Ultraljud o röntgen

Här hemma händer saker nu minsann. Jag har fått en läkartid, på söndag, tro det eller ej. Av en läkare som gör hembesök. Han kändes super när jag talade med honom i telefon, så jag hoppas han ska kunna hjälpa mig med att kanske få remiss, för jag skulle verkligen vilja få en röngenbild på ryggen. Eller ett svar iaf, på vad som är fel.

Nåväl, nu skulle jag inte berätta om det, utan jag skulle berätta om hundarna.

Eftersom att vi äntligen lyckats ögonlysa Tióne, tyckte jag det var lika bra att få den där höftledsröntgen gjort på henne också, nu när vi skulle ultraljuda henne och Pya. Så vi for till Strömsund igår och började med ultraljudet på Tióne och tro det eller ej, men vi kunde se små fosterblåsor därinne i magen. Hon hade gått 29 dagar igår, så de var verkligen inte stora, men vi såg ett hjärta slå. Vi räknade ett antal valpar, men eftersom man aldrig kan veta hur många som kommer klara hela resan, så säger jag att det blir tillräckligt många åtminstone.

Sen fick Tióne lite lugnande och så tog vi HD/AD-röntgen på henne och det lilla jag kunde se, tyckte jag nog allt att det såg bra ut, men vi får vänta en vecka på att få resultaten.

Tyvärr var inte Pya dräktig, vi gjorde både ultraljud och tog ett blodprov för att vara helt säkra. Det kändes nedslående för mig, då jag verkligen vill ha valp efter Silve. Så vi har tagit beslutet att prova igen på Pyas nästa löp, om Silve är kry, och hoppas på bättre tur då. Det kommer att bli lite dum tid, men vi har bestämt för att ta den chansen för att få valpar efter Silve och Pya. Funkar det inte nästa gång, så är det så...

Johan har dragit till Norge igen för att arbeta och igår passade han på att köra hundarna. Kolla in albumet jag gjort: http://picasaweb.google.com/seriXone


Snörokk's Saria & Shejrix Trickster


Jämmer o elände

Dagarna går och just nu känns det aldrig som att min rygg skall bli bättre. Jag gör mina övningar varje dag och har även skaffat mig ett Back-On-Track bälte(tack Ylwa för tipset) och det känns som att det fungerar. I fredags skulle jag jobba, men efter att ha känt efter blev jag hemma.

Igår jobbade jag och genast blev ryggen mycket sämre, så det känns inte bra alls. Det är jobbigare att stå upp än att sitta ner, så jag varierar ståendet och sittandet. Sitter jag så är det väldigt rakt, på en stol med ett väldigt upprätt ryggstöd. Jag är noga med att ha bordet upphöjt så jag får stöd för armarna. När jag är hemma gör jag det roliga i att mest ligga i soffan för att räta ut ryggen. Tro mig, det är inte ett dugg kul. Johan får agera springsjas för det mesta. Stackarn är väl döless på mig vid det här laget.

Jag har även, förutom bältet, passat på att köpa mig ett Back-On-Track handledsskydd, som jag använder när jag jobbar, för jag får lite ont i handlederna. Det är inga billiga produkter det här, men hjälper det så är det värt det, tycker jag.

Jag har också inhandlat mig ett par MBT-skor, som skall vara bra för hela kroppen, eftersom att de skorna är böjda både fram och bak. När man går får kroppen balansera upp för att man ska stå stadigt med fötterna på underlaget. Hållningen på kroppen blir mer rak per automatik, för min del mycket bra, då jag vanligtvis har en väldigt dålig hållning på ryggen, eftersom att det är mer bekvämt för min rygg att vara lite krökt.

Naprapaten sa att jag har en väldigt plan rygg. Jag har bestämt mig för att fixa min rygg och jag hoppas att ihärdiga övningar skall göra den bättre. Just nu känns ryggen i vart fall riktigt kass och jag ser verkligen fram emot en ledig dag på tisdag. Tyvärr gör den här ryggen att jag inte kan köra hund heller, vilket gör mig besviken, för jag såg verkligen fram emot någon fjälltur tillsammans med Johan, men som det ser ut nu, lär jag inte kunna köra hund på ett bra tag. Hemma nu är det Johan som sköter hundmatning, bajsplockning och ja-aa, egentligen allt som har med hundarna att göra.

