seriXone @

Starten på dagen = sov vi länge...
Länge, länge, länge...

Så länge att jag faktiskt känner mig ganska så seg, där jag nu sitter på jobbet. Och faktum är att jag tycker idag är en rätt så skön dag ändå, för det ringer inte sådär hysteriskt mycket, som det ofta gör (och nu jinxade jag mig själv, såklart).

Sena jobbdagar sitter jag med i helgen och ett jobbpass om 7dagar i sträck. Kanske inte direkt vad man längtar efter, men vad gör man inte för att få vara ledig nästa fredag, då jag åker ner för att hämta mitt nya släp, som skall vara klart då. Jag riktigt längtar efter det, tänk vad hundarna skall få det bra. Och efter så många år tillsammans tyckte jag att vi förtjänade ett riktigt fint åk.

Njae... nästan iaf :-)

Jag visste ju med rätt stor sannolikhet att Gunilla inte skulle gilla mina hundar, eftersom jag ställt Haldex för henne en gång förut. Kändes som att jag hade lite rätt, då varken Haldex eller Tióne fick sig något CK i bruksklassen. Nato var väl den som gick bäst och fick ett HP, men även där var placeringen som nummer 2 i konkurrensen. Nato tyckte domaren var läskig men än läskigare tyckte han Annika Uppström var, som var där som domaraspirant. Annika gjorde det hon tyckte var bäst för Natos skull och lät honom vara. Han är ju så ung, så hon tyckte det var dumt att känna på honom när han inte ville. Jag är glad att domaren åtminstone fick känna igenom honom. Med andra ord blir det mer socialisering för Nato.


Nato - en blyg liten kille

Kritik:
Ngt blyg unghane, bra huv o uttryck, korr bett, trevlig modell o storl, b-korg får inte bli grövre, passande b-stomme, rör sig bra fram o bakifrån, ok från sida, bra päls

Haldex skötte sig som vanligt utmärkt.

Kritik:
Hane av trevlig modell, fint huv o uttryck, korr bett, bra ö-linje, tillr b-korg, ngt framskjuten skuldra vilket gör att han inte får stadga i sina rörelser, bra kors o svans, rör sig bra fr sida o bakifrån, ngt brett framifrån, lösa tassar, bra päls

Silve deltog i veteranklassen och placerade sig som nummer tre av fyra. Han skötte sig helt okej och vi var ju bara med för skojs skull, så jag är glad över den fina kritiken han fick.


Silve

Kritik:
Väl bibehållen veteranhane 10 år, bra bett, bra rygglinje, rör sig bra fr sida o framifrån, ngt hastrångt bakifrån, härlig pälskvalitet.

Nedanstående bilder tagna av Hélène Moubis. Tack för bilderna, Hélène

Det är helg igen, jag borde sova. Jag känner mig, minst sagt, död. Önskar jag hade semester och just nu känns det definitivt som att jag hade behövt ha semester i sommar. Jag är trött i kroppen, trött i hjärnan, trött i ryggen och i axeln. Hela jag är trött och grinig nu, känns det som och det känns som att det enda jag gör är att jobba. Inte blir det bättre av att jag inte får sova ordentligt. I min enfald trodde jag att det skulle gå bra att ha Nova ute natten som var, men inte då. Hon schäfer-skällde, sådär som bara schäfrar gör, natten igenom och jag orkade inte göra något åt det, utan lyssnade på eländet och svor nån gång åt henne genom fönstret. Inatt sover hon inne.


Valparna blir bara större och större för varje dag jag ser dom. Jag har inte världens bästa jobbpass om dagarna nu heller, så jag hinner knappt se dom. Man pressar tiden för att få lite fritid också, och det är inte bra. Ibland känns det som att jag snart är på väg tillbaka dit jag var förra hösten. Stressa för mycket och jobba för mycket med för lite sömn. Det känns som att jag måste passa mig lite... Just nu önskar jag bara att jag var ledig...

Söte Trickster har precis druckit lite vatten

Helgen har varit väldigt rolig. David från Blekinge har varit här och vi har tillsammans varit på seminariet hos kennel Vargevass. Det var lärorikt och trevligt. Det var anatomikurs och historia som stod på schemat och jag kan nu säga att jag har blivit upplyst om en del saker jag tyckte var intressant. David passade på att bekanta sig med valparna och det känns mycket roligt att få tala om att han och Mia ska ta en av valparna. Det blir den 4e Shejrix-hunden för dom och det är väldigt skönt att veta att den sista valpen kommer att få ett sådant bra hem, där han även får jobba. Det betyder att alla tre valparna hamnar i draghundshem, och det ska bli roligt att få följa deras utveckling på de olika ställena. Bättre kunde det inte bli :-) 

Valparna här hemma har börjat ta sig ur hundkojan redan och det är inte ovanligt att hitta en valp på trägolvet tillsammans med mamma Loddie. Ta sig in i kojan igen, det har de inte lyckats med än, men det kommer i sinom tid det också. De äter bra och är tjocka och fina. Alla valpar har blått i något öga och det är första gången som hela kullen har blått i ögonen. Det trodde jag inte riktigt, då pappa Gretzky har bruna ögon och Loddie ett och ett halvt brunt. Så där ser man... Jag har uppdaterat valpbilderna på hemsidan, men det är några datum som jag inte gjort ännu, så de kommer nog i morgon. Kolla in på www.shejrix.com


I morgon är en ledig dag och det känns skönt. Då får jag äntligen ägna mig lite åt hundarna. Hundmat har kommit idag och jag har varit lat och bestämt mig för att ta in den i morgon. Nova får vara inne igen och är väldigt glad och det och jag också, för då slipper jag lyssna på hennes pip i hundgården.

Anmält hundar till Hammerdal har jag också gjort, fast jag är tveksam på om domare Gunilla Sandberg kommer gilla mina hundar. Haldex fick en 1a av henne sist, medan Niro fick en 2a. Någon mer hund än Silve, som jag ställde i, tror det var junior eller unghund, har jag inte ställt för henne. Silve fick då i alla fall en 1a och blev placerad som 4a i konkurrensen, så jag har faktiskt anmält honom i veteranklass nu. Tyckte jag kunde vara lite kul, även fast att han inte gillar utställningar särskilt mycket. Och så har jag anmält även Nato i unghundsklass och Tióne i bruks. Tirith valde jag att inte anmäla då hon inte har något vidare med päls och hon är tunn i huvudet. Så det blir till att bada hundar i morgon om vädret tillåter.

Riddick

Igår när jag var på väg hem efter jobbet, slutade 23:00, pratade jag med Johan i telefonen. Han är i Ottsjö nu och håller på att packa, packa, packa för att fylla släpet vi lånat av Stefan. Det är inte många dagar kvar nu innan lägenheten skall vara tom och städad. Eftersom att jag jobbar hela veckan får stackars Johan göra allt jobb själv, men han sliter på och det går bra. Han blev nog lite uppiggad igår kväll när jag åkt halva sträckan hem och skrek till, sådär som bara tjejer kan när man blir rädd, när jag var en hårsmån från att krocka med min andra råbock i mitt liv. Tack och lov så missade jag precis, men jag var så nära att jag var tvungen att stanna till och kika ut i bushen, för att se så han verkligen hade skuttat iväg helskinnad.

Det är så läskigt. De kommer från ingenstans och precis när jag hade sagt till Johan nånting om att nu får jag se upp för alla älgarna som kommer komma fram, kommer den där bocken susandes från vänster sida och fullkomligen kastar sig ut framför bilen. Per automatik reagerar man utan att veta vad man gör, och ens utan en tanke på om det kommer bli rätt, men jag vejade. Och jag bromsade. HÅRT! Så hårt att jag efteråt vid färden hem kände att jag hade fått ont i benet t om. Men bocken klarade sig och jag med, med blotta förskräckelsen. Jag körde inte fort hem efter det vill jag lova.

Vidare på vägen stötte jag på en söt liten katt som sprang över vägen och satte sig i diket och tittade på mig. På grusvägen hem från Nyby körde jag nog max i 60km/h och jag är glad för det. Djur nummer två sprang från höger sida, rätt över vägen och hade jag kört lite fortare hade jag tagit honom. En stor älghanne med fina horn på huvudet. Jag såg nåt stort och svart precis när han var över vägen, men jag hade omöjligt hunnit se honom om jag hade kört snabbare. Ibland har man tur, tror jag bestämt. Inte långt efter sprang det ett till litet djur på vägen och jag saktade ner och fick se en söt lite rävunge. Jag stannade bilen och han sprang lite förvirrat runt på vägen, framför bilen, från sida till sida i vägkanterna och såg ut som att han funderade på vart han skulle ta vägen. Han var verkligen söt. Till slut hoppade han in i skogen och jag fortsatte min färd hemåt.

