SM Brons

Jag kan väl börja med att säga att jag är dötrött. En Johan i soffan talar om för mig att han är minst lika trött som jag ikväll. Jag skulle kunna lägga mig ner och bara sova, sova, soooova, men det får jag inte riktigt göra än. Nova måste ut en gång till och det blev sent med matning, så vi får vänta liite till, så får vi världens sovmorgon i morgon, det ska bli såå skönt. Silve som upptäckt det här med löp brukar ju inte direkt vara tyst av sig, så inatt åker det en grind upp för trappen, så slipper vi förhoppningsvis honom i morgon bitti och får sova ut ordentligt. Hoppas jag iallafall!

SM-dagen 3 är avslutad och jag är så nöjd som jag bara kan bli. Jag hade inte den minsta lust att köra hund idag, då jag var trött i ögonen efter att ha somnat med linserna i igår kväll och sov med dom hela natten. Ingen hit direkt. Och vädret var varmt och för andra dagen i rad skippade jag min dunväst och halsduk på tävlingen. Så varmt var det. Inte heller någon hit då mina hundar brukar gå riktigt dåligt på tävling när det är varmt väder. Idag var dagen när jag skulle bli förvånad...

Planen var att inte ta med Loddie och när jag gått ner med släden till starten passade jag på att stryka henne från listan. Om man gör på rätt sätt slipper man att få en varning för att man inte strukit hunden. Det var tre stycken som fick varningar just för att de inte gjort det. Men det gäller att komma ihåg det också...

Eftersom att jag inte var taggad, så var hundarna lugna i starten, ganska åtminstone. Det är mycket lättare att starta när Loddie inte står med i teamet, det kan jag ju vara helt ärlig och säga. När starten väl gått, kunde jag känna att hundarna kändes riktigt pigga och fräscha och när vi dundrat iväg och kom mot första uppförsbacken kunde jag redan se Marco Hampel framför mig. Det är lustigt vilket dåligt tidsbegrepp jag har om banan när jag tävlar, det märkte jag nu när jag såg på filmen som jag tog medan jag körde. Jag tyckte inte alls att det tog lång tid innan jag var ifatt honom, men filmen säger mig att det tog 4-5min.

Jag är nog så uppe i det blå, så jag kommer inte ihåg så mycket efter att jag kört banan, bara de speciella grejerna som händer är något som sätter sig fast i huvudet på mig. Nåväl... När vi kom ifatt Hampel skulle jag köra om, och såklart var såg det smidigt ut på banan, men precis när vi försöker ta oss om, så kommer det en sväng och där så måste ju Marco svänga med sin släde, vilket resulterade i att Haldex och Tirith tyckte det var lite läskigt, så de sprang rätt ut i lössnön på höger sida och damp ner i det djupa, vilket resulterade i ett megastopp där Niro dundrade över deras lina och Tióne kom över på Dimmens sida. Jag slängde ner ankaret, beredd att springa fram, men det visade sig att jag inte behövde det, då Haldex och Tirith tog sig upp och drog på igen, vilket i sin tur gjorde att Niro drog värsta baklängeskullerbyttan... Men vips, så var de alla uppe på alla fyra och jag drog upp ankaret och så var det full fart igen.

Vi kom ifatt igen och lyckades gå om utan problem, men sen började det jobbiga för min del. Jag ville komma loss från Hampel och inte ha honom hängandes i hasorna, så jag sparkade... och sparkade.. och sparkade. Fäjn, vad jag sparkade. I flera kilometer säkert, innan jag till slut lyckades gå ifrån i nerförsbackarna och på platten. Sen såg jag inte skymten av honom igen och det visade sig sen att vi skulle dryga ut tiden till honom. Det kändes jättebra, helt enkelt.

Backarna kom, jag sprang och peppade. Det gick trögt i backarna, och jag fick liksom igår, kramp i rumpan(vilket är JÄTTESKÖNT *not*) och fick ställa mig på medarna precis i slutet på värsta uppförsbranten, innan det planar ut. Oj, vilket jobb hundarna gjorde för mig där! Jag är så mallig över deras prestation, så ni anar inte.

