3hjuls debut i Fjällandet


Wihoo! 3hjulingen har haft sin debut idag. Och med en ny och fin cykeldator som jag monterade dit idag, kunde vi se hur långt vi körde, hur lång tid det tog och medelhastighet och maxfart. Det är såå kul att köra 3hjulingen. I love it!

Det blev en Haldex och mamma Pya i led och en Quaddie bakom. Här är resultaten;

Längd: 8.99km - Tid 32:39 min  -  Medelhastighet: 16.72 -  Maxhastighet: 28,7

När jag kom hem och skulle skriva i boken såg jag att det var 7+ grader, så det är möjligt att det var varmare när vi var ut. Haldexen är otrolig och driver på mycket bra. Han är väldigt okomplicerad. Quaddie blev lite trött på hemvägen, men jobbade jättebra ändå. På väg bortåt såg vi en fyrhjulingen mitt i skogen, säkert nån som plockade bär eller svamp.




Väl hemma fick Quaddie ett tokspatt och sprang omkring, alldeles själv, i hundgården. Till slut satte hon sig och funderade lite. Hon är en sådan vacker tjej och så trevlig att ha att göra med och förmodligen kommer jag att gråta, den dagen hon ska fara hem till Öland igen.

Och förresten, Quaddies matte har redan fått sin lilla bebis, en pojk.
GRATTIS säger vi i Fjällandet!!


Vyn från ett cykelstyre

Andra gänget som fick komma ut. Det var dom som ylade avundsjukt när jag for iväg med första. Tióne och Niro i led med en kvick liten Tiwas bakom. Här är deras resultat;

Längd: 9km - Tid: 31.55min - Medelhastighet: 17.27 - Maxhastighet: 30.2

Vilket gäng!!
Jag måste faktiskt skryta lite! Jag tycker att när så unga hundar visar framfötterna så är de helt klart värda lite skryt. Tióne visar självklara ledaregenskaper. Hon håller bra fart och kunde t om knuffa store Niro åt sidan, så det blev högerkanten, som matte ville. Fast även Niro visar att han håller bra standard och första vänstersvängen vi gjorde var så klockren, så jag hade bara ett stort leende på läpparna. Men Tióne är outstanding och jag tror verkligen att hon kommer slå Pya med hästlängder med tiden. Det här gänget var snabbare än det första, men det är klart, här var det två vuxna, som varit med ett tag.

Kontakt med föraren! YES! Sånt här vill jag se. Det finns en hund som aldrig nånsin tittar på mig, Tiwas. Men sen är hon ingen ledarhund. Är hon i fronten, ja-aa, vimsigare hund får man leta efter. Men hon har ett fantastiskt arbetshumör och trots att hon är liten, hinner hon med och jobbar alltid mycket bra. Mycket kul idag att se att Tióne och Niro passar bra ihop där fram. Trots att Tióne luktar hemskt gott(Silve tjuter ute i hundgården och vaktar sidan mot Tiónes gård med sitt liv) klarar Niro att jobba som han ska. Men det är väl det som är bra arbetshuvud. 


Även gamla gubbar kan!
Eftersom gubben Silve inte fick vara med och dra 3hjuling, fick han springa träningsrundan med mig idag. Träningen är i full gång, då jag, Mari och Joakim(som har Prisma) ska vara med i stafetten i Kosta. Så jag som normalt sett inte springer, lär ju träna upp mig lite. Jag vill ju inte svika laget. Gubben Silve travade så fint på bortåtvägen. Varför dra om man inte måste? Yep, vi kom till rondellen och det var som att trycka på en lysknapp, för när vi vände och sprang hemåt igen, ja, då DROG HAN SOM EN BLÅDÅRE och värre blev det när han hörde hundarna yla. Hemma är det ju löptikar! Då måste man ju skynda sig. Det slutade med att jag fick springa för livet(ja, det kändes så åtminstone). Men vår sammanlagda tid blev iallafall 15.27min. Och då tror jag att sträckan är 2.4km. Ja, ja vet.. det är inte bra, men det kommer, oroa sig inte. Jag ska inte vara den som skämmer ut laget.... Tyvärr lurade det inte någon fotograf i buskarna, så jag har dessvärre ingen paparazzi-bild på mig och Silve när vi springer.


Söndagsdraget

I snitt sticker jag och hundarna ut tre gånger i veckan. Vi drar nu över 8km varje gång. Idag tog vi en ny väg som jag rekade ut förra gången jag var ledig. Det finns hur mycket vägar som helst här att köra på, och det bästa av allt är att det är i princip bara den stora vägen som det kör bilar på. Alla stickvägar är helt tomma och jag och hundarna njuter i stora drag när vi är ut.

Se vilken fin vändningsplats vi har. Och sådana 'rondeller' har vi på varje stickväg, även om inte varje rondell har tjusiga träd i mitten. Pya har lärt sig kommandot 'hööögerkanten' och det har visat sig att efter 6 körningar och med mitt konsekventa; Går ni inte på höger sida av vägen, så bromsar jag ner tills ni gör det!  har resulterat i att dagens körning gick hundarna 98% av tiden på höger sidan av vägen. Jag vill ha det så, för kör jag dagtid är det ju möjligt att jag får möte på stora vägen, och i de branta krönen har jag ingen lust att få möte med en bil när vi går på vänstra sidan. Och i Sverige har vi ju faktiskt högertrafik.

Våra körvägar är faktiskt att avundas. VILKA roliga vägar det är. Och när jag rekade den här vägen, fann jag en hemskt rolig stickväg, som är en väldigt mjuk väg. Mjukt grus och sååå kul att köra fort på med fyrhjulingen(alltså bara jag och fyrhjulingen - med hjälm på huvet naturligtvis). Yehaa! Genom alla vägar som finns här, är det absolut inga problem med att få många mil i benen. Och tänk vad kul det ska bli i vinter. Jag har nämligen hört att de inte plogar den vägen, åt det hållet vi kör :-)

Kontakt med fronten! Tióne visar också att hon har lärt sig högerkanten kommandot. Känns superkul. Hon är duktig längst fram och det ska bli roligt att se hur hon ska prestera på tävlingarna i vinter. Nu kan jag knappt ens komma ihåg att det inte alls var länge sen hon hade en svår fraktur på skuldran. Men jag vet ändå, för varje gång jag ser på hennes högra sida, ser jag där pälsen fattas och det är ett långt streck, efter ärret som finns under pälsen.

Silve lortgris

Nästan hemma, bara några hundra meter kvar. VILKA fantastiska hundar jag har! Är stolt över dom, och det går ju bara bättre och bättre för varje gång vi kör. Quaddie har nu sammanlagt varit med och gått över 7mil sen hon kom hit. Även hon tjuter i starten nu. Tióne och Pya löper båda två, men det går bra att ha dom längst fram, där ingen gubbe Silve kommer åt dom :-)


Quaddies debut fram

1a spannet
I måndags gjorde Quadra sin debut fram i spannet. Vi åkte nämligen till Hammerdal, jag och alla hundarna, för att hämta vår trehjuling. Då passade vi på att ha ett träningspass där, på campingen. Det var himla svårt för hundarna att stå still i fronten. Pya löper och det gör Tióne också. Jag tänkte jag skulle försöka ha Pya och Haldex i led, men det var stört omöjligt för dom att stå still. Och Pya tycker det är liiite jobbigt när hon löper ibland. Hon är så fjantig.

Men okej, det är ju svårare att stå still på nya ställen. Men vi gjorde vårt bästa. Jag bytte bara ut Haldex mot Quaddie så var det lite lättare att komma iväg. Och Quaddie och Pya funkade bra ihop. Det var första gången på cykeln för i höst och på hemvägen blev Quaddie lite trött, och inte undra på, vi har ju faktiskt kört över 8 mil sen hon kom till oss. Jag bytte henne och Haldex och det blev lite lättare för Quaddie. Det är ju faktiskt ganska så påfrestande för hjärnan att gå up-front. Hon gjorde iallafall ett bra jobb och inga problem alls att gå jämte mamma Pya.

2a spannet
Sen var det dags för andra spannet. Jag tänkte ha Niro och Tióne i led och Tiwa bakom. Silve fick faktiskt stå över. Det var katastrof i starten. Det var så omöjligt att det inte gick att ha de två i led, utan Pya fick göra en extra insats och vilken insats! Hon jobbade ännu bättre andra gången. Och det funkade mycket bättre i hela spannet. Med Niro som co-ledare går spannet mycket fint på höger sida på vägen, precis som jag vill ha det. Niro har inte gått mycket i led sen vi startade upp nu i höst, men eftersom vi ska tävla i Kosta, så kommer han nu att få gå längst fram. Bak i spannet ska Tiwas gå. Valparna är ju tyvärr en månad för unga, för att få vara med. TÄNK vilket spann jag haft annars!

Men skam den som ger. Förhoppningsvis ska våran vän Karins hund, Busen, vara med i vårat spann. Han har ju varit på kollo hos oss när vi bodde i Krokavadet och han visade då framfötterna i spannet. Så vi hoppas att han ska visa att han hänger på de andra när vi tränar innan Kosta. Vi ska nämligen hämta upp honom på vägen ner till Skåneland. Så träningen är i full gång, både i Fjällandet och i Jönköping. Har vi tur, kan Karin också komma ner på söndagen, för att beskåda dragtävlingen. Jag hoppas på det, det skulle vara kul.

Missarna små

Leo - Panda - Taggen

Kattungarna har fått börja traska lite på golvet. Jag tar ut dom från lådan så får de öva sina små ben lite.  De är inte speciellt rädda av sig. Taggen är rätt skrikig av sig när man lyfter honom. Likaså lillan(bilden nedan). Jag har ännu inte kommit på hennes bäbis-namn än. Panda och Leo är cool lugna.


Panda göra allt för att charma mig för att jag ska låta henne stanna kvar. Idag gjorde hon det genom att helt enkelt kliva upp i mitt knä när jag satt på golvet, där lade hon sig och kikade ut som en drottning över sina syskon. Smart tjej!

Syrrorna Bus

Det är något magiskt i luften! Syrrorna Tióne och Quaddie har funnit varandra och Quadra vill busa och leka med sin syster, heeeela tiden. Det är lite roligt att se hur intensiv hon har blivit med Tióne nu. Hon har kommit in väl i flocken och det finns egentligen ingenting att klaga på. Hon är en trägnagare, det skulle väl vara det då. Annars går hon överens med alla hundarna, så det är absolut inga problem. Hon har ett tydligt hundspråk, det är egentligen bara vid matning som jag kan se att hon har ett litet ego, för matar jag nästan alla samtidigt, då fullkomligt hänger hon med huvet vid hinken och det syns att hon är beredd att göra ful min om nån annan kommer för nära. Fast det funkar inte riktigt för henne, för jag säger åt henne. Hon får vackert hålla sig ifrån hinken, som alla andra.

Quaddie sover numera bara ute i 'sin' koja. Hon ser ut att trivas bra i den. När vi ska dra, härmar hon sin storebror och vill inte komma ut ur kojan. Och när vi dragit klart och vi kommer hem, så är det stor skillnad mot när Quaddie kom hit. I början ville hon snabbt ut ur hundgården och in i huset. Hon var inte så villig på att gå in i hundgården heller, men nu... ja, nu får jag hålla i henne lika hårt som de andra, för hon draaar in till hundgården och springer glatt in med svansen i vädret. Och efter drag, ja, hon är glad att få krypa in i sin koja direkt efter att hon fått mat. Och hon äter precis lika mycket som alla andra och dricker alltid när jag vattnar innan körning. Ja-aa, man kan inte annat än säga att nu är hon en i gänget.. Duktig plutta som anpassat sig så fort. Ska bli kul att se hur fortsättningen blir, speciellt i spannet.

Jag brukar ta med mig den här ruggiga saken in i rastgården för att ha nåt skönt att ligga på. Där försöker jag alltid vara först med att slänga mig ned på den, men oftast hinner jag aldrig innan det är minst två hundar på den. Vi brukar pussas och mysa tillsammans och finns det något härligare än att ligga ute med vovvarna nån timme eller två, när solen skiner upp på trädens gyllene blad? Nu vet man, nu är det höst! Äntligen!!

Världens sötaste

  foto: Anna-Karin
Himalayas halvsyster, Pamir. Är hon inte det sötaste berglandskapet ni nånsin sett?

se upp Skånefolk

Med sju dagars påtvingad ledighet innan året är slut, lyckades jag klämma in mina lediga dagar emellan, turligt nog, två lediga helger *WIHOO* Det resulterade i att jag, tillsammans med en superflex dag, lyckades få mig hela 13! dagars semester, i NOVEMBER!


Så se upp, skåningar - HERE WE COME!!! :-)


Och Kosta Off Snow är snart ett minne blott! Vi ligger i hårdträning nu inför, både hundarna och jag själv. Det här året hoppas jag att jag, tillsammans med två vänner, kan vara med i stafettlöpningen. Då ska Tióne eller Haldex få vara med och springa med mig.

*** Matics och Attos kritiker är inlagda i föregående inlägg ***

Tack för Bjursås-helgen

För att börja mitt inlägg, så vill jag tacka mina valpköpare, Mari och Joakim... För att ni tar så väl hand om Atto, och Matic också såklart, men speciellt Atto som ni lagt ner energi och tid på, så hon inte skulle fortsätta visa skygghet för män.
Från botten av mitt hjärta; TACK så hemskt mycket! Jag blev alldeles gråtfärdig av glädje över att se Atto kramas och pussas med sin nya husse. Det värmer en ensam flickas hjärta att ha sådana fantastiska valpköpare som ni!!!


Bjursås
Vad ska man säga om denna tillställning egentligen? Ja, jag kan ju säga att jag tycker det är lite synd att alla har så bråttom på lördagen iväg, vid middagsslutet har man ju knappt hunnit värma upp :-)

Skämt åsido, rasklubbsutställningen tycker jag är en mycket trevlig event. Här har man verkligen chansen att få träffa människor från alla möjliga håll och kanter. Det enda som är svårt är att en dag inte räcker till. Men nästa år ska det bli två dagar igen, vilket jag tycker ska bli bra. Så ni som kan, kom till Bjursås nästa år!!


*Jag ställde 5 hundar. Niro, Pya, Haldex, Tióne och Quadra. Med endast en ring var jag rädd att Niro och Haldex skulle krocka och jag valde att leja min guru och mentor, men mest vän :-)  Annika a.k.a IGAIS tassar som handler till Niro. Jag hade tid att kika hur det gick och Niro visades upp med mångårig utställningsvana av en skicklig hundförare. Tack igen Annika, för hjälpen med Niro. Det gjorde du bra.



Niros kritik:
"Öppenhane med bra könsprägel. Maskulint huvud och uttryck. Aningens brett ansatta öron. Korrekt bett. Saknar P2 höger överkäke, intyg finns. Välpigmenterad. Bra hals och rygg. Avfallande kors. Något knappa vinklar. Kunde vara en aning längre i längden. Prima ben och tassar. Rör sig med bra balans, kunde ha mer kraft och täcka mer mark. Bra pälskvalité. Ej i bästa päls. Öppen och trevlig."


Jag och Haldex utanför ringside, precis innan vi gick in


Sen var det dags för Haldexen att gå in i ringen. Han skötte sig fint, som vanligt. Han sprang fint och stod fint. Vi blev uppflyttade en pinne men då tyckte han det var läskigt när de andra sprang bakom, så vi åkte ner den där pinnen igen. Nåväl, han blev placerad som fjärde unghund i sin klass. Är nöjd med det, det var ju en del anmälda. Inget hp.

Haldex kritik:
"Tilltalande hanhund med mkt vacker siluett. Vackert huvud och uttryck. Vackra mörka ögon. Bra öron, haka och hals.  Stark rygg. Väl ansatt och buren svans. Lång bröstkorg. Passande benstomme. Bra mellanhänder, ben och tassar. Bra parallellitet i rörelserna. Bra päls. Vänligt temperament."


Joakim och Matic


Sen var det tjejornas tur att gå in i ringen. Joakim var först ut med Matic. Hon var inte alldeles glad och ville inte alls visa sig på sin fantastiska sida, vilket resulterade i att hon fick nöja sig med en slät etta. Synd, för hon har ett jättefint steg.

Matics kritik:
"Mycket feminin tik. Vacker huvud och uttryck. Något stora öron som bärs väl. Mycket vackra ögon. Bra överlinje och välburen svans. Utmärkta ben och tassar. Lång bröstkorg. Bra bredd i korset (??? - är inte säker på vad där står). Rör sig riktig trevligt. Vänligt temeperament."


Jag och Tióne


Min och Tiónes tur. Hon var lite fjantig tycker jag. Det syns på bilderna, för hon 'sjönk' liksom ihop med baken, vilket inte alls är tilltalande. Hon skötte sig väl och sprang bra, åtminstone vad jag kunde se. Hon fick också en slät etta.

Tiónes kritik:
"Tik med mkt bra siluett. Könspräglat huvud. Något stora välburna öron. Vackra ögon. Bra hals. Stark rygg. Behöver utvecklas mer i bröstkorgen. Utmärkt benstomme. Bra ben och tassar. Rör sig trevligt med bra steglängd. Bra bredd i låret. Bra päls. Vänligt temperament."


Quadra

Quaddie var den som gjorde bäst ifrån sig. Hon skötte sig strålande i händerna på Annika. Snygg som attan också. Sprang och fick ut sitt steg ordentligt. Hon gjorde som brorsan Haldex och placerade sig på 4e platsen,  men ett snäpp bättre, ett HP också. Way to go Quaddie!

Quadras kritik:
"Tik med utmärkta kroppsproportioner och vacker resning. Vackert feminint huvud. Bra öron. Bra ögonform och färg. Utmärkt underkäke. Bra överlinje. Utmärkta ben och tassar. Rör sig effektivt. Bra päls. Mycket trevligt temperament."


Jag och Atto

Atto skulle in i ringen med en lånehandler. När de skulle kika på tänderna gick det inte alls och jag som haft Atto så länge såg genast att det var lilla 'jag-gör-som-jag-själv-vill-Atto', som var i farten. Jag dundrade in och frågade om jag skulle ta henne, och lånematten var glad att släppa henne till mig. Jag fick böka lite med henne för domaren fick inte se på tänderna, men jag gjorde tandvisningen åt honom. Sen skötte hon sig perfekt. Sprang jättebra och stod fint. En etta fick hon också. Precis som jag lärt henne ;-)   *blink, blink*

Attos kritik:
"Tik med bra kroppsproportioner. Vackert huvud, något stora men välplacerade och burna öron. Bra ögonform och färg, tillräcklig bröstkorg för åldern. Bra ben och tassar, rör sig väl. Mycket bra vinklar runt om. Vänligt temperament men hon bör tränas i ringen."


Jag och Pya in action

När det var dags för Pya att gå in i öppenklass fanns jag i unghund tikar och utan handler lyckades jag få hjälp av Janne Snarberg att hålla i henne tills min gamla Smålandsgranne Malin Svensson kom och tog henne. Lyckligtvis hann jag själv med att visa henne sen. Hon fick en slät etta hon också.

Pyas kritik:
"4-årig tik med bra könsprägel. Välburna öron. Bra uttryck. Tänder och bett u.a. Välpigmenterad. Bra hals och rygg. Avfallande kors. Tillräckliga vinklar. Kunde ha mer förbröst. Tillräcklig bröstkorg. Mycket bra ben och tassar. Tar ut. Rör sig med knapp balans. Kunde ha mer kraft i påskjut och sträcka ut bättre. Bra pälskvalité. Öppen och trevlig."


Avelsklass med mig och Pya i led 
Brenda m. Quadra - Annika m. Tióne - Mari m. Matic - Joakim m. Atto

Kennel Shejrix var med i både avelsklass och uppfödarklass också. I avelsklass fick vi ett förstapris med HP. I uppfödarklass var våra tikar lite klena jämfört med alla andra så där fick kenneln nöja sig med ett första pris. Jag är nöjd.


Avelsklass kritik:
"En avkommegrupp där tiken nedärvt jämn, ganska hög kvalitet i sina avkommor. Bra yttryck. Jämnhet i färgen. Bra proportioner. Ganska bra rörelser. En ganska jämn grupp."



Allt som allt var det en superhelg och jag vill verkligen passa på att tacka ALLA som hjälpte mig. Med att vara handler, eller vara fotograf. TACK Brenda och Linda för att ni hjälpte till med fotandet! Och tack Janne, för att du ställde upp för en halvstressad Fia och tog Pya åt mig!!!  Verkligen uppskattat!!!




Familjebild


Kisseungarna i Fjällandet växer och frodas. De är ena riktiga små tjockisar! Supersöta och med mycket go' i. De rumlar runt i lådan och den lilla gula har i flera dagar redan försökt att ta sig ut ur lådan, men se det går inte, för då är mamma Meleia där och säger åt honom att han inte får komma ut.

Rött till Niro


TACK Annika för hjälpen och en fin visning av Niro. Mycket märkligt att se någon annan visa honom, då jag nästan alltid visat honom själv. Men okej, någon gång skall ju vara den första. Niro fick nöja sig med en slät etta det här året.


Hundarna ylar i Bjursås

Med min fullständigt, totala och crappiga dator, vägrade den leva då jag försökte publicera detta inlägg i helgen. Så jag gör det nu istället.

Ja, nu är vi äntligen här, jag och hundarna. Det är bara jag och Silve som är inne i stugan. Vårt sällskap som vi delar stuga med har inte kommit ännu. De har nog en hel del mil kvar att tillryggalägga innan de är framme. Det är Mari och Joakim som ska komma och med sig har de 7 av sina hundar. Allt som allt har de nu 8 hundar, men de har valt att lämna en hund hemma. Det är hos dom Atto och Matic bor och det ska verkligen bli superkul att få träffa dom igen, speciellt Atto som jag saknat en hel del. Men jag vet att hon har det hur bra som helst och det väger upp hur mycket som helst. Jag förväntar mig att se en Atto som utvecklats en hel del, eftersom Mari och Joakim har sina hundar på ett annat sätt än vad jag har.

Mina hundar bor i hundgården och det är sällan jag tar in dom. Jag har katter inne och nu när jag har kattungar får de absolut inte komma in. Silve vill gärna bli innehund igen, men han får vackert vänta tills kattungarna är utflugna. Där Atto bor nu får hon komma in, vilket är bra för henne. När hon var hos mig visade hon att hon började skygga undan för karlar, vilket jag inte tyckte var positivt, men nu när hon har daglig tillgång till en husse, tror jag det har blivit jättemycket bättre. Mari och Joakim tar in sina hundar varje kväll och de sover inne med dom. ALLA ÅTTA!!!!  Det är imponerande måste jag säga, det skulle jag aldrig lyckas med.

Nu är vi här; I Bjursås! Quadra sitter ute vid släpvagnen med de andra och mina hundar är jätteduktiga. De är tysta och alla andras skäller. De flesta boxar nog sina hundar nu. En regel är att det ska vara tyst vid tio-tiden. Jag ska gå ut och boxa mina sen också, men tänkte vänta lite till. Quadra ska få komma in och sova inne hon också. Det är för att vara säker på att hon inte ska äta på insidan av lådan, det räcker med det som är. Atto var rätt duktig på det.. haha..

I morgon blir en lång dag. Över 160 hundar anmälda är det och jag hoppas bara att det ska gå bra att tajma in allt med unghundar och öppenklassare i olika ringar *suck* Jag gillar inte när de lägger på två ringar, allt blir så mycket jobbigare då. Och den ena ringen missar man ju helt.

Sena draget

Ikväll när jag kommer hem ska jag vattna hundarna, för ikväll ska vi ut mitt i natten och jobba lite. Vilken tur att man har snälla, förstående grannar och vilken tur att det inte alls hörs när hundarna vrålar som idioter  :-)

I Fjällandet där jag bor, hörs det vida omkring när det låter uppe hos mig. Mitt hus är på en liten kulle, längst in mot skogen. Det är vi som bor längst bort. Det är öppna fält framför huset och det ekar högt när hundarna skriker. Det är jobbigt vid matdags när det är sent på kvällen - Silve vrålar som en idiot och tystnar sällan fast jag skäller på honom.

Inatt skall vi ut, det blir väl runt tolvsnåret skulle jag tro. Det blir spännande och roligt, nu har vi inte varit ute på några dar.

Promenaden vi hade idag var härlig. Förutom att det var en hund som drog KONSTANT och hela tiden. Lite jobbig att gå med faktiskt. Var precis som mamma Pya, hon går världssämst i koppel, hon stretar och drar och är DRAGHUND när hon är ute på promenad *suck* Lite jobbigt, men det gick bra ändå. Vem var det som då gick på så hårt idag? Ja-aa... inte var det Haldexen iallafall, utan lilla Quaddie. Hon är tamejsjutton väldigt lik sin mor. Efter promenaden släppte jag lös henne och Pya och Tióne och Haldex, Niro i rastgården. De lekte som attans och Tióne och Quaddie kommer bara mer och mer överens. Det märks att Quaddie börjar känna sig bekväm i Fjällandet. Så jag tänkte testa med att sätta in henne i hundgården tillsammans med Niro och Tióne. "In med dej, Quaddie", sa jag. Inga problem, hon gick in utan att protestera.... för att i nästa ögonblick vända sig om, sikta - från stillastående - och VIPS! så var hon på andra sidan igen.  

Näe, det är ingen idé... den hunden kommer aldrig att acceptera att vara i hundgård. Sen skulle hon fast vid kojan och jag kallade bara på henne och hon kom utan protest och tyckte bara det var 'gött' att få komma till 'sin' koja. Väl inne för att göra mig klar till jobbet, kikade jag ut på henne där hon låg i kojan och solade ansiktet på struten. Vilken gottemaja!!

seriXone minns tillbaks

Jag har ju haft hund sedan 1995. Nu börjar det bli några år på nacken. Härom helgen tittade jag på gamla videoband. Vid det här laget har de hunnit bli dåliga och kvalitén är inte något vidare. Men de dög gott och väl till att piffa upp minnet på mig. Min första hund, Zacke och våra kompisar. Hans bror Nicco och vännerna, Freja, Pesetas m. m.

Tänk vad kul vi hade på den tiden. Inte för att jag kunde något egentligen, men jag hade så roligt jag kunde. Och det är lätt att ha det väldigt kul när man bara har en hund, eller två. Jag brukade alltid spendera timmar utomhus tillsammans med kompisar som hade syskon till Zacke. Vi gick långa promenader, eller bara satt på byn. Idag blir det inte lika många promenader. Idag har jag hundarna på ett annat sätt än vad jag hade då.

Videobandet jag tittade på visade när jag skulle dra med mina hundar :-) Idag kan jag inte påstå att det var några sträckor direkt. Vi kanske pratar om kilometer. Men vaddå? Det var ju det som våra hundar klarade av... för i ärlighetens namn var de väl mer sällskapshundar är riktiga draghundar. Men jag gjorde mitt bästa. Och TÄNK vad jag hejade på hundarna när de skulle dra(skrattar gott). Det fick jag minsann höra på mitt band. Det var ju heeeela tiden. Idag blir det glada tillrop, när det behövs. Jag försöker låta hundarna jobba i sin egen takt, jag tror de jobbar bäst då.

NU ska iallafall jag och Quaddie och Haldex gå ut och gå en promenad. Vädret känns som en härlig början på höst i luften och jag jobbar em/kväll idag, så nu tänker jag inte sitta inne mer.


Utedebut

Inatt gjorde Quaddisen debut - genom att sova ute!

Jag kom hem så sent igår och med matning efter elva på kvällen OCH med en Quadra som pipit två morgnar i rad, bestämde jag mig för att låta henne sova ute i kojan. Det gick... HUR BRA SOM HELST! Hon hann säga lite gnäll innan jag somnade, men jag öppnade bara fönstret och sa åt henne, sen var det tyst hela natten lång. Vilken duktig liten plutta!

Känns ju rätt pissigt att behöva lämna hundarna direkt efter att jag vaknat i princip, men vad skall man göra? Jobba bör man, annars kan man inte finansiera den här fantastiska hobbyn man har. Jag längtar som bara sjutton efter tävlingssäsongen. Den här säsongen skall bli så rolig... hoppas jag. Jag ser verkligen fram emot den.

Nu går funderingarna på om jag ska ta mig neråt landet i november. I Kosta är det ju barmarkstävling och jag var där förra året och hade superkul. I år är det en liiiiten bit längre på karta, men jag har 7dagars ledighet som jag MÅSTE ta ut, innan året är slut. Så jag funderar allvarligt på att göra en längre resa. Det vore ju superkul!


Quaddie in action


Tiwas till vänster. Syskonen Haldex och Quadra.

Tióne kom in och båda två fick märgben att snaska på. Se så de har stökat till genom att plocka ut alla ben ur lådan.

Efter ben lekte de hejvilt i soffan! GALNINGAR!!!

Så här plättelätt hoppar Pyas dotter, Quaddie över hundgården.

Å tjoff, så är man nere på backen!!


Mamma Meleia


Meleia har visat sig vara en duktig mams, som tar hand om sina små på bästa möjliga sätt. Fyra knoddisar blev det som sagt, varav fördelningen är två hanar och två honor. Den gula och randiga är hanar och de två grå är honor. Vad jag ska kalla dem under tiden de är här, ja, det har jag ingen aning om än. Någon som vill komma med förslag?

Dagens träning

Idag har vi tränat. Både på det ena och det andra.

Quaddie har tränat på att vara i hundgården - och att vara tyst! Det har inte varit något större problem faktiskt. Jag provade med att gå ut och gå en promenad med henne och Tióne  för att sedan låta dem vara inne och leka och äta ben och så. Det gick hur bra som helst. De lekte som bara den - i soffan!

Sen tänkte jag att jag ska prova med att sätta henne i hundgården tillsammans med Tióne. Visst, det gick i fem minuter, sen hoppade Quaddie över hundgården och var genast ute i rastgården. Varför vara kvar därinne, när man kan ta sig ut? Bild kommer på det i morgon. Jag har beviset. Det är läskigt hur lätt hon gör det. Precis som mamma Pya.

Då fick Quaddie träna på att stå på kojan istället. Det gick hur bra som helst. Hon gnällde några gånger och lånematte Fia kastade vatten på henne några gånger och brölade 'NÄÄÄÄÄÄEEEEEJ' och sen så låg hon helt plötsligt i kojan och sov med huvet ut på struten. Ända tills vi skulle dra på kvällen så pömsade hon sött i kojan.

När jag vattnade dom drack hon så snällt sitt köttvatten. Och när nästan alla hundar var i spannet, förutom hon och Niro, då vrålade hon så duktigt och sa att hon ville också minsann med. I selen arbetade hon som om hon inte gjort något annat. Hon är så duktig. Matte hennes skall vara stolt över den här tjejen!!!

När arbetet var slut var det inga problem för henne att äta upp sin mat. Säkert en liter torrfoder och kött, sammanlagt. Alla hundar äter bra och det är skönt att inte ha någon som mesar med maten. Ja-aa.. allt som allt går det bra. Det enda Quaddie faktiskt gör som jag inte gillar, är att sikta på hundgårdsnätets ovansida, för att mäta avståndet, så hon kan hoppa över och ut. Kul att det har gått i arv *not* Nåväl, hennes arbetsanda och trevliga temperament väger upp. Hon är supertrevlig och i morse vaknade jag upp som en krokig ostbåge, för en liten Quaddie låg i sängen och myste så gott hon kunde. Okej, i natt sover hon i buren faktiskt(lite för att Meleia skall slippa vara instängd i ett rum också, jag är ju rädd om knoddisarna).