Väl hemma gjorde jag hundmat till alla vovvarna och gick sen genast för att ta in Loddie och valparna. De flyttade ju ut häromdagen, men igår ramlade Trickster ut ur kojan och ner på backen och hade legat där en lite stund och frusit innan vi kom ut. Så jag tyckte det var bäst att hålla lite koll så han fick värmen tillbaka i kroppen ordentligt. Men ack så jobbigt att ha Loddie inne. Hon började med att hämnas(jag tror verkligen det var så) med att komma upp i sovrummet och bajsa på golvet när jag gått och lagt mig. Så jag fick lägga mig i soffan, för den bajslukten var inte att leka med. Vid 4-tiden fick Loddie för sig att hon skulle ut, så det var bara att knata upp och ut. Kissa en gång. Gå och lägga sig igen. Men NÄE, det räckte inte. Ut igen och hon är sååå långsam(säkert bara för att få vara ute) på att göra det hon ska. Till slut kom jag i säng igen och fick sova till halv nio. Så jag är trött idag, men att veta att Trickster mår bra gör det värt det.

Det finns nya valpbilder på hemsidan www.shejrix.com. Även våran Saria hos Snörokk har nya 5 veckors bilder, så kika in på http://snorokk.wordpress.com/


Det här är Saria. (bild lånad från Snörokk)

Jag sitter på jobbet och fick ett MMS av Johan. Idag fick Loddie och valparna flytta ut i nya valpgården. Och man kan nog säga att hon såg rätt så nöjd ut över att äntligen ha fått hamna därute. Igår var hon och valparna in med Johan till Ejra och tog bort stygnen på magen, så nu vågar vi låta henne vara ute. Hon har ju skött sig hyfsat väl inomhus, om man nu bortser från hennes knasiga nattrutiner som har bestått i att komma upp i vårat sovrum och ställa sig och SKRIKA, förmodligen för att vi skulle vakna och gå ut med henne. Det roliga i det hela är att hon inte velat göra någonting ute, säkert 75% av alla gånger hon varit ut, utan hon har mera velat att vi skulle umgås med henne, istället. Lustig hund. I ärlighetens namn är inte Loddie någon inomhushund, utan riktig hundgårdshund. Hon trivs bäst ute, helt enkelt.

Trickster har även han öppnat ögonen nu och nu är det bara lille Riddick kvar. Det skymtar blått i ögonen på både Pilen och Trickster, så det ska bli kul att se om det fortsätter att vara blått. I Trickster högra öga där det är vit päls runt, ser det ut som att han blir brunögd, medans det andra har blåskiftningar. Det är svårt att säga såklart när de är så små, men snart nog ser man om jag hade rätt eller fel. Pilen ser ut att ha blåa skiftningar i båda ögonen.

Hoppas de små trivs därute i friska luften nu, för de får nog stanna där, så husse och matte får sova ut nån gång. Glada blir nog Silve och Nova, för de är välkomna in i huset igen :-) Mindre glada blir nog katterna över att Nova kommer in igen, hon har nämligen lite mycket intresse för dom ibland. Jag längtar efter att få sova ut ordentligt och i morgon kommer bli en underbar morgon... yeeehaaaa!!!

Det här var bland det roligaste jag varit med om. Jag och Johan har i princip skrattat ihjäl oss. Jag sprang ut med Loddie en snabbis och han klappade lite på valparna och när jag kom in sa han: Du Fia! Könsbestäm dom två vita. Va!? sa jag... Vaddå då?

Dom på djurkliniken sa ju att det var en tik och jag tittade lite snabbt jag också och det såg verkligen ut som en tik. Och trött som man var... Efter att ha sovit 2h på 36 timmar, så kan jag ju förstå mig själv att jag också såg fel. Men iaf, jag kikade på dom och tamej sjutton att tiken minsann är en hane!! Jag blev ju jätteglad förstås, eftersom vi ska behålla en hane, det betyder att det blir en till att välja på. Det roligaste av allt var att jag ju beställde en hane innan Loddie var in på OP. Men jag svär på att det såg ut som en tik, men visst, även den bästa kan väl ta fel :-) Men lika glad för det är jag.

Men men... 'hon', jag menar ju han, kan absolut inte heta Ejra, för det är ju ett tjejnamn. Och med andra ord är han inte längre den förstförlöste tiken på Ejra djurklinik. Han kommer att heta Riddick. Med andra ord är alla namnen på valparna bestämda.

Temat för kullen kommer att vara non-theme kullen och namnen blir :
Shejrix Pilen, Shejrix Trickster & Shejrix Riddick.

Igår märkte vi att Loddie förmodligen var på gång med valparna. Johan fick ta vakten i soffan för att snabbt kunna springa ut och kissa Loddie på natten när det behövdes. Jag hade tagit lördagsnatten, och var tvungen att sova för att komma till jobbet på måndag morgon. Strax före ett igår natt hörde jag att Loddie pep och var orolig och då hade jag sovit sen efter finalen på fotbollen, så jag sov väl ett par timmar iaf. Men jag gick ner till henne för att ge henne mitt stöd. Det hände inte så mycket, så jag tyckte det var bäst om Johan kunde få lite sömn, för jag hade en sån där känsla av att vi kanske skulle få lov att åka in till veterinär.

