Jag vet inte längre vad jag ska säga annat än att det är tomt utan dig! Jag vet att du lyste upp vägen för mig när jag for från Åre efter att ha lämnat husse. Att du visade mig solskenet och en bit av regnbågen. Jag tror du menade att jag inte ska vara ledsen, utan att jag ska se den tiden vi haft med varandra som ett liv av färger, som du och jag tillsammans skapade genom åren. Jag har inte gråtit än, Silve, förutom när jag lyfte dig så du låg bekvämare och när jag tog bort kanylen på ditt ben. Jag kunde inte lämna dig med den kvar i benet. Du somnade så fort att jag inte ens hann märka att du gick... Du for... och skapade en regnbåge... Jag älskade dig och kommer alltid att älska dig. Nu väntar jag bara på att du skall komma hem igen. Komma hem till mig, där du hör hemma. Vi ses snart gubbe! Vi ses snart!
Finaste Silve... Sköt om dig Fia. Många kramar från Mia med flock.
Även om man bara träffade han när han var hos Exxa så fasande han i hjärtat.