Haldex blir BIS

Utställning

På söndag morgon hämtade Micke och Jennie, som har Exxa, upp Haldex för att åka på utställning i Bräkne-Hoby i Blekinge. Där mötte de upp Visko och hennes matte/husse, Mia och David. Det var deras debut med Visko och det var roligt att de ville gå på samma utställning som Micke och Jennie tycker jag. Själv har jag ännu inte träffat Visko sen hon flyttade och jag är såklart nyfiken på hur hon är. Jag får en SMS-rapport på hur de placerade sig i rasen. Haldex BIR, Exxa BIM och Visko 2a med HP. Jaha, bara vänta på finalerna då.

Väl på väg hem och ett stopp hos min bror i Hallsberg ringer Jennie och frågar om jag sitter ner. Näe, säger jag, gör jag inte. Haldex blev BIS säger hon. WA??? Nääääeeee. säger jag, du skojar.... Men det gjorde hon inte alls det. Han blev BIS och hur roligt var inte det? Min första BIS valp, någonsin. Och det med egen uppfödning. Jätteroligt!  Så snacka om att jag är mallig nu, lilla Haldex... snygge-plutten. Hans karriär har börjat bra sannerligen.

Har inga bilder ännu, men ska få från David och Mia, så jag väntar med spänning. Lite trist att inte vara där själv när Haldex tar BIS, men vem vet, kanske är det Micke som är min superhandler och det var hans förtjänst? :-) Ja, det är nog inte sista gången han får handla nån av mina hundar.

Otroligt snällt av er, Micke o Jennie, att ta med Haldex. Världens bamse-kramar till er två! Ni är guld värda!!!
Tack, tack, TACK för att ni är så goa!!!

Tellus

Kompisen fyllde 30 förra veckan. Jag for hem till Västmanland för att fira - OCH för att hämta upp min whippet, Tellus, som inte kunde vara kvar hos familjen han bodde hos.

Min kompis Tessan har tidigare tagit hand om djur åt mig jag inte kunnat ha kvar. Den första hon tog hand om var degusen (råtta) Billy. Han bet mig i fingret och då vägrade jag behålla honom. Så han flyttade till Tessan.
Sen var det dags för katten Hide, som av olika anledningar inte kunde stanna hos killen han flyttat till. Han kom till Tessan där han stannade tills han blev sjuk och senare fick somna in.

Nu var det dags för ännu ett djur till Tessan, en hund. Det var ca 2½ år sedan Tellus flyttade och innan det jag oc hundarna naturligtvis och hälsade på Tessan. Hon har haft honom i tankarna ända sen dess.... Är det ett tecken?

Nu har han flyttat till Tessan och Jimmy och jag hoppas verkligen att han kommer kunna stanna där, för de är bland de bästa människorna jag känner och litar på till 150%. I fredags hämtade jag upp honom i Norrköping för att åka vidare till min mamma. Där sov vi till lördagen och Tellus stannade kvar där till söndagen för att bli körd till sitt nya hem i Kolsva på söndagen, när det lugnat ner sig med folk. Han kom runt 11-tiden och när dörren öppnats och han kom lös, dundrade han in i huset, som om han alltid bott där. Senare träffade han katterna och det gick bra. Ena katten kan vara en bitch, men de luktade nos mot nos och sen fräste hon lite och då gick Tellus undan. Och den andra katten är lite mer rädd, men de hälsade också och Tellus gick undan först. Det bådar gott! Han kommer bli lyxhund då han även kommer att få vara med Tessan på jobbet. Så han kommer inte att behöva vara själv mycket alls, och det känns verkligen bra då han är en väldigt sällskaplig hund.

LYCKA TILL med Tellus! Och TACK återigen för att ni tar hand om honom!


2:a röntgen klar

Idag, tisdag, har vi varit in och tagit bort stygnen på Tióne. Den här varianten(på bilden) blev bandagering nr 2. Jag kan berätta att den bara höll i en dag och sen gick hon på benet och när matte varit ute och kört släde en sväng, var både bandage och mitella sönderbitet och vi fick åka in till Djursjukhuset igen och lägga nytt. Då berättade jag att denna varianten inte alls funkade nåt bra och då bestämde de sig för att bara försöka fixera så att hon inte kan röra alltför mycket på skulderbladet. Eftersom att hon fått skavsår från när tassen var helt inpackad, valde de att göra denna variant, som ju inte funkade. Hon fick skav på trampdynen, den lilla 'sporren' ni vet. Och där slickade hon(i smyg och jag märkte inget) och när jag väl märkte att det blödde nånstans så var det ju för sent. Hon slickade sönder den rätt skapligt och sen upptäckten får hon vara dumstrut. Det gillar hon inte, men nu börjar hon vänja sig.