2a turen för Quaddie


Här är vår andra tur med Quaddie i spannet. Endast ett 7-spann då Prisma flyttade i söndags, så jag och Martina fick ta ut hundarna som var kvar. Med Quaddie på andra sidan såg det ut så här i en uppförsbacke. Det här är alltså hennes andra gång i spannet och hon jobbar på lika bra som Tióne och Haldex. Efter draget får de sin mat och Quaddie hade inga problem med att äta upp sin del. Hon t om morrade åt Niro, som tänkte passa på att  tjuva hennes käk. Men se, det gick inte. Matte Martina som var med igen fick prova att köra hundarna en liten bit. Jag skulle ta kort, men de blev tyvärr suddiga. Martina fick åtminstone se att mamma Pya, hon kan minsann sina svängar. Sammanlagt nu så ligger varje tur på 6,8km. Jag lär köra så några gånger till, så Quaddie hänger med ordentligt.

Quadras debut


Quadra gjorde sin debut i ett 8-spann.  På bilden här är det hon som går längst till höger, i gul sele. I början kan man inte veta om hunden är höger eller vänster hund, eller om det ens spelar någon roll vilken sida hunden skall gå på. Det visade sig iallafall att Quaddie är en hund som skall gå på vänster sida. Haldex vill gärna också gå på vänster. Nå, i debuten tog det åtminstone 100m för Quaddie att 'strutta' klart, sen var det som hon inte gjort något annat i sitt liv än att -DRA! Martina frågade om hon var duktig.... Duktig är bara förnamnet på den här damen, misstänker jag. Inget trassel med linor, inget titta bakåt. Och inte ens när matte Martina försvann från fyrhjulingen, slutade Quaddie att jobba.  Har bara ett ord för henne... 'SUVERÄN'.
 

Släkten är bäst


Den 15e nov 2007 gjorde jag ett inlägg om att jag trodde Haldex skulle bli lik sin farbror  Vw.
Visst är han väl lik?


På besök

Shejrix Quadra Drive II

På läger ett tag, har jag Quaddie.
Hon kom upp med flyget i fredags med matte Martina. Efter en väldigt bökig resa, kom de upp till slut. Vi har haft mycket trevligt den här helgen, med både god mat och hundkörning och en massa snack om både det ena och det andra. Tack så hemskt mycket för ditt sällskap, Martina. Du har en underbar hund, och det kan jag förstå, med en sån trevlig matte.

Nybliven mamma


Inatt fick Meleia sina bebisar

Två dagar några dar innan hon skulle flytta från Småland, var Meleia visst ute på friarstråt, vilket ju resulterade i fyra små knoddar i magen, som nu kommit ut. Jag trodde ett bra tag att hon skulle ha minst en till, för hon var ännu spänd på magen, men det verkar som att det inte kommer någon mer bebis. Men det räcker gott och väl med fyra!

Hon har varit duktig och tagit hand om dem suveränt. När jag kommer för att titta till dem så allt är okej, spinner hon när jag klappar på henne och rullar mer på rygg för att få gosa. Småknoddarna spinner dom med, när dom snuttar mjölk för fullt. De låter så söta, så söta. De ser friska och krya ut. Nu ska vi bara hitta hem till alla när det är tid att flyga ur boet.

Joakim & Prisma


Prisma är iväg på nya äventyr. I helgen kom Joakim från Tyresö för att hälsa på och för att se om Prisma tyckte att han var okej. Joakim kan jag ju bara säga är överförtjust i Prissi och det verkade inte som att hon hade något emot det. Han fick pussar redan första dagen och hon lekte med honom när han kastade boll och hade inga problem med att bli klappad av honom. Det kändes så bra, så Prisma har åkt med Joakim och hans barn hem till Tyresö, för att se om det funkar. Här hemma är det tomt utan henne, men hon förtjänar att vara en drottning i ett hem, där all uppmärksamhet är riktad mot henne. Jag tror nog att hon kan få det hos Joakim, där hon också kommer få mycket motion, då han springer mycket.

Lycka till med Prisma, Joakim och familjen!




Älgjakten har dragit igång

Min hyresvärd, Britt-Marie, slår slag i saken på första jaktdagen och skjuter sin första älg någonsin. Hon sitter själv i skogen och väntar tills det dyker upp en stor 13-taggare med en ko. Han mumsar gräs och kliar sig i huvet och - PANG!, så låter Britt-Marie bössan smälla av. Strongt gjort Britt-Marie! Och stort GRATTIS!


Ikväll får hundarna i Fjällandet gottigt att smaska på. Vi tackar för det!