Det är mörkt när man vattnar upp hundarna. Det är mörkt när man selar. Det är mörkt när man far iväg. Och det är väldigt skönt när man kan få hjälp....
Jag har tur. När Johan är iväg finns inte så mycket hjälp att få när jag ska iväg med spannet, men nu har Daniel och Elle börjat köra hemma hos oss. De får låna fyrhjulingen av oss och jag är fräck att passa på att få lite hjälp med att få in hundarna i spannet när de är här. Och ibland får jag även sällskap på turen. Det är skönt att ha sällskap, speciellt när jag kör alla elva hundar. Det funkar nog inte alltid riktigt att gå av fyrhjulingen för att lösa trassel och då är det särskilt skönt att ha en person med sig, idag följde Daniel med mig medan Elle och sonen Wille gick in och hade mysstund i soffan framför teven :-)
Nu är Trickster tillbaka i spannet och det verkar gå bra med tassarna. Jag ökar farten när han är med, så han inte sliter så hårt på klorna. Jag hoppas att han ska lära sig att 'tagga ner' lite grann under turerna vi gör nu, så jag kan sänka farten lite grann. Han står i point i spannet också, så han inte ska behöva känna att han måste slita hårt för att ta sig fram. I lördags var jag och Johan ute på en vända och jag testade att sätta honom i led efter lite mer än halva vägen hemåt. Han drog upp farten på Haldex så det hette duga. Nu verkar det som att det finns flera lovande ungdomar som sätter mera fart på spannet. Tirith är bevisligen en av dom och även Saria visar lovande framtassar. Det känns jätteroligt.
Träningen känns bra i år. Vi kom igång väldigt sent pga det konstiga, varma vädret, det är fortfarande alldeles för varmt för min smak den här tiden på året, jag önskar kylan kunde komma nu. Vid det här laget brukar jag sitta på fyrhjulingen bakom hundarna och nästan frysa rumpan av mig, men inte i år.
Uno och Ithil är jätteduktiga och jag tror nog inte de vill flytta tillbaka till Blekinge igen... hehe... De kan gääärna få stanna här, men jag tror att matte och husse skulle protestera högljutt. Just nu har de positionen framför wheelhundarna och de gör ett riktigt gott jobb. Går det långsamt drar de verkligen snett, men jag har upptäckt att de 'rättar till sig' i ledet och går jättefint och rakt när farten blir mer anpassad till dom, dvs det ska gå fortare än 20km i timmen. Uj, så fint de springer då. Så farten, den har dom verkligen.
Pyan kändes lite stel idag. Jag tror att vi ska sätta ihop henne med Attor sen, så hon får bo i en hundgård där det finns värme i kojan. Det kan ju inte skada utan snarare bara ge henne bättre återhämtning. Så jag och Johan bygger nog ordentligt hoppskydd på en av de gårdarna, nästa gång han kommer hem. Tänka sig, vi verkar aldrig bli klara med våra projekt.
Faktum är att vi nog kommer att investera i framtiden och göra värme i alla kojor till hundarna, just för att vi tror att det blir bättre återhämtning under vinterhalvåret. Det kan ju inte skada? Men först så ska vi se hur de kojorna vi byggt nu funkar under den här vintern, så får vi se om vi ska investera nästa år.
Ibland känns det som att man är lite tokig, som lägger så mycket pengar på hundarna, men när man väl står där på släden, en vacker och solig vinterdag, då är det det bästa som finns och man förstår varför man gör det. Just nu längtar vi alla till snön och vintern, så slädarna som står redo i stallet, får komma ut och användas. Ja-aa, oj vad vi längtar...
Kommentera inlägget här: