seriXone

Ofta när man sitter hos frisören, snackar man om hår och hårprodukter. Hur man ska klippa sig den här gången och vad för schampoo man ska använda osv osv.

Jag och min frisör, vi klarar av hur håret ska se ut, på ca 1 minut, och sen är hon igång och klipper, färgar å grejar alldeles genast. Sen diskuterar vi allt mellan himmel och jord. Och den här gången kom vi som vanligt in på hundar. Eller rättare sagt, min frisör gjorde det.....

När jag hittade min frisör, i samband med att jag flyttade hit(som för övrigt har ett namn som påminner starkt om mitt eget ,men med en annan stavelse på slutet), hade hon inget husdjur. Men sen ett halvår, ett år, nåt sånt där, har hon en liten blandrashund, en blandning mellan Chihuahua och Dvärgpinscher. Vilken blandning! Men okej.... hon tog iaf över den från någon som inte kunde ha den och när den kom till min frisör kunde den inte uppföra sig ordentligt, så hon gick en kurs med den. Det är ju bra!


Vad handlade då diskussionen om igår?
Jo, den handlade om avel. Såklart. Min frisör har aldrig haft nån hund innan. Heller ingen direkt erfarenhet av hundar, efter vad jag har förstått och nu så ska hon avla. På en blandrashund! Varför? Jo, hon gör det för hennes skull!  

Argument nr 1: Jo, hon gör det för hennes skull! Det är så hon säger. Hon gör det för hennes skull, för att hon inte ska få livmoderinflammation... för det kan ju tikar få om de inte får valpar *stööön* Det har hon hört av andra! Okey, då är vi där.... Hört av andra... Inte tagit reda på själv. Undrar vilket argument nummer två är?


Argument nr 2: Jo, för det vet ju alla.... Att blandrashundar är friskare än renrasiga. Jajamän, min första och enda blandrashund jag hade, Eddie, han fick fel på sköldkörteln och fick gå på medicin i över 2 år, tills han inte klarade det något mer och var tvungen att fara till himlen. Han tappade klorna hela tiden av sin sjukdom. Inte så kul, ont gjorde det. Har vi ett argument nummer tre också? Jadå, det finns faktiskt.


Argument nr 3: Hon vill ha en till hund till sin första. Okej, det är väl det bästa argumentet om man frågar mig.

Vad blir det då av det hela? Jo, om hon parar henne med en likadan hund, så blir det ju 50-50. Och tar hon en annan dvärgpinscher blir det ju 75-25. Tre flugor i en smäll. Hon får en till hund som är frisk och den hon redan har får inte livmoderinflammation. Eller???


Vad hände då i den här diskussionen? Jo, det hände så att jag talade om var jag stod. Jag kan inte med gläde i mitt hjärta sitta och hålla med när jag inte alls är glad åt det hon tänker göra. Visst tänker ni, varför bryr du dig? Ja, varför inte? Det finns redan så mycket hundar som behöver kärlek och det är väl bättre att då ta hand om någon av dom, istället för att producera mer blandrasvalpar. Jag förklarade för henne att hon faktiskt kan kastrera sin tik och därmed då slipper risken för livmoderinflammation. Hon sa att hon faktiskt hittat en annan hund hon kunde tänka sig att ta hand om. Men varför inte göra det då?


Jag säger inte att alla blandraser är sjuka, men jag anser inte att vi ska 'promota' blandraser, när det finns så otroligt många rashundar som är anpassade för olika liv. Varför kan vi inte läsa rasstandarden och söka efter en hund som vi tror skulle passa oss? Det finns ju verkligen jättemånga raser och letar man bara så finner man nog en som passar som handen i handsken. Hos rashundarna känner vi redan till de defekter som finns och riktigt seriösa uppfödare arbetar för att få bort de defekterna. Hos blandraserna vet man inte vad det är som kan 'poppa' upp. I många fall, säkert inget, men i andra fall, säkert något otäckt... som det gjorde med min Eddie t ex.