"Urken"



Det här är Airk, Shejrix Airk Thaughbaer.


Han fick följa med matte och husse på den sista dagen, söndagen, då det var försäljningsstånd på stan. Vi bestämde oss för att fara in till stan och socialisera lite med Airk. Jag mådde riktigt pekka den fredagen när Johan kom hem från jobbet för att vi skulle fara till Fäviken Game Fair. Jag var ute i hundgården och ägnade mig lite åt just Airk och jag upplever allt som ganska jobbigt just nu pga min dåliga rygg och Airk är så otroooligt intensiv, att jag helt enkelt inte orkar med honom. Men jag försöker! Men just den där fredagen flippade jag. Airk var superjobbig på mig(han hoppar på mig, river med tassarna och nyper i händerna) och när jag sen plockade bajs och hade jätteont i ryggen, stod jag helt enkelt och bölade när Johan kom hem. Måste jag säga att han inte fattade nånting av varför jag grät?

Jag fick så fruktansvärt dåligt samvete över hundarna, men speciellt över Airk. Samma tankar malde om och om igen i huvet på mig: Jag måste sälja honom, jag orkar inte ge honom det han behöver... Han förtjänar bättre än det jag kan ge honom... osv osv...

Självklart sa min rara sambo det alldeles rätta: Vänta ett par månader, så ska du se att du inte vill sälja honom!

Och såklart! Inte vill jag sälja honom. Han är lovande och trevlig, om än lite intensiv. Blir säkert superstark, så jag inte ens kan ta honom till spannet. Johan sa på promenaden i stan att han var stark och han är ju helt otränad, så med andan i halsen ser jag fram emot att se hur han blir när han blivit körd en säsong! På stadspromenaden gick Airk som om han aldrig gjort nåt annat. Hur duktig som helst och med svansen på topp. Kändes riktigt roligt att se, med tanke på hur dåligt jag faktiskt har socialiserat de här två sista valparna. Men det var inga konstigheter alls, tyckte Airk. Och folk tyckte han var sååå fin. Och det är han ju =)

När det är jobbigt med Airk, försöker jag numera tänka på Tricky. Tricky som var den drygaste valpen jag nånsin haft, men som blivit så otroligt bra nu. Han sitter på kommando innan jag ska klappa honom och det har jag lärt honom på sista veckorna, för det är inte skönt när de hoppar och sätter tassarna i magen. Så med det i minnet, ska jag härda ut när det är som jobbigast med 'lilla' Airken!!


Kommentarer
Mari säger:

Finaste killen! Du ska se att han blir precis som Tricky och övriga shejrixar - en riktig kramgo nallebjörn som också kan springa som sjutton.

2012-08-09 | 21:50:10
Bloggadress: http://www.unayok.se
Marlene säger:

Känner igen mig så väl i mitt slit med Pila. Det har stundom varit ett rent h-vete, men någonstans där innerst inne så vet man ju att det är värt arbetet för att få en jäkligt bra hund till slut! Så här kommer ett stort lass tålamod och styrka, så snart du får börja köra honom ordentligt kommer du säkerligen att se frukten av ditt jobb!

2012-08-10 | 10:01:42
Bloggadress: http://www.yabasta.se
Ylwa säger:

Snart är han säkert vara en enorm tillgång i spannet och du kommer inte ens komma ihåg hur jobbigt du tyckte han var. ;)



Kul att Cémbra och Silve har varit på samma skola. :-D

2012-08-12 | 21:59:07
Bloggadress: http://blog.snowstreams.se
Anneli säger:

Kämpa på med sittandet - när Cia var valp krävde vi "tre-tassar-i-backen-innan-hälsa". Då är det svårt att hoppa...! :)

Om du använder klicker är det ett perfekt hjälpmedel i det här läget.



STYRKEKRAMAR!

2012-08-14 | 11:20:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback