Skitrunda med hundarna!

Det är inte alltid det går bra att dra. Idag var värsta skitrundan!    
                  Hatrunda om du frågar mig!

Att ha Pya på en annan plats än längst fram är ju rena katastrofen. Hon ÄR SÅ JOBBIG! Jag blir verkligen skitförbannad på henne och kan knappt hålla mig från att skrika på henne... ehm... jag gör det, jag KAN inte hålla mej. Hon gör mig så arg, hon håller ju aldrig på på det viset, beter sig som... ja, jag vet inte vad. Men vad sjuttsingen ska jag göra? Hon är ju TVUNGEN att lära sig att INTE gå i vattenpölarna och det funkar bara om hon går på en annan plats än längst fram. 

Idag var det strul, strul, STRUUUUUUUUL i starten. Mesta strulet jag varit med om. Pya skitförbannad, Niro tittar/luktar på Atto och står inte alls på sin plats som ledarhund/vänder sig om/biter i selen, Silve som baaaara gaaaaapar och Haldex frustrerad och vill komma iväg. Prisma som luktar sååå gott fick inte följa med och med facit i hand var det lika bra det.

2,5km körde vi. Niro gick i singel halva vägen, men sen kunde han plötsligt inte högerkommandot och jag visade åt rätt håll, säkert 10ggr och han vände hela tiden åt andra hållet, och luktade på Quattro osv. osv.    I början satte jag valparna bredvid varandra, men det gick alls inte. Haldex bara var på Atto hela tiden och jag bytte efter hundra meter. Haldex fick gå bredvid Silve och det gick bra. Så nu vet jag det, Haldex ska gå bredvid en vuxen.  Usch vad jobbigt att ha två valpar i spannet. Oreda oreda och värre är det när Pya inte går längst fram. Men okej, det är bara att kämpa på. Jag tänker INTE ge mig. Hon SKA gå längre bak, tills hon lärt sig med vattenpölarna.

Idag var det sånt strul när vi skulle hemåt igen, så jag var faktiskt tvungen att sätta upp Pyis i singel iaf. Niro o Atto som andra par. Men otroligt nog så tänkte Pya stanna i stora pölar man kan bada i när vi går över en bro, men jag manade på henne och hon stannade inte alls. Det var bra.

*pust, stånk och stön*   Bläääää! Nästa gång följer inga valpar med. De har varit med två gånger den här veckan, det får gott räcka.


Inte världens roligaste...

... dag är det idag. Rätt så trist väder, blåsigt och dant. Inatt grät en av hundarna, mest hela natten. Precis som nätterna innan. Jag tror att det är Prisma som gråter, hon sitter själv i en hundgård då hon löper.  Blöh! Jag fryser och ska bege mig ut och gå min motionsrunda med Meleia. Idag kanske hon inte vill följa med för vädret är så tråkigt, men det återstår att se. 


Hästarx4 på rymmen!

Uschiamej vilken adrenalin-kick jag har. Efterchock kan jag nog kalla det.

Pya och Atto var ute i rastgården och jag var i vandrarhemmet och på väg in i huset. När jag öppnade dörren inifrån vandrarhemmet och tittade ut fick jag syn på 4 stycken hästar som står vid rastgården. Grannens hästar! Jaha, tänkte jag först och trodde att grannen Anne var där också, men sen ser jag snabbt att hon inte alls var med och med fasa går insikten upp om att hästarna måste ha rymt.  Åh fy!  Vilken fasa, för riksväg 30 är inte alls långt ifrån och där kör de som idioter med en hastighet på minst 90km i timmen, och det är inte många som håller hastigheten där heller, utan det går betydligt fortare.

Anne har ett ponny sto och en shettisvallack och  två tinker hästar, en av tinkrarna är ett sto som heter Hedda. Hon är stor minsann. Och jag tänker att det är henne jag måste ta, då stannar nog de andra kvar på tomten. Jag kommer nära och grabbar tag i hennes grimma, men hon sliter sig och sen går hingsten på henne och försöker komma upp på henne, som för att para sig, och då sätter alla hästar fart och springer iväg. RAKT UT MOT VÄGEN! Jag känner att jag nästan får panik! Dom får inte komma ut på riksväg 30. Jag följer efter dom så snabbt jag kan utan att hetsa på dom ännu mer. De tar sig ut på vägen som går utanför vårt hus, och vänder såklart mot riksväg 30. Jag skyndar på mina steg, men hinner inte komma före hästen som ligger först, för att försöka vända dem om. Det är inte lätt heller när hästarna inte riktigt känner en, de blir lite mer motstridiga till att fångas in. De skyndar på och jag ser med fasa på hur de kliver ut på riksväg 30. 

"-Ååhh.... jag hoppas, hoppas att det inte kommer nån bil just nu!"
  är tanken som far igenom mitt huvud.


Jag hinner ut på vägen efter att ha sett att det kommer en bil snabbt från Jönköpingshållet. Jag lyckas få tag i Heddas grimma, gör tecken med armen om att bilen ska sakta in. JAG VÄGRAR SLÄPPA HENNE! Och jag skyndar mig att vända henne om, mot våran väg.... det kommer en lastbil med släp från andra hållet. Bilen som saktat in tänkte köra om!!! Jag gör tecken om att den ska STANNA! Jag måste få undan hästarna, för jag vet inte hur de reagerar om lastbilen kommer närmare. Jag smackar på hästarna och går upp i trav med dom för att skynda, så alla hästar hinner av den stora vägen, innan det händer något otäckt. Till min lycka följer de andra tre hästarna Hedda och väl på vår tomt drar jag med henne upp till snickarboden där jag lyckas hitta ett rep, så jag kunde binda fast henne.

De andra tre hästarna stannade kvar eftersom Hedda var kvar. Skärrad som jag var sprang jag och hämtade telefonen och kunde bara komma på numret till Annes man Pierre. Så jag ringde och sa att alla deras hästar var här. VA?? Han fattade först inte vad jag sa och jag fick upprepa mig. Han ringde snabbt Anne som var här med blixtens hastighet. Tillsammans tog vi 2 hästar var och gick hem med dom till henne.  Det gick bra.

Jag var verkligen livrädd idag. Jag grät nästan av lättnad för att det gått så bra. Sista gången jag var så här rädd var när vi hade fått hem Nokka och Tiwas och de rymde och sprang på riksväg 30. Som tur var gick det ju bra även den gången. Jag är glad att jag lyckades få tag i Hedda. Jag kunde bara se verkligt otäcka scener framför mig, vad som  faktiskt kunde ha hänt. Tack och lov att det gick bra!



Jag tror jag är bortskämd...

...  eller så gjorde vi helt enkelt en jäkla bra parning!

Idag körde jag hundarna. De har stått still sen förra måndagen, då jag inte mått helt okej. Jag hade först tänkt att ta fyra stycken bara. Prisma har ju börjat löpa och jag tänkte köra henne för sig själv, då hon annars går jämte Silve, och han är ju bara en bock när tikarna löper, så jag vill inte ha nån löptik bredvid honom, då får han för sig...

Sen så visade Atto att hon var skitförbannad, för hon misstänkte att hon inte skulle få följa med (suck, valparna som var så duktiga förut och lade sig att sova i kojan när jag skulle dra - ända tills de varit med en gång och visste vad det handlade om, då förvandlades de till monster). Hon bet och drog febrilt i nätet på sin hundgård och jag suckade för mig själv och gav efter för hennes vilja. Hon och Haldex fick följa med. Vi körde bara 2,5km.

Fick klura lite hur jag skulle sätta dem då. Beslutet blev att sätta Pya längst bak, för nu ska jag baske mej få bukt med henne och vattenpölarna, och såna finns det gott om nu när det är + grader igen. Det var INTE populärt när Pya fattade att hon var längst bak. Herregud, vad gjorde hon där? Hon betedde sig som skit, rent ut sagt, och jag blev riktigt arg på henne. Jag behöver inte sånt beteende när valparna ska vara med i spannet. Och från henne.  Pya var jättearg för att jag satt henne bak med Silve. Hon SKA ju bara vara längst fram, det märks tydligt. Hon hoppar, skriker, rivs och är baske mej inte still för fem öre och hon backade nästan ur selen när jag höll på att fixa med Prisma, som skulle gå i mitten. Då fick jag lov att ta henne snabbt och skulle spänna åt halsbandet och fy vad hon trixade. Jag tyckte hon betedde sig jätteilla och lyssnade dåligt. DumPya!

Prisma som löper är lite extra suris och hon sa minsann till den där Haldex som gapade och skrek som om han fick stryk. Men hon gjorde det schysst och tog inte i i onödan, vilket var skönt att se. Haldex fattade poängen och lugnade ner sig.

Atto som stod i led med Niro och så gjort som nr 3 in i spannet skötte sig jättebra och jag blir bara mer och mer nöjd med henne för var dag som går. Niro kom in i spannet som nr 4 och när Pya började trassla tog det extra lång tid och Niro hann bita på sin nya fina sele *suck*   Synd, för han har verkligen lugnat ner sig och idag var han sååå duktig i led. Atto kan ju inga kommandon än, men Niro visade nu minsann att han kan!!! YES!!! Jag är så glad. Han verkade trivas med Atto och Atto, ja, hon lyssnade minsann på Niro, jättelätt. Det var inga stopp i några vattenpölar. Kändes jätteskönt.

Jag är så glad i mina hundar, dom är så duktiga och fina. Numera går Haldex med Niro, som fostrar honom lite mer än vad Silve gjort. Silve släpper liite för mycket på reglerna tycker jag. Jag har bestämt mig för att lita mer på mina hundar och samtidigt vara väldigt tydlig i mina regler och gränser. Niro lyssnar mer och mer på mig och jag ska jobba hårt på att han ska bli bättre och lugnare och inte bry sig så mycket om t ex katten och andra hanhundar. Det är JAG som är flockledaren och det ska han respektera. Ja, just nu är jag supernöjd och det ska sannerligen bli kul den dagen jag också kommer att vara med på snötävlingarna. Den här säsongen blev ju inte riktigt som jag tänkt när Tióne blev opererad. Men nästa säsong, ja, då ska jag och hundarna ha kul ihop.

Var är solen idag?

Igår var minsann solen framme. Säkert bara för att jag valde att sanera loppeinvasionen inomhus först. Det finns inte en matta kvar och småmattorna är redan tvättade och klara. Filtarna är tvättade och soffan är noggrant dammsugen, i ca en timme säkert. Kuddar är dammsugna och sängkläder tvättade. Golvet skurat och dammat överallt. Puh... ja, det tog på ryggen att städa minsann. Men nu är det gjort och idag tar jag itu med hundkojorna! Men var är solen undrar jag? Den skulle ju göra mig sällskap hade jag tänkt, men inte då. Nu är det mulet och grått ute, bara för att jag ska städa och göra ren koja. Nåväl, hundarna får springa runt och busa medan matte håller på. Det är då för väl att vi har en rastgård till dom. Tänk vad jobbigt helt plötsligt när man INTE har det. Ja-aa, våra hundar är nog allt lite bortskämda. De har det bra!

Officiellt utkastad

Äntligen! Nu har jag officiellt, efter 3 månaders husarrest med hund, äntligen kastat ut henne. Tióne får vara ute om dagarna nu och så tar jag in henne om natten, så jag får hålla lite koll, så det inte blir någon svullnad eller så. Nu, äntligen, kan jag kanske röra mig lite fritt, utan att ha den lilla skruttan att passa hela tiden. Odräglig har hon blivit under tiden hon har bott inne. Bortskämd. Och skriker så fort man går ut en liten stund. Ja-a, jag kan inte påstå att Tióne är någon verklig innehund, för hon har för mycket energi för det. Så jag hoppas det passar henne bra att flytta ut igen. Hon får bo med Tiwas för de gillar varandra. Och om nån vecka får hon bo ute på heltid. Sååå skönt! :-)

Hundarna väger 158,5kg

Ja, idag var vädret sämre än igår faktiskt. Det är snöblask som kommer ner.
Men vägning är gjord och här är vad hundarna väger:


Silve: 25,5kg   -   Niro: 24,5kg   -   Haldex: 18,5kg
Pya: 21,5kg   -   Prisma: 19kg   -   Tiwas: 16kg   -   Tióne: 16kg   -   Quattro: 17,5kg


Spot-on är satt mellan skulderbladen på alla hundar och en del stod jättestill och andra var lite mer slingriga, men det gick bra. Faktum är att jag bara hittat en loppa och den var på Tiwas. Men man måste behandla även om man inte ser att de andra har och vi tar det säkra före det osäkra.

