompis Karin, det är hon som har Busen som varit på kollo hos mig under tiden jag bodde i Småland. Nu träffar jag inte Karin så ofta, för det skiljer många mil emellan, men idag fick jag nöjet att se bild och läsa en artikel om henne, eftersom hennes man, Christian är en av deltagarna i Robinson 2009.

Här kan ni läsa inlägget
http://www.jnytt.se/Read__20800.aspx

Jag håller tummarna för Christian. Han är en trevlig kille med starka åsikter, så jag hoppas det kommer gå bra för honom där borta på Filippinerna. Det ska bli himla roligt att få följa programmet sen, och förhoppningsvis kommer jag kunna se repriser om jag missar den vanliga sändningstiden pga jobb.

Karin skulle skicka godisbrev till honom nästa gång hon skickar brev. DET lär ju säkert bli uppskattat... om han får det förstås. Jag hejar på Christian... GO-OOOO CHRISTIAN!


Snövit å de sju vargarna

Hemma väntar vargarna. Idag är jobbdag, men i morgon är jag ledig och då hämtar jag kött i Lit och sen ska vi sätta igång träningen igen. Hundarna har vilat sen tävlingarna i helgen och nu är det dags att återuppta träningen. Nu ser vi fram emot Polarhundsmästerskapet i Hamra där vi deltar i 4-spannsklassen. Snön faller utanför fönstret på jobbet och jag är glad åt det, då det töat i några dagar. Ingen tass vill ha is under trampdynorna.

I morgon blir det också en träningsrunda för Loddie, som stått sedan jul. Jag ska prova och se hur hon fungerar och hur hon verkar vara i humöret. Uttråkad är hon iallafall, för hon har demolerat struten på kojan nästan helt fullt nu. Jag hoppas hon ska funka, för jag vill gärna ha henne med i Hamra. Det vore ju kul att kunna få minst ett andra pris på henne, så även hon kan få bli utställd i bruksklass.


Tävlingsdag nr.2


Återigen en bild på väg in i mål. Lägg märke till ledarhundsbytet jag gjort.


Dag 2
Så var vi då där, på dag två. Jag som minns mig själv som jättenervös och nervig inför tävling, hade ett pirrande lugn inombords. Kanske var det för att vi kört så bra som en 6e plats på första dagen, jag vet inte. Men när jag tävlade förr, var jag en som led av stressmage och det är ju inget ovanligt bland de riktiga tävlingsmänniskorna. Jag hade inga stressmagesymptom överhuvudtaget och det var så skönt att slippa den biten. Jag är glad och nöjd, över att jag kände mig lugn som en filbunke och det var väl en två minuter eller sisådär när jag spände fast hundarna i draglinan. Sen gick det helt plötsligt jättefort och jag fick hjälp av en tjej ner, men mitt i vägen stod det flera spann och jag fick skrika åt dom att släppa fram oss. Från starten kom det en kille nedspringandes och tjejen som hjälpte mig släppte kopplet på hundarna och allt och killen tog över. Vi brassade till start, han tog bort kopplet och sen for vi iväg.

Det var nog nån plusgrad idag och jag hade nog till 99% bestämt mig redan igår att jag skulle sätta upp Tióne jämte Haldex om mamma Pya inte drack ordentligt. Så blev det också. Pya fick ta ett steg ner och det var helt rätt beslut. Tióne och Haldex gjorde ett riktigt bra jobb och jag är SÅ NÖJD med dom. Det är jag med allihop. Niro är en helt fantastisk hund och han bara gör sitt jobb, utan att krångla. Helt kalas! Fantastisk! Det var ju varmt idag och Pya snappade lite snö, men det var mycket bättre än igår, för idag var det lite tuffare för henne att stanna till. Jag märkte också att om jag körde lite mer i mitten på spåret, var det ju svårare för henne att ta snö, för kräsen är hon ju och vill ha det som är i kanten.

Det tog ett tag, men sen hade vi kört ikapp Daniel Larsson som låg på 5e plats. Vi stod jämte varandra vid parkeringen och jag skojade med honom "Vi ses i spåret" :-)  Han var väldigt duktig tyckte jag och bromsade in fint när jag kom och lät mig komma förbi. En schysst omkörning blev det. Men sen var det svårt att gå ifrån eftersom Pya snappade snö och det var nog det som gjorde svårt att gå ifrån. När vi fick syn på Daniel tog det ett tag också innan vi kom ifatt honom. Jag tror jag såg honom innan hundarna, men när de fick se honom gick det rätt fort. De var duktiga på att köra om, inga problem för dom, vilket känns jättekul. Hemma tränar vi ju bara för oss själva, så det är ju inte givet att det ska gå bra.

Vi körde på och Daniel hängde på oss. Det tog ett tag, sen kom vi ifatt tysken Günther Ammon, som alltså låg på en fjärde plats. När vi kom närmre ropade jag "Trail" och han kikade bakåt och saktade in lite för vi kom i full fart. Men mina hundar valde att gå om på vänstra sidan och Günther tittade bara bakåt en gång, så han såg nog inte riktigt vilken sida vi kom på, så han bromsade in och körde in mot vänstra kanten vilket gjorde att jag nästan körde rakt in i hans släde, men jag lyckades i sista stund bromsa. Han var riktigt snabb med att ankra upp sin släde och så sprang han fram till sina hundar och tog dom lite åt sidan. OJ! Vilken pärs. Alla mina hundar stod jämte hans och jag undrade om hans hundar kanske var lite arga sådär eftersom han sprang fram så snabbt. Nåja, det får jag aldrig veta. Jag vet bara att det gick jättebra och jag tackade honom innan jag manade på mina igen som snabbt var igång igen. Daniel bromsade in bakom oss, vilket jag tyckte var snällt, för han kunde nog ha trängt sig emellan på höger sida. Han körde om Günther också. Strax var det 800meters skylten som kom och då visste jag att jag inte behövde släppa förbi någon och jag och hundarna kämpade på för att komma in först. Vilket vi också gjorde, med de andra två tätt bakom.


Jag och hundarna precis före Daniel Larsson och Günther Ammon

Helt fantastiska
Jag tycker att mina hundar har gjort ett helt fantastiskt första tävlingslopp och jag är jättestolt över dom. Igår var jag ju inte riktigt nöjd eftersom vi hade två stora stopp. Ändå körde vi bra igår. Men idag var det absolut inget trassel och alla hundar gick riktigt bra, inklusive Pya som jag inte fått i tillräckligt med vätska. Hon snappade ju snö idag igen som sagt.

Det slutade med att jag och mina hundar tog oss upp till en 4e placering och idag hade vi den andra snabbaste tiden. Före oss tidsmässigt hade vi Marie Israelsson. Vi har klarat vårt mål som vi satte upp för den här säsongen och det på första snötävlingen: Att få ett 1a pris i dragmeritering. Och bara det känns ju helt otroligt!!

KM -  en silverplats
Det var ju faktiskt också Nedre Norras klubbmästerskap och det fattade ju inte jag vid prisutdelningen att vi kanske hade en chans där, så det var faktiskt en kille som heter Johan som berättade för mig att jag fått ett pris. Vi lyckades alltså bli tvåa på KM:et. YIHOOO! Vårt första pris!! Det kändes jättekul!

Allt som allt är jag så jäkla nöjd! Att jag igår visualiserade att vi körde upp och om två spann, verkar ha påverkat både mig och hundarna positivt. Jag har aldrig gjort det förut, men igår var det de bilderna som kom i mitt huvud. Själv tror jag nu att allt jag tror på är möjligt! Jag trodde nog vi var bra, men så här bra... ja, det är ju bara helt fantastiskt!


Jag och gänget på väg tillbaka till bilen.

ALLA FOTON ÄR TAGNA AV KALLE LARSSON



Lillholmsjö 1a dagen


På väg in i mål, jagad av Pär Moberg och Helene Israelsson

Första dagen på tävlingarna är avklarad. Det har gått extremt bra för mig vad gäller planering och allt. Jag som minns att jag är ganska stressad har inte haft några problem alls med stress och allt har flutit på superbra. Tack vare Brendas man, Wilbert fick jag en superstart och lugnare handler än han, ja, det går nog knappast att hitta. Sååå cool han var, det smittade nästan av sig :-)  Tack Wilbert, för din hjälp. Mycket uppskattad, önskar du var här i morrn...

Parkeringen för 4-spannsklassen är på andra sidan vägen, så man får ta och bära släden över och sedan ta hundarna i koppel och sätta fast dom uppe på parkeringen. Det passade oss ganska bra, jag kan inte klaga. Alla hundarna rastade sig ordentligt, men det var bara tre som drack sin vätska. Den absolut viktigaste hunden, och den som inte drack, ja, det var ju Pya såklart. Vilket visade sig i körningen. Jag kan inte riktigt påstå att jag är nöjd, när jag vet att det går bättre när hon dricker, men som min valpköpare Mari sa: "Det gäller att hitta just den metoden som gör att din hund dricker." Det gäller att pröva sig fram. Pya drack inte en droppe vätska och hon snappade mycket snö, mer än halva banan.

Vi startade som nummer 81 och framför oss hade vi Moberg som vi kom ifatt och körde om. Men sen började Pya ta snö och fortsatte med det, så vi kom aldrig riktigt ifrån. Pär körde om oss igen när Pya stannade till och en gång stannade hon till så snabbt att jag inte hann med att bromsa, vilket resulterade i att Tióne trasslade in sig och hamnade bakochfram med stamlinan runt midjan. Totalt kaos! Jag fick ankra upp och trassla ut dom. Helene Israelsson hade kommit ifatt och körde ifrån, tillsammans med Pär. När vi väl var utrasslade var jag snabbt tillbaka på släden och iväg for vi igen. Det tog inte alls lång stund innan vi var bakom de två spannen. De gick inte ifrån och till slut körde jag om båda två och lyckades hålla ifrån, ända in i mål. Mycket omkörningsträning blev det och allt gick bra.

Vår tid för dagen blev 22.29. Det blev en 6e placeringen av 20 startande.


Jag tjoade på rätt bra på slutet och det gick vägen...

Nu är det bara att ladda inför i morgon. Jag hoppas Pya ska dricka, annars måste jag byta ledarhund...

torsdag

Isiga gator i Östersund. Plusgrader i luften och regn på vindrutan. Det är vad som väntade mig när jag slutade jobbet tidigare idag. Inget höjdar-väder direkt. Och verkligen ingen fördel oss. Som ni kanske vet har ju Pya svårt för värme och jag som hoppats på kalla grader inför tävlingen i helgen, får nog drömma vidare. Det ser inte ut att bli riktigt kallt och vi får vara glada om mätaren står under 0-strecket och inte över när det är dags att stå på släden.

Jag har själv svårt att fatta att helgen äntligen är här. Som jag har väntat på den första snötävlingen. Alla som känner mig vet ju att jag är värsta tävlingsmänniskan egentligen. Det har jag varit ända sen barnsben. Som barn vann jag de flesta tävlingar jag ställde upp i, väldigt många i friidrott. Nu är ju drömmen om att arbeta sig upp och stå på prispall när det gäller hundkörning. Det är mina drömmar och mål. Som person måste jag sätta höga mål och på ditvägen gäller det att ha kul. Att umgås med andra människor med samma intresse, lära känna nya människor och hundar, det är alltid roligt. Om man sedan under vägen plockar upp några som visar sig bli väldigt goda vänner, det är världens bästa bonus med den här gemensamma sporten, för helt plötsligt har du funnit vänner som känns som att du alltid känt dom, fastän det fortfarande finns mycket att lära om den personen.

Det har gått över 8 månader sedan jag och hundarna flyttade till Jämtland och vi har kört släde sedan den 18 november. Helt sjukt, för när jag bodde i Småland hade vi... var det fem dagar snö eller nåt, som vi kunde köra släde på. Och nu har jag kört på snö i snart 2 månader redan. Snö under tassarna... vilken lyx!


Det ljusnar

Fredagen är räddad. Nu kan jag packa i lugn och ro och hundarna kan få springa och busa av sig ordentligt innan det är dags att packa in oss och åka iväg till Föllinge där jag ska bo tillsammans med Malin och hennes vän Torhild +1.

Det blir skönt att kunna ta det lite lugnt och nu slutar jag vid tolv, så det blir verkligen inte stressigt på fredag. Perfekt! Jag hinner faktiskt mata hundarna också, då vet jag att dom ätit ordentligt på fredagen. Kan ju inte bli bättre. Så åker vi iväg så vi hinner gå på besiktningen, så har vi det gjort också. Så står det mig fritt att hjälpa Malin på lördagen... om jag inte nu kan ligga och sova ut ordentligt :-) Det hade varit gött det....


Sista träningsrundan

Vi har tränat sista rundan för veckan, jag och hundarna. De gick mycket bra och vi körde bara den lilla rundan genom skogen. Och ALDRIG har jag kört så fort genom skogen. Jag känner mig mer som att jag hör ihop med släden, istället för att känna mig som ett påhäng. Det är stor skillnad. Nu är det vila som gäller inför helgen. Vila och skoj. Springa runt i rastgården under de kommande dagarna är vad som gäller, ja, när jag är hemma förstås. Jag jobbar hela veckan. Jag försöker byta bort min fredag, så jag får ett pass där jag slutar lite tidigare än kl. 18:00. Det skulle passa bättre så vi slipper åka så sent på kvällen. Det känns bra att ha tränat hundarna så bra sista veckan och vi är verkligen:

READY TO GO!


Tosserunda

Idag tog jag och tävlingsspannet en tur på släden innan jag skulle fara till jobbet. Jag använde stopp-uret för en gångs skull, bara för att kolla på ett ungefär. Med snö som satte sig på tassarna och bildade små isklumpar fick jag chansen att prova mina sockor jag sydde förra veckan. Det blev Tióne som fick ta på sig ett par, de andra tre hundarna fick springa med Vakarevo-sockar. Jag vill spara på mina röda, om jag ska använda dom på tävling, de är ju bara gjorda i fleecetyg.

Sockarna jag sydde fungerade utmärkt och alla sockor satt kvar på hundarnas tassar när vi kom hem igen. Skönt. Nu börjar jag få lite grepp om hur hårt man ska spänna på kardborrebanden. Och så himla smidigt med kardborre, så slipper man hålla på att palta med den där jäkla tejpen. Fortsättningsvis syr jag mina egna sockor till hundarna...

In med Haldex och Pya först i spannet och sen hämta Niro och Tióne. GUD vad det gick lätt i starten. Det känns verkligen att de här fyra börjar bli väl inkörda med varandra. Det är så det ska va... KUL! Eftersom den här gamla matten äntligen lärt sig att stå på släden korrekt, och framförallt att hon lärt sig att svänga ordentligt utan att ramla. Det betydde att vi satte räser-fart redan från start och den första kurvan efter nedförsbacken kunde se mig i rumpan när jag for iväg, UTAN att ramla! HAH! Ramla, ja det gjorde jag däremot på sista kurvan innan vi var hemma.  Hehe... så kan det gå...

Hundarna gick riktigt bra, förutom när de sprang av spåret och ut i djupsnön. Alla utom Niro lyckades med den bedriften. Men de gick på bra och gjorde ett gott jobb och vi känner oss trygga inför helgen och vi tror vi kommer ta oss runt på en rätt så hyfsad tid. Hundarna känns ganska vältränade och de har ett ytterst gott humör när det gäller att ta på sig selen och fara iväg. Så det är med förväntan vi ser fram emot helgen.

Det blir 10års jubileum kan man säga och  vår första slädtävling sen -99.  
Då gjorde jag min debut, med min egen hund Pesetas och med Silves fantastiska farmor SuCh S(polar)Ch Natascha. Så här såg resultaten ut då.

2-spann

1. Johan Åkerlind 36:51
2. Gunilla Jönsson 39:45
3. Sofia Eriksson 40:23
4. Leif Berndtsson 42:47
    Lena Borg


Me(n)tal-laddning

Min vackra tjej


Jag och hundarna laddar inför helgen som kommer. Det blir vår första snötävling och det börjar redan bli spännande. Startlistan och PM:et är ute. Jag går ut som nr 2. i 4-spannsklassen. Framför mig har jag en duktig kille och bakom mig en duktig tjej, så det ska bli spännande. Jag ska satsa på att komma i tid till starten, först och främst :-)  Med Kosta i minnet, vet jag att det blir en utmaning för mig och det gäller att synka klockan(som jag måste byta batteri på) med startklockan. Förhoppningsvis finns det folk som kan hjälpa till, för att ta alla hundarna till startfållan samtidigt för mig är uteslutet. Både Haldex och Niro är så heta att jag inte vågar ha dem ihop. Och när de väl är fastsatta i spannet måste jag ha någon som håller Niro borta från Tióne, annars hoppar han på henne, för han är så het. Men det ska säkert gå bra.

Ska ni heja på oss? ;-)


- 28 grader

Det är kallt. För kallt för att träna hundarna till och med. Men jag var inte riktigt säker, så jag ringde kompisen Malin Sundin för att höra vad hon hade att säga om saken. Hon tycker -20 är max när det gäller pälshundar. Så jag tar till mig när erfarenheten talar. Det är viktigt att kunna lyssna på de som har mer erfarenhet än en själv, annars gör man aldrig några framsteg. Och jag är glad att ha bra vänner att vända mig till när jag känner mig osäker. Även fast jag har haft polarhundar sedan -95 är jag en nybörjare när det gäller det här med snön och kyla, så det vill verkligen till att lära sig rätt från början. Det är den här säsongen som är början på allt gott och nu börjar jag verkligen känna att självförtroendet börjar komma för mig, nu när jag lärt mig att köra släden och sluta vara rädd för farten. Eller, jag har varit lite rädd för att ramla.

Förra året när jag var i Grönklitt körde jag med Tiwas, Atto, Tióne och Haldex sista dagen innan jag skulle åka hem, och det på riktigt bra skidspår. Det fanns ingen styrning alls på det spannet och jag glömmer väl aldrig den vurpan jag gjorde. Jag hade hjälm på huvudet, tack och lov, men slog i huvet hårt i backen. Och det var verkligen inte det minsta skönt. Därför är det viktigt att alltid ha hjälm när man kör med hundarna. Det räcker med en liten smäll och jag har svårt att förstå att när människor kör skoter har de hjälm, men när de kör hundar inte. Det är väl verkligen då man bör ha hjälm, för ett hundspann är väl ändå mer oförutsägbart än en skoter?


Tack! Vem du än är!

Jag blir helt gråtfärdig. Jag kikade in på mitt bankkonto för att kolla saldot. Har haft ganska stora utgifter den här månaden med elräkning och skatt på bilen och mer saker, så det är en tuff månad för mig. Och jag längtar rätt skapligt efter januarilönen, som jag vet kommer bli rätt bra, med tanke på att jag jobbat som bara den hela december.


JAG HAR EN SPONSOR!

Men jag vet inte vem det är, för det stod inget namn, bara sponsoring... Jag anar vem det kan vara, men du får gärna ge dig till känna. Jag tackar av hela mitt hjärta, det betyder verkligen mycket för mig, den här slanten. Nu ska jag genast anmäla mig till nästa tävling =)


TACK SÅ MYCKET och en STOR KRAM till dig/er!!!!!

Se upp Kråkfötter

'cos HERE WE COME!

Jag och hundarna har haft två ypperligt trevliga dagar i Lillholmsjö, tillsammans med Adam och Sandra, som kommer från Skåne. Nu ligger de på träningsläger, för att få lite snö under tassarna. Jag och Adam körde tillsammans igår och tränade lite omkörningar och så. Mycket positivt för våran del, för vi tränar ju enbart själva, så det är perfekt när man kan få köra tillsammans med andra spann.

Tack så hemskt mycket för att jag fick komma Adam och Sandra och för den fantastiskt goda grisgrytan du lagade Sandra!!


Bilden är från första dagen, och det är Sandra som är fotograf. Jag kan inte påstå att det var helt smärtfritt att köra första dagen. Jag tror jag ankrade upp 4ggr, allt som allt. Tióne lyckades trampa över sin neckline, för matte kan inte köra släden ordentligt. T om Pya lyckades trampa över sin neckline vid nåt tillfälle. Med nytt ställe och allt, så tyckte jag ändå det gick rätt bra för första dagen borta. Jag hade vattnat hundarna för lite och det visade sig ju i att Pya snappade snö. De gjorde trots allt ett gott jobb och jag fick tillfälle att studera Adams snygga körteknik i kurvor och nedförsbackar, så jag kunde härma. Vilket jag också gjorde.... för....

DAG 2
Gjorde jag och hundarna en FANTASTISK insats, om jag får säga det själv. Som tidigare nämt är jag ingen höjdare på släden, men med rådet "Skit i bromsen" från Adam och "Det är när man bromsar som man ramlar" från Malin Sundin, bestämde jag mig idag för att inte använda skotermattan, vilket jag gjorde igår. Idag körde jag själv, för Adams hundar hade vilodag. Så jag for ner och körde först Silve och Tiwas, som gick som RAKETER! Gammel-gubben imponerar och även Tiwas som jag alltid sett som värdelös 'up front'. Det visade sig att lilla skruttan kunde svänga åt det hållet jag ville...

Efter att jag tagit dom på en raketsnabb tur, tog jag tävlingsspannet. Tack och lov att mina hundar är rätt duktiga på att stå framåt utan att fjanta. Jag tror det bara går bättre och bättre faktiskt, även på bortaplan. Nåväl, efter starten stannade jag efter ca 100m, för Niro hade gått på fel sida om stamlinan. Tyvärr gör han ofta så i starten. Men jag bestämde mig snabbt för att rätta till det, så jag ankrade upp och ställde honom på rätt sida och sen for vi iväg igen. Inte EN ENDA gång, använde jag skotermattan och jag saktade heller inte ner i kurvorna. Det var endast de skarpaste kurvorna som är lite tajta, som jag bromsade med foten liten grann. Men JÄKLAR vad jag körde hund!!!! Jag kan inte uttrycka det på annat sätt. Förut tyckte jag det var riktigt pirrigt och säkerligen för att jag inte kunde hantera släden. Men efter att ha granskat Adam, så fick jag uppenbarelsen: Det är precis som att åka slalom! och det är precis vad jag gjorde idag. För första gången på min släde, KÖRDE JAG HUND och inte bara åkte med. Och det var SÅÅ ROLIGT!

Så jag säger bara:  SE UPP KRÅKFÖTTER! för här kommer vi! :-)


Adam körde ett fyrspann först, men sen stod ett 8-spann på tur. Modigt, tycker jag....