Bandageringen har funkat bra, men hon har skuttat runt som en blådåre när hon fått tillfälle och jag har varit orolig att stiftet skulle hoppa ur läge. Men inte!!! Röntgen visade att det ser jättebra ut (peppar peppar) och de valde att återigen packa in hennes skuldra, minst en vecka till.  Och i 4 veckor till vill de att hon bara tar det lugnt och mest ligger i bur. Allt för att ge skuldran chansen att läka till ordentligt. Sen är det en lång väg tillbaka till det aktiva livet, som måste tas pö om pö. Rehabilitering tar tid. Men det är det värt om lilla skruttan blir bra igen.


image74

Om 2 veckor är det dags att åka in igen och göra en ny röntgen och då hoppas jag verkligen att det ser lika bra ut som det gjorde idag. Jag vågar inte ens tänka på vad slutnotan. Hua mig!!!

Liten blir stor

Som ni vet funderade jag ju en del på vem Tióne var lik och kom på att det var morfar. Nu grävde jag fram en gammal bild på valparnas farbror, Fenrisulven Vw, som jag tog på en SPHK utställning i Skillingaryd 2003. Där blev han BIM och såklart, han är ju en snygg hund. Jag tror att lille Haldex kommer att se ut som sin farbror som vuxen. Eller vad tror ni?

image73
Shejrix Haldex - Fenrisulven Vw

Läget efter OP

Lilla plutta-tjejen Tióne fick komma hem igår. Jag blev så glad när de ringde att jag nästan kastade mig i bilen för att åka in och hämta henne.
image68
Ja-aa, ni vet ju inte ens vad som hänt, så jag ska försöka förklara vad jag tror har hänt.

För ca 1½-2v sen började Tióne att halta lite lätt på höger fram. Växtvärk var min första tanke. Syster Quadra på Öland hade precis haft det nämligen, så jag oroade mig inte nämnvärt. Hon fortsatte att halta lite smått, men var inte ens i närheten av att vara blockhalt(när de lyfter upp benet helt och inte stöder alls på det) och hon var precis lika galen som hon alltid är. Jag klämde och kände på henne, men inte ett pip. En envis växtvärk trodde jag.

När jag så kom hem från Kosta-helgen, såg jag att hon fortfarande haltade, så jag tog in henne för att ännu en gång gå igenom henne. Då var det något som stack ut från skulderbladet, som en benbit, och jag tänkte att det här står inte rätt till. Dagen efter var första gången jag också såg henne 'nafsa' mot den delen som stack ut, ungefär som att hon var irriterad där. På tisdagen hade vi fått tid och då åkte vi in och jag kom hem utan Tióne.

Förmodligen har hon busat med Haldex och Quattro och de har smällt ihop i varandra eller att hon har åkt in i nån koja eller hundgårdsstaket. Frakturen i sig var en liten fraktur och ortopeden tror inte att hon haft ont av den. En liten, liten grej som var svår att upptäcka helt enkelt.
image69
Enligt ortopeden kändes operationen som att den gick bra. Jag ville se röntgenplåtarna igår, men det var en sån hektisk dag på Djursjukhuset och hon kunde inte hitta dem, så jag får se dem på tisdag istället då vi ska in på återbesök.

Tióne hade enligt djurvårdarna varit en jätteduktig tjej. En gång hände det en kiss-olycka i buren. Tycker själv hon har varit jätteduktig, hon som inte ens är nära på att vara rumsren. Hon har fått mamma Pya som sällskap inne, så att hon skall vara lite lugnare. Mamma Pya ligger i buren jämte och det går jättebra. Tióne har ingen tratt på huvudet, men hittills har hon inte gjort någon ansats till att bita på bandagen, så jag hoppas det håller i sig.

image70
Nu är det jätteviktigt att Tiónes bandagering sitter ordentligt så det inte lossnar. Strikt vila i bur stod det på vår skötelapp. Hon får INTE sträcka/stöda på benet, för då kan stiftet som sitter inuti gå upp. Eftersom den här frakturen inte upptäcktes på en gång, var ortopeden tvungen att dra ut en muskel 2cm(den hade dragit ihop sig så pass) och fästa den tillbaks där den skulle vara. Så det är två veckors passning på skruttan. De kan inte garantera heller att hon kommer att funktionera som draghund, men jag håller ju tummarna allt vad jag kan. Och jag vaktar bandaget och'strumpan' med mitt liv.


image71
TACK och LOV för att jag valt att ha alla mina hundar försäkrade. Operationen och allt runtomkring gick på 12357:- och då ersatte försäkringsbolaget 8143:-
Så tänk på det! Kostnaden man betalar per år kan helt plötsligt löna sig.

Nu får ni hålla tummarna för Tióne!!!