Silve fick komma in och vara inne. Och han förvånade idag - genom att lyfta på benet, inomhus! *argh* Skitstövel! Det var många år sen han gjorde så, men nu tyckte han väl att han var tvungen att markera. Niro satte jag på koja på kätting, där får han stå till i morgon, då jag kan sätta tillbaka Quattro med mamma Pya utan att oroa mig för att de slickat varandra i nacken. Niro är väl inte helt nöjd, men värre är det med Pya som direkt hoppade ur Niros hundgård, för där ville hon inte vara. Då satte jag Atto(Quattro) där i stället och Pya i sin egen, men visst... där ville hon heller inte vara själv, så hon hoppade ur där också. Så nu går hon ute i rastgården och skrotar utan att ha nån koja att ligga i. Men jag ska gå ut och sätta tillbaks henne strax, fast jag tycker nog att hon gott och väl kan bli lite blöt när hon beter sig på detta viset. Knashund!

"Hmm.. och då sprang jag ut och satte in henne nu genast. Hon skuttade gladeligen in i sin hundgård och sprang genast och lade sig i kojan. Hon insåg att hon faktiskt inte gillar att bli blöt".

Lördagsdans

I morgon börjar det roliga. Väga hundar. Droppa spot-on. BLÄ! Ville inte göra det ikväll för det regnar. Så jag hoppas vädret kan hålla sig lite i morgon. Då får jag ta in dom en och en och väga och droppa. Sen ut igen och se till att var och en av hundarna är för sig själv i ett dygn. För de ska ju inte bita varann i nacken eller så när man precis satt på giftet. Så det blir till att ha tre hundar inne och, en hund på koja på kätting och så är alla hundar själva ett dygn och därmed inte nåt gift i munnen på nån. Så! Smidigt! Nä! Men vad ska man göra?

Så i morgon ska jag dansa med hundarna. Vad ska du göra?

Nu e' ja jättesugen

På GODIS!!!! 


Why not? Skitvädret blir inte bättre. Min snö regnar ner och försvinner lika snabbt som den kom. Och hundlopporna har kommit till Krokavadet. JÄVLARS skit! Det hade vi gott klarat oss utan! Det är första gången jag någonsin hittat en loppa på en av mina hundar och det är bara att börja behandlingen av alla hundar. Har en loppor, har alla. Jag har bestämt mig för Frontline, som man sätter som spot-on i nacken. Sen är det bara att sanera allt. Inomhus, soffan, burarna, filtar, täcken och sen är det bara att dammsuga, dammsuga. URK! Inget jag ser fram emot direkt. Jäkla skitloppor! Är det nån som vill ha är det bara att komma hit och hämta, men skynda innan de dör ut :-)

Väder

Igår när jag körde tog jag en vanlig mössa på huvudet. Det snöade och mascaran rann så när jag kom in var det bara till att gnugga ögonen torra. Nu är det grönt och fint ute igen *pff* Var fasikens är min vinter?? Det är verkligen träligt när det är en sån skitvinter, må jag säga. Det ljusar inte upp och man känner sig riktigt dassig och tråkig. Och när det regnar, ja då tror jag att det är oktober och inte januari. Usch så tråkigt.


Vikken raksträcka!

image120image119

Drag i Assarebo

Vi åkte till IGAIS Tassar, jag och Karin och alla våra hundar. För dagen åkte vi i Karins bil och när hon kom hit kopplade vi på släpet och lastade in alla hundarna. Lilla Quattro som löper fick åka för sig själv i en liten låda.

                                                 

Väl framme satte vi ut alla hundarna på kätting. Det blev en del gap och bröl, speciellt från gammelgubben Silve(egentligen är han ju en ungdom *ler*) och från valparna som inte är vana att stå på kätting. Silve håller på att lära Haldex som går i samma hundgård "aaaaallt han kan" dvs i gap å skrik *suck* Jag försöker få Silve att hålla käft lite mer, rent ut sagt, men just den biten är svår att få honom att lyssna till.



6-SPANNET
                   

Annika körde ett sexspann med mina två inlånade hundar. I led gick Annikas uppfödningar; IGAIS Tassar Canis Major Sirius och IGAIS Tassar Zeiki Solvarg. I team gick IGAIS Tassar Zackarina Sandvarg och tiken Nymånens Sälka, som är inlånad från Malin Sundin, kennel Ylajärvis. I wheel gick mina två hundar, Vox Celesta's Harpya och Caraganas Eniro. Annika körde en mil och spannet for iväg med en hiskelig fart. När de kom tillbaka kunde jag tydligt se att Pya var riktigt trött. Nu hade det gått med en fart, som vi sällan ser när vi tränar hemma. Men det är väl inte så konstigt. Hemma tränar vi med en fyrhjulig motorcykel som väger flera hundra kilo och det i kuperad terräng, vilket gör det omöjligt att med fordonet träna riktigt snabba hastigheter. Annika har en lätt liten cykel vilken hon fäster vikter på(tyvärr ingen bild på vikterna), men det blir ju iallafall något helt annat för mina hundar som inte är vana med den farten. Vi pratade om det och Annika som har mer körerfarenhet vad gäller draghundar sa att Pya har ett otroligt arbetshuvud, men fysiskt sett räcker hon inte till. Pya är lite kort i steget, det vet jag sen innan. Nu fick hon gå med i ett spann där hundarna är välbyggda och vältränade och hennes kropp klarade inte att hänga med rent fysiskt sett. Tråkigt, då hon verkligen vill. Men vad gör man om kroppen inte räcker till? För min del får jag verkligen tänka efter... sprint är nästan uteslutet för min del, ska jag köra det måste jag utesluta Pya och det vill jag inte, hon är duktig framtill och tar oss åt rätt håll. Det lutar åt medel, om vi kan träna för det!





3-SPANNET

                          

Jag och Karin körde ett trespann tillsammans.
I led hade vi Indian Tribe Husky's Kake och Vitim Björn Buse.  Snowstreams Pinus Silvestris fick gå som wheelhund. Det är verkligen roligt att köra tillsammans med någon. Det blir lite säkrare än att köra helt själv, och speciellt om man skall köra på en liten trehjuling. Det är verkligen inte samma sak som när jag sitter säkert på motorcykeln. Det går inte att jämföra. Och det GÖR DET INTE. För ska jag vara ärlig, är det mycket roligare att köra trehjuling och känna vinden i ansiktet och känna draget från hundarna. Dom var jätteduktiga! Prisma går oftast i wheel, men nya mottot säger ju att alla hundarna ska kunna gå i led, så det är bara att lita på att det ska gå bra och köra :-) Busen jobbade på bra och det var inga problem att ha honom fram. Tankarna är att han ska vara lite på kollo här hos mig sen för att bli ordentligt inkörd och det ser jag fram emot då jag tror att hunden har potential för att bli ledarhund.



PENSIONÄREN & VALPARNA

                                

Annika fick äran att köra valparna. I led gick Silves kusin, IGAIS Tassar Silene acaulis, som nu har hunnit bli hela 10år gammal. Tänk vad tiden går. Första gången jag såg Silene var hon en liten plutta på 5månader. Som co-ledare valde vi Shejrix Quattro, som tidigare visat sig duktig längst fram. I wheel hade vi då Shejrix Haldex och Ylajärvis NM Severnaja Zemlja. Haldex var lite bråkig på Zemlja under färden. När Annika startat kunde vi som stod kvar höra Haldex skälla av frustration, han tyckte det skulle gå snabbare. Quattro hade gjort ett bra jobb. Enligt Annika;  "Jag såg knappt öronen på henne, hon bara la ner huvet och drog!"  Hemskt roligt att höra.





SLUTORDET

Jag och Karin hade en jättetrevlig dag och vi tackar Annika för att vi fick komma ut och ha trevligt tillsammans. Tack för mat och trevligt samtal. Vi kommer gärna igen när det passar!


© IGAIS

Och här en bild på IGAIS träningscykel med vikter på.





Tióne - lilla diva

I lördag när jag skulle se på teve, på filmen Catwoman, som jag faktiskt tidigare inte har sett, så ramlade en kudde på golvet. Den där kudden verkade vara väldigt lockande tyckte Tióne och sen knölade hon ner sig på den. Där låg hon resten av kvällen medan jag tittade på filmen.

               

På G

Om en timme kommer Karin hit. Då ska vi packa in alla hundarna i släpet och åka till IGAIS Tassar. Först hade jag tänkt att bara ta med de två hundarna Annika ska provköra, men när jag inte har någon som passar Tióne blir det genast 3 hundar från mig och Busen. Det får ju knappast plats i bilen, så då kan lika gärna alla följa med, så får de samtidigt träna lite på att åka iväg. Det är ju speciellt bra för valparna.
Uppdatering efter dagens utflykt kommer sen.

Tióne & Mörkerkörning

Sista veckan har jag kört dagtid då Tióne var så bra att jag vågade stoppa henne i hundgården under tiden jag kört. Men sedan i tisdags är vi i konvalescent-stadiet igen och det är bara när Håkan kan passa henne som jag kan köra. Tills om två veckor då jag hoppas hon skall vara helt läkt och jag kan börja introducera henne för utelivet igen. Det går ju inte att ha hund inne bara, man blir handlingförlamad, speciellt när hon har varit sjuk. Det hade varit mycket lättare om Tióne hade varit en lugn och fin tjej och gått att lämna i buren när man ska göra annat. Men då lever hon fan istället och när man kommer in står hon i buren och flämtar efter att ha röjt runt. Inte idealiskt för en som håller på att läka.

Idag körde jag Pya och Niro i led och Silve och Prisma bak. Det gick bra. Dom är duktiga. Förra veckan körde vi fyra gånger, den här veckan har det bara blivit två. Men vi får se, kanske kan vi köra både lördag och söndag också, det beror helt på om den där stormen ska komma. I hope not! Jag vill inte ha den här. När Per var på besök slog många träd ner i backen ute i spåret och det tog tid att röja upp. För övrigt är jag livrädd att det ska braka ner nån stor jäkla tall rakt på hundarna. Näe fy... dumma stormar, håll er nån annanstans, för jag vill inte ha er! 

Tiónes 2a OP

Nu har vi varit inlagda igen, eller Tióne iaf. Jag åkte in vid åttatiden i morse för att lämna Tióne på Djursjukhuset. Där skulle de avlägsna det där stiftet de satte in vid hennes första operation. De sa att det bara skulle ta en timme ca, så jag valde att åka till ICA för att strosa runt och handla lite mjölk och sånt man behöver. Jag lunkade på i sakta mak, jag tycker att jag klarade mig rätt bra. När jag väl kommer till kassan sen och öppnar min 'plånbok' som är en sån där som alla har numera, ett fodral bara, upptäcker jag att mitt betalkort inte finns där *åååhh... suck*

Just det ja, nu minns jag.... det tog jag ju ur den gången Jennie sa att det gick bra att skriva in sitt kortnummer på sajten Lovefilm.se(rekommenderas) och sen lade jag inte tillbaka det i fodralet (jäkla Jennie - ditt fel). Tur i oturen för nu hann jag hem och hämta kortet innan jag skulle hämta Tióne. Hade jag stått på Djursjukhuset och det var där kortet hade upptäckts saknat - ja, då hade jag blivit asförbannad.

Nu är Tióne hemma igen. Hon såg illamående ut när hon kom ut i väntsalen. Veterinären skulle säga några saker, så hon tog in oss igen, men bara innanför dörren. Tióne bajsade på golvet. Vi fick recept med oss, så det är fortfarande Metacam, som är smärtstillande, som gäller, 2v minst. Stackars Tióne, jag tror inte att hon mår helt okej... hon sprang rätt in och lade sig i soffan och däckade... hon piper. Hon pep i bilen på vägen hem också. Lilla pluttan. Nu är det vila som gäller igen. I två veckor ska hon ta det lugnt och stilla. Så det vill till att ha bäbisvakt igen när jag ska köra de andra hundarna, för nu på slutet har hon varit i hundgården tiden jag kört, men nu är ju det uteslutet igen.

Jo, de klippte klorna på henne också. Vad snällt. Tack så mycket!

image102

Huller-om-Buller

När vi kör numera kör vi ofta vad jag kallar huller-om-buller.
Hursomhelst, höger å vänster, hit å dit, rakt fram, kort eller långt.

Vi har skitkul!

Vi har även ändrat vårt motto och anammat ett nytt.
Nämligen: Alla hundarna ska kunna gå i led.

Sagt och gjort!


Silve
har börjat gå i led och tamejsjutton om gammelgubben inte imponerat på matte. Inte för att han är så jäkla bra och svänger höger och vänster omedelbums, utan för att han håller fart och siktar på att komma framåt. HURRA Silve!  Vad duktig du är! Han går i led upp till 4-5 km, men sen tappar han fokus. Då byter jag med nån annan helt enkelt, jag ska inte tvinga nån att gå i led, de får gå så länge de visar att de vill.


Prisma Prissilutt går även hon i led. Tillsammans med Pya, tillsammans med Niro. Tillsammans med Pya. Jajamän! Tänka sig! Och det FUNKAR!!

Niro
går ofta i led! Ofta tillsammans med Pya. Men idag tillsammans med Prissilutt. Där vet jag att styrseln är lite osäker, men Niro fixade att ta oss runt hela 9km turen. Yihooo! Att gå med Prisma i led verkade han tycka var lite roligare än att gå med Pya. Och Pya, hon kämpade på som wheelhund tillsammans med Silve idag, de sista 200 metrarna innan vi var hemma fick hon gå i led, då Prisma tappade fokus och sprang ut i skogen.

Mina hundar - de är faktiskt rätt så duktiga!



Pya i hundgården                                                                  

En ledarhund är född

Jag MÅSTE bara skryta!!

Eftersom den där lilla Quattro bara är en 'förtjyvingens hund' och hon alltid retar gallfeber på mig när hon ska in i hundgården efter att fått vara lös i rastgården, måste jag bara berätta om hur himla duktig hon var idag.
image94
Idag valde jag att ta med valparna i spannet, det betydde ett 6-spann. Jag valde också att sätta Quattro i led med mamma Pya, dels för att jag ville testa, dels för att Niro inte alltid skall behöva vara i led. Det finns en nackdel dock, för när Niro inte får vara i led, rycker han hela spannet bakåt, genom att ta tag i stamlinan med käften och draaaaa! F-n, det ÄR verkligen inte roligt. Stackars Quattro fattade inte nåt och jag brölade på Niro när han gjorde det. Två gånger hann han dra i stamlinan innan vi kom iväg.

Det blir sannerligen lite bökigt när man ska köra in valpar, det är därför jag fuskstartar lite, för tänk att köra in tre stycken samtidigt. Man får ju tänka till några gånger i vilken ordning hundarna skall till spannet, för det är ju inte alltid helt lätt när man vet att man kan få slagsmål, beroende på vilket humör hundarna är på. Idag gick det bra iaf. Som vanligt satte jag ut Pya först, sen Silve, medan Haldex fick vänta i rastgården, redan påklädd. Sedan fick Prisma komma in i spannet jämte Silve, för hon är rätt så lugn(läs ibland) :-)
image95
Quattro var inte ens påklädd då jag satte in Prisma. Första gången hon var med tuggade hon ju selen det första hon gjorde. Så jag valde att hämta henne medan Niro och Haldex väntade i rastgården. Sela i hundgården och hålla ett grepp om henne på vägen ut, annars skulle hon väl inte gå att fånga in på fem minuter... som vanligt.