Nu gällde det bara för mig att hålla mig borta från Hampel och försöka ta in så mycket jag kunde. Det enda jag ville idag var att få ett jäkla bra lopp, så jag kunde känna mig stolt över vår prestation tillsammans. Det visade sig att hundarna gick skitbra hela vägen och vi hade den näst bästa mellantiden idag. Jag körde fem hundar och både Lisbeth och Ylwa körda fortfarande med sex och när jag kom i mål hörde jag nån tid på 36 nånting. Jag hörde nog galet, för det visade sig att jag kört exakt på samma tid som Lisbeth och endast 14 sek långsammare än Ylwa, så ni må tro att jag är stolt över oss själva :-)

Med facit i hand skulle jag kanske startat enbart med fem från början, men det är sånt som man aldrig vet förrän efteråt. Något VM blir det inte för våran del, de som ska dit har fått frågan och jag ingår inte i den skalan. Platserna är tydligen väldigt begränsade i år, så jag ser fram emot en härliga semestervecka istället.

Det är en tävling kvar för vår del och den blir i Ryssjön nästa helg. Jag har bestämt mig för att hundarna ska få sig en riktigt redig vila till nästa helg. Dumt eller inte, det har jag ingen aning om, men det känns som att de behöver det. Dimrill har varit en klippa i spannet, men varit ganska trött efter tävlingen. Haldex vill jag vara lite rädd om och tikarna löper. Fyra på en gång, alla bor i samma hundgård. Det är skönt när det funkar bra.

Men nu är det nog dags för sängen känner jag. I morgon har jag tagit på mig att jobba lite extra för att jobba in det sista som behövs för full bonus. I morgon kommer förhoppningsvis några bilder också. Och så har jag lite annat att berätta också, för er som inte redan vet.


SM dag 1 & 2

Första Sm-dagen har passerat och nu är vi inne på dag2. Vi var här i torsdags kväll strax före 20.00 och hann ställa oss i kö för besiktning av hundarna innan det var förarmöte. Efteråt besiktade vi hundarna och sen for vi till Gafsele Hostel. Det är gott om parkeringsplats här och det är skönt att inte behöva bry sig så mycket just över parkeringen. Vi hittade en bra där vi bara kunde köra in med bilen utan att ens behöva backa eller nåt, smidigt.


Dag 1. Foto: Kjell Ek

Jag fick sova länge, ända till klockan 10, då Johan var snäll att rasta hundarna själv medan jag sov vidare. Det var skönt vill jag lova, det har känts att jag har fått alldeles för lite sömn den sista tiden. Efter frukost till hundarna och oss själva for vi upp till tävlingsplatsen.

Där hade vi parkering bredvid Silves uppfödare, Ylwa. En bra bit upp från starten, så det är lite jobbigt att gå fram och tillbaka, men man får ju motion iallafall. Starten gick bra och jag höll hundarna lite grann på bromsen, för att jag ville att de ska orka alla tre dagar utan att dö. Det gick bra och alla hundar jobbade bra. Vi kom in på en fjärde placering. Först av alla var Ylwa som brassat på utav bara sjutton. Det gick fort för henne dag ett. Efter henne låg Lisbeth och på tredje kom Marco Hampel. Kolla resultat dag1

Jag är jättenöjd med första dagen. Även Loddie jobbade bra och det kändes fint. Bra glid på medarna och duktiga vovvar. Jag känner mig extra nöjd, eftersom att Tirith som går i led med Haldex löper. Även Tióne, som jag för första gången petat ner till wheelpositionen löper och hon går bredvid känsliga Dimrill som har det lite tufft med löptikar. Att Dimmen sen jobbar som attan i spannet fast han går bredvid Tióne som luktar gott och klarar det med bravur gör mig riktigt, riktigt nöjd. Han är lite dålig på att dricka emellanåt, men äter åtminstone sin kvällsmat. Jag tror att han känner att han ändå har gott om vätska i kroppen och pinket hans är inte gult, så det borde vara så. Han är jätteduktig.

Jag har 3st handlers den här gången. En på ledarparet för att Haldex inte ska lukta på halvsyrran, en i mitten för att hålla Loddie borta från linor och se till att Niro inte drar i linorna och en längst bak som håller Dimrill från att lukta på Tióne. Det går super, om än att Loddie bet Johan i handen igår. Hon blir så frustrerad i starten så det är inte sant. Hon gör av med hemskt mycket energi redan innan man kommit iväg. Dag ett var avklarad.

DAG2

Dag två var det min tur att gå ut och rasta hundarna medan Johan kunde ligga kvar i sängen och dra sig lite. Det är skönt att kunna få dra sig lite, även om man är handler. Han är minst lika trött som jag, med dålig sömn sen han kom hem för att Silve-mannen piper och håller på för att det är löp ute. Han är ganska jobbig när det är löp.

Vi kom iväg fint i morse och det är så härligt att få slippa stressen på morgonen över att behöva gå upp jättetidigt. Varken jag eller Johan är några morgonmänniskor och gillar att ligga kvar i sängen och pösa. Så att få sova ut på morgonen är verkligen en hit. I morgon blir det inte lika mycket sovmorgon då starten går strax efter elva. När jag skulle starta var Loddie helgalen och Johan fick ta loss hennes neckline för att hålla henne ifrån linorna. Då blev det lite lugnare. 

När vi kommit iväg gick det med en bra fart, men det tog inte lång stund innan Loddie helt hade slutat att jobba i selen. Det såg ut som att hon mest tyckte det var jobbigt och ibland tyckte hon väl att det var tungt och det såg mest ut som att hon strupplade fram i spåret. Farten fick hållas nere och jag fick lov att hålla ordentlig koll på linorna då hon mera hängde i necklinen, så själva stamlinan slackade och hon trampade över den, titt som tätt. Nåja, inte mycket att göra förutom att anpassa farten lagom så att hon orkade springa med.

Dimrill hade fått en socka på sig då han fått ett litet skav bredvid en klo. Det var ju ingen hit märkte jag. Efter målgång tog Agnes loss honom från spannet(allt för att han inte ska lukta på löptik) och när hon kom till bilen hade hon tagit bort hans socka. Den var fylld med snö :-( Den hade gått hål på och fyllts med snö, men det var inget jag märkte av när vi drog, för Dimrill sprang på som vanligt. Det var i en uppförsbacke jag tyckte han haltade lite, men när han sen galopperade märktes det inget, så jag trodde bara han var lite störd av sockan. Vilken duktig Dimme som sprang med hela sockan packad med snö. Och det var mycket snö... Så en eloge till Dimmen! I kväll smörjer vi tassen innan han ska sova, det gjorde jag igår också och det verkade bli lite bättre på såret. I morgon smörjer vi innan körning, men jag tror vi gör Dimme en tjänst genom att inte socka honom alls. Jag vill ju inte att han ska bli halt och såret är så litet...

Se resultat från idag

Jag kände mig inte så nöjd efter målgången ändå. Det är en förlust varje gång Loddie inte pallar trycket. Det är inte första gången och jag funderar över vad det är som gör det. Om det är mentalt eller om det är något annat. För ibland är hon så grymt bra när vi kör och då är hon i klass med Tióne och Haldex. Det är märkligt, tycker jag.

De andra hundarna är jag väldigt nöjd med. De tuggade på och gjorde sitt bästa. Men det är klart... det känns i spannet när man har en som inte riktigt trycker på och som hänger lite och sinkar farten. I morgon kommer Loddie inte att vara med i spannet, utan jag kör ett 5-spann. Det börjar bli ofta nuförtiden, känns det som, som jag plockar ur en hund ur spannet. Jag gillar inte riktigt det, men vad ska man göra?

Jag hoppas att vi ska få en sista bra körning i morgon och att hundarna känns pigga och fräscha. Jag förbereder mig på att springa och jobba hårt i alla backar. Idag var det moddigt och tungt och det lär inte bli mycket bättre i morgon, misstänker jag. Vi är vallade och klara och det enda som är kvar för kvällen är en sista rastning på hundarna och en dusch. Sen blir det hopp i säng. 

Någon förfrågan för VM tror jag inte att jag kommer att få, så jag har redan ställt in mig på att ha en mycket härlig semestervecka som jag tänker spendera i fjällen, förhoppningsvis tillsammans med Johan. Får han frågan om han kan komma till Norge och jobba då, så måste han åka dit, men jag hoppas att han inte får det, så han kan vara på tur med mig.  Jag ser fram emot att få lite semester, den känns välbehövlig. Inte långt kvar :-)



Sham fortsättning

Sham-draget är alltid en trevlig tävling med härliga banor att njuta av, om man nu hinner se sig omkring förstås. Det mesta fokus man har på en tävling är ju hundarna. Att titta på dom, se hur de jobbar. Iaktta minsta lilla tendens till trassel och förebygga det så det inte blir så. Att hinna med att se skyltarna där man skall svänga. Det var det enda jag tyckte var lite minus på den här tävlingen i år. Jag tyckte att skyltarna satt lite för nära själva svängen, men jag vet inte... de kanske brukar sitta så nära? Jag minns inte riktigt, men jag tyckte nog allt att de satt lite tätt, men det är möjligt att jag misstar mig...

Jag är väldigt nöjd med helgen. Trots att spannplaneringen blev ändrad i sista sekund och jag helt plötsligt tog med Nato i spannet, som egentligen inte skulle tävla något mer i år, så gick det över förväntan. Jag som för första gången hade skippat att ta med alla selar, har lärt mig att jag aldrig aldrig ska plocka ur selar och lämna hemma igen. Nu gjorde jag så, för jag tänkte... hmm, mindre packning. Men det var dumt. Nu fanns det inte tävlingsselar i samma färg till hundarna och det störde jag mig på lite grann. Så hädanefter åker tävlingsselar med och reservselar, det blir bäst så. Jag körde också med mina träningslinor första dagen, men det var för att jag inte körde i mina tävlingskläder då. Lite grann känns det som att man får klä sig efter väder. Trots allt är jag en riktig fryslort, så till nästa år har jag bestämt mig för att köpa mig lite mer kläder att ha till tävling.

Mitt team klarade att få ännu ett första pris i meritering och det betyder att lilla Nato nu har två, vilket betyder att om vi kör bra nästa år, så har han chansen att bli polarchampion han också, liksom Tirith och Dimrill. Loddie har två stycken första pris kvar och Pya ett. Inte för att de här priserna egentligen betyder nåt för hundarna, det är mer för mig som uppfödare det har betydelse. För mig är det ett bevis på att mina hundar är bra, även på papper, så jag känner mig stolt när det går bra för hundarna. De må vara hur bra som helst, men står det inte på ett papper, är det ju bara jag som vet om det :-)

Och den här tävlingen betydde att Malins egenuppfödda Tia blev polarhundschampion, då Shejrix team plockade hem hennes tredje första pris. Vi säger stort GRATTIS till Malin och Tia!!!

Nu ser vi fram emot nästa tävling i Gafsele, det ska bli spännande.


SHAM dag 2

Äntligen hemma och i säng! Borta bra, men allra hemma bäst! Yep, visst är det så. I morgon väntar en härlig jobbdag med ett delat pass, så jag far hemifrån kvart i åtta på morgonen och kommer hem klockan tio på kvällen. Eh.. kanske inte vad jag önskade mig just för morgondagen. Men jag har en plan... gå och sova mellan timmarna då det är jobbtid. Nåväl, i morgon får jag ta min nya fina bil till jobbet. Jag har köpt en Mitsubishi L200, årsmodell 2000. Samma år som Silve är född :-) Så det måste vara ett bra år!!!

Till det intressanta nu, rapporteringen för sista dagen på Sham-draget.

Jag hade vallat skidorna det bästa jag kunde och jag måste säga att det kändes ändå som det blev riktigt bra, för bra glid på medarna, det hade jag. Såklart såklart glömde vi ju kameran till släden. Jag kom på det precis när vi for upp till start, så jag bad Mari att springa och hämta den. Och så hon letade efter kameraväskan i bilen... Hehe... Hon letade efter en liten kameraväska, men jag glömde säga medan jag for framåt på medarna att det är en stor ryggsäck, så hon hittade den aldrig. Nåväl, vi klarade oss utan. Men får helt enkelt försöka komma ihåg den nästa helg, då det är SM i Gafsele.

Vi for iväg i god tid till starten och det gick bra. Jag hade flyttat upp Dimrill och Tia till team istället, för att få två som jobbade bra bak. Det gick super. Vi for iväg i bra fart och de där puckelpistarna var ju ingenting idag, nu när jag kört dem en gång redan. Vi flög över guppen och med hjälm på huvet så kände jag mig rätt säker och lät hundarna gå på i den takten dom ville. Det gick fort. Tia hade en egen sele idag och tyvärr var väl snörtampen längst bak lite för lång, så det blev inte så bra. Hon sprang med idag, men jobbade inte förrän tempot lade sig mot slutet, då Nato helt plötsligt inte orkade längre och la av. Stackarn hade det tufft, men sprang med. Helt plötsligt hade jag fyra hundar som drog ordentligt och Tia som jobbade lite grann. Jag skulle egentligen kanske haft henne nån vecka innan och kört med henne, för jag vet ju sen förut att hon absolut är kapabel att springa med i mitt spann och jobba som attan. Nu blev det nog lite chock för henne att bli inkastad i det här tempot, men hon fixade det utan att sinka oss, så det är jag glad för.

Vi hade, liksom dag 1, lite problem där man skulle ta av höger mot 15km. Första dagen ville de gå in på tian och det såg ju mest självklart ut att följa det spåret om man bara tittar på hur det var uppkört. Så idag hamnade de lite längre in på tian, och jag var lite för sen att få ner bromsen, men Tióne klarade av att gå bakom Tirith och vände henne rätt, så de kom in på rätt spår. Sen var det full fart igen.

Det var mer jobbigt i backen idag, men jag som skippat de varma kläderna sprang uppför och hjälpte dom så gott jag kunde. Tióne och Tirith fick nåt litet stopp och Dimrill passade på att kissa i kanten, men sen var vi igång igen. Det gick bra ändå. När Nato la av fick jag sluta att sparka och hjälpa till, för han kunde inte springa snabbare ändå, så vi gjorde det bästa vi kunde och när vi kom i mål var Nato riktigt trött. Han ville inte ens dricka något när han kom till bilen, så han fick gå och lägga sig i boxen och få lite iskuber i sig. Det tog dock inte lång tid innan han var pigg och glad igen. Alla andra hundar drack och var duktiga.

Vi höll vår tredje plats och fick oss en fin bronspeng med oss hem. Frost tappade mot Braxen som återigen var överlägsen och tog hem guldet. I fyrspann knep hon också bronset medan Pyykkö såg till att ta guldet. Moa Björk körde hem silverpengen.

Fortsättning får följa... jag måste sova nu...


SHAM dag 1

Det började med att varken jag eller Johan ville gå upp i morse. Ibland på vandrarhem brukar sängarna vara kolossalt för hårda, eller för mjuka, så ryggen dör av att bara ligga i den, men på det stället vi bor nu, så har sängen varit perfekt i hårdhet för min rygg, och jag ville inte alls gå upp. Till slut tog vi oss upp ändå och vi var nog sist iväg från platsen. Bitande kallt ute, - 29 och bilen hoppade mycket motvilligt igång. Jag följde Runas(Niros uppfödare) råd och kramade om bilen medan Johan försökte starta den. Det funkade! Vi kom fram precis innan förarmötet drog igång. Och sen blev det hux flux lite sista-minuten spannändring för min del.

Meningen var ju att jag skulle låna två hundar av Malin, men nu hade hon blivit anmäld i officiell klass och ville köra med renrasigt, så hon ville låna Nato av mig. Men Nato är en lite speciell kille och jag ville inte låna ut honom till någon han inte känner ordentligt, så jag bestämde mig för att ta honom själv och så fick Malin ta tillbaka en av sina tikar. Så kan det gå. Men både jag och Johan trodde att de här spåren skulle kunna passa Nato lite bättre, lite mer snö i spåren och kanske inte lika snabba spår. Så vi körde på det.

I starten hade jag hjälp av Johan och Mari. Den där kameran som jag införskaffat för att filma hela spåret upptäckte jag ute på spåret att den visst låg kvar i kameraväskan. Hmm... nåja, vi ska försöka komma ihåg den i morgon. Vi kom upp i tid till starten och jag frångick mitt vanliga koncept att köra i röd/vitt och hade min vanliga tjocka jacka på mig och de nya Neosarna. Jag ville inte frysa. Och det gjorde jag inte heller.

Första pirriga var om jag skulle få Tióne att gå rätt fram och inte svänga av den skarpa högersvängen som kommer strax efter starten. Det gick bra. Både Tióne och Tirith löper nu, men det verkade inte bekomma någon av de tre hanarna när vi väl var på väg. Dock så rök Niro och Nato faktiskt ihop lite grann innan vi kom fram till starten, men det redde Johan snabbt ut, sen var det inget mer tjafs på dom.

Uja! Vilken början på banan. Jag trodde jag var i puckelpistar. Det var tekniskt krävande och inte något så jobbigt att köra första kilometrarna. Jag är glad att jag kört en hel del släde vid det här laget, för annars hade jag nog inte fixat den där biten. Hundarna verkade taggade och de drog på som sjutton. Jag hade fullt sjå med att se till att missa alla träd i svängarna och hålla foten på bromsen vid lämpliga tillfällen. Jag var glad när det planade ut och jag slapp de där guppen som slog hårt i släden. Hundarna verkade dock inte bry sig så mycket om det där, vilket kändes skönt.

Tirith kändes väldigt rätt i led med Tióne. Jag hade bra fart i uppförsbackarna och jag kände inget av latmaskarna jag annars brukar få peppa på när det går uppför. Den som förvånade mest av alla var Nato som inte hade några som helst problem med att hänga med och även jobba. Det kändes hur kul som helst.

Längst bak med Dimrill gick Tia som jag lånat av Malin. Hon har slängts in i ett sprintspann från att ha gått Femund och det märktes väl lite på henne då hon inte riktigt hängde med att arbeta. Dock så sinkade hon oss inte heller, utan sprang lätt med. Vi får väl se om hon greppar farten i morgon, men med i spannet följer hon. Jag tror att jag ska sätta henne och Dimrill i mitten istället, så jag får två bak som arbetar ordentligt. Det är lite trixigt att bara ha en som jobbar på när det är dom där kurvorna i puckelpistarna.

Vi körde vårt eget race och jag tog inte många sparktag på hela rundan. I morgon blir det lite lättare kläder, så jag kan springa i uppförsbackarna och hjälpa till mer. Jag får väl lägga i Toasty Toes i skorna, så det inte blir så himlans kallt.

Idag slutade vi på en tredje placering, efter Brax som är tvåa och Frost som är etta. Vi har Malin bakom oss. Upp till Brax har jag 51 sek, så vi ska kämpa för att åtminstone ta in lite, men kan jag hålla min placering kommer jag att vara jättenöjd. Nu är det dags att göra sig redo för sängen, vi startar strax efter tio i morgon, så lite sömn bör man väl se till att man får.


Snart SHAM

Dagarna går. Jag har inte känt mig så värst kry de sista dagarna. Huvudet värker och det känns som att jag har feber. Kroppen är inte riktigt med mig... Jag gör vad jag kan idag för att vila upp den och det betyder att jag vilar i soffan idag. Det känns riktigt slappt...

Snart ska vi åka till SHAM-draget. Jag har lämnat in mina skidor för slipning och vallning. Egentligen skulle jag inte slipa dom förrän till SM, men efter att Lasse tittat på belagen bestämde vi oss för att slipa dom redan nu. Jag fick även lite tips på vallning av honom. Kändes bra att få det, man får passa på att lära av dom som är duktiga, om man får chansen. Skidorna kommer att vara tip-top till helgen och efter att ha kollat på startlistan känns ju det bra. Lite nya namn jag inte tävlat mot i 6-spannsklassen, så det ska bli spännande.

På den här tävlingen står jag utan en av mina bästa ledarhundar när det gäller tävling, nämligen Haldex. Han går på medicin för sina halsmandlar och han kommer precis att vara klar med karensen till SM:et, så jag hoppas verkligen att han ska kunna gå med där. Den här tävlingen innebär att jag kommer att tävla med en ny hund i led, nämligen lilla Tirith. Jag har kört ihop henne med Tióne nu sen förra tävlingen och som hon går nu, känns det inte som att det skulle kunna gå fel. Hon går som ett spjut och ligger inte på latsidan i uppförsbackarna. Går de ner i trav dröjer det inte länge förrän hon och Tióne är uppe i galopp igen. Tirith känns suverän. Jag hoppas hon ska vara det i led på tävlingen också, men det återstår att se förstås...

Den här tävlingen kommer att gå i samarbete med kennel Ylajärvis, precis som förra årets 6-spann på SHAM. Det är mycket för att vi faktiskt inte riktigt har så det räcker till ett 6-spann själva. Loddie är väldigt ojämn och numera också lite tjock(ehm, antar att kasteringen börjar sätta sina spår), så det får helt enkelt bli lite mindre mat till henne nu. Nato har gått riktigt riktigt bra hemma nu, men han var väldigt osäker vid veterinärbesiktningen sist och jag känner att han kanske inte är riktigt mogen för den här tävlingen. Ju mer han får vara med också runt stake-out platserna så får han ju erfarenhet av det.

Pyan fick ju nåt knas med benet och har inte gått sen nån vecka efter första tävlingen. Sen så löper hon nu också och är snart i höglöp. Jag ska prova att köra henne med Saria nån dag här, bara för att se om benet på henne är bra. Det vore ju hemskt roligt att ha henne med på Ryssjön åtminstone, så hon får gå nån mer tävling i år. Hon är ju så jäkla duktig. Det känns tufft att inte ha med henne i spannet.

Så nu ser jag fram emot helgen och hoppas jag ska bli piggare tills dess. Tack och lov att jag har Johan som kan hjälpa mig i helgen säger jag bara. Då spelar det inte så jättestor roll om jag inte är tip-top, för då har jag iaf hjälp med allt runtomkring. Det underlättar en hel del att ha hjälp. Jag som alltid varit själv förut känner mig jättelyxig med Johan som hjälper mig hela tiden med hundarna. Tävlingarna som har varit har för min del har flutit på suveränt och jag har tack vare Johan sparat en hel del på min rygg, då han är den som fixar att smörja tassarna på hundarna, böja sig ned och ta matskålar och sånt. Det hjälper otroligt mycket att få spara på ryggen. Den blir rätt mör ändå, när jag hjälper till att sparka på tävling. Springa gör jag väl inte så mycket om jag ska vara ärlig...

Så nu ska jag vila mig i form. Soffan har varit min position mest hela dagen och jag tror jag ska passa på att sova nån timme nu, för kroppen säger mig att den behöver det...


Polarhundsmästerskapet 2011

Det var en trevlig helg. Så kan jag ju börja :-)

Jag var ledig i fredags, vilket underlättade. Vi gjorde all packning samma dag och hundarna fick springa i rastgården i omgångar innan vi for. Vi kom iväg och tävlingsresan började lite väl spännande, som vanligt känns det som, när det gäller oss. När vi kom på E14 ner mot Brunflo, precis innan man svänger av in mot Ope, så körde vi efter en buss, som hade en liten lastbil och en personbil innan det var vi. Johan körde och höll koll på bilarna framför oss och de bromsade in och det gick inte så fort. Helt plöstligt ser jag någonting vid räcket på min sida och jag fattade inte först vad det var, men plötsligt utbrast jag; AKTA ÄLGEN!!!

Busschauffören hade kört på en älg, och den stackarn låg med bakdelen ner på vägen och kravlade med frambenen för att försöka komma undan. Usch, vad jag mådde dåligt. Johan var bara centimetrar från att även vi skulle köra på den, men lyckades i sista ögonblick veja undan med både bil och släp. Jag ringde genast till polis, men kom aldrig fram till dom och ringde sedan trafikredaktionen för att kolla så det var anmält, så de kunde gå ut med varning för trafiken i den riktningen. Det tog en kvart innan trafikvarningen kom :-(

Med älgen i minnet körde vi försiktigt till Åsarna och besiktade hundarna och gjorde allt klart. Jag satte mig i meriteringen tillsammans med Brenda som suttit där en stund innan. Där stannade jag och Johan till strax efter nio och sen for vi till Kvarnsjö där vi skulle stanna över helgen. Som alltid väldigt trevligt att bo Christofferssons. Vi vallade skidor in på sena natten och vi var riktigt sega på morgonen när vi skulle kliva upp. Men som alltid på tävling kom vi upp och efter att ha fixat hundarnas rastning och vattning for vi upp till tävlingsplatsen.

Vi hjälpte Mari och Joakim med starten i medeldistansklassen. Där startade Joakim med Shejrix Eithel Ivrin och Shejrix Quattro i led. Även Shejrix Four Matic var med. Atto och Matic är från min första kull och Tella från den andra, så jag är stolt över att de tog sig runt båda dagarna. Även om inte Joakim är nöjd med tiden, så tycker jag själv att det är en jäkla bra prestation för att vara första gången på den distansen. Bra jobbat!!

När jag skulle starta hade jag hjälp av både Agnes och Mari. Minnet sviker kanske, men jag undrar om inte även Brenda hjälpte mig första dagen.... Det snöade rätt bra, så jag valde att köra i min keps och utan glasögon. Det är nog första gången jag startar ut utan min hjälm på huvudet. Jag körde Haldex och Tióne i led. I team hade jag Nato och Niro. Och för den här tävlingen fick Dimrill och Tirith ha wheelpositionen. Tanken var att skulle det bli någon omkörning skulle Dimrill inte skulle bli så rädd. Nu behövde vi inte köra om någon, så det gick bra. Vi startade ut med en jäkla fart och det kändes lovande.



Jag fick en fråga besvarad på den här tävlingen, eller rättare sagt två. Men den första är att Nato inte riktigt hänger med. Jo, hänger med gör han, men det går nog lite för fort, för att han ska hinna jobba på ordentligt. Så han hängde på och när det kom uppförsbackar, då jobbade han. Då farten var lite lägre passade det honom bättre. Så jag hade nytta av honom ändå. Men det känns ju såklart när man har en sjätte hund i spannet som  inte jobbar hela tiden.

Det som kändes mindre bra, var att Haldex inte kändes helt pigg. Dom där jäkla halsmandlarna spökar igen. Idag har jag hämtat ut ett recept på Clindabuc på 10 dagar. Han kommer att få stå igen, men förhoppningsvis kommer han att hinna återhämta sig till SM. Det betyder att jag står utan Haldex i spannet på Sham-draget, vilket är en stor förlust för mig, men att ha honom till SM betyder allt, så jag gör vad jag kan för att hinna få med honom där. Haldex låg inte riktigt på, på den här tävlingen och jag valde för andra dagen att låta honom få ta en position i team istället där han inte behövde jobba lika hårt.

Första dagens resultat var att vi låg fyra, med 10 sek upp till brons och 18 sek upp till silver. Det tyckte jag var ett mycket bra resultat, så jag kände mig nöjd. Alla hundar åt ordentligt och även det kändes super. Vi var taggade inför andra dagen. Så gick vi på årsmötet för Nedre Norra, där jag blev invald som ledamot. Jag tackar för förtroendet och hoppas att jag skall göra ett gott arbete för styrelsen, vad det nu innebär.

Vi kom hem och vallade till sent. Och trötta som attan hoppade vi i säng. Sen blev det nog lite felräknat med tiden, för vi kom upp alldeles för sen för att hjälpa Mari och Joakim till starten, det var precis på håret att jag hann med att hålla i spannlinan upp till start. Men jag är alldeles säker på att de skulle klara sig själva alldeles utmärkt. De har snälla hundar i spannet, tycker jag.


Strax efter starten

Andra dagen var spännande. Nu skulle vi kämpa för en pallplats och för att hålla undan för Tarja som var bakom oss. Starten kändes jättebra. Jäklar vad taggade dom var och Niro och Tióne fick dra på. Det höll i några kilometer, sen började nog Niro tycka det var jobbigt att gå i led på tävling i det tempot. Han började slacka lite på linan, vilket aldrig brukar hända annars. Jag funderade på att sätta upp Haldex eller Tirith, men valde att låta bli och peppa Niro istället. Jag tror det är bättre att låta hunden mentalt klara av banan, och speciellt när det gäller så korta distanser. Så vi körde på och jag peppade. Men jag kände på mig att vi inte skulle klara någon pallplats. Det vi däremot klarade var att hålla vår 4e placering. Jag tror också att vi tog silverplatsen i klubbmästerskapet för Nedre Norra. 

Malin har räknat tider åt mig, så jag kan avslöja att vi även klarade meriteringen med ett 1a pris. Så nu har Tirith och Dimrill två stycken och det behövs ett till nästa år för att dom skall bli champinjoner ;-) eller jag menade polarhundschampions. Det roligaste av allt är ju att Starax Nulato, dvs Nato, även han fick ett första pris. Han jobbade ju i uppförsbackarna, så jag tycker nog allt att han förtjänade sitt pris.

Det har varit en intensiv, men väldigt trevlig helg. Det tråkigaste var att Johan for till Norge för att jobba redan nån timme efter att vi kom hem igår. Så nu är jag och alla hundarna själva hemma igen och längtar tills han kommer hem nästa vecka. Jag har fått svar på några frågor efter den här helgen och det känns alltid bra. För att få det måste man ju prova också, och det vågade jag, med andra ord; Jag är jättenöjd!

Tack för all hjälp jag fick till start! Och tack återigen till Christofferssons för att vi fick bo hos er. Det är verkligen alltid ett nöje. Jag tror nästa gång så kommer vi bara för att umgås :-) Tack Nedre Norra för ett, återigen, fint arrangemang. Det är alltid lika kul att tävla på banorna i Åsarna!

Många grattis till Lisbeth, som vann guldet i 6-spannsklassen med stor marginal. Och grattis till Dunvret till silvret, mycket bra kört med fem hundar. Och slutligen grattis till Ylwa som kan lägga ännu ett brons till samlingen.


Duktiga Agnes. Det är Tricksters pappa till vänster på bilden i led.

Agnes vann sin klass och hade kommit 3a i seniorklassen om hon tävlat där. Som vanligt, superresultat!! Stort grattis till dig och dina duktiga hundar!!

För den som vill läsa resultaten:
Resultat Polarhundsmästerskapet 2011