Malin Sundin - en sann kämpe



Ett STORT GRATTIS till Malin Sundin, för ett mycket väl genomfört lopp i Amundsen Race!!


Ett lopp på 42,2 mil har hon och hundarna tagit sig igenom, med start i fredags kl 18:00 och målgång idag, måndag kl 09:15. Och det med en träning som består av att köra turister på 5 kilometers-rundor hemma i Grönklitt, Orsa.

Helt otroligt vilken bedrift! Jäkla bra jobbat, Malin och hundarna!!!


Amundsen Race

Det är två deltagare kvar som ska ta sig in i mål. Malin satsade på Red Lantern sa hon, men hon kommer inte klara det om inte den som är efter henne bryter. Vad gör väl det egentligen? Det hon gör och snart har gjort är helt fantastiskt. Med 12 hundar startade hon ut och just nu har hon 4 hundar som drar släden, med 3 hundar i släden + all packning och slädens vikt och hennes egen vikt uppepå det. HELT OTROLIGT! Det går tungt och det är jobbigt för dom när jag pratar med henne, men hon kämpar på. Uppmuntrande ord ger hon till hundarna under tiden. De är helt outstanding.

VI HEJAR PÅ DIG MALIN!!!

YES! We did it!!!


Mina duktiga vovvar



Jag var tvungen att ringa min vän Annika och berätta att jag körde alla hundarna på samma gång. "Ja-aa... Hur känns det nu då? Efter det här utvecklingsåret?" frågar hon mig.

- Ja du, Annika! Det känns HELT FANTASTISKT!!!

Vissa saker måste man mogna in i, och det här var dagen jag skulle debutera på släden, tillsammans med alla mina hundar, samtidigt. Jag visste det inte igår, men jag kände det idag. Idag är det dags. Jag sa att innan säsongen var slut, skulle jag kunna köra alla mina hundar samtidigt på släden och idag har jag gjort det *stolt*

Och jag måste säga, att jag kände mig fruktansvärt säker med Pya och Tióne i led. De är liksom järngänget!! Speciellt Tióne har jag ju börjat känna mig väldigt säker med, för hon lyssnar så bra. Hon är verkligen fantastisk och jag tror nog att hon kommer att fortsätta utvecklas till att bli en alldeles suverän ledarhund. Okej, måhända ni tycker jag låter skrytsam, men hon har faktiskt dåliga sidor också. Till exempel stod och hon brölade som en jäkla tjur, typ en halvtimme innan vi ens skulle iväg, för jag hade ju satt fram släden och linor och allt. Det enda hon kunde göra var att bröla *suck*

Men när väl hon och Pya var uppsatta så stod de där, åt rätt håll, utan att vimsa runt. Det är så skönt, att inte behöva sätta fast hundarna i nåt ankare, bara för att de ska stå framåt. Det vi behöver träna på, det är att göra det på andra, okända ställen också, så att det sitter där också. Quadra åkte in i spannet först, för tror ni inte att hon bet på selen idag igen. Tänkte det är bäst jag sätter in henne, så är hon 'uppsträckt' så kan hon inte bita. Jag har lagat hennes sele idag.



In med alla hundarna, jag var väl inte sådär supersnabb egentligen, men det gick bra ändå. Startstnöret fungerar ju utmärkt att ha runt ena däcket på bilen, sen är det bara att dra loss snörena(2st, för säkerhetsskull) och IVÄÄÄÄG!!!

Nysnöat och lite tungt före med plusgrader i luften. Hundarna matade på utav bara sjutton och jag riktigt kände lyckoruset komma i kroppen. Vi skulle köra bakvägen, men vid ett tillfälle stod jag och skulle ta kort med mobilen för att skicka en bild och då var jag inte med, varpå Tióne valde ett spår, som inte riktigt var åt rätt håll. Det gick som i en liten, liten rondell, med träd väldigt tätt intill, så jag fick som baxa släden för att jag inte skulle krocka med träden. Sen valde hundarna att sticka åt hemåthållet igen... jag var inte med där heller, så vi körde åt hemåthållet och sen drog vi till Nyby istället. Så vi får väl försöka oss på den där vägen nästa gång igen :-)

Inga problem att komma till Nyby iallafall. De jobbade på bra och den här matten tog inte ett enda sparktag under resans gång. Sammanlagt körde vi 15,4km med en medelhastighet på 12,7. 1h och 29min var vi ute. Helt underbart!

Utan att tveka, tar ledarhundarna mitt kommando att svänga till vänster

Sommartider Hej Hej

Vi går mot sommartider! Inatt ställdes klockan om genast var det en timme senare :-)

Idag snöar det. Jag var uppe länge inatt, för jag ska jobbar sent i dagarna som kommer och jösses så trött jag var. Det betydde att jag sov till strax efter 10:00... vilket lyx!

Jag ska strax ut och vattna hundarna. Idag gäller det! På med ett ankare till på släden, för nu jäklar ska jag köra.. ja, många hundar iallafall... Jag tror jag ska våga mig på ett 7-spann. Med Silve i singel, så han inte kan försöka sätta på nån tik bara för att han är löpfixerad. Jag måste fundera lite till....

Bakvägen

Jag och hundarna har varit ut på en tur idag. Funderade ett tag på att ta ett femspann till att börja med, men eftersom Pya precis är på sluttampen på sitt löp, och Tióne är på väg mot höglöp, bestämde jag mig för att inte ha så många hanar i spannet med dom. Så det blev ett 3-spann och ett 4-spann. Och sen bestämde jag mig för att börja med 3-spannet, bara för att sista gångerna jag kört har de fått gå sist. Någon rättvisa måste det ju ändå få vara!!
Och tack och lov för det....


... för så här såg det ut när jag kom ner till vägen!


Det där jäkla puckot har plogat vägen igen. Och jag kan lova att det var helt meningslöst också, för vägen plogades inte ens ända fram till där den går ihop med en annan bilväg, utan den var bara plogad en bit. Snacka om att jag var glad att jag bara hade tagit 3-spannet, när jag kom till den här vallen som hindrade vår framfart. Det vara bara att bestämma sig... ta sig över den, eller vända hemåt, efter några ynka hundra meter. Så jag bestämde mig rätt snabbt för att: "Okej, vi pajar belagen och kör ut på den där jäkla plogade vägen" Tänkt och gjort, vi lyckades ta oss över utan att jag vurpade med släden. Jäklar vad hög den kändes. Sen var det bara fullt tryck i hundarna och släden for fram och tillbaka. Inte lätt att styra på den vägen med bara en wheelhund. Nåväl, efter några kilometer på den plogade vägen kom vi upp på vårt fina spår.


Tióne med mamma Pya i led - Haldex bak

Där vi vanligtvis brukar svänga vänster, valde jag att istället ta höger idag. En skoter hade kört där en gång så jag tänkte att det var dags att utforska. Inga problem att få in  hundarna på spåret. Den nya vägen kändes spännande och spåret var rätt hårt om ändå löst under, så vi fick ta det lugnt, för hundarna trampade igenom. Så det var långsam trav som gällde. Det kändes som att vi for hemåt igen. Vi följde vägen utan att vika och kom ut på nån myr där vi tog nåt spår som såg bra ut. Fanns några att välja på. Tänkte att vi kör väl tills det tar stopp. Hundarna gick på bra och gjorde ett gott jobb. Och plötsligt började jag känna igen mig. Vi kom ut - på vägen där vi brukar köra till Nyby genom skogen - bakom vårt hus alltså. Eller ja-a.. det är ju en bit till vårt hus, men ändå. Häftigt! Med andra ord kan jag nu alltså nå mina träningsspår utan att behöva köra på vägen. Suveränt! Väl ute på vägen tog vi vägen vidare till Nyby istället för att ta av hemåt. Jag och hundarna har aldrig kört så långt och de var verkligen duktiga.

22,2km
 - 01:51min - medel 13,6km/h




Trevlig liten skylt på vägen till Nyby

Sista kilometrarna slackade Pyan lite och jag har lite svårt att styra släden i de skarpa kurvorna, för nu var de lite trötta. Jag frontalkrockade nästan med ett träd, varpå jag valde att ta ner Pyan, så Tóne fick gå sista 3-3,5km i singel hem. Och det är ju så, att hon fortsätter att visa hur duktig hon är. Med all säkerhet kommer hon att bli min bästa ledarhund, kommandoledare vågar jag t om säga. Om hon inte rentav redan är det...

Det var länge sen vi körde den här vägen, och det är inte uppkört, men det var inga problem....

Det här är helt enkelt ett fantastiskt spann att köra, även om jag kan tycka att det saknas en Niro :) Men det är ju så, man måste ha lite kraft till det andra spannet också, och då får man dela upp dom.



Resterande hundar ut kan ni ju lista ut vid det här laget misstänker jag. Efter att ha vattnat första gänger selade jag på de andra och satte smidigt nog startsnöret i bilen, så slapp jag gå i djupsnön med hundarna. Satte upp Tiwas och Niro först, för ovanlighetens skull. Jag tar ju gärna Niro sist eftersom han har en tendens till att kunna tugga linor, selar... ja, you name it. Jag skulle köra igång gps:en innan jag satte in dom, då pissade Niro på släden. Satte in hundarna, och skulle hämta Loddie och Silve, varpå jag hör att Loddie inte skriker, som hon brukar... Tittar till på henne snabbt och ser direkt att hon tuggar på sin sele. Nääästan så hon fick av ena snöret, så nu måste symaskinen fram. Och inte nog med det, hon betedde sig fruktansvärt illa när jag skulle sela henne. Oj.. jag är rädd att Martina inte får hem någon väluppfostrad hund sen :-P

Quaddie har alltid varit lite känslig om sin bakdel och när vi var hos veterinären och gjorde HD-röntgen, fick hon en spruta i benet. Hon gillade inte det alls och jag tror att hon har kvar minnet av det, för när jag ställde mig över henne för att sela, började hon hoppa, studsa, vrida sig, åla, nafsa, skrika och bröla. ja, allt möjligt man kan komma på. Helt oregerlig och ville inte alls bete sig. Det slutade med att jag var tvungen att bita henne i nosen och inte löst heller. Först då, lugnade hon ner sig. Märkligt, för så här illa har hon aldrig betett sig. Jag har ju märkt att hon har ett jäkla temperament när det är dags att vi ska ut och dra. Hon är ju en av dom som är absolut tuffast att hantera, tror t om att Tiwas ligger i lä här. Nåväl... in i spannet iaf. Där fick hon hoppa och dryga sig mot Silve. Bita i linor och sådär...

Men hon jobbade SUVERÄNT bra!! Det verkar och känns verkligen som att hon kommit tillbaka till att vara den där jätteduktiga Quaddie vi hade i höstas. Så det känns verkligen himla roligt.

Inte en gång var det slack på Loddies lina

Tiwas var återigen jätteduktig i led tillsammans med Niro. Vi körde till Nyby och hem igen. GPS:en la av på hemvägen, så jag fick aldrig riktigt veta hur långt det är egentligen. 11km - 52:25min och medel 15km/h. Ja, inte så mycket att berätta. Nån gång när jag stannade försökte Silve sätta på Loddie... hon löper ju inte ens *suck* Där ser man vad löptikar gör med hanarna... fast det är bara Silve som är sån...


Ingen lugn Loddie direkt...


Vilken upplevelse


Starten på Amundsen Race. Karsten Grönås går ut som ett av de första spannen.

Adrenalinkick så det heter duga! Vad häftigt att få vara en av dom som står på släden. Det är jag helt övertygad om. Malin är en tuff tjej som ställer upp i den här tävlingen. Imponerande! Själv skulle jag nog bara vara skräckslagen över att ens stå där på starten, för att inte tala om alla timmar i mörkret som man ska köra, med pannlampan brinnande på huvudet. Att köra över 420km, det är iallafall något som verkligen imponerar på mig. Jag hoppas det ska gå bra för Malin och att de kommer i mål det här året. Förra året fick hon bryta för att hon skulle på teveinspelning. Men det här året ska hon inte ragga några pojkar när det är Amundsen Race. Då får hon ragga på spåret ;-)

Lycka till nu Malin!! Jag håller tummarna för dej och hundarna!!!


Glada och tråkiga nyheter

De glada nyheterna är att Malin Sundin befinner sig i stan och klockan 18:00 ikväll startar hon Amundsen Race tillsammans med 56 andra lag på Storsjön här i Östersund. GUD vad spännande det kommer att vara! Jag räknar med att fota som en galning och hoppas på många fina kort :-) Jag kommer att följa Malin via telefonkontakt och kommer att uppdatera hennes hemsida www.ylajarvis.se



Mindre roliga nyheter är att familjen Bjurelid har förlorat en familjemedlem. Häromdagen fick jag veta att Syncros(min uppfödning) kompis Ville fått cancer, endast 11 år gammal. Ville och Syncro var goda kamrater och det är sorgligt när man får höra att han gick och letade efter Ville :-(    Villes mormor var även Syncros farmors mor.

Det är verkligen tråkigt och ni ska veta att jag tänker på er!! *stor kram till er alla*

Tiwas imponerar!

Eftersom jag var ledig idag, tog jag ut hundarna, efter att ha bytt halm i några kojor. Hade två härliga turer där första gänget ut blev de fyra nedan på bilden. Jag har ju lånat Daniels GPS, så lite koll kan jag ha numera, vilket är kul. Till nästa säsong investerar jag i en egen gps. Det blev 17,9km med en medelfart av 14,8km/h. På bilden har vi precis vänt, men ingen av hundarna ville stå still. Varken Tiwas eller Niro kunde vända på kommando, så jag hjälpte dom.

Quaddie o Silve var fullkomligt galna

En helt jättehäftig tur var det, då lilla Tiwas glänste och överbevisade mig, då jag trott att hon inte hänger med. Jag har ju kört henne i led med Tióne och då har hon inte riktigt hängt på och jag har fått bromsa ner. Men tji fick jag, för det var inte med Tióne hon skulle gå, utan det är med Niro. Idag glänste Tiwas starkast av alla mina stjärnor och visade minsann den här matten att hon visst det kunde hålla hög fart, och det i galopp. Helt superkul att se henne arbeta i den farten och hon var så glad att det syntes lång väg. Det är jämte Niro hon ska gå. Vilken liten stjärna!! Quadra jobbade väldigt bra idag och det kändes också jätteroligt. Faktum är att alla jobbade bra idag, t om Silve-gubben.





Sen var det dags för Pyan med barnen Haldex och Tióne.
Eftersom både Pya och Tióne löper, har jag stått och grävt fram en koja idag för att ta ur en av hundgårdarna, så att det inte ska råka bli någon oönskad parning. Jag längtar verkligen efter att få bygga om hundgårdarna i sommar. Så det blir mer plats och jag ska slippa ha någon hund på koja. Det blev alltså tjejorna i led och Haldex bakom när vi drog iväg. Och jösses vad det gick undan. Vi körde 18,3 km med en hastighet av 15,6km/h.

Är det det här som kallas ledarhundar??

När vi kom fram till 'byn' skulle vi vända bland alla dessa skoterspår som var kors och tvärs. Jajamän, det inte Niro och Tiwas klarade, det klarade Pya och Tióne. Det är ju jättehäftigt hur duktiga hundar kan vara och jag som ser mig som nybörjare, tycker verkligen det är riktigt imponerande att se hur de väljer det spåret jag lotsar in dem på, av alla de som fanns att välja på. Det var Pya som var den vassare av de två idag och Tióne var inte sen att hänga på. Som vanligt gjorde Haldex ett utomordentligt jobb på sin plats.  

to Norway - and back again



Jag tog med mig Daniel som resesällskap - TACK Daniel för trevliga 200 mil i bilen :-)
I wouldn't have made it without you...



Helt jättehäftigt att komma till grannlandet och finna våren. Snön droppade från taken, solen sken och vårkänslorna började infinna sig hos oss tvåbenta som gick barhänta, utan mössa och i fleecetröja i det vackra vädret. Även vovvarna kände av våren tror jag och Pya och Mithril fann varandra genast och nu väntar vi med spänning på att få några tecken på att Pya har valpar i magen.

Vi har avverkat några mil i fredags och några idag, jag och Daniel, och jag kan tänka mig att han är lika slut som jag och Pyan är. Pya gick direkt in i soffan och la sig, efter att ha ätit upp en burk med kött när vi kom hem. Hemma löper katten och hon skriker och jamar, men jag vägrar släppa ut henne. Kattungar kan jag klara mig utan, tack. Nu väntar sängen för min del och det är lika så bra att jag intar den, innan jag somnar sittandes i soffan. Hemsidan är uppdaterad, så välkommen in där www.shejrix.com



Stort tack Kari och Ulf, för erat supertrevliga bemötande. Vi kände oss mycket välkomna hos er och uppskattade verkligen allt gott vi fick proppa i oss :-) Hoppas vi ses snart igen!!



Fjöl-Silve o SingelHaldex

Eftersom jag hade en ledig dag idag, var jag och hundarna ut på en tur. Jag tänkte ut så bra, hur jag skulle köra dom och skulle sätta Tiwas i led, tills jag insåg att jag inte alls kan sätta Niro och Silve jämte varandra i starten. Det är fruktansvärt länge sen jag körde dom två bredvid varandra och det har ju blivit lite så, för Niro som varit så himla het och intensiv i starten har ju t om gett på kamraten jämte ibland, även om det varit en tik. NU är han så mycket bättre och det enda jag behöver påminna honom om nuförtiden, det är att han inte alls ska dra och bita i linorna. Han ger inte på spannkamraten längre iallafall och det känns otroligt bra. Med andra ord fick han gå i led med Tióne till att börja med.

Måste man så måste man

Silve i ett nötskal - måste man fjöla, så måste man,och då stannar man bara spannet och gör det. *suck* Jag önskar han kunde ligga på och dra lika bra som han stannar de andra hundarna. Han är duktig, men fanns viljan ännu lite till, skulle jag haft en sån jäklarns bra wheelhund i Silve. Tyvärr är lusten inte tillräcklig för att lägga i styrkan - som jag vet att han har - utan den sparar han till saker han tycker är viktigare ;-) 


Vi tog den där fina skoterleden som ledde in i skogen, den jag inte körde förra gången. Nu var det dags att utforska. Sagt och gjort och SURPRISE så kom vi till en liten by. Har ingen aning om vad den heter, men helt plötsligt fanns den bara där. Och sen fanns det skoterspår hullerombuller och här valde jag att vända tillbaka. Den naturliga vägen känns ju som höger och här ska vi precis ta vänster. De ville inte riktigt ta vänster på en gång - det skällde en hund längre bort och mer spännande hade det ju varit att fortsätta springa åt det hållet. Men det gick iaf till slut, och återigen var det Tióne som tog kommandot. Riktigt kul att se att det håller i sig.


Efter ca 10km bytte jag ledarhundar och satte upp Tiwas. Det betydde Niro bredvid Silve och jag kan inte ens komma ihåg sista gången jag körde de två tillsammans. Det gick bara hur bra som helst. Inga betänkligheter överhuvudtaget. Silve började bröla på en gång och skulle iväg och såklart hängde Niro med på brölet. Så så var det med det.


Niro och Silve

Vi körde 17,7km på 1h 37min. Medelhastigheten var 14,5. Och som vanligt stod jag på bromsen en hel del. Nu börjar det bli lite isigt i spåret, men en riktigt trevlig tur.


Andra gänget ut


Haldex var så lustig. Skulle ta kort några gånger och varje gång jag stod framför spannet gjorde han som på bilden. Men så fort jag gick tillbaka till släden för att ställa mig, så stod han som på bilden nedan när han ser bakåt..


Jag tänkte köra Pya i led... singel alltså. Satte henne där, men när vi startat tog hon snö, och det gjorde de andra två också. Insåg att det blev lite lång tid mellan vattning och körning, så jaja... Jag bytte henne mot Haldex och tänkte att han får väl visa om han klarar av det, eller inte. Och YES! Han var jätteduktig! Trodde nog inte det, för det är ju så, tänket i spannet, det står Tióne för och Haldex har motor, men inte så mycket hjärna. Det visade sig dock att han klarade av det mycket bra. Han vände på huvudet i början, ungefär som att konfirmera att det var rätt, det han gjorde. Lite beröm och sen var det bara fullt ös som gällde.

Tyvärr la gps:en av efter 7,58km. Vi körde den biten på 38min 11sek och medelhastigheten var 17,4km/h. Sammanlagt körde vi 12,4km, samma runda som när jag körde 2-spann häromdagen. Jag är nöjd, de gick mycket bra. Även här låg jag på bromsen. Men jag gör gärna det när jag kör hemma. Jag vill ju hinna njuta av turen :-)



Rätt lika i uttrycket, eller vad säger ni? Loddie med mamma Pya.



Så här ska en ledarhund göra, tycker jag. "Ska vi sticka nu?" (kolla snösidan där han rullat sig)


Och när kommandot ges, då är det fullt ös som gäller. Loddie var lite sen i starten här....

Muntligt klartecken

Jag och tjejorna åkte iväg efter jobbet och de var bara huuur glada som helst att få komma in i den kombinerade veterinärstation/hundsalongen och väl där kunde man ju passa på att hälsa på en massa folk genom att hoppa på dom... tyckte Loddie åtminstone. Det gjorde visst ingenting, för de tyckte hon var så fin och gullig när hon gjorde så :-)


Hos veterinären i Strömsund fick Pya och Quadra sedering så de skulle vara lugna och fina vid röntgen. Loddie, ja-aa, ni ser väl själv.. hon däckade nästan omedelbart, medan mamma Pya höll ut betydligt längre.


Loddie andades tungt med näsan mot golvet... Flåååås.... flååååås... *haha*


Kolla in LoddieRod alltså... Goa pluttan...


Pya vägrar fortfarande somna, men här är det inte många sekundrar kvar innan hon faktiskt däckar hon också...


Här ligger Quaddie i vaggan på röntgenbordet. Veterinären kollar att bilden vi tog blev okej.


Här är Pya. Hon var hyfsat vaken ibland och kikade emellanåt. Veterinär Anna och veterinärassistent Pernilla var de som sträckte ut benen på hundarna och höll i. Den som tryckte på knappen för att bilden skulle tas, det var jag.


Lite sega efteråt. Duktiga vovvar och veterinärens muntliga utlåtande över Pya var att det såg bra ut, på både höfter och armbågar. Det avlästa svaret väntar vi ska dimpa ner i postlådan om nån vecka eller så. Quaddies resultat kommer att komma hem till matte Martina på Öland. Så jag väntar mig ett samtal från henne när hon fått det.

HD/AD + HD

Idag ska jag åka bil till Strömsund. Där ska Pya få sina höfter och armbågar kollade. Även dottern Quadra ska kolla höfterna. Jag och Martina har pratat om det och kommit överens om att det är lika bra att få det kollat, eftersom att hon gått ojämnt och det känns bra att få utesluta eventuella problem med höfterna. Jag tror inte själv att det är nåt, men det kan ju vara skönt att få det kollat. Så det är vad vi ska göra idag :-)


Söndagsturen

Härliga underbara söndag bjöd på strålande väder och jag och hundarna tog oss en tur ut.  

Med lilla Tiwas i led tillsammans med Tióne fick vi en rasande start och det är kul att se hur Tiwas har blivit bättre på att gå i led, ju mer år som gått. Jag kommer ihåg hur snurrig hon var för några år sen. Mycket bättre nu, det var lite ofokus ibland, men det var väldigt varmt och alla hundar utom Niro tog snö rätt ofta i början. Det blev lite långt mellan vattning och körning också, till deras försvar.

Jag kommer att fortsätta köra Tiwas i led nu, för jag vill att hon ska bli bättre på det, om hon nu ska flytta någon gång. Då är det minsta jag kan göra för henne och den nya familjen att köra in henne ordentligt på den platsen, och jag måste säga att hon imponerar på mig. Hon tvekade inte utan följde med lilla Tióne när jag sa åt henne att svänga - och Tióne stiger bara högre och högre i graderna hos mig!!! Hon är baske mig skitbra!!!


Här en liten paus. Vi körde 15,2km med en medelhastighet av 14km/h. Vi var ute 1h 5min. Jag bromsade hundarna hela första halva sträckan, för att inte ta ut dom.


Duktiga lilla Tiwas. Se så liten hon är jämfört med Tióne.


Det blev en ny runda idag. Ja, nästan iaf. Vi skulle upp där vi brukar träna med atv:n. Jag såg att det var någon som kört där, så vi tog den vägen. Istället för att köra på det fina uppkörda spåret (som den på bilden) som gick in i skogen, där vi aldrig kört förr, fick jag in hundarna på ett spår där nån kört med skoter en gång. Spåret var inte så bra, men hundarna tryckte ihop sig och det var Tióne som tog oss dit på mitt kommando. Trodde vi skulle komma till 'rondellen' och trodde självklart att någon skulle ha kört upp den, men icke...

De hade bara stannat skotern och backat och vänt - MEN de hade kört av spåret, ner över ett djupt dike och upp i skogen, så jag tänkte "What the heck, vi följer väl det spåret, får vi se vart vi kommer". Så på kommando klev Tióne ner i diket och tog Tiwas med sig, fast stannade sen, vände på sig och det såg ut som att hon sa "Men matte, det här är inte rätt spår".   - Jo, sa jag till henne... det är rätt, och så manade jag på henne, varpå hon tar med sig Tiwas och genast sticker iväg.

Vi körde in i skogen och upp mellan träden och sen kom vi ut till det fina skoterspåret och den naturliga vägen skulle vara att ta till höger, men jag bromsade in hundarna och sa att vi skulle vänster. Då tog lilla Tiwas saken i egna tassar och drog vänster. Jättekul att se. Och sen var det fullt ös igen. De gick bra!! Vilken trevlig tur vi hade!

Tiwas gick i led i ca 9,5km, sen satte jag upp Loddie bredvid Tióne istället. Jag vill inte att Tiwas ska tröttna. Det är ju faktiskt inte så lätt mentalt tror jag, när man inte brukar gå i led i 5-spann. Så det blir lite grann i taget.




Sen blev det resten av hundarna... ett 2-spann och JÖSSES vilket spann sen.

Vi körde 12,4km och medel var 14,2km/h. Ute i 1h 4min. Emellanåt gick det i över 27km i timmen. Haldex är verkligen sig själv igen, vilket känns superbra. Vilket ös det var på dom! Vilket klös! Jösses Amalia vad jag är stolt över dom och jag måste bara säga. Med facit i hand(Tióne och Haldex) så känns det jäkligt bra att para på Pya igen.

Med Malin i luren tog vi en kurva i värsta farten. Jag hade frågat tidigare "Hööör du vad fort det går?" - Näe, sa hon, men tamejsjutton att hon hörde det i den kurvan. YEHOOO!
VIKKA HUNDAR!!!

Lördagen

I lördags fick vi sällskap ute i spåret. Daniel tog med sig sina vovvar och kom upp och tränade tillsammans med oss, vilket var superkul. Först hade vi tänkt vi skulle ta varsitt 3-spann och sen varsitt 2-spann, så vi skulle få köra två gånger, men efter att ha gått och kollat in spåret, kände vi båda att det skulle bli rätt så tungt med varmt väder och snö som inte blivit tillpackad, vilket avgjorde saken. Det blev 5-spann, så fick alla hundar gå samtidigt.


Daniel väntar på startsignal, medan jag tyckte det var kul att ha nån att fota :-) Tiwas och Silve fick ingå i Daniels spann och det gick bara hur bra som helst. I led har han sina tikar Vitara(t.v) och Laphroaig(uttala Lafroj) till höger sett på bilden. De kommer från Fredrik Neiman och i point står Nisse som kommer från samma kennel som Pya.



Vi körde ca 12km eftersom båda våra hundar har stått en del, mina pga hostan och Daniel pga andra omständigheter. Vi tog det lugnt och eftersom han hade Tiwas i sitt spann tränade vi inte direkt på några omkörningar. Jag vill inte riskera att det skulle bli något mellan henne och Pya. Känns onödigt.  På bortåtvägen körde jag först och sen vände jag i en, ja-a ingen rondell, men ett ställe där en skoter vänt iaf. Tióne och Niro vände runt utan några större problem.  Vanligtvis vänder Daniel sina hundar på kommando, men de ville inte riktigt och inte så konstigt det med ett spann före, så han vände dom för hand. Helt otroligt klarade de av  det utan att Tiwas trasslade. Jag var imponerad. Kanske gick det så bra för att Daniel inte var nervös, sådär som jag brukar bli...



Här har vi bytt spann. Strax innan ankrade Daniel upp, så jag vågade köra förbi och det gick helt utan problem. Sen bytte vi spann för att testa, men Daniel sa att mina hundar la av.  - Är det jag? sa han till mig.  - Hmm, sa jag, kan ju va, mina hundar har ju knappt gått för nån annan direkt. Jag såg Loddie som vände sig om och tittade efter mig. Hon la av direkt tydligen. Med andra ord är hon väldigt förarkänslig.  Haldex var också lite brydd, medan Daniel tyckte att de andra gick på bra. Det tog dock inte lång stund innan vi bestämde oss för att byta tillbaka spannen. Och så fort vi gjort det gick mitt toppspann på som vanligt. Kul att testa iaf. Tiwas och Silve drog väldigt bra för Daniel och det känns verkligen roligt att Tiwas inte bryr sig om vem som kör henne.


Daniel med sitt duktiga spann. En härlig dag för en födelsedag!

På kvällen åt vi en god stek och gottade oss i godis och päronpaj. Till den goda pajen tittade vi på en läskig skräckfilm(jag tror jag skrek flera gånger faktiskt). Men handlar det om dockor... ja, då är det creepy, om du frågar mig.

Tack för en trevlig helg Daniel! Den får vi göra om. Träningskompisar ser vi inte till så mycket här i Fjällandet :-)

en torsdag i mars

Det är kväll och jag är trött. Seg i både kropp och knopp. Min kropp är inte riktigt med mig den här veckan, förmodligen för att jag jobbat med 12 timmar emellan passen... det är lite kämpigt och det är inte riktigt som att man hinner med nånting. Faktum är.... att jag faktiskt inte ens orkar skriva nåt mer... euhm... sorry..!


Nytt från Malin

Jag uppdaterar här, för jag är på jobbet, men så fort jag kommer hem blir Malins sida uppdaterad...



kl.19:33

Malin lämnade sina hundar för att gå tillbaka i spåret för att gå tillbaka för att se om hon hittade spåret... Hon tror att hon fann det, så de begav sig dit och de tror att de är rätt nu... jag ska ringa henne när jag kommit hem och är online, så jag kan uppdatera henne hemsida...  GUD vad spännande det här är!!!!




kl. 18:53

*aj då*

Jag hörde nyss från Malin att hon och tre spann till är parkerade för de har tappat spåret. Det bara försvann visst. Frågan är ju om det varit felskyltat??? Nu inväntar de hjälp från skoter...

Uppdateringar

Idag har varit en spännande dag. Kompisen Malin är och kör Polar Distans och det är spännande även om man sitter på rumpan på jobbet och söker nummer över hela världen. Jag har fått i uppdrag att uppdatera Malins hemsida med info om hur det går för henne. Och det är spännande som sjutton må jag säga! Från att ha startat ut långt bak, har hon kört om alla i sin klass, och jag hoppas att hon ligger kvar där, och inte släpper förbi någon hon kört om!!!

Jag håller tummarna för Malin. Jag vill att hon ska vinna! Följ henne på www.ylajarvis.se



Annars är väl nyheter från Fjällandet att vi trots allt inte kommer att åka på Fäboddraget. Det har kommit upp saker som gör det omöjligt att åka. Mer om det sen... Jag längtar efter helgen, då jag är ledig, båda dagarna. Då ska jag skotta hundgårdar *yäej* och så ska jag självklart köra hund!! Jag hoppas på lite kallare väder med strålande sol :-P

Vikket partaj :-)

WOHOOO!!
Thank you for the party, Josse!! Det var kul och definitivt nåt vi måste göra om. Inte helt fel, det där H&H placet. Skrattar fortfarande åt det där puckot som sprang runt med megafonen utanför ditt fönster *haha*  och även den där bilden på 3, du visade mig...   Nåja.. alla kan inte var normala.


Japp, då var min första partykväll i Östersund avklarad. Hade mycket trevligt hemma hos Jossan till att börja kvällen med. Jag var smart och passade på att låna hennes badkar, då jag inget eget har. Och tror ni inte att när jag tappade ur vattnet, så var det som stopp i avloppet och hela golvet blev översvämmat. Typiskt!  Trodde hela kvällen skulle bli förstörd när den började på det viset, men tack och lov så hade jag fel. Jag hade riktigt kul på min första tur ut i stan och absolut något jag vill göra om. Man kan ju inte bara ägna sig åt hundarna, lite kul får man allt lov att ha på egen tass också. Det här fick ju bli min 'födelsedagsfest' :-)

Väl hemma igen var hundarna glad att se mig och Silve kom in efter att jag vattnat dom inför körningen. Han gick demonstrativt och la sig vid köksbordet - där han sedan låg kvar utan att röra en fena, t om när jag drog iväg med första gänget. Jag körde Loddie och Pya i led och Haldex och Tióne bakom. Loddie gick riktigt riktigt bra idag och det kändes hur bra som helst. Pya gick som en raket och hon ville INTE vända, när jag vände dom för hand på en rak väg bara. Det är ganska långt annars till stället där vi kan vända, och jag ville inte köra så långt nu när jag bara skulle testa för att se om de skulle hosta efteråt. Så hon var nog lite sur över det. Tog 2-3 gånger att dra henne och Loddie åt andra hållet, och då hann Haldex slänga sig ner i snön för att rulla sig och trasslade självklart in sig i linorna och efter att vi vänt blev han alldeles pipig och dan och skrek som att han skulle dö, så jag fick skynda att lossa honom och reda ut härvan. Sen var det självklart full fart igen.

När vi kom över ett krön började det bli ett jäkla drag på hundarna och jag förstod att någon form av djur var på g... Jajamän. Tre stycken älgar stod där, rätt på vägen och bara väntade på att vi skulle komma. Jag bromsade genast ner hundarna till gå-fart och de skrek av upphetsning att få jaga efter dom där stora bestarna... Uschiamej, dom otäckingarna. Jag vill inte ha med dom att göra...

De gick riktigt bra, men Loddie kroknade lite grann på slutet, så då satte jag upp Haldex istället. Inga hundar har hostat, men Haldex kändes väl inte riktigt som sitt rätta jag. Det kan vara för att han var den som var värst drabbad också, men hostar gör ingen av hundarna iallafall, vilket kändes hur bra som helst. Så nu är vi anmälda och klara till Fäboddraget. Det blir bara 15 kilometersrundan, trots att jag skulle vilja köra den långa, men det känns inte rättvist mot hundarna när de stått så länge efter Sham-draget. Så det får bli den korta och jag är glad för att vi kan vara med överhuvudtaget.



Andra gänget blev ju då Niro och Tiwas i led och Silve bak. Silve var nog egentligen inte alls sugen, han ville nog mest bara ligga kvar inne och sova. Men ut i spannet for han, sen hämtade jag de andra två. Jag hade ingen neckline på Tiwas och Niro, för jag vill se hur pass bra Tiwas kan jobba där fram. Jag kommer att köra henne mer och mer i led nu, eftersom tanken är att jag vill att hon skall få ett annat bra hem i framtiden. Det kan vara kul om hon går i led, och det bästa jag kan göra är att börja köra henne där nu.

Jag måste säga att jag är imponerad. Hon var fantastiskt duktig. Niro märks det på att han har varit med i snabba spannet på tävlingarna, för han ville minsann galoppera hela tiden. Tiwas har ett sånt supersteg, jättefint. Det är synd att hon inte hinner med. Men hon blir perfekt för ett långsammare spann. Hon är trägen och ihärdig och går med spänd lina hela tiden. Så kul att se, då jag förr sagt att hon är värdelös i led. Men tamejsjutton att jag får ta tillbaka det där. Hon lyssnar väldigt väl på tillrop och idag fick hon för sig att hon såg nåt roligt i skogen, så hon gjorde som en surikat och hoppade liksom lite in mot skogen och tittade, men jag ropade till på henne "framåt" och vips var hon ute på spåret igen och drog som en liten gasell. Om hon gick lite för långt ut på spåret så hon kände att det blev lite mjukare i snön, då tog hon sig genast närmre Niro där det var hårdare. Ja-aa, verkligen roligt att se hur duktig hon är. Duktig Tiwi


Och Silve!!! Med tre hundar går det lite långsammare och fy fasikens vad duktig han är när det går i lite saktare tempo, men när han har ledarhundar framför sig. Duktig gammal gubbe!!!! Matte är imponerad! Han jobbade verkligen bra idag och det är ju så roligt, när man känner att alla hundar gillar det vi gör. Att det finns inget som är roligare...



Näej, nu ska jag gå ut och ge hundarna kvällsmaten. Jag ska villigt erkänna att de där 7timmarna jag sov i natt gärna kunde ha varit lite längre. Min kropp börjar kännas lite schleten vid det här laget, och jag ska nog ligga i soffan en stund sen och bara småglo på teven lite innan sängen hägrar.




(e)NiroJobZon(e)

Jaha. Så var det lördag igen. Jag sitter på jobbet, precis som förra lördagen. Det är ganska soft idag, ibland ringer det mycket, ibland lite mindre, men ändå inte så intensivt. Skönt!