Nattetid sover jag ganska dåligt, jag vaknar speciellt tidigt på småtimmarna av att jag måste dra i madrassen för att vända mig på andra sidan. Ryggen är stel som en pinne och kroppen längtar efter att gå upp. Bästa platsen för min rygg är helt klart soffan, men den börjar jag bli trött på. Suck! Jag längtar verkligen efter en bättre rygg...

Annat, lite roligare saker, är att Johan igår var in och ögonlyste Tióne, eftersom att vi inte hunnit med det och hon fick betyget "absolut snällaste hunden idag". Hon skötte sig exemplariskt och lade sig ner i den typiska "huskybollen" i väntrummet. Hon var så snäll när veterinären skulle titta i ögonen på henne och resultatet blev klockrent, dvs UA.





På återseende!

I helgen har vi haft besök av Dimmes matte och husse, Elisabeth och Kenneth + deras andra tre hundar. När Dimrill kom till oss i oktober var det bara Sälka han lämnade kvar hos matte och husse, men nu när de kom upp, fick Dimrill upptäcka att han fått två små 'syskon', dvs Doris och Sverre.

Kenneth och Elisabeth var uppe sent på fredag natt och alla var så trött, så vi gick genast och lade oss. Jag hade redan förvarnat om att jag inte skulle kunna köra hund pga mitt ryggskott och Johan som kört våra hundar på fredagen tyckte de kändes lite trött, så vi bestämde att de skulle köra på hemmafronten istället för i fjällen. Det fick helt enkelt duga. Vi har inte tillräckligt många hundar än, när det är några som är valpar och sen att de precis blivit friska från magsjukan. Det visade sig vara helt rätt beslut att stanna hemma. 

Jag och Elisabeth höll varandra sällskap medan killarna fick köra hund. På lördagen fick de ta varsitt 4-spann och så körde de milen med dom. Johan hade Haldex-Tirith och bak Saria-Nato. Kenneth tog då Sälka-Dimrill i led och Loddie-Niro bak. Det var Kenneth som hade det starkare spannet för dagen, men inga bilder från den dagen. 

Jag och Elisabeth hjälpte dom lite i starten och jag höll mest koll på att hundarna inte drog i linor eller att Haldex bråkade för mycket med Tirith. Så mycket mer kunde jag inte hjälpa till med. Det gick fint den dagen för dom, men hundarna var trötta, så de körde långsamt hela tiden. 

Pya och Tióne fick vara valplärare på 2,5km's rundan sen. Trickster fick stå, för han tar i så hårt att han stressar så mycket och mår inte bra efter körning. Vi kanske, kanske provar att köra honom någon kort runda, men absolut inte någon längre.   


Johan kommer nedför första svängen med Tióne och Doris, som kommer från Malin Aspås.


Kenneth fick köra Dimrills mamma Pya tillsammans med Sverre, som kommer från Malin Sundin.


Han har gjort en svensk klassiker klar i år - kolla in den snygga mössan!


På söndagen fick Kenneth ta Tióne i led tillsammans med halvbrorsan Dimrill. Bak hade han Niro och Sälka. Johan passade på att ta med kameran och få lite bilder ute i spåret.


Ser inte Dimrill helt överlycklig ut??


Vilket gäng! Kenneth ser oförskämt säker ut på släden, trots att han inte kört mycket alls.

Den här dagen passade killarna verkligen på att njuta i det fina vädret och körde en runda på 16,5km. De hade lite pauser emellan, så de fick vila lite grann. Snacka om att den här matten var avundsjuk på dom, men jag försökte att inte tänka så mycket på det.

Jag satt inne med Elisabeth istället och fixade bilder och filmen från tävlingarna vi varit på, så de fick med sig en cd-skiva hem och kan njuta av att kolla på SM-filmerna där duktiga Dimrill gjorde ett kanonjobb. 

Som avslutning på den här hundkörardagen, fick Kenneth själv ta ett fyrspann med Pya-Saria i led och Doris och Sverre bak på en 2,5km's runda. Nu fick Johan och Elisabeth hjälpa honom i starten medans jag var inne i huset. Rundan klarade de av galant och var tillbaka på ett kick.


Nu har Kenneth och Elisabeth tillräckligt många hundar för ett fyrspann och Kenneth har investerat i en jättefin Polarissläde, en nordisk sådan, för han tycker om att åka skidor. Vad kunde väl då vara bättre än att även få sig ett litet renoveringsobjekt, så att både han och Elisabeth kan köra hund tillsammans nästa år?

Jag frågade Kenneth om han ville ha min gamla trähäcksläde, som stått de senaste två åren och bara blivit använd till att dra ved med. Jag blev glad när han sa ja tack, så han fick själv surra den på sin bil, med hjälp av Elisabeth. Jag trodde innan att han skulle tycka det vore kul att renovera den, så han fick även fyrspannslinan som Tióne vann i Bjursås. Så förutom att släden behöver en ny broms och lite fix, så har han komplett med både hundar och lina. Så sen kan han och Elisabeth ha trevliga turer tillsammans, med varsitt spann.


Så bilen blev knökafull när ytterligare en släde kommit på taket och den fjärde hunden var instoppad i bilen.


Här har vi hela familjen. Det är Sälka f.v - Kenneth - Doris - Sverre - Elisabeth och Dimrill

Hela helgen har varit supertrevlig och vi har skrattat mycket, ätit hemskt god mat och mycket godis. Det var bara min rygg som var smolken i bägaren, för vi fick både fint väder och killarna fina turer.

Jag och Elisabeth fick uppleva helt andra saker. Det händer skumma saker i huset. På lördag morgonen frågade jag genast när jag kom upp om någon av dom dragit i byrålådorna i nya gästrummet, dvs vårt gamla, men neeej, det hade de inte gjort. Jag hörde klart och tydligt, och Johan är också ganska säker på att han hörde det, att någon drog i två byrålådor i rummet jämte oss mycket tidigt på morgonen. Men det hade de inte gjort, för sov, det gjorde dom. Mycket märkligt!

Ännu mer märkligt blev det medan jag och Elisabeth satt inne och fixade på våra datorer. Teven stod på och jag skulle visa någonting på datorn för Elisabeth, så hon hängde sig liksom över min skärm och tittade. Jag såg att skärmen på tv:n hade blivit blå, men tänkte väl att det var säkert något tillfälligt avbrott på tv-programmet. Strax efter tittar Elisabeth upp och säger: Men vad är det med teven?

Precis i samma ögonblick stängs tv:n av och sekunder efteråt stängs boxern av. Vi sitter och tittar på teven som två spån och jag frågar genast om hon sitter på tv-kontrollen. Jag får svaret: Nej, dom ligger på bordet. Jag höjer blicken över skärmen på datorn och ser mycket riktigt kontrollerna framför mig på bordet. Omöjligt! Ingen av oss har rört kontrollerna. HUR stängdes både tv:n och boxern av?

Jag gick in och duschade på lördagen och när jag stängt dörren till badrummet hörde jag Elisabeth ställa en fråga. När jag kom ut frågade jag om hon frågat mig nåt? Ne, sa hon, men så sa jag vad jag trodde att jag hört och då sa hon ja, det hade hon sagt. Då hade hon hört mig säga något och ställde då den där frågan till mig. Enda kruxet var att jag aldrig sa något, och att jag redan var inne i badrummet med stängd dörr, när jag hörde att hon frågade mig något. Mycket märkligt....



Tack igen för att vi fick låna Dimrill. Det har varit såå roligt att få se honom utvecklas till att bli en riktigt duktig slädhund och även att se honom utvecklas på den mentala biten, från att ha varit lite osäker, till att bli en mycket harmonisk kille. Det känns verkligen, verkligen som en ynnest att ha få varit del av hans utveckling. Tack!





Avslutningsvis vill jag bara säga att det alltid är ett nöje att ha er här. Både jag och Johan ser nu fram emot att ta oss ner till er och hälsa på. Kenneth har lovat oss koreansk mat. Igår fick vi ett litet smakprov och det var såå gott, så vi längtar verkligen att få testa lite mer av det utlovade :-) Och tack tack, för att ni tagit hand om 'mig' så bra i helgen, jag fick känna mig riktigt bortskämd av att bara sitta och lata mig med min onda rygg(den är inte bra än, men jag gör mina övningar jag fick av naprapaten).

Så på återseende säger jag, både till er och spöken!


... och vad händer på semestern?

Igår hade vi väldigt trevligt besök från Josefin(ni vet, hon som tar alla fina draghundsbilder) och Jocke. De semestrar just nu i Krokomstrakten och jag passade på att bjuda hem dom på besök. Det är alltid roligt att få träffa människor, som man i stort sett annars bara träffar på tävling.

Vi pratade hund mest hela tiden och gjorde ett kort besök ute i hundgården där hundarna tyckte det var roligt med lite besök. Trickster passade på att bita så mycket han kunde i Jockes vantar, ända tills matte sa ifrån. Lilla Nato som brukar kunna vara lite blyg hälsade kärvänligt på Jocke framförallt och jag blir glad av att se hur mycket han har utvecklats den sista tiden. Jag tror att det är tack vare Johan, som lagt ner mycket jobb på honom, som gjort väldigt mycket för Natos utveckling. Medan vi hälsade på hundarna tog Johan hand om årets första grillning, och som vanligt kände jag mig bortskämd, med en kär sambo som är så duktig på att laga mat.

Tack för besöket och varmt välkomna åter!!



Idag skulle jag och Johan köra hundarna som stått sedan SM. Äntligen är dom friska från magsjukan och har varit bra i magen sedan igår, så vi tänkte att vi skulle ta ett 5-spann var och köra ut på en härlig runda. Vi gjorde upp spannöversikten och valde vilka hundar vi ville ha. Jag skulle ha Tióne och Pya i led, med Trickster bakom och Dimrill och Tirith längst bak. Johan skulle ha Haldex och Saria i led, Loddie i team och Nato och Niro i wheel.

Vi tar ju alltid ut hundarna ur hundgården och går med dom i koppel ner till slädarna som vi ankrat fast i träd. Jag började med de snälla hundarna, Tióne, Pya och Tirith, som aldrig gör en fluga förnär när de står själva där nere. Lätt som en plätt att gå ner med dom, även fast det var lite halt på gårdsplan. Johan tog Haldex och Saria först och det gick också fint. Sen selade jag Loddie och Dimme och Johan tog Loddie, Niro och Nato, medan jag tog Trickster och Dimrill. Jag såg att han halkade nedför gårdsplanen och jag hade fullt sjå med att hålla i Trickster på vägen ner. Jag fick kämpa.

Eftersom att jag skulle starta före Johan var jag tvungen att passera hans spann och det gick bra, men precis när vi passerat, rycker Trickster till i kopplet och jag tappar greppet, varpå han rycker i bältet på mig och två gånger smäller det till. Jag känner hur ryggskottet gör ett snabbt inträde i min kropp. Det gör så ont att jag inte kan stå upp och jag försöker hålla i Trickster för att han inte ska rycka mer i min kropp. Jag väljer att sätta mig ner på backen för att få lite mer tyngd, sen försöker jag hasa mig fram, så jag kan få fast honom i draglinan, men jag lyckas inte. Samtidigt blir Dimrill så pass frustrerad att han försöker ge på Trickster. Jag försöker få Trickster lugn, men det funkar inte alls.

Jag kämpar för att hålla honom i kopplet, medan han använder all sin kraft till att slänga sig framåt, gång på gång. Jag kan inte ens ropa till Johan om hjälp, då alla hundar gapar allt vad de kan. De vill bara komma iväg. Jag inser rätt snabbt att jag inte kommer att kunna köra, det gör så ont och till slut börjar jag gråta. Till slut kommer Johan och undrar vad som står på, först trodde han att jag bara inte kunde komma upp från marken. Jag kan inte ens prata och det enda jag får ur mig är att han ska ta Dimrill. Jag kämpar fortfarande med Trickster och Johan förstår att jag har ont, så han börjar gå med Dimrill till hundgården.

Jag lyckas ta mig upp och kämpar för att hålla i Trickster och gå upp till hundgården. Han håller fortfarande på, allt vad han kan. Till slut kommer jag upp och Johan skyndar sig att börja hämta upp hundar. Jag lyckas ta upp Haldex, men mer orkar jag inte. Loddie bet sönder sin sele och det blev ingen hundkörning idag!

Att Trickster är en intensiv hund, det har vi förstått ända sedan han var valp. Det jag inte hade fattat förrän nu, är hur urstark han är, inte ens 9 månader gammal. Allt knäppa som hans mamma Loddie har, verkar han ha ärvt. Han är jobbig i hundgården och hans mamma gav upp med att försöka fostra honom redan tidigt. Sen satte vi in honom med Haldex och Tióne och nu när vi haft löp har han gått med Haldex, men det verkar som att även han har gett upp det där med fostringen nu. Nu finns det bara två alternativ kvar, och det är Pya och Niro. Vi kommer att prova att sätta honom med Niro och flytta på Nato, så får vi se om det har någon effekt.

Tricky var den valpen som valde att han skulle stanna på kenneln. Jag har aldrig sett det tydligare med någon annan valp än han och jag hade inte hjärta att låta den valpen flytta, så han fick stanna. Han är absolut den allra jobbigaste valpen jag någonsin har haft och jag kan bara önska, att han kommer att bli en sån bra draghund, som jag tror att han skulle kunna bli. Men gå med honom och en hund till ner till spannet... Det gör jag inte igen! Troligtvis är det Johan som kommer att få gå med honom fortsättningsvis. Själv hade jag önskat att han kunde ha varit liite mer dämpad. Samtidigt är jag glad att det är den valpen som blev kvar här, för jag vet inte om någon annan hade orkat med honom.


Så nu sitter jag här i soffan och här har jag suttit i princip sen jag kom in. Jag har varit uppe och rört på mig lite grann, fått liniment på det ryggonda, men det gör ont. Helgen som skulle bli härliga turer på fjället ser ut att kunna gå i kras för min del och de lediga dagar jag har kvar kanske jag får spendera med att försöka kurera mig. Så typiskt min (o)tur! Men man lär sig alltid av något och nu är det verkligen bestämt. Jag MÅSTE göra någonting för att försöka bli bättre i ryggen, så det blir naprapat och träningsprogram som ska följas. Jag har försökt förut, men motivationen har trytit, då jag inte varit såå dålig i ryggen att jag inte överlevt. Men det här var droppen. 

Jag har en fin bonus att se fram emot nu på marslönen och för min egen skull ska jag köpa mig ett par MBT-skor, som jag förstått ska vara väldigt bra för rygghållning, sen blir det Back-On-Track ryggstöd och t-shirt som jag ska sova med på natten. I samband med det blir det besök hos naprapaten. Efter att ha blivit bättre i ryggen står ett gym-kort på listan, för att bygga upp och bibehålla en bra rygg. Så jag hoppas att allt ont för något gott med sig!


2 dar

Som alltid blir det inte så tidigt som jag tänkt mig när jag ska sova, men nu ser jag fram emot två jobbdagar till, sen blir det lite ledigt för min del. Det ska bli såå härligt. Jag ska sova varje morgon, jag looovar.... Det blir inte många dagar ledigt, men fem iallafall och jag ska passa på att njuta av dom tillsammans med Johan som kommer hem i morgon. Det ska verkligen bli fem härliga dagar!!

Här hemma har hundarna stått sen SM. De har inte varit krya alls. Magsjukan har gått från hund till hund och nu verkar det som att det iallafall ska ta slut på sjukan. Lagom till jag blir lite ledig, så det får lov att bli lite mjukstart för hundarna ute i spåret. Men nu är det ingen stress åtminstone, utan nu kan vi köra bara för att det är kul.

Jag håller på att göda upp hundarna lite, den här magsjukan har tärt på dom, så flera av dom är tunna. Det är inte roligt, men det är svårt att göda dom när maten bara rinner rätt igenom. Men nu verkar det gå åt rätt håll, så nu vågar jag ge dom ordentligt med mat. Det ser bra ut när dom bajsar, det är nån som är lite lös i magen, men inte sådär så det blir sprutlackerat på snön i gårdarna. Det känns bra att det verkar bli ett slut på den här sjukan, för uscha vad dåligt man mår när man ser glansen försvinna i ögonen på hundarna och orken liksom inte riktigt finns där. Man känner inte riktigt igen dom....

Jag kör min nya bil till jobbet och det är lite läskigt då däcken på bilen är såna åretruntdäck, som till nästa vinter ska bytas ut mot riktiga dubbdäck. Det är lite läbbigt, för bilen släpper ju lätt när det är lite halt ute. Bredställ i en uppförsbacke inne i stan, hmm... Det var nog första gången jag lyckades med det. Men bilen går bra och har jäkligt bra värme i sig, så det är bara att sätta igång med körkortet för tungt släp nu, så man får dra med den bilen till nästa säsong. Det kommer att bli en höjdare! Jag gillar bilen och känner mig nöjd med köpet, men det är nog mer en Johan-bil än vad det är en Fia-bil(den går inte tillräckligt fort), så jag tror jag ska sno hans Volvo istället :-) Men han har nog inget emot att ta Mitsun. Det är så härligt att dela allt :-)  Men nu ska jag knoppa och få min rosensömn... Natti!


En helg har passerat

Helgen har gått och jag har hunnit fylla år. Det blev en lugn och skön helg hemma med sovrumsbyte som verkade göra både mig och Johan gott. Vi sover som stockar i det varmare 'gästrummet'. Helt underbart med lite mer yta. Katterna verkar också gilla bytet och har helt accepterat att de nu får sova på lite fler ställen än bara i vår egen säng. Det finns nämligen en gästsäng i det andra rummet också, som de nu har full tillgång till, eftersom att där inte finns någon dörr.

