Alla vi har

Skam den som ger sig! Det gäller bara att orka!
Det är tio hundar som kan vara med i spannet. Nova är inte en av dom för hon är sällskapsschäfer. Inte Silve heller, för han är pensionär. Men det är 9 huskisar och 1 Attor. Så då får även Attor springa. Idag var det väl mest det han gjorde... sprang! Men okej, strunt samma, det är motion för honom och han springer med. Han var faktiskt helt fullkomligt gaaaalen till slut innan vi kommit iväg och stod och brölade som bara den, tillsammans med de andra hundarna. Det går ju inte fort direkt, att komma iväg med de här hundarna, speciellt inte när jag är själv. Det tar tid att sätta in dom, men jäääklarns vad snabb jag var ändå. Och det där med ordningen i spannet har jag ju klurat ut nu och det känns så gött... så GÖTT att liksom klara alla dessa galna springhundar som är ganska så intensiva. Ja-aa, intensiva är väl kanske att ta i... lite för lite! De är fullkomligt galna!
I led har jag mina trogna ledarhundar, Haldex och Tióne. När jag kör ett större spann vill jag gärna ha hundar jag litar på till, nääästan, 100%. För hundra procent är en hel del att nå upp till, men de ligger nog iaf på 99,5%. Unghundarna Airk och Elora går i point(alltså efter ledarhundarna) och sen har vi Tirith och plotten Attor. Tricky halkade bak ett snäpp och går bredvid sin mormor Pya. Längst bak har vi skåningen Nato och sen Loddie.
 
Det är ett fruktansvärt tryck i det här spannet måste jag säga. Jag kommer nog aldrig att köra dom här alla framför en sprintsläde, jag skulle nog vara rädd. Yep, ni läste rätt. Med Tricky i spannet(och han gör som han vill) och nykomlingarna Airk och Elora har styrkan i spannet ökat ofantligt mycket. Det känns lovande!
 
Jag kämpar på med Airk, som blivit otroligt mycket mer lätthanterlig. Nu är han aldrig till salu längre(sådeså, Joakim å Mari - GLÖM DET!) *fnissar* Han har varit svår att sela, men idag... IDAG så kunde jag sela av honom genom att ta honom i benen. Men det går inte att sela på och ta i benen, då får man hålla i selen så han hoppar i den. Han är lite rädd om sina bendelar, men det går framåt och det är otroligt mycket lättare för mig nu att hålla på med honom, ogravid som jag är. Jag orkar!!
 
Jag är lycklig och glad om jag kan hålla igång dom under veckorna Johan är på jobb, så får man köra lite längre sträckor när han är hemma. Just nu kör vi enbart en slinga på 8km. Jag hoppas merparten av snön kan hålla sig borta ett tag till, så det går att träna. Kul är det iaf, när det går som jag vill!
 
(kommentera gärna)

Timman sen

Timman är sen. Jag nattade Ulrik för en stund sen och sprang sedan ut och slängde åt vovvarna käk. Idag blev det verkligen så, jag slängde åt dom maten och sen gick jag in igen. Vi började dagen med att vakna supersent, dvs halv elva och klockan 12 skulle vi vara på babymassage, vilken vi såklart kom försent till, då Ulrik bestämde sig för att han skulle äta precis när jag skulle packa ihop oss för att fara.
 
Efter att vi var klara på massagen åkte vi in till stan och gick upp på jobbet en sväng för att vänta på att Maria skulle sluta jobba. Idag skulle jag och Ulrik hämta hem Nova. Självklart blev vi överfallna av kollegor som ville titta och gulla med Ulrik. Och såklart, en sån liten sötis är väl svår att låta bli...
 
När Maria var klar packade vi ihop oss och gick hem till henne där Nova väntade. Måste jag ens berätta att vi återigen blev överfallna. Åh, så lycklig hon blev och hon kunde knappt lämna vår sida. Hon ville pussas och pussas och hade hon själv fått som hon velat hade hon nog pussat ihjäl Ulrik. Vi var kvar där och blev bjudna på mat och den tackar vi för, den satt verkligen fint i magen. Så gick Maria ut en sväng med Nova(hon drar så mkt när man går två) och när hon kom in igen blev hon släpad av Nova in i rummet där vi satt. Hon var tvungen att kolla att vi verkligen var kvar! Och så packade vi till slut ihop oss igen och gick ut till bilen, där SJÄLVKLART backluckan kackade ihop totalt och jag fick spänna fast den med ett spännband då det inte ens gick att stänga. Suck! Jag blev redigt frustrerad vill jag lova. Nåväl, vi kom hem till slut och nu är det kväller för både vovvar, katter och tvåbenta, dvs jag. Så fort man far till stan blir det så långa dagar att man är helt slut när man väl kommer hem.
 
Hundträning  har det inte blivit något mer. Hundarnas tassar slits hårt på den hårda marken och jag tyckte de nog skulle må gott av att vila lite extra. Men de var ut i måndags innan Johan for på jobb och kan jag lyckas med två gånger till den här veckan kommer jag att känna mig nöjd. Det är inte helt lätt att träna hund med en liten bebis, men Ulrik gör så gott han kan ;-P
 
Oh... btw... Det snöar! :-D
 
Här en bild på Johan med alla hundarna som är hemma. Två är ju utlånade.
 
 

Ulrik är ingen kossa!

Och här kommer faktiskt en liten bild, på en liten kille som hunnit bli riktigt stor nu. Den här dressen gick ju inte att motstå. Självklart går det ju inte att låta bli att tänka på kompisen Malin när man ser de här tjusiga kossorna!
 
 

Drag med gänget

Lycka är: När man har barnvakt och kan ge sig ut på en liten tur med gänget! Johans föräldrar kom med flyget den 18e och jag fick köra hund dagen efter medan de passade Ulrik.
 
Alla utom Pya, Attor och Silve. Och Nova som är hos Maria. Notera att Tricky är degraderad bakåt, då han flertalet gånger försökt vända spannet på u-sväng TROTS att han gått i point.
 
Den här selen på Airk sitter som ett smäck. Sundpro, såklart!
 
Här är Nato. Alla mina hundar har likadana träningsselar. Snyggt spann är ju ett måste, eller hur?
 
 

Shejrix Airk Thaughbaer

Airk är ett monster!
 
Nä då... eller JO, ett stort, starkt monster som är superstark(redan). På den här bilden ser han dock liten och klen ut, men tro mig... Han är den största hunden vi har(förutom Nova) och redan urstark. Det är nästan lite läskigt när man ska gå med honom till spannet, ska man orka? eller inte?

Utgrävning

När vi byggde nya hundgårdar förra året blev det ganska jobbigt att skotta på vintern, så vi bestämde oss för att fråga Fredrik om han kunde komma upp med sin grävis och gräva ut lite åt oss. Och han kom. Och han grävde!
 
Här har han börjat gräva bort, så vi får en något plattare gång, så det ska bli lättare att skotta.
 
Här är det faktiskt färdiggrävt. Tror jag får leta reda på en gammal förebild för att ni ska se ordentligt.
 
Nya gårdarna längst till vänster. Där var jorden ända uppe vid dörrarna, lika hög som kullen till vänster, om ni ser. Nästa sommar bygger vi nog ett trädäck framför gårdarna, precis som på de andra gårdarna.
 
Det blev hur bra som helst, om än att vi på en gång önskade att det skulle komma kyla, så det skulle frysa till. Att flytta flera ton jord blir ju inte direkt 'ogeggigt' när man kliver i det. Blir super nästa år, tror jag. Tack för hjälpen, Fredrik!