Höjden av lycka

Jobbar sista natten för den här veckan. Det känns skönt! Jag är trött nu och vill sova... Meeen, så vill jag ju alltid sova. Jag gillar att sova och har alltid gjort det, så det är väl kanske inte så konstigt egentligen. Kanske gillar jag det för att jag alltid drömmer väldigt intensiva drömmar? Nå, drömvärlden är häftig, om man kan komma ihåg drömmarna... Det är inte alla som gör det, nämligen, så jag tror att jag har tur...


Vad är då höjden av lycka?

För mig kan höjden av lycka vara olika saker; God mat som avnjuts i gott sällskap, en bra film och slapparkväll i soffan med min älskade, dvs Johan :-) Som för övrigt i detta ögonblick är på väg hem till Fjällandet igen. Men han kommer nog hem sent inatt, vad det verkar som.

Idag fick jag uppleva höjden av lycka i form av ett väldigt oväntat kommandotagande av en hund jag absolut inte skulle göra det.

Jag körde 4-spannet som jag ska tävla med på Polarhundsmästerskapen i helgen. Egentligen körde jag 5-spann, för jag vill ju träna alla hundarna. Och EGENTLIGEN skulle jag också köra 6-spannet som jag ska tävla med i helgen, men i brist på laddade batterier var jag tvungen att avstå från att träna 6-spannet.

Yep, that's right, jag ska köra två klasser. Och det enbart för att få lite rutin på 3 st hundar som inte tävlat förut. Och 4-spannsklassen är en kort bana på 8km, vilket gör det perfekt att starta dom och Trickster på. Han som egentligen inte riktigt kan spara på krafterna ännu och tar ut sig helt och hållet. Sista gångerna jag har kört honom dock, har han inte ens fått diarré. Men så kör vi oftast samma sträcka vi har, 17km. Ska man köra kortare måste man vända på ett ställe där det är helt öppet, vilket vanligtvis inte är smidigt alls, då alla hundarna allt som oftast är helgalna och bara vill springa på.

Och höjden av lycka idag var när jag stannade spannet för att se om jag kunde få Tióne att göra en sväng bakåt och vända hemåt. Det gick inte ens 10 sekunder när jag sagt "vänster om", när Tricky kikar bakåt på mig och gör precis det jag ville att Tióne skulle göra. Okej, en u-sväng, men utan trassel! Duuuktig Trickster!

Och hela rundan på strax över 12 km gick smärtfritt. Det kommer att kännas bra att starta honom i 4-spannsklassen där rundan inte är så lång. Det borde han klara galant! Med i spannet kommer Uno och Ithil vara i wheelposition. Det ser ut som att pålitliga Tióne ska ta ledarplatsen där fram tillsammans med sin systerson. Tióne har haltat lite på träning när jag kört henne, om jag nu räknar tillbaka, för 3ggr sedan, men inte de sista två träningspassen, eftersom att hon fått vila lite extra. Så det ser lovande ut!

6-spannet blir som följer:
Haldex och Tirith i led, Saria och Pya i team och Nato, Niro i wheel. Så är planen, åtminstone...
Jag hade lite otur sist jag körde det här spannet. Nato är hetsig i starten, men det brukar gå bra att starta honom bredvid Niro, men så inte sist... Det tog för lång tid, då jag satte neckline på ledarparet och Tirith drog av sig halsbandet.

Nato och Niro stod och drog i stamlinan tillsammans och när jag var tvungen att fixa hennes halsband blev det tydligen lite för mycket för dom, så dom rök ihop. Uja! Då kändes det något jobbigt att stå där själv. Så jag lyckades knäppa loss Niro från necklinen och draglinan, men de två hade ett bra grepp om varandra. Det såg ut som att Niro skulle lyckas slita sönder hela kinden och ögat på Nato, men oftast ser det värre ut än vad det är.

Jag fick vänta på att de skulle släppa taget och när de gjorde det tog jag undan Niro, kollade snabbt efter skador och bytte honom mot Saria. Niro fick ett litet jack i kinden, medan ingenting syntes på Nato. Med andra ord skall man se till att det inte blir nåt strul i starten, för då går det bra att starta dom, men det är ju svårt att säga det till dom andra hundarna. Vi körde vår runda och allt gick bra och när jag sedan släppte in Niro och Nato i deras hundgård började de genast att pyssla om varandra och tvätta på varandra. Det kändes precis som att de sa förlåt. De två älskar ju varandra, så det känns ju lite märkligt att de ska flyga på varandra, men det är väl så med två hetingar i starten. Jag kommer INTE att starta själv med dom två bredvid varandra igen. Man kan ha tur en gång, men varför chansa, när man dessutom är själv hemma?


För er som vill följa mig på tävlingen i helgen, kan ni kika på Facebook eller, om jag har tid, bloggen. Allt talar för att det blir facebookande...

Ni hittar startlistan här: Polarhundsmästerskapen

1 Anneli skriven

Heja heja heja! Vi håller tummarna för dig och vovvarna!

KRAM!

3 Ylwa skriven

Jag hur ska man kunna förklara att detta är höjden av lycka. Känslan när en hund gör något för dig som är över all förväntan. Stolt, imponerad, lycklig, rörd, svävar på moln...ja det är allt på en gång. Hur många människor förmår att ge dig samma lyckorus? ;)

2 Hanna Buu skriven

Skulle gärna "följa med" men kan inte då jag flyttar i helgien och inte har internet i huset än. Men väntar spänt på att få se resultatet. Lycka till.

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: