seriXone @

Idag blev min dator klar, så jag och Attor for till stan och hämtade den, då jag ändå behövde köpa kattsand. Snabbt in och snabbt hem var det som gällde, men först fick Attor följa med in på Djurmagazinet och få ett grisöra som han snabbt mumsade upp i bilen på hemvägen.

Det har varit bökigt för mig, det här med att kunna lösa problemet med Attor. Eftersom att jag skulle jobba dag i morgon, fanns det bara en kollega som kunde byta pass med mig, men efter att ha pratat med honom kvarstod problemet då han inte ville byta pass. Så det var bara till att ringa till min coach och kolla läget och det som blev av det hela var att jag får tjänstledigt i morgon, utan betalning. Men det är ändå bättre än att behöva ta en till semesterdag. Eftersom att jag har fått ta två oväntade semesterdagar har jag funderat och kommit fram till att jag skippar att åka till Åsarna på SOC'en. Jag har funderat på det från och till...

Allt känns stressigt. Attor ska ta bort sina stygn nästa torsdag, dagen innan tävlingen. Och jag sökte om semester nästa fredag, alltså ytterligare en dag minus på semesterkontot. Jag känner att så viktig är inte den här tävlingen för mig, speciellt då den inte ens är meriterande. Så jag och Johan bestämde tillsammans att vi avstår från att tävla på den, sparar våra pengar och satsar på att Attor ska bli frisk ordentligt och sen blir Polarhundsmästerskapen den första tävlingen för vår del. Och jag får tillbaka min semesterdag på fredagen. Som jag kan använda på ett bättre sätt.

Nu behöver jag heller inte känns sån stress över att jag får dålig träning på hundarna den här veckan. Jag var ut igår en sväng, men det känns verkligen inte bra att behöva lämna Attor. För ett spann tar det tre timmar innan jag är klar. Sen kommer all tid då jag måste ta hand om hundarna på det vardagliga planet, jag måste mata och plocka bajs. Det tar tid, men det känns väldigt skönt att ha tagit beslutet att inte fara till Åsarna. Jag kan koppla av lite grann. På lördag kommer jag att kunna köra alla hundar iaf då Maria kommer att ha Attor till söndag morgon. Det känns bra. Under tiden får hundarna springa i rastgården, då håller de igång lite åtminstone.

När man ber om den, då kommer den inte.
När man inte vill ha mer, då kommer det... i mängder!

Jaa, jag pratar om snön!

Vi for ut idag, jag och Johan. Vi bestämde oss för att köra tandem, alltså en släde först, med den andra bakom. Eftersom att jag är lite klenare än Johan fick han vara den som körde första släden. Och så spände vi in alla elva hundar i spannet. Det började bra. Det fortsatte väl bra om än väääldigt långsamt.

Så mycket snö att, som det nu känns, som vanligt, fick hundarna ploga sig fram. Haldex och Tióne i led. Haldex var som alltid mycket duktig. Vi körde på och medarna under kändes som sandpapper, så trögt gick det. Hundarna kämpade på och vi tänkte köra samma väg som i söndags, men när vi kom upp och skulle ta höger vägrade Tióne att ta in där. Jag kan väl förstå varför... Hon är tyvärr lite bekväm av sig och ville inte alls hoppa fram i snön. Till råga på allt fick vi ett mindre slagsmål mellan Tirith och Saria(ingen skadad) som gick bredvid varandra, så jag fick springa upp och ta loss Tirith och sen valde vi att vända spannet, för snön nådde mig upp till över låren, så jag förstod att det skulle bli väldigt jobbigt att ta sig fram på den vägen vi tänkt. Jag klampade före med Tirith i handen och hundarna följde efter och sen satte jag in henne i spannet bredvid Trickster istället. Och efter vändningen gick det lite lättare hemåt.

En tur på ca 14km tog alltså 1h 45 minuter. Det är lång tid. När vi kom hem fick de vätska och Johan gick in i duschen eftersom han skulle till sjukgymnasten. Jag skottade av bilarna under tiden, för jag trodde att jag började så sent som 15:45 på jobbet. Gick in, kollade schemat och såg att jag började kvart över tre. Eftersom att klockan var halv tre fanns det inte så mycket att göra än att gå och sätta sig i bilen och fara in till stan och parkera bilen och betala för biljetten.

Så här sitter jag nu, i hundkläder och luktar gott(not). Tur att ingen kollega sniffat på mig. Men om nio minuter får jag åka hem och ta en varm dusch och sen hoppa i säng. Härligt! Nästa gång kollar jag nog schemat lite bättre :-)

Slut på misären!

Alltså, hundträningen har äntligen kommit igång igen. Tack och lov, jag höll på att bli galen.