Känslor skall man inte förringa. Vid 01:30 gick vattnet och Loddie hade väl lite krystvärkar och sådär, men det kändes inte alls sådär som med Pyas födslar. Hon ville ofta gå ut och jag sprang ut med henne och hon kissade och sen in igen. Hon gjorde sitt bästa, men vid 4-snåret bestämde jag mig för att ringa till jobbet och säga att jag inte kunde komma in och jobba. Vid det här laget kände jag mig väl rätt död, efter en dålig lördagsnatt också.

Sen bestämde jag mig för att ringa den nya djurkliniken på Frösön, som har jour. Jag pratade med Johan som veterinären hette och han tyckte som jag kände, att det var något som inte stod rätt till. Vi bestämde oss snabbt för att åka in och jag väckte Johan och så var vi snabbt iväg. På vägen in mot stan krystade Loddie på rätt bra, men nästan in i stan skrek hon så man trodde hon skulle dö. Då såg jag att första valpen var på väg ut och kom med fötterna först. Osäker på om han skulle komma ut ordentligt slet jag av mig bältet och kravlade mig bak för att hjälpa till om det behövdes. Han kom ut själv iaf och Loddie var genast duktig, men oj, så jobbigt det var. Stackars Loddie!

Jag ringde Johan igen och vi for till Bromée djurklinik på Frösön och fick genast dropp och kalk till Loddie. Första hanen som kom i bilen föddes 05:05 och vid klockan 06:45 kom hane nummer två. Också han baklänges, men krystvärkarna var mer jämna och fina nu i om droppet/kalket. Det kändes bra. Så var det bara att vänta på nästa valp. Veterinären kände efter och trodde att det bara var en kvar. Vi väntade och Loddie och jag var ut och sprang på rätt bra där i backen utanför, men efter nästan 4 timmar hade hon väl haft två krystvärkar på lika många timmar. Eftersom att Johan egentligen var på väg till Sundsvall när vi kom in, så åkte vi vidare till den nya djurkliniken uppe på stadsdel Norr, Erja. Där röntgade vi genast Loddie och såg sista valpen ligga väldigt långt in och en veterinär kände efter i Loddie, men kände inte att valpen ens låg framme vid bäckenet, så beslutet att göra ett kejsarsnitt var inte så svårt. Allt för att rädda den sista valpen och för att Loddie inte skulle behöva plågas mer. Jag såg ju på henne att de första två var tillräckligt jobbiga och gjorde ont på henne. Pya har aldrig sagt ett ljud när hon har valpat, så det kändes i hjärtat när Loddie skrek vid de två hon födde fram själv.

Jag bad om att få se på operationen och fick observera vid dörrkanten när Loddies sista valp föddes. En tik. Själva operationen gick bra och uppvaket också. Tikvalpen var lika stor som hanarna, så det kändes bra. Mindre bra kändes det över att hon inte ville dia och det tog ända till efter 21:00 ikväll innan jag fick henne att dia själv. Jag gav henne mjölkersättning direkt när vi kom hem efter klockan 17:00 och nu snuttar hon självmant och tar sig till spenen och allt, så nu känns det jättebra. Eftersom att Loddie hade dåligt värkarbete och det var jobbigt för henne tog jag beslutet om att kastrera henne på en gång. Det var inget fel på hennes livmoder, och kanske var det jobbigt eftersom det inte var så många valpar att värkarbetet inte kom igång riktigt, men för mig så kändes det rätt att göra det.

Jag och Johan känner oss helt mörbultade efter en dag på djurklinikerna i nästan 12 timmar. Jag är dötrött efter att ha haft två dåliga nätter med lite sömn och jag tror knappast att jag tar mig till jobbet i morgon. Så till slut blev det 2 hanar och 1 tik och lite otippat var färgen på två av dom. Helvit med några svarta tecken!! Att den ena hanen var mörk som Loddie, det trodde jag alla valpar skulle se ut så, men förvånad blev jag när två väldigt ljusa kom ut. De är pigga och glada och fulla av liv. Loddie är en duktig mamma och fick även beröm på klinikerna för att hon var så duktig. Det är skönt att vara hemma igen, och att alla mår bra efter omständigheterna.


Äntligen hemma.Tiken är den vita med en prick på baken.


De två hanarna.