Kaos start

Ibland, när man har en känsla, så ska man egentligen nog följa den. Idag sov jag till strax efter två då Kenneth ringde. Jag vattnade hundarna efter vårt samtal och skulle ut och köra. Seg i kroppen kände jag mig, men efter lite vilande i soffan gav jag mig ut och gjorde i ordning. ATV:n är dryg och behöver ett nytt batteri, vilket vi inte orkat köpa. Nu känns det också som att vintern är på väg och då kommer slädarna fram, så jag vette sjutton om jag ens köper ett nytt batteri i år. Nu finns det lite snö här åtminstone och jag hoppas den får ligga kvar.

Jag bestämde mig för att bara köra 6 hundar, vilket var tur. Gjorde i ordning allt och när jag skulle starta, så bestämde sig fyrhjulingen för att lägga ner och inte starta. Suck! Jag tänkte kabla igång den, men hundarna drog iväg, med ettans växel i, så vi kom inte så jättelångt, men bortanför stallet och det sista lilla huset, där det tog stopp. Fanns inte mycket att göra. Jag la i båda bromsarna och stack sedan lite kvickt upp till huset för att hämta pickupen som jag körde ner. Sen var det bara att kabla.

Haldex - Saria
Loddie - Nato
Tirith - Uno

Jag kan säga att de inte var särskilt glada över att stå där, men det gick ganska bra ändå. Jag tror att de har börjat bli ganska så vana med att det tar lite tid, eftersom att det ändå tar tid att få in 11 hundar i spannet när jag kör alla. Så det gick rätt bra och vi kom iväg till slut. Sen var det full fart. Vi körde ca 9,5 km och det gick väldigt bra att köra Saria i led. Hon snappade lite snö, men följde med Haldex på kommandona där vi skulle svänga. Själva svängen när vi skulle vända var väl lite sisådär. Saria gjorde lite som hon ville och gick vänster istället för höger och sen blev det en u-sväng. Möjligtvis hade det gått bättre om jag haft neckline på ledarhundarna. Men jag kör ju helst utan sån när jag kör hemma.

Tióne - Trickster
       Pya
  Ithil - Niro

Så fick andra gänget gå. Jag tänkte jag skulle testa Tricky som ledarhund och OJ vad duktig han var. Han är sjukt stark och han kommer att vara en fin tillgång i tävlingsspannet, så länge hans nerver håller. Han är en extremhund som tar i allt vad han kan. Han följde fint med i svängarna och tog t om kommandot högerkanten själv, så han känns lovande. Men han är ingen ängel i starten.

Jag satte upp honom som första hund med Tióne och han höll på att vrida sig, bita i selen och skrika som bara den. När Tióne sattes upp jämte gnabbade dom som bara den, så jag fick lov att ta tag i Tricky 3-4 gånger och tala lite vett med honom. Efter att jag gjort det slutade han iaf att försöka äta selen. Jag satte en neckline på dom, så sen stod han fint framåt med Tióne, om än att det lät väääldigt illa. Men men... förhoppningsvis lugnar han ner sig med åren. Niro har ju blivit skapligt lugn nu, den här säsongen, så man kan alltid hoppas...

Mycket gos med valpar blev det sen och det gillade dom. Elora är en underbar liten dam. Så lik sin mamma Tióne och så trevligt temperament. Airk är det lite mer fart i och man får försöka hålla honom på mattan så gott det går. Men så är han ju valp också, så han får väl vara larvig ett tag till :-)

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: