Hur firade ni era Shejrix:ares femte födelsedag?
Det är nu fem år sedan första kullen såg dagens ljus och det känns väldigt konstigt att de redan ÄR fem år gamla! Var tar tiden vägen? Hemma har jag 'järngänget' Haldex, Tióne och Loddie. De två förstnämnda är de två jag redan tidigt valde ut i valplådan. Det var inte så svårt, egentligen, Tióne valde jag för hennes svarta svans, henne kallade jag för 'Svartsvans' och Haldex såg ju redan tidigt ut som en liten nallebjörn och han kallade jag för 'Axel'. Två val jag aldrig har ångrat!! Genom åren har Tióne och Haldex utvecklats till duktiga ledarhundar och de har sina olika egenheter, som gör att man väljer de två i led vid olika tillfällen.
Haldex t ex väljer vi när det är mycket snö och det måste plogas fram. Haldex är envis och brukar inte ofta ge sig, utan kämpar på. Johan har fått mycket erfarenhet tillsammans med Haldex i led och från att ha *tjafsat* med varandra från den första säsongen de körde, är Haldex idag ganska lyhörd för det Johan vill att han skall göra. Tióne är väl mer min ledarhund, faktiskt. Hon har en förmåga att ibland härma sin mamma och göra lite som hon själv vill. Specialitet: Vända u-svängar när man ska vända och inte gå genom rondellen. Haha! Men jag har gärna henne fram på tävling, hon är ruggigt snabb och ger mig alltid 110%!
Loddie kom ju tillbaka till mig och hon är en alldeles egen liten hund. Inte vår bästa draghund. Faktum är att hon är väldigt upp-och-ner när det gäller draget. NÄR hon är bra, ja, då är hon lika bra som syskonen, men när hon väljer att vara lat, då är hon sååå lat. Tror att det är livet som sällskapshund hon hade innan hon kom hem igen, som gör att hon är som hon är. För på sonen hennes märker vi inga konstigheter vad gäller draget.
Vi i Fjällandet hoppas ni alla fortfarande är lika nöjda med era Shejrix:are, som vi är. Vi hoppas ni får många år kvar tillsammans och jag hoppas att vi alla kan samla oss till en träff, nästa år i Vaggeryd! Ta hand om er!
Mer än mycket nöjda! Mattan & Attan har betytt väldigt mycket för oss både i draget och i sällskapet.
Igår på fem-årsdagen var planen att ta de två på en cykeltur. Glädjen är så stor när selarna kommer fram och de får följa med på en sväng. Dessutom var vädret gynnsamt. Men kvällen utvecklades annorlunda och draget byttes mot djursjukhus. Tack och lov inget riktigt allvarligt men Matic går nu med strut och tycker livet är trist. Atto håller henne sällskap. Orsak: Hot spot + analsäcksinflammation. Matic som aldrig är sjuk. Vilken femårspresent! De två tjejerna är utlovade en promenad idag som kompensation för gårdagen:-)
Grattis till de tre syskonen i Fjällandet!