Stygnen tog jag ju bort på Attor och det såg bra ut, men sedan svullnade det upp under ögat och det såg ut som att han hade en böld där, vilket inte var så bra. I samrådan med veterinär började jag ge antibiotika. Så skulle vi se om bölden gick ner. Det gjorde den, men det var inte bara tack vare antibiotikan. Bölden gick ner men sen kom den tillbaka lite... och kliade gjorde den tydligen, för efter att vi varit ute med honom när Johan kommit hem från Norge, så drog han till med tassen ochb bölden SPRACK!! Iiiuu, lite äckligt var det. Men mest lite blod. Så vi tvättade rent och tratten åkte på, igen! Inte så kul, men tvunget. Vi är lite less på att måsta ha tratt på lillskiten.

Han fick ha tratt i några dagar och nu ser det fint ut igen. Antibiotikan är slut och nu håller vi alla tummar och tår för att inte bölden ska komma tillbaka. OM den gör det, måste vi in till veterinären igen för då ligger det troligtvis nåt skräp innanför... Och jag antar att man då måste ta upp det igen och göra rent för att sedan sy, igen. Jag hoppas verkligen att vi ska slippa det. Det räcker gott och väl med han fått två stycken operationer. Det är redan två för mycket för en sån liten kille.


Hundträningen är igång och det känns underbart att äntligen få köra dom. Vi var ut i söndags på en tur på strax över 15km. Tunga spår bitvis och den här gången körde jag först. Det var meningen att Johan skulle ha 6 hundar, men den vita blixten dundrade till och drog i förväg. Alltså, han slet sönder både haken på draglinan och haken på necklinen. Han är sannerligen ett as! Jag lovar. Så snabbt som attan, skulle jag, dra iväg efter honom för att jaga och få fatt i honom, men då fick jag ju inte loss min säkerhetslina, såklart. Johan sprang till undsättning och drog i snöret åt mig och iväg for jag. Vi behövde inte jaga långt alls så var vi ifatt den vita blixten. Han sprang så glatt framför mitt spann i ca 8km. Då trodde jag nog att han skulle ha sprungit tillräckligt för att jag skulle få tag i honom, så jag stannade mitt femspann och såg till att de båda ankarna höll spannet på plats och så lockade jag in Tricky. Det var inte så svårt utan han kom på en gång, så jag var glad för det och satte fast honom i mitt spann. Och sen körde vi.

De hade dragit med sladd den större delen av vägen, men jag ville inte fortsätta hela den vägen utan tog av, in på ospårat, med Haldex och Tirith i led. Haldex är sannerligen en klippa. GUD vad bra han är! (alltså, det är jag som skryter över min hund)

Snön gick upp till mitten av bröstkorgen på dom och Haldex plogade fram, medan Tirith inte alls var så förtjust i det och gick in bakom Haldex, för att åka snålskjuts. Vilket såklart resulterade i en del trassel då Trickster drog så förbaskat hårt, så han klampade hela tiden över Tiriths draglina. Vi försökte vända på en öppen plan, men Haldex tyckte bara NO WAY, eftersom vi alltid går rakt fram där och rakt fram skulle han gå. Det var ingen idé att försöka fuska. HELA sträckan skulle köras enligt Haldex. Jag trasslade ut Tricky nån gång och hela spannet drog så jag ramlade i snön och fick invänta släden som jag tog tag i. Johan skrattade åt mig... hehe.. Jag kan ju förstå varför...

Tung tur, men glada hundar när vi kom hem och ännu gladare matte som äntligen får köra igen. Så nu hoppas jag bara att Attor ska få fortsätta vara frisk, så det kan fortsätta på det här viset. Hundarna har redan stått alldeles för länge sammanlagt, en hel månad faktiskt. Så hur den här säsongen kommer att bli... Ja, det får helt enkelt tiden utvisa!!

Hundkörningen blir lidande pga strömlösheten. Det går inte att träna hundarna utan att ha ordentligt med vatten så de får tillräckligt i kroppen. Det är heller inte kul att vara ute och köra hund och bli svettig, utan att ha något vatten att duscha i. Åh, jag hoppas verkligen att vattnet kommer tillbaka till helgen, för jag vill träna hundarna.

Hundträningen har varit o-okej hela hösten tycker jag på grund av is och skador på Attor där man inte kunnat lämna honom hursomhelst. Att Attor skulle bli skadad två gånger hade jag ju inte riktigt räknat med. Å andra sidan hade jag inte räknat med att han skulle proppa i sig en leksak heller, så han skulle vara tvungen att operera magen. Olyckor händer, så är det ju bara. Men det känns som att vi haft en riktigt dålig start på hundträningen.

Nu hoppas jag att den ska fungera bättre resten av säsongen. Igår tog jag bort stygnen på Attor. Först var jag tvungen att vänta tills han hade somnat. Alla som träffat Attor vet att Attor är en hund som knappt kan vara still. Så först fick han somna, men han tyckte väl inte att jag skulle vara där och pilla under ögat, så det tog säkerligen 30-40 minuter innan jag hade lyckats ta de tre stygnen som satt kvar. Nåt stygn hade han nog lyckats få bort själv, för det som satt i dränet tog jag bort. Men med mycket tålamod så gick det bra och på de sista två stygnen gick det ganska fort. Så efter att de var borta blev det pusskalas och OJ så glad han var då.

