10 månaderskrocken

Jaha, så blir då Ulrik hela 10 månader idag. Hur firar man det bäst? Jo, genom att krocka med bilen. Ingen fara, vi klarade oss bra. Vi var på väg för att jag skulle klippa mig och jag körde förbi där jag skulle svänga så jag vände. Då skulle vi få en vänstersväng och jag fick en fin bil med släp bakom mig. Jag stannade och blinkade och jag vet inte vad det var, men min blick for till sidospegeln. Där kom han... och det jag såg var att han var nära. För nära. Jag väntade på en mötande bil och jag tror att jag kanske stannade lite snabbt, samtidigt som han låg lite nära. Han väjde ut med bilen och missade oss med en hårsmån... Men sen var där också släpet. Och släpet väjde inte för nåt. KABOOM!! Släpet tog i kofångaren på pickupen och jag tänkte bara; Nästan.... det var nästan så han klarade det! 
 
Han svängde in framför mig och kom ut. Jättetrevlig kille som jag tippade på var yngre än mig. Vi var rörande överens om att vi nog båda två var skyldiga. Jag tror jag stannade lite för snabbt och han hade sett bort för en sekund och när han tittade framåt igen stod jag still. Ingen av oss hade någon sån skadeanmälan att fylla i, så vi bytte uppgifter med varandra och for sen på eget håll. Jag for och klippte mig och sen åkte jag till bilverkstaden för att boka tid. Då ringde han och sa att han hämtat ett papper att fylla i, så kom han dit jag stod parkerad. Vi gick in till receptionen och fyllde i pappret. Med sig hade han sin vän som han ägde släpet tillsammans med och vars bil han körde(som för övrigt skulle säljas). Kan ni gissa vad han som körde in i mig heter? Yep.... Johan, såklart! Så när jag skulle fylla i min del av pappret fick Ulrik låna Johans knä. Erfaren pappa med två barn på 4 och 2 år kände jag mig säker på att låna honom Ulrik. Det är bra träning för Ulrik, att vara hos andra människor.
 
Nåväl, det var vår dag i ett nötskal. Vad har ni hittat på idag?

Grattis Silve, 13 år

Bästa valpen ever, lilla Silve. Redan som liten hade han en egen vilja. Jag tycker fortfarande att jag inte haft någon valp som slagit Silve i söthet. Vem kan motstå den här prickiga lilla näsan??
 
Silve har varit med mig ända sedan jag hämtade honom. Hela det här året har jag sagt att han blir 14, men han blir ju 13, eftersom han är född 2000. Det är min hjärna som bara har sagt 14 hela det här året, jag skyller på att minnet är kasst efter att jag fick Ulrik... Ja, det är ju lite så faktiskt, men det tar sig, minnet alltså...
 
Jag skaffade Silve när jag bodde i Norrköping. Han har alltid varit en duktig hund. Första året kommer jag ihåg hur han hoppade upp och satte tänderna i julskinkan. Smaskigt, tyckte han. När Silves uppfödare Ylwa var hundvakt då jag for till Canada några veckor, fixade Silve och syrran Cémbra(som tyvärr inte längre är med oss) så att Ylwas mammas tamkanin dog. 
 
En annan gång förvånade Silve en hel publik genom att jaga genom en park och fånga en and i munnen, som han sedan tappade och den flög ner i strömmen, så han var tvungen att hoppa i efter för att få tag i den, medan matte stod på stranden och skrek förbrilt: KOM HIIIIIIIT!!! Silve kom naturligtvis inte på en gång, utan var tvungen att simma lite med anden först och när han sedan kom upp, så ville han ABSOLUT inte släppa den fina fångsten. Det var lite pinsamt, faktiskt.
 
Det senaste han hittade på var att rymma ner till grannen där vi bor nu, det var nog förra året om jag minns rätt, och fånga en höna, preciiis ögonblicket innan jag fick tag i honom. Hönan släppte ett ägg. Johan skrattade gott, för bara veckan innan hade jag sagt att: Jamen Silve, han är så gammal, så honom springer jag LÄTT ifatt. Eller hur!!!! Jag sprang allt vad jag kunde över lägdan, men inte kom jag ifatt.  
 
Silve är världens bästa gamla gubbe! Och idag firade han genom att få smaska på en god klöv.
En fin bild på Silve från sommaren 2012. Stort grattis till Silveskrutten och till syster Pinéa.