seriXone

Tisdagen hade jag bytt arbetsdag med en kollega så jag blev ledig samma dag som Daniel. Vi for till Lillholmsjö för att köra tillsammans och Daniel fick prova på att ta med Pya i sitt spann, då en av hans hundar har lite knas med ena tassen. Förmodligen lånar han Pyan till första tävlingen och jag kör med Loddie. För det är ju inget kul om han måste starta med bara tre hundar. Hur får jag då nån konkurrens :-) Ja, man måste måna om sina konkurrenter..

Det var en hel del tyskar där när jag kom dit, en sisådär hel timme försenad. ALLT gick fel på morgonen, men ibland är det bara så det är. Daniel var iaf snäll och väntade på mig, och hade gjort klart sin släde och allt i väntan på mig. Vi släppte iväg två långdistans spann innan vi for iväg. Jag hade Tióne och Haldex i led och startade från släpet och satte upp Tióne först, som naturligtvis var olydig. Istället för att sträcka upp, vände hon om och skulle till Daniels spann istället! Så släden hamnade nästan på Loddie där hon stod vid sidan av släpet. Stackars Loddie flyttade på sig så gott hon kunde. Hrm hrm...

Så fort jag fick upp Haldex var det iaf full kontroll på åt vilket håll vi skulle stå.
Haldex skötte sig perfekt!


Vi for iväg och sen bromsade vi för att vänta in Daniel. Det blev väl inte riktigt som vi tänkt oss, då vi planerat att vi skulle kunna träna lite omkörningar, men vi hittade bara plats för en omkörning. Så det blev att Daniel körde om mig, och sen körde vi så. 8km går rätt fort....


Daniel med Pya - Tióne - Niro

Efteråt fick Daniels hundar lite köttblask och så tog jag fram Tirith och selade henne och så skiftade vi lite grann i spannordningen och jag körde Haldex i singelled och hade Loddie och Tirith bak, medan Daniel körde Pya i led och fick låna in Tióne och Niro bak. Det funkade bra, men inte så värst efter att Daniel kört om mig, för då slutade mina att dra... alltså... Daniels spann av mina hundar. Kanske är de lite förarbundna??

Vi körde iaf 4km och Tirith skötte sig alldeles utomordentligt i mitt spann. Hon beter sig som att hon aldrig gjort något annat än att arbeta i spannet. Känns otroligt roligt att se henne så lugn först, och sen bara WROOOM!!! Efter körningen märks det inte ens på henne att hon gått de där kilometrarna och så ser hon ut som att hon växt, MINST, flera tum. Hon är lovande!

Sist, men verkligen inte minst, tänkte jag att lilla Nato, 5mån gammal, skulle få debutera på några hundra meter. Och då tyckte jag att Silve minsann kunde ställa upp och springa de där 2-300 metrarna eller vad det kunde vara från sista kurvan in till mål. Daniel hjälpte mig, och stack sen iväg till målet för att vänta in oss... och vänta, ja, det lovar jag att han fick göra. Det funkade inte alls och Silve betedde sig rent ut sagt rätt så dåligt och Nato trasslade in sig och fick panik och bet i linorna och Silve som bara skulle av spåret och pinka på träd och hålla på. Hmm... jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte blev förbannad. Så det var inte någon hit och det slutade med att vi tog en promenad tillbaka till bilen.

Och jag kunde ju inte låta Nato komma ihåg strulet, så jag tog ut Tióne och så gick vi tillbaka till 'starten'. Lite trixigt, för nu var ju Nato osäker, så han fokuserade på mig istället för att springa med Tióne. Då ställde sig Daniel på släden och jag sprang framför och då var Nato glad och sprang efter. Sen bytte vi och Daniel sprang och helt plötsligt var det ingen som sprang framför 2-spannet. Nato har gjort en riktig debut!! Vi avslutade på en mycket positivt sätt.



Nato och kompisen Tióne

Efteråt körde vi båda till Krokoms värdshus och åt lite mat och passade på att prata lite. Ja.. ända tills vi fick bordet fullt av andra gäster, som tydligen inte kunde nöja sig med det alldeles tomma bordet bakom oss. Till slut gav vi upp och gick och pratade i bilen istället. Plötsligt var klockan halv sju, så det var dags att fara hem för oss båda. Tack Daniel, för en trevlig, men alldeles för kort, hundkörardag ;-)