Så Attor sätter inga stopp för hundträningen längre och nu är det bara att vänta på att strömmen ska komma tillbaka. I morgon bitti ska jag, återigen, ringa till Härjeåns Energi för att höra vad de vet. Jag har ringt varje dag, men varje dag har de inte kunnat ge ett svar på hur det ser ut. Inte ens om de varit i Fjällandet och tittat på hur det ser ut hos oss. Mest synd tycker jag om en granne, en farbror som är sängliggandes som har hemtjänst varje dag, två gånger om dagen. Han har bara bergvärme och vanligtvis brukar det alltid vara upplyst i hans hus. Jag tycker väldigt synd om honom. I mitt hus är det 7 grader just nu och det är inte varmt, så hur hemskt måste det inte vara att inte kunna göra något? för att få lite värme i huset? Det måste vara hemskt...

Idag blev det inte någon hundkörning, utan en plock och gör i ordning dag istället. Jag har lagat trasiga koppel och bytt ut krokar på dom och sytt dit och lagat halsband och tvättat några smutsiga såna och sockar. Plockat i hundgrejor, kastat och sparat. Men en tredje dag i rad med huvudvärk är ingen höjdare och strax efter sextiden hade jag sånt bank i huvet att jag la mig på soffan, för att vila en kvart... som blev en hel timme.

Nåväl, det gör inget, men huvudvärken släppte inte. Jag tror det är för att jag slarvat med maten den här veckan när Johan har varit borta. Jag vet att jag inte borde göra så, men det är så tråkigt, tidskrävande att stå och laga mat till sig själv bara och så blir det bara så. MEN Johan är på hemåtfärd just nu och kommer att vara hemma i skaplig tid idag, så idag blir det kotletter till kvällsmat. Yäej! Och det ska bli skönt att få hem honom igen. Alla saknar honom i Fjällandet! Mest av allt jag, förstås!

Kanske hörde någon min klagan om vädret? Alla andras klagan också för den delen. På Facebook kan man läsa mycket reflektioner över det knasiga vädret.

Idag stod vädret på min sida och jag såg till att ta chansen direkt den kom. Det töade igår och smälte undan en del och idag snöade det på lite, så snön fastnade på de isiga delarna och jag kunde ta ut hundarna på en sväng. Det gäller att passa på så fort chansen ges nu, för man kan inte veta med det här vädret när nästa möjlighet kommer.

Jag fick nya däck till pickupen idag, så jag for in till Lit och fick dom monterade på de fälgarna vi har nu. Kändes hur skönt som helst att åka därifrån med dubbdäck på pickisen och jag provbromsade och det funkade super, utan att rumpan på bilen kom på sidan. Så nu känner jag mig rätt säker att köra med den.

När jag kom hem satte jag genast fart för att komma iväg med hundarna. Med andra ord så fick Haldex bli lite ledsen, för han får ju inte följa med ännu. Valparna fick inte heller följa med då jag tänkte passa på att få lite sträcka eftersom de stått så länge. Med lite snö på backen valde jag att inte heller socka någon hund. Tricky och Loddie fick vänta till sist med att få på sina selar. Tur att Tricky är rätt snäll när han väl hamnat i spannet och inte gör som Loddie kan göra, äta sönder selen. Så han gick in i spannet före Niro och Nato och sist av alla tog jag Loddie. Det går förvånansvärt fort nu tycker jag att sela på och sätta in 10 hundar i spannet själv. Hundarna har också vant sig vid att det inte går lika fort som när man bara kör mindre spann, så de är faktiskt ganska så lugna(nåja, de lever ju fan ändå, men om jag jämför med föregående säsonger när jag bara kört mindre spann).

Vi körde en härlig runda på strax över 15km. Den är trevlig, då man kör förbi en stor STOR grushög, eller berg kanske man egentligen ska kalla det, och när det är snö är den alldeles snötäckt(såklart) och då ser allt så mysigt ut. I vändningen är det en stor rondell(jag är bortskämd med såna här) och det går lätt att vända. Men det märktes att det var ett tag sedan vi var ut. Tycker att det var lite ofokus på vissa hundar. Saria t ex, men det kan ju också vara för att hon löpt. Tióne och Tirith gick i led och även där var det lite ofokus, så jag provade att möblera om lite däruppe, så gamla trogna Pyan fick ta täten själv, men även då var det lite si och så, så till slut hamnade Tióne däruppe igen. Just då saknade jag Haldex.

Haldex är en suverän ledarhund som bara maler på och tappar nästan aldrig fokus. Han är helt klart en av mina allra bästa hundar. Det är möjligt att Tiónes löp påverkat henne också, men hon är snart klar. Annars är hon min bästa hund på kommandon. Det ska verkligen bli spännande att se om Airk eller Elora har ärvt några fina egenskaper från både mor och far. När vädret tillåter kommer de att få gå fler träningar. De är rätt så larviga fortfarande, så det känns inte som att det gör så mycket att de får ta det lite lugnt i början.