Hemma väntar vovvarna. I morgon ska vi se om vi kan köra en liten sväng. Det beror väl på lite hur jag mår. Idag ska man nämligen raja runt lite i stan.... Det har varit lite knasig arbetsvecka, så jag har inte haft tid för hundarna så mycket, men de är glada ändå. Speciellt Loddie har varit glad när jag stoppat in henne hos syskonen på kvällen och trott att hon skulle stanna kvar, men på morgonen har hon varit ute i rastgården. Hon förstör.... Hon är en krubbitare, och det kommer hon nog alltid att vara. Hon äter allt i trä som går att äta på. Ful ovana. Men vaddå... så länge hon inte rymmer, så får väl det kvitta. Huvudsaken är ju att hon trivs och mår bra.

Annars känns det som att hundarna mår rätt så bra nu, men man vet ju inte förrän man provkört dom igen, och ser om det är någon som kracklar efteråt. Jag har ännu inte anmält oss till Fäboddraget ännu, men sista dagen är ju i morgon. Hundarna måste kännas bra, annars vill jag inte anmäla oss. Så vi får se....

Vad vore väl..

... en födelsedag utan roliga hälsningar från goda vänner?

Här! Jag bjuder på den här, så håll till godo :-)

Annikas hälsning




Och igår såg det ut så här när vi körde

090305



Tack Silve för alla underbara år med dig! Jag hoppas vi har många år kvar tillsammans!!!

090304


Minnen & Drömmar


Jag och Visko

Det är nästan två år sedan nu, som de kom till världen. Fyrhjulsdriftarna, som jag kallar dom. Jag minns hur jag spenderade hela sommaren, med att ta hand om de små. Först drömma och sedan vara med och se hur valparna växte och blev stora. Och sedan dess har det ju hänt väldigt mycket i mitt liv. Jag fick ett jobb och flyttade till Jämtland. Atto flyttade till Skåne och sin syster Matic med ny matte och husse, Mari och Joakim. Där går det jättebra för Atto och hon kom in i flocken väldigt snabbt. Prisma fann en ny familj på Tyresö, och enligt rapport går det bara bra. Hon pratar och studsar och är jätteglad i sin nya familj, och de är väldigt förtjusta i henne, så det känns jättebra.

Här hemma kom min egen uppfödning, Quadra hem i slutet på augusti, för att vara med på träning och tävling. Tyvärr gick det ju inte riktigt som tänkt, så hon var inte med på någon tävling i mitt spann, men nu känns hon som vanligt igen och ska vara med när vi drar igång träningen nu. Går hon bra ska hon vara med på Fäboddraget har jag bestämt. Hostan känns som att den är borta, det är Silve som har lite krackel kvar, så han får stå still. Men i morgon blir det lite försiktig träning. Får väl se hur det ska gå att köra i snön, kan nog bli tungt, då det knappt kört någon med skoter i spåren.

Det finns drömmar och tankar om en ny liten valpkull, som förhoppningsvis ska komma till Fjällandet. Att åka med Pya till Norge för att para henne med hanen jag valt ut känns väldigt spännande. Kommer vi att åka rätt dag? Kommer hon att tycka Mithril är snygg? Eller ska hon rata honom helt och hållet? Jag har ingen back-up hane...

Jag hoppas hon ska gilla honom för det här är en kombination jag tror väldigt mycket på. Mithril är en väldigt vacker hane, med ett alldeles underbart vackert huvud, om ni frågar mig. Och att han har ett mycket bra steg, ja, det syns ju på korten man kan se på Snørokks hemsida. Tyvärr har jag inte haft möjligheten att träffa Mithril i verkligheten, men förra året bad jag Mari och Joakim att kolla in honom åt mig, när de var på Sham-draget och beskrivningen från Mari var att han var en mycket trevlig hane. Och jag har sett videos på honom och han verkar vara en mycket duktig hund i spannet. Han har aldrig haft några problem med tassarna och har aldrig varit ur form på något vis, vilket känns bra. Mithril har inte haft någon valpkull innan, så det känns ju lite extra spännande.

Här är bilden på Mithril jag fick av Mari, tagen den 16/2 2008


I april månad ser jag fram emot att få besök av 'lilla' Visko med familj här uppe. Familjen Erman ska åka på en liten semestertripp och tar sig då en tur förbi Fjällandet. Det skall bli jätteroligt att lära känna hela familjen och få se vad för prickar de är :-)  Beroende på väder, kan vi kanske ta någon tur med hundarna och testa att köra Visko och Milou i spannet med mina hundar. Vi får väl se hur det ser ut då helt enkelt....



Den som gapar efter mycket...

... får oftast mer!

Jag är väl inte den enda här uppe som tycker att det inte behöver snöa något mer här nu. Snö finns så det räcker... och blir över! Jag skottar och skottar, men så fort jag lyckats skotta ganska mycket i hundgården, tar det bara nån dag, så snöar det 2 dec igen :-(   Det känns lönlöst. Och det gör ont i handlederna och till och med vristerna, av all jäkla träning som blir när det gäller att skyffla snön *phu* Lite respit, tack!



Annars ser det ljusare ut för hostan. Förmodligen var det inte kennelhosta, eller en mildare variant iallafall. Det är dock en kvar som hostar och det är Silve. Fredagen och gårdagen spenderade jag rätt mycket  tid med hundarna, det är Silve som är den som kracklar. Pya, Niro och Tióne har jag inte märkt något alls på, vilket är skönt. Känns de bra i början på nästa vecka ska jag försöka köra igång dom lite smått, för att se hur det känns.