Jag satte Quattro jämte Pya och då hoppade Niro på dörren, så både han och Haldex bara svischade förbi. Tack och lov sprang de rakt in i containern, så jag kunde fånga dom där. In med dom i spannet och fort iväg.
Det gick hur bra som helst.
image97
Där Pya svängde, svängde även Quattro. Vid en vänstersväng kom Pya på vänstra sidan, hon går bakom den andra hunden, jag tror att hon inte vill preja den som står jämte... lite för snäll är hon. Så då hamnade Quattro på högersidan och där ska hon INTE gå, det märkte jag på en gång. Hon tryckte väldigt mycket åt vänster och nästan prejade Pya. Så jag bytte över på en gång. Pya som alltid velat gå vänster har nu några gånger vi dragit tvingats att vara på högra sidan av mig. För när hon går på höger sida håller hon högerkanten på väg mycket bättre. Tja-aa... iaf när Niro går fram med henne :-)
image98

Räddaren i nöden

Idag får jag vara stolt!!

Jag räddade nämligen min katt ur ett träd.

Meleia är min katt, helt orädd för hundarna och ibland kan jag tycka att hon leker med dödens käftar då hon glatt springer förbi hunden utan att bry sig om räckvidden på kopplet.
*puh* Modig katt, eller dumdristig.
Idag skulle hon med in i rastgården. Jag har sett att hon varit på väg förut men aldrig trott att hon menat allvar, så idag lät jag dörren stå öppen och visst.... in klampade ett stycke katt, inte rädder för hunden här.

När jag matat hundarna talade jag om för henne att jag tyckte att hon inte passade in i rastgården och tog henne och satte henne utanför. Som vanligt springer hon runt och larvar sig och retar hundarna, de kommer ju ändå inte åt henne, verkar hon tycka. Så när jag väl matat klart hundarna och gjort rent i hundgårdarna och var på väg in för att hämta koppel att ta in Tiwas och Tióne med, ser jag Meleia sitta i ett träd, högt upp och försöka klättra in i hundgården. Det hon inte förstod när hon tog sig upp där var nog att idén inte var så smart som hon trodde.

Jag gick ut ur rastgården bort till trädet och försökte ropa ned henne. Klättrandes från gren till gren såg hon ganska så rädd och ynklig ut. Jag gick in med hundhinken, hämtade hundarna och gjorde sen ett nytt försök att ropa henne till mig, men det gick inte. Hon jamade och försökte bara gå ner på en annan sidogren. Så jag fick hämta stegen. Upp med den mot trädet och kalla lite på katten....  -Mjaaaoooo, sa hon och kom närmre. Hon förstod att jag skulle rädda henne och skyndade sig att komma till stammen på trädet där hon stod och vinglade tills jag fick ett ordentligt tag om henne med båda händerna. Då var hon helt stilla i min famn och tycktes förnöjd med att vara där. Bark i huvet och i pälsen hade hon. När vi väl var nere på marken satt hon kvar en stund och bara myyyyste innan hon hoppade ner. Sen följde hon glatt med in och lade sig på min mage medan jag startade upp laptopen. Nu ligger hon på sin favvoplats, högst upp i ett klätterträd.... å jäser... å myser... nog mycket bättre än tallen där ute :-)

Händelselöst

Hej på er därute...

Här händer inte så mycket.. Sagan om de två tornen är på TV4 och mina trötta ögon är för trötta för att snart se nåt alls... Jag är supertrött....

Silve är glad! Han har fått komma in och sova på nätterna flera dar i rad nu. Det ska han få fortsätta med också tror jag... jag har saknat honom :-) Han är som en liten unge igen och springer så glatt till ingången i rastgården för; "Får jag följa med? Får jag följa med?" *ler* Han är för go' den hunden. Jag älskar honom över allt annat. Han är rättvis och klok och klyftig som bara den. Han är mattes stora isbjörn och jag skulle inte vilja byta ut honom för nåt.

 Go'natt på er därute...

Grattis Johan

Idag fyller Syncros husse Johan år!

hip hip HURRA!

hip hip HURRAAA!!!


~ GRATTIS JOHAN ~


image93