Jag har ju planerat en kull efter Tióne nu i över ett år och tikarna satte igång att löpa efter att Saria hade sitt första löp. De brukar löpa lite lagom sådär i mars, men nu blev det nästan en månad för tidigt, så vi fick lov att passa på. Turligt nog märkte vi att Tióne blödde när vi var på Sham-draget, så det slutade som så att fine herrn Junior fick följa med oss hem.


NO UCH Vikerkollen's Duke Jr 

Vi har alltså nu parat Tióne med Junior och jag måste ju säga att hon var ganska så jobbig. Efter erfarenheten att varken Pya eller Loddie var lättparade, så förväntade jag mig inte heller att Tióne skulle vara det. Och det var hon heller inte. Hon ställde villigt upp sig för den snygge killen, men blev som sin mamma rätt arg när hon upptäckte att hon satt fast. Hon bet Junior i benet och mig i händerna flera gånger, men jag hade som tur var vantar på mig, så det gjorde inte så ont. Sen var hon nära att bita mig i örat, men där hann jag undan, annars hade jag nog varit jättesnygg vid det här laget. Nåväl, så är det ibland. Det blev två parningar och den andra parningen var lättare, men jag bestämde mig för att det fick räcka med två. Jag vill inte att Tióne ska tycka att det är läskigt, ifall jag nu skulle vilja para henne någon mer gång.

Däremot så har jag förvånat mig själv, nästan, genom att faktiskt para Pya en gång till. Det slog mig rätt hårt när vi kom hem från en tävling och Silve fick ett par anfall. Jag trodde han skulle dö på en gång. Johan hade åkt till Norge och jag var själv hemma. Jag ringde Agrias jourveterinär och hörde mig för och det är inte ovanligt att gamla hundar får invärtes blödningar. Jag kunde känna Silves hjärta dunka genom bröstkorgen och slå jättehårt. Antingen skulle han repa sig eller falla.  

Jag insåg  då att min fina Silve inte alltid kommer att vara hos mig och det kändes hårt, då han har ett av de bästa temperamenten jag sett på en hund. Att tiden bara försvunnit sedan jag hämtade honom på Dalarö har jag svårt att förstå... Det var ju som igår, känns det som. Silve har en väldigt fin stamtavla bakom sig, så det kändes helt rätt, att efter så många år funderat på om jag skulle ta en kull på honom, att åtminstone göra ett försök. Och då är den bästa tiken jag har Pya, som sedan tidigare gett två mycket fina kullar. Jag skulle ångra mig, om jag inte gjorde ett försök, så vi parade honom med Pya. Nu är det bara att vänta och se...

Jag kommer att göra ultraljud på bägge tikarna, så får vi se om det blir några valpar. Information om båda kullarna ligger på hemsidan. Vi tog nya bilder på Pya, Silve och Junior igår. Tióne blev det inget på, då hon suttit mot nätet till hundgården bredvid och halvbrorsan Dimrill har noppat av henne pälsen på över halva ryggen. Kanske får ni se en sån bild här nån dag, men hon ser verkligen för jäklig ut :-(

Det var väl det för idag. Jag ska sova nu, för i morgon är det uppe med tuppen som gäller, för att jobba tidigt. Så jag säger god natt till er för ikväll. Nu blir det - Zzzzz för Serixone!


No Ryssjön

För ShejriX siberians är tävlingssäsongen slut för i år. Hundarna är hängiga och ett par är dåliga i magen. Jag hoppas att det stannar där. Men det blir inget Ryssjön för oss och helgen spenderas på hemmaplan istället. Vi ska passa på att fixa en del som behövs göras, nu när det ändå blev ledig helg. Samtidigt som det känns förargligt att vi inte får åka på sista tävlingen känns det samtidigt skönt. Det är ändå en hel del energi som tas från kroppen när man är ute och flänger varenda helg och nu kan jag passa på att ta igen mig lite. Två semesterdagar är tillbakatagna från semesterveckan när det är Vm, så jag sparar in lite dagar ändå, men jag har ändå ledigt flera dagar den veckan. Nu är det städags i huset som gäller och vi ska byta sovrum till det större, så får ni gäster nöja er med det lilla när ni kommer hit och ska sova. Det får ni stå ut med för vi vill ha mer värme om natten och det är det i det andra rummet. Kommer bli superbra, tror jag.

Alla ni som ska till Ryssjön önskar vi stort lycka till!!! Kör